Etikettarkiv: främlingsfientlighet

Avklädd Nationalism: Du är vanlig

”Du vet inte hur det är!”

Orden kan komma från i princip vilken nationalist/sverigedemokrat som helst, i en diskussion om vad som helst.

Det gör jag ju förstås. Jag har oftare framfört att jag bott i Jakobsberg, ”enda svenska efternamnet i trappuppgången”, än jag minns. eftersom just påståendet att jag har de åsikter jag har enbart för att jag levat ett perfekt liv i en invandrarfri Stockholmsförort är så extremt vanligt i diskussioner.

Rinkeby tunnelbana, ett av många invandrartäta områden i Sverige. Foto: Fatou Darboe, Afropé

Jag jobbar med invandrare. Umgås med dem. Har dem i familjen. Precis som många andra.

Men det är inte min situation som är poängen, utan de andra.

För det känns som ett mönster. Främlingsfientlighet sitter oftast ihop med en sorts narcissistisk bild av sig själv som extraordinär.

Nationalisten är alltid mer än nästan alla andra, i sitt eget huvud.

Mer utsatt.

Har sett mer av ”invandringens baksida”. Har ”invandrade kompisar”. Massor. Har drabbats mer av livets svårigheter. Har jobbat mer. Har betalat mer i skatt. Eller fått mer i försörjningsstöd. Har eller känner folk som har cancer, som har funktionsnedsatta barn, som blivit våldtagna av invandrare, som är deprimerade, har ADHD, har råkat ut för en trafikolycka.

De har gått i livets hårda skola, helt enkelt.

När man klämmer lite på dem bor de i Sveg eller Munkfors. Men de har minsann varit i Rosengård eller Rinkeby. Så de vet. Jo minsann.

Alla vi andra har förstås också drabbats av en del av ovanstående. Men vi får ivrigt förklarat för oss att vi inte alls når upp till meningsmotståndarens nivå av slit och elände.

Och jag undrar ibland om viljan att utesluta och förakta människor baserat på religion eller etnicitet inte hänger ihop med synen på sig själv som ovanligt speciell.

Om inte främlingsfientlighet står stadigt på en grund av självupptagenhet.

På en bild av sig själv som en ensam, utsatt, kämpande, lidande människa.

I så fall kanske vi börjar i fel ände.

Vi kanske skulle börja med att plocka ner vederbörande från tronen och säga: ”du är en vanlig människa”.

Eller är det för grymt?

Helena Trotzenfeldt, Gästskribent

"Finrasism" och "fulrasism"…

Min identitet är något som har varit väldigt viktigt för mig under hela min uppväxt och som har blivit ännu viktigare i vuxen ålder. På papperet är jag angolan men känner mig mer som en kongoles i ärlighetens namn. Min mamma och pappa är födda och uppväxta i Demokratiska republiken Kongo.

alone-764926_960_720Med det sagt har jag upplevt en viss form av rasism som inte kommer på tal. Det finns olika sätt som rasism yttrar sig, med det så menar jag att det finns ”finrasism” och ”fulrasism”, där det jag kallar ”finrasism” är den mer subtila rasismen, den som kanske inte alltid är så lätt att sätta fingret på. Just i mitt fall så utsätts jag för den subtila rasismen. Och de som utsätter mig för just den här formen av rasism är andra svarta och icke-svarta som påstår sig vara allierade med oss.

Som yngre spelade jag handboll och det var något som gav mig min identitet och välbefinnande. I yngre tonåren ifrågasattes dock mitt val av handbollen på grund av att jag förväntades att spela basket ”som många svarta gör”.

Kommentarer som kunde dyka upp var till exempel, ”Skäms du inte? Du är svart! Hur kan du lira den vitemanssporten?.”

Ett annat fenomen som har följt mig i många år är mitt språkbruk. Som yngre togs jag till biblioteket väldigt ofta av min pappa, eftersom han ville att jag skulle tala lika bra svenska som franska och lingala. När jag var yngre prenumererade mina föräldrar också på tidskriften kamratposten åt mig och fotbollstidningen Goal. Detta gjorde mina föräldrar enbart för att de alla olika språken skulle talas flytande och allmänbildningen kring Sverige när jag var yngre skulle utökas.

Tack vare allt detta från mina föräldrar lyckades jag tala och skriva alla dessa språk flytande, vilket jag är otroligt tacksam över. Det som är förbluffande i allt detta är att jag ständigt, än idag av svarta människor får höra saker som att jag för mig som en ”svenne” på grund av att jag talar ren svenska med bred Göteborgsdialekt.

I samband med detta brukar det förekomma rasistiska kommentarer som anspelar på att jag är en oreo-kaka, jag är en bounty-chokladbit, kokosnöt, husblatte och det har till och med gått så långt att jag vid några enstaka tillfällen även har blivit kallad för en Onkel Tom samt en rasförrädare.

Detta är något vi svarta måste få bukt på för att det är fler personer som har upplevt den här formen av rasism och vi måste kunna tala om det. Det är otroligt rasistiskt av svarta, och de som är allierade med svarta, att tro att bara för att man är svart så skall man bete sig på ett speciellt sätt. Att man inte ser till individen och sätter in svarta i ett fack och dem som inte ryms i facket blir hånade, utsatta för rasistiska kommentarer och i vissa fall slagna.

Det här är definitionen av rasism, när man utifrån sina fördomar och åsikter anser att att alla inom en viss grupp ska vara eller bete sig på samma sätt.

Som svart man som har utsatts för den subtila rasismen så vill jag att det här skall komma upp till ytan. Jag anser att svarta människor som bor i Sverige ska se sig själva i spegeln och förstå faran i sin retorik, detsamma gäller även de som är allierade med svarta. Jag som individ är emot alla former av rasism samt mobbning och kränkningar, det är anledningen till varför jag lyfter upp detta problem. Denna formen av rasism är bland den värsta för att det är rasismen som man inte förväntar sig av människor med samma hudfärg.

Mbote na bino

Fotnot: Texten är en krönika och speglar författarens personliga åsikter och uppfattningar. Vad som definierar rasism råder det idag skilda åsikter om.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Krönika: Dagen då Sverige gör helt rätt

På söndag, 14 september, är det val. Jag tror inte att någon i Sverige har missat detta. Däremot känner jag en oro över alla de som sitter med funderingar att inte rösta.
På söndag, 14 september, är det också ett år sedan Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammans stod upp mot afrofobin och rasismen som så tragiskt tillåtits att få ett alltför hårt grepp om vårt land.

Händelsen som låg till grund för de tre manifestationerna mot afrofobi hade inträffat bara sex dagar tidigare, den 8 september. En svensk-gambisk man utsattes för ett brutalt överfall på en gångbro i Malmö och det hela skedde framför ögonen på hans då 1½-år gamla son.

Ni har kunnat följa fallet här på Thegambia och vi hade också äran att få en exklusiv intervju
med nyckelvittnet Alex, vars vittnesmål var klart avgörande för den fällande dom som kom tidigare
i år.

Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och Café Pan-Africa Malmö, med Momodou Malcolm Jallow i spetsen, tog initiativet till det som kom att bli en trilling-manifestation i Sveriges tre största städer.

Jag vågar påstå att det för många av oss som stod där den 14 september 2013, känns det som om det vore igår. De hemska bilderna på brottsoffret Sallah sitter kvar på näthinnan. Tankarna på den stackars lilla pojken som under sitt blott andra levnadsår i livet bevittnar hur ett antal personer misshandlar hans pappa och går så långt att de försöker kasta honom över ett broräcke och ner på en trafikerad väg, får det att tåras i ögonen.

Bild: Thegambia.nu
Bild: Thegambia.nu

Vi måste våga tro att vi kan göra skillnad och vi måste ta varandras händer och stå enade mot hatet.

Privilegiet vi har i vårt land, demokratin. Den ger oss rätten att rösta för det land vi vill ha. Det land vi vill att våra barn och barnbarn ska växa upp i och ta över. På andra platser i vår värld kämpar människor med livet som insats för sin rätt att rösta. Vi här behöver bara kämpa för rätten till ett land fritt från främlingsfientlighet.

Jag vill be er att ta allt detta med er när ni röstar i år. Rösta för ett samhälle där händelser som de Yusupha Sallah, Fidel Ogu och andra utsatts för INTE accepteras.

In med kärlek och acceptans.
Ut med hat och främlingsfientlighet.

Låt den 14 september 2014 bli dagen då Sverige gör helt rätt.

 


 

Tre bildspel från förra årets manifestationer
Valsidan
Förtidsrösta
Ångerrösta (För dig som har förtidsröstat men ångrat ditt val)

Har du inte ditt röstkort av en eller annan anledning så finns information om hur du kan skaffa nytt på valsidan. Du behöver inte ditt röstkort om du röstar i din vallokal och på flera av de stora förtidsröstningslokalerna kan du få ut ett nytt röstkort på plats. Giltig legitimation eller någon som kan intyga din identitet är däremot ett krav.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh