Etikettarkiv: hydrokinon

Ghana förbjuder hudblekningsprodukter – men räcker dessa förbud?

Enligt en undersökning som gjorts av Världshälsoorganisationen (WHO) visar siffror på att hudblekningsprodukter i vår moderna tid blir allt vanligare och vanligare. Inställningen till den ljusa hudtonen, kontra den mörkare är alarmerande på flera platser i vår värld. För att komma till rätta med en del av problemet förbjöd Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten) alla hudblekningsprodukter innehållande det mycket starka och cancerogena ämnet hydrokinon under förra året. Nu följer grannlandet Ghana efter.

Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana - Skärmavbild, Youtube
Hudblekningskrämer till försäljning i Ghana – Skärmavbild, Youtube

WHO gjorde för ett tag sedan en undersökning bland flera av de afrikanska länderna där undersökningssyftet var att få en bild av hur utbredd hudblekningen är på kontinenten. I Nigeria sade sig ungefär 75 procent av kvinnorna bleka sin hud, i Togo ligger siffran på drygt 50 procent och i Senegal och Sydafrika runt 30 procent.

Heteronormen är utbredd på den afrikanska kontinenten och därför blir rapporter därifrån generaliserande och utifrån ett heteronormperspektiv. Utifrån dessa undersökningar är det hos det kvinnliga könet som hudblekning är absolut vanligast, med klar tydlighet, men det ska tilläggas att det börjar bli allt vanligare bland männen också.

Flera länder i Afrika – kontinenten som hyser två tredjedelar av jordens svarta befolkning – har vid tidigare tillfällen gett sig på försök att förbjuda hudblekningsprodukter, men resultaten har varit till besvikelse. Gambia, Sydafrika och Kenya är några av de länder som försökt sig på förbud, men den svarta marknaden har vuxit sig stark i länderna och hudprodukterna finns alltid att få tag på, för den som verkligen vill.

Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten - Skärmavbild, Youtube
Stora reklamskyltar för blekningskrämer, som tidigare syntes i Elfenbenskusten – Skärmavbild, Youtube

Senaste landet i raden att förbjuda hudblekningsprodukter innehållande det cancerogena ämnet hydrokinon är Ghana. Ett förbud som träder i kraft i augusti i år och som välkomnas av grannlandet Elfenbenskusten, vars förbud kom i april 2015 och som tampats med fortsatt olaglig införsel av hudblekningsprodukter från just Ghana.

Ordet ”yellowbone” är ett uttryck som kommit att bli populärt i bland annat USA och Sydafrika – ett uttryck som syftar till en svart person med ljusare hudton, något som vidmakthåller den långa rasistiska eurocentriska traditionen som breder ut sig och bjuder en negativ bild av svarta och andra rasifierades hudfärg. Många afrikanska ättlingar runt om i Väst har internaliserats denna påhittade och fiktiva bild av sig själva och idag pratas det ofta
om Post Trauma Slavery Disorder, där de mest tydliga symptomen sägs vara:

  • Användande av hudblekningsprodukter.
  • Att föredra vita eller ljushyade (light-skinned) vänner och partners. Också medvetet välja vita partner för att få barn med ljusare hudton än sig själva.
  • Regelbundet användande av hårblekning eller användande av blont inflätat löshår eller peruker.
  • Internaliserat mindervärdeskomplex och låg självkänsla. Högt självförakt.
  • Brist i samhörighetskänsla och förtroende för den egna gruppen.
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer - Bildkollage: Youtube-licens
Rapparen Lil Kim, en av många artister som valt att bleka sig och följa rådande vithetsnormer – Bildkollage: Youtube

Många experter menar att ett förbud mot att sälja produkterna inte är tillräckligt i en värld där vi lider av vithetskomplex och post-kolonialism, man måste sätta åt de företag som producerar produkterna, de som vinner på den snedvridna bilden av den svarta kroppen och mörkare hudtonen.

Marknaden för hudblekningsprodukter är så uppenbar för tillverkarna och för dem är pengar det enda som betyder något, inte användarens hälsa. Så länge produkterna finns att få tag på någonstans i världen, kommer de alltid att leta sig fram till de många länder där människorna ser ljusa hudtoner som en väg till framgång.

Många kvinnor i de länder där hudblekning är utbrett känner att de behandlas och bemöts med mer respekt om deras hud är ljus, jämfört med de kvinnor som behållit sin mörkare hudton. De får lättare jobb, framförallt inom yrken där en syns i sociala eller mediala sammanhang, de har lättare att hitta en partner och de känner sig inte lika utsatt för rasism när de bor eller reser i länder utanför den afrikanska kontinenten.

Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig - Youtube
Vybz Kartel, en av många kända artister som valt att bleka sig – Youtube

En verklighetsbild som tragiskt nog kanske är ganska sann.

Flertalet aktivister som kämpar för förbud mot hudblekning menar att männen har ett stort ansvar i att motverka hudblekningens popularitet. Eftersom många av kvinnorna menar att blekningsprocedurerna är något de utsätter sig för, för att behaga männen, då deras bild är att detta är vad männen föredrar.

Andra vill inte klandra männen i huvudsak utan anser att det är media och den internationella underhållningsbranschen som skapat denna skevhet av skönhetsstandard på den afrikanska kontinenten, tillsammans med det postkoloniala komplex som funnits sedan länge. I slutändan är det kanske i huvudsak vithetsnorm, vithetsprivilegier och den colorism som den vita Västvärlden skapat och gynnas av, som bör klandras… eller?


Fakta Hydrokinon

Fullskärmsinfångning 2016-05-03 183952.bmp
Hudskador efter hudblekning – Skärmavbild, Youtube

-Hydrokinon hämmar melaninproduktionen, det pigment som gör huden mörkare.

-Hudblekningsprodukterna torkar ofta ut huden till extrema nivåer, vilket ger många användare en mycket hår och nästan läderliknande hud.

-Hydrokinon har visats cancerframkallande och kan också ge upphov till ökad kroppsbehåring, uttorkade mjölkgångar för ammande kvinnor, utvecklande av migrän och psykiska besvär.

En av många hudblekningsprodukter - Skärmavbild, Youtube
En av många hudblekningsprodukter – Skärmavbild, Youtube

-De psykiska besvär som många gånger relateras till hudblekning beror många gånger på att personer som bleker sig undviker solljus, vår viktigaste källa till lyckoämnet serotonin, för att undvika ojämna pigmentförändringar eller solbränna.

-Hydrokinon i viss mängd bränner vid långvarigt användande till slut bort det yttre epidermlagret av huden, något som i slutändan många gånger resulterar i svåra hudskador.


Fotnot: Hydrokinon är förbjudet även i Japan, USA, Australien och inom alla länder i EU. Men även i dessa länder vet man att produkter säljs ’under bordet’. USA försökte sig på att 2006 föra in ett förbud mot alla typer av krämer som marknadsförs som blekningsprodukter, även de med naturliga ämnen. Detta som ett steg i att mota bort vanföreställningar och normalisering att den ljusare huden skulle vara mer värd.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem

Den 8 maj 2015 kunde man läsa i Afropé att det ivorianska hälsodepartementet meddelar att man nu förbjuder hudblekningsprodukter innehållande det bland annat cancerogena hudblekningsämnet hydrokinon. Anledningen till förbudet är de stora fysiska och psykiska hälsoproblemen som användningen av de förbjudna hudblekningskrämerna resulterat i.

Reklam för hudblekning - Bild: Adam Jones/commonslicens
Reklam för hudblekning – Bild: Adam Jones/commonslicens

Kartläggningen som det ivorianska hälsodepartementet har gjort och som har lett till förbudet av produkter innehållande hydrokinon är inte unik. I flera afrikanska och asiatiska länder pågår det idag massiva informationskampanjer där man berättar om konsekvenserna med att bleka sin hy. Att tala om att bleka sin hy är inte längre lika tabubelagt, och forskningen som tidigare enbart fokuserade på de fysiska konsekvenserna behandlar numera även de sociologiska och psykologiska aspekterna med hudblekning. Men i Sverige och i övriga Europa är det knäpptyst trots att läkemedelsverket förbjöd försäljning av produkterna redan 2001, och trots att flera svenska hudläkare varnat för att användningen av de förbjudna produkterna har ökat. De flesta tycks dessutom inte känna till vad hudblekning är för något, mer än att hydrokinon används som framkallningskemikalie vid svartvit fotografering. Gunnar Guzikowski, kemist på läkemedelsverket sa i en intervju i Svenska Dagbladet, den 28 augusti 2004 att ”Hydrokinon är så farligt att det är totalförbjudet”. Även miljöförvaltningen inledde flera inspektioner och tillsynsrapporter. I en tillsynsrapport från 2003 skriver miljöförvaltningen i Stockholm att det finns stora kundkretsar som efterfrågar hudblekningskrämer och att en omfattande informationskampanj med riskerna därmed måste göras i samarbete med konsumentrådgivare på stadsdelsförvaltningar, barnavårdscentraler och vårdcentraler.

Hudskador av blekningsmedel på huden
Hudskador av blekningsmedel på huden

2008 gjorde jag ett reportage för Sveriges television där jag med dold kamera besökte ett tiotal ”afrobutiker” i Göteborg, Malmö och Stockholm, och där jag i de flesta butikerna kunde köpa hudblekningskrämer innehållande hydrokinon. Även då sa miljöförvaltningen att problemet med hudblekningskrämer i Sverige kvarstår och att man lovar en omfattande informationskampanj.

Den 18 februari 2015 gjorde P3 Nyheter stickprovskontroller i 14 butiker över hela landet där de kunde köpa produkter innehållande hydrokinon i tre av butikerna. Även nu säger Miljöförvaltningen och Läkemedelsverket att det behövs en omfattande kampanj för att stoppa användningen och försäljningen av hudblekningskrämer. Men var tog den omfattande informationskampanjen vägen, den som Miljöinspektionen lovat i över tio års tid?

2008, då jag gjorde reportaget för SVT, så talade jag med en hudläkare som forskat i riskerna med hudblekning, jag frågade honom varför det inte forskades mer i ämnet. Han svarade då krasst att ingen vill finansiera forskning om minoritetsproblem.

 

Teysir Subhi
Teysir Subhi

 

 

Krönika: En ljusare framtid med en ljusare hud?

En ljusare framtid med en ljusare hud?
När det gäller blekning av huden så finns det väldigt många åsikter. Den ständiga diskussionen om mörkt och ljust, när det gäller olika nyanser bland mörkhyade, finns det nog ännu fler tankar kring.

Innan jag själv fick möjlighet att studera afroamerikansk och afrikansk stamhistoria under mitt år i USA, så kan jag erkänna att jag var en av de många människor som aldrig kunde förstå hur en människa kunde bleka sin hud. Jag tyckte att man var rent ut sagt dum i huvudet om man blekte sig. Än idag så är jag otroligt emot det, men jag kan på många vis förstå varför kvinnor, och även män, runt om i hela världen tror att en ljusare hudfärg kan betyda en ljusare framtid.

Jag hör till den gruppen av mörkhyade kvinnor, som växte upp med en mamma som ständigt påminde mig om hur vacker min hudfärg var och att det inte fanns en enda anledning i världen att ändra på den.

Trots att jag hade en stark förebild i min mamma, så tror jag inte att det finns en enda människa med gambiskt ursprung eller anknytningar, som inte känner minst en person som använder någon form hesalo/hesal, blekningskräm. Blekning av huden är ju självklart inte något man bara ser bland gambier. Folk bleker sig i hela Afrika, Karibien, USA, Asien och även delar av Europa och Sydamerika.

Blackout Dance Crew, svarta kvinnor med olika hudton – Foto: Fatou Touray

För att kunna förstå hur det kommer sig att så många människor känner att de behöver bleka sin hud för att nå ett visst ideal, så är det viktigt att förstå de historiska händelser som hjälpt till att skapa en så förvrängd bild, och allvarligt komplex när det gäller mörkare nyanser av huden.

Historiskt inflytande
Om vi börjar med att titta på den hemska slavhandeln, och kolonisationen av den afrikanska kontinenten, så kan man väldigt tydligt förstå en av de största anledningarna till varför många människor idag har komplex och även dålig självkänsla när det gäller deras mörka hudfärg.

Historiker har gissat på att allt emellan ett par miljoner till 20 miljoner afrikaner blev slitna från sina hem och tvingade till ett liv i fångenskap mellan 1500- och 1800 – talet. De afrikaner som levde i Afrika, gjorde det under deras europeiska kolonisatörers ledarskap, där de ansågs vara ociviliserade och mindre värda på grund av deras mörka hudfärg.

Efter att människor blivit sålda som boskap på auktioner i de länder de tvingats till, väntade ett liv under slaveri. I och med att många manliga slavägare regelbundet tvingade sig på de kvinnliga slavarna sexuellt, så föddes en helt ny generation av slavar som hade hälften europeisk härkomst och hälften afrikansk. Detta sexuella utnyttjande fortsatte generation efter generation och gjorde att flera olika nya nyanser blev vanligt bland slavar.

Med den amerikanske ”en droppe regeln”, så spelade det ingen roll om du var 50 – 95 % vit. Hade du bara en endaste droppe afrikanskt blod i dina ådror, enligt amerikansk lag, var du svart och under omständigheterna en slav. Skillnaden var att du tack vare en ljusare hy, och att du trots allt var släkt med din ägare inte behövde utföra de mest brutala arbeten ute på bomulls- och tobaksfälten, det var reserverat för de mörkaste slavarna.

De ljusare slavarna fick vara, så kallade, husslavar. Det betydde att de fick bättre boende och mat. De fick sysselsätta sig med hushållsarbete som matlagning, sömnad, städning, servering och liknande. En slavs intelligens, utseende och värde mättes i färg och hår-typ. Såg du mer europeisk ut med ljusare hud, smalare näsa, mer lockigt, vågigt eller rakt hår, så betydde det att en slav var mer civiliserad.

Men efter slaveriet då?
Under tidigt 1900-tal när svarta amerikaner fortfarande kämpade för sina rättigheter och levde i segregerade samhällen, så var det redan för sent att få bort det som hjärntvättats in i det svarta samhället i århundraden. ”The Brown Paper Bag Test”, hade nästlat sig in bland svarta över hela USA men främst i södra delar av landet.

Om en svart man eller kvinna var av samma nyans eller ljusare än den idag fortfarande existerande amerikanska bruna papperspåsen, så tillhörde man en övre klass bland svarta och ansågs vara mer attraktiv. Allt de europeiska slavägarna och kolonisatörerna hade uppmärksammat i århundraden, började svarta till viss del tro på själva.

Värdering av nyanser bland svarta var något som även existerade i andra länder med en större befolkning av friade afrikanska slavar. Många mörkare svarta tog för givet att en ljusare svart människa trodde sig vara bättre än de mörkare. Vissa ljusa var inte ”svarta nog”, i andra svartas ögon och behövde ständigt kämpa för att bli accepterade av deras egen folkgrupp.

Synen på ljusare hy runt om i världen
Som jag nämnde tidigare så är det ju inte bara bland svarta det finns en viss besatthet av färg. Nu vet vi ju redan att brun utan sol och solarium är populära men jag tycker inte riktigt det är samma sak med tanke på att det inte alltid har ansetts vara vackert att ha en mörkare hudfärg. Däremot så har en vit hy betraktats som vacker otroligt länge.

Runt om i världen så finns det många som kopplar vit hud med rikedom, respekt, skönhet och makt. I gamla brittiska kolonier som Indien och andra delar av södra Asien, är det tydligt att liknande typer av hudfärgskomplex existerar. I Indien finns det skönhetskliniker med hudblekningsbehandlingar på prislistan precis som botox. Där är det också tydligt att ljusare hud är det skönhetsideal som dominerar. De populäraste Bollywoodstjärnorna är av ljusare nyanser och vissa är även talespersoner för olika blekningsföretag.

I Japan så var en av anledningarna till varför geishor gick runt med paraplyn, trots bristen på regn, för att man skulle skydda sig från solen. I många delar av Asien idag, bär kvinnor runt på paraplyn av samma anledning. Det finns två gamla japanska talesätt som lyder: en vit kvinna är vacker även om hennes anletsdrag inte är attraktiva, och, när det gäller ris och kvinnor så är de båda bättre desto vitare de är.

I Östasien betydde en vit hy att du var rik nog att vistas inomhus utan att behöva jobba ute. Man kan dra liknelse med det jag nämnde tidigare om svarta slavar i USA där de mörkaste slavarna jobbade ute i fälten medan de ljusare vistades inomhus.

Riskerna med att bleka sin hud
Under de senaste månaderna har Dencia, en sångerska med rötter i Nigeria och Kamerun blivit både kritiserad och beundrad för Whitenicious by Dencia, en bleknings kräm som lovar att bleka mörka märken och gradvis göra dig ljusare, med snabba resultat synliga redan efter 7 dagar.

Hudskador av blekningsmedel på huden
Hudskador av blekningsmedel på huden

Med tanke på att dessa blekningskrämer innehåller farliga och skadliga ämnen som kvicksilver så är det rätt galet att tänka att en människa kan utsätta sig själv för det. Blekning kan bland annat leda till brännskador, allvarliga allergiska reaktioner, hudinfektioner, binjure och körtelproblem, ökad risk för hudcancer och huden åldras snabbare.

De som bleker sin hud under längre perioder får en tunnare hud, vilket kan göra det problematiskt att behandla skador på grund av en långsammare läkningstid, för att inte nämna de komplikationer som kan uppstå vid en nödvändig operation då det är svårt att sy ihop en förtunnad hud.

I extrema fall så bleker föräldrar sina barns hy från en tidig ålder vilket kan skapa seriösa och permanenta hälsoproblem. Jag ser det som en form av fysisk och psykisk barnmisshandel. Inte nog med de fysiska skador barnet kommer få men från en tidig ålder så lär sig barnet att den färgen han/hon föddes med inte duger eller är fin nog för det finns något bättre att sträva efter. Är det någon skillnad på det och att tvinga barn till att banta?

Smaken är som baken
Nu förstår jag att alla attraheras av olika fysiska attribut och många kanske känner att det inte är en stor grej att favorisera mörkt över ljust eller tvärtom. Bara för att man föredrar en nyans över en annan så behöver det ju inte betyda att man har komplex.

Jag tycker dock inte att det riktigt kan jämföras med lång, kort, kurvig smal, blå ögon eller bruna. Jag tycker inte att det kan jämföras just på grund av den historiska innebörden de olika nyanserna har betytt för så många olika kulturer där man satt ett värde på någon beroende på deras hudfärg.

När jag blev aktiv inom den Afro- Karibiska föreningen på mitt universitet i England var det tydligt att svarta från hela världen kände någon som blekte sin hud, vissa gjorde det till och med inom vår förening. Många tyckte även att det var okej att påpeka och reta någon om de var mörkare för det är ju så man pratat hemma bland familjemedlemmar.

Så länge nästa generation ser att vi lägger en så stor vikt på ytliga saker som hudfärg kommer tyvärr metoder som blekning att vara accepterat och vanligt inom vissa samhällen.

Att reta någon för att de är ”för mörka”, eller inte ”mörka nog för att kalla sig för svarta”, kan bevara komplex som fortsätter i flera hundra år till.

Jag tycker att från och med nu lägger vi mer vikt på människors karaktärer och handlingar istället för vad som finns på utsidan, eller vad säger ni?

 

tima minteh fofana