Etikettarkiv: hiphop

Recension: Ken Rings bok Livet

Ken Ring är en i raden av hiphopartister som kommit ut med en självbiografisk bok: Livet. Boken berättar om Ken Rings sorger, glädje, musiken, familjen och mycket annat, samtidigt blottar sig många känslosamma händelser och det är svårt att inte känna stark empati med artistens liv och bakgrund.

Ken Rings bok: Livet
Ken Rings bok: Livet

Det har också kommit en del kritik mot att unga personer skriver självbiografier mitt i livet, eller ibland till och med i början av livet. Det har jag inga problem med, jag tycker det kan vara särskilt intressant att läsa självbiografier från de som just står mitt uppe i livet.

Ken Rings bok är både naken och ärlig på många sätt. Han är inte rädd att lufta delar som många hellre skulle ha gömt i någon vrå och hoppats att de skulle falla i glömska. Det finns vissa delar jag är starkt kritisk mot och andra delar jag tycker mycket om. Att Ken svär en hel del i sin bok, kan jag köpa. Det är en del av honom och hans sätt att uttrycka sig. På så sätt blir det mer ”äkta”. Hälften av svordomarna hade dock varit nog… En annan del som är genomgående och störande är den nästan monotona upprepningen av N-ordet. Det kanske inte är skrivet för att provocera, men det blir lätt att dra den slutsatsen då ordet upprepas till förbannelse. Ken Ring berättar varför N-ordet inte stör honom själv eller känns kränkande för honom och den förklaringen köper jag rakt av. Det jag tycker är svårare att förstå är att Ken Ring, i likhet med många andra inte kan visa den hänsyn och respekt det skulle innebära att avstå från detta ord, till förmån för så många afrosvenskar i vårt land som faktiskt tar illa upp och känner sig kränkta av ordet.

Därefter har jag i stort sett bara positiva upplevelser av själva innehållet i boken (även om ovanstående tog bort en del av det positiva). Det jag trodde skulle vara en hyllning till droger och kriminalitet, blir dels en motsatt effekt och dels så är det lätt att förstå beroendeproblematiken runt beroende, social utsatthet och kriminalitet. Beroendet är en ständigt närvarande familjemedlem för Ken Ring. Kanske skulle jag, som flerbarnsmamma ha önskat ett lite tydligare avståndstagande till droger, men det finns ingen försköning för droger eller kriminalitet, utan Ken tycks ha en god insikt över dess förödande konsekvenser.

Den senare delen av boken är en fantastisk hyllning till Ken Rings mammas hemland Kenya. Beskrivningen av kulturkrockar, känslan av att ”hitta hem”, i dubbel bemärkelse, när Ken som vuxen besöker Kenya och bestämmer sig för att bygga hus där, är välgörande. Den berättar om en kärlek till ett land där Ken Ring har rötter ifrån, men dittills haft en rädsla och visst förakt för. Hur de känslorna övergår till känslor av kärlek, respekt och trygghet är en vacker och kärleksfull beskrivning. Där känns det också som det blir en tydlig brytpunkt för Ken Ring, där han väljer på ett mer medvetet sätt att lämna ett destruktivt liv och leverne och byta ut det mot sina rötter, känslan av att höra hemma, känslan av lugn och att det faktiskt finns en plats där han är betydelsefull för annat än unga fans och löpsedlar och svarta tidningsrubriker.

Boken tydliggör att Ken Ring varit en riktig kämpe inom sitt artisteri och att han aldrig backat från att gå sina egna vägar. Han tydliggör också att han fått kämpa för att komma dit han är idag. En av Sveriges allra största hiphopartister.

Boken är spännande, men också mycket känslosam. När han berättar om hur hans liv förändras efter att kusinen förlorar sitt barn, går det inte att hålla ett öga torrt. En djup insikt om privilegier och utveckling blir uppenbar när Ken Ring beskriver flera personliga upplevelser runt detta. Att Ken Ring är en mogen man och pappa är det nog många som ifrågasätter, men när man läser denna bok blir många djupa tankar runt föräldraskap och att vara vuxen tydliga.

En naiv och bortkommen pojke har växt upp till en man som vill axla sin ansvarsfulla föräldraroll och jag tror att han är där. Att Ken Ring har arbetat hårt, fått ta konsekvenserna från dåliga livsval och att han fått kämpa väldigt mycket i motvind är tydligt. Mycket skratt lockas också fram mellan varven. När Ken Ring beskriver hur han satt och ringde upp alla som beställde hans skiva för att sedan personligen skicka ut den, varpå ryktet spreds att Ken Ring själv ringde upp om man beställde hans skiva och beställningarna strömmade in. Ja, då är det svårt att inte skratta högt.

Något som ringer i mina öron genom hela boken är att två svarta män i Sverige, genom sitt kändisskap som hiphop artister nu har fått möjlighet att skriva självbiografier där de berättar om att de växt upp på gatan i Stockholm i modern tid. Att de dessutom gjorde det under en tid när bostadsbristen och arbetslösheten var mycket lägre än den är idag. De jag syftar på är alltså Ken Ring och Ison Glasgow (vars bok ”När jag inte hade nåt”, som vi nyligen recenserade HÄR). Två nu vuxna män som växt upp i en social och ekonomisk misär på gatorna i Stockholm. Hur många fler afrosvenska barn har växt upp och växer idag upp på gatorna i vårt land?

Soundtrack till boken kan du se och höra här:

Den första delen av boken är mycket svagare än den senare, vilket drar ned betyget en del. Boken får tre av fem i betyg av mig, men den är absolut värd att läsa.

Ett signerat exemplar av Ken Rings bok Livet, kan du beställa HÄR! Ken Rings hemsida finner du HÄR!

betygbetygbetyg

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Isons bok: När jag inte hade nåt

Ison är en av Sveriges största hiphopikoner. Han har varit med ett tag, men han har också fått kämpa för sin plats på hiphopscenen. Kanske mer än de flesta? Nyligen gav Ison Glasgow tillsammans med musikjournalisten Emil Arvidson ut en bok som handlar om Isons liv. Boken är en spark rakt i magsäcken på alla oss som i alla fall tidvis försöker inbilla oss att barn i Sverige växer upp under trygga omständigheter. En spark som får oss att tappa andan.

När jag inte hade nåt
När jag inte hade nåt

Ison berättar, osentimentalt men öppet om åren på gatan tillsammans med sin mamma. Han berättar om sammanhållning, gränslös kärlek, men också en ständig hunger, en ständig kamp för att finna en sovplats för natten och mat att mätta magen med. Han berättar om en svart kvinnas kamp att bli en del av ett samhälle som aldrig inkluderar henne, han berättar om hennes vakande nätter för att sonen Ison eller hon själv inte ska bli påhoppad av nattvandrare eller andra hemlösa.

Han berättar ur sitt vuxna jag, om ett barns perspektiv på att vara hemlös, fattig och utestängd från ett samhälle som ett barn borde vara en självklar del av.

Det är svårt att förlika sig med att barn sover på parkbänkar i Sverige. Att barn dansar på gatan för att få kronor att mätta magen med. Det är något som vi ska reagera starkt på. Boken När jag inte hade nåt, är en viktig del i samhällsdebatten, men den är också viktig för att vi ska våga öppna ögonen och se de barn som lever särskilt utsatta i vårt samhälle och det visar ännu en gång hur viktigt det är att vi alla inkluderar människor i stället för exkluderar.

Jag läste boken tillsammans med min snart 13-årige son. Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken tillsammans med ett lite äldre barn. Sonen uppskattade boken mycket och den väckte många viktiga samtal som fördes när boken lagts undan och efter den var slut. Boken var relativt lättläst, vilket gjorde det lätt att dela upp läsningen och bidrog till lästräning. Stundtals var det svårt att lägga ifrån sig boken och det var stundtals svårt att lägga bort tankarna på boken, även när man lagt den ifrån sig.

Isons bok är inte bara spännande läsning, den är en viktig del i samhällsdebatten, den är en viktig berättelse om utsatthet, fattigdom, hudfärg och klasskillnader. Men boken är också en varm skildring av relationen mellan en mor och hennes son, den ger också upphov till skratt och tårar. Inte minst när Ison berättar om mammans kritik i början av hans sångkarriär.

Det är garanterat en bok du inte kommer att glömma bort att du läst, eller ångra att du läste!

Jag ger boken fem av fem möjliga i betyg:

Här finns mer om Ison:

Ison i Sommar i P1

Ison i Metropol

Intervju med Ison i Nöjesguiden

Beställ boken När jag inte hade nåt

Ison & Fille (Facebook)

Ison & Fille:

Fatou Touray
Fatou Touray

INTERVJU – ADAM TENSTA

Adam Tensta Pressbild: Sara Ringström
Adam Tensta Pressbild: Sara Ringström

Han ville att Tensta skulle slutas kopplas med negativitet och vill uppmärksamma vad utanförskap har för påverkan på folk. TheGambia.nu träffade Adam Tensta och pratade om kopplingen mellan punk och hiphop, utanförskap, musiken och ansvaret som kommer med att ”ha ett namn”.

 

Det är en tidig eftermiddag i maj, jag tar för första gången i mitt liv blåa linjen till Tensta och möts av vackra citat som är nedklottrade på tunnelbanestationens väggar och fastnar framför ”Vi måste bygga en livsduglig värld åt oss som lever nu och för kommande generationer” av Hans Palmstierna och knäpper av ett kort.

Kort därefter får jag ett samtal av Adam med en vägbeskrivning till hans hem. Hemmets unika inredning får mig att reagera och jag hinner tänka ”det speglar hans stil” innan jag blir ledd ut till balkongen med fika.

  • Det är väldigt goda apelsiner det här, ska du inte ha? Säger Adam och skrattar till innan jag har hunnit inleda intervjun, och pekar på ett fat fyllt med apelsinklyftor.

Han är killen från förorten som visade världen att man kan komma långt med en stor portion talang och envishet.

  • Det blir som en självkurerande profetia ifall man är från ett sådant här område och bara får höra negativa saker, även fast man bor här och vet att området är fyllt med positiva saker också. Det blir överväldigande när folk hela tiden förväntar sig att man ska göra dåligt ifrån sig för att man kommer därifrån man kommer. Jag ville bryta den trenden med mitt namn.

 

Är det därför ditt artistnamn är just Adam ”Tensta”?

  • Ja, jag satt på google en dag och sökte på ”Tensta” för att se vad som skulle komma upp och alla toppresultat var fyllda med negativt laddade ord som ”socialbidrag”, ”värdetransportrån”, ”brottsstatistik”, ”segregation ” och ”utanförskap ”. Min tanke med namnet var att man skulle söka på Tensta och få läsa något positivt.

 

Du är ju väldigt engagerad i det här med utanförskap i förorter och bland ungdomar, och släppte under 2013 musikprojektet ”Last days of punk”. Kan du berätta lite om det? Vad fick ni för respons?

  • Jag gjorde den parallellt med min förra platta ”Scared of the dark”, mest för att jag hade lite tid över. Den är bara släppt i 250 exemplar på vinyl för samlare, men responsen har varit bra. Vi har skickat den lite över hela världen. Det kommer ett digitalt släpp så småningom.

 

Varför punk?

  • Har man inte koll på historien, så är kopplingen mellan punk och hiphop kanske inte så tydlig, men punk var det som hiphop är idag. Det vill säga den genren som speglar samtiden för folk i ett utanförskap, den enda ”korrekta” dokumentationen om hur folk lever idag. Det är därför hiphopen är så viktigt, för att vi som sysslar med den är de som visar ”den rätta sidan” av saker och ting. Det är det här som punk var. Annars är det ”brandsläckarmentaliteten” som gäller, att ”nu kastar de sten igen” eller ”nu har det skett ett värdetransportrån”. Så kopplingen är tydlig trots att det är två olika genres. Sen så var det inte en punkskiva jag gjorde utan det var en hiphopskiva också.

 

Var tror du att utanförskapet kommer ifrån?

  • Från vissa strukturella krafter i ett samhälle och inifrån, och med det menar jag hur till exempel arbetsmarknaden ser ut, hur bostadsmarknaden ser ut och hur det ser ut i gemene mans hem gällande fördomar. Alla har ju fördomar såklart, men man får inse att det är något man måste jobba med varje dag för att komma förbi. Man kan inte blunda för det och säga att utanförskap inte existerar, och man får inte normalisera fientlighet oavsett vad det är för typ av fientlighet.

 

Är det här något du fick uppleva under din uppväxt?

  • Jag upplever det varje dag.

 

Hur håller du dig motiverad när tålamodet tryter?

  • Det är bara att kolla vart jag kom ifrån. Jag kommer ifrån ett område där man inte har haft några profiler, medan jag nu får uppträda världen över med något som jag suttit vid köksbordet och själv skrivit. Det är motivation nog att fortsätta. Sedan har jag mycket som jag fortfarande vill berätta, både om samhället i sig och om mig själv som person. Jag vill berätta min historia.

 

Men när du var ung och inte hade framgången att se tillbaka på, hur höll du dig motiverad då?

  • Jag har alltid drömt stort och har en envishet som gjort att jag inte tappat framförhållningen. Jag visste redan från början att jag inte skulle bli som ungarna som hängde vid tunnelbanan, jag ville inte det. Jag ville göra något större och jag ville göra morsan stolt.

 

Hur har familjen hanterat din framgång?

  • Bra. Kort och konsist.

 

Adam Tensta slog igenom 2007 efter att han släppt låten ”My cool”, som snabbt placerades på Sverigetopplistan. Även bloggaren Perez Hilton uppmärksammade låten på sin välkända blogg.

 

Hur var det att gå igenom hypen ”My cool” fick?

  • Kul! Redan när jag släppte min första låt ”banging on the system” så blev det större än jag hade trott med tusentals nedladdningar, och det öppnade många dörrar för mig.

 

Hur skulle du säga att du har utvecklats i ditt artisteri sedan dess?

  • Mycket är densamma, som hur jag ser på mig själv och mitt artisteri, vart jag bor och så vidare. Jag ser på det som att jag bär med mig en ryggsäck som jag packar med upplevelser och information. Jag skriver låtar med en annan rutin och har blivit van vid hur man gör en skiva. Saker jag inte var intresserad av förr intresserar mig nu, exempelvis att man har blivit kopplad till massor av välgörenhetsprojekt etc. Det kommer ett ansvar med att ha ett namn, man har ett stort inflytande och då får man göra något bra av det också. Det behövs profiler att kunna se upp till.

 

Vad skulle du säga är mest annorlunda som etablerad artist?

  • När man är etablerad är det en annan hunger som man får visa upp, men samtidigt så är jag i en bra position i min musik, för att jag kan agera lite hur jag vill eftersom det är den ”stämpeln” jag har. Det blir liksom inte ”konstigt” när jag gör något annorlunda på grund av hur jag har jobbat under min karriär.

 

Vad är det största skillnaden med att spela för exempelvis amerikansk publik jämfört med att spela

i Sverige där du är etablerad?

  • Man har mer att bevisa för publiken där man inte är etablerad. Det blir som en utmaning i mitt eget huvud liksom. Jag vill att publiken ska känna att det var värt att komma.

 

Har du en speciell spelning som du kan klassa som din favorit?

  • Det finns många, men Arvikafestivalen 2008 var legendariskt! Den dagen och den aftonen kändes som en dröm. Innan spelningen tänkte jag ”kommer det komma mycket folk? folk har endå festat i flera dagar”, men det var sjukt mycket folk! Det var speciellt, det var livet för mig.

 

På ”The undeniable tape” som släpptes 2013 har alla låtar en feature, vad var tanken bakom den

skivan?

  • Jag ville släppa musik som inte hade något egentligt samband mer än att det var jag som låg bakom låtarna. Jag gjorde låtar med oetablerade artister som jag tyckte var bra helt enkelt. Det är lite så jag vill jobba. Jag gör hellre låtar med oetablerade artister än med etablerade för att jag vill ge folk något nytt, det är mycket roligare. Vi döpte plattan till ”The undeniable tape” för att jag lever efter den filosofin. Gör jag något som är tillräckligt bra så är det ”undeniable”, det blir så självklart, man kanske inte gillar mig som person eller min musik, men man kan inte hata på plattan för att den är så bra.

 

Du är med på RMH’s remix av ”Tystas ner” tillsammans med Stress och Aleks mfl. I slutet av din

vers säger du ”jag är stolt för att svensk, men jag skäms för att vara svenne”, kan du berätta vad du

tänkte när du skrev den?

  • Jag är stolt över att jag kommer härifrån, men jag skäms för hur vissa som har privilegiet att vara födda här förvaltar det. De är giriga och främlingsfientliga och det är pinsamt att de ens existerar. Jag tänker på vad som anses vara bra med Sverige, sjukvården, att det är solidariskt och så vidare, att man håller på att köra det ryktet i graven tycker jag är sjukt. Jag skäms för många av mina landsmän.

 

Vad har du för planer för 2014?

  • Släppa min nya EP och dra ut och spela lite i sommar. Sen har jag en smyckeskollektion på gång som förhoppningsvis släpps i september.

 

Hur blir du bemött i Tensta efter din framgång?

  • Det är mest positivt, men sen så finns det alltid de som har annat att säga. Det är ett bra kvitto på att man gör intryck, man är ju ingen tills dagen man har hatare.

 

Till sist, har du något som du vill dela med dig av till Thegambias läsare?

  • Jag vill att läsarna håller ögonen på mina kamrater i RMH Rec. Dida, Silvana Imam, Eboi och Nebay Meles. Dom kommer alla att släppa nytt material i år.

Vi på thegambia.nu tackar Adam Tensta för att han tog sig tid att bli intervjuad och önskar honom fortsatt framgång i det han gör!

Foton: Pressbilder, Sara Ringström

Midia Saleh
Midia Saleh

Krönika: Kumba Mbye passar micken

Foto: Melika - duvetinte - Zakariae
Foto: Melika – duvetinte – Zakariae

Vi på thegambia.nu är stolta över att presentera vår nya krönikör, hiphop-sångerskan Kumba Mbye som tagit Sveriges hiphop-scen med storm. Följ med och läs vad Kumba har att dela med sig av och få inblick i artist- och privatlivet, det som Kumba bjuder in dig till. Om du vill veta mer om henne, läs vår tidigare intervju med Kumba HÄR! Det här är hennes första krönika.

Jag är Kumba Mbye. Hur kom jag in på musiken? Musik har alltid varit en viktig del i mitt liv. Har alltid haft människor runt mig som har hållt på musik och jag har hängt en del i studion när andra har spelat in. Men varför tog jag inte tag i det tidigare? Svaret är att jag inte riktigt trodde på mig själv. Är någonstans ändå tacksam för att allt händer just nu. Känner mig både starkare och mognare och är glad att det just nu det händer.

Förutom musiken så driver jag skonhetsaffaren.se , men där kommer hända lite ändringar framöver.
Jag kommer dels göra om sidan, samt börja plugga vidare inom ”hår” i augusti.

Mycket är på gång nu men det känns så otroligt roligt. Jag skulle inte klara det om jag inte hade min
fantastiska familjs stöd. Är så tacksam för allt…. inte minst att få ha tagit del i helgens hyllningskonsert
till Latin Kings…

det är dag 3 och jag har fortfarande inte återhämtat mig från hyllningskonserten till Latin Kings platta
”I skuggan av betongen”. Det var en så fin och magisk kväll på alla sätt. Dels att få träffa på så många
fantastiska människor, men framför allt att få äran att tolka en av Latin Kings låtar.

Alla medverkande artister parades ihop i olika konstellationer och så blev vi tilldelade en låt som vi
sedan skulle tolka. Jag blev parad tillsammans med Silvana Imam och Petter, och vi fick låten
”passa micken” att tolka. Det är en av mina favoriter från skivan så jag blev glad när såg
att det var den låten som vi skulle tolka. Det svåra med låten var att jag skulle tolka om en
engelsk reggae-vers, till svensk hiphop, men jag är faktiskt nöjd med min insats. Dessutom är
Silvana som jag körde med under kvällen en otroligt grym artist och fin person.

Jag var väldigt nervös hela den dagen, då allt var så overkligt. Jag var nog nästan
mest nervös på genrepet, där många artister som inspirerat mig och min musik var på plats
och det faktiskt bara var tredje gången jag körde live. Men jag hade också så mycket fina
människor runt mig under kvällen, både familjen, artisterna och publiken.
Det var en så oerhörd massa kärlek i omlopp denna kvällen och jag minns att jag sa till mig själv,
precis innan jag gick in på scen, att jag inte kan fatta detta!
Och sedan… den kärleken jag kände när jag kom ut på scen, den levde jag på hela kvällen.
Dessutom hade vi så otroligt roligt även efter hyllningen.

Nu händer det en del roliga grejer framöver. Vi, alla från Linda Piras ”Knäpper mina fingrar(remix)”,
ska köra på Dramaten här i Stockholm, 19 maj. Ladies First kallas den kvällen. Dessutom kommer vi
även att köra samma koncept på Way Out West i Göteborg, 9 augusti. Känns så sjukt roligt med båda
dom giggen och att Ladies First-biljetterna sålde slut på 27min(!). Det är första gången det har hänt
på Dramaten. För er som nu inte har biljetter kan jag trösta er med att detta kommer att sändas både
på SVT och på radion.

Innan jag lämnar er skulle jag vilja tacka Julia Falkhorn som såg till att jag såg ‘fab’ ut på hyllningskonserten.
Hon är den som designade mina kläder.
Tack Julia!

Tack också till N-store för min fina keps.

Jag kan avslöja att ett av mina stora fokus just nu är att släppa eget och det kommer väldigt snart!

Kumba Mbye
Kumba Mbye

Interview: Baysic Dha BT – With music as his destiny

23 year old Amadou Wurrie Jallow who is located in The Gambia, and who goes by the name ”Baysic Dha BT” always felt like writing music was his destiny rather than something to just make business out of.

I call it a destiny because I’ve loved music all my life, but as a kid I never thought of doing it or make a living out of it. School and education was very important to me and my family, and I was one of the best students in school. I never thought I would drop out of school for anything, so for music being the reason why I did drop out, I strongly believe it is my destiny. There is nothing else I can imagine myself doing.
/
Baysic Dha BT

Baysic didn’t really have his family’s support because they thought that getting an education was more important than pursuing a carrier in music. But he decided to drop out of high school in 2009 to follow his dreams. Baysic released his first solo track “Far Away” in 2012.

How does your family deal with your dream today?
Are they handling it better?

Basic dha BT They are more supportive today, yes. A few of my family members are still talking about how important it is to go back to school though, because they believe it’s a waste of time. They think that where I am today isn’t the right place to do my music, but as I said earlier – to me this music is beyond making a business out of it.

During the entire interview Baysic constantly repeats the importance of hard work and how he feels like there are no shortcuts to success. When I ask him why this was so important for him to propagate his answer is:

I don’t want to be popular and in the spotlight by luck. I want to be known for my talent and not because of who is a part of my social group. In The Gambia hip-hop isn’t really influential, but I believe in making a difference and giving the fans what they need.

Hard work is definitely something Baysic has to deal with. He tells me that since he doesn’t have a record deal he often has production problems and that he has never gotten paid for anything he has written.

I do everything by myself without a promoter, director or a producer so the load is heavy, but somehow I make it work, he says.

What is your inspiration for your song lyrics? Does your past affect the way you write your songs?

I have a lot of stories to tell, my past does affect my lyrics but I don’t always express myself in a serious manner. Music is entertainment as well. I express myself differently depending on the mood I’m in, but I put passion behind everything I write. I get inspired by what I see and hear in the present or what I’ve been through.

Baysic tells me more about his passion for the hip-hop genre and it’s lack of popularity in The Gambia and tells me that he feels like rapping is the best way to express how he feels.

I can’t really imagine myself trying other genres unless it is a collaboration where someone does the singing and I do the rapping. I like other genres too, but hip-hop is more for me.

Is there a special artist who inspires you?

To be honest, no. I like a lot of artists and their music but I won’t say they inspire me. My own life and what happens to me and my community is what inspires me.

If you could do a collaboration with whoever you wanted, who would it be and why?

Young Jeezy. I’ve always loved his flow and the things he raps about. Sometimes the stuff he writes are exactly how things are and how I feel about stuff. I’ve liked his music my whole life.

Baysic has gotten featured on several tracks and the newest one was released in January 2014, called “Sen Eyez”, with Senegalese based rappers.

What do you have coming up and what are your plans for the future?

Right now I have a lot of songs that needs to be recorded. Over a hundred actually. It’s a tough one so I’m just trying to release songs whenever I can. I dream big, I want to become like Akon but for The Gambia.

Lastly, do you have any advice for people out there?

This life is a journey. Every step you take leads you to your destination. Go for your dreams and never look back. Keep the faith!

 

midia byline

DJ Black Moose: Ännu en krönika

 

Vill bara tacka alla er som läser och sprider!
Jag är inte den bästa på att skriva, men jag märker att det uppskattas och på de här sättet får jag er att bli mer involverade i vad som pågår i mitt liv och vad som är på gång, vad som har hänt och mycket mera.

Foto: Melika - duvetinte - Zakariae
Foto: Melika – duvetinte – Zakariae

Ska återkomma till mig men först måste jag ge BoBo en fet jävla applåd! Han hade precis en spelning i Umeå som jag inte kunde följa med på eftersom jag hade fullt upp i helgen med spelningar med Kartellen och Näääk & Nimo. Men jag fick direkt samtal från bokaren som spottade ut så sjuka lovord om BoBo. Han hade spelningen med General Knas och det är inte samma genre, men folket gick loss och hade det hur bra som helst. Allt det här visste jag redan. Jag har ju sett honom ett antal gånger, men det är kul att se artister som aldrig sett honom live, se hur dom reagerar. Den senaste i raden att bli helt blown away är Näääk. Jag vill inte gå in för mycket på detaljer men, in sha Allah, så är det stora grejer på gång nu för BoBo. Skönt att se hur han visar mittenfingret på ett snyggare sätt till alla som har försökt sätta käppar i hans hjul och försökt bromsa honom. Stolt över dig BoBo. Ni kommer få läsa mycket mer om honom i framtiden, det garanterar jag er.

Nu över till den här veckans diskussion!

Hiphop i Sverige måste sluta censureras på riktigt. Gång på gång hör vi diskussioner om hur spelningar blir inställda för att de kan locka ”fel” publik till klubben. Som att ingen annan musikgenre kan göra det? Klubbar slutar spela hiphop och har dom ett hiphop golv är det cirka tolv kvadratmeter stort. Klär du dig lite hiphop-aktigt så förutsätts du vara en person som röker marijuana eller använder någon annan form av droger. Jag har spelat i princip överallt i Sverige och jag har sett hur folk behandlas. Men en sak som gör mig väldigt stolt är att hiphop INTE KAN stoppas. Vi har den starkaste genren i musikbranschen. Konsten vi använder har hjälpt miljontals människor ur svåra situationer. Den har fått politiker att höja rösten och uppmärksamma allt vi gör. När jag säger hiphop menar jag inte bara rap. Jag menar allt från dans till DJing och graffiti, allt som hör till i genren.

Jag ser människor som kämpar stenhårt men direkt får dörren slängda i deras ansikten, det är inte många som har det där starka psyket att ta sig upp efter att ha fått chansen och blivit nekade. Det är inte musiken som skapar människan det är människan själv som gör sina egna val. Det tycker jag alla klubbokare, klubbägare, poliser och vilka mer som vill stoppa det som gör våra dagar, ska veta… det går ALDRIG att stoppa hiphop. Vi är för många soldater som går runt med det i våra hörlurar. Men samtidigt kan vi inte lägga all skuld på klubbar och polis. Detta gäller alla kidsen OCH vuxna som går ut på dessa evenemang, när ni är därute för att se någon liveartist eller på någon urban club, tänk på hur ni beter er, för ni är samtidigt ansiktet utåt för alla oss som sysslar med det här.

Nu till en annan del som verkligen har satt spår i mitt hjärta…

Turnéliv och relationer, det går inte ihop. Folk kan inte sätta sig in i hur det är att bära mina skor och se saker ur mitt perspektiv. Att knappt se min familj och vänner. Att knappt få sova i min egen säng, att inte kunna lita på människor och verkligen veta; vill den här personen va en vän eller vill han bara vara med för synas. Jag gör mitt bästa för att kunna höra av mig, men samtidigt stör det mig när folk frågar, varför hör du inte av dig?. Om jag inte hör av mig och du har en tanke på mig kan du ju alltid slå en signal till mig. Jag kan tänka mig att de är många flickvänner till oss som är i den här branschen som varje kväll sitter där ensamma och undrar vad deras män gör och blir oroliga. Men jag kan samtidigt garantera er att ni alltid finns i våra tankar när vi är ute på turné.

Nästa mål är att komma bort härifrån, bort från Sverige. Jag har kommit så pass långt här i Sverige att jag känner att jag måste komma ut. Vill inte bli mätt på allt här. Vill starta min karriär utanför Europa nu. Det är mycket saker som har stoppat det innan, men det är inte långt kvar tills det ordnar sig nu och jag säger, –Arreviderci Sverige… och fortsätter min dagliga grind i USA, Japan? Vem vet, förutom Gud. Livet är fullt med överraskningar och jag är en man som mer än gärna tar emot dom och gör det bästa av alla chanser jag får.

Måste meddela också, innan jag lämnar er. Den 19 April har BoBo, Adam Kanyama och Shivano en videoinspelning 14:30 i Gribbylund Centrum (Täby) och alla får dyka upp. Så ta er dit, ni som är riktiga hiphop-fans och supporta den här genren för något bra!

Mitt Namn är Dj Black Moose och jag är ingenting utan er.

 

musa jallow black moose signatur

Intervju med Kumba M'bye – En hiphop-drottning med många talanger

Det är dags för svenska folket att göra sig bekanta med namnet Kumba, för om mina förutsägelser och Kumbas egen vilja går igenom, så har Sverige en ny rapdrottning in the making. Kumba har ett riktigt grymt flow som låter ännu coolare med den skånska dialekten hon fått efter att ha vuxit upp i Malmö och Landskrona.

kumbaNamn: Kumba M’bye
Ålder: 31
Uppväxt: Malmö och Landskrona. Bodde i Rosengård tills jag gick i 2:a klass i lågstadiet sen flyttade vi.
Hemstad: Grimsta, Stockholm,
Koppling till Gambia: Båda mina föräldrar kommer från Gambia. Är född i Gambia. Har hus i Serekunda.
Familj: Mamma,(pappa gick bort 2008), 4 systrar, Man och 2 barn
Aktuell: Först ut på remixen av Linda Piras hit, Knäpper mina fingrar.

Det sägs att man aldrig får en andra chans att göra ett första intryck. Kumba behöver nog aldrig oroa sig för att hon gjort något mindre än ett fantastiskt sådant. Hon absolut (ursäkta mitt ordval men det finns inget annat sätt att uttrycka det på) MÖRDAR när hon lägger första versen på Linda Piras nya låt, Knäpper mina fingrar(remix).


Hur kom det sig att du fick vara med på remixen till ”Knäpper mina fingrar”?
Jag fick frågan om jag ville vara med och vart helt chockad. Det var en självklarhet att jag ville vara med och tackade JA!

Hur känns det att ha fått så fantastiskt bra feedback för din insats på låten?
Jag har bara blivit mer motiverad genom all den fantastiska feedbacken. Är otroligt tacksam och det känns overkligt än idag!

Vad fick dig att vilja vara med på låten?
Först och främst för att Linda Pira är en grym artist och för att vi bara är kvinnor i låten. 2014 är kvinnornas år! Beatet är ju helt sjukt också.

Kvinnorna i låten som Kumba nämner, är mer exakt, Linda Pira, Rosh, Cleo, Sep, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy och så Kumba så klart. Med en kombination av olika rap och sång stilar, färgstarka karaktärer och ett grymt beat så har dessa kvinnor skapat något som påminner mig om när jag var mycket yngre, höll upp peace tecknet och skrek Girl Power!

kumba 2Nu menar jag inte att det här gänget påminner mig om Spice Girls. De är otroligt långt ifrån den brittiska tjejgruppen i liknelse. Jag minns den där känslan av att det var otroligt coolt att vara en tjej och att även vi kunde vara tuffa. Det är samma känsla Beyoncés Run the world(Girls) gav, och det är den känslan Knäpper mina fingrar(Remix) har fört tillbaka. Sen ska vi inte glömma att det är en riktigt bra party låt som man bara måste dansa till.

Kumbas talang är inte bara begränsad till hiphop. Här talar vi om en affärskvinna som även jobbat en del som modell. Bland annat så syntes hon i den första säsongen av Top Model Sverige.

Hur var tiden i Top Model Sverige? Har du jobbat en del som modell?
Top model var en upplevelse som jag aldrig kommer glömma. Jobbade som modell ett par år men tyckte det var roligare att jobba bakom kameran, så jag lade modellandet på hyllan och jobbade som stylist istället.

Som tidigare nämnt så är ju Kumba även en affärskvinna. Hon startade processen av att skapa skonhetsaffaren.se, 2011, när hon var sugen på att starta eget och sälja produkter hon själv skulle vilja köpa.

Allt ifrån brasilianskt löshår till smink, smycken och många andra skönhetsprodukter kan man hitta på hemsidan. Bor man i Stockholm kan man hitta skönhetsaffären inne på salong Piz Of Cake i Kristineberg, Kungsholmen. Där man kan få allt möjligt gjort om man vill göra sig extra fin.

Men vem är Kumba? Att beskriva denna imponerande kvinna var hur enkelt som helst för Sanela, som har varit vän med Kumba i 13-14 år.

– Har känt Kumba länge och vi har alltid varit nära vänner. Hon är en sån vän som ställer upp. Hon har en otrolig utstrålning och positiv attityd. Jag blir alltid glad när jag är med henne och vi har aldrig en tråkig stund. Kumba är en riktig livsnjutare och älskar att ha kul! Hon är en go getter och är inte rädd för att ta för sig, samtidigt som hon är ödmjuk, och så är hon ju sjukt snygg!

Det låter som att Kumba har allt som krävs för att nå alla sina mål så det är inte konstigt att hon fått så mycket beröm för sin talangfulla rappstil.

Hur och när började du rappa?
Jag började skriva på engelska i början på 2000-talet och tyckte det var riktigt roligt. Redan då insåg jag att jag brann för musiken. Jag spelade in låtar då också men trodde inte riktigt på mig själv då, så jag satsade aldrig på det. Runt den här tiden dansade jag också i en dansgrupp som jag uppträdde med.

Hur går du till väga för att få ihop texten till en vers? Lyssnar du på ett beat först t.ex? Eller kommer inspirationen från en speciell plats?
Jag lyssnar helst på ett beat först för att få en känsla, men kan också skriva när jag kommer på något bra eller roligt att skriva om. Inspirationen kommer från min omgivning och min familj är alltid med mig när jag skriver hemma. Mina barn kan några utav mina låtar utantill, haha.

Finns det något drömprojekt du har? En artist du gärna samarbetar med?
Jag har en hel lista. Finns så många grymma hiphop artister i Sverige som man skulle vilja göra något med. Finns en bred stil idag!

Om ni som jag längtar efter att få höra mer ifrån denna talangfulla kvinna så behöver ni inte oroa er. Kumba lovar att vi kommer få höra mer inom en snar framtid och att det är musik hon vill jobba med.

Om ni vill höra mer ifrån henne väldigt snart så kan jag berätta att Kumba ikväll (17:00-19:00) kommer att gästa Sve­ri­ges Radio P3/Metropols program ”En kärleksattack på svensk hiphop”, där Afropé.se’s krönikör Musa ”Black Moose” Jallow är hus-dj. Detta kommer bli Kumbas allra första live-framträdande och det kommer att sändas från Fryshusets entré.

 

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana