Etikettarkiv: hatbrott

Granskningsnämnden fäller Rapport för att ha befäst fördomar

I samband med en uppmärksammad knivattack med hatbrottsmotiv i en skola i Trollhättan förra året sände SVTs Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. Rapports reporter använde benämningar under intervjuer som hölls i inslaget som i det sammanhanget de förekom, befäste fördomar i fråga om vilka som anses vara svenskar.

Personerna på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé
Personerna på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé

Afrosvenskarna i samarbete med 14 andra organisationer skrev förra året ett öppet brev till Hanna Stjärne, VD på SVT för att protestera mot rasistiska rapporteringar.

I det öppna brevet står bland annat följande:

”Det står klart att attentatsmannen hade rasistiska motiv och valde ut sina offer på basis av raskategorier. Rasifierade svenskar mördades.”

Vidare kan vi läsa:

”Rapports reporter valde i sin intervju med informationschefen för Trollhättans kommun att fokusera på helt orelaterade ordningsproblem i skolan, samt att definiera barnen i skolan som icke-svenska. ‘Det är en extremt segregerad skola med få svenska barn’, löd formuleringen.”

Igår skrev Afrosvenskarna följande på sin webbplats:

”Det som ligger bakom de här besluten är, förutom anmälningarna till Granskningsnämnden, en kollektiv insats från organisationer för afrosvenskar, afrikansvenskar, muslimer, rasifierade, antirasister, svarta feminister och kulturarbetare ur den afrikanska diasporan. Med ett öppet brev till SVT så har 14 olika organisationer visat att det går att påverka det offentliga samtalet genom gemensamma ansträngningar, att Public Service alltid ska ta sitt uppdrag på allvar och att hela Sverige ska speglas i SVT:s rapportering.”

 

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Granskningsnämnden skriver i sitt utlåtande som offentliggjordes igår, måndag:

”Den 22 och 23 oktober förra året, i samband med en uppmärksammad knivattack i en skola i Trollhättan, sände Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. I inslagen intervjuade reportern en informationschef för Trollhättans kommun och en polis. Reportern använde benämningar i intervjuerna som i det sammanhang som de förekom befäste fördomar i fråga om vilka som kan anses som svenskar. Inslagen stred därför mot televisionens särskilda genomslagskraft (15/02902 och 3015).”

Fatou Touray

BRÅ rapporterar om stor ökning av hatbrott mot afrosvenskar

Mellan år 2008 och 2014 har antalet hatbrott mot afrosvenskar ökat med cirka 41 procent, enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Afrosvenskar drabbas i högre utsträckning än andra minoriteter. I februari 2014 rapporterades det att hatbrott mot afrosvenskar ökat mellan 2008 och 2012 med 24 procent och dessa siffror finns även med i Afrofobirapporten, framtagen på uppdrag av regeringen, som släpptes då. Trots denna rapport med tydliga, konkreta rekommendationer på vilka åtgärder som kan genomföras för att komma åt den ökade afrofobin i Sverige, har inga åtgärder vidtagits och ökningen har bara fortsatt.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Svarta män är särskilt utsatta för afrofobiska brott Foto: Fatou Touray, Afropé

I dagarna kom även skarp kritik mot Sverige av FN i en rapport som Afropé gjorde en sammanfattning och översättning till svenska på och förhoppningen är nu att svenska regeringen tar dessa ökningar på allvar och är villiga att arbeta för att även afrosvenskar ska känna sig trygga i Sverige framöver. En trygghet som många idag inte upplever. Läsning av rapporten eller sammanfattningen av den, rekommenderas varmt av Afropé.

Svarta män ska vara särskilt utsatta för afrofobiska brott, en verklighet som även media har återspeglat de senaste åren.

Godwyll Osei-Amoako, ordförande i Centrum mot Rasism är djupt oroad över BRÅs rapport. Han säger till Afropé:

Godwyll Osei-Amoako, ordförande för Centrum mot rasism Foto: Fredrik Bergenkvist, Afropé
Godwyll Osei-Amoako, ordförande för Centrum mot rasism Foto: Fredrik Bergenkvist, Afropé

”Jag är djupt oroad över den skrämmande hatbrottsstatistiken i BRÅs rapport. Den ökande rasismen i samhället kräver tydliga riktade åtgärder som är hållbara och substantiella. I synnerhet för den afrosvenska minoriteten som trots sin relativa synlighet ändå osynliggörs när bland annat medel ska skjutas till och rättvisa skall utkrävas.

De sedvanliga likabehandlingsplanerna bör förstärkas med konkreta åtgärder som ämnar att behandla och stötta minoriteter efter deras specifika behov och förutsättningar. Om inte, riskerar vi att minoriteter såsom den afrosvenska osynliggörs i större utsträckning än vad som redan sker.

Tiden är inne för seriösa krafttag i syfte att motverka den växande afrofobin i Sverige, den svenska regeringen bör ta till sig kritiken från FNs expertgrupp samt ta vara på kunskapen som finns kring afrofobin i Sverige och hur man kan gå tillväga för att bekämpa den.”

FNs kritik mot Sverige gällade afrofobi

Fatou Touray

Ännu en förundersökning som rör hatbrott läggs ned, trots offentligt medgivande

I mars 2015 sändes ett av programmen ur serien Trolljägarna som går på TV3. I TV-programmet mötte tittarna Teysir, skribent här på Afropé och en välkänd debattör och opinionsbildare. I programmet framgår att Teysir blir utsatt för näthat av en person som sedan konfronteras av programledaren Robert Aschberg. Nu läggs förundersökningen ned.

Om hatbrott från Polisens hemsida: polisen.se
Om hatbrott från Polisens hemsida: polisen.se
Teysir Subhi
Teysir Subhi

I programmet visste den person som kallat sig ”taags” precis vad det handlade om när han konfronterades av Trolljägarna. Han förklarade att han genast skulle upphöra med det hela. Han ifrågasatte inte ens vad det rörde sig om när Trolljägarna presenterade sig.

Strix televisions redaktion uppges ha bistått med material till polis och åklagare och ändå läggs nu ärendet ned.

När Afropé kontaktar Teysir och frågar hur hon ställer sig till beslutet om att lägga ned förundersökningen så svarar hon:

”Hatbrottslagstiftningen måste efterföljas och åklagarnas likgiltighet när det gäller hatbrott är oroande.”

Att ”taags” gjort medgivanden inför påslagen tv-kamera och tv-teamet, att Teysir själv samlar skärmdumpar och liknande för att bistå åklagare och polis med, samt redaktionen för Trolljägarna uppges ha lämnat in material, så läggs alltså förundersökningen nu ned.

Lagen om hatbrott har tidigare kritiserats från flera håll.

Här nedan kan du se programmet i sin helhet (Teysir kommer efter ca 30 minuter in i programmet):

http://www.tv3play.se/embed?id=577859

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

Malmö vägledande för att motverka afrofobi i Sverige (viktigt pressmeddelande)

Malmö stad har idag släppt ett pressmeddelande gällande hantering av afrofobi i Malmö stad. Afropé väljer här att publicera hela pressmeddelandet i sin helhet nedan, då det kan vara intressant för en stor del av våra läsare.

Bild/Foto: Fatou Touray, Afropé
Bild/Foto: Fatou Touray, Afropé

”Malmös folkhälso- och jämställdhetsberedning fattade i dag beslut om åtgärder för att motverka afrofobi och diskriminering av personer med afrikansk bakgrund. Beslutet bygger på en förstudie som pågått sedan 2014 och som tar sin utgångspunkt i 60 intervjuer med afrosvenskar eller anhöriga till afrosvenskar i Malmö.

En majoritet av intervjupersonerna upplever diskriminering och afrofobi som vanliga inslag i vardagen. Flera personer har utsatts för olaga hot och misshandel med afrofobiska motiv. Många upplever kränkande bemötande vid kontakt med myndigheter och fördomsfullt bemötande i rättsväsendet och i skolan. Resultatet bekräftar den nationella bilden. I Sverige har antalet anmälda afrofobiska hatbrott ökat med 24 procent sedan 2008.

Sverige har fått kritik för att inte uppfylla FN:s och EU:s konventioner och direktiv om rasdiskriminering. I december 2014 besökte FN:s arbetsgrupp för personer av afrikansk härkomst Malmö och träffade även regeringen. Mötet resulterade i en rapport där arbetsgruppen bland annat uttrycker sig positivt om Malmös arbete mot diskriminering och rasism men också kommer med ett antal rekommendationer till Sverige om hur arbetet mot afrofobi bör intensifieras.

Med dagens beslut i folkhälso- och jämställdhetsberedningen tar Malmö ett steg på vägen i arbetet mot afrofobi och för att stärka afrosvenskars rättigheter. Beslutet innebär att en arbetsgrupp med förankring i den afrosvenska gruppen tillsätts. Gruppen ska inleda ett kommunalt utvecklingsarbete för att motverka afrofobi, utveckla datainsamlingsmetoder och insamling av jämlikhetsdata, säkerställa juridisk rådgivning och individstöd för den utsatta gruppen och ta fram pedagogiskt material för ökad kunskap om afrofobi. Möjligheten att skapa en fysisk plats för verksamheten ska också undersökas.

Beslutet är i linje med flera av FN:s arbetsgrupps rekommendationer och kräver engagemang från flera olika samhällsinstanser.

– Främlingsfientlighet, rasism och hatbrott hotar hela vårt demokratiska samhälle. Som kommun har vi en del i ansvaret att arbeta för ett samhälle som inkluderar alla och jag är glad att Malmö kan vara en föregångare i arbetet mot afrofobi, säger Hanna Thomé (V), antidiskrimineringskommunalråd.

– I dag har vi ett samhälle där diskriminering och rasism begränsar människor till sin hudfärg eller bakgrund. Malmö är en unik stad med en mångfald som öppnar upp nya möjligheter i staden, nya sätt att arbeta och som tillför nya perspektiv. Kommunen kan inte göra allt, men vi måste göra det som vi faktiskt kan göra. Denna satsning motverkar inte all form av afrofobi och diskriminering av personer med afrikansk bakgrund, men det är definitivt ett steg på vägen, säger Mediha Ahmadi (S), ledamot i folkhälso- och jämställdhetsberedningen.

– Ingen ska bli kränkt, hotad eller diskriminerad på grund av sin hudfärg eller sin etniska bakgrund. Därför behövs en rad olika åtgärder för att motverka afrofobin i Malmö. Med dagens beslut tar vår stad ett viktigt första steg mot att stoppa den diskriminering som många personer med afrikanskt ursprung möter varje dag, säger Mia Josefsson (MP), ledamot i folkhälso- och jämställdhetsberedningen.”

Afropé tar självklart emot dessa beslut med glädje och tillförsikt, samtidigt som vi hoppas att fler kommuner runt om i Sverige vågar sig på lösningar för att komma till rätta med afrofobi, både i vardagen och afrofobiska brott. Vi hoppas att fler kommuner inser nödvändigheten av att följa FNs och EUs rekommendationer och arbetar aktivt för ett samhälle fritt från afrofobi.

Malmös eget pressmeddelande kan du läsa HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

Hatbrott, en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

SVT har gjort en granskning av hela rättskedjan när det kommer till hatbrott. Siffrorna de kommer fram till är mycket nedslående. Alla tycks vara överens om att det måste tas krafttag mot den diskriminering som sker i Sverige idag, ändå ledde sammanlagt 188 misstänkta hatbrott som SVT granskat, endast till fyra åtal och tre fällande domar. Det är under all kritik.

SVTs granskning har väckt stor uppmärksamhet på många håll. Bland afrosvenskar, som är en av de grupper som är svårt utsatta för hatbrott, är siffrorna dock föga förvånande. Många är det som vittnar om upplevelser att inte bli tagna på allvar och även när de blir det, så ”händer det inget”. Det vill säga, de fällande domarna i hatbrottsmål är få och det gör att lagen är tämligen tandlös.

Det finns så många färska exempel att det blir svårt att välja ut enstaka, men låt oss nämna ett exempel som fått stor uppmärksamhet i media: Yusupha Sallah som blev attackerad av ett stort antal personer och svårt misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son i Malmö, som Afropé har skrivit om många gånger. Ett flertal vittnen på plats uppgav för polisen direkt efter misshandeln att uttalanden som: ”jävla neger”, att Yusupha Sallah skulle ”plocka upp sin äckliga son och att de inte ville ha svarta i området”, ägt rum i samband med misshandeln. ”Den svarte mannen har blivit påhoppad av flera personer för att han är svart”, uppgav en kvinna på plats till polisen, efter den våldsamma misshandeln. Trots detta blev ingen dömd för hatbrott i målet.

Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé
Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé

Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som riktas mot personer på grund av religion, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller sexuell läggning. Förra året anmäldes sammanlagt 5000 hatbrott och av dessa var 940 anmälningar afrofobiska hatbrott. Samma år, 2014 utkom en rapport som beställts av Erik Ullenhag, dåvarande integrationsminister och arbetsmarknadsdepartementet från Mångkulturellt Centrum där kunskapsöversikten pekade på en mycket dyster utveckling. Författare till kunskapsöversikten Afrofobi var Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir.

Erik Ullenhag uppger till TT:
”Jag är särskilt oroad kring den svensksomaliska gruppens situation. Det är den grupp som har varit utsatt för mest stereotyper i debatten under senare år.”

Samson Beshir, en av medförfattarna till kunskapsöversikten Afrofobi, säger till TT att det finns många orsaker till att hatbrott med afrofobiska motiv ökar och att en av dessa är avhumaniseringen av afrikaner i samhällsdebatten:

”Ta bilden av hur afrikaner porträtteras i skolmaterial till exempel, att Afrika bara omnämns som ett objekt i samband med koloniseringen.”

Vidare säger Samson Beshir:

”Det är också viktigt med en bred folkbildningsinsats. Att ta chansen att göra upp med Sveriges historia när det gäller den transatlantiska slavhandeln och utvecklandet av rastänkandet.”

Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige
Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige

I en annan granskning av SVT gällande ”Brist på mångfald hos toppbolagen” framgår även att vi har långt kvar, innan svenskar med olika hudfärg får samma bemötande och inflytande i arbetslivet. När vi talar om strukturell diskriminering är det viktigt att komma ihåg att vi självklart måste kräva krafttag mot personer som använder våld på våra gator riktat mot personer med mörk hudfärg. Det är också viktigt att vi alla medborgare, oavsett hudfärg vågar stå upp för alla människors lika värde och lika rättigheter. Det kostar en del civilkurage och en hel del mod, men det kostar också att se sitt eget privilegium och vara beredd att avstå från dessa, även när det blir lite bekvämt att ha detta privilegium. Hur ska vi annars kunna fortsätta hävda för våra barn att vi alla människor har samma värde?

Men det handlar inte bara om det hat som är våldsamt. Det handlar även om det hat och den diskriminering som sker i vår vardag, genom att förminska människor, genom att kränka människor, det handlar om både de små och de stora sakerna i vår vardag, om vi ska kunna kalla vårt land för jämlikt. Det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg att de inte får samma lön som sina kollegor, det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg när de inte får en högre tjänst, trots att de har högre eller likvärdiga meriter, eller känna att man inte bli lyssnad på, ifrågasatt eller på annat vis nedvärderad.

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund menade i tidningen Metro tidigare i veckan att han välkomnar polisens nya satsningar mot hatbrott, men menar samtidigt att problemen är djupare än polisutredningarna:

”Om du inte har misshandlats brutalt med ett baseballträ på grund av din hudfärg tas du inte på allvar.”

Han menar också att rasistiska motiv blivit ett ”fenomen” som målar fram ett offer i stället för att visa ett strukturellt problem.

Detta kan vi se tydliga exempel på i SVTs undersökning, förutom att vi som lever i familjer med afrosvenskar eller själva är afrosvenskar, troligen redan hunnit uppleva detta i många olika sammanhang.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

I undersökningen granskades de tio största svenska börsnoterade bolagen (räknat på omsättningen 2013). I dessa tio bolag fanns totalt 90 styrelseledamöter. Av dessa 90 hade 11 personer ”utomeuropeiskt ursprung”, samtliga med ursprung från USA (nio personer) och Australien (två). De bolag som granskades var: AB Volvo, LM Ericsson, Skanska, Hennes & Mauritz, Electrolux, TeliaSonera, SCA, Nordea, Sandvik och ICA Gruppen.

Jag tror inte att de flesta vita rekryterare går omkring och tänker: ”Jag ska inte anställa/befordra en svart person”. Däremot tror jag att när det står mellan en svart och en vit svensk, så är det troligen mycket vanligare att man väljer den vita personen. Det är lättare att välja en person som man själv kan identifiera sig med. Min uppfattning är att det mycket väl kan ha gått till på just det sättet, när en afrosvensk kvinna blev av med sitt jobb i Miljöpartiet för obetalda skulder, medan man valde att behålla en manlig kollega som begått brottsliga handlingar, som Afropé nyligen skrev om.

Därför vill jag framhäva att det självklart är viktigt att lagen om hatbrott ses över, det är inte rimligt att så få misstänkta fälls för ett så allvarligt brott, men lika viktigt är det att se över våra rasistiska och diskriminerande strukturer i samhället. I debatten om rasistiska stereotyper förlöjligade många av de personer som kritiserade debatten de debattörer som motsatte sig dessa stereotyper. Man menade bland annat att man skulle ”släppa denna icke-debatt” och i stället fokusera på riktig rasism. Det är just min poäng. Den ”riktiga rasismen” slår ut en generation i taget i smått och stort. Unga som växer upp i mellanförskap, eller rent ut utanförskap. Både när det gäller rent överfallsvåld, men i än större utsträckning när det gäller arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, vård, skola, barnomsorg och på alla platser som barn och vuxna blir utsatta för rasism och diskriminering. Väldigt få vaknar upp en morgon och tänker ”idag ska jag diskriminera någon…”, i stället så är det acceptansen av diskriminering i mindre och mer ”vardagliga sammanhang” som låter diskriminering och rasism gro tills den blir synlig.

Den diskriminering som sker dagligen i vår vardag, överallt runt om i landet, är lika förgörande och kränkande mot den som blir drabbad, som den som får stor uppmärksamhet i media och det finns bara en väg att gå, att göra upp med vår rasistiska historia, se våra egna handlingar med öppna ögon och att ha en nolltolerans mot all diskriminering, även den som är lätt att förklara bort med dåliga ursäkter…

Kunskapsöversikten om Afrofobi hittar du HÄR!

SVTs granskning om Brist på mångfald hos toppbolagen hittar du HÄR!

SVTs granskning av Hatbrott hittar du HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

FN:s experter: ”Sverige har mycket att göra mot afrofobi”

En FN-grupp har nyligen besökt Sverige på ett officiellt besök. Gruppen består av experter och de arbetar med frågor som rör människor av afrikanskt ursprung. De har funnit både glädjeämnen men också många problemområden.

Efter besöket har gruppen gjort ett skriftligt uttalande till media. De kommer senare att presentera alla sina rekommendationer i sin rapport till FN:s Human Rights Council i september 2015.

Gruppen börjar med att tacka den svenska regeringen för inbjudan, samt Utrikesdepartementet och avdelningen mot diskriminering på Arbetsmiljöverket, för deras stöd.

Gruppen tittade på situationen för afrosvenskar och afrikaner i Sverige och samlade information om olika former av rasism de möter. De studerade också vad som görs för att motverka denna rasism och diskriminering.

De välkomnar att regeringen fått upp ögonen för frågan och att Sverige har ratificerat internationella människorättsinstrument som ska motverka diskriminering. Statsministern nämnde även afrofobi i sin regeringsförklaring och det finns planer på att utveckla en strategi för mänskliga rättigheter.

Gruppen noterar med tillfredsställelse att flera olika aktörer arbetar aktivt med frågorna, en del med bidrag från regeringen. De välkomnar även de avdelningar som ska arbeta mot hatbrott i Stockholm och Malmö och hoppas att de ska förstärkas med folk som jobbar specifikt med afrosvenskar.

Trots det positiva de funnit är gruppen oroade för vissa saker. De hoppas bland annat att regeringen kommer att prioritera arbetet mot diskriminering och afrofobi i sin budget för nästa år.

Arbetsgruppen oroas också av skillnaden mellan den officiella linjen och de faktiska händelserna som afrosvenskarna berättar om. Flera offer uttryckte en misstro mot polisen och rättsväsendet. De känner sig marginaliserade, osynliga och ekonomiskt utsatta. Gruppen fick höra många berättelser om att just afrosvenskar ofta väljs ut för olika typer av genomsökningar.

Arbetsgruppen tror att den svenska självbilden av ett liberalt land fritt från diskriminering gör många blinda för den rasism som faktiskt finns. Sverige har en lång tradition av tolerans och öppenhet och FN-experterna oroas och förvånas av den relativa tystnaden kring rasism och diskriminering. De anser att situationen endast kan förändras genom utbildning och att Sverige gör upp med sitt koloniala förflutna.

Experterna fick höra om diskriminering gällande allt från tillgång till arbete till hälsovård. De oroas över de segregerade områdena och att många vårdcentraler och banker flyttar från dessa områden. En studie kring afrofobi i Sverige indikerar att afrosvenskar befinner sig på botten av den socioekonomiska skalan, oavsett utbildningsnivå och medborgarskap. De fick också höra att många barn i afrosvenska familjer omhändertas av sociala myndigheter.

Enligt officiell statistik är afrosvenskar de som oftast utsätts för hatbrott och hatbrott med afrofobiskt inslag har ökat med 24 procent sedan 2008. Med detta i åtanke är hatbrottsutredare och dito enheter alldeles för få, menar gruppen. Många brott rapporteras, men få når domstol. Den svenska polisen har dålig kunskap och inte så bra förmåga att hantera afrofobiska hatbrott, enligt FN:s experter. Till detta kommer att extremhögern börjat växa sig starkare i landet.

Gruppen anser att regeringen, med tryckfriheten i beaktande, bör se till att inte mediehus deltar i rasistiska kampanjer som kan äventyra de mänskliga rättigheterna. De anser också att det behövs en extern mekanism som kan utreda polisens uppträdande, för att komma tillrätta med diskriminering från polisväsendet.

De tror också att det vore bra att uppmärksamma exempelvis 9 oktober, dagen då slaveriet förbjöds, samt att se till att Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och kolonialismen blir en del av undervisningen i grundskolan. Man bör även eftersträva att afrosvenskar finns representerade på alla nivåer i utbildningsväsendet.

Det internationella årtiondet för människor med afrikanskt påbrå inleds 10 december 2014. Gruppen rekommenderar att regeringen, i samarbete med det civila samhället, drar nytta av detta tillfälle att föra upp frågorna på dagordningen.

Experterna avslutar med att uttrycka sin glädje över regeringens vilja att vara en del av dialogen och att de förstår att detta är en lång process, en process de gärna deltar i och är behjälpliga med.

 

Foto: Shizhao
FN

 

Relaterat
Rapporten i sin helhet hos OHCHR
European Network Against Racism (ENAR)
Afrosvenskarnas Riksförbund
Afrofobirapporten 2014

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Tre män åtalas idag för mordförsök med hatbrottsmotiv

En enorm demonstration med cirka 16 000 personer den 22 december 2013 i Kärrtorp. Demonstrationen hölls i protest mot rasism. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
En enorm demonstration med cirka 16 000 personer den 22 december 2013 i Kärrtorp. Demonstrationen hölls i protest mot rasism. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Tre män från nazistiska Svenska Motståndsrörelsen åtalas idag misstänkta för mordförsök med hatbrottsmotiv på Fidel Ogu. Händelsen skedde den 7 december 2013 i Hökarängen, söder om Stockholm. Fidel Ogu, 36 från Nigeria var på besök i Sverige när han helt oprovocerat attackerades och knivhöggs svårt av fyra män.

De nu åtalade männen, 18, 22 och 23 år gamla, kunde identifieras med hjälp av övervakningskameror. Fallet har varit omtalat då man i första hand lade ned utredningen, men efter att Uppdrag granskning tog upp fallet och det blev uppmärksammat i media, togs fallet upp på nytt och tog en ny vändning. Uppdrag granskning skrev om händelsen förra månaden:

”Trots att tre av de fyra närvarande misstänkta gärningsmännen gick att identifiera från bland annat övervakningskamerabilder har utredningen tidigare lagts ned, men återupptogs i maj – en knapp vecka efter Uppdrag gransknings reportage.”

Männen som idag åtalas för mordförsök med hatbrottsmotiv kunde identifieras genom övervakningsbilder från tunnelbanestationen i Hökarängen, där mordförsöket ägde rum. De tre nu misstänkta personerna var bland de nazister som greps för de våldsamma upploppen i Kärrtorp i december förra året, som skedde endast en vecka efter mordförsöket på Fidel Ogu.

En enorm demonstration med cirka 16 000 personer den 22 december 2013 i Kärrtorp. Demonstrationen hölls i protest mot rasism. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
En enorm demonstration med cirka 16 000 personer den 22 december 2013 i Kärrtorp. Demonstrationen hölls i protest mot rasism. Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

De tre misstänkta männen ska enligt polisen ha bekräftat att de är medlemmar i Svenska Motståndsrörelsen (SMR). Upploppet ledde sedan till ett uppmärksammat upprop mot rasism i Kärrtorp den 22 december. Uppropet som anordnades av Linje 17, beräknades ha cirka 16 000 deltagare.

Fatou Touray
Fatou Touray

15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi

thegambiamotafrofobiAfrosvenskarnas riksförbund presenterade i dagarna 15 krav på politiska åtgärder mot afrofobi inför valen 2014. Den afrosvenska agendan består av 15 krav som tillsammans bidrar till att göra Sverige till ett land där hudfärg inte avgör rättigheter och möjligheter. Här nedan kan du läsa en nedkortad sammanfattning av vad kraven består av.

 

1. Institutionellt erkännande av afrofobi som ett samhällsproblem

Staten ska på institutionell nivå erkänna afrofobi som ett samhällsproblem. Ett sådant erkännande är en nödvändig bakgrund till att en politik utformas som kan stävja afrofobins negativa effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter. Diskrimineringsombudsmannens årliga statistik över diskriminering ska differentieras så att kategorin ”Diskrimineringsfall med afrofobiska motiv” införs.

2. Jämlikhetsdata

Sverige ska följa CERD:s och ECRI:s rekommendation och ta fram samhällsstatistik differentierad på etniska grupper så att mer kan bli känt om orsaker, omfattning och effekter av rasdiskriminering i Sverige.

3. En europeisk strategi mot afrofobi

Samtidigt som kampen mot rasism är generell och allmänmänsklig får man inte glömma att rasism drabbar olika grupper olika. I den andan antog EU:s medlemsländer 2011 ett europeiskt ramverk för nationell integration av romer vilket var ett viktigt första steg mot en sammanhållen strategi på europanivå för att komma tillrätta med diskrimineringen mot romer. Människor av afrikanskt ursprung har det gemensamt med romer att de också är speciellt utsatta för strukturell diskriminering och omfattningen av afrofobisk diskriminering i Europa visar att befintliga rättsliga instrument och politiska åtgärder inte adekvat möter problematiken. En EU-strategi med specifika riktade åtgärder är därför ett nödvändigt instrument för att komma tillrätta med problemet.

4. Aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning

Bland afrosvenskar generellt är arbetslösheten 25 % och studier visar att högskoleutbildade afrosvenskar löper en överrisk att hamna i arbetslöshet eller att inneha ett yrke som de är överkvalificerade för. Endast 32 % av de högskoleutbildade männen födda
i Afrika arbetar inom ett yrke som kräver högskoleutbildning och endast 40 % av kvinnorna. Omvänt återfanns 20,1 % av männen och 15,4 % av kvinnorna födda i Afrika inom kategorin arbete utan krav på särskild yrkesutbildning att jämföra med endast 4,3 % respektive 5,4 % bland inrikes födda män och kvinnor. Afrosvenskar har den lägsta utbildningsavkastningen av alla grupper i landet.

Staten ska tillåta aktiva åtgärder som positiv särbehandling med avseende på ras eller etnicitet i samma utsträckning inom arbetslivet och utbildning som det idag är tillåtet med avseende på kön.

5. Rasprofilering

Med rasprofilering avses den diskriminerande praxis där framförallt polisen och andra myndigheter baserat på individens uppfattade rastillhörighet och inte en konkret och rimlig misstanke hårdare granskar individer. Afrosvenskar såsom en mycket synlig minoritet är speciellt hårt drabbade av detta. Spontana poliskontroller utan någon substantiell grund tillhör afrosvenskars erfarenheter av vardagsrasism och särskilt verkar detta gälla unga svarta män utifrån stereotypen om svarta män som potentiella brottslingar och våldsverkare.

För att bemöta rasprofileringen av afrosvenskar ska alla poliser genomgå obligatorisk antirasistisk träning som en del av polisutbildningen vilket följs upp återkommande utbildningar för poliser i aktiv tjänst.

6. Hatbrott

Med en överrepresentation på 240 % är afrosvenskar den minoritet i landet som är mest utsatt för hatbrott. Sedan 2008 har antalet
afrofobiska hatbrott ökat med 24 %, och bara mellan 2011–2012 var ökningen 17 %. Detta medan hatbrotten mot andra grupper minskar. Hatbrott som inte inbegriper fysiskt våld tenderar att negligeras av polis och åklagare och brottet hets mot folkgrupp är det mycket ovanligt att någon döms till i relation till afrosvenskar.

Staten ska avsätta öronmärkta resurser till polis- och åklagarmyndigheterna för att hantera de ökande afrofobiska hatbrotten och polisens hatbrottsjourer ska ges resurser för att öka sin kunskap och kompetens om afrofobi. Detsamma gäller för åklagare och andra inom rättsväsendet.

En särskild statlig utredning ska också tillsättas för att gå till botten med den serie av hatbrott i Forserum i Nässjö kommun som kulminerade i att den afrosvenska minoriteten inte vågade släppa iväg sina barn till skolan.

7. Durbanuppföljningen och årtiondet för människor av afrikanskt ursprung

På FN:s internationella konferens mot rasism som hölls i Durban i Sydafrika 2011 var Sverige med och antog Durbandeklarationen och handlingsplanen mot rasism. Där finns skrivningar som handlar om bekämpandet av rasism mot människor av afrikanskt
ursprung och som idag internationellt används som en standard för organisationer och stater i arbetet mot afrofobi.

Rasismen mot människor av afrikanskt ursprung aktualiseras ytterligare av att FN har deklarerat åren 2015–2024 som det ”Internationella årtiondet för människor av afrikansk ursprung”.

Sverige ska aktivt delta i den kontinuerliga uppföljningen av Durbandeklarationesn handlingsplan som bland annat förvaltas av ”Arbetsgruppen av experter på människor av afrikanskt ursprung” och ge stöd till icke-statliga organisationer att kunna delta i detta arbete och informera allmänheten om Durbandeklarationen vilket inbegriper översättning av dessa dokument från engelska till svenska. Sverige ska också aktivt ge sitt stöd till ”Det internationella årtiondet för människor av afrikanskt ursprung”.

8. Afrofobi och intersektionalitet

Studier visar hur exempelvis kön, klass, funktionsnedsättning och religion påverkar afrosvenskars vardag. Där svarta män drabbas av misstankar och trakasserier från ordningsmakten för de konstrueras som brottsliga och hotfulla kan istället svarta kvinnor sexualiseras och utsättas för ovälkomna närmanden från män. Afrosvenskar med funktionsnedsättningar som har svag orientering i samhällets stöd och insatser är mycket sårbara och muslimer är speciellt utsatta för attacker. Staten ska också genomgående ta i hänseende afrosvenska kvinnor som offer för multipel diskriminering.

9. Myndighet för skyddande av mänskliga rättigheter

Strukturell diskriminering är ett alldeles för genomgripande samhällsproblem för att kunna bekämpas enbart med juridiska medel.

Sverige ska i enlighet med FN:s Parisprinciper som antogs av generalförsamlingen 1993 upprätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter som är oberoende från regeringen, och rapporterar direkt till riksdagen i nära samarbete med frivilligorganisationer och andra aktörer för mänskliga rättigheter.

10. Skolan och skolböcker

Barn är speciellt sårbara för rasism som har en mycket negativ påverkan på deras självkänsla och utveckling. Studier visar att skolan är en miljö där afrosvenska barn drabbas av rasifierat språkbruk, kränkningar av den fysiska och personliga integriteten samt olika former av utpekande och särskiljande bemötanden från andra elever och vuxen skolpersonal. De drabbas också av rasism i form av den stereotypa bild av svarta människor som förmedlas genom läromaterialet och undervisningen.

Historieämnets vilja att lyfta brott mot mänskligheten är lovvärd men tendensen att endast upprätthålla sig vid sådana brott som Sverige inte hade direkt inblandning i bidrar till idén om den svenska exceptionalismen, idén att Sverige är ett annorlunda land där rasism aldrig kommit till uttryck, och försvårar arbetet mot rasism i vår tid.

Skolböcker ska ge utrymme för Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och förevisa kopplingen mellan detta brott mot mänskligheten och vår tids rasism, diskriminering och marginalisering av afrosvenskar. Skolan ska också agera med fasthet för
att eliminera alla former av rasism och diskriminering mot afrosvenska barn och ungdomar.

11. Kultur och utbildning

Den eurocentriska tendensen inom utbildning och kultur göder afrofobiska attityder. Människor av afrikanskt ursprungs bidrag till det samlade kunnandet undervärderas och medan kulturella uttryck som förmedlas av vita betraktas som allmängiltigt mänskliga, får svarta ofta gestalta kulturella identiteter i marginalen.

På universitet och högskolor ska resurser avsättas för tvärvetenskapliga Afrikastudier som omfattar men inte begränsas till Europas koloniala historia och den transatlantiska slavhandeln och dess efterverkningar i form av strukturell rasism och strukturell diskriminering.

Staten ska också ge stöd till afrosvenska organisationer och övriga civilsamhällets folkbildningsinsatser för att öka medvetenheten om afrofobi.

12. Institutionellt erkännande av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln

Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är något som knappast berörs i skolböcker i historieämnet. På universitet och högskolor behandlas detta knappt heller och det finns mycket liten forskning i ämnet. I det offentliga rummet finns ej heller monument som markerar den delen av svensk historia vilket tillsammans utgör en form av förnekelse av Sveriges roll i detta monumentala brott mot mänskligheten och försvårar arbetet att åskådliggöra afrofobi i Sverige idag och dess koppling till Sveriges historia.

Den 9 oktober, dagen då den siste afrikanen i svensk ägo frigavs 1847 på den dåvarande svenska kolonin Saint-Barthélemy, ska göras till en nationell minnesdag för att hedra offren för den svenska transatlantiska slavhandeln.

I huvudstaden Stockholm ska det upprättas ett värdigt monument för att hedra offren för den transatlantiska slavhandeln och påminna om Sveriges deltagande i detta. Monumentet kan lämpligen utformas med de första fyra kidnappade afrikanska barnen som blev offer för svensk slavhandel och ska placeras på en prominent plats i det centrala Stockholm.

13. Rätten till effektiva rättsmedel

Diskrimineringens omfattning som samhällsproblem återspeglas inte antalet rättsprocesser i domstol. År 2011 avslutades 697 ärenden rörande etnisk diskriminering av DO. Av dessa ledde 16 till domar i domstol och 2 till förlikningar. Trots att 2011 innebar en förbättring jämfört med tidigare år måste det ses som ett legitimitetsproblem för Diskrimineringslagen och rättsväsendet att endast 16 av 697 anmälningar om etnisk diskriminering går till domstol.
Upprätthållandet av Diskrimineringslagen som är en civilrätt kräver att den drabbade parten kan driva sitt ärende i domstol. Men i diskrimineringsfall är motparten typiskt ett företag eller en myndighet som har mer kunskaper och resurser att processa.

Staten ska därför följa DO:s rekommendationer och:

  • inrätta en processfond från vilken enskilda personer eller sammanslutningar kan ansöka om pengar för att finansiera driften av diskrimineringstvister i domstol
  • ge ökade resurser till antidiskrimineringsverksamheterna och ge ökat stöd till frivilligorganisationer för att kunna företräda enskilda i diskrimineringsärenden
  • stärka rättshjälpssystemet
  • skapa förutsättningar för att förbättra utvidgning av rättsskyddet genom hemförsäkringar till att omfatta tvister av diskrimineringsärenden
  • se över reglerna om rättegångskostnader

14. ”Kriget mot terrorismens” effekter på afrosvenskars mänskliga rättigheter

Det så kallade ”Kriget mot terrorismen” har en snedvriden effekt på den afrosvenska kommuniteten, som till betydande del är muslimsk, eftersom den brännmärker svenska muslimer generellt som potentiella terrorister. Den nya mycket ifrågasatta terrorismlagstiftningen har lett till en rad rättsövergrepp mot afrosvenska muslimer, men bortom juridiken har handlingsplaner mot så kallad ”radikalisering” lett till att det ålagts personalen i svenska kommuner och landsting att spana efter misstänkta beteenden bland muslimer för att på så sätt förhindra tänkta terrordåd.

Kommun och landstingsanställda har inte kunskaper för att göra dessa avvägningar utan vad som skapats är en situation där lärare, sjuksköterskor, socialarbetare och kommunala bostadsbolag övervakar svenska muslimer generellt utan några konkreta misstankar. Det kallas rasprofilering och sker nu på samhällsnivå mot svenska muslimer där en betydande andel är afrosvenskar.

Två afrosvenskar som av allt att döma har fått sina rättigheter kränkta i ”Kriget mot terrorismen” är Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed. Hösten 2013 renderades de från Djibouti till USA där de står åtalade för terrorismbrott och riskerar upp till livstids fängelse. Ingen av gärningarna de åtalas för är olagliga i Sverige ändå har huvuddelen av bevisningen mot svenskarna tillhandahållits amerikanska åklagarna av Säpo och svenska åklagarkammaren för säkerhetsmål.

Alla terrorismbrottslagar som antagits sedan 2001 ses över för att kontrollera deras överensstämmelse med Sveriges internationella MR-åtaganden, speciellt när det gäller systemisk rasdiskriminering. Tills de diskriminerande effekterna av kommunernas och landstingens förebyggande arbete mot muslimsk radikalisering utretts grundligt ska denna verksamhet stoppas.
Regeringen ska offentliggöra alla dokument rörande renderingen av afrosvenskarna Mohamed Yusuf och Ali Yasin Ahmed från USA till Djibouti och noga utreda uppgifterna om att svenskarna utsatts för tortyr under fängslandet i Djibouti och, i så fall, till vilken grad USA säkerhetstjänsten kände till detta.

15. Modernisering av statsbidraget för etniska organisationer

Det svenska bidragssystemet till etniska organisationer är en lämning från en tid där de etniska organisationernas uppgift främst var kulturidentitets- och språkbevarande. I vår tid där det står klart att de etniska minoriteterna är i Sverige för att stanna har organisationernas roll blivit alltmer inriktad mot att stärka de etniska minoriteternas ställning i samhället, bevara intressen och skydda mänskliga rättigheter likt andra minoritetsorganisationer. Bidragsnivåerna för etniska organisationer ska räknas upp till en nivå där de är i paritet med de för andra minoritetsgruppers organisationer.

De 15 kraven i sin helhet kan du läsa HÄR (pdf-fil).

HÄR kan du läsa mer om Afrosvenskarna.

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Fängelse för överfall på gambier i Malmö

Den 21-åring som stått åtalad för överfallet på Ysuspha Sallah, på en gångbro i Malmö förra året har dömts till fängelse. Straffpåföljden för det begångna brottet blev fängelse i två år.

I september förra året slogs småbarnspappan Yusupha Sallah blodig och var nära att kastas ner över ett räcke på gångbron vid Hyllievångsvägen i Malmö, samtidigt som hans då 1,5-årige lille son såg på.

Det har varit en utredning som dragit ut långt på tiden, dels till följd av svårigheter att få fram vittnen, trots att många såg händelsen på bron och tros känna till vilka som ligger bakom handlingen. Men också eftersom det visat sig svårt för åklagaren att bevisa att det rör sig om ett hatbrott, där offret ska ha attackerats på grund av sin hudfärg och sitt ursprung

Nekar till att ha varit på platsen

Efter att polisen i omgångar ska ha utfört dörrknackningar i bostadsområdet kring bron och slutligen hittat ett huvudvittne, villig att träda fram och berätta sin historia, har man slutligen kunnat väcka åtal mot en av de inblandade gärningsmännen, den nu dömda 21-åringen. Detta är också den man som enligt vittnet varit den mest aktiva i misshandeln av Sallah. 21-åringen själv nekar till brott och menar att han inte ens varit på platsen vid det aktuella tillfället.

Ur domen kan läsas

Det är klarlagt att Yusupha Sallah har utsatts för de gärningar som anges i åtalet.
Genom den i målet presenterade bevisningen är det klarlagt att Yusupha Sallah vid
det tillfälle och på den plats som anges i gärningsbeskrivningen har utsatts för de
gärningar som åklagaren har påstått och att misshandeln har fått de följder för honom
i form av smärta, sårskador, svullnader och hudavskrapningar som anges i åtalet.
Det råder inte någon tvekan om att gärningsmännen agerade tillsammans och i
samförstånd med syftet att misshandla Yusupha Sallah.

Den del av händelseförloppet
som gäller gärningsmännens handlande att lyfta Yusupha Sallah över broräcket och
sedan försöka bända loss hans händer från räcket innefattar ett försök till misshandelsbrott.
Dessa moment är en del av ett kontinuerligt händelseförlopp som innefattar även fullbordad
våldsbrottslighet riktad mot Yusupha Sallah. Försöksbrottet bör ses som ett uttryck för samma
brottsliga aktivitet och ska därför inte straffas särskilt. Denna gärning kan däremot komma att
betraktas som en försvårande omständighet vid värderingen av det fullbordade misshandelsbrottet.

21-åringen, som är känd av polisen sedan tidigare, döms alltså mot sitt nekande till två års fängelse, samt att betala skadestånd till målsägande Sallah och lagstadgad avgift om 500 kronor till brottsofferfonden. Mannen har inte frihetsberövats i väntan på att domen ska vinna laga kraft.

Civilkurage

Thegambia.nu vill särskilt lyfta fram hur viktigt det är med civilkurage i vårt samhälle idag. De vittnen och i synnerhet det särskilda huvudvittne som sett händelsen på nära håll och trätt fram och berättat vad som hände på bron, har i allra högsta grad varit avgörande aktörer för att nå både åtal och fällande dom i fallet. Vi behöver fler med detta mod och civilkurage i vårt samhälle, tack!

Huruvida ytterligare åtal mot andra inblandade i misshandeln kommer att väckas är inte känt.

Tidigare artiklar
Gambier i Malmö misshandlad
Åtal väckt
Pågående rättegång

kiqifatou touray 2013

Krönika: Ibland är jag rädd för att synas

IMG_2326Det ökade högerextrema våldet har gjort mig försiktig. Senast nu i helgen skedde en eventuell nazistattack i Malmö, i ett område jag ofta besöker. När jag går med barnvagnen på kvällen med mina barn så håller jag mig nära bilvägar och kastar ständigt blickar över axeln för att titta efter fara. Ibland när jag sitter på bussen så känner jag hur någon tittar ogillande på mig och mina två mörkhyade barn. Jag sänker blicken och undviker ögonkontakt, för tänk om människan är en sån där våldsam extremist.

Det kanske är löjligt och jag kanske bara är paranoid. Internet svämmar över av främlingsfientliga sidor och diskussioner om hur man med våld ska jobba för ett etniskt homogent Sverige. Det obehagliga är att de här människorna finns på riktigt, mitt bland oss, och inte heller ser de nödvändigtvis ut på ett speciellt sätt så man kan identifiera dem.

Resten av Sverige kämpar emot, det känns tryggt att så många ger sig ut på gatorna och demonstrerar och visar att allmänheten inte accepterar hatbrott. Men när jag går själv på natten så är det bara jag och barnen där, då kvittar det hur många som skulle demonstrera för min skull nästa dag om något händer, för de finns inte där när olyckan inträffar. Själv har jag aldrig gått på någon sådan demonstration, jag har barn att ta hand om och jag är rädd för attacker liknande den i Kärrtorp.

Låter jag indirekt nazisterna vinna? Deras mål är ju antagligen att skrämma folk som jag och de har de lyckats bra med. Varför ska jag skämmas för att se folk i ögonen? Jag har ju inte gjort något fel egentligen. Om någon borde skämmas så är det väl ändå de som dömer mig och min familj som mindre värda utan att ens känna oss.

Jag tror det är dags att sluta vara rädd och att börja ta plats i samhället. Det är dags att se folk i ögonen, dunka näven i bröstet och säga ”jag har lika stor rätt att vara här som du och jag kommer alltid vara här”. Vi är fler än dem och det är dags att visa det, vi måste sprida ut oss som myror i en myrstack och visa att vi finns överallt och rör du min kompis så rör du mig. Visa civilkurage, stampa fötterna i golvet och ropa ”här är jag!”, så att alla förstår att här är du och det finns ingen som kan ta sig rätten att skrämma dig från att leva ditt liv.

Kanske kommer jag till och med börja våga gå på demonstrationer en dag.

 

eva hallencreutz