Etikettarkiv: idrott

Vi behöver bredda våra idrottsintressen och vara normkritiska

– Varför spelar du handboll och inte fotboll?

– Varför spelar du handboll och inte basket?

– Varför finns det inga bra svarta handbollsspelare?

– Finns handboll i Afrika?

Jackson Richardson - Foto: Armin Kübelbeck, commonslicens
Jackson Richardson – Foto: Armin Kübelbeck, commonslicens

Många av de här frågorna fick jag som ung tonåring. Det störde mig som bara den, samtidigt som det gav mig en konstig självkänsla. Som ung handbollsspelande kille med rötter från den afrikanska diasporan hade jag stenkoll på de flesta professionella handbollsspelarna med rötter från den afrikanska diasporan. Jackson Richardsson (spelade för Frankrike, rötter från ön Réunion) var en av de bästa handbollsspelarna i världen på den tiden.

I Sverige fanns en av Elitseriens bästa handbollsspelare genom tiderna, Louis Mommi Flemister. Han representerade Lugi HF och nådde stora framgångar i föreningen. Han blev även utlandsproffs och representerade svenska handbollslandslaget.

Givetvis förstod jag redan då att det var ovanligt med svarta människor i idrotter utanför fotboll och framförallt basket hemma i Sverige.

Jag förstår att associationsvärdet för barn inom den afrikanska diasporan – att se andra människor syssla med en specifik idrott – kommer skapa ett intresse. Men jag vet också att många väljer tryggheten, genom att skicka barnen till idrotter som en som föräldrar själva direkt kan associera till.

Jamina Roberts - Bild: Skärmavbild, SVTplay
Jamina Roberts – Bild: Skärmavbild, SVTplay

I damlandslaget i handboll finns två spelare från den afrikanska diasporan som många gånger är handbollssportens ansikte utåt. Jamina Roberts (med rötterna i Aruba) och Edijana Dafe (med rötterna i Nigeria).

Jamina Roberts tog sig till damlandslaget vid rätt så tidig ålder och tillhörde Sveriges mest framgångsrika klubblag på damsidan, IK Sävehof med flera SM-guld, innan hon numera sedan 2 år tillbaka är proffs i Danmark. Jamina har använts flitigt i TV-reportage för sin handbollsresa, sin annorlunda speltid och explosivitet i allt som görs av henne på handbollsplanen. Hon var en av dem spelarna som prydde handbollslandslagens spelarbuss under flera års tid.

Edijana Dafe - Bild: Skärmavbild, Aftonbladet TV
Edijana Dafe – Bild: Skärmavbild, Aftonbladet TV

Edijana Dafe är idag också hon proffs i Danmark (mammaledig just nu). Edijana har också SM-guld med IK Sävehof. Även hon har porträtterats flitigt i sportmedier och tidningar sedan hon kom in till damlandslaget i handboll. Svensk handboll är väldigt stolta att ha dessa tjejer i damlandslaget och många unga tjejer har framförallt dessa två tjejer som förebilder och unga tjejer oavsett ursprung pratar i positiva ordalag om Jamina Roberts och Edijana Dafe.

Givetvis finns det en kritik som olika idrottsförbund måste ta till sig för att de är sämre på att skapa ett intresse hos människor som inte direkt har en koppling. Vi människor från den afrikanska diasporan måste samtidigt genuint våga testa något nytt för att sprida vår kunskap och framförallt kritisera vad som är normen genom att vara där vi ”inte bör vara för att normen i Sverige säger det”.

Frankrike - Island, 2010. Om Frankrike kan få fram representation så kan Sverige - Foto: Steindy, commonslicens
Frankrike – Island, 2010. Om Frankrike kan få fram representation så kan Sverige – Foto: Steindy, commonslicens

Jag tror på att det kommer stärka oss med rötter från den afrikanska diasporan i Sverige på sikt. Med det vill jag tacka min pappa som hjälpte mig göra valet att testa handboll och min förening IK Sävehof som skapade ett så starkt intresse och höll mig kvar i handbollen som spelare till tjugo års ålder. I handbollen har jag idag flera ledande positioner som tränare, instruktör och kommittéledamot i det högst bestämmande organet i handbolls-Sverige.

Mbote na bino – Hälsningar till er ( Lingala)

Rättelse: Vi uppgav tidigare att Jamina har rötter i Trinidad & Tobago, vilket inte stämmer.
Rätt plats ska vara Aruba. Afropé beklagar den
felaktiga informationen.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Representation inom idrottens styrande rum

Jag vill här belysa vikten av representation inom de styrande rummen inom idrotten. Med styrande rum syftar jag på styrelsen/valberedning. Sedan många år tillbaka är jag förtroendevald i Svenska handbollsförbundet. Där sitter jag i ungdomsrådet och jämställdhetsrådet.

År 2011 fick jag den stora äran att representera handbollen vid Svenska Olympiska Akademins 52:a konferens i Grekland. Till Grekland åkte vi tre representanter från Sverige. Konferensen varade i 14 dagar och under dessa dagar diskuteras historian av de olympiska spelen och utvecklingen av den. De olika värdegrunder som finns i de olika länderna kring hur idrott skall bedrivas, diskuterades även dem flitigt.

Jag kommer ihåg några saker extremt tydligt. Det var att inget land från Europa skickade en enda representant med utom-europeisk bakgrund. Jag fick ofta höra att, ”jädrar vad grymma Sverige är som skickar en kille från den afrikanska diasporan”. Det här fick jag höra av mina olympiska vänner jag träffade, från framförallt Frankrike, Schweiz , Belgien och Spanien.

De var tydliga med att poängtera att det ofta inte förekommer i deras länder. De här fyra länderna Frankrike, Schweiz , Belgien och Spanien är länder med mycket lång historia av invandring. Framstående är invandringen av människor från den afrikanska diasporan.

Jag märkte också att min hudfärg utmärkte mig mycket. Tack vare den kunde jag associera mig med representanterna från de karibiska öarna – där den afrikanska diasporan finns – och jag kunde associera mig själv med människor från den afrikanska kontinenten och de afrikanska länderna.

Jag pratade franska med européerna från Belgien, Frankrike och Schweiz. Jag var stolt över att vara från diasporan och representera Sverige i ett sådant sammanhang, stolt att kunna prata flera språk, stolt över att Sverige sett min kunskap som jag kunde bidra med.

Efter hemkomsten av min resa, fick jag ett samtal från en handbollsskola i Piteå om möjligheten att vara handbollsinstruktör. Jag antog uppgiften med nöje och glädje.

Stolt över att vara den första unga, icke handbollsproffs och svarta personen att få vara huvudinstruktör. Efter tre dagar uppe i Norrland, när jag kommit tillbaka till Göteborg, satte jag mig och funderade lite. I mina tankar började jag känna mig ensam, funderingarna hamnade kring min hudfärg och varför jag ofta var den enda svarta killen på vissa förtroendeuppdrag.

Många gånger när jag fått uppdrag har jag undrat om jag är den första svarta på det uppdraget. Idag några år äldre och visare har jag också förstått, varför dessa tankar funnits där. Det har handlat om bristande representation i offentliga styrande rum – där vita män i medelåldern är överrepresenterade, idag och historiskt.

Många gånger när jag är på konferenser med människor i styrande rum är jag den enda som är svart. Frågor som ofta då dyker upp i mitt huvud är; Är jag bäst av alla svarta i hela Sverige? Tveksamt. Vart är alla andra svarta människor? Vill de inte?… Mycket farliga frågor i detta sammanhang att ställa sig.

Fotograf : Collins Luther Zola Plats: Olympia
Fotograf : Collins Luther Zola
Plats: Olympia

Enda anledningen till att jag tycker så är för jag ifrågasätter min existens och kunskap som faktiskt givit mig uppdraget. Därför har jag idag också valt att ifrågasätta eller fråga majoritetspersonerna i de styrande rummen om varför det ser ut som det gör.

Tror jag att det kommer bli en förändring i Sverige? Absolut, men det krävs att vi människor från den afrikanska diasporan håller ihop och stöttar varandra. Samtidigt som vi får en ärlig chans på samma premisser som en person med enbart svenskt ursprung, så som jag fick.

Mbote na bino (på lingala) – Hälsningar till er.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola