Etikettarkiv: ghana

Minst 18 studenter uppges ha dött och ytterligare minst 20 skadade i Ghana

Minst 18 studenter uppges ha dödats av ett träd som föll vid foten av ett vattenfall nära staden Kintampo i Ghana, under söndagen. Ytterligare 20 personer, många av dem gymnasieelever ska ha skadats när olyckan inträffade.

Vattenfallen i Kintampo i Ghana. Bilden är från ett tidigare tillfälle. Foto: Dieu-Donné Gameli

Vattenfallet ska ha varit välbesökt under helgen, med många skolelever som simmade i vattenfallet. Bilder har visats i lokala medier där tjocka trädgrenar syns i foten av vattenfallet. Andra bilder visade också organ och personer som låg uppradade på marken och uppstaplade på bilflak.

Ett lokalt polisbefäl, Desmond Owusu Boampong, ska ha uppgett till Reuters att ytterligare 20 personer behandlas på sjukhus, ett annat polisbefäl ska ha uppgett att siffran ska vara 22 ytterligare skadade.

”Det var den övre delen av ett av de största träden som rasade på dem. Det var en skrämmande scen på området som fylldes av skrik och rop på hjälp”, uppgav brandman Kwaku Boateng. Vidare ska han ha sagt: ”Det var en svår operation eftersom vissa outbildade personer ur allmänheten anslöt sig och desperat försökte hjälpa till.”

 

Katastrofen inträffade inte så långt efter en regnstorm dragit fram i området som ligger i regionen Brong Ahafo i Ghana. Området är känt för sina kraftiga regn den här årstiden.

Ghanas turistminister Catherine Afeku ska vara på väg till olycksplatsen för att möta offrens anhöriga och en undersökning ska påbörjas.

Fatou Darboe

 

Pat Thomas & Kwashibu Area Band i Malmö

Foto: Wictoria Trei
Foto: Wictoria Trei

Med en blandning av afrikanska rytmer och inslag av både jazz och blues tar Pat Thomas & Kwashibu Area Band över Pildammsteatern i Malmö en helt vanlig tisdagskväll i juni.

Det är fullsatt och det dröjer inte länge förrän utrymmet framför scenen fylls med dansande publik. För det är svårt att sitta stilla medan musiken strömmar ut ur högtalarna. Det är en ljummen kväll och många i publiken har picknick med sig. Pildammsteatern som är en amfiteater, ligger i Pildammsparken, som är en ganska central park i Malmö, dit det är lätt att ta sig och det märks verkligen eftersom det är så mycket folk.

Det märks att de sju personerna som står på scen verkligen gillar det. De bjuder på sig själva och har roligt tillsammans. Under vissa längre instrumentala partier lämnar Pat Thomas scenen för att senare komma tillbaka och fortsätta som att han aldrig varit borta. Mellansnacket är i princip obefintligt, utan musiken får tala för sig själv. Det behövs dock inget mellansnack för jag tror att alla bara vill att musiken ska fortsätta.

Foto: Wictoria Trei
Foto: Wictoria Trei

Konserten är en del av Malmö stads program Sommarscen. Det är elfte året i rad som Malmö stad erbjuder två månader av gratis scenkonst på olika platser i Malmö. Det är både musik, dans, teater och film som visas. Det är många olika musikgenrer och även om en aldrig har hört talas om programmet så finns det många guldkorn att hitta.

Pat Thomas kommer från Ghana och har tidigare spelat i band som Blue Monks och Sweat Beans Band. 1978 blev han krönt till Mr Golden voice of Africa. Han har bott många år i både London och i Kanada, men bor åter igen i Ghana. Om du är sugen på att lyssna på den här fantastiska musiken så finns Pat Thomas & Kwashibu Area Band att lyssna till på Spotify.

Konserten vid Pildammsteatern i Malmö hölls den 28 juni.

Wictoria Trei
Wictoria Trei

Kraftiga skyfall orsakar omfattande översvämningar i Ghana

Minst 10 personer uppges ha omkommit i södra Ghana under de senaste dagarnas skyfall. Fyra dagar av tunga regn har ställt till det rejält. Gatorna i Accra har lämnats under vatten och kraftiga skyfall har orsakat omfattade översvämningar tidigare i veckan.

Bilden är från tidigare skyfall i Ghana Foto: Stig Nygaard
Bilden är från tidigare skyfall i Ghana Foto: Stig Nygaard

Landets huvudstad Accra har drabbats av 185 millimeter regn bara under söndagen, vilket är mer än vad som förväntas under hela juni månad. Juni är den månad på året när mest nederbörd brukar komma. Totalt brukar juni månad ha en genomsnittlig nederbörd på 178 millimeter.

Stora skyfall har också noterats 150 km väster om Accra, i Cape Coast där minst 10 personer ska ha dött i översvämningarna.

Regnen kom i april i år, men mycket sparsamt. Bristen på regn har på vissa platser hotat bland annat skördarna av kakaoplantor. Nu riskerar de att förstöras av de kraftiga skyfallen. Regnperioden förväntas fortsätta kraftfullt tills början av juli och den omfattande nederbörden kommer inte lugna sig tillräckligt för att vara problemfri, enligt prognoser.

Källa: Al Jazeera, sociala medier

Fatou Touray

Matinspiration: Instagramkonton med afrikanska influenser

Ibland tryter inspirationen när det kommer till matlagning och det kan vara svårt att hitta nya spännande maträtter att liva upp vardagen med. På Instagram finns massor av inspiration och här kommer en liten sammanställning av några instagramkonton som får det att vattnas i munnen.

Aftrad Village Kitchen – Traditionell afrikansk mat med rötter i Ghana. Har dessutom en blogg där utvalda recept publiceras.

Mat i stora lass.
Mat i stora lass.

My Burnt Orange – Freda Muyambo är kvinnan bakom kontot, som skapar matinspiration från London till Lagos. Uppväxt i Botswana, med föräldrar från Ghana och numer gift med en man från Zimbabwe har Freda en pan-afrikansk inställning till mat. Driver också bloggen med samma namn, MyBurntOrange.

Chef_Capo – Chef Capo är ivorianen bakom succérestaurangen Le Kokoriko i Paris. Spännande rätter blandat med bilder på gäster från Le Kokoriko.

Kaluhi’s Kitchen – Kenyanska Kaluhi Adagala är kvinnan bakom kontot som vill sprida kenyansk matlagning och inspiration. Erbjuder recept till en del av rätterna på sin blogg med samma namn, Kaluhi’s Kitchen.

Somalifood – Ett samlingskonto där följare kan tagga sina somaliska matbilder som sedan läggs upp på kontot. Vad sägs om till exempel pasta med kamelgryta?

A_taste_of_zimbabwe – Traditionell och mer modern mat från köket i Zimbabwe. Ivy som själv är uppvuxen i Zimbabwe men numera bor i England driver också matbloggen Ivy’s Kitchenette där hon delar med sig av recept och matinspiration.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

African Food Heritage – Kontot som samlar följarnas matbilder med syfte att lyfta och uppmärksamma tradititionell mat från den afrikanska kontinenten.

Go_Addis – ett konto som blandar matinspiration från Addis Abeba i Etiopien med resebilder från landet. Vackra foton på både mat och kultur från Etiopien.

Annan Mat – Gambisk matlagning med videos och recept på traditionella gambiska rätter.

My Moroccan Food – Med rötter i Marocko lagas här internationell mat med en twist från just det marockanska köket.

Detta är bara några av de fantastiska matinspiratörerna som går att finna på Instagram, och när det kommer till matlagning är det bara fantasin som sätter gränserna. Följer Du något annat Instagramkonto för att få matinspiration?

Anna Wedin
Anna Wedin

 

Ghana förbjuder hudblekningsprodukter – men räcker dessa förbud?

Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.

Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana - Skärmavbild, Youtube
Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana – Skärmavbild, Youtube

WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.

Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.

Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.

Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten - Skärmavbild, Youtube
Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten – Skärmavbild, Youtube

Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.

Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:

  • Användande av hudblekningsprodukter.
  • Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
  • Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
  • Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
  • Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer - Bildkollage: Youtube-licens
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer – Bildkollage: Youtube

Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.

Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.

Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.

Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig - Youtube
Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig – Youtube

En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.

Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.

Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?


Fakta Hydrokinon

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 183952.bmp
Hudskador efter hudblekning – Skärmavbild, Youtube

-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.

-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.

-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.

En av många hudblekningsprodukter - Skärmavbild, Youtube
En av många hudblekningsprodukter – Skärmavbild, Youtube

-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.

-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.


Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Gula Febern-utbrott i Angola

Ett utbrott av Gula febern sprider sig i Angola och detta har anmälts till WHO. De första fallen konstaterades i stadsdelen Viana i Luanda-provinsen den 5 december 2015. Då bekräftades att tre personer drabbats av Gula Febern.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Den 8 februari 2016 hade sammanlagt 164 misstänkta fall av Gula Febern rapporterats i Angola, av dessa var 37 dödsfall. Majoriteten av fallen redovisades i provinsen Luanda. Andra drabbade områden är Cabinda, Cuanza Sul, Huambo, Huila och Uige. Misstänkta fall genomgår laboratorietester för att utesluta andra sjukdomar och korsreaktioner med Gula Febern.

WHO meddelar att de har implementerat tre experter för att ge operativt stöd. Förutom ekonomiskt stöd har även tekniska direktiv och riktlinjer delats för att förbättra kvaliteten på svaren.

Den 2 februari inleddes en vaccinationskampanj i Luanda. Kampanjen kommer inledningsvis att omfatta en målpopulation av 1.578.085 personer i Viana.

Gula febern är en sjukdom som överförs av infekterade myggor. Upp till 50% av de som drabbas allvarligt utan behandling riskerar att dö av Gula febern. Det finns cirka 130. 000 fall som årligen drabbas av Gula febern och sjukdomen beräknas orsaka 44. 000 dödsfall i världen varje år. 90% av dessa förekommer på den afrikanska kontinenten.

Det finns ingen specifik behandling mot Gula febern, utan den symtomatiska behandlingen syftar till att minska symtomen hos patienterna. Vaccination är den viktigaste förebyggande åtgärden mot Gula febern. Sedan mitten av 2015 har Gula febern-viruset rapporterats även i Mali och Ghana.

HÄR kan du läsa mer om Gula febern.

Källa: WHO

Fatou Touray

”Komma och gå” – både ger och kräver mycket

En av de senaste årens mest omtalade debuter är ”Komma och gå” av Taiye Selasi. En bok som fått genomgående lysande recensioner. Håller afrope.se med?

Komma och gå av Taiye Selasi
Komma och gå av Taiye Selasi

Den framstående kirurgen Kweku Sai offras på rasismens altare, efter att ha misslyckats med en omöjlig operation på ett amerikanskt sjukhus. Skammen över att ha blivit av med sitt arbete får honom att överge sin familj, sin fru och de fyra barnen.

Mamman är minst sagt chockad av den nya situationen och försöker i panik hitta en utväg. Lösningen blir att skicka tvillingarna till sin bror, barnens morbror, i Nigeria, för att han ska ta över (det ekonomiska) ansvaret för deras utbildning.

Men boken börjar med att Kweku dör, i sin trädgård, i ett hus i Ghana, dit han till slut flytt, jagad av sitt nederlag. Han förstår att det är en hjärtattack som är på väg. Men han förmår inte göra något åt den. Han väljer att dö.

Mamman skickar bud till sin vitt spridda barnaskara och ber dem närvara vid begravningen. Mamman har själv flyttat till Ghana – trots att hon egentligen är från Nigeria – och därför knappt sett sina barn på länge, eftersom barnen är kvar i USA och England.

Och det är först här boken egentligen tar fart. När återstoden av familjen äntligen samlas igen. Jag ser boken som en spegel av globaliseringens många följder. Vad händer med en familj utan fast punkt, som sprids vind för våg, som är bräcklig och utsatt på grund av avsaknad av släkt i det nya landet? Vad händer med barn som skickas tillbaka till ett land de aldrig varit i, där de dessutom råkar ut för vidriga grymheter av dem som är satta att sörja för dem? Vad händer med de barn som blir kvar i USA eller England när föräldrarna återvänder hem? Mycket av detta går att relatera till även inom ett land, i dagens moderna samhälle. Även inom Sverige flyttar många från sin hembygd och får barn som växer upp i en storstad utan släktens i bästa fall finmaskiga trygghetsnät runt sig. Men självklart blir rotlösheten och vindflöjelkänslan än tydligare när familjerna rör sig mellan kontinenter, och mellan så olika kontexter.

”Komma och gå” är Taiye Selasis debutroman. Hon är själv född i London, uppvuxen i Boston och bor nu i Rom. Så nog vet hon vad globalisering och att flytta och byta land innebär.

Boken har fått genomgående lysande recensioner och är en av senare års mest omtalade debuter. Och det är välförtjänt. Språket är glimrande, allt känns äkta – och ibland lyckas hon fånga verkligheten på ett oerhört smärtsamt sätt, ett sätt som känns unikt och väldigt nyskapande. Men själv har jag lite svårt att hänga med i svängarna. Det är så många olika tidsepoker, personer och platser att det inledningsvis är svårt att riktigt få grepp om allt, upplever jag. Det är egentligen först i slutet jag helt börjar förstå. När barnen samlas i Ghana, med sin mamma, för att ta farväl av en pappa de inte sett på många år.

Personporträtten är lysande, jag vill veta mer mer mer. Språket är en njutning, ämnet angeläget och viktigt. Men jag hade önskat en enklare väg mot målet så att säga, att boken tagit fart lite tidigare. Det är tveklöst stor litteratur. Men jag vet att stor litteratur inte alltid behöver kräva lika mycket av sin läsare.

Betyg 4 av 5

betygbetygbetygbetyg

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson