Etikettarkiv: helena svensson

Senegalesisk kulturfest på Stallet 12 maj

Nu är det åter dags för den senegalesiska föreningen La Casa di Mansas årliga kulturfest. I år går den av stapeln på Stallet i Stockholm fredag 12 maj.

La Casa di Mansa är en förening som arbetar för att främja och dela med sig av Casamance (en region i södra Senegal) och Senegals kulturella värderingar.
Föreningen vill även stärka samverkan mellan Casamance och Sverige och ha ett utbyte med folk från andra kulturella bakgrunder. Kulturfesten anordnas i samarbete med Stockholms stad.

Kulturfestprogrammet 12 maj:

17.00 Dörrarna öppnar
17.45-18:45 Familjeworkshop för alla åldrar:
Casamansisk dans och historia. Atab Bayo med trummisar leder workshopen.
19:00-20.00 Panelsamtal Vilket Sverige vill vi ha?
– ett samtal om demokrati och mänskliga rättigheter med fokus på integration.
Anette Petterson Faye leder samtalet med de inbjudna gästerna Jessica Folcker, Lamine Cissokho med flera.
20.00–22.00 Musikframträdanden:
Seroubagruppen med Atab Bayo – traditionell dans från Casamance
Mamadou Sene med bandet Dieuf och Lamine Toure, folkloremusik från Senegal,
Lamine Cissokho med band, traditionell Senegalesisk kora.
22.00 – 01.00 DJ Cheza – Afrobeatmusik.

Entréavgift: 150kr (100kr medlem Stallet/studerande/pensionär)

Biljett kan köpas här

Helena Svensson

Nutiden är ett resultat av historien

Jag läser om Rötter av Alex Haley, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Den ger mig nya insikter och tankar varje gång. Men den är så pass tung att läsa att jag får ta det i portioner, lite pö om pö. Att som vit läsa Rötter är allt annat än upplyftande, men troligen rent av nödvändigt. Jag är inte personligen del av denna historia och det som skett. Men jag lever ju, som alla andra, med konsekvenserna än i dag. Nutiden är ju ett resultat av historien. Och slavhandeln påverkar oss alla än i dag. Min sons ättlingar var slavar en gång i tiden. I rakt nedstigande led, och allt det där. En nästan ofattbar tanke. Ändock sann.

Kunta Kinteh Island i Gambia Foto: Fatou Darboe, Afropé

Men boken börjar i Gambia, med harmoni och traditionellt landsbygdsliv. Att läsa om dåtidens Gambia är intressant. Kanske uppmålar Haley en något förskönad bild av det västafrikanska livet anno dazumal. Men det är spännande och småputtrigt mysig läsning. Jag kan förstå all den turism som följde i bokens spår, där många ville se och uppleva Afrika på detta sätt, väsensskilt från hur dagens nyhetsrapportering från den afrikanska kontinenten ser ut.

Det handlar om Gambia som självförsörjande jordbruksland, före pengarnas tid. Det är ett Gambia där traditionen är stark och trygg. Alla vet sina roller och lever utifrån dem. Jag inser att mycket av detta faktiskt finns kvar i dagens Gambia. Kvinnor och män lever fortfarande relativt åtskilda, åtminstone sett ur ett västerländskt perspektiv. De har olika ansvarsområden och olika sysslor. Jag tänker att det kanske inte är så konstigt att det blir totalkrock i många blandade relationer, när den västerländska parten vill leva i stark familjeallians à la västerländsk tvåsamhet medan den västafrikanska parten i många fall föredrar en mer traditionell familjekonstellation, där vänner i samma åldersgrupp har en viktig och självklar plats och kanske står en närmare än den äkta hälften. Jag säger inte att det gäller alla. Eller ens många. Men jag har upplevt att det i alla fall finns en och annan som fungerar så här. Liksom det finns västerlänningar som inte vill leva i relationer alls, är polygama eller seriellt otrogna. Jag vet. Brasklapp, brasklapp. Ändå är det som att jag får vissa insikter om dagens västafrikanska samhälle, när jag läser om dåtidens.

Kunta Kinteh Island i Gambia Foto: Fatou Darboe, Afropé

Sen slaveriet då. Alla vet ju mer eller mindre om grunderna. Men iskylan, den fullständiga avhumaniseringen, hela situationen… Det är på något sätt ändå svårt att ta in. Det är för vidrigt, för vansinnigt, för sjukt, för sorgligt. Men lika obegripliga och smärtsamma som alla detaljer är; lika viktigt är det nog att ändå inte blunda för helheten. Har du inte läst Rötter ännu? Då föreslår jag att du gör det. Rötter är en känslomässig käftsmäll. Men också något av ett obligatorium. Alla behöver ha läst den här boken. Det är samma som med koncentrationslägren, att vi får aldrig sluta prata om dem. Vi får aldrig glömma.

Helena Svensson

Den bortglömda krisen i Tchad

Närmare 11 miljoner människor är i behov av akut humanitärt bistånd i området kring Tchadsjön, rapporterar FN.
– Över en halv miljon barn finns bland de närapå elva miljoner personer i desperat behov av hjälp. Barnen är undernärda och deras liv är i fara om vi inte når dem snabbt, säger Toby Lanzer, FN:s regionala koordinator för Sahel-området.

Bild: Pixabay

-Krisen i norra Nigeria har konsekvenser Europa inte har råd att bortse från. Regeringar i regionen kan inte handskas med både 11 miljoner människor i behov av akut hjälp och krisens grundorsaker samtidigt. Grundorsaker som i detta fall handlar om klimatförändring, extremism och fattigdom, säger Toby Lanzer.

2,3 miljoner människor har tvingats lämna sina hem som ett resultat av konflikter eller brist på mat. Största delen av det krisdrabbade området ligger i nordöstra Nigeria där Boko Harams terrorkampanj, i samband med ekonomisk lågkonjunktur, har lett till svåra lidanden för lokalbefolkningen.

En konferens sammanträdde i Oslo den 24 februari för att försöka göra något åt den kris som påverkar Nigeria, Kamerun, Niger och Tchad. Norge, Nigeria, Tyskland och FN:s kontor för humanitärt bistånd är värdar för konferensen, vars mål är att öka medvetenhet om krisen och stötta de humanitära ansträngningarna, samt naturligtvis påverka politiskt.

  • Vi vill inte bara rädda människors liv utan även att de ska få sina liv på fötter och inte tvingas fly från våld eller söka bättre liv annanstans, säger Toby Lanzer.

År 2016 var majoriteten av de migranter som kom till Italien från Nigeria. Vissa länder gör allt de kan vad gäller humanitära insatser och utveckling av länder, men andra har gjort alltför lite för att tackla krisen trots möjligheten att åtgärda både påtvingad migration och humanitär kris på en gång.

 

Helena Svensson

Nigeriansk militär attackerade flyktingläger

Minst 52 människor har mist livet och 120 har skadats i en militärattack i nordöstra Nigeria. Avsikten var att slå ut militanta Boko Haram-anhängare, men i stället träffades bland andra internflyktingar och Läkare utan gränsers hjälparbetare.

Även Röda korset drabbades, sex personer dödades och tretton av deras anställda skadades. Nigeriansk militär har bekräftat att attacken dödat civila och skadat hjälparbetare från Läkare utan gränser och Röda korset.

Avril Benoit arbetar för Läkare utan gränser och berättar för ABC News att organisationen arbetar i ett flyktingläger där 25 000 internflyktingar bor. Det var detta flyktingläger som träffades i bombattacken, som skedde via luften.

-Detta trots att lägret självt kontrolleras och sköts av nigerianska regeringen, sen sex månader tillbaka.

Avril Benoit tillägger att både dödssiffrorna och antalet skadade tyvärr beräknas öka.

-Vi är chockade över att detta kunde hända, speciellt i ett flyktingläger som kontrolleras av regeringen och därmed militären själva.

 

Helena Svensson

 

Better Globe – ett nytt sätt att skapa utveckling

Afrika har länge setts som en kontinent som tar emot välgörenhet och allmosor. Trots att kontinenten är mest rik på råvaror av alla. Men detta börjar förändras. Better Globe är ett företag som försöker kombinera vinst och avkastning med att göra gott för både människor och natur.

Better Globe startades av den norske entreprenören Rino Solberg år 2006, i Kiambere i östra Kenya. Grundaren var 60 år när han startade företaget och enligt egen utsago gjorde han det för att få ägna resten av sitt liv åt att utrota fattigdomen och korruptionen i Afrika. I Norge är Rino Solberg en välkänd person och han har tidigare varit inblandad i ett kontroversiellt projekt. I början var det trögt även för Better Globe och det skrevs negativa artiklar om företaget, i bland annat DN år 2010.

Starten var alltså inte friktionsfri, men allt har faktiskt fungerat hittills. Verksamheten är i full gång och företaget har betalat ut avkastning enligt plan varje år. Folk i hela världen har möjlighet att köpa träd via Better Globe och på så sätt hjälpa både lokalbefolkning och miljön, samt få en god avkastning.

– Jag började köpa träd 2013 för investeringens skull. Förra sommaren åkte jag sedan till Kenya och såg vilken enorm skillnad företaget gjorde för människorna på plats, säger Asta Norrman.

I många afrikanska länder är landgrabbing vanligt. Det handlar om att en familj inte har tillgång till egen mark utan tvingas ”ta” ett obrukat stycke land för att försöka odla och överleva på så sätt.

– Kommer då ett stort skogsbolag som arrenderat landet av regeringen får bonden bara flytta och förlorar sitt hem och sina inkomstmöjligheter. Många internationella bolag odlar skog i Kenya så detta är ett stort problem.

Better Globe arbetar på ett annat sätt. Inget annat skogsbolag vill försöka odla i semiöknen – de väljer bördigare områden. Samtidigt är det just i semiöknen skogsplantering är allra viktigast, för att det hindrar ökenutbredning och erosion, som båda är mycket stora problem.

Här syns tydligt hur svårbrukbar den hårda, torra, röda jorden är. I bakgrunden syns Better Globes första plantage. År 2015 började företaget med en ny verksamhet. De anlitar bönder för att odla träd på sin mark. De får då inkomst av det, förutom att de kan odla grönsaker mellan träden vilket var nästan omöjligt att göra förut. Foto: Asta Norrman
Här syns tydligt hur svårbrukbar den hårda, torra, röda jorden är. I bakgrunden syns Better Globes första plantage. År 2015 började företaget med en ny verksamhet. De anlitar bönder för att odla träd på sin mark. De får då inkomst av det, förutom att de kan odla grönsaker mellan träden vilket var nästan omöjligt att göra förut. Foto: Asta Norrman

Kenyanska regeringen har som mål att tio procent av landet ska vara skogbeväxt. De vet att skog är det enda sättet att få annat att växa. Better Globe har några plantager i Kenya, men har nu börjat arbeta på ett annat sätt. Företaget har skrivit kontrakt med bönder om att odla Better Globe-träd. Om de har skog på sin mark har regeringen ingen anledning att arrendera marken till ett skogsbolag, så bonden får en säkerhet för att få bo kvar på marken, berättar Asta Norrman.

Träden hindrar erosion, håller kvar regnvattnet bättre, minskar vattenavdunstning och skapar välbehövlig skugga från den heta solen. Detta gör att bönderna dessutom kan förbättra sina egna odlingar genom att odla grönsaker och olika cash crops (grödor för försäljning) mellan träden. Många bönder anställs också av Better Globe för att sköta om planteringarna och får då en fast lön, något som inte är helt lätt att få i dessa områden. Och självklart binder träden koldioxid från atmosfären.

En bild av vad jorderosion ställer till med. Träd som binder marken med hjälp av sina rötter motverkar detta. Varje gång det regnar på ett sådant här område spolas ännu mer jord bort. Och vattnet kan inte heller bindas i marken. Det välbehövliga regnet förvandlas plötsligt till en fiende i stället för att hjälpa bönderna. Foto: Asta Norrman
En bild av vad jorderosion ställer till med. Träd som binder marken med hjälp av sina rötter motverkar detta. Varje gång det regnar på ett sådant här område spolas ännu mer jord bort. Och vattnet kan inte heller bindas i marken. Det välbehövliga regnet förvandlas plötsligt till en fiende i stället för att hjälpa bönderna. Foto: Asta Norrman

Rent praktiskt går planteringen lite olika till. Men generellt bidrar Better Globe med utbildning och plantor. Sedan garanterar företaget att i framtiden köpa virket eller det som träden producerar. Det gör att bönderna planterar sina egna grödor som vanligt och utöver det får de möjlighet att tjäna extra pengar på träden.

Tanken är att en investerare betalar sjutton euro för ett träd. De första fem åren ger trädet ingen avkastning, då det är i uppväxtfasen. Mellan år fem och år nitton får trädköparen femton procent av trädets inköpsvärde i avkastning, alltså cirka 2,50 euro per år. Det är när trädet producerar frukt, nötter eller gummi. År tjugo avverkas trädet och virket säljs. Investeraren erhåller då 170 euro. Visst, inget är garanterat. Företaget har ännu inte funnits i tjugo år. Men hittills har de betalat ut enligt plan, varje år.

Better Globe rekommenderar att man köper ett så kallat donationspaket för 53 euro.

En skola byggd av systerorganisationen Child Africa. Foto: Asta Norrman
En skola byggd av systerorganisationen Child Africa. Foto: Asta Norrman

Donationspaketet innehåller två Better Globe-träd som du får vinst av, två donationsträd till behövande samhällen, 500 liter vatten till fattiga bönder, 1,50 euro för skolbyggnad och 1,50 euro för mikrofinansiering. Better Globe har en systerorganisation som heter Child Africa och driver skolor. 1,50 euro av varje donationspaket går till att bygga skolor. Flera skolor har byggts i både Kenya och Uganda. Man arbetar även med vattenreningsprojekt och mikrofinansiering, där främst kvinnor kan få ta lån för att komma igång med egna småföretag och därmed bli självförsörjande. Better Globe driver inte själv skolorna eller mikrokreditsinstituten. De bidrar bara med pengar.

Banken på bilden är ett kooperativ. Better Globe ger bankerna starthjälp och hjälp med driften i upp till två år. Foto: Asta Norrman
Banken på bilden är ett kooperativ. Better Globe ger bankerna starthjälp och hjälp med driften i upp till två år. Foto: Asta Norrman

På bilden syns en kooperativ bank. Människorna i området kan bli medlemmar i banken, vilket kostar tio kronor. De får en ekonomisk utbildning om räntor och vad det är bra att låna pengar till. Man kan till exempel låna till en solcellslampa så att man slipper köpa lampolja. Då kan solcellslampan betala sig på ett par månader.

En kvinna jag träffade laddade telefoner åt människor i grannskapet och kunde efter en månad betala tillbaka lånet för investeringen hon gjort, berättar Asta Norrman.

Mungangangi Priscilla och Mutie Priscilla är två systrar som bor i närheten av Mboti. De har tidigare försökt att odla grönsaker på sitt land, men för det mesta har det tyvärr inte fungerat så bra. De har då inte haft något annat val än att hugga ned de få träd som funnits på marken för att tillverka kol och sälja på marknaden för att kunna köpa mat.

Systrarna Mungangangi Priscilla och Mutie Priscilla tillsammans med Asta Norrman (mitten). Systrarna bor i närheten av Mboti. Det har båda tackat ja till kontrakt om odling av Acacia Senegal. De är båda änkor med många barn och barnbarn. Foto: Asta Norrman
Systrarna Mungangangi Priscilla och Mutie Prisiclla tillsammans med Asta Norrman (mitten). Systrarna bor i närheten av Mboti. Det har båda tackat ja till kontrakt om odling av Acacia Senegal. De är båda änkor med många barn och barnbarn. Foto: Asta Norrman

Förra sommaren skrev de kontrakt med Better Globe om att odla 300 gummiträd på landet som de bor på. De får hjälp med vattenförsörjning och kan odla grönsaker mellan träden. Träden skuggar, binder vattnet och jorden och därför går grönsaksodlingen nu mycket bättre. De har nu intäkter både från träden och från grönsakerna.

Jan Bolmeson driver företaget Rika Tillsammans AB och en mycket populär blogg med samma namn. Jan har själv investerat en ganska stor andel av sin portfölj i Better Globe. Han har också besökt företaget på plats fyra gånger.

Det viktigaste Better Globe ger människorna på plats skulle jag säga är en framtidstro och en möjlighet att påverka sin egen situation till det bättre. För några handlar det om arbetstillfällen eller en bättre möjlighet till utbildning för barnen, för andra möjlighet till mikrolån för att kunna börja tjäna egna pengar och för bönderna en ökad inkomst och ett högre värde på marken. Men det som gjorde mest intryck på mig var den djupa tacksamhet för det arbetet som Better Globe gör på plats. På senare tid har jag även haft förmånen att träffa representanter för många olika organisationer som ser väldigt positivt på Better Globes verksamhet. Inte minst för att den går i linje med den kenyanska lagstiftningen om att minst tio procent av ens mark ska vara täckt av träd och för att man planterar i semiöken som inte går att använda till så mycket annat.

I början skrevs det negativt om Better Globe, vad tror du själv är största risken för en investerare?

Jan Bolmeson på plats i Kenya. Foto: Jan Bolmesson
Jan Bolmeson på plats i Kenya. Foto: Jan Bolmesson

Jag skulle säga att den största risken är fortfarande att bolaget är relativt litet och beroende av ett antal nyckelpersoner. Alla bolag har ett smalt nålsöga att komma genom i uppstarten men eftersom Better Globe har bedrivit verksamhet i tio år så ser jag att risken blir mindre och mindre för varje år. Sedan utsätts ju alla företag för risker. Tänk på krisen i Ericsson, ett företag som är både stort, känt och över hundra år gammalt. Ska man då köpa träd för alla sina pengar i Better Globe? Absolut inte. Men det ska man ju inte göra med någon annan aktie, fond eller tillgång heller.

Avverkar Better Globe alla träd någon gång? Varför inte lämna en del som skog?

Precis som i vilket modernt skogsbruk som helst så planterar man i olika avdelningar och dessa avverkas i princip aldrig samtidigt. När en avdelning huggs ner så återplanterar man den så att det blir som ett kretslopp där åldern mellan de olika avdelningarna skiftar över tid, berättar Jan Bolmeson.

Se video där Samuel Mulli, en av bönderna, berättar.

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Kongokonflikten i din telefon

Har du en mobiltelefon eller en läsplatta? Då har du en del av Kongo där inne, i form av coltan, en sällsynt mineral som nästan bara finns i Kongo-Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo). En mineral lika eftertraktad på världsmarknaden som problemskapande på hemmaplan.

Det ser ungefär ut som under Guldruschen under sent 1800-tal. Arbetare som gräver med bara händerna, eller med enkla spadar och hackor för att sen bära iväg med fynden i gamla rissäckar. Att arbeta med coltanutvinning i Kongo är farligt, hårt och tungt och dagslönen ligger på ungefär 35 kronor. Sju kilo av denna eftertraktade mineral är å andra sidan värt 18 000 kronor på världsmarknaden. Så även om de som sliter på de dammiga bergen i Kongo får mat för dagen tack vare arbetet hamnar vinsten någon annanstans. En FN-rapport från 2001 slår fast att coltanpengarna är en av drivkrafterna bakom det blodiga och långdragna inbördeskriget.

Foto: MONUSCO Photos
Coltangruvan vid Luwow, en av få konfliktfria gruvor. Foto: MONUSCO Photos

Åttio procent av världens coltanfyndigheter finns i Kongo. Det är inte första gången Kongo välsignats med exakt den råvara den globala kapitalismen behöver. Välsignats och därefter plågats, kanske man ska säga.

Först var det slavar och elfenben, därefter gummi. Gummidäcket uppfanns i slutet av 1800-talet och det kostade halva befolkningen livet. Belgiske kung Leopold II ägde nämligen Kongo vid denna tid och han krävde att folk skulle betala skatt i form av gummi. Klarade de inte av att betala den fastställda kvoten blev de våldtagna, fick sina händer avskurna eller sköts.

Därefter hämtades koppar, zink och tenn i Kongo. Samt diamanterna, så klart.

Atombomber och kärnkraft kräver uran – det hittades i Kongo. Atombomben som släpptes över Hiroshima bestod av uran som hämtats från en gruva vid Shinkolobwe. Och under kalla kriget, som följde därpå, behövdes kobolt för att tillverka missiler. Det finns på endast två platser i världen – Kongo och Ryssland. Och i dag är det alltså coltan som står för välsignelsen – eller plågan.

USA instiftade 2010 en lag som syftade till att stoppa handeln med blodsmineraler från Kongo, det vill säga mineraler som finansierar och håller i gång kriget. Amerikanska företag har numera skyldighet att redovisa om de använder sådana mineraler i sina produkter.

Foto:
Coltanutvinning i Kongo-Kinshasa. Bild: Youtube, commonslicens.

För krigsherrarna är det dock enkelt att få ut coltanet på världsmarknaden. Det smugglas helt enkelt till Rwanda och Uganda, där det märks om och därmed blir omöjligt att spåra. Ett faktum som den avlidne Apple-grundaren Steve Jobs var medveten om. På frågan om Iphones tillverkas i enlighet med den nya amerikanska lagen svarade han:

– Vi kräver av alla våra leverantörer att de skriftligen intygar att de använder konfliktfria mineraler. Men ärligt talat finns det inget sätt för dem att vara säkra. Tills någon uppfinner ett sätt att kemiskt spåra mineraler till gruvan där de har utvunnits, är det ett mycket svårt problem.

I februari 2015 sade Apple till FN att företaget ”är fortsatt fokuserade på att driva den ekonomiska utvecklingen och skapa möjligheter för att kunna utvinna konfliktfria mineraler från Kongo-Kinshasa och närliggande länder. Apple säger också att alla deras underleverantörer måste följa deras uppförandekod, alla arbetare ska behandlas med värdighet och respekt.

Apple säger sig vara medvetna om problemen konfliktmineralerna skapat I Kongo och att de är fortsatt fokuserade på att bara använda konfliktfria mineraler i sina produkter.

Apples Iphone. Foto: Blefort
Apples Iphone. Foto: Blefort, commonslicens

– Det enklaste vore att bara använda komponenter som inte utvunnits från Centralafrika eller är verifierat konfliktfria. Men detta löser inte situationen på plats. Därför har vi arbetat för att fler gruvor i området ska verifieras som konfliktfria så att fler människor kan få en försörjning, med bättre och bättre villkor, säger en talesperson.

Även Samsung erkänner att de använder coltan som utvunnits i Kongo. Företaget säger dock att de inser allvaret med brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöringsproblemen som omger mineralutvinningen i Kongo. De säger sig stödja förbudet mot användningen av konfliktmineraler.

– Vi förstår det moraliska och etiska ansvaret vi som en global tillverkare har, både gentemot våra konsumenter men också mot samhället i stort. Vi fortsätter engagemanget för att på ett ansvarsfullt sätt ta fram konfliktfria produkter, säger företagets talesperson.

Det finns dock gruvor i Kongo som anses vara konfliktfria och som inte längre kontrolleras av krigsherrar. Gruvan vid Luwow är en av dem. Två tredjedelar av landets gruvor anses numera konfliktfria, även om de alla tidigare producerat konfliktmineraler. Luwow-gruvan kontrollerades tidigare av en rebellgrupp men styrs nu av ett arbetskooperativ.

 

VAD ÄR COLTAN?

  • I coltan finns grundämnet tantal som har en mycket hög smältpunkt och används till superlegeringar inom raketindustrin och kondensatorer till elektroniska produkter som bland annat mobiltelefoner, datorer, läsplattor, digitalkameror, hörapparater, pacemakers, proteser samt spelkonsoler som Playstation och Nintendo.
  • Försäljningen av coltan till multinationella företag anses av många finansiera och hålla i gång inbördeskriget i Kongo.
  • Utvinningen förorenar vattendrag, skövlar regnskog och leder till utrotning av jordens sista bergsgorillor.
Helena Svensson
Helena Svensson

När kolonialmakten aldrig blir nöjd

Det räckte inte att förslava och suga ut. Gamla kolonialherrar ville ofta ha mer. ”Kolonialskuld” och ”kolonialskatt”. Haiti har betalat i 150 år, men slipper nu. För många länder i Afrika fortsätter det …

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Man skulle kunna tro att det räckte med kolonialismen. Att det var illa nog att vissa länder, exempelvis Frankrike, tillfångatog människor i andra länder, förslavade dem och förflyttade dem till andra sidan jorden. Man skulle kunna tro att det stoppade där.

Men faktum är att Frankrike, vid många av dessa länders självständighet, ansett att det nyligen självständiga landet ska betala en ”skuld” till Frankrike, eftersom fransmän förlorat ”kapital” då tidigare slavar blev fria, eller för att infrastruktursinvesteringar då inte längre varit i fransk ägo.

För Haiti handlar det om just detta med ”förlorat kapital” då slavar blivit fria. Frankrikes president Francois Hollande har i alla fall lovat att Haiti inte längre behöver betala denna ”skuld” till Frankrike.

När han gav beskedet, vid en invigningsceremoni på Guadeloupe förra året, möttes han av stående ovationer, från olika karibiska premiärministrar. En del började till och med gråta, rapporterar tidningen Barbados Today.

Eftersom Haiti vann sin självständighet 1804 – och då blev världens första svarta republik – handlade detta om en över 200 år gammal ”skuld”. Haiti gick år 1825 med på att betala denna skuld, för att få officiellt erkännande från Frankrike. Kritiker kallar detta för ”en olaglig lösensumma för självständighet”, eftersom Frankrike redan gjort slaveri olagligt när de bad om denna ”kompensation”.

För Afrikas del handlar det enligt en artikel på Silicon Africa ofta om en slags kolonialskatt till Frankrike.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Guinea började kämpa för självständighet 1958, vilket gjorde den koloniala eliten i Paris rasande och den franska administrationen i Guinea förstörde allt det goda i landet som de ansåg att kolonialismen bidragit med. De förstörde skolor, offentliga byggnader, medicin, forskningsinstrument, djur dödades och mat brändes upp eller förgiftades. Allt för att de andra kolonierna skulle se att priset för att säga nej till Frankrike skulle bli mycket högt.

Sylvanus Olympio, den första presidenten i Togo, hittade en mellanväg. Han ville inte fortsätta se sitt land under franskt styre och vägrade därför skriva på ett avtal om fortsatt kolonialism. I stället gick han med på att betala en årlig avgift till Frankrike för de så kallade förmånerna landet åtnjutit under franskt styre. Frankrike krävde detta för att de inte skulle förstöra landet innan de lämnade det. Men summan de krävde för den ”koloniala skulden” var så hög att den uppgick till 40 procent av Togos budget år 1963.

Det nya självständiga Togos ekonomi var så bräcklig att Olympio bestämde sig för att lämna det franska koloniala valutasystemet CFA och i stället skapa en egen nationell valuta.

Tre dagar efter att han börjat trycka landets nya sedlar blev han mördad av ett gäng soldater, uppbackade av Frankrike. En före detta fransk främlingslegionär vid namn Etienne Gnassingbe var den som mördade honom. Mördaren sägs sen ha fått en belöning på 600 dollar av den lokala franska ambassaden.

År 1962 ville Modiba Keita, Malis första president, gå ur det koloniala valutasystemet. Han ansåg att det var en börda för landets utveckling. År 1968 mörades han av en annan före detta fransk främlingslegionär, Moussa Traoré.

Faktum är att under den turbulenta period där afrikanska presidenter försökte befria sig från europeisk kolonisation, använde Frankrike före detta främlingslegionärer mot flera av dem, bland annat i Centralafrikanska republiken, Burkina Faso och Benin.

År 2014 – Afropé har inte kunnat hitta färskare uppgifter – var det 14 afrikanska länder som var tvungna att avsätta 85 procent av sin utlandsreserv till franska centralbanken, på grund av dessa gamla kolonialpakter. Detta enligt en artikel på sidan Silicon Africa. (http://www.siliconafrica.com/france-colonial-tax/)

Naturligtvis ett vanvettigt orättvist system, som förkastats av EU, men Frankrike har inte varit redo att lämna dessa guldägg.

Léopold Sédar Senghor Foto: Universidad de Salamanca
Léopold Sédar Senghor Foto: Universidad de Salamanca

Den tidigare senegalesiska presidenten Leopold Sédar Senghor deklarerade år 1958 att ”det senegalesiska folket vill ha självständighet. Men de vill att det ska ske genom vänskap, inte bråk.”

Vid den tiden accepterade Frankrike bara ”självständighet via papper” och krävde att landet gick med på elva saker, bland annat denna koloniala skatt för att återgälda Frankrikes insatser för infrastruktur och liknande under kolonialtiden.

Frankrike krävde även automatisk konfiskering av nationens monetära reserv. Sedan 1961 har franska centralbanken hållit 14 afrikanska länders nationella monetära reserver. Dessa länder är: Benin, Burkina Faso, Guinea-Bissau, Elfenbenskusten, Mali, Niger, Senegal, Togo, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea and Gabon.

Frankrike har enligt avtalet även rätt att få frågan om de vill köpa alla eventuella råmateriel som upptäcks i landet, exempelvis olja. Landet får endast söka andra handelspartners om Frankrike inte är intresserade av att köpa. Och så vidare …

Frågan är hur länge denna skatt kommer att kvarstå?

Faktum är att även om Haiti nu blivit av med sin resterande ”skuld” så betalade landet totalt 21 miljarder dollar, i dagens penningvärde, mellan 1804 och 1947, alltså under nästan hundrafemtio år. Afrika har hittills betalat i runt femtio år …

Helena Svensson
Helena Svensson