Etikettarkiv: Haiti

Afro-Haitian Experimental Orchestra: Musikprojektet som förenar över Atlanten

Trots att det är drygt 700 mil av Atlanten som separerar den karibiska ön Haiti från Västafrika är inte avståndet långt när det kommer till musik. Tony Allen, trummis från Nigeria har tillsammans med haitiska musiker skapat ett band som fredag 24 juni släppte sitt första album, Afro-Haitian Experimental Orchestra.

Afro-Haitian Experimental Orchestra. Foto: Skärmavbild från Youtube.
Afro-Haitian Experimental Orchestra. Foto: Skärmavbild från Youtube.

Allt tog sin början 2014 då den nigerianska trummisen Tony Allen reste till Haiti för att tillsammans med lokala musiker genomföra en konsert i Port-au-Prince, huvudstad på Haiti. Allen som gjort sig känd som trummis i avlidna musikikonen Fela Kutis band Africa 70 under slutet av 60-talet samt 70-talet räknas som en av grundarna av musikgenren Afrobeat och har varit aktiv inom musikvärlden sedan tidigt 60-tal.

Inför konserten handplockades musiker och sångare från olika inriktningar av Haitis musikvärld, för att skapa en så bred musikalisk bakgrund som möjligt. Några av de musiker som valdes ut var Erol Josué, Sanba Zao och Zikiki. Tillsammans med Allen hade musikerna sedan 5 dagar på sig att spela tillsammans och förbereda sig inför konserten. Att bandet fick namnet Afro-Haitian Experimental Orchestra var ingen slump, då merparten av det material som producerades var just experimentellt, och ofta börja med långa improvisationsakter där alla musiker tillsammans skapade ett multikulturellt musikaliskt uttryck, där afrobeatet blandas med haitiska voodoorytmer.

Afro-Haitian Experimental Orchestra. Foto: Skärmavbild från Youtube.
Afro-Haitian Experimental Orchestra. Foto: Skärmavbild från Youtube.

Trots avståndet finns det gemensamma västafrikanska arvet, då merparten av Haitis befolkning har sina rötter i Västafrika, men på grund av den transatlantiska slavhandeln tvångsförflyttades och såldes till den karibiska övärlden. Afro-Haitian Experimental Orchestra återförenar därför, av slavhandeln, separerade människor och kulturer.

Albumet med samma namn som bandet släpptes 24 juni och innehåller åtta låtar med mycket känsla, musikglädje och ett återförenat västafrikanskt arv med moderna influenser från den haitiska musikvärlden.

Afro-Haitian Experimental Orchestra på Facebook

Afro-Haitian Experimental Orchestra på Spotify

Videon till låten Bade Zile går att lyssna samt titta på nedan:

Anna Wedin
Anna Wedin

När kolonialmakten aldrig blir nöjd

Det räckte inte att förslava och suga ut. Gamla kolonialherrar ville ofta ha mer. ”Kolonialskuld” och ”kolonialskatt”. Haiti har betalat i 150 år, men slipper nu. För många länder i Afrika fortsätter det …

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Man skulle kunna tro att det räckte med kolonialismen. Att det var illa nog att vissa länder, exempelvis Frankrike, tillfångatog människor i andra länder, förslavade dem och förflyttade dem till andra sidan jorden. Man skulle kunna tro att det stoppade där.

Men faktum är att Frankrike, vid många av dessa länders självständighet, ansett att det nyligen självständiga landet ska betala en ”skuld” till Frankrike, eftersom fransmän förlorat ”kapital” då tidigare slavar blev fria, eller för att infrastruktursinvesteringar då inte längre varit i fransk ägo.

För Haiti handlar det om just detta med ”förlorat kapital” då slavar blivit fria. Frankrikes president Francois Hollande har i alla fall lovat att Haiti inte längre behöver betala denna ”skuld” till Frankrike.

När han gav beskedet, vid en invigningsceremoni på Guadeloupe förra året, möttes han av stående ovationer, från olika karibiska premiärministrar. En del började till och med gråta, rapporterar tidningen Barbados Today.

Eftersom Haiti vann sin självständighet 1804 – och då blev världens första svarta republik – handlade detta om en över 200 år gammal ”skuld”. Haiti gick år 1825 med på att betala denna skuld, för att få officiellt erkännande från Frankrike. Kritiker kallar detta för ”en olaglig lösensumma för självständighet”, eftersom Frankrike redan gjort slaveri olagligt när de bad om denna ”kompensation”.

För Afrikas del handlar det enligt en artikel på Silicon Africa ofta om en slags kolonialskatt till Frankrike.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Guinea började kämpa för självständighet 1958, vilket gjorde den koloniala eliten i Paris rasande och den franska administrationen i Guinea förstörde allt det goda i landet som de ansåg att kolonialismen bidragit med. De förstörde skolor, offentliga byggnader, medicin, forskningsinstrument, djur dödades och mat brändes upp eller förgiftades. Allt för att de andra kolonierna skulle se att priset för att säga nej till Frankrike skulle bli mycket högt.

Sylvanus Olympio, den första presidenten i Togo, hittade en mellanväg. Han ville inte fortsätta se sitt land under franskt styre och vägrade därför skriva på ett avtal om fortsatt kolonialism. I stället gick han med på att betala en årlig avgift till Frankrike för de så kallade förmånerna landet åtnjutit under franskt styre. Frankrike krävde detta för att de inte skulle förstöra landet innan de lämnade det. Men summan de krävde för den ”koloniala skulden” var så hög att den uppgick till 40 procent av Togos budget år 1963.

Det nya självständiga Togos ekonomi var så bräcklig att Olympio bestämde sig för att lämna det franska koloniala valutasystemet CFA och i stället skapa en egen nationell valuta.

Tre dagar efter att han börjat trycka landets nya sedlar blev han mördad av ett gäng soldater, uppbackade av Frankrike. En före detta fransk främlingslegionär vid namn Etienne Gnassingbe var den som mördade honom. Mördaren sägs sen ha fått en belöning på 600 dollar av den lokala franska ambassaden.

År 1962 ville Modiba Keita, Malis första president, gå ur det koloniala valutasystemet. Han ansåg att det var en börda för landets utveckling. År 1968 mörades han av en annan före detta fransk främlingslegionär, Moussa Traoré.

Faktum är att under den turbulenta period där afrikanska presidenter försökte befria sig från europeisk kolonisation, använde Frankrike före detta främlingslegionärer mot flera av dem, bland annat i Centralafrikanska republiken, Burkina Faso och Benin.

År 2014 – Afropé har inte kunnat hitta färskare uppgifter – var det 14 afrikanska länder som var tvungna att avsätta 85 procent av sin utlandsreserv till franska centralbanken, på grund av dessa gamla kolonialpakter. Detta enligt en artikel på sidan Silicon Africa. (http://www.siliconafrica.com/france-colonial-tax/)

Naturligtvis ett vanvettigt orättvist system, som förkastats av EU, men Frankrike har inte varit redo att lämna dessa guldägg.

Léopold Sédar Senghor Foto: Universidad de Salamanca
Léopold Sédar Senghor Foto: Universidad de Salamanca

Den tidigare senegalesiska presidenten Leopold Sédar Senghor deklarerade år 1958 att ”det senegalesiska folket vill ha självständighet. Men de vill att det ska ske genom vänskap, inte bråk.”

Vid den tiden accepterade Frankrike bara ”självständighet via papper” och krävde att landet gick med på elva saker, bland annat denna koloniala skatt för att återgälda Frankrikes insatser för infrastruktur och liknande under kolonialtiden.

Frankrike krävde även automatisk konfiskering av nationens monetära reserv. Sedan 1961 har franska centralbanken hållit 14 afrikanska länders nationella monetära reserver. Dessa länder är: Benin, Burkina Faso, Guinea-Bissau, Elfenbenskusten, Mali, Niger, Senegal, Togo, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea and Gabon.

Frankrike har enligt avtalet även rätt att få frågan om de vill köpa alla eventuella råmateriel som upptäcks i landet, exempelvis olja. Landet får endast söka andra handelspartners om Frankrike inte är intresserade av att köpa. Och så vidare …

Frågan är hur länge denna skatt kommer att kvarstå?

Faktum är att även om Haiti nu blivit av med sin resterande ”skuld” så betalade landet totalt 21 miljarder dollar, i dagens penningvärde, mellan 1804 och 1947, alltså under nästan hundrafemtio år. Afrika har hittills betalat i runt femtio år …

Helena Svensson
Helena Svensson

 

 

 

 

Haiti väljs inte in i Afrikanska unionen enligt pressmeddelande

Uppdaterad: 2016.05.18
Afropé tillsammans med flera andra medier gick i veckan ut med nyheten om att Haiti inom kort, närmare bestämt i juni, officiellt skulle komma att ansluta sig till Afrikanska unionen. Som första land inom den afrikanska diasporan sades karibiska Haiti bli det första icke-afrikanska landet att väljas in i unionen. En nyhet som visat sig vara felaktig och som nu dementerats på Afrikanska unionens webbplats.

Haiti kallar sig ofta för ”… en liten bit av Afrika i Västindien” och kulturellt och historiskt har landet starka och betydande kopplingar till den afrikanska kontinenten och dess länder.

Haiti - Foto: Doron
Haiti – Foto: Doron

Haiti delar mycket av kulturerna i Afrika, det religiösa praktiserandet och det sociala beteendet. Det är lätt för en haitier att känna igen sig i många av länderna på den afrikanska kontinenten, vilket givetvis inte är särskilt konstigt sett till Haitis historia.

Under den transatlantiska slavhandeln var Haiti en av flera karibiska öar dit många förslavade afrikaner skeppades och hela Haitis nuvarande ursprungsbefolkning består av afrikaner, främst västafrikaner och därför känner naturligtvis många haitier sig hemma just i länderna på den afrikanska västkusten.

En anledning till att Haiti sägs vilja gå med i AU ska vara de ekonomiska banden till den afrikanska kontinenten, ett ekonomiska intresse som går båda vägar. Haiti är ett av de länder som är intressanta för många företagare i länder i Afrika och Haiti vill utveckla sina industrier och sin turism, vilket skulle kunna komma att gynnas om man blev en del av AU och på så sätt förenklat möjligheter till handel mellan de båda parterna.

Afrikanska unionen låter meddela att det enligt dess grundföredrag, artikel 29.1, endast är länder i Afrika som får lov att ansluta sig till AU. Man är dock noga med att lyfta fram vikten av att fortsätta bygga broar mellan Afrika och den afrikanska diasporan. Under ett toppmöte i Johannesburg 2012 påbörjades jobbet med att fördjupa relationen mellan Afrika och den afrikanska diasporan och de slutsatser som drogs vid detta möte håller nu på att genomföras.

Det finns en African Union Global Diaspora Summit Declaration som arbetats fram för att jobba för att upprätthålla och utveckla kontakt med människor med afrikanskt ursprung som lever i diasporan (utanför Afrika), alltså i bland annat Europa, USA, Latin- och Centralamerika. Idag finns ännu så länge fem afrikanska regioner och ett förslag finns om att den afrikanska diasporan i världen ska bli den sjätte – ett förslag som ännu väntar på att ratificeras av AU:s medlemsstater.

Wyclef Jean, Liseberg - Foto: Afropé | Kiqi D Minteh
Wyclef Jean, Liseberg – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

För Haitis del är alltså (än så länge) endast ett godkännande om en afrikansk sjätte region – en diasporaregion – det man kan sätta sitt hopp till när det gäller att komma närmare Afrika.

Haiti kämpar liksom flera av länderna på den afrikanska kontinenten, med att bli fria från bistånd ifrån Väst och kunna försörja sig själva. Samtidigt har de också många gånger fått hjälp från länder i Afrika, så som till exempel Senegal som erbjöd plats åt de många haitier som stod hemlösa och blottade efter den hemska jordbävningen som drabbade landet 2010.

Allt fler afrikanska ekonomier växer sig just nu starka och intresset att komma ur det västerländska greppet är starkare än någonsin på kontinenten.

Haiti är en republik belägen i Västindien och utropade sin självständighet från Frankrike den 1 januari 1804 efter ett slavuppror. Landets nuvarande president är Jocelerme Privert.

Några kända personer med rötter i Haiti: NBA-basketspelaren Blake Griffin, sångarna/musikerna Usher, Pras Michael och Wyclef Jean, skådespelarna Garcelle Beauvais och Zoe Seldaña Perego.

Afropé ber om ursäkt för den felaktiga information som tidigare publicerades i denna artikel.

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Skorna som växer med barnen

Idén kom efter att amerikanen Kenton Lee bodde och arbetade i Kenya och mötte 140 föräldralösa barn med HIV/AIDS på barnhemmet Motherly Care Children’s Home i Nairobi, Kenya 2007, där inget av barnen bar skor med passande storlek. Det var inledningen till vad som kom att bli en brinnande passion för att finna en sko som bokstavligen kan växa med barnet; The Shoe That Grows.

Bild: Från The Shoe That Grows
Bild: Från The Shoe That Grows

Dessa skor, The Shoe That Grows, tillverkas av gummi och läder och når ett flertal länder. Bland annat Haiti, Ghana, Kenya och Ecuador.

Efter att ha skapat en framgångsrik kampanj 2011, kunde Kenton Lee med personal på Beacause International tillverka 2 000 par skor och dela ut dem till barn som hade behov av skor i Nairobi. I april 2015 startades en ny kampanj i förhoppning om att försöka tillverka och distribuera 5 000 par nya skor till barn runt om i världen. Denna kampanj ser ut att gå lysande då media från hela världen visat intresse för The Shoe That Grows.

The Shoe That Grows samlar in pengar för att kunna fortsätta distribuera skorna till barn runt om i världen. För drygt 80 svenska kronor (10 dollar) kan du bidra till att ett barn får ett par skor som växer.

Skorna beräknas kunna ”växa” fem storlekar, samt hålla i minst fem år och skorna tillverkas i två storlekar.

The Shoe That Grows (hemsida)

The Shoe That Grows (Facebook)

HÄR kan du bidra till att ekonomiskt stödja projektet

HÄR är Because Internationals hemsida

Fatou Touray
Fatou Touray