Etikettarkiv: inspiration

Afrikas 30 mest lovande entreprenörer under 30

Kontinenten Afrikas 30 mest lovande entreprenörerna under 30 år. Det listade Forbes förra veckan. Afropé gjorde en sammanställning på de tre afrikanska kvinnor som fanns med på Forbes lista över de 100 mäktigaste kvinnorna. Nu sammanfattar vi även listan med de 30 mest lovande afrikanska entreprenörerna under 30 år.

Kelvin Doe Foto: Kano Computing
Kelvin Doe Foto: Kano Computing

Positiva förebilder är viktigt. Så även inspiratörer. Det behöver vi alla, men särskilt våra yngre. Det är lätt att få uppfattningen i vanlig media att kontinenten Afrika är ett land och att där sker endast korruption, fattigdom och maktgalna ledare. För alla som har koppling till kontinenten, eller som varit där, kan vittna om att bilden inte bara är starkt vinklad, men i många fall även helt felaktig. Det brukar Afropé försöka stävja så gott det går. Vi har därför valt att sammanfatta Forbes lista över Afrikas 30 mest lovande entreprenörer under 30 år. Kom ihåg dessa personer!

  1. Joel Macharia, 29 år från Kenya. Grundare av Abacus.
  2. Isaac Oboth, 26 år från Uganda. Grundare av Media 256.
  3. Kelvin Doe, 19 år från Sierra Leone. Grundare av K-Doe Tech.
  4. Andrew Mupuya, 24 år från Uganda. Grundare av YELI Paper Bags Limited.
  5. Mogau Seshoene, 27 år från Sydafrika. Grundare av The Lazy Makoti.
  6. Sulley Amin Abubakar, 29 år från Ghana. Grundare av Zaacoal.
  7. William Elong, 23 år från Kamerun. Grundare av Will&Brothers.
  8. Michael Muthiga, 29 år från Kenya. Grundare av Fatboy Animations.
  9. Edwin Bruno Shayo, 29 år från Tanzania. Grundare av Smart Codes.
  10. Fatoumata Ba, 29 år från Senegal. Grundare av Jumia.
  11. Barclay Okari, 24 år från Kenya. Grundare av Impact Africa Industries.
  12. Mark Doumba, 29 år från Gabon. Medgrundare till CLIKAFRIK Group.
  13. Obinwanne Okeke, 28 år från Nigeria. Grundare av Invictus Group.
  14. Siya Beyile, 22 år från Sydafrika. Grundare av The Threaded Man.
  15. David Asiamah, 28 år från Ghana. Grundare av Agro Mindset.
  16. Vital Sounouvou, 25 år från Benin. Grundare av Exportunity.
  17. Inga Gubeka, 28 år från Sydafrika. Grundare av Indalo Décor.
  18. Prince Boadu, 28 år från Ghana. Medgrundare av MapTech Logistics.
  19. Uneku Atawodi, 28 år från Nigeria. Grundare av Bamboo Green Concepts.
  20. Alex Muriu, 29 år från Kenya. Grundare av Farm Capital Africa.
  21. Emmanuel Bonoko, 26 år från Sydafrika. Grundare av EBonoko Holdings.
  22. Momarr Mass Taal, 28 år från Gambia. Grundare av Tropingo Foods.
  23. Hanta Tiana Ranaivo Rajaonarisoa, 24 år från Madagaskar. Grundare av Flare Aroma.
  24. Nadav Ossendryver, 20 år från Sydafrika. Grundare av Latest Sightings.
  25. Trushar Khetia, 29 år från Kenya. Grundare av Tria Group.
  26. John Armah, 24 år från Ghana. Grundare av Orios Group.
  27. Kelvin Macharia Kuria, 25 år från Kenya. Grundare av Sunrise Tracking.
  28. Nkosana Mazibisa, 27 år från Zimbabwe. Grundare av Mazibisa Inc.
  29. Nana Opoku Agyeman-Prempeh, 28 år från Ghana. Medgrundare av Asoriba.
  30. Hellen Dausen, 29 år från Tanzania. Grundare av Nuya’s Essence.

Forbes lista i sin helhet kan du finna HÄR!

Fatou Touray

Matinspiration: Instagramkonton med afrikanska influenser

Ibland tryter inspirationen när det kommer till matlagning och det kan vara svårt att hitta nya spännande maträtter att liva upp vardagen med. På Instagram finns massor av inspiration och här kommer en liten sammanställning av några instagramkonton som får det att vattnas i munnen.

Aftrad Village Kitchen – Traditionell afrikansk mat med rötter i Ghana. Har dessutom en blogg där utvalda recept publiceras.

Mat i stora lass.
Mat i stora lass.

My Burnt Orange – Freda Muyambo är kvinnan bakom kontot, som skapar matinspiration från London till Lagos. Uppväxt i Botswana, med föräldrar från Ghana och numer gift med en man från Zimbabwe har Freda en pan-afrikansk inställning till mat. Driver också bloggen med samma namn, MyBurntOrange.

Chef_Capo – Chef Capo är ivorianen bakom succérestaurangen Le Kokoriko i Paris. Spännande rätter blandat med bilder på gäster från Le Kokoriko.

Kaluhi’s Kitchen – Kenyanska Kaluhi Adagala är kvinnan bakom kontot som vill sprida kenyansk matlagning och inspiration. Erbjuder recept till en del av rätterna på sin blogg med samma namn, Kaluhi’s Kitchen.

Somalifood – Ett samlingskonto där följare kan tagga sina somaliska matbilder som sedan läggs upp på kontot. Vad sägs om till exempel pasta med kamelgryta?

A_taste_of_zimbabwe – Traditionell och mer modern mat från köket i Zimbabwe. Ivy som själv är uppvuxen i Zimbabwe men numera bor i England driver också matbloggen Ivy’s Kitchenette där hon delar med sig av recept och matinspiration.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

African Food Heritage – Kontot som samlar följarnas matbilder med syfte att lyfta och uppmärksamma tradititionell mat från den afrikanska kontinenten.

Go_Addis – ett konto som blandar matinspiration från Addis Abeba i Etiopien med resebilder från landet. Vackra foton på både mat och kultur från Etiopien.

Annan Mat – Gambisk matlagning med videos och recept på traditionella gambiska rätter.

My Moroccan Food – Med rötter i Marocko lagas här internationell mat med en twist från just det marockanska köket.

Detta är bara några av de fantastiska matinspiratörerna som går att finna på Instagram, och när det kommer till matlagning är det bara fantasin som sätter gränserna. Följer Du något annat Instagramkonto för att få matinspiration?

Anna Wedin
Anna Wedin

 

Oscar Blesson – Ett tillskott i musikvärlden

Oscar Blesson är en 20-årig kille från södra sidan av Oslo, närmare bestämt Holmlia med rötter i Norge och i Elfenbenskusten. Han har sedan 16-årsåldern ägnat sig åt musik och den unge Oscar Blessons karriär har bara gått framåt. I mars släppte han sin första EP och har tidigare släppt två musikvideos för låtarna Watch The Boy Grow och Young Wave God. Afropé har fått en intervju med Oscar.

Vad är det för typ av musik som du spelar?

– Huvudsakligen är det Hip Hop.

Foto - Noah Løchting Williams
Foto – Noah Løchting Williams

Vad var det som fick dig att börja med musik?

– Jag känner att musiken kom till mig, det var inget som jag själv valde. Det var under en tuff period som jag lyssnade mycket på musik och jag tänkte att jag själv kan skapa musik. Det var så det började.

Du har precis släppt din första EP, hur känns det nu när den finns ute för andra människor att lyssna på och hur mycket arbete ligger bakom?

– Den släpptes nu i mars, det har varit en lång resa, det har varit ett pågående projekt i två år. Hela paketet ska vara maximalt, det var det som tog tid. Äntligen är den ute och det känns jättebra, nu är det inte bara snack, nu är den ute. Jag är glad att folk kan lyssna på projektet, det är en lättnad. Projektet med musikvideon var mer att representera det vi ser varje dag. Oslo är en fin stad, det finns mycket skog och vi fick bra respons. Det var en häftig period.

Skriver du själv texten till din musik?

– Yes.

Var får du all inspiration ifrån?

– Jag kan få inspiration av verkligen allt. Jag kan titta på ett träd och bli inspirerad av det, man börjar fundera på hur det står, hur det ser ut.

Hur förbereder du dig innan du går ut på scen?

– Jag går in i the zone och in i mig själv innan jag går på. Jag fokuserar på det som ska ske de kommande timmarna, jag chillar och föreställer mig att det går bra.

Förbereder du dig på liknande sett när du ska spela in i studion?

– Det är annorlunda, jag lyssnar på beatet och går in i det, man är mer avslappnad, man har inte på sig någon typ av uniform.

Vad är nästa steg i din plan?

– Ta över världen, det har alltid varit planen, men nu går jag små steg för att komma dit.

Kommer du att sjunga här i Sverige snart?

– Hoppas kunna göra det i maj.

Vi på Afropé önskar Oscar lycka till med sin fortsatta karriär och hoppas på att få se honom spela i Sverige snart!

Här nedan kan du lyssna på samt se videon till Oscar Blessons låt ”Watch The Boy Grow. (Varning för användande av hiphopslang av n-ordet i låten)

Nadia Chache
Nadia Chache

Låt det visuella ge inspiration när höstdeppen smyger sig på

Just nu när allt känns grått och jag liksom många andra afrosvenskar bara räknar veckorna tills vi får ta vårt charterflyg hem(?) och njuta av mat, sol och gemenskap känns allt extremt trist.

Min kropp och själ är helt ärligt uttömd på energi, ork och lust till annat än mysiga hemmakvällar under mitt täcke med massa onlineshopping och filmmarathon med barnen. Så i brist på skrivinspiration vänder jag mig till det visuella hos olika modeskaparen och karaktärer eller skådespelare från filmer och serier som Empires Cookie Lyon och Djävulen bär Pradas Meryl Streep med flera.

Inspiration från H&M
Inspiration från H&M

Det pågår en revolution överallt och ingenstans. I mode talar man ofta om trender och för mig känns det som att det just nu är trendigt att stå för något, för att människan är rädd för att om den inte står för något så faller det för allt. Jag är stolt men jag skäms ändå. Vi hör en massa om systerskap och gemenskap men när det väl kommer till saken faller vi alla platt och får stå i skamvrån om vartannat. Vi pekar gärna finger och hänger ut varandra på sociala medier samtidigt som vi är snabba med att välja sida och rätta det vi tycker andra gör fel. Vi gör framsteg men vi kliver ändå flera steg tillbaka.

Som min vän skrev på sin Facebookvägg ”Africa is rising but africans are not”. Jag har grubblat över den statusen i lite mer än någon vecka nu och jag fattar äntligen vad som menas med det. Önskar att jag inte gjorde det men tyvärr kopplade hjärnan till slut. Det händer så mycket just nu i Afrika, Europa och i mitt huvud att jag helt enkelt valt att stänga av och gå på autopilot ett tag. Man kan inte bekämpa alla strider och det finns alltid dom som tycker man gör/är för mycket eller för lite.

Jag har aldrig varit den som bryr mig om vad andra tycker eller tänker om mig och det jag gör eller säger. och jag tror fan inte jag kommer börja bry mig nu heller! Min filosofi är enkel. Kärlek och gemenskap. Gud före allt och min egen åsikt är den enda som betyder något. Önskar fler kunde mind their own (gr)ass and stop being up in mine.

Kappa från Sabaratay
Kappa från Sabaratay

Oavsett så tror jag även på att mode gör världen lite vackrare och roligare att leva i så självklart ska jag även förutom min ”arga tant”(?) bjuda på lite av mina favoriter inför hösten och vintern 2015. Samtliga plagg/produkter går att köpa på hm.com.

Ovanstående outfit bärs dock bäst med en lite varmare kappa, mitt tips är denna ifrån ett afrikanskt designermärke vid namn Sabaratay. Till er som blir frusna (mig själv inberäknat) är ordspråket ”vill man vara fin får man lida pin” ledordet i denna outfit eftersom det redan är extremt kallt här i Sverige nu.

Aysha Jones
Aysha Jones

Trevlig Helg!

Foto: Afropé
Foto: Afropé

Såhär inför första helgen i juni skulle man kanske kunna hoppas på att Sverige visat sig från sin allra finaste sommarsida. Klarblå himmel, strålande sol och ljumma vindar är vad vi borde uppleva just nu, men så är inte riktigt fallet. Senaste tiden har det varit mer av regntunga skyar, kall blåst och några minuters solsken. Utan att överdriva känner man sig minst sagt lite sviken av vädret, men förhoppningsvis kan det bara bli bättre nu!

För er som trotsar vädret och kanske grillar i helgen kommer här lite inspiration i form av gambisk afra med tillbehör.

Samtidigt vill vi på Afropé passa på att önska alla våra läsare en trevlig helg och så småningom sommar!

 

Aminatahs musikresa – del 7: Att vara någon

Jag har under mina krönikor lagt ett stort fokus på min egen musikkarriär, något som spelar en stor roll för mig, men en fråga som avviker från dagens; N-/M-ord, Pippi, SD, Trippelnöts och övrigt återkommande diskussionsämnen.

Något vi alla eftersträvar måste väl ändå vara att vara någon. I många fall kräver det inte att man är kändis, populär eller eftertraktad. Det räcker i många fall att vara en riktigt bra teamleader, ur ens teams ögon, en rättvis chef, ur ens anställdas ögon eller världens bästa mamma, ur ens barns ögon.

Belöningen behöver inte alltid vara en hög lön, en befordran eller extra förmåner. Ibland räcker det med ett highfive från någon oväntad, en varm kram från kollegan, ett like på en facebookpost där man beskriver hur man kämpar vidare, kanske bara en puss på kinden från någon som tycker att du behövde den. Ett uppskattande.

Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg
Aminatah Baldeh Foto: Freja Lindberg

Första gången jag blev igenkänd som artist kände jag mig helt upprymd. Efter min första riktigt stora spelning ringde jag min mamma och förklarade att om, om det nu skulle bli så att allt tog slut här, då skulle jag ändå vara nöjd med mig själv, jag skulle ha en historia att berätta för mina framtida barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men historien tog inte slut där, som tur var. Den fortsatte framåt.

En tid tillbaka träffade jag skådespelaren Denzel Washington med ett gäng vänner på Stureplan för en middag. Jag kände honom inte sen innan men blev helt uppslukad i hans sätt att ge alla uppmärksamhet. Han tyckte att alla var lika viktiga, han var medveten om att han var den mest lysande stjärnan i sällskapet och därför riktade han sina egna strålkastare på var människa i sällskapet, var och en. Efter många skratt och utbyten under kvällen visste han exakt vilka han hade att göra med och vi andra kände oss delaktiga samt som om vi var på samma plan som denna världskändis och det var vi iallafall då. Vi är ju alla bara mänskliga, men vi lever i olika verkligheter.

Jag tror att det är viktigt att se att man kan vara någon “stor” utan att egentligen vara “känd” för något mer än att vara en bra person. Häromdagen såg jag en man som jobbade på fritidsgården i min kommun under mina tidiga år och hela min kropp och själ ville springa fram, krama honom och tacka honom för att han var min kompis, när det behövdes, fast han egentligen inte var min kompis, vi kände knappt varandra, men det kändes så, då. Så jag gick inte fram. Men jag skulle ha gjort det. Kanske hade det bemötandet, 15 år senare fått honom att orka 15 år till, 15 år till av att uppmuntra och vara kompis med 10-15-åriga kids som varken hade ork eller kompisar just då.

Därför blir jag överlycklig när artister och musiker startar foundations som ska gynna unga. Av Gambias artister känner jag redan till att både T-Smallz och Omid Wisdome sponsrar skolelever med deras skolavgifter varje år. I Sverige jobbar DJ Black Moose, aktivt med att hjälpa unga och inspirera samt uppmuntra barn och ungdomar till en bättre framtid. Detta behövs, för att vi ska kunna växa tillsammans.

Å andra sidan, finns det något annat som behövs. De vuxna som har gett sitt liv till de här ungdomarna, de behöver också något i utbyte. Tro mig, dom får mycket uppskattning från kidsen, men vi som vuxna måste också göra något. Kan vi inte höja deras löner, kan vi ändå höja vår uppskattning. De finns där för våra småsyskon eller barn när vi själva inte kan vara där. Så… en highfive, en varm kram, en facebookpost där vi uttrycker hur mycket vi uppskattar dom, ibland kanske en puss på kinden räcker. Visst låter det bra i stället för att glömma dom…

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

DJ Black Moose – Jag & BoBo (krönika)

Fotograf: Joel Nilsson
Fotograf: Joel Nilsson

Vill först börja med att tacka alla er som läste och spred den första krönikan vidare, har ju som sagt aldrig skrivit en krönika eller något liknande. Det har gått två veckor sen jag skrev min första krönika och det har hänt mycket, men det största som har hänt är att jag kommer få öppna Grammisgalan tillsammans med Kartellen. Efter all uppståndelse som har varit runt Kartellen, ser jag de som att dom går som vinnare ur den här duellen.
Återigen, mitt namn är Musa Jallow, känd som Black Moose och en man som ständigt jagar sina mål och skapar nya.

Som jag sa i förra krönikan så ska jag idag berätta mer om min artist och kusin Mabou ”BoBo” Jawo, som precis har släppt sitt första mixtape ”Kolla På Mig Nu”. Kunde inte varit mer stolt över det han helt själv har åstadkommit. Jag är konstant tillsammans med den här killen, från morgon till kväll. Om vi inte ses är det i allafall telefonkontakt minst 2-3 gånger per dag. BoBo som är från Täby är alltså också min kusin, som jag har följt och sett utvecklingen hos, inte bara som rappare utan som människa också. Han var en otroligt duktig fotbollsspelare som inte hade tankar på bli rappare, han ville följa i sina storebröders fotspår. Men med skador som han åkte på och operationer han fick genomgå så gav han upp vid 20 års ålder. Under den här tiden hade mitt namn precis kommit upp i Sverige, följde med Ken Ring på hans tours. En dag i One Life-studion kommer BoBo ner från Umeå (dit han hade flyttat med sitt ex) och är helt seriös när han kommer till mig och säger, – Musa, på riktigt jag kommer börja rappa, jag är inte gjord för jobba 8-4 tiderna brorsan. Jag är en entertainer.

Jag hade hur svårt som helst att ta det där seriöst, men jag kunde ju inte stänga dörren och bara skratta honom i ansiktet. Så jag satte på beatet ”100 hunnit” med Wale och från ingenstans kickar han några av dom sjukaste linsen jag hört. Ju mer och mer han fortsätter tänker jag, ”what the fuck, snubben freestylar om allt i rummet och flowar som en idiot”. Chocken som kom till mig kan jag nog inte beskriva, men sen slog det mig; Redan när han var 14 och jag bodde hos hans familj. Redan då hade han visat mig att han kunde det här med freestyle, men under den här tiden hade jag haft fullt upp med mitt egna. Mitt namn hade inte kommit ut ur massan så jag kunde inte hjälpa honom som jag ville. Fast det stoppade ej hans grind. Han började ta kontakt med nya människor och han som vanligtvis brukar va blyg, sa själv till mig, – Musa, alltså ska jag gå runt o le och hoppas att saker kommer till mig? Jag går in för att ta mitt. Sedan, de som vill rulla med mig, de gör det av egen vilja. De ska inte göra det för att du är min kusin.

BoBo har alltid varit lite frispråkig och inte varit killen som håller in med saker. Men de va inte alltid en dans på rosor. Precis som alla andra mötte han hatare och falskhet. Men det man såg, som var det som tog hårdast på honom, var att de var folk ifrån hans ort (Täby) som hatade. Vänner som gick till andra vänner och gjorde narr av honom. Hade vi spolat tillbaka tiden några år till när han var yngre så hade det här tyvärr slutat upp med polisanmälningar och en massa mer. Då hade han tagit ut sin ilska på ett helt annat sätt. Men ännu en gång ska han chocka mig med sina ord. En dag ringer han mig skitsur och skriker och jag är beredd på att de värsta ska komma ur honom. Innan vi lägger på så säger han, – Musa, jag kommer kn*lla dom här, men jag ska inte skada dom. Jag ska förnedra dom med min framgång, folk säger ensam är stark. Men jag behöver någon vid min sida jag kan lita på. Är du down? Hur ska jag kunna säga nej till det, den här gången? Plus att han satte igång min gnista och drog elden till en helt ny nivå. Jag började dra med honom på mina spelningar och han fick agera som förband åt en massa artister. Hands down är det inte så många som kan stå helt själva på scen, låta i princip helt perfekt och hypa publiken på ett sånt sätt han gör. Och som Lazee själv sa, – hur han rör sig på scenen, man ser hur han älskar musiken och man ser vilken glädje publiken får så fort han hoppar av.

Just nu jobbar vi på en massa nytt och ska spela in en EP, det kan lika gärna bli 12 EP om vi vill (han skriver minst 3-5 texter per dag). Att se en så pass ung kille på 22 år va så aktiv som han är, samtidigt som han hinner jobba och dessutom försöker öppna upp ett bibliotek i Gambia för barnen där. Det får mig själv att gå igång och inse jag måste jobba hårdare för varje dag som går för att komma dit jag vill. Jag har alltid i mitt liv haft som mål att hjälpa ungdomar och få dom att vända något negativt till något positivt… och det känner jag att jag har gjort med BoBo. Men vi är långt ifrån klara.

Hur skulle jag kunna vara stolt över mig själv om jag inte hjälper någon annan? Så, nu hoppas jag att alla ni där ute håller tummarna för BoBo och att de ska gå bra för honom i framtiden och att det rullar in mycket spelningar…. och glöm inte gå in på Spotify och sök på ”Kolla På Mig Nu”. Sedan hoppas jag att ni håller tummarna för mig och hoppas att jag vinner King Size-galan för andra året i rad.

Återigen, mitt namn är Dj Black Moose!

musa jallow black moose signatur