Etikettarkiv: flyktingar

En kärlekshistoria som fick ett mycket sorgligt och dödligt slut på grund av rasism

En 36-årig man från Nigeria flydde nyligen till Europa för att undkomma Boko Haram. I tisdags misshandlades mannen till döds i Italien när han försökte försvara sin hustru mot rasistiska övergrepp.

banner-949932_960_720
Bild: Pixabay

En 38-årig man attackerade en 24-årig hustru genom att kalla henne för ”apa” och försökte även ta tag i henne i tisdags, när kvinnan gick genom den italienska staden Fermo tillsammans med sin 36-åriga make. Maken ingrep och kampen resulterade i att maken hamnade i koma. I onsdags dödsförklarades maken.

Den 38-åriga italienska mannen som misstänks ha attackerat den 24-åriga kvinnan är en del av ett gäng extremistiska fotbollsfans, han greps på torsdagen misstänkt för att ha dödat den 36-åriga maken.

Den 38-åriga mannen menar att han förolämpat paret eftersom han ska ha trott att de tänkte stjäla en bil och hävdade att han handlat i självförsvar när den 36-åriga maken attackerat honom, enligt HuffPost Italien.

Men den 24-åriga hustrun har berättat att angriparen ska ha fortsatt slå maken när han låg ned på marken medvetslös, med en vägskylt.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Parets ursprungliga plan var att gifta sig i Nigeria, men när militanta från Boko Haram angrep parets lokala kyrka och dödade flera av parets släktingar, beslöt sig paret för att fly. Hustrun var gravid och kände inte längre att Nigeria var en säker plats att sätta barn till världen i, enligt italienska Röda Korset. Paret hade sedan en svår resa från Nigeria till Italien förra året under sin flykt. De hade nu endast varit gifta i sex månader, även om deras kärlekshistoria började långt innan dess.

Två veckor innan sitt ursprungligt planerade bröllopsdatum gav sig paret iväg på den farliga flyktvägen till Europa, genom öknar i Niger och i Libyen för att sedan korsa Medelhavet. De trakasseras och misshandlas längs flyktvägen av smugglare, vilket till slut fick hustrun att förlora det väntade barnet i ett missfall längs vägen.

De nådde till slut den italienska ön Sicilien innan de överfördes till staden Fermo i september 2015. De blir där mottagna av ett centrum som drivs genom katolska kyrkans välgörenhet.

Den försenade bröllopsdagen nåddes slutligen i januari där de genomgick en informell vigsel, då de saknade de nödvändiga dokumenten.

 

Många italienska politiker har reagerat starkt på det inträffade och premiärministern twittrade följande i torsdags morse:

”Regeringen är idag i Fermo tillsammans med fader Vinicio och lokala institutioner till minne av Emmanuel. Mot hat, rasism och våld.”

Fermos borgmästare Paul Calcinaro sade att mannens död var ”som en mardröm” och fördömde ”smygrasismen som inte kan och inte får hitta utrymme på något sätt i vår stad.”

På onsdag kväll samlades hundratals sörjande i Fermo och den nyblivna änkan, klädd i vitt, sjöng en sorgesång från Nigeria, samtidigt som hon förklarade textens betydelse på engelska.

 

”Gud, var är du? Varför lämnar du mig i denna onda värld? // Det är mycket smärtsamt för mig att bo ensam… Det är bättre för mig att ta mitt liv för att hålla oss samman.”

Katolska ledare försöker ge tröst och stöd, liksom många som kommit för att delta i manifestationen. Italiens inrikesminister Angelino Alfano meddelade på torsdagen att den unga änkan ska beviljas flyktingstatus, samtidigt som ett klargörande kom om att Italien inte företräds av personer som angriparen.

Källa: Huff Post Italien, Huffington Post

34 personer varav 20 barn övergavs av människosmugglare och dog i öknen

34 flyktingar, varav 20 barn, övergavs av människosmugglare från Niger, i Saharaöknen, där de dog av törst. Enligt ett uttalande från Nigers inrikesdepartement uppges gruppen ha dött när de försökt korsa öknen i grannlandet Algeriet mellan den sjätte och tolfte juni.

Saharaöknen Bild: Pixabay
Saharaöknen Bild: Pixabay

”Trettiofyra personer varav fem män, nio kvinnor och tjugo barn dog när de försökte ta sig genom öknen”, enligt ett uttalande från departementet. Vidare skriver de att ”de övergavs av människosmugglare.”

 

 

Av de funna personerna, har endast två av kropparna identifierats. En man och en 26-årig kvinna, båda från Niger. Det är inte klarlagt vilka nationaliteter de övriga offren har.

Temperaturer i området kan nå +42 C.

Källa: Al Jazeera, AllAfrica

Fatou Touray

 

 

 

Kenya stänger ett av världens största flyktingläger

I Kenya, Dadaab, ligger ett utav världens största flyktingläger som rymmer omkring 350 000 människor. Levnadsförhållandena i lägret är allt annat än lätta. Lägret ligger i en halvöken mitt på ekvatorn där medeltemperaturen är dryga 40 grader och sandstormar hör till vardagen. Lägret som från början var tänkt som en tillfällig frizon för de somalier som flydde från deras hemland när inbördeskriget bröt ut 1991 är beläget tio mil från gränsen till Somalia. Många av de människor som flydde till flyktinglägret i Dadaab 1991 är fortfarande kvar idag.

Refugee shelters in the Dadaab camp, northern Kenya, July 2011 Foto: DFID - UK Department for International Development
Refugee shelters in the Dadaab camp, northern Kenya, July 2011 Foto: DFID – UK Department for International Development

Nu har regeringen i Kenya beslutat att stänga lägret med motiveringen att Dadaab under en längre tid har varit ett fäste för terrorgruppen al-Shabaab. Regeringen har under två tidigare tillfällen hotat med att stänga lägret på grund av säkerhetsskäl men nu har alltså det faktiska beslutet tagits.

De tidigare hoten om stängning kom efter terrorattacker i Kenya som al-Shabaab tog på sig ansvaret för. Utöver beslutet att stänga lägret har även Kenyas flyktingorgan Department of Refugee Affairs stängts ner i förra veckan utan någon förvarning. Det betyder att inga flyktingar kan få sitt ärende prövat samt att journalister inte kan få tillstånd att besöka lägret eller uppgifter om människors välmående som befinner sig i lägret.

Joseph Ole Nkaissery är inrikesminister i landet och han berättade i en presskonferens att 80 miljoner kronor ska avsättas för att montera ner lägret. I presskonferensen meddelar han även att de terrorattacker som al-Shabaab utförde mot Westgate, Garissa och andra mål var planerade och utgick från flyktinglägret i Dadaab. Inrikesministern presenterade inga bevis för att styrka sitt påstående.

Refugees receive aid following drought Foto: USAID Africa Bureau, Elitre
Refugees receive aid following drought Foto: USAID Africa Bureau, Elitre

Landets regering har fått kritik av bland annat politiska bedömare. De menar på att Kenya egentligen har en annan agenda med demoleringen av lägret. Kritikerna menar på att regeringen är ute efter mer pengar från omvärlden för att ta hand om de 600 000 flyktingar som befinner sig i landet i dagsläget.

Kenya har ytterligare ett gigantiskt flyktingläger där 200 000 människor bor. Lägret är beläget i den norra delen av landet, i området Kakuma. Flyktingarna i Kakuma kommer till största delen ifrån Sydsudan och därför finns det ingen säkerhetsrisk med det lägret, enligt inrikesministern.

Relaterat: Kenya aviserar amnesti för al Shabaab-medlemmar och stänger flyktingläger

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

83 etiopiska migranter på väg till Sydafrika, arresterade i Tanzania

Den tanzaniska polisen uppges ha arresterat 83 migranter från Etiopien som misstänks ha varit på väg till Sydafrika. De 83 personer som arresterats hittades inklämda i en bakre del av en lastbil och de flesta var uttorkade när man fann dem.

Bilden har inget med artikeln att göra Foto: Pixabay
Bilden har inget med artikeln att göra Foto: Pixabay

Enligt den lokala polischefen Peter Makamba ska det ha funnits risk för att migranterna riskerade att dö, då de var i dåligt hälsotillstånd och även riskerade att kvävas. ”Vi var tvungna att ha ett team av sjuksköterskor att sätta dropp på dem, de svalt, var mycket svaga och låg på varandra i utrymmet i lastbilen,” menade polischefen.

Tanzania uppges ha blivit en viktig rastplats för människor som flyr torka och konflikter i Etiopien och Somalia och som passerar Tanzania i sin resa mot Sydafrika.

I juni 2012 ska 40 migranter från Etiopien ha hittats döda efter att ha kvävts i en lastbil som transporterade dem genom centrala Tanzania.

Källa: BBC

Fatou Touray

Pressmeddelande från Afrosvenskarnas Forum För Rättvisa om gränskontrollerna

Pressmeddelande 15.11.14

Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa är starkt kritiska mot polisens ras- och etniska profileringsmetoder som ett sätt att genomföra gränskontroll.

Logga: Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Logga: Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Ras- och etnisk profilering är ett långt och djupt rotat problem inom polisens arbetsmetoder som vi vid flera tillfällen uppmärksammat. Senaste den 26/8 träffade AFR, tillsammans med flera andra organisationer, rikspolischefen Dan Elliason och polisledningen i Skåne. Och diskuterade då de rasistiska metoder som polisen använde sig av i mötet med rasifierade och i synnerhet afrosvenskar, framför allt under polisens genomförande av REVA. Det förekommer varje dag, i städer över hela landet, och nu när gränskontrollen införs kommer våra medlemmar och rasifierade svenskar, i synnerhet afrosvenskar fortsätta att vara föremål för dagliga trakasserier och förnedringar från polisen. Man åsidosätter en hel grupps rättigheter med ”ordning och reda” som pretext.

Ur Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, RPSFS 2011:4 ”Inre utlänningskontroll får inte genomföras enbart på grund av att en person har ett utseende som uppfattas som utländskt eller på grund av hans eller hennes språk eller namn.”

Ur Rikspolisstyrelsens tillsynsrapport 2014:14, rekommendationer sid 27: ”Etniska kännetecken bör inte längre tillmätas någon betydelse i den inre utlänningskontrollen.”

Ur Strategi för Sveriges yttre gränskontroll och inre utlänningskontroll för perioden 2014-2016, sid 9: ”Alla individer som bemöts i gränskontroll och inre utlänningskontrollverksamheten ska
behandlas lika, med full respekt för sina mänskliga
rättigheter och utan att diskrimineras.”

Men trots detta hör man Malmöpolisen i en intervju med DN den 12/11 säga mycket tydligt att ”Hudfärg kan bli en faktor när människor ska kontrolleras” och detta har helt och hållet ignorerats av inrikesministern och rikspolischefen. Vi lever i en första klassens demokrati som andraklassens medborgare och våra rättigheter sätts på pausläge, vårt handlingsutrymme och vår frihet begränsas.

Det bör också påpekas att EU, och i synnerhet Europaparlamentet, har lyft fram problemet med profilering som en akut fråga på områdena för terroristbekämpning, brottsbekämpning, invandring, tull och gränskontroll och det är mot bakgrund av detta vi genom detta pressmeddelande vill meddela att:

  1. Vi kräver att regeringen och i synnerhet inrikesministern Anders Ygeman med omedelbar verkan sätter stopp för denna rasistiska metod som används av polisen och som utsätter en stor del av den svenska befolkningen för trakasserier, förnedring och marginalisering.
  1. En JO-anmälan mot Polisen kommer att lämnas in, för att de använder sig av en lagvidrig urvalsprocess vid ID-kontrollerna som strider mot både unionsrättsliga och inhemska lagar.

Rasprofilering är uppenbart olagligt och går emot EU:s likabehandlingsdirektiv, som är ett av de viktigaste lagstiftningsinstrumenten på området, och som säger att diskriminering ska ”anses förekomma när en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation”. Ett typiskt exempel på detta skulle vara att stoppa en medlem av en etnisk minoritet som misstänkt, för att ha begått ett brott enbart eller huvudsakligen på grund av att han eller hon tillhör den etniska minoriteten.

Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter, är det i allmänhet tillåtet att utföra identitetskontroller för att värna om allmänhetens säkerhet, förebygga brottslighet och övervaka olaglig invandring, men att myndigheterna vid utförandet av dessa kontroller inte bör betrakta de utsatta personernas fysiska eller etniska särdrag som ett tecken på att dessa personer eventuellt vistas olagligt i landet. Enligt rådet bör inte heller identitetskontroller utföras på ett sådant sätt att endast personer med vissa fysiska egenskaper eller etnisk bakgrund drabbas, eftersom detta skulle påverka de drabbades värdighet på ett negativt sätt samt bidra till att sprida främlingsfientliga attityder bland befolkningen i allmänhet. Det skulle även stå i strid med en effektiv politik för att bekämpa rasdiskriminering.

”Vi är många som bor här, flyttat hit och som är födda här och vi är afrosvenskar, rasifierade och icke vita men vi är lika mycket värda som alla andra svenskar och vi kräver att våra rättigheter respekteras till fullo”

/Momodou Malcolm Jallow, ordförande för Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa.

 

Vid frågor kontakta:
Momodou Malcolm Jallow,
Ordförande för Afrosvenskarnas Forum for Rättvisa
afr@africamail.com

Avklädd Nationalism: Till slut

De är arga. Det är för många bilder på barn. Barn som sover. Barn som bär tunga packningar. Döda barn.

Nationalisternas mästarstrategi är att ställa grupper mot varandra.

Plättar/pannkakor till pensionärerna eller invandrare Foto: Fatou Touray, Afropé
Sylt till plättarna/pannkakorna till åldringarna eller invandrare till Sverige Foto: Fatou Touray, Afropé

Svenska gamla som inte får sylt på pannkakorna mot flyktingar, som porträtteras som obehagliga potentiella våldtäktsmän som utan egentliga asylskäl letar sig till Sverige i hopp om att slippa jobba resten av livet.

Men nu sprids istället bilder på barn som far illa, och då havererar hela retoriken.

Det är inte bara lille Alan. Det är också alla andra reportage, från Serbien, Danmark och Ungern.

Det blir allt svårare att hålla dem ifrån sig, och säga att vi inte har råd.

Svenska folket kan inte längre blunda och låtsas att det går att ”hjälpa på plats”, istället för att bevilja asyl eller skyddsstatus.

Svenska folket kan inte längre spela Svartepetter med dem som flyr för sina liv.

Svenska folket har ändrat sig.

Till slut.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Kolerautbrott i flyktingläger i Tanzania

Den senaste tidens oroligheter i Burundi har lett till att närmare 100 000 människor flytt och nu samlats i läger i angränsande Tanzania. Lägren är överbefolkade och detta har lett till dåliga förutsättningar för vatten och sanitet och ett kolerautbrott härjar just nu i flyktinglägren Kigoma och Kagunga. Människor måste därför välja mellan att stanna i oroligheterna eller fly och riskera att insjukna i kolera.

Burundis oroligheter har pågått under de senaste månaderna och fått människor att fly från sina hem. Många av dessa människor har tagit sig till grannlandet Tanzania där mindre provisoriska läger väntar, innan vidare transport till något av de större flyktinlägren kan ske.

Foto: Dave Proffer
Foto: Dave Proffer

Under dessa förhållanden, med en stor mängd människor samlade på en liten yta samt dåliga förutsättningar för sanitet och rent vatten är ett kolerautbrott en katastrof. Sjukdomen, som är en bakterieinfektion som sprids via förorenad mat och vatten, ger kraftiga diarréer och kräkningar som snabbt leder till livshotande uttorkning, och utan omedelbar vård kan sjukdomen vara dödlig. I överbefolkade läger som lider av stora problem med sanitet- och avloppshantering sprids sjukdomen lavinartat och enda lösningen för att få bukt på utbrottet är att förbättra de hygieniska förhållandena.

Utbrottet har hittills drabbat mer än 4000 människor och ett 30-tal människor har dött till följd av sjukdomen. Ett antal hjälporganisationer, bland annat Läkare Utan Gränser, finns på plats och behandlar insjuknade samt jobbar med förebyggande åtgärder för att kunna bistå i kampen mot sjukdomen. Främst handlar det om att ge vätskeersättning för att minska den stora vätskeförlust som insjuknade drabbas av samt förbättra den sanitära situationen.

Under den senaste veckan har dock en ljusning setts, då antalet insjuknade har minskat och inga nya dödsfall har rapporterats. Anledningen till detta är att kraftiga åtgärder vidtagits och organisationer tillsammans med hälsomyndigheter jobbat hårt för att få bukt med utbrottet. Trots förbättringen kan det ta åtskilliga veckor innan utbrottet är helt över.

Här har Afropé tidigare skrivit om oroligheterna i Burundi

Protester och demonstrationer i Burundi inför valet

Statskupp i Burundi – osäkert vem som styr landet för närvarande

Statskuppsförsöket i Burundi uppges ha misslyckats

Anna Wedin
Anna Wedin

 

 

Och man ser på medan Medelhavet förvandlas till en gravplats

Solen skiner vid Medelhavet och himlen är helt molnfri. Turister, främst västerländska, njuter av vädret utmed havets kuststränder. Länderna runt södra Europa och norra Afrika bjuder på njutning och för många är det en tillflykt från den vardag som kanske annars bjuder på stress och funderingar över hur man ska få vardagen att gå ihop. Under samma klarblåa himmel, i samma soliga väder, vid den libyska kuststaden Misratah pågår något helt annat. Här väntar mer än 700 migranter på att borda det 20 meter långa fartyg som snart ska föra de flesta av dem rakt in i döden, ner i Medelhavets vågor.

Dessa migrerande människors vardagliga bekymmer är något helt annat än att pussla ihop dygnets alla måsten med dess timmar. Det här är människor som väljer att chansa, med sina liv som insats, för att kanske nå fram till andra sidan. Den sida de hoppas ska ge dem och de sina en möjlighet till drägligare liv och en vardag där kampen för att kunna köpa nästa säck ris, ge sina barn möjlighet att gå i skola, återhämta sig från en vanlig influensa eller ha råd till livsavgörande mediciner inte längre behöver vara en kamp.

De molnfria skyarna betyder lugnare vatten, som i sin tur betyder att migranterna blir fler än annars. Fler lämnar sina hem i Sub-Sahariska länder som Senegal, Gambia, Somalia och Eritrea, för att söka sig vad de ser som ett ”bättre liv”. Via Lampedusa och över till italienska fastlandet för att sedan ta sig ut i Europa. Enligt EU har fler än 7 000 migranter räddats från Medelhavet sedan i fredags. På bara 24 timmar räddades 250 personer från tre olika båtar ute på det ödesdigra havet.

Båten som i lördags lämnade den libyska hamnen hade mer än 700 migranter ombord och när den kapsejsade ute till havs tog den alla, utom 28 personer, med sig in i döden. Dessa förlorade liv utgör nästan hälften av alla de 1 500 migranter som befaras ha dött på sin väg över Medelhavet hittills i år. Enligt vittnesuppgifter från de få som överlevt har det pratats om närmare 1000 personer ombord, där flera ska ha varit inlåsta under däck och inte getts möjlighet att ta sig ut. Hur mycket påminner inte detta oss om bilderna och berättelserna från de fartyg som skeppade slavar under den transatlantiska slavhandeln…

Enligt BBC kräver nu Italien ett större engagemang från EU gällande havsmigranterna. Särskilt efter den senaste dödsfärden som enligt UNHCR tros vara den allvarligaste i området. Man kräver att ett toppmöte hålls för att lyfta frågan där man anser att Europa inte visat tillräcklig solidaritet.

En kan nog med säkerhet fastställa att människosmugglarna i Libyen ser sina möjligheter till att tjäna pengar på alla desperata migranter som flyr våldsamheter eller ekonomiska svårigheter i sina hemländer. Den politiska krisen i Libyen gör det enklare för smugglarna att få med migranter på de båtar som lämnar landets hamn. En del experter menar att Libyen ensamt är det land som utgör det största problemet med människosmuggling runt Medelhavet just nu. Sett till vad man kunnat läsa om läget den senaste tiden så verkar de vara rätt ute.

En del menar att större insatser till livräddning behövs i dessa områden och kanske är det så. Men framför allt måste vi ju komma till rätta med alla dessa fartyg som lämnar hamnarna. Vi måste få fram bättre och säkrare vägar för flyktingarna att ta sig. Vi måste stoppa smuggeltrafiken och se till att alla människors liv får ett större värde. Vi måste också ge alla migranter en anledning att respektera livet på en högre nivå och inte låta sig dras med i denna smuggelepidemi som pågår i de norra delarna av Afrika. Världen måste på allvar se det som sker på den afrikanska kontinenten och förstå att svartas lidande är lika viktigt som vitas. Svartas liv måste spela roll, också bortom statistik och siffror. Vi måste ges och tillskrivas samma mänskliga värde som alla med västerländsk etnicitet.

Räddningsaktion av 105 flyktingar i en gummibåt - Foto: MOAS/Commonslicens
Räddningsaktion av 105 flyktingar i en gummibåt – Foto: MOAS/Commonslicens

Förra året försökte över 200 000 personer att ta sig vattenvägen från den afrikanska kontinenten över till Europa. Tusentals dog i Medelhavets vågor. Ser världen dessa personer och deras liv som lika viktiga och sörjer man dessa liv på samma sätt som de som dör i katastrofer i vår del av världen?

Den 28 september 1994 förolyckades 852 personer ombord på Estonia. Jämför känslan du kände och hur media reagerade då, med känslan du känner och hur media reagerar nu inför det som sker vid Medelhavet.

Låt detta sjunka in.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

 

 

Kenya aviserar amnesti för al Shabaab-medlemmar och stänger flyktingläger

Nu erbjuder Kenya en tio dagar lång amnesti för de ungdomar som blivit radikaliserade av den somaliska militantgruppen al Shabaab, det säger landets inrikesminister, Joseph Nkaissery i ett meddelande. Landet har också tagit ett beslut om att stänga ner flyktinglägret Dadaab, något som UNHCR starkt motsätter sig.

Flyktinglägret Dadaab - Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)
Flyktinglägret i Dadaab – Foto: EC/ECHO/Daniel Dickinson (commonslicens)

Det var under gårdagen som nyheten om en tio dagar lång amnesti nådde allmänheten i landet. I samband med att amnestin annonserades meddelade inrikesminister Nkaissery också att alla föräldrar som hyser misstanke om att deras barn kan vara medlemmar i al Shabaab är ålagda att rapportera detta till landets polismyndighet, annars kan man komma att åtalas.

Stänger ner flyktingläger

Under veckan har FN:s flyktingorgan, UNHCR, samtidigt försökt att nå fram till Kenyas myndigheter i ett försök att få landet att ompröva sitt beslut att stänga flyktinglägret Dadaab, nära den somaliska gränsen. Man vädjar till landet att se till den stora katastrof detta skulle medföra då flyktinglägret i Dadaab är så enormt stort, med platser för 350 000 somaliska flyktingar.

Kenya tog beslutet att man inom tre månader ska ha stängt igen lägret, och det är den tiden UNHCR nu fått på sig för att flytta på samtliga flyktingar, annars kommer den kenyanska myndigheten att avhysa flyktingarna på egen hand. Beslutet om stängning kom i anslutning till attentatet mot universitetet i Garissa, då man menar att al Shabaab rekryterar medlemmar i Dadaab-lägret och att det var där Garissa-skyttarna ska ha gömt sig. Något FN bestämt förnekar.

Attacken vid Garissa-universitetet krävde 148 liv, de flesta studenter.

UNHCR säger att de är redo att samarbeta med den kenyanska regeringen för att stärka landets brottsbekämpning i området. Att stänga lägret är inte en lösning menar man och det skulle få ”extrema humanitära konsekvenser”.

En mur byggs

Al Shabaab har lovat Kenya ett ”långt och ohyggligt krig, där deras gator ska dränkas i blod”.

Kenya i sin tur har svarat med att börja bygga på en 700 kilometer lång mur längs hela landgränsen mot Somalia.

1951 års FN-konvention gällande flyktingar, som Kenya ratificerade 1966, säger att länder inte får forcera tillbaka flyktingar till sina hemländer om deras liv är i fara.

Flyktinglägret i Dadaab inrättades 1991 för att hysa de familjer som flyr konflikten i Somalia, och vissa människor har levt där i mer än 20 år. UNHCR menar att det är omöjligt för flyktingarna i Dadaab-lägret att återvända hem säkert.

Källa: BBC Africa, Reuters Africa

Relaterat:
Denna påsk ber jag för Kenya

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Flyktingmottagning, för vem?

Arkivbild: Fredrik Reinfeldt Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Arkivbild: Fredrik Reinfeldt Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Jag har länge velat att vi ska prata om VARFÖR vi hjälper flyktingar, istället för att låtsas att vi inte har något val, vilket vi förstås har, eftersom vi tillsammans med Tyskland ligger i topp i Europa. Vi KAN stänga våra gränser. Andra länder gör det. Vi har gjort det förut. Judar som ville flytta hit under andra världskriget skickades tillbaka till Tyskland, mot en säker död. Argumenten var ungefär desamma: De tar jobben. Kulturkrock. Konstig religion. Ohederliga och tjuvaktiga människor. Förmodligen. Man kan inte veta, så bättre att inte släppa in. Baltutlämningen är ytterligare ett exempel på svensk feghet.

Nu blev jag till hälften bönhörd vad gäller fokus i debatten. Statsministern sa i sitt sommartal att flyktingmottagningen kommer att kosta, men vi behöver öppna våra hjärtan, och det är ju rätt och riktigt. Sedan sa han något annat mycket viktigt: ”vi har lärt oss att människor som kommer hit sedan är med och bygger Sverige tillsammans med oss”. Vad det egentligen betyder, för den som är fokuserad på pengar, är att flyktingar kostar ett litet tag. Sedan slutar de kosta och bringar in pengar istället.

Man kan alltså se flyktingmottagning på två sätt, som båda är rätt. Den är en humanitär insats för att människor ska få leva. Men den är också en investering för framtiden. Vi investerar i en bra och värdig mottagning, och om några år har flyktingarna jobb, och betalar skatt, och vi blir totalt sett rikare, även i reda pengar räknat.

Den delen av hans tal försvann dock ur debatten. Den diskuteras inte alls. Allt fokus är nu på flyktingar vs. gamla som svälter och barn som inte får skolböcker. Ska vi ha det ena eller det andra?

SD blev i alla fall lyckliga. Linus Bylund deklarerade med en makaber cynism att det är en ”julklapp” att Reinfeldt uttryckte sig som han gjorde. Fridolin kontrade med att barn som mördas uppenbarligen inte borde kallas för ”julklapp”.

Jag brukar säga att vi inte slentrianmässigt ska kalla den för rasist som vill att vi begränsar flyktingmottagandet eller hela invandringen. Många nationalister är rasister. Väldigt många. Men inte alla. Man måste få ha åsikter om vad vi lägger våra gemensamma medel på – det är en del av demokratin, och det är mycket sådant valet handlar om. Och nu har jag som sagt fått lite som jag ville: vi diskuterar den del av invandringen som är en valfråga, nämligen vill vi hjälpa eller vill vi låta bli att hjälpa. Så då vill inte jag vara sämre. Här är en sifferexercis:

Såvitt jag förstått är de 48 miljarderna för flyktingmottagning en sammanslagning av kostnaderna för de fem åren 2014-2018. Det betyder att det är mindre än tio miljarder per år. Det är förstås mycket, men jag får känslan av att många tror det är 48 miljarder årligen.

Det jag tycker är lite synd är att vi, det vill säga media, är så fokuserade på förändringar i statsbudgeten. Vi vet precis vad restaurangmomssänkningen kostade, men har ingen aning om vad vi gemensamt lägger på annat, såsom myndigheter, sjukvård, skolor, a-kassa osv.

När jag för en tid sedan försökte rota fram summan av de gemensamma medlen, det vill säga skatter + övriga intäkter, fick jag leta ett bra tag för att hitta siffran: Vi spenderar ungefär 1 500 000 000 000 årligen gemensamt via stat, kommun och landsting. Ett tusen femhundra miljarder. De knappa tio miljarderna om året som nu står på alla löpsedlar är alltså 6 promille av dessa pengar. Det är inte så att vi är på väg att gå under pga dem.

Sedan ska vi minnas att de pengar vi spenderar sätter människor som redan bor här i arbete också. Bostäder byggs. Mat lagas. Bert far land och rike runt och driver upp flyktingbostäder som svampar i marken. Man kan tycka vad man vill om det, men han har fått ner dygnskostnaden per flykting till 300 kr, vilket är bra gjort. I spåren av hans och andras frambringande av bostäder lever glesbygden upp.

Det jag vill att vi pratar mer om är det som inte är pengar. Jag skulle vilja att vi som lever här knyter ihop oss med dem som anlänt. För ett drygt år sedan hörde jag av mig till Sollentuna kommun och bad att få bli fadder till en flykting. Vi träffades, jag och de ansvariga, de var förvånade, men trevliga, och skulle höra av sig, men det hände inte.

Jimmie Åkesson Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Jimmie Åkesson Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

En barndomsvän som i många år bodde i Bromölla och Sölvesborg berättar att det faktum att Jimmie Åkessons familj bor i Sölvesborg har gjort att bygden splittrats. Många är för SD, men det finns också en motvåg, som är starkare än i mer neutrala bygder. De tvåhundra flyktingar som placerats där har verkligen tagits om hand av bygden. Insamlingar har ordnats. Man hjälper och stöttar för att verkligen visa att vi svenskar inte är främlingsfientliga. I konflikten med de flyktingkritiska tar människor ställning på ett annat sätt än vi gör som inte möter hatet.

Jag läser deprimerande rapporter från bloggare och journalister som besökt flyktingbostäderna. Starka människor som flytt för sina liv och äntligen tagit sig till Sverige placeras plötsligt långt ute på landet i en idyll, där de är totalt sysslolösa och inte möter en enda svensk. Vilken omställning! Och så dumt och onödigt. De är rastlösa och frustrerade. Det är inte konstigt.

Vi finns ju här, vi som känner oss hemma i Sverige. Vi kan hjälpa till. Skolklasser kan besöka flyktingarna, och barnen kan få prata och leka med flyktingarnas barn. Jag och många med mig kan nog tänka oss att åka någonstans någorlunda regelbundet och lära känna någon. Är säker på att alla har fascinerande levnadsberättelser att dela med sig av. Jag vill gärna lyssna. Jag vill gärna berätta. Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Länge var policyn i Sverige att flyktingmottagning var ett nödvändigt ont. Nu har vi lite kommit ifrån det, och det är nog bra. Vi måste inte hjälpa, lika lite som Norge, Danmark och Finland inte måste. Vi kan strunta i vårt ansvar, precis som våra grannländer. Vi kan liksom de stänga våra ögon och öron och låtsas att det inte är vårt problem att människor förföljs och dör. Och vi kan, liksom SD, bygga vårt utrikesengagemang runt myten att det finns ett smartare sätt: att hjälpa dem som flyr ”på plats” genom att skicka en peng, och låta någon annan fixa. Att så att säga köpa oss fria.

Vi kan se mottagningen som en skyldighet, men mycket hellre som en möjlighet. En chans att bli rikare, både som människor och som land. En chans att göra rätt. Och också att sona.

”Aldrig har jag skämts så över att vara svensk som när jag stod på Karlstad station och såg tågen med tyska soldater resa genom Sverige till Norge”, sa min mormor. Nu är det vi och Tyskland som tar vår chans att hjälpa, till skillnad från de flesta andra länder i Europa.

Det hade gjort min mormor stolt.

Fotnot: Relaterat, Helenas privata blogginlägg Att hjälpa av hat.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt