Etikettarkiv: intervju

Intervju med en före detta rasist: "I viss mån är nog de flesta lite rasistiska"

En skola utan helhetssyn och vänner och familj som ger sin syn på verkligheten. Torshammare och behovet av att veta. De sakerna präglade Pias barndom och skapade de rasistiska åsikterna hon bar med sig i flera år.

Bild: Fatou Touray
Bild: Fatou Touray

När Pia var liten fick hon ofta höra uttryck som ”blatte” och ”zigenarpack” och andra nedvärderande uttryck. Och som hon själv säger så blev det en sanning, eftersom det kom från hennes föräldrar. Senare som tonåring umgicks hon med äldre ungdomar som hade mer rasistiska åsikter och det blev att hon höll med dem. Under samtalets gång så vävs det upp den bild av en samtid där det rasistiska kom från många olika håll, från barndomen, umgänget och i skolan från andra elever. Pia beskriver det som att det fanns ”invandrarklasser” som fick dåligt rykte av elever ifrån de andra klasserna. Hon fick en viss världsbild serverad av människorna i sin omgivning och då som fjorton år köpte hon det.

– Jag funderade mycket på hur samhället såg ut och då passade det som förklaringsmodell, när man inte vet så mycket, säger hon eftertänksamt.

Vad hade du för åsikter?

– Jag tyckte inte om invandrare, jag såg ner på dem. Jag lyssnade på Ultima Thule och bar Torshammare. Man sa att man inte skämdes över av att vara svensk. Jag minns att jag var inne på Nationalsocialistisk front och tyckte det var tufft.

– Jag tyckte det var logiskt att vi skulle ta hand om oss själva först. Typ som att man inte bjuder in någon att bo i ens hus om det är fallfärdigt.

Slutade bära halsbandet.

Det var aldrig något negativt som hände Pia som gjorde att hon fick dessa rasistiska åsikter, utan det var andras tyckanden som hon gjorde till hennes. Men det var en gång som en annan elev anmärkte på hennes Torshammare runt halsen, att det var något negativt, och efter det bar hon det inte längre.

– Så det krävdes ju inte mer än så egentligen.

Hade du några kompisar med invandrarbakgrund?

– Nej, säger hon och skrattar. Men om man hade grupparbete med någon som hade invandrarbakgrund så blev det en särskiljning; en sjysst invandrare särskiljer sig från resten för att resten är ”onda” eller ”konstiga”.

På frågan om hennes åsikter var en produkt av behovet att skylla på andra för sitt dåliga mående så svarar Pia nej. För Pia var de rasistiska åsikterna inget destruktivt, utan mer en sanning som bara var. Åsikterna var helt normaliserade i henne vid den tiden. Men hon agerade aldrig ut sina åsikter på ett destruktivt sätt, medan det finns andra som gör det hävdar hon. Däremot så skapades en känsla av samhörighet med de människorna som delade hennes övertygelser och just då så fyllde det en funktion.

Skulle du ha klassificerat dig som rasist?

– Ja! Man tror att bara skinheads är rasister, men rasism är ju när en person särskiljer en annan på grund av hudfärg och ursprung.

Åsikterna omvärderas

Pia beskriver en verklighet där hennes åsikter aldrig behövde ifrågasättas på riktigt. Från barndomen där de fanns runt henne till umgänget när hon blev tonåring var det aldrig något som gjorde att hon behövde omvärdera sin världsbild. Det fanns inget bestämt ögonblick där detta ändrades utan Pia beskriver snarare att åsikterna dalade ut i och med att hennes umgänge förändrades och att hon fick andra intressen. Under gymnasiet så minns hon inte så mycket av vad hon tyckte eller inte tyckte, men behovet av att veta hur världen fungerade var inte lika stort då. Efter studenten så hade hon en undran om hon skulle kunna jobba med människor. Med det i tanken gick hon en kurs på en folkhögskola med inriktning sociologi.

– Där fick jag lära mig om ”vi och dom – tänk” och fick en annan bild av hur skev världen är. Då började jag fundera på hur mina tidigare rasistiska åsikter var.

Denna kunskap blev en annan grund att stå på. Senare läste hon även universitetskursen ”Rasismens historia” där hon mer i detaljnivå fick lära sig om rasismen i vår vardag.

– Enda gången som mörkhyade hyllas är i sportevenemang, då får de vara med i gemenskapen, säger hon som exempel. Representationen i filmer, sådana saker.

– I viss mån är nog de flesta lite rasistiska, vi har det ju i oss, även de godhjärtade, säger Pia och syftar på hur hjärnan fungerar.

Hjärnan påverkar

Foto: Ivy969 - commonslicens
Foto: Ivy969 – commonslicens

Det är något hon återkommer ofta till under intervjun. Hjärnan alltså. Att den gärna vill kategorisera in allting i olika fack och att det bidrar till det rasistiska tänket. Hon resonerar att hennes hjärna som den var utvecklad när hon var fjorton verkligen kunde acceptera ”logiken” i de rasistiska åsikterna. Men att hon nu som vuxen, med en mer utvecklad hjärna är tvungen att tänka annorlunda. Däremot så tycker Pia inte att det är något bra att skuldbelägga eller säga att de rasistiska åsikterna är fel, just med tanke på hur hjärnan är uppbyggd. Hjärnan måste ju läras om eftersom den är invand i tankespår.

– Jag skulle velat ha haft helhetssynen tidigare i skolan. På hur världen fungerar, på hur välfärdssystemet fungerar och konflikter. Varför vi kan leva som vi gör i Sverige.

– När man pratar om slavhandeln tas det inte ner på individnivå som man gör med till exempel förintelsen. Det skulle vara bra att prata om att rasism finns överallt och att fokusera på varför det är så svårt att bryta det på grund av hur hjärnan fungerar.

– Lär ut att en vit inte kan utsättas för rasism och att den som blir utsatt har tolkningsföreträde.

Varför?

– Jag kan aldrig veta som vit. Jag vet ju det som kvinna. En man kan aldrig förstå hur det är att vara utsatt för sexism. Jag bidrar till problemet men jag äger det inte. Jag utsätter någon för rasism men jag vet inte hur personen tar emot det.

Fotnot: Pia heter egentligen något annat.

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson

Intervju med Josefin Jallow: "Det är viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor"

Att lyfta och uppmärksamma unga afrosvenskar som gör skillnad i vårt samhälle, är en av Afropés målsättningar. Idag kan vi presentera en ung, kunnig tjej från Malmö med stark politisk övertygelse, som har mycket tankar och idéer vi alla kan lära oss av. Läs Afropés unika intervju med Josefin Jallow och möt en ung kvinnas feministiska och antirasistiska kamp för ett jämställt samhälle.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

När väcktes ditt politiska intresse och vad var det som fick intresset att väckas för dig personligen?

Jag var medveten om orättvisor som fanns i samhället i rätt tidig ålder, eftersom mina föräldrar var och är aktiva inom politiken.

När jag var 13 så bestämde jag mig för att gå med i Ung Vänster, för att göra förändring på riktigt.

Jag har alltid haft starka åsikter och därför kändes det bra att organisera mig istället för att sitta hemma och bara tycka.

Varför just Ung Vänster?

Min pappa var som sagt med i Vänsterpartiet, och jag kände själv att Ung Vänster var det ungdomsförbund vars åsikter jag sympatiserade mest med. Jag har alltid varit medveten om orättvisor, men ju längre jag var med i Ung Vänster, desto mer förstod jag. Jag förstod att det både var rasism och patriarkatet som låg bakom mycket av de upplevelser jag haft under min barndom. Det var ingen slump att alla rörde mitt hår, eller gav mig och min familj otrevliga blickar. Det var heller ingen slump att oavsett vilka prestationer jag gjort, så var det mitt utseende som var i fokus. Jag sågs, och ses som ett objekt, och inte som en person och detta är det patriarkatet som ligger bakom.

I Ung Vänster så fick jag sätta ord på upplevelser jag haft, och förstod att det var strukturer som låg bakom. Jag förstod att det inte är rimligt hur den ekonomiska eliten bara ökar och ökar sin makt och kapital, medan arbetarklassens makt över sina egna liv minskar. Och sen jag insåg detta så har jag kämpat som en vänsteraktivist för rättvisa.

josefin faktaVilka politiska frågor är viktigast för dig och varför?

De frågor som är viktigast för mig är antirasismen, feminismen och klasskampen. Dessa frågor brinner jag för eftersom jag själv är en rasifierad kvinna ifrån en arbetarklassfamilj, vilket gör att jag är väl medveten om de orättvisor som finns. Att vi år 2016 fortfarande inte lever i ett jämlikt samhälle, är inte okej, och kommer aldrig att vara. Jag är trött på att leva i ett samhälle där jag kommer att ha svårare att få jobb på grund av min hudfärg. Och där jag kommer få lägre i lön på grund av mitt kön. Jag tycker inte att det är okej att arbetare inom välfärden sliter ut sina kroppar med 12-timmars skift och tunga lyft, medan de 65 rikaste människorna i världen äger mer än halva jordens befolkning äger. Därför är dessa frågor viktiga för mig, och jag kommer inte att vara nöjd förrän vi uppnått ett jämlikt samhälle.

Många anser att det inte längre finns ett klassamhälle i Sverige idag. På vilket sätt tycker du att klassamhället påverkar generellt i Sverige idag?

Klassamhället är för mig tydligare än på många år och detta är inte bara någonting jag tagit ur tomma intet. En undersökning av OECD som gjordes år 2014 visade att Sverige är det land i västvärlden vars klassklyftor har ökat snabbast.

Vissa familjer har råd med 3 bilar, en villa och semester flera gånger om året. Medan andra knappt har råd med busskort, bor i trånga hyreslägenheter och aldrig har råd att åka iväg. Att folk anser att det inte finns ett klassamhälle i Sverige idag skulle jag säga är väldigt naivt och jag finner det även komiskt att det bara är människor tillhörande överklassen som säger sådana saker. Att klassklyftorna ökar har gjort att det skapats ett starkt missnöje hos arbetarklassen, och folk har blivit desperata efter en lösning. De problem som finns skylls då till stor del på invandrare och Sverigedemokraternas stöd ökar. Klasskillnader får rasismen att gro, och sätter grupper emot varandra.

Vi måste prata om klass, istället för att förneka dess existens.

Hur tror du att klassamhället skulle kunna jämnas ut och göras mer jämställt?

Jag tror på ett klasslöst samhälle, och att det är det enda som kommer att göra samhället både helt jämställt och jämlikt. När klassamhället försvunnit så finns det ingen anledning att sätta grupper emot varandra, eftersom att alla har samma förutsättningar. Jag tror därför att klasskamp är det som i slutändan kommer att göra samhället mer jämlikt.

Jag tror inte att små socialdemokratiska reformer kommer att leda Sverige in i nån slags ”jämlik utopi”, men självklart finns det småsaker som kan förbättras med hjälp av reformer. Sådana reformer kan till exempel vara 6 timmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik. Detta tror jag skulle bidra till en minskad segregation, men jag tror som sagt inte att små reformer verkligen är lösningen på samhällsproblemen.

Om du fick fria händer att genomföra tre politiska beslut i Sverige idag, vilka skulle det då bli?

Om jag skulle fått genomföra 3 politiska beslut så skulle det självklart ha varit: 6 timmars arbetsdag, öppna gränser för människor som flyr, och att skolan ska omformas och bland annat lära ut mer om rasism, sexism, och hbtq-frågor. Men omformningen ska även innebära avskaffande av dagens betygssystem.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

Intersektionell feminism är en viktig fråga för dig, berätta gärna varför den är viktig?

Feminism har alltid varit en viktig fråga för mig, och redan när jag var 10 år så var feminism ett väldigt vanligt samtalsämne bland mig och mina vänner.

Sexismen har för mig alltid varit väldigt tydlig och en del av min vardag och att kämpa för jämställdhet har alltid varit en självklarhet för mig.

Dock så är det viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor, utan att ta i beaktande den verklighet som rasifierade kvinnor står inför och bedriva en kvinnokamp som är till för alla kvinnor. Den feministiska kampen som förts i över 100 år har lett till förändring, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Och när vi vinner feministiska segrar så måste vi hela tiden ha i åtanke vilka kvinnor det är som gynnas. När vi uppnått ett samhälle där alla oavsett kön har lika mycket makt över både sina egna liv, och har inflytande över samhällsfrågor så måste vi vara kritiska. Vilka är dessa kvinnor? Hur många av dessa kvinnor är rasifierade? Tyvärr så kommer det att finnas hierarkier även när vi uppnått jämställdhet och det är mycket viktigt att alltid ha i åtanke.

Vi måste ha en representativ fördelning i alla delar av samhället. Vi kan inte vara nöjda när vi uppnått en jämn könsfördelning där 50% är kvinnor, om alla kvinnor är vita. Detta gäller dock inte bara rasifiering. Det finns även en bristfällig representation bland till exempel hbtq-personer. Och när hbtq-personer väl visas, så är det oftast vita cis-gaysnubbar. Vi ser sällan transpersoner och när vi gör det så är de aldrig icke-binära transpersoner utan alltid transmän/kvinnor.

Nästa generation ska inte behöva växa upp utan att se sig själva. Dom ska inte behöva växa upp och tro att dom aldrig kan bli nåt på grund av en bristfällig representation.

Du höll ett brandtal på Internationella Kvinnodagen som fått positiv uppmärksamhet. Vad var det viktigaste för dig att lyfta fram i talet?

Mitt tal handlade mycket om varför feminism behövs och att vi som sagt måste bedriva feminism som är till för alla. Men det huvudsakliga jag ville få fram var väl helt enkelt att vi har fått nog. Det är år 2016 och vi är inte ens nära jämställdhet. Vi är trötta på att vara rädda, slita ut våra kroppar i vårt arbete men ändå få en lägre lön, och att bli förlöjligade oavsett hur vi gör. Det är nog nu, och vi måste ta ställning för feministisk förändring just nu.

Är det något du särskilt vill lyfta?

Det är dags att ta ställning nu. Emot rasism, sexism och alla andra sorters förtryck. Vi måste motverka klassamhället och kämpa för rättvisa innan det är försent. Vi måste visa Sverigedemokraterna att rasism inte är accepterat och aldrig kommer att accepteras i det svenska samhället.

Afropé tackar Josefin för intervjun och önskar henne all lycka till i framtiden, inte minst i kampen som många kommer att få skörda frukterna av när vårt samhälle blir mer jämställt! Tack Josefin!

Fatou Touray

Mikael Dyrestam om sin nya klubb NEC och att spela i en av världens toppligor

Mikael Bertil Dyrestam, före detta IFK-aren som numera fått kontrakt med NEC. År 2012 spelade han även för svenska landslaget. Säsongen 2010 var han frånvarande på grund av en korsbandsskada men blev därefter klar för norska Alesunds FK, som han spelade i fram tills 2015.

Den nya klubbens fullständiga namn är Nijmegen Eendracht Combinatie och grundades 1900. Laget spelar i Eredivisie som är Nederländernas högsta division för klubblag. Afropé har fått en exklusiv intervju med Mikael.

Mikael Dyrestam Foto: Vogler
Mikael Dyrestam under sin tid i IFK Göteborg – Foto: Vogler

Hur känns det att ha fått detta kontraktet med NEC?

– Det kändes bra, litet tecken på att man gjort något bra under förra säsongen

Trivs du bra i klubben?

– Jag trivs bra i laget och kommer överens med alla sen finns det ju en annan svensk här i laget (Sam Lundholm, reds anm) så det har gjort att man har kommit in i gruppen fortare.

Hur var, och är det att flytta till ett nytt land?

– Det är min tredje säsong utanför Sverige då men det känns verkligen som man flyttat utomlands denna gången och man saknar ju Göteborg ibland men man måste vara stark och kämpa vidare för att nå sina mål.

Hur ser framtiden ut?

Mikael Dyrestam i nya klubben NEC - Foto: Broer van den boom | NEC Media
Mikael Dyrestam i nya klubben NEC – Foto: Broer van den boom | NEC Media

– Framtiden är väl att jag har 1-2 års kontrakt här och fotboll är ju så oförutsägbart så man vet aldrig vad som kommer hända men målet är att ta en ordinarie plats här till nästa säsong sen får jag ta det som det kommer i framtiden.

Är det svårt med språkanpassningen?

– Tränaren pratar nästan bara holländska under träningar och möten så det blir ju hela tiden att spelare får översätta till mig men jag börjar förstå mer och mer. Sen har vi ju holländsk lektion en gång i veckan så får se hur lång tid det tar innan man börjar förstå mer.

Ser du klubben som ett steg mot större framgångar inom fotbollen?

– Jaa det gör jag, ligan är ju rankad topp 10 i världen så det är klart att om man lyckas göra det bra här så kan nästa steg vara ännu större.

 

Afropé tackar dig Mikael och önskar dig varmt lycka till med karriären och ser fram emot att se mer av dig i framtiden!

Hawa Sallah
Hawa Sallah

Afropé intervjuar Tatiana Håkansson om barn och rasism

Det mycket aktuella ämnet barn och rasism. Både barn som utsätter och barn som blir utsatta, har debatterats en del. Afropé passade på att intervjua föreläsaren Tatiana Håkansson om ämnet och här kan du som förälder, lärare och vuxen få flera handfasta och konkreta råd om hur du kan bemöta barn när det gäller rasism.

 

Faktaruta Tatiana Håkansson
Faktaruta Tatiana Håkansson

Du föreläser om barn och rasism. Vad ska man som förälder tänka på när det gäller barn, när man pratar om rasism, både om ens barn uttrycker rasism i samtal eller om ett barn blir utsatt för rasism?

– Föräldrar ska tänka på att stärka barnen och dess identitet. När det kommer till att prata om rasism är det väldigt viktigt att föräldrar pratar med barnen om rasism innan barnen själva utsätter andra eller själva blir utsatta. De barn som blir utsatta för rasism har då lättare att definiera och synligöra att hen har blivit utsatt för rasism. Rasism är ett ämne som bör pratas om konstant, då samhällets alla skikt genomsyras av rasism.

Vad ska man tänka på när man möter barn genom sitt arbete, när det gäller rasism?

– Man bör tänka på att barnet har tolkningsföreträde och vuxna bör då lyssna på barnet och absolut inte förminska de upplevda känslorna. Men viktigast av allt är att man som vuxen tar tag i rasismen med en gång och inte låta det gro och växa sig ännu större.

Tatianas tips till vuxna som möter afrosvenska barn
Tatianas tips till vuxna som möter afrosvenska barn

Vad eller vilka fel tror du är vanligast att vuxna gör när det kommer till barn och rasism?

– De vanligaste felen vuxna gör när det kommer till rasism är att de inte förstår allvaret och kan förminska rasismen barnen utsätts för. Det är mycket farligt att förminska rasism!

Vuxna tror inte att barn kan utsätta andra barn för rasism. Barn härmar och tar efter det som händer i samhället.
Ett annat fel som är förekommande är att inte ha tillräckligt med kunskap om just rasism. Hur ska de kunna se rasismen när de inte har kunskapsglasögonen på?

Hur viktigt tror du att det är med representation? Det vill säga att barn har förebilder som påminner om hur de själva kan komma att se ut när de blir vuxna?

– Representation är superviktigt ! Dock vill jag understryka en representation som gör något gott. Media är väldigt duktiga att överrepresentera icke-vita kroppar till kriminalitet. Då är det så himla viktigt för barn att ha en bra förebild att känna sig stolt över att bli en vacker dag.

Tatiana Håkansson Foto: Cassandra Henriksson
Tatiana Håkansson Foto: Cassandra Henriksson

Vad tror du är den största skillnaden med att växa upp som afrosvensk i Sverige idag, jämfört med för 10-20 år sedan? Vad har förändrats i vårt samhälle?

– Den största skillnaden är att vi afrosvenska hörs väldigt mycket. Men också att vi får en fin uppbackning från det internationella hållet. Samhället har inte förändrats, snarare är det vi som har förändrat vår attityd och vågar ta debatterna i samhällsfrågor som berör oss.

Dina främsta tips till vuxna som möter afrosvenska barn?

– Tips till vuxna som möter afrosvenska barn är:
1) Afrosvenska barn äger deras kroppar inklusive håret.
2) Berika dig med kunskap om rasism
3) Lyssna och ge tolkningsföreträde till de som upplever rasism

Vi på Afropé vill tacka Tatiana Håkansson för att du tog sig tid med den här intervjun och önskar dig all lycka till med framtida föreläsningar och undervisning i det här viktiga ämnet!

Boka Tatiana som föreläsare:
Avenir.nu@gmail.com
Facebook gilla: Avenir.nu

Youtube – Rasism + Barn = Sant

Fatou Touray

Black Vogue Gala 2015

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag är en av dem som inte hade möjlighet att träffa alla underbara besökare på Black Vogue-galan som hölls i Stockholm på Södra Teatern för cirka två veckor sedan. Men jag har sett bilder och kommentarer från eventet som får mig att längta till nästa gång. Eventet verkar ha varit riktigt lyckat och inspirerande minst sagt. Här kommer en kort intervju med en av grundarna för Facebookforumet Black Vogue; Lovette Jallow och även en kort sammanfattning från galakvällen. Forumet Black Vogue startades av fyra drivna kvinnor som heter Lovette Jallow, Antoinette Guede, Naboughal Secka och Amy Egerbladh.

För den som inte hängt med, vad står Black Vogue för?

Black Vogue - Foto: Lovette Jallow
Black Vogue – Foto: Lovette Jallow

– Black Vogue står för många saker, men det är säkrast att säga att just nu jobbar vi för att stärka och lyfta fram den svarta kvinnans självbild och synlighet i samhällets alla ”områden”. Både från ett humanistisk perspektiv, samt med ett feministisk syfte. Vi är en optimistisk grupp som arbetar aktivt för att ändra på synen av skönhet och dess innebörd för svarta kvinnor.

I helgen hade ni ett event i Stockholm som synts på sociala medier, med mera, kan du berätta lite vad eventet handlade om för oss som inte kunde vara med?

– Eventet den 17 oktober var det första i sitt slag, i svensk historia, där över 500 svarta kvinnor möttes på Södra Teatern för att fira sig själva och stärka gemenskapen, samt knyta nya kontakter från forumet. Den yngre generationen närvarade och fick för en gångs skull uppleva känslan att vara en majoritet och se andra kvinnor som reflekterar deras utseende och kroppsideal.

Kommer ni ha flera event framöver?

– Ja, nästa event blir till våren, då vi planerar att ha ett större event för 1000 av våra medlemmar.

Trodde ni att Black Vogue skulle vara på allas läppar, så som det är just nu?

– Ja, det var tanken i början, att kunna nå ut till så många som möjligt i Sverige och kanske till och med världen över för att kunna knyta band med systrar över hela världen och ta lärdom från Storbritannien och USA där utbudet för svarta inom skönhet är större och de får det att funka i alla affärer.

Vad har ni för ambitioner med Black Vogue? Tror du det kommer finnas en fysisk tidning att köpa i framtiden?

– Ambitionen är en resa som aldrig tar slut. Det finns oändliga möjligheter och vi jobbar med några spännande nyheter som kommer att avslöjas inom kort.

Nyckeln till framgång är?

Black Vogue, från vänster: Nabougahl Secka, Lovette Jalloe, Amy Egerbladh, Antoinette Gaude - Foto: Lovette Jallow
Black Vogue, från vänster: Nabougahl Secka, Lovette Jalloe, Amy Egerbladh, Antoinette Gaude – Foto: Lovette Jallow

– Nyckeln till framgång för oss är:

a) Att arbeta hårt och veta att allt som har ett värde måste man lägga ner tid på och en stor dos tålamod.

b) Ge aldrig upp oavsett hur svårt det blir.

c) Ha en klar vision.

d) Våga drömma stort.

e) Se till att du förbättrar världen i den mån man kan och orkar.

 

Jag och många andra ser väldigt mycket fram emot att få följa er resa. Under tiden njuter vi av de fina tips och den inspiration ni ger oss i vardagen. Tack ska ni ha och lycka till med allt!

 

Fatima Kebbeh
Fatima Kebbeh

 

ELISE KABWE- Frilansdesigner och årets entreprenör

Engagerade människor är enligt mig bland det charmigaste som finns. Jag tycker det är intressant med människor som har en sådan enorm drivkraft och man undrar ju vart det kommer ifrån?

Jag frågade Elise frågan – The key to success ? Hon gav mig det svar som jag tror vi alla vet men många gånger försummar.

Alla vill till himlen men… ja, ni kan ju resten.

 

Läs mer om denna begåvade själ, för har du en TV så har du nog redan lärt känna hennes verk lite grann.

För alla er designintresserade så finns det en hel del värdefulla tips här att tänka på.

 

ELISE KABWE

Ålder: 33 år

Yrke: Frilansdesigner

Aktuell med: Designat kostym till Gladiatorerna som är ett underhållningsprogram som sänds varje lördag kl 20.00 på TV4. Nominerad till ”årets entreprenör” – Maisha Galan – African diaspora Awards in Sweden den 30 maj 2015, en utmärkelse som Elise kammade hem under galan.

 

Elise Kabwe, vart härstammar ditt vackra namn ifrån: Mitt förnamn Elise har ett franskt ursprung och Kabwe härstammar från Demokratiska Republiken Kongo och har flera betydelser ”sten”, ”stabil” och ”uthållig”.

 

Campaign KABELIS LIMITED WAX edition wax african print kabelisdesign waxprint 1-1 (1)

Hur mycket betyder ditt ursprung för dig och hur influerar det ditt skapande: Mitt ursprung betyder allt, det är en tillgång när jag skapar. I och med att mina rötter inte bara är i DR Kongo utan även i Sverige, Grekland och Italien är mina influenser väldigt breda. Jag går på känsla och lägger ihop olika element från mina rötter som jag fått tagit del av under min uppväxt.

 

Vad inspirerar dig: Inspirationen kommer från gatan, olika känslor jag upplever, resor, konst, film, händelser i mitt liv/i världen… Allt behöver inte nödvändigtvis vara djupt och utstuderat utan jag går på det som händer nu, det som är aktuellt. Det kan vara en musikvideo, en artist eller en bild jag fastnat för. Jag har även förebilder som jag studerar och lyssnar på.

Hur började ditt intresse för design: Det började med kläder, intresset för vad jag skulle ha på mig började redan som liten flicka. Sen kom teckningarna, serierna, detaljerade berättelser med olika personer, jag ritade dom i deras miljö, på klubben, i deras lägenhet, ute på gatan, kläderna dom hade på sig var viktiga. Sen förvandlades serierna till modeteckningar. Klippte ut ur modetidningar, härmade stilen, gjorde collage, började sy egna kläder.

KABELIS1 kabelis kabelisdesign elise kabwe
KABELIS AW2012 – Kara dress

När visste du att det var det här du skulle hålla på med: Efter studenten åkte jag till Strasbourg, en stad i östra Frankrike för att förbättra min franska, i utbyte mot kurserna och ett rum fick jag jobba på privatskolan som kamratstödjare. Efter ett halvår bestämde jag mig för att jag ville åka hem och satsa på att hitta en designskola. Att bli designer var inte en självklarhet i min familj, det tog lite tid innan jag hade övertygat min omgivning att få låta mig gå min egen väg.

Vad var det första steget för dig att komma ut på arbetsmarknaden efter dina utbildningar: Efter min examen som designer och mönsterkonstruktör hade vi en obligatorisk praktik på ett halvår. Det var mitt första steg in på arbetsmarknaden, jag blev anställd strax efter det. Året var 2006 i Paris, företaget hette då Gas by Marie, idag heter det Bymarie. Jag fick gå på intervju, göra ett arbetsprov och så började min resa.

I början är praktik den bästa ingången på ett företag, man kommer in i yrket, skaffar ett nätverk. Har man tur och gör bra ifrån sig blir man anställd.

Vad bör man ha för egenskaper om man vill bli designer/stylist: Man bör ha tålamod, vara uthållig, vara kreativ och ha viljan att jobba hårt. När alla andra är klara sitter du kvar och jobbar. Du ska kunna tänka utanför ramarna – vara ett steg före och ta till dig alla intryck i konst, mode, musik, men även teknik, mat och världen runt omkring dig. Alltid vara sugen på att upptäcka nya saker.

 

Hur viktigt är det med en egen signatur: Det är viktigt med en igenkänningsfaktor, det ska gå som en röd tråd i det du skapar. Signaturen är viktigt om du ska ha återkommande kunder eller företag.

Det vanligaste felet när man går ut