Etikettarkiv: gorée

Senegals Nationaldag

Idag, den fjärde april, firar Senegal sin nationaldag. Det är ett minne av den delvisa självständigheten från Frankrike 1959.

Senegals flagga Bild: Pixabay
Senegals flagga Bild: Pixabay

Portugiserna kom till ön Gorée utanför Dakar, 1445. Lite senare kom även nederländare till området. Många europeiska länder lockades av handeln med gummi och flera handelsstationer anlades längs kusten.

För att konkurrera med portugiserna så grundade fransmännen handelsstationen Saint-Louis på en ö vid Senegalflodens utlopp 1659.

Mellan åren 1758 till 1815 var de franska kolonierna flera gånger i britternas händer. Wienkongressen erkände Senegal som en fransk koloni 1815.

Runt 1850 försökte Frankrike öka sin kontroll över området och detta möttes delvis av väpnat motstånd av lokala och religiösa ledare.

Sorgens port. Portalen ledde från slavarnas hus till de båtar som sedan tog dem över havet till ett liv i slaveri. Foto: Patricia.fidi / Wandering Angel from Makati City, Philippines
Sorgens port. Portalen ledde från husen där de förslavade människorna hölls, till de båtar som sedan tog dem över havet till ett liv i slaveri. Foto: Patricia.fidi / Wandering Angel from Makati City, Philippines

Dakar, den nuvarande huvudstaden, växte förbi den dåvarande huvudstaden Saint-Louis 1857. Dakar blev säte för generalguvernören över alla Frankrikes kolonier i Västafrika 1895. Dakar var under kolonialtiden den viktigaste hamnen för transport av slavar till Amerika och det största arbetet skedde på ön Gorée som ligger cirka 20 minuter från Dakas kust. Gorée var den största omlastningsplatsen av människor under slaveriet från 1400- till 1800-talet. Gorée var även den sista utposten för de slavar som skickades till Kuba, Sydamerika och USA.

Gorée styrdes i tur och ordning av Portugal, Nederländerna, Storbritannien och Frankrike och byggnaderna kategoriseras av de stora kontrasterna mellan slavkvarteren och slavhandlarnas eleganta bostäder.

Gorée antogs som ett av FN-organisationen UNESCOs världsarv 1978.

Efter andra världskriget fick senegaleserna franska medborgarskap och krävde självständighet. Det hade växt fram en utbildad elit bland senegaleser och de krävde del i den politiska makten.

Senegal fick självstyre 1958. Sudan och Franska Sudan bildade Malifederationen 1959. Malifederationen blev sedan självständigt från Frankrike den 4 april 1960. Malifederationen upplöstes den 20 augusti 1960 och Senegal blev då en helt självständig stat.

Senegal har utvecklats till en av de stabilaste politiska demokratierna på den Afrikanska kontinenten sedan dess.

Fatou Darboe

Vackert men fruktansvärt – välkommen till Gorée

Ska du på besök till Dakar? Försök att klämma in ett besök till ett av UNESCOS världsarv, ön Gorée en halvtimmes båtresa från Port Autonome i Dakar.

Vid ankomst till Gorée
Vid ankomst till Gorée

Dakar är trångt, intensivt och allt går i ett hektiskt tempo. Inte minst trafiken. Att komma iväg med båt, till en på många sätt oerhört vacker och speciell ö, är lockande. Men det finns en ännu starkare anledning. Gorée island var en av de största utskeppningsplatserna för tillfångatagna slavar från Västafrika. Det är en oerhört viktig historisk plats, vittne och bevis på en företeelse som påverkar världen än i dag.

För mig som har en son vars fars familjs är direkta ättlingar till de människor som tvingades in i slaveri och fördes över Atlanten, från Afrika mot Karibien, är ett Goréebesök en absolut självklarhet. Visst påverkar kolonialismen Afrika och afrikaner på alla upptänkliga vis än i dag. Men så många svarta i Karibien och Nordamerika är direkta ättlingar till de som bland annat tvingats iväg från sitt liv i Västafrika, tillbringat en viss tid på Gorée och sen skeppats ut via The door of no return. Familjer splittrades, slogs sönder. De förlorade språk, kultur – till och med sina namn. Även min son har ett efternamn som faktiskt härstammar från en slavhandlare …

Gorée är som sagt vackert. Äldre hus i kolonialstil, målade i färger som inte får ändras, på grund av att ön är ett av UNESCOS världsarv. Pastellrött och pastellgult dominerar. Charmanta små gångstigar och storslagen utsikt över havet från en baobabbeväxt kulle. Frodiga planteringar och välskötta små oaser. Här finns inga bilar eller motorfordon, vilket bidrar till lugnet.

Även slavhuset är vackert. Framtill och på ovanvåningen. Slavarna hölls på bottenvåningen, män för sig, kvinnor för sig och barn för sig … Män som vägde under 60 kilo betraktades osäljbara och sattes på en diet för att snabbt öka i vikt till de magiska 60 kilona. Lyckades inte det trots otaliga bönor fick de stanna på Gorée och bli husslavar. De kvinnor som stod högst i rang var de unga flickorna. Det förekom mycket sexuellt våld, som resulterade i många mixade barn.

Slavarna trängdes ihop i mycket små utrymmen, knappt utan dagsljus. Även barnen utsattes för samma behandling. För den som har barn är det omöjligt att ens föreställa sig skräcken dessa barn kände när de tillfångatogs och sedan hölls åtskilda från sina föräldrar. Hygienen var katastrofal och många av dåtidens sjukdomsutbrott började här på Gorée. Hur européerna kunde må och sova gott en trappa upp går inte att förstå.

De slavar som skulle straffas lite extra placerades i ett av två krypin på undersidan av den berömda svängda, tvådelade trappan. I utrymmena gick inte att stå upprätt utan man fick sitta hukande. I ett av de två fanns inte ens en springa för dagsljuset, utan där rådde ett konstant mörker.

När båten sedan kom tvingades män, kvinnor och barn ombord. De gick igenom en dörr på baksidan av huset, mot havet till. Denna dörr har kommit att kallas The door of no return. Gick du ut här igenom återsåg du aldrig Afrika eller ditt hemland. Kanske skulle du dö under resan. Eller av det hårda slavarbetet. Eller så skulle du överleva och faktiskt så småningom få ättlingar som föddes i frihet. En av dessa ättlingar är min son.

Tanken svindlar och det var oerhört känslosamt att besöka Gorée för mig.

Gorée är helt enkelt ett måste om du besöker Dakar och har en dag till övers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Priser (juni 2015)

Båtresa tur och retur: 5200 CFA för icke-afrikaner och 1500 CFA för afrikaner. Båtresan tar cirka en halvtimme.

En mindre lokal skatt betalas vid ankomst till Gorée. Vill man ha guidning kostar det 8000 CFA. Både engelsk- och fransktalande guider finns att tillgå. Att gå in i slavhuset kostar också extra.

Det finns mängder av olika souvenierer att köpa på plats, samt ett flertal restauranger. Ta med kontanter, här finns inga bankomater. Se dock upp för ficktjuvar på båten!

Helena Svensson
Helena Svensson

 

Gorée, ön som bär på den negligerade historian

Sedan mellanstadiet har jag funderat över hur det egentligen går till när det bestäms om vad som skall läras ut i skolan. Genom de flera resor jag gjort till Gambia och Senegal visste jag så tydligt att lärandet i skolan var högst begränsat. Mitt hopp var att ämnena jag reflekterade över skulle behandlas på högstadiet eller åtminstone på gymnasiet, men det togs aldrig upp. Jag tror att vi är ett par som gång på gång valt ämne och förklarat i den utsträckning vi kan om slaveriet. Eftersom att inte läraren tog upp det så var det bara att ta saken i egna händer vilket ofta ledde till chockade ansikten- ”Var det verkligen så?”.

Jag blir arg och frustrerad när jag tänker på hur mycket historia som VÄLJS bort när det kommer till den svenska undervisningen och säkerligen den internationella också. Jag menar inte på att förminska de händelserna som behandlas (första och andra världskrigen), men det finns så många fler händelser som fortfarande har bestående effekter idag och är därför högst relevanta att diskutera på platser som skolan.

Kanoner. Foto: Ida Svenungsson
Kanoner. Foto: Ida Isatou Svenungsson

Jag besökte Gorée för två veckor sedan och varje gång jag är där blir det en påminnelse om hur många det är som går miste om en stor del av historian. Ön har varit ockuperad av fransmän, portugiser och holländare. Husen på ön är flera hundra år gamla och den första belägringen av ön var under 1400-talet, och än idag finns det hus kvar från den tiden. Ön är med på Unescos World Heritage List som leder till att invånarna ej får måla om husen då dess färger representerar de forna ägarna, vare sig det var fransmän, portugiser eller holländare med färgerna rosa, gult eller vitt.

Det är en obeskrivlig känsla att vara på Gorée. På grund av dess fruktansvärda historia fångas en av en otrolig tyngd. Det finns en energi på ön som fångar ens sinne och själ. Denna energi är det många av öns invånare som tar del av då många på ön är kulturellt aktiva och då speciellt många konstnärer.

Husens färg vittnar om de tidigare ägarna. Foto: Ida Svenungsson.
Husens färg vittnar om de tidigare ägarna. Foto: Ida Svenungsson.

Så varför vet inte folk om denna ö? Där slavhandel bedrevs i över FYRAHUNDRA ÅR. Där unga flickor separerades för att bli tvingade till sex. Där 40 barn trängdes på några få kvadratmeter. Där The Door of No Return finns som innebar antingen ett liv i fångenskap, om inte döden visade sig på båtresan över Atlanten, eller före det som ett straff. Där 6 miljoner människors liv togs på ön innan de blev fraktade i båtar. Där 20 miljoner människor från flera olika länder i Afrika blev skickade över Atlanten till USA för att påbörja triangelhandeln.

Att inte fler människor vet om detta borde ge förståelse för att vi inte har kommit så långt som vi ibland tror. Att vi inte värderar och utbildar en sådan signifikant del av historian är inte bara ohållbart då det bidrar till den utsatta position som Afrika befinner sig i idag men också skamligt då vi ännu insisterar på västvärldens godhet samtidigt som vi ignorerar historian.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson