Etikettarkiv: göteborg

Busy Signal tillbaka i Sverige

Sverige är ni redo? Jamaicanska reggae/dancehallstjärnan Busy Signal är på ingång. På fredag och lördag kommer Sveriges två största städer gunga loss rejält. Först ut är Göteborg, som följs av Stockholm dagen efter.

Busy Signal och hans band The Fire Works Band kommer på Sverigebesök.

Den nyligen 38 år fyllda Glendale Goshia Gordon fick sitt smeknamn Busy Signal från sina vänner som menade att han alltid var upptagen(busy). Född i Saint Ann Parish och uppväxt i områden runt västra och östra Kingston ses Busy Signal som en av de absolut största dancehallartisterna världen över.

Busy Signals första hitsingel ”Step out” var en av de största dancehall-låtarna 2005 och var också titelspåret på hans debutalbum. Sedan dess har han släppt hits efter hits och de flesta känner nog igen låtar som ”Come Over (missing you)”, ”One more night”, ”Tic toc”, ”Sweet Love (Night shift)”, ”Reggae music again” och ”Watch out for this”, för att nämna några i raden av hitlåtar.

Under 2016 släppte Busy Signal låtar som ”Hate that I love you” och ”Free up” och han har inlett det nya året med EP:n ”Fresh from Yaad”. Han medverkar också på en nyligen släppt remix av Patorankings megahit ”My woman, my everything”.

Senast Busy Singal var i Stockholm blev en succé och spelningen släpptes senare av Busy Signal som livealbum på Spotify. Så ett tips är att köpa era biljetter online nu.

 

 

GÖTEBORG – fredag 3 februari

På fredag 3 februari ser du Busy Signal på Brewhouse i Göteborg.
Dörrarna öppnar 22.00 och stänger 03.00.

Som uppvärmande akter uppträder T.N.T och Nayomi. Dessutom bjuder Laces på dansshow. Ett gäng DJ:s finns på plats för att ge den ultimata stämningen denna kväll – Miss Jen, DJ LV, Rough Lynx Sound, Mike Yangstar och Mr Gillis.

Arrangörer i Göteborg är Rough Lynx, Swingkids, LinkUp Bookings och Nuh Linga.
Köp dina biljetter här. 18-årsgräns gäller.

 

STOCKHOLM – lördag 4 februari

På lördag 4 februari kommer Busy Signal till En Arena i Stockholm.
Dörrarna öppnar 22.00 och stänger 03.00.

DJ:s för kvällen i Stockholm är Nuh Lingas Mike Yangstar & Damion och Safari Sounds Shirkhan & Autograph.

Arrangör för Stockholm är LinkUp Bookings och Nuh Linga.
Köp dina biljetter här. 18-årsgräns gäller.

 

Kiqi Dumbuya

Tekno Miles till Göteborg

Duromaster Tekno Miles är ute på sommarturné i Europa och har alldeles nyligen varit i Stockholm och Köpenhamn. På fredag gästar han Göteborg.

13754160_10153739210843148_1069124912736477394_nDen nigerianska sångaren och musikern Tekno Miles, också kallad bara Tekno, började sin musikaliska bana tidigt i livet. Som åttaåring skolades han i musik och skrevs in på en musikskola där han lärde sig bemästra både piano och gitarr. Idag är han en framstående artist inom afrobeat och brukar kallas Nigerias Chris Brown på grund av sina musikaliska färdigheter inom sång och dans.

Tekno släppte sin första singel ”Holiday”, som gästades av Davido, 2013. Året därpå nominerades han i kategorin ”Årets bästa nykomling” vid Nigeria Entertainment Awards efter att bland annat ha släppt singlarna ”Dance” och ”Anything”. 2015 kom Teknos hittills största hit ”Duro”, låten som lät honom erövra ny mark i musikbranschen och nå ut till en ännu bredare publik. Hans senaste singel ”Pana” hade videorelease för bara några dagar sedan.

På fredag (2 september) spelar Tekno i Göteborg, på Stallmästaregatan 6. Som arrangörer för eventet står Chiben Entertainment, Solid Musik Entertainment, Master Mix Entertainment och Fav Entertainment. DJ:s för kvällen är DJ LV, DJ Master Mix, DJ Culture och DJ Myke Major och som förband står Slim Prince, Miss Linnie och brittiska UMG Crew. Kvällens värd är Mc Ali från England.

