Etikettarkiv: föreläsning

EVENT: Från diktatur till demokrati, Gambiagrupperna tillsammans med UF Göteborg anordnar föreläsning om Gambias politiska utveckling

Den 3 maj anordnar Gambiagrupperna tillsammans med Utrikespolitiska Föreningen Göteborg en föreläsning om hur Gambia på kort tid gått från diktatur till demokrati, föreläsningen hålls i Göteborg.

Adama Barrow, Gambias foldvalda president. Foto: Sulaiman Leigh (commonslicens)

Hur skedde förändringen? Fanns det några tecken på att förändringen var på väg? Vad har hänt sedan Adama Barrow tillträdde som landets folkvalda president? Detta är några av de frågor som tas upp under föreläsningen samtidigt som en jämförelse med USAs nyligen tillsatta president Donald Trump görs, för det finns både likheter och olikheter mellan dessa två ledare. Håller i föreläsningen gör Anders Pettersson och Robert Alexandersson från Gambiagrupperna.

Var: Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, 411 23 Göteborg.

När: Onsdag 3 maj 2017, klockan 17.30-19.00

Kostnad: Gratis för Gambiagruppernas samt Utrikespolitiska Föreningens medlemmar, övriga 20 kr/person. (Medlemskap i föreningarna kan tecknas på plats före föreläsningen.)

Föreläsningen kommer att hållas på engelska och det finns möjlighet att ställa frågor efter föreläsningen.

Mer information HÄR

Anna Wedin

Afropé intervjuar Tatiana Håkansson om barn och rasism

Det mycket aktuella ämnet barn och rasism. Både barn som utsätter och barn som blir utsatta, har debatterats en del. Afropé passade på att intervjua föreläsaren Tatiana Håkansson om ämnet och här kan du som förälder, lärare och vuxen få flera handfasta och konkreta råd om hur du kan bemöta barn när det gäller rasism.

 

Faktaruta Tatiana Håkansson
Faktaruta Tatiana Håkansson

Du föreläser om barn och rasism. Vad ska man som förälder tänka på när det gäller barn, när man pratar om rasism, både om ens barn uttrycker rasism i samtal eller om ett barn blir utsatt för rasism?

– Föräldrar ska tänka på att stärka barnen och dess identitet. När det kommer till att prata om rasism är det väldigt viktigt att föräldrar pratar med barnen om rasism innan barnen själva utsätter andra eller själva blir utsatta. De barn som blir utsatta för rasism har då lättare att definiera och synligöra att hen har blivit utsatt för rasism. Rasism är ett ämne som bör pratas om konstant, då samhällets alla skikt genomsyras av rasism.

Vad ska man tänka på när man möter barn genom sitt arbete, när det gäller rasism?

– Man bör tänka på att barnet har tolkningsföreträde och vuxna bör då lyssna på barnet och absolut inte förminska de upplevda känslorna. Men viktigast av allt är att man som vuxen tar tag i rasismen med en gång och inte låta det gro och växa sig ännu större.

Tatianas tips till vuxna som möter afrosvenska barn
Tatianas tips till vuxna som möter afrosvenska barn

Vad eller vilka fel tror du är vanligast att vuxna gör när det kommer till barn och rasism?

– De vanligaste felen vuxna gör när det kommer till rasism är att de inte förstår allvaret och kan förminska rasismen barnen utsätts för. Det är mycket farligt att förminska rasism!

Vuxna tror inte att barn kan utsätta andra barn för rasism. Barn härmar och tar efter det som händer i samhället.
Ett annat fel som är förekommande är att inte ha tillräckligt med kunskap om just rasism. Hur ska de kunna se rasismen när de inte har kunskapsglasögonen på?

Hur viktigt tror du att det är med representation? Det vill säga att barn har förebilder som påminner om hur de själva kan komma att se ut när de blir vuxna?

– Representation är superviktigt ! Dock vill jag understryka en representation som gör något gott. Media är väldigt duktiga att överrepresentera icke-vita kroppar till kriminalitet. Då är det så himla viktigt för barn att ha en bra förebild att känna sig stolt över att bli en vacker dag.

Tatiana Håkansson Foto: Cassandra Henriksson
Tatiana Håkansson Foto: Cassandra Henriksson

Vad tror du är den största skillnaden med att växa upp som afrosvensk i Sverige idag, jämfört med för 10-20 år sedan? Vad har förändrats i vårt samhälle?

– Den största skillnaden är att vi afrosvenska hörs väldigt mycket. Men också att vi får en fin uppbackning från det internationella hållet. Samhället har inte förändrats, snarare är det vi som har förändrat vår attityd och vågar ta debatterna i samhällsfrågor som berör oss.

Dina främsta tips till vuxna som möter afrosvenska barn?

– Tips till vuxna som möter afrosvenska barn är:
1) Afrosvenska barn äger deras kroppar inklusive håret.
2) Berika dig med kunskap om rasism
3) Lyssna och ge tolkningsföreträde till de som upplever rasism

Vi på Afropé vill tacka Tatiana Håkansson för att du tog sig tid med den här intervjun och önskar dig all lycka till med framtida föreläsningar och undervisning i det här viktiga ämnet!

Boka Tatiana som föreläsare:
Avenir.nu@gmail.com
Facebook gilla: Avenir.nu

Youtube – Rasism + Barn = Sant

Fatou Touray

Intervju: Salem Yohannes – "Don't touch my hair"

Föreläsningen "Dont' touch my hair" med Salem yohannes - Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu
Föreläsningen ”Dont’ touch my hair” med Salem yohannes – Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu

Genom hela föreläsningen involverar hon publiken och besvarar frågor och konstateranden som exempelvis, men det brukar jag göra, jag visste inte att det var fel. Hon gör det med ett lugn, medan det hade fått en annan att känna, – NEJ SÅKLART DET INTE ÄR OKEJ! Hon förklarar det ständiga pillandet, som snarare är som ett omrufsande som gör att håret blir en offentlig handduk. Salem Yohannes föreläsning ”Don’t touch my hair” bygger på hennes uppsats med samma namn.

Salem är en 24-årig Göteborgstjej med föräldrar från Eritrea. Hon växte upp i en stadsdel där ’det kändes som att hela världen fanns inom en viss area’. Genom detta var hon aldrig annorlunda till fullo, men ändå lite exotisk. Antingen var hon den ”afrikanska barbiedockan” eller raka motsatsen till det. Här belyser hon hur viktigt det är att få vara den personen en är – precis som alla andra. Detta är något som inte bara går en väg, utan två vägar. Det är viktigt att ”våga” ha sitt äkta hår. Vara stolt över det och skapa förebilder för våra yngre. Nu reser hon runt i landet och ger föreläsningar med temat ”Don’t touch my hair”.

Som liten växte jag själv upp med förebilder som antagligen hade långt svallande hår. Dock har jag personligen inte så många minnen av grova missnöjen med just mitt hår som liten. Som Salem även nämner i sin föreläsning så började många att rakpermanenta sitt hår som barn, vilket med största sannolikhet är en av de saker som får en att ifrågasätta sitt riktiga hår som vackert. Men i just mitt fall var det snarare när jag kom upp mot högstadiet som jag började platta mitt hår hela tiden och hade det aldrig längre lockigt. Det var nog inte förrän efter gymnasiet som jag igen började ha lockigt hår, när jag insåg hur mycket mitt hår slitits på. Jag är glad över att jag har en grund där jag uppskattat mitt hår och att jag återigen uppskattar det.

Det gör också att jag är extra glad över att jag fick möjlighet att lyssna till Salems föreläsning, samt få en pratstund med henne.

Kan du berätta lite om dig själv?

Foto: Mattias Abulu
Foto: Mattias Abulu

– Salem Yohannes heter jag och är en 24-årig svenskeritreansk tjej. Jag har precis tagit examen från Högskolan Väst och är statsvetare, vilket innebär att jag är en typ av politisk expert och samhällsanalytiker. Jag jobbar även professionellt med dans då jag är medlem i gruppen Laces som specialiserar sig i ”Afro Caribbean Fusion”. Jag är också pedagog och koreograf vid dansskolan Twisted Feet Dance Academy. Politik och dans flödar naturligt i alla mina ådror och det är en stor del av mitt liv då jag pysslar med dessa parallellt.

Jag älskar människor och att koppla med olika individer, därför är det naturligt för mig att skapa forum som mötesplatser för att föra människor i samman. Nyckel till att utvecklas, utmanas och växa för mig har alltid legat i att samtala, lyssna och lära. Om de så vore svampplockning, till att dansa azonto, till att skriva lönespecifikationer.

