Etikettarkiv: globalisering

”Komma och gå” – både ger och kräver mycket

En av de senaste årens mest omtalade debuter är ”Komma och gå” av Taiye Selasi. En bok som fått genomgående lysande recensioner. Håller afrope.se med?

Komma och gå av Taiye Selasi
Komma och gå av Taiye Selasi

Den framstående kirurgen Kweku Sai offras på rasismens altare, efter att ha misslyckats med en omöjlig operation på ett amerikanskt sjukhus. Skammen över att ha blivit av med sitt arbete får honom att överge sin familj, sin fru och de fyra barnen.

Mamman är minst sagt chockad av den nya situationen och försöker i panik hitta en utväg. Lösningen blir att skicka tvillingarna till sin bror, barnens morbror, i Nigeria, för att han ska ta över (det ekonomiska) ansvaret för deras utbildning.

Men boken börjar med att Kweku dör, i sin trädgård, i ett hus i Ghana, dit han till slut flytt, jagad av sitt nederlag. Han förstår att det är en hjärtattack som är på väg. Men han förmår inte göra något åt den. Han väljer att dö.

Mamman skickar bud till sin vitt spridda barnaskara och ber dem närvara vid begravningen. Mamman har själv flyttat till Ghana – trots att hon egentligen är från Nigeria – och därför knappt sett sina barn på länge, eftersom barnen är kvar i USA och England.

Och det är först här boken egentligen tar fart. När återstoden av familjen äntligen samlas igen. Jag ser boken som en spegel av globaliseringens många följder. Vad händer med en familj utan fast punkt, som sprids vind för våg, som är bräcklig och utsatt på grund av avsaknad av släkt i det nya landet? Vad händer med barn som skickas tillbaka till ett land de aldrig varit i, där de dessutom råkar ut för vidriga grymheter av dem som är satta att sörja för dem? Vad händer med de barn som blir kvar i USA eller England när föräldrarna återvänder hem? Mycket av detta går att relatera till även inom ett land, i dagens moderna samhälle. Även inom Sverige flyttar många från sin hembygd och får barn som växer upp i en storstad utan släktens i bästa fall finmaskiga trygghetsnät runt sig. Men självklart blir rotlösheten och vindflöjelkänslan än tydligare när familjerna rör sig mellan kontinenter, och mellan så olika kontexter.

”Komma och gå” är Taiye Selasis debutroman. Hon är själv född i London, uppvuxen i Boston och bor nu i Rom. Så nog vet hon vad globalisering och att flytta och byta land innebär.

Boken har fått genomgående lysande recensioner och är en av senare års mest omtalade debuter. Och det är välförtjänt. Språket är glimrande, allt känns äkta – och ibland lyckas hon fånga verkligheten på ett oerhört smärtsamt sätt, ett sätt som känns unikt och väldigt nyskapande. Men själv har jag lite svårt att hänga med i svängarna. Det är så många olika tidsepoker, personer och platser att det inledningsvis är svårt att riktigt få grepp om allt, upplever jag. Det är egentligen först i slutet jag helt börjar förstå. När barnen samlas i Ghana, med sin mamma, för att ta farväl av en pappa de inte sett på många år.

Personporträtten är lysande, jag vill veta mer mer mer. Språket är en njutning, ämnet angeläget och viktigt. Men jag hade önskat en enklare väg mot målet så att säga, att boken tagit fart lite tidigare. Det är tveklöst stor litteratur. Men jag vet att stor litteratur inte alltid behöver kräva lika mycket av sin läsare.

Betyg 4 av 5

betygbetygbetygbetyg

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Sociala mediers intåg i Sverige och Gambia

Foto: Fatou Touray/Afropé.se

Turistsäsongen är i full gång i Gambia, även om den från Skandinavien är betydligt mindre i omfattning i år, då Ving ställt in alla sina resor denna säsong på grund av minskad efterfrågan, och många är vi som brukar resa till landet som överöses med bilder och uppdateringar från folk som är där på semester, på våra sociala medier. Det är en glädje och en uns av sorg på samma gång att se dessa bilder. Glädje för att de väcker minnen av glädje för att vi saknar vårt ”favoritland” eller ”forna hemland”. Många är det som har familj, släkt och vänner i Gambia och där bilderna väcker både sorg och saknad från det vi inte har möjlighet att vara en del av just nu.

På samma sätt vet jag att det finns många människor i Gambia som sitter och tittar på våra bilder härifrån Sverige och saknar sina vänner, släktingar och familjemedlemmar som bor här. Några av dessa människor har kanske besökt vårt land, eller till och med bott här, eller så har de helt enkelt aldrig satt sin fot här. Eller inte ännu i alla fall…

Det är samma längtan och saknad oavsett från vilket håll i världen vi ser dessa bilder från ett land, en kontinent som vi av olika skäl inte har möjlighet att besöka just nu. Saknaden efter människor som man kanske inte har träffat på väldigt länge.

Foto: Fatou Touray/Afropé.se

Det är förstås lite sorgligt men också härligt att vi idag har globaliserats på ett sätt som vi kanske aldrig trott var möjligt för 20 år sedan. Vi kan ta del av varandras liv genom sociala medier och internet på ett sätt som inte var möjligt för inte allt för länge sedan. Sverige och Gambia har kommit närmre varandra och våra världsdelar har blivit en del av vår egen världsdel.

Det slår mig varje gång jag sätter min fot på den rödaktiga sanden för ett nytt besök i landet: kontrasterna. Olikheterna. Så nära och ändå så långt ifrån varandra. Så olika och ändå så väldigt lika.

Det slår mig också varje gång jag återvänder till Sverige och sätter ned mina fötter på den isiga, hala marken här i Sverige. Alltid en känsla av att ”vara hemma”. Alltid en känsla av att tillhöra. Vara en del av. Alltid glädjen över att träffa närstående man har saknat. Antingen de här i Sverige eller de där i Gambia.

Jag tänker ändå att alternativet som vi hade innan internets intåg i vår vardag, inte var till förnöjsamhet om vi ska jämföra. Då fick vi förlita oss till telefonin och de höga taxor som fanns då.

Allt var inte bättre förr…

Fatou Touray
Fatou Touray