Etikettarkiv: forskning

Uppsala Universitet – först i Sverige med att forska om afrofobi

Uppsala universitet släppte den 17 februari 2017 en annons där de söker medarbetare till en postkolonial forskning inriktad mot afrofobi. Detta kommer bli den första forskningen kring afrofobi i Sverige.

Carolina Rediviva, Uppsalas universitetsbibliotek, offentligt forskningsbibliotek, foto: Fatou Darboe, Afropé

Tobias Hubinette delade ett Facebookinlägg, där han berättade att tack vare Mattias Gardell och Irene Molina kommer det att forskas om afrofobi på Uppsala universitet.

Det som ska göras i forskningen är en egen rasism-forskning där det gärna får ingå vidmakthållande av kontaktytor mellan forskare, myndigheter och civilsamhälle. Den som ska utföra denna forskning ska ha en doktorsexamen inom det humanistisk- samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Gärna ska du ha erfarenheter som gör att du kan fullgöra anställningen på ett gott sätt.

De bedömningskriterier som ska uppfyllas är att man ska ha vetenskaplig skicklighet inom rasism-forskning, särskilt inom afrofobi. Personen måste även kunna samarbeta och vara konstruktiv samt ha en pedagogisk förmåga så att denna på ett väl utfört sätt kan kommunicera sitt forskarresultat.

Vi på Afropé tycker detta ska bli väldigt spännande att läsa och hoppas även att det blir ett omfattande forskningsprojekt. Är du forskare inom humanism och samhällsvetenskap med inriktning mot rasism? Vill du arbeta med forskning inom afrofobi? Kanske detta är något för dig? Länken till tjänsten hittar du HÄR!

Hawa Sallah

Malariaforskning ger hopp om vaccin samtidigt som läkemedelsresistensen ökar

Malaria fortsätter att skörda liv världen över men allra hårdast drabbat är Afrika söder om Sahara. Samtidigt som ny forskning ger hopp om ett vaccin som ska skydda mot sjukdomen kommer alarmerande rapporter om att utbredningen av läkemedelsresistenta malariaparasiter verkar ökar.

Världshälsoorganisationens (WHO) senaste uppskattning av antalet malariafall släpptes i december 2016 och man beräknade då att 212 miljoner människor insjuknat i malaria under år 2015. Samma år dog ca 429 000 människor i malaria. Hårdast drabbade är barn, och 70 procent av alla dödsfall är bland barn under fem år. Afrika söder om Sahara står för 90 procent av alla sjukdomsfall och 92 procent av alla dödsfall sker i regionen. Trots att ett barn dör av malaria varannan minut går sjukdomen att både förebygga och bota, men resurser och kunskap saknas på många håll. Globalt sett har dock antalet malariafall och dödligheten minskat senaste åren, och WHO räknar med att 6,8 miljoner människoliv räddats sedan 2001, till följd av satsningar på bland annat förebyggande åtgärder och effektivare behandlingar.

Anophelesmyggan sprider malariaparasiten. Foto: Johns Hopkins Malaria Research Institute

En av standardbehandlingarna av okomplicerade malariafall är läkemedel med syntetiserat artemisinin, en ört använd i traditionell kinesisk medicin som visat sig effektiv i bekämpandet av malariaparasiter. Artemisinin fick stor internationell uppmärksamhet 2015, då kinesiska Youyou Tu, kvinnan bakom upptäckten av denna örts effekt på malaria tilldelades Nobelpriset i fysik och medicin. I och med användandet av artemisininbaserade läkemedel har dödligheten minskat då malariaparasiterna inte utvecklat resistens mot dessa läkemedel. Dock kommer nu oroande rapporter om bland annat fyra fall av malaria som behandlats i Storbritannien med dessa läkemedel och där parasiterna verkar ha utvecklat resistens mot även dessa läkemedel. De fyra fallen hade ådragit sig malaria i Uganda, Angola samt Liberia och läkare tror att detta är ett tecken på att resistensutvecklingen börjat ske i ökad skala och naturligtvis orsakar än större skada i flertalet afrikanska länder där artemisinin används som standardbehandling.

Samtidigt arbetas det för fullt med olika försök till att skapa vaccin som ska ge effektivt skydd mot malariaparasiterna. De försök som nu görs, innebär att parasiterna genmodifieras till att inte kunna infektera leverceller, och därmed inte kunna fullgöra den livscykel som krävs för att människor ska insjukna i malaria. Dock innebär det att försökspersonernas immunförsvar utsätts för parasiten och därmed reagerar och börjar producera en form av antikroppar. När dessa antikroppar förts över till möss har dessa sedan uppvisat ökad motståndskraft mot att infekteras, trots att de utsatts för parasiten. Förhoppningen är att fortsatta studier ska kunna visa på att vaccinet, som redan är säkert att använda på människor, ska kunna leda till en tillräckligt stor aktivering av immunförsvaret hos människor också, så att risken att insjukna i malaria minskar drastiskt. Framtiden kommer därför att utvisa huruvida vaccinet fungerar eller inte, och om det i så fall kan komma att användas i stor skala för att skydda människor i utsatta områden från att insjukna.

Anna Wedin

Lukten av höns skrämmer bort malariamyggor

En studie genomförd i Etiopien med forskare från både Sverige och Etiopien visar på att lukten av höns håller malariamyggor på avstånd, och kan därmed vara en framtida lösning för att minska antalet fall av sjukdomen.

Höns i kampen mot malaria. Foto: Roman Köhler
Höns i kampen mot malaria. Foto: Roman Köhler

Enligt FN dödade malaria närmare 400 000 människor på den afrikanska kontinenten förra året. Trots att antalet insjuknade och antalet dödsfall minskar årligen, krävs det stora insatser för att ytterligare minska förekomsten av sjukdomen. För att kunna göra detta tar forskare nu till mer okonventionella metoder för att bekämpa sjukdomen. En utveckling som dessutom blir allt viktigare i och med den ökade resistens mot bekämpningsmedel som malariaspridande myggor uppvisar.

Etiopiska och svenska forskare har nyligen upptäckt att lukten av höns och andra fåglar minskar förekomsten av malariaspridande myggor, något som förklaras med att myggorna luktar sig till sina värdar, och därmed troligen skyr lukten av fåglar och speciellt höns. Studien visade på att antalet infångade myggor i närheten av där höns vistades var markant mindre än på platser utan höns.

Myggorna som sprider malariaparasiten mellan människor när de suger blod sticker även andra djur, så som boskap, men undviker uppenbarligen alla fåglar. Experimentet som genomfördes i västra Etiopien innebar att forskarna bland annat placerade en levande höna i en bur bredvid en person sovandes under ett myggnät som också fångade in myggorna som närmade sig. I andra försök användes fjädrar från höns för att undersöka effekten på myggorna.

Studien resulterade i att forskarna kunde dra slutsatsen att lukten av höns och andra fåglar har en avskräckande effekt på malariaspridande myggor, och att genom att använda sig av denna lukt som någon form av avskräckningsmedel skulle malaria kunna bekämpas på ett mer naturligt sätt.

Anna Wedin
Anna Wedin

 

Sverige – inte alls så oskyldig i den transatlantiska slavhandeln

Saint-Barthélemy kanske inte säger gemena man speciellt mycket. Det säger inte mig så mycket i alla fall. Det är en fransk paradisö i Karibien. Ön kallas även Saint Barts vilket är mer välkänt. För er som följer Keeping up with the Kardashians kanske kommer ihåg att den välbärgade amerikanska familjen spenderade en av sina lyxsemestrar på den här ön. För er som har besökt ön själva har säkert märkt att många av gatorna har svenska namn. Huvudstaden på ön heter Gustavia och ön:s landsvapen pryds med tre kronor. Vad lustigt kanske många tänker och ganska festligt om man som svensk åker på semester till Karibien och ser en massa svenska namn överallt. Det finns en förklaring till varför ön är så svensk-inspirerad och det är en mörk tid i Sveriges historia. En del av historien som inte har uppmärksammats eller erkänts av regeringen, än idag.

