Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.

WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.

Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.

Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.

Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.

Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:

• Användande av hudblekningsprodukter.
• Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
• Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
• Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
• Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.

Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.

Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.

Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.

En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.

Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.

Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?

Fakta Hydrokinon

-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.

-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.

-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.

-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.

-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.

Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.