Biljett kan betalas vid entrén.
Mer information hittar du på eventsidan.

Tekno-fakta:
Artistnamn: Tekno Miles (el bara Tekno)
Namn: Augustine Miles Kelechi
Födelseort: Bauchi, Nigeria
Född: 17 december 1992
Yrke: Singer/songwriter, dansare
Skivbolag: Made Men Music Group

Huvudbild: Skärmavbild, Youtubelicens

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

Afropé på "Black Lives Matter"-manifestationer i Stockholm och Göteborg

Manifestationer för att visa stöd för Black Lives Matter-rörelsen har pågått under drygt en vecka runt om i Sverige och Danmark. Manifestationer har hållits i Malmö, Köpenhamn, Stockholm och Göteborg. Afropé var på plats under Stockholms och Göteborgs arrangemang.

STOCKHOLM 28/7

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 28 juli samlades afrosvenskar, tillsammans med supporters i Stockholm för att visa sitt stöd för Black Lives Matter genom en manifestation på Sergels torg. Torget fylldes av människor för den känslofyllda manifestationen. De som skulle stå i talarstolen var ett flertal tunga, uppmärksammade namn som skulle hålla sina tal inför de många åskådare som hade samlats.

De annonserade talarna var enligt BLM-demonstrationens Facebooksida följande:

Christian Hofverberg, Rashid Musa, Mariama Jobe, Mr.noir, Miriam och Eden, Araia Ghirmai Sebhatu, Samuel Girma, Malcolm Momodou Jallow, Isaac Toll Wood, Malak Habib, Sakariya Hirsi, Hamza Hirsi, Joey Belmondo och Kelly Sika med vänner.

Uppslutningen var stor, lyssnarna var många och budskapet var starkt, men tyvärr var det så stora problem med ljudet att mycket få delar av talen kunde uppfattas av andra än de som stod längst fram. Även många av de som stod långt fram hade svårt att höra hela talen. En mycket trist miss på ett annars så lyckat arrangemang.


GÖTEBORG 30/7

Detta bildspel kräver JavaScript.

Göteborg var sista manifestationsstad ut, och med en något mindre styrka än Stockholms uppställning fick vi lyssna till inte mindre än sex känslomässiga och starkt engagerande tal. Här bjöds vi dessutom på upplyftande och stärkande sång och musik från Mama Gumbo, tillsammans med Dembo theRootsman & friends.

I Göteborg var det Steffi Aluoch, som rest upp från Malmö, som höll i programmet. Hon höll också det avslutande talet inför en engagerad Göteborgspublik som vid flera tillfällen kunde höras ropa i kör; ”Black lives matter”, ”All black lives matter”, ”No justice, no peace”. Steffi påminde oss i sitt tal om att varje gång vi håller tyst när vi ser något orätt hända, då säger vi ja till förtryck.

Övriga talare under Göteborgsmanifestationen var Zahid Baloch, Naeb Isak, Hodon Ali, Assia Dahir och Ayuub Ragis. Flera av talarna pratade om vikten av att stå upp för ‘alla’ svarta, oavsett religion, sexualitet eller ursprung. Assia Dahir påpekade att vi i Sverige måste se till vårt eget land, att vi måste göra oss medvetna om att vi lever i ett land som hjälpt till att skapa mycket rasism och upprätthåller systematisk diskriminering av afrosvenskar. Ett land där de afrofobiska hatbrotten ökar och är överrepresenterade i statistiken.

Black lives matter må vara sprunget ur händelser i USA, men ordens innebörd är lika aktuella här i Sverige och vi är inte på något sätt skonade från händelser där svarta utsätts för diskriminering och rasism i vardagslivet. Vi minns till exempel fallen med Yusupha Sallah i Malmö, busschauffören i Göteborg och Fidel Ogu i Stockholm.

Det blåser många kalla och hårda vindar i vår värld just nu och det känns viktigt att vi står enade, tillsammans, och jobbar hårt för allas lika värde och rätt. Oavsett var på jorden vi bor.

En eloge till alla arrangörer, aktivister och allierade som fredligt stått upp för och krävt svartas lika värde i samhället.

All black lives matter.

Kiqi Dumbuya Minteh Fatou Touray
Kiqi Dumbuya Minteh
Fatou Touray

 

Det är trångt på spårvagnen, du borde åka hem till ditt land!

Vissa tider på dygnet är det så. Då uppenbarar sig det tillstånd som vi i Göteborg eller i större städer i Sverige för den delen, kallar för rusningstrafik. Människor i andra länder skulle skratta högt åt det för vår kollektivtrafik och trafiksituation överhuvudtaget, är ett väloljat maskineri jämfört med de flesta städer i världen.

Men iallafall så ser jag det nästan varje dag, för det mesta från förarhytten men ibland även bland resenärerna. Det är trångt och folk står som packade sillar. Jag ser varje dag hur de som fått sittplatser reser på sig för äldre, barn, funktionsnedsatta och gravida kvinnor. Det finns ju faktiskt reserverade platser men även när dessa är upptagna så finns det outtalade sociala regler. Jag ser på när medresenärer hjälper varandra ombord med barnvagnar, rullatorer och annat. Oftast i tystnad, med ett litet tack och en nick som hälsning.

6:ans spårvagn på väg ut mot Länsmansgården - Foto: Afrropé | Kiqi D Minteh
6:ans spårvagn ut mot Länsmansgården – Foto: Afrropé | Kiqi D Minteh

Jag kör min spårvagn, ibland från förort till förort, ofta från segregerade och marginaliserade områden i ena änden av linjen till lika segregerade men privilegierade områden i andra änden.
Dagarna ser ofta likadana ut och ingen pratar med mig förutom ett fåtal små leenden och nickar. Jag lyssnar på musik och koncentrerar mig på att mina resenärer ska få en behaglig resa och komma fram i tid. Ibland sker något som gör att jag lämnar förarhytten och går ut. Oftast är det tekniska fel som dörrproblem eller en bråkig växel som jag försöker fixa på egen hand så vi får trafiken på rullning igen. Men ibland är det den mänskliga faktorn i form av någon typ av ordningsstörning. Något som stör resenärerna eller något som de behöver hjälp med. Detta sker ytterst sällan, kanske typ fem gånger per år för en förare som jobbar dagskift. För det mesta löser sig de mänskliga problemen av sig själva, folk hjälper varandra eller så stiger ”problemet” av när vagnen stannar. Då är det inte så mycket mer jag behöver göra.

Många av resenärerna i de mindre privilegierade områdena ger mig intrycket att de är rätt så luttrade av kollektivtrafiken, när det är stopp i trafiken suckar de och börjar promenera hem. När en berusad person lever rövare ser man till att undvika denne eller till slut mota av personen. När jag tänker på de få gånger jag har upplevt eller hört om bråk och konflikter ombord far tankarna direkt till den lilla svarta flickan med håret i två stolta tofsar som jag fick höra om från en kollega. Det är så jag ser henne, med kanske en rosa tröja och mjuka barnjeans. Hon är på väg till dagis med sin mamma. Det är mycket folk ombord på spårvagnen, men hon får en sittplats. Mamma står bredvid med sin väska, paraply och lunchlåda.

Plötsligt sätter sig en fullvuxen man på flickan, chocken och tyngden gör att hon tappar andan. Hon skriker men inget ljud kommer ut. Mamman fattar inte vad som händer, hon tittar febrilt omkring sig efter sitt barn. Modersinstinkten gör att hennes öron hör barnet gny, under mannen. Hon kan inte annat än skrika, hon skriker att hennes barn är ju där under. Mannen verkar låtsas som inget när kvinnan börjar snyfta högt och rycka i honom. Hon knuffar och drar, hon slår och sprakar. Han rör inte en min.

Personen på bilden är inte flickan i berättelsen - Foto: Afropé | Kiqi D Minteh
Personen på bilden är inte flickan i krönikan – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Nu har resenärerna upptäckt att något är fel, men de flesta ser bara en svart kvinna som skriker och knuffar på en vit man. Någon varskor föraren som stannar vagnen och kommer ut från förarplatsen efter att ha ringt på hjälp på sin kommunikationsradio. Vid det här laget har mannen rest på sig, efter att flera av de manliga passagerarna har uppmärksammat situationen. Barnet gråter hjärtskärande i mammans famn, kvinnan sitter på golvet och tröstar. Hon vaggar och gråter tyst med alla sina tillhörigheter utspridda på golvet. Någon klappar henne på axeln.

När föraren frågar vad det var som hände säger mannen att den lilla skitungen inte hade någon rätt att ta en sittplats, hon borde åka hem till sitt eget hemland för det finns ingen plats för sådana som henne här i Sverige. Sverige för svenskarna, säger han. Hon finns inte här enligt mig, säger han. Föraren som berättade denna historia för mig får tårar i ögonen. Han berättar och rösten stakar sig hela tiden.

Hatet fyllde spårvagnen, sög ut luften och tystade människorna som upplevde den. De skulle ha protesterat högt eller slagit till honom. Det skulle de säga till sina närmaste om de orkade berätta vad som hände den där grå vardagsmorgonen i rusningstrafiken, i en av förorterna till Göteborg. Istället hjälpte de kvinnan upp, vagnen rullade vidare till nästa hållplats och där gick mannen av. Han försvann oemotsagd och lämnade ett sår i hjärtat på alla som upplevde denna kränkning på en liten försvarslös tjej. Kollegan säger att det har gått 23 år sedan händelsen, tjejen är nog i 30-årsåldern nu, men att han tänker på henne varje dag. Han säger att han försöker gottgöra henne och hennes mamma genom att stå upp och skrika högt varje gång hatet visar sitt fula tryne.

Sara Safa
Sara Safa

Hans Kungliga Höghet kom till Göteborg

Nej det var inte Sveriges kung som hälsade på utan en av afrobeatens krönta prinsar. Alltmedan genren tar världen med storm fick vi i Göteborg, Malmö och Stockholm också böja på knäna, ut med rumpan och gunga loss till Timayas fantastiska dängor.

Timaya på Götehof, Göteborg - Foto: Sara Safa | Afropé
Timaya på Götahof, Göteborg – Foto: Sara Safa | Afropé

Den 29 april kom Timaya till ett regnigt Göteborg för en nästan helt slutsåld spelning. Jag såg väldigt mycket fram emot konserten som hölls på Götahof i Göteborg. Det skulle bli den här skribentens första riktiga intervju med en stjärna så jag var väldigt nervös och aningen ”star strucked”.

Jag filade på frågorna om och om igen. Jag ville veta vad Timaya tyckte om genren afrobeats benämningar, influenser och framtid. Mest av allt ville jag höra hur det kändes att ha en såpass multikulturell publik nu när afrobeats tar över världen och får sin rättmätiga plats i musikens mainstream.

Timaya på Götehof, Göteborg - Foto: Sara Safa | Afropé
Timaya på Götahof, Göteborg – Foto: Sara Safa | Afropé

Jag ville berätta för Timaya att hans musik är stor källa till stolthet och tröst för just den afrikanska diasporan. Att ungdomar med afrikanskt ursprung spelar, dansar och sjunger med i hans låtar, att musiken är ett utmärkt sätt att stärka deras identitet.

Det blev mycket väntan men jag är väl införstådd med att det är många som rycker i artister när de är ute på turné eller promotar sin musik. Så som det ska vara när man är stor, på riktigt. Götahof på Bellmansgatan 9 fick stå värd för närmare 350 glada och dansande fans, en vacker kontrast mellan den gamla charmerande våningen i ett landshövdingehus inrett med möbler i antikkänsla och de trendigt festklädda gästerna. Afrobeats och dancehallmusiken fick rummet att gunga och de sakkunniga DJ:arna höjde hela tiden känslan fram till klimax, när Timaya och hans gäng intog scenen som en prins och hans hov.

Timaya med Salem Yohannes från Laces Crew - Foto: Sara Safa | Afropé
Timaya med Salem Yohannes från Laces Crew – Foto: Sara Safa | Afropé

Innan spelningen som innehöll de flesta hitsen och verkade höja temperaturen tills man glömde regnet och rusket utanför, fick jag äntligen min intervju. Klockan var då närmare 01.00 och jag fick några minuter med Timaya på ett av stadens större hotell. Jag stammade fram mina frågor till en världsvan och medietränad Timaya som snabbt styrde in alla mina frågor till ett och samma svar.

Fansen i Norden, en sak är säker: Timaya älskar er, Gud och sin musik. Han vill att ni ska veta att han får sin styrka och inspiration av Gud och han är mycket glad och stolt över att musik från Afrika har fått så starkt fäste över hela världen och han vill bara fortsätta skapa musik…

Timaya på Götehof, Göteborg - Foto: Sara Safa | Afropé
Timaya på Götahof, Göteborg – Foto: Sara Safa | Afropé

… han bryr sig inte om att vissa personer, i främst diasporan, diskuterar genrens namn, han vill inte sättas i något fack. Gud är störst och må han välsigna alla fans.

Afrobeats eller afrobeat eller high life-musik spelar liten roll i artisternas vardag och verklighet. De vill bli erkända som de starka världsmusik skapare de är och ta sin plats i den tongivande kulturen som blir soundtracket till de ungas upplevelse av sin omvärld idag. Och självklart vill afrobeatsens aktörer ha betalt och respekt därefter.

Spelningen i Göteborg var lite mer intim, men energin på scen var hög och publiken var idel leenden när de lämnade konserten för att bege sig till efterfesten dit även artisten skulle åka. Jag ska nog jobba vidare på mina frågor och hoppas att nästa stora afrobeats-konsert inte dröjer alltför länge. Under tiden kan jag verkligen rekommendera er att rulla in på någon musiksöktjänst och skriva in Sanko eller I concur med Timaya, och känna Lagos puls i musiken…

 

Sara Safa
Sara Safa

Skådespelaren Måns Clausen utsatt för afrofobisk attack

Aktuell i den svenska uppsättningen av Broadwayklassikern ”A Raisin in the sun” – på svenska ”En druva i solen” – och med ett tjugotal teaterproduktioner och filmroll i bland annat SVT:s ”Kommissarie Winter – Dans med en Ängel”, är Måns Clausen ett inte helt okänt ansikte i Sverige. Adopterad till Sverige från Etiopien vid 10 månaders ålder och ändå är det något som gör att han aldrig riktigt får känna sig svensk. Han har själv beskrivit det som att hans insida är svensk, men utsidan afrikansk. En utsida som han i dagarna fick känna på hur den gav en vilt främmande kvinna känslan av att ha rätt att tala om för honom hur han har rätt, eller snarare inte rätt, att klä sig.

Måns Clausen - Foto: Michael Melanson
Måns Clausen – Foto: Michael Melanson

Måns Clausen skriver själv om händelsen på sin Facebook och stödet och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Det finns en stark kärleksfull och aktiv antirasistisk gemenskap i Sverige. Helt klart. Kan vi vinna tillbaka Sverige?

I dessa tider upplever jag personligen att den typ av berättelser som Måns berättar, inte längre förvånar eller chockerar mig. De tillhör vardagen i mitt flöde på sociala medier. Hur sorgligt är inte det? Jag tror personligen på att våra vittnesmål gör skillnad. Jag är övertygad om att dessa historier väcker insikt hos många som aldrig annars skulle kunna föreställa sig eller drömma om scenarion som det Måns fick uppleva alldeles nyligen, en sen kväll på Avenyn i Göteborg. Ju fler vi är som förstår och ser vidden, desto fler kommer vi också vara som tar kampen och kämpar för att väcka ett Sverige som är på väg ut i spillror, kyla och avsaknad av medmänsklighet.

Efter att ha läst Måns status valde jag att kontakta honom för att fråga lite närmare om hans känslor kring händelsen, både där på plats och nu så här i efterhand. Ironin i att denna händelse och det faktum att Måns bara några dagar senare står på Riksteaterns scen, som en av skådespelarna i den unika ensemble som utgör uppsättning av ”En druva i solen”, ger mig obehagsrysningar. Dagar före det att han står på scen för en nordisk premiär av en pjäs som skildrar en afroamerikansk familj i 50-talets segregerade USA, utsätts Måns själv här i Sverige för just den där vi-och-dom-känslan, ett rasistiskt och afrofobiskt påhopp i sitt eget land.



Hej Måns och tack för att du tar dig tid mitt i premiärspel, turné och allt!

Du berättar på din Facebook om en händelse som skedde på Avenyn i Göteborg, för drygt en vecka sedan. En total främling, en kvinna, rusar fram till dig och drar av dig mössan som du har på dig, med orden ”Du ska inte ha en sån mössa på dig!”… (det står Fjällbacka på mössan, något som är centralt för hela händelsen). Vad tänker du där och då?

– Alla tankar går blixtsnabbt, och först tänker jag att det är någon som vill skämta. Sedan försöker jag se om det är någon jag känner, vilket det inte är och då blir jag irriterad eftersom jag överlag starkt ogillar den typen av skämt (dra-av-mössan-skämt). När det går upp för mig att det är en vilt främmande människa vill jag bara ta reda på vad hon vill och varför?!

Du har beskrivit hur du reagerar med att instinktivt fråga henne vad hon sysslar med. Och du beskriver att hon då kastar tillbaka mössan, med hatisk blick och säger ”Du skall inte ha en sån mössa, var har du fått den ifrån?”. Förstår du här att det handlar om åsikter baserat på att din hudfärg inte passar in i hennes bild av vad som är Sverige?

– Nej det gör jag inte. Jag tänker istället, utan att veta, att hon troligtvis är berusad och vill tjafsa…

Till slut ryter du ifrån riktigt ordentligt och säger något i stil med ”Vad f-n är det med dig! Jag har varit i Fjällbacka de senaste 25 somrarna, mössan köpte jag i min polares frus butik!”. Här sker något med kvinnan. Vill du berätta lite närmare om det du upplever då?

– Jag lägger märke till hur hela hennes ansikte glider upp i ett genant leende, som om det ville säga ”oj nu har jag visst gjort bort mig rejält här!”. Hennes kropp kryper ihop samtidigt som hon backar bakåt, men innan hon helt förvinner in bland övriga bargäster hinner jag ana ett skratt – inte alls elakt eller hatiskt, utan mer att skratt av ha gjort bort sig och av att ha blivit medveten av sin egen dumhet, pinsamhet.

Har du något minne av hur människor runt omkring reagerar? Är det någon som hör och ser det som sker?

– Nej, inte vad jag minns.

Nu så här en dryg vecka efter händelsen, vad känner du då? Hur tänker du kring det hela?

– Ju mer jag har tänkt på det desto mer förbannad har jag blivit. Jag tillhör de som alltid, vart jag än gått och vilken tid på dygnet det än handlat om, har varit ytterst vaksam på min omgivning, varit ständigt på min vakt om någon har intentionen att göra mig illa. Sitter väl i sedan jag var liten antar jag, då många, för mig helt obekanta människor kom fram och kanske inte nödvändigtvis ville mig illa just utan bara av ren nyfikenhet ville prata eller känna på mitt afrohår – men det kunde lika gärna vara någon som inte uppskattade min hudfärg (oftast berusade män). Men eftersom jag inte kände till deras avsikt, innan det var försent så att säga, var jag ständigt på min vakt.

… det får mig också att tänka på mitt konstnärskap, där jag ju som alla andra vill ägna all min tid åt själva skapandet -konsten – men där jag istället tvingas dela min tid och energi mellan det konstnärliga och frågor som rör normer och mångfald på grund av att arbetsmarknaden inom kulturbranschen ser ut som den gör. Jag tvingas med andra ord ägna stor del av min tid med att kämpa för min och andras existensberättigande. Ett nödvändigt ont och ett självklart val när jag tänker på nästkommande generation.

Måns tillsammans med delar av ensemblen från "En Druva i Solen"
Måns tillsammans med delar av ensemblen från ”En Druva i Solen”

Jag kunde själv inte låta bli att dra paralleller mellan pjäsen du just nu spelar ”En druva i solen” och denna händelse. Hur vi liksom aldrig verkar komma ur dessa strukturer. Är det något du funderat över?

– Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över just den parallellen men det är klart att den finns där! Allt hänger ihop, den nu rådande strukturella rasismen, som slår allt hårdare och når allt längre och den allmänna rasism som rådde på 50-talet i USA och som så tydligt beskrivs i pjäsen. Det som hände mig hände sju gånger värre då. Idag en mössa – då ett huvud. Frågan är vart vi nu är på väg, tillbaka till ett ras-segregerat samhälle som liknar det i söderns USA då, eller finner vi en väg ut, en försoningens väg? Känslan säger mig dessvärre att det kommer bli värre, mycket värre innan (om) det vänder.

Har händelsen gjort dig mer rädd för att vistas på vissa platser. Tror du att du kommer undvika specifika områden, tider på dygnet eller liknande?

– Ja, med tanke på både denna personliga händelse och allt som skett den senaste tiden med nedbrända flyktinghem, maskerade huliganer och nazister på stan som slår ner nyanlända barn och den allt mer stigmatiserade situation som nu råder mellan de som vill behålla Sverige fritt från invandring och de andra sidan, vill jag påstå att jag har blivit än mer vaksam på min omgivning. Jag undviker till exempelvis vissa platser vissa tider och jag tänker till en extra gång innan jag gör vissa val.

Jag märker att jag har blivit mer orolig och försiktig och tyvärr också mer misstänksam mot de jag möter. Samtidigt är detta något som irriterar och gör mig riktigt förbannad när jag i stunden tänker på det! Varför skall jag behöva var nervös och orolig över att vistas i mitt egna land? Varför skall jag inte kunna få röra mig fritt, och känna att jag kan gå vart jag vill när jag vill och det endast baserat på min hudfärg? Vem är han eller hon som tar sig rätten att bestämma att jag inte tillhör det svenska samhället och vem f-n är det som avgör om jag får bära en mössa med texten ”Fjällbacka” eller inte?!

Jag vet, jag borde inte bry mig om allt det där, jag borde fokusera och lägga min energi på annat men det är svårt eftersom det påverkar mig dagligen på så många olika plan.

Med full förståelse för att du inte kan låta bli att bry dig, hur skulle vi kunna, så vill jag återigen tacka för din tid Måns och jag tänker avsluta med att citera slutet från inlägget på din logg på Facebook, där du delar dina tankar över kvinnans reaktion av ‘lättnad‘ när hon insåg att du – enligt hennes mått – var ”okejad i Sverige”. Tänkvärda ord som verkligen grep tag i mig.

Och om jag nu inte hade varit det då, om jag nu nyligen hade kommit hit från nåt annat land, Etiopien, Frankrike, USA, Colombia eller var som helst ifrån, vad hade då hänt? Å vad händer nästa gång, då kanske jag inte får chansen att säga nåt, hinner inte och kvinnan kanske istället är en man med basebollträ i handen…”

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Seminarium om normkritik och stereotyper

Afrikagrupperna kommer att anordna ett intressant seminarium om normkritik och stereotyper med fokus på Sydafrika utifrån dokumentären ”The Mahoyo Project: South Africa”.

Foto: Pressbilder från Mahoyo
Foto: Pressbilder från Mahoyo

Detta kan man läsa om filmen:

”En dokumentärfilm om den svenska kreativa gruppen Mahoyo och deras resa till Johannesburg för ett kulturellt utbyte med unga normbrytande människor. Ur ett feministiskt perspektiv berättas hur passion och kreativitet kan födas på de mest oväntade platser och utmanar uppfattningar om hudfärg, ras, kön, sexualitet, och geografisk identitet.”

Det blir samtal efteråt med Iki Gonzalez Magnusson om normer, stereotyper och vad vi kan göra för att förändra.

Trailer från dokumentären kan du se här:

Mahoyo Breaking Stereotypes: South Africa (Documentary) from mahoyo.com on Vimeo.

Foto: Pressbilder från Mahoyo
Foto: Pressbilder från Mahoyo

Datum: 3 februari 2016

Tid: Kl. 18:00-19:30

Var: Världskulturmuseet, Göteborg

Plats på museet: Studion

Pris: 60 kr. Gratis entré för Afrikagruppernas medlemmar.

OBS! Begränsat antal platser 120 st.

 

Eventet på Facebook kan du finna HÄR!

The Mahoyo Project: South Africa hemsida finner du HÄR!

Samtliga bilder är pressbilder från hemsidan!

Fatou Touray