Saint Barthélemy. Ceremoni när Sverige gav tillbaka ön till Frankrike 1878 Foto: Anonymous xylograph
Saint Barthélemy. Ceremoni när Sverige gav tillbaka ön till Frankrike 1878 Foto: Anonymous xylograph

Saint-Barthélemy var en svensk koloni från 1784-1878. Gustav III var kung i Sverige under slutet av 1700-talet. Han var känd som teaterkungen då han hade ett stort kulturellt intresse. Det många kanske inte vet är att Gustav III även var mycket intresserad av att skaffa sig kolonier och bedriva slavhandel. Sveriges ekonomi var körd i botten under andra hälften av 1700-talet och landet var i ständig statsbankrutt. Gustav III såg slavhandeln som ett sätt att dra in mer pengar till statskassan. Trots dålig ekonomi förhandlade kungen till sig en liten ö i Karibien utav Frankrike. Året var 1784 och Gustav III ville att ön skulle vara ett attraktivt område för slavhandeln och utropade därför sin nya koloni till en frihamn vilket betydde att andra kolonialmakter fick lov att lägga till i hamnen med bland annat slavskepp. Inte nog med att de fick lov att lägga till, kolonialmakterna fick även lov att förvara mängder med handelsslavar i stora magasin runtomkring hamnen i väntan på att bli sålda till andra öar runt omkring Karibien.

Fredrik Thomasson är doktor och akademiforskare vid historiska institutionen vid Uppsala universitet och han är en av få forskare som försöker få klarhet i Sveriges inblandning i slavhandeln. Det finns endast två doktoravhandlingar om den svenska kolonin Saint-Barthélemy som också belyser slavhandeln, en från 1888 och en från 1951. Trots att Sverige var en slavnation i över 60 år och hade en betydande roll i den transatlantiska slavhandeln är det ingenting som är en del av vår historiebeskrivning. Fredrik Thomasson tror att det har och göra med Sveriges ”självgoda självbild” som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Fredrik Thomasson säger; ”Jag tror att Sverige ofta tenderar att ha en ganska självgod självbild. Sverige har lite grann sett sig som ett världsmedvetande, och då har man tenderat att glömma bort vad som har hänt i den egna historien. Det finns antagligen ett skäl till varför ingen har studerat det här förut och kanske inte bara beror det på att arkivet befinner sig i Frankrike, utan det har inte funnits med i den här självbilden.” Han menar på att den här ofullständiga och nostalgiska bilden av den svenska kolonin som tidigare har målats upp inte är bra för historieskrivandet och är fast besluten att ge en mer rättvis och verklighetsbaserad bild av vad som faktiskt har hänt. Fredrik Thomasson tillsammans med två doktorander håller just nu på att digitalisera all dokumentation som finns sparat kring den forna svenska kolonin. Han samlar in dokumentation både från Riksarkivet i Stockholm men också från Frankrike och de franska kolonialarkiven.

Det Fredrik Thomasson har fokuserat på är att gå igenom domstolsprotokoll som kontinuerligt antecknades på ön. Fredrik är den första forskaren som någonsin har gått igenom det här materialet. Han menar på att man kan på ett bra sätt sätta sig in i hur slavar blev behandlade av det svenska rättsystemet och att det i sin tur kan ge större förståelse för hur slavar blev behandlade på ön överlag. Han har genom sina forskningar för första gången kunnat återberätta vissa specifika händelser i människors livsöden som skedde under svenskt styre.

Jan Pierre

Jan Pierre var en slav som anklagades för att ha slagit en vit man. Jean Pierre dömdes till 32 piskrapp trots att det fanns starka vittnesmål om att Jan Pierre agerade i självförsvar gentemot den vita mannen. Problemet var att det var sträng förbjudet att slå en vit människa oavsett omständigheterna och den svenska domstolen ville i sin tur visa vart skåpet ska stå. Så Jan Pierre får sitt straff, 32 piskrapp, fastspänd mellan fyra pålar och liggandes på mage. Den här metoden kallades ”quatre piques” vilket betyder fyra pålar och var en vanlig bestraffningsmetod på slavar.

Susanna

Susanna var även hon slav på den svenska kolonin. Hon ”arbetade” hos den svenska guvernören och hittades en morgon sönderpiskan på trappan till huset. Det fanns en lag som fanns till för att skydda slavarna och den innebar att man som slavägare inte fick piska sin slav mer än 29 rapp åt gången. Om ett hårdare straff skulle utges var det upp till en domstol. Susanna hade uppenbarligen blivit piskad mer än 29 gånger och det finns dokumenterat att en svensk läkare vid namn Samuel Fröberg undersökte Susanna och att han fruktade för hennes liv och han konstaterade att hennes ägare hade brutit mot den slavlag som fanns. Han kunde även se svåra ärrblidningar på resten av hennes kropp vilket indikerade till tidigare misshandel. Det var frun i huset som hade begått det här övergreppet på Susanna och i och med det brutit mot lagen. Hennes straff blev en tillsägning. För Susannas del blev hon tvångssåld till en annan ö i Västindien. Svenska staten tog intäkterna för försäljningen.

Naturforskaren Bengt Euphrasén besökte Saint-Barthélemy i slutet av 1780-talet och har skildrat sina upplevelser i sin bok ”den Vestindiska lagen”. I ett stycke av boken beskriver han en händelse när en slav blir bestraffad med piskrapp eller av ”n-ordet piskan” som han kallar det i sin bok. Det lyder följande:

”Han ställer sig på något avstånd och med piskan slår knäppsmällar på slavens bara kropp, varje slag smäller som ett pistolskott och stora skinn samt köttslamsor samt köttstycken följer ofta med från kroppen.”

Är vittnesmål som de här ej viktiga att ta upp i historiebeskrivningen av Sverige? Spelade Jan Pierre och Susanne ingen roll?

Fredrik Thomassin menar på att Sverige har ett lika stort ansvar som andra kolonialmakter för vad som skedde under den transatlantiska slavhandeln. Det fanns som mest 2000 slavar på ön plus alla de handelsslavar som fanns förvarade i stora gods runtomkring hamnen. Majoriteten av de människor som förslavades härstammade från Västafrika.

Saint-Barthélemy hade inte tillräckligt med vatten för att kunna bedriva plantage som många andra kolonialmakter gjorde utan de flesta slavar ”arbetade” som hembiträden eller tjänstefolk. Han säger dock att de mest barbariska behandlingen av slavar finns det säkert ingen dokumentation på, han kan bara utgå från den informationen han hittar i domstolsprotokollen vilket betyder att det finns ett otroligt stort mörketal av hur många människor som utsattes för ren tortyr och misär.

Slaveriets upphörande Foto: Pixabay
Bilden symboliserar slaveriets upphörande Foto: Pixabay

Så varför vill inte Sverige erkänna sin inblandning? Jag tror absolut att det har någonting att göra med den självbild Fredrik Thomassin pratar om. Den goda självbilden finns det många exempel av i svensk historia. Under andra världskriget vill vi prompt påstå att vi var neutrala när verkligheten såg lite annorlunda ut. Problemet blir vilka signaler Sverige sänder ut genom att förneka eller blunda för sin inblandning i olika historiska händelser. Det sänder ut signalen att människor som Jan Pierre och Susanne egentligen inte har något värde, deras liv är inte värda att komma ihåg. Hade vi tagit vårt ansvar och uppmärksammat vår delaktighet och erkänt att det har hänt skulle vi även erkänna att Jan Pierre och Susanne har existerat. Vi skulle kunna hedra deras minne och lära oss av våra otroliga misstag men tydligen är de inte tillräckligt viktiga. Det är viktigare att hålla masken och hålla upp skenet av att vi på något sätt har någon slags fläckfri historia. Jag hittar inte de rätta orden att förklara hur fel det är. Sverige har förslavat minst (vi får inte glömma mörkertalet) 2000 människor. Barn, kvinnor och män som har blivit berövade sin mänsklighet, torterade, piskade, mördade och våldtagna. Sverige är skyldiga de här människorna att i alla fall erkänna deras existens. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Jag vet att det är många tillsammans med mig som skulle vilja säga dessa människor; rest in perfect peace. #blacklivesmatter

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

Reportage: 200 000 pojkar riskerar utsättas för övergrepp i Senegal

Många pojkar utsätts för övergrepp och sexuellt utnyttjande och lever under mycket svåra förhållanden i Senegal. Pojkarna kallas för talibéer och enligt uträkningar som gjordes 2014 räknade man till över 30 000 pojkar som utsätts för dessa övergrepp och påtvingat tiggeri bara i huvudstaden Dakar. De flesta av pojkarna är senegaleser, men många kommer även från omkringliggande länder såsom Guinea, Mali, Gambia och Guinea-Bissau. Särskilt många pojkar tros komma från Guinea-Bissau, även om minst hälften tros komma från Senegal. Enligt uppgifter från UNICEF kan hela 200 000 barn leva som tiggare i Senegal.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Trots att en mängd organisationer har rapporterat om missförhållande för många unga pojkar, talibéer, i Senegal, under flera år, så har få åtgärder gjorts för att komma till rätta med problemet och lagar som införts har visat sig relativt tandlösa i praktiken. Endast ett fåtal personer har genom åren åtalats för brott som dessa pojkar har utsatts för. Över 40 senegalesiska organisationer (PPDH), tillsammans med internationella organisationer såsom Human Rights Watch, UNICEF, Rädda barnen och andra organisationer har länge arbetat med problemen med talibéers utsatthet i Senegal.

Boendet är under all kritik för många pojkar Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Boendet är under all kritik för många pojkar Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

SVTs Korrenspondenterna sände redan 2012 ett program om talibéerna. Barnen sänds i många fall av fattiga familjer som inte har råd att låta barnen få en skolgång, till koranskolor, kallade Daara, i Senegal, med löfte om att de får mat, husrum och en enkel skolgång i koranstudier. Många familjer är sedan inte medvetna om att deras barn blir utsända dagtid som tiggare, för att tigga till Marabouten, eller ”läraren” som förestår Daaran. På kvällar och nätter bor de under mycket enkla och svåra förhållanden, ibland 30-40 barn på en liten yta. Många pojkar har vittnat om hur de blivit fastkedjade, misshandlade och utsatta för sexuella övergrepp och många gånger inte får vård när de är sjuka. Många barn har också smugglats. Många av barnen uppges ha försvunnit när de lekt på avlägsna platser i ett område och därefter blivit smugglade till en kränkande Daara i Senegal. Andra barn har förts bort med falska löften till föräldrar om att barnen ska få en bra skolgång.

Att sända pojkar till koranskola, Daara, är en vanlig tradition i Senegal. Ofta ligger det långt från barnens familjer och barnen bor på så vis på internat. Självklart finns det många Daara som styrs av Marabouter som har uppriktiga avsikter att skola barnen och som inte utnyttjar dessa barn, men Marabouter som tar sig an många barn i syfte att de ska tigga ihop pengar och livsmedel till Marabouten och hans medhjälpare är allt för många och är idag ett mycket stort samhällsproblem i landet.

Träplattor där barnen lär sig skriva Foto: Amenitie
Träplattor där barnen lär sig skriva Foto: Amenitie

Daaras är inte reglerade i Senegal och i princip kan vem som helst öppna en Daara, detta gör förstås problemen mer svårreglerade. Vanligen skickas pojkar mellan 5-15 år till Daaras, men i en intervju 2015 med socialarbetare, regeringstjänstemän och Human Rights Watch uppger dessa att de befarar att fler och fler pojkar drabbas och att problemet sjunker i åldrar och att pojkar även yngre än 5 år utsätts.

Under två veckor 2015 intervjuade Human Rights Watch nio talibéer, 21 regeringstjänstemän, socialarbetare, religiösa ledare, föräldrar och koranlärare för att bedöma omfattningen när det gäller utsattheten för dessa pojkar, samt vilka åtgärder som tas för att dra förövare inför rätta. Talibéerna intervjuades i Dakar och Saint-Louis. Saint-Louis är en av Senegals största städer och är även centrum för koranlärande i norra delarna av Senegal. Studien bygger på forskning mellan 2010-2014 av Human Rights Watch och fokuserar på tvångstiggeri i Senegal.

Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Pojke som blivit misshandlad av blöta rep Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Pojkarna beskrivs regelbundet misshandlas med gummipiskor, träbitar och blöta rep av sina koranlärare och dess assistenter. Bland annat beskrev en åtta år gammal pojke att han upprepade gånger tvingats in i ett kalt rum där han hölls nere och blev misshandlad över bålen med en remsa av ett bildäck. Misshandeln ska ha pågått under en längre period. Många av barnen som påträffades under studien bar synligt infekterade sår, hudsjukdomar och gastrointestinal sjukdom. Ingen av pojkarna som intervjuades hade fått någon behandling, varken på Daaran eller någon medicinsk behandling på annat håll. Många av pojkarna blir också illa behandlade av äldre talibeér.

På natten i staden Saint-Louis, hittades flera pojkar, en så ung som åtta år, sovandes på gatan under ett tunt lager provisoriskt tält, gjort av trasiga rissäckar av nylon och drivved. Flera av dessa pojkar hade nyligen rymt från Daaras efter att upprepade gånger blivit misshandlade förövarna.

”Det finns helt enkelt ingen ursäkt för de senegalesiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra sina lagar till för att skydda dessa barn, desto mer när missbruket av barnen är så öppet och visas för alla att se”, menar Mamadou Ndiaye, samordnare för PPDH och aktivist.

Den långa traditionen att skicka pojkar till internatskolor för att studera i Senegal har sina rötter i positiva värden och religiös och moralisk uppfostran. Det finns många legitima koranskolor som säkerställer välbefinnandet och omvårdnad av sina elever och ger en religiös utbildning, menar organisationerna.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Men det finns också tusentals lärare som använder ”religiös utbildning” som en täckmantel för ekonomiskt utnyttjande av barnen, utan rädsla för åtal eller annan lagföring. Detta trots att det sedan 2005 finns en lag för att skydda just dessa utsatta pojkar. På så vis har lagen i praktiken visat sig tandlös.

”Under det senaste årtiondet har tiotusentals barn utnyttjats i utbildningens namn, slagna av sina så kallade lärare och utsatta för fruktansvärda förhållanden i Daaras som inte har någon affärsuppgörelse”, säger Mamadou Wane, ordförande för PPDH. ”Buskapet regeringen sänder genom sin underlåtenhet att utreda och åtala människorna bakom dessa brott, är att livet för dessa barn inte är värda att skydda”, menade Mamadou Wane.

Faktaruta om begrepp, Afropé
Faktaruta om begrepp, Afropé

Senegal antog en ny lag 2005 som förbjuder tvångstiggeri och handel med barn. Strafflagen kriminaliserar misshandel och avsiktlig försummelse av barn. De flesta av barnen som skickas av sina familjer till Daaras kommer från Senegal, men det finns också ett stort antal barn från grannländerna som tvingas till dessa övergrepp. Myndigheterna har misslyckats att genomdriva dessa lagar och utredningar eller åtal är mycket sällsynta.

Regeringen har dock vidtagit vissa åtgärder för att ta itu med problemet. 2014 genomförde justitieministeriets antitraffickinggrupp en folkräkning i över 1000 Daaras i och omkring Dakar och polis och rättsväsendet utbildas för att lära sig mer om lagen från 2005. Trots vissa åtgärder, bedöms inte dessa vara tillräckliga. Många anser att det finns ett stort motstånd till skyddande lagar för barnen av dessa Marabouter.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

PPDH är eniga om att regeringen bör agera omedelbart för att flytta barn från farliga Daaras och genomdriva lagar som skyddar barn från påtvingat tiggeri, våld och vanvård. Man menar också att nationalförsamlingen i samråd bör genomdriva ett lagförslag som reglerar Daaras och regeringen bör säkerställa tillräckliga resurser för att genomföra lagen.

Kränkande Daaras fungerar som företag. De män som ansvarar för dessa Daaras tvingar rutinmässigt sina elever att tigga ihop en daglig kvot pengar, men också ris och socker för återförsäljning. De pojkar som inte lyckas uppfylla sin kvot blir utsatta för allvarliga fysiska och psykiska övergrepp. Som straff blir pojkarna ofta kedjade, bundna och spänns fast.

Skadad fot Foto: Fatou Touray, Afropé
Skadad fot Foto: Fatou Touray, Afropé

Miljön i dessa vanvårdande Daaras är trånga, ohygieniska och pojkar med sjukdomar och skador blir medicinskt obehandlade. Även när dödsfall sker, rapporteras inte alltid dessa till myndigheter. Pojkarna lider vanligtvis av svår undernäring och de många timmar de tvingas befinna sig på gatorna för att tigga, vilket kan variera på olika Daaras mellan sex och åtta timmar per dag, gör dem också mer utsatta för att skadas av bilolyckor, fysiska och sexuella övergrepp och sjukdomar.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

I mars 2013 brändes nio barn till döds i en förfallen Daara i stadsdelen Medina i Dakar. Många andra dör av bilolyckor och sjukdomar. En pojke i Saint-Louis dog av en obehandlad stelkrampsinfektion. Deras lärare skickar ofta tillbaka kropparna till pojkarnas familjer, men rapporterar inte deras död till myndigheter.

President Macky Sall Foto: MONUSCO Photos
President Macky Sall Foto: MONUSCO Photos

Efter den dödliga branden 2013 där nio barn dog, lovade president Macky Sall att osäkra skolor skulle stängas och att barnen skulle föras tillbaka till sina familjer. I stället har Daaras sällan stängts och ansvariga lärare för skolan där branden skedde har varken lagförts eller på annat sätt ställts till svars.

Många socialarbetare i Senegal upplever att antalet talibéer ökar. En ökning av Daaras i Senegal verkar också svara på efterfrågan från andra regioner. Föräldrar i grannländerna, särskilt från Guinea-Bissau, anförtror ofta sina söner till män som lovar att ta med barnen till Daaras i Senegal för en religiös utbildning. I mars 2015 greps två vuxna män med 54 barn av myndigheterna i Guinea-Bissau, nära gränsen till Senegal. En FN-tjänsteman för drog- och brottsbekämpning (UNODC) berättade då för Human Rights Watch att barnhandeln till Senegal fortsätter att vara ett stort problem.

Många av pojkarna är också rädda att söka hjälp för att ta sig hem till sina familjer, då många som lyckas ta sig hem, skickas tillbaka till samma Daara och där då ytterligare övergrepp väntar dem.

Under 2010 uppmärksammades situationen i Senegal med talibéer, vilket gjorde att ett mindre antal gärningsmän lagfördes och dömdes. Dock dömdes de som mest till sex månaders fängelse och till böter av en summa som inte ens kommer upp till minimibeloppet av böter för de aktuella brotten.

Human Rights Watch kunde bara identifiera tre åtal av gärningsmän sedan början av 2014. Två våldtäktsfall 2014, vilket resulterade i en dom och ett frikännande och i mars 2015, en dom mot en gärningsman i Saint-Louis.

2014, i våldtäktsfallet, sade gärningsmannen framför alla på wolof till barnet som precis skulle gå upp och vittna mot honom: ”Jag kommer att slå dig”. Barnet ändrade sitt vittnesmål och fallet förlorades i brist på bevis. Det är mycket problematiskt att Marabouterna är barnens målsman i avsaknad av föräldrarna.

Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch
Skärmdump från Youtubefilm från Human Rights Watch

Över hälften av Daaras i Dakar är traditionella Daaras som bara lär barnen Koranen och inte lär ut annan läs- och skrivkunnighet, språk eller grundutbildning, enligt regeringens kartläggning. Enligt barnkonventionen, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den afrikanska stadgan om barns rättigheter och välfärd, är staten skyldig att se till att barn har tillgång till en obligatorisk grundutbildning.

Nuvarande budget tar inte hänsyn till den extra kapacitet och de resurser som krävs för att stänga skolor som bryter mot lagen och hitta lämpligt skydd för barnen innan de kan återföras till sina familjer.

Mycket starka bilder och bildtexter om pojkarnas situation kan du finna HÄR på News Week

Om du vill donera pengar till Human Rights Watch kan du göra det HÄR

Fatou Touray

Positiv utveckling i kampen mot malaria resulterade i Nobelpris

I måndags tillkännagavs årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, ett pris som denna gång tilldelades 3 forskare för deras kamp mot sjukdomar orsakade av parasiter samt malaria. Samtidigt visar färsk statistik på hur dödsfall orsakade av malaria drastiskt sjunkit de senaste 15 åren.

De tre Nobelpristagarna är William C. Campbell, Satoshi Omura och Youyou Tu. Campbell och Omura tilldelas priset för deras arbete att finna nya behandlingsmetoder för infektionssjukdomar orsakade av parasitmaskar. Det läkemedel som de båda forskarna upptäckte har bidragit till att minska förekomsten av en rad olika parasitsjukdomar, bland annat lymfatisk filariasis samt flodblindhet. Den tredje pristagaren, Youyou Tu tilldelades priset för sin upptäckt av Artemisinin, ett läkemedel som visat sig vara mycket effektivt vid malariabehandling och bidragit till att minska dödligheten drastiskt.

Youyou Tu tillsammans med sin handledare på China Academy of Chinese Medical Sciences 1950-tal. Foto:
Youyou Tu tillsammans med sin handledare på China Academy of Chinese Medical Sciences 1950-tal. Skapare: Xinhua News agency Källa: Chinadaily. (commonslicens)

Tu, som föddes 1930 i Kina är den tolfte i raden av kvinnor som tilldelats Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Upptäckten av Artemisinin skedde då hon genom att leta i gamla örtmedicinrecept hittade växten Artemisia annua, och genom olika reningsprocesser kunde finna den aktiva substansen, Artemisinin.

Upptäckten av Artemisinin har tillsammans med en rad andra förebyggande åtgärder inneburit att antalet dödfall orsakade av malaria drastiskt har sjunkit de senaste 15 åren.

Mer än 6,2 miljoner dödsfall orsakat av malaria har sedan år 2000 undvikits, och främst bland barn under 5 år i Afrika söder om Sahara. Det är 6,2 miljoner människor som får möjligheten att leva och slippa dö i en sjukdom som kan behandlas. Mest påverkan har detta haft på just barnen under 5 år i Afrika söder om Sahara, där dödligheten relaterat till malaria minskat med 69 procent.

Röda blodkroppar infekterade av malaria. Foto: privat
Röda blodkroppar infekterade av malaria. Foto: privat

En av de åtgärder som visat sig effektiv är distributionen och användandet av impregnerade myggnät. I Afrika söder om Sahara har mer än 900 miljoner myggnät delats ut till familjer mellan åren 2004 och 2014. Resultatet av denna distribution kan ses i den undersökning som genomfördes dels i början av 2000-talet och sedan återigen 10 år senare. Undersökningens syfte var att kartlägga hur många procent av barnen i ett antal afrikanska länder som sov under impregnerade myggnät. Rwanda var det land som haft den mest positiva utveckling då man gått från 4 till 74 procent på cirka 10 år. Lägst utveckling hade Nigeria som gått från 1 till 17 procent under samma tidsperiod. Genomgående för alla undersökta länder var dock att de i de flesta fall gått från ett fåtal procent till att uppvisa siffror på nära eller mer än 50 procent. En utveckling som alltså inneburit att miljontals fler barn kan sova tryggt om nätterna utan att riskera att drabbas av malaria. Sammantaget kan alltså den positiva utvecklingen tillskrivas upptäckten av nya effektivare läkemedel som Artemisinin samt förebyggande åtgärder.

Dock är det fortfarande en lång väg att gå innan malaria, och det fortfarande stora antalet dödsfall sjukdomen orsakar, kan besegras. Det är fortfarande 3,3 miljarder människor i världen som riskerar att insjukna i malaria och prognosen för år 2015 är 214 miljoner nya fall och 472 000 dödsfall orsakade av malaria. 80 procent av det globala antalet dödsfall sker i 17 länder, där de allra flesta ligger i Afrika söder om Sahara, sjukdomen fortsätter alltså att skörda flest liv i länder som kämpar med andra svårigheter och med redan ansträngda ekonomier. Resurser och krafttag behövs därför för att vi tillsammans ska kunna utrota malaria och rädda ännu fler liv.

Källa, statistik: FN

Afropé har tidigare skrivit om ett nytt malariavaccin HÄR.

Anna Wedin
Anna Wedin

En unik studie om malaria

Foto: James Gathany Malariamyggor kan man känna igen på att när de sitter på ett underlag så är kroppen framåtlutad och inte parallell med underlaget.
Foto: James Gathany Malariamyggor kan man känna igen på att när de sitter på ett underlag så är kroppen framåtlutad och inte parallell med underlaget.

Under 2012 tog malaria 627 000 människoliv, enligt WHO, Världshälsoorganisationen, de flesta var barn under fem år. Nu har forskare från KTH och Karolinska institutet, tillsammans med forskare i Nigeria och England kommit fram till helt nya forskningsrön.

”– Vi har studerat blodprover från barn som kommit in till sjukhus och kliniker i Nigeria. Barnen har haft typiska malariasymptom som allvarliga feberattacker som i ett senare skede ibland utvecklas till svår malaria. Det är här problemet uppstår. Barn kan komma att skickas hem med för ”enkel” behandling. Fram till idag har man nämligen inte vetat vilka patienter som riskerar att utveckla en farligare variant av malaria vilket innebär att man snabbt kan hamna i koma och dö. Då vår forskning gör att man skulle kunna skilja de som har en mildare variant från de som löper ökad risk för att utveckla allvarligare former av malaria behöver inte barn som riskerar att dö skickas hem,” säger Peter Nilsson, professor i proteomik vid KTH.

Han fortsätter med att berätta att det finns flera allvarliga varianter av malaria, där cerebral malaria är den värsta.

”– Vårt resultat indikerar att det är muskelvävnad som bryts ner hos patienter med framför allt cerebral malaria, något som inte sker hos de patienter som har lättare malariavarianter. Det här muskelsönderfallet sker innan patienter hamnar i det allvarliga läget med koma som resultat,” säger Peter Nilsson.

Han tillägger att det här är en unik studie.

Informationen och citat till denna artikel är hämtade på KTH´s nyhetssida.

fatou touray 2013