 

Hur valde du att just skriva om hår?

– Det finns flera anledningar till att jag valde att skriva om hår som en markör för ”ras”. En av anledningarna är att hår till skillnad från hudfärg är mycket mindre laddat. Man kan tala om hår på ett lättsamt sätt, men om man talar om hudfärg är människor på sin vakt och är snabba på att uttrycka att de inte är rasister. Hudfärg har i så många sammanhang kopplats till rasism, hatbrott och slaveri, därför väjer folk sig ofta från att tala om eller uppmärksamma hudfärg – man vill anses vara färgblind och god helt enkelt.

En annan anledning till varför jag valde att skriva om just hår som rasmarkör, är för att det finns distinkta erfarenheter afrosvenskar har kring hår. Till exempel att det är otroligt vanligt här i Sverige att människor ofta vill pilla, ta eller rufsa i afrohår, därav titeln på min uppsats. Jag ser det som ett unikt fenomen relaterade till svarta människor i samhällen där majoriteten är vita. Det var därför viktigt för mig att belysa just sådana typer av erfarenheter, då de aldrig har politiserats, varken i samhällsdebatt eller akademi.

Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson/Thegambia.nu

Vad har du själv lärt dig som du kanske inte trodde att du skulle lära dig?

– Den var svår, det är så sjukt mycket grejer. Men en sak som tidigt gick upp för mig under tiden jag skrev uppsatsen, gällde just ”postkoloniala” (tiden efter kolonialismen betyder det) skönhetsideal och varför svarta kvinnor strävar och ibland är besatta av att ha det raka långa håret. Jag kopplade ofta detta till att svarta kvinnor skulle ha någon typ av komplex för deras svarthet, typ som att de skämdes för att ha afro/krulligt/vågigt hår och att de ansåg att deras egna hårtyper inte hade något värde i sig.

Vad jag mer och mer förstod när jag läste, skrev och intervjuade kvinnorna, var att strävan eller det ideala raka håret, handlade mer om presentera femininitet och skönhet än att sträva efter vithet. På något sätt har vi lärt oss att skönhet och kvinnlighet ser ut på ett specifikt sätt (i västvärlden, men har blivit universella ideal), det är långa smala solbrända kroppar, rakt fylligt långt hår, stora ögon och små näsor. Tidigt märker man som afrosvensk att man inte helt passar in i det idealet, speciellt i mitt fall som har en kort och fyllig kropp, tjockt kinky hår och svart hud. Då är det naturligt som svart tjej att man gör det man kan för att göra sig själv attraktiv och sedd som kvinnlig bland andra människor i sitt samhälle, men framförallt för att man vill presentera sig som vacker. Rakt hår bland svarta kvinnor handlar därför mer om att man vill vara vacker och kvinnlig än att sträva efter att se ut som skandinaver eller europé. You get me?

Vad är den mest chockerande kommentaren du har fått på dina föreläsningar?

– (Salem skrattar till) … jag har inte fått någon chockerande kommentar. Jag väntar på den fortfarande.

Foto: Mattias Abulu
Foto: Mattias Abulu

Är det någon som totalt motsatt sig det du säger?

– Ja, det har hänt. Det händer till exempel att folk vänder sig emot faktumet att de är så vanligt med att folk tar på svart hår. Att det kanske hänt några få, typ de kvinnorna som jag intervjuat då. De vill inte erkänna att det är en grej som händer ofta i afrosvenskars vardag liksom.

Många är också snabba på att motsätta sig faktumet att strukturell diskriminering och rasism existerar i Sverige. Återigen att det kan ha hänt att någon individ blivit diskriminerad eller mött rasism i ett enstaka fall, men inte att de är ett strukturellt fenomen, där en större grupp individer som har en specifik kropp (t.ex svarta svenskar, eller afrosvenskar som de kallas) återkommande råkar ut för detta i större utsträckning (Läs gärna, Afrofobirapport 2014: Skriven av Tobias Hubinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir). Sammanfattningsvis, har många svårt att acceptera att vi har problem med rasism i Sverige och att det är något som vi aktivt måste ta vårt ansvar i, både på individnivå och på politisk nivå.

Något du vill tillägga?

– Jag vill bara beskriva problematiken med att till exempel ta på svart hår. Det kallas exotifiering och är ett sätt att markera en kropp som annorlunda. Det är en handling som visar att personen man rör vid är avvikande från en själv. Genom detta skapar man svarthet, att handlingen i sig konstruerar någon som svart eftersom personen har afrohår och till exempel inte rakt hår som de flesta vita svenskar har.

När man väljer att, på jobbet till exempel, rufsa till i kollegans afrohår är det inte bara nyfikenhet (allting som inte ser ut eller känns som en själv blir spännande) eller okunskap (kanske på grund av bristande mångfald på arbetsplatsen och brist på mångkultur i ens egen vänkrets), utan ett sätt att markera den personen som annorlunda och svart. Det är ett sätt att roffa åt sig makt att ta på en svart kropp och strunta i individens integritet. Det är helt enkelt respektlöst och oprofessionellt. Det gäller även oss människor som inte är tjänstemän, vi ska behandla varandra såsom vi själv vill bli behandlade. Med respekt och likavärde.

 

Avslutningsvis vill jag tacka Salem Yohannes för en underbar föreläsning och för hennes fantastiska drivkraft.

Är du intresserade av att lyssna till Salem Yohannes så har du chansen i Stockholm den 24 september hos Café Pan-Afrika Youth och på Högskolan Väst den 22 oktober.

 

Hårtips
(Ett bra hårtips för kinky, curly, wavy eller vad som)

Awa Silke Jagne Henrikssons specialare:
1-2 ägg beroende på hår, skaka det i en shaker eller burk med lock.
Sedan kan en ta ganska mycket av sin favorit olja tex kokos, mandel, ricin eller gambisk bambuolja.
Bambuolja kan värmas och låtas svalna för att sedan tillsätta 1 msk ricin och lika mycket mandel.
Efter detta skakas allt ihop riktigt ordentligt. Sen är det bara att applicera i håret, gör gärna sektioner
och arbeta in i håret del för del.
Sätt på plastpåse och sov med det. På morgonen skall inpackningen tvättas ur med ett bra schampo.
Applicera sedan balsam i håret och kamma sedan ut det med en glestandad kam.
Använd behandlingen ungefär en gång i veckan för att inte få för mycket protein i håret.

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson

 

Thuram i Stockholm

Kön av fans som ville ha tröjor signerade, en kram eller bara ett foto med världsmästaren, ringlade sig lång efter föreläsningen på Stockholms Stadsbibliotek. Foto: Aminta Merete
Kön av fans som ville ha tröjor signerade, en kram eller bara ett foto
med världsmästaren, ringlade sig lång efter föreläsningen på
Stockholms Stadsbibliotek.
Foto: Aminta Merete

Vad gör egentligen den tidigare fotbollsstjärnan och världsmästaren Lilian Thuram, som nyligen var i Sverige på besök, i sin antirasistiska stiftelse? Vi har tittat närmare på det undervisningsmaterial stiftelsen producerar och som används bland annat i franska skolor.

Det första som slår mig när jag träffar Lilian Thuram i Stockholm är att det arbete han gör är så oerhört viktigt och att jag önskar att någon i Sverige skulle kunna göra samma sak. Thurams stiftelse producerar framför allt utbildningsmaterial för barn och ungdomar, skolmaterial som på ett enkelt och lättfattligt och samtidigt vetenskapligt avancerat sätt berättar om människans gemensamma ursprung.

Stiftelsen har också producerat utställningar – en av dem skildrar hur människor från bland annat Afrika under kolonialtiden exotiserades och ställdes ut på zoo, på ett sätt som underblåste idéer om raser och ”den andre” och ställer frågan: har vi verkligen gjort upp med dessa föreställningar, eller lever de fortfarande kvar i rasistiska attityder bland oss? Läs mer om utställningen på stiftelsens hemsida.

När det gäller situationen inom fotbollen är Lilian Thuram lite desillusionerad. Han efterlyser mer aktiva åtgärder – När jag var ny inom fotbollen, det är ungefär 30 år sedan, så var det ju exakt samma sak som nu.

Här är det Waly Diouf, företagsekonom och aktiv i den Senegalesiska föreningen i Sverige som får sig en pratstund med stjärnan. - En jättebra föreläsning. Han är en förebild, sa Waly efteråt. Foto: Aminta Merete
Här är det Waly Diouf, företagsekonom och aktiv i den Senegalesiska
föreningen i Sverige som får sig en pratstund med stjärnan.
– En jättebra föreläsning. Han är en förebild, sa Waly efteråt.
Foto: Aminta Merete

Det förekom rasism, men ledarna, de som har ansvaret, gjorde inte tillräckligt för att visa att det inte är acceptabelt med exempelvis rasistiska yttringar under pågående matcher.
– Det är både ledarnas och spelarnas ansvar att motarbeta rasism. Ett sätt att få alla att inse att rasistiska yttringar inte är okej är exempelvis att stoppa pågående matcher när det kastas in bananer på plan eller görs apljud från läktaren.

För att visa allvaret i det hela. Det som hände med spelaren som började äta på en av de bananer som kastades in på plan nu under våren var att han kände sig tvungen att hitta en egen lösning, därför att ledarna inte gör tillräckligt mycket för att få stopp på rasismen.

När det gäller den uppväxande generationen är Lilian Thuram mer optimistisk. Många är idag uppvuxna i familjer eller områden med många olika språk, nationaliteter, kulörer och de går fortfarande att nå. Med utbildning.

Massor av tröjor signerades efter föreläsningen, tempot var utmattande, tyckte både Lilian Thuram och hans entourage. Men alla fans fick träffa honom innan biblioteket stängde. Foto: Amina Merete
Massor av tröjor signerades efter föreläsningen, tempot var
utmattande, tyckte både Lilian Thuram och hans entourage. Men alla
fans fick träffa honom innan biblioteket stängde.
Foto: Amina Merete

Utbildningsmaterialet från Lilian Thurams stiftelse finns tyvärr bara på franska än så länge. Men delar av hemsidan finns också översatta till engelska och spanska.

Framför allt handlar Lilian Thurams pedagogiska arbetet om att plocka isär myterna om att det skulle finnas raser bland människorna. För att kunna göra det på ett vetenskapligt sätt har Lilian Thuram till sin stiftelse knutit ett antal forskare och andra kunniga personer. Det är exempelvis sociologer och antropologer, psykologer, filosofer, genetiker, historiker inriktade på mänskliga rättigheter och personer som är bra på att producera utställningar och läromedel.

Vi är alla släkt med varandra. All vetenskap kring människans biologi pekar på det – undersökningar av gener, dna, blodgrupper – att vi människor alla är mycket nära släkt med varandra. Räknar vi bakåt finns bara 128 möjliga direkta förfäder för var och en av alla människor som lever just nu. Människan har bara funnits i omkring 60 generationer och eftersom de första människorna var så få är det inte praktiskt möjligt att vi inte skulle vara väldigt nära släkt med varandra. Vi är alltså alla varandras släktingar. Alltså blir det löjligt att prata om olika raser.

Kan du franska, se videor här på stiftelsens hemsida som berättar om hur vi är släkt med varandra. Alla lika, alla olika.

Själv är Thuram naturligtvis också en person som når ut till många med tanke på sin bakgrund.

Ett fotbollsfan från Husby får sin tröja signerad av Lilian Thuram. – Vi hörde att han skulle komma, en sån chans får man ju inte missa. Och föreläsningen var intressant också. Foto: Aminta Merete
Ett fotbollsfan från Husby får sin tröja signerad av Lilian Thuram.
– Vi hörde att han skulle komma, en sån chans får man ju inte missa.
Och föreläsningen var intressant också.
Foto: Aminta Merete

Vid Stockholms Stadsbibliotek bekräftade personalen att de aldrig tidigare haft en så blandad grupp besökare som då Thuram i mitten av maj i år höll sin föreläsning i Rotundan, den största lokalen i biblioteket vid Sveavägen.

– Majoriteten av åhörarna var unga killar i keps, många av dem från Stockholms förorter. Det är lite ovanligt här eftersom vi annars mest har en publik som består av äldre damer från Stockholms innerstad, sa stadsbibliotekarien Cecilia Svanberg.

Efter sin föreläsning svarade Lilian Thuram på frågor, signerade t-shirts och ställde upp på foton med sina fans – de som kommit för att se en fotbollsstjärna men också fick med sig hem viktig kunskap om vad var och en av oss kan göra för att stå upp mot rasism i vardagen.

För er som missade Thuram finns en video att se från Lilian Thurams besök i Botkyrka.

Aminta Merete
Aminta Merete