Etikettarkiv: högsta betyg

Barnbokstipset: Kwela Jamela Afrikas drottning

Kwela Jamela - Afrikas drottning
Kwela Jamela – Afrikas drottning

Den här boken: Kwela Jamela Afrikas Drottning av Niki Daly från Sydafrika är bara bäst!! Om jag bara fick rekommendera en barnbok, så skulle det bli denna!! Den här boken gör att många andra barnbokstips blir lite gråa och trista. Det finns förstås många andra bra barnböcker, men jag tycker att denna står lite i en klass för sig.

Berättelsen är fylld av humor, glädje, barnslighet och en fantastisk värme och bilderna… åh dessa fantastiska bilder gör mig så varm i hjärtat!!

Det var några år sedan jag läste denna saga för mina barn som är rätt stora nu, men den här boken är helt outstanding.

Det är inte bara att bilderna i denna saga är färgglada och varma, de är också väldigt detaljrika. Den här boken är en fantastisk sagoupplevelse och jag minns att det alltid var lika härligt att läsa om denna bok för barnen när de var små!

Boken får självklart fem av fem möjliga i betyg:

betyg betyg betyg betyg betyg

 

 

Fler böcker av författaren och illustratören Niki Daly som du kan få tag på här i Sverige kan du finna HÄR!

Denna text har tidigare publicerats på fatou.se

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

 

 

Fullpott för ”Americanah”

Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu

Ras, klass och kön. Kryddat med en ovanlig kärlekshistoria, brutal rättframhet och vildsint berättarglädje. Dags att recensera Chimamanda Ngozi Adichies senaste romantillskott ”Americanah”.

Först och främst ska sägas att jag fullkomligt älskar Chimamanda Ngozi Adichie. Allt hon rör vid verkar förvandlas till litterärt guld. Hennes senaste bok ”Americanah”, som kom ut på svenska förra året, är inget undantag.

”Americanah” handlar om Ifemelu och Obinze och deras annorlunda kärlekshistoria. Men främst handlar den faktiskt om ras, klass och kön. Den handlar om invandring, utvandring och hemvändande. Det är ett mustigt och spretigt hopkok till berättelse, men Chimamanda Ngozi Adichie håller kompassen rätt, boken igenom. Kanske har hon lånat lite av sin personlighet till den frispråkiga Ifemelu – som säger vad hon faktiskt tänker, även på stelare middagsbjudningar där värdparet kan råka sätta i halsen av förfäran. Ifemelu som upptäcker att hon faktiskt är svart den dagen hon kommer till Amerika. Hemma i Nigeria var hennes hudfärg en ickefråga och rasism främst något man läste om i böcker. I USA startar Ifemelu en blogg om betraktelser kring just ras. En blogg som får stor uppmärksamhet och som hon snart försörjer sig på.

Under tiden lever ungdomskärleken från Nigeria illegalt i England, bara för att kastas ut den dag han ska ingå skenäktenskap för att få de efterlängtade Pappren. Ifemelu har dock brutit kontakten med Obinze, sen länge.

De träffas inte förrän hon beslutat sig för att flytta tillbaka till Nigeria. Då har Obinze hunnit bli en av landets rikaste män – och gift familjefar … Trots allt som hänt, all tid som förflutit, är det som om de aldrig varit ifrån varandra. Men vad ska de göra av sina liv?

Chimamanda Ngozi Adichies tidigare ”En halv gul sol” behandlade en viktig historisk epok, inifrån. ”Americanah” handlar om här och nu. Och är minst lika viktig.

I sin blogg skriver Ifemelu ”Säg inte: ’Vi är trötta på att prata om ras.’, eller ’Människosläktet är den enda rasen’. De (svarta amerikaner, min anm) önskar av hela sitt hjärta att de inte behövde prata om det. Men den här skiten fortsätter att träffa fläkten.”

Och jag tänker att hennes blogg behövs även här och nu, i Sverige. Men tillsvidare får vi hålla tillgodo med berättelsen om henne och bloggen i bokform.

Betyg: 5 av 5 möjliga

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Starkt filmtips: Precious

Ur filmen Precious
Ur filmen Precious

Jag minns när Oprah hade ett program som handlade om den här filmen. Jag minns också när Malou satt och pratade om den i Efter Tio med Film-Ronny och Adam Tensta. Och båda gångerna tänkte jag att jag MÅSTE se den här filmen. Till slut fick jag möjlighet att se den. Precious. Om den kraftigt överviktiga 16-åriga tjejen som är i en så oerhört utsatt situation.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en film som gjort så fysiskt ont som denna. Den handlar om unga Precious som har fruktansvärda hemförhållanden, med en mamma som behandlar henne på ett vidrigt sätt. Precious är analfabet, sexuellt utnyttjad, misshandlad och väntar i tillägg sitt andra barn med sin pappa. Hon blir med anledning av sin graviditet utkastad från skolan, men får sedan chansen att börja den alternativa skolan som ska komma att ge Precious det stöd hon så väl behöver…

Ur filmen: Precious
Ur filmen: Precious

Filmen är grym. Den gör ont på riktigt, men den är också oerhört viktig!! Det hat jag kände mot Precious mamma har jag nog inte heller upplevt tidigare mot en roll i en film, men däremellan hann jag ibland reflektera över att Mo ´Nique (mamman) gjorde en fantastisk skådespelarinsats och hon belönades också följaktligen med en Oscar, en Golden Globe och en Black Reel Reward för bästa kvinnliga biroll. Ur wikipedia:

”På Golden Globe-galan i januari 2010 var filmen nominerad i kategorin Bästa film, Gabourey Sidibe nominerades för bästa kvinnliga huvudroll, medan Mo’Nique vann priset för bästa kvinnliga biroll. Precious Oscar-nominerades i sex kategorier, bland annat för bästa film, bästa kvinnliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll. Mo’Nique vann priset för Bästa kvinnliga biroll.”

 


Mariah Carey finner vi i en oväntad men intressant roll som osminkad socialarbetare.

Ur filmen: Precious
Ur filmen: Precious


Filmen är bland det mest fantastiska och mest fruktansvärda jag någonsin sett!! Den river upp, skakar om och lämnar ingen oberörd. Magsmärtan som filmen gav tog ett par timmar efter filmen var slut, innan den lugnade sig, liksom tårarna och de starka känslor den väckte. Dock strömmar tårarna när jag skriver det här inlägget om den, för den lämnar som sagt ingen oberörd. Trots att filmen är så tung och så svår, så lyckas den ändå inge någon form av hopp.

Jag ska inte skriva så mycket mer om själva filmen, då jag hoppas att alla som inte sett den, kommer att se den, då jag varmt vill rekommendera denna film!

Men jag vill också tillägga att filmen faktiskt förändrat mig och en del åsikter till följd av filmen, vilket jag inte kan gå in på djupare, utan att avslöja för mycket om filmen!

Jag ger filmen, utan minsta tvekan fem i betyg, av fem möjliga!!

 

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu

 

 

Texten har tidigare publicerats på fatou.se

Fatou Touray
Fatou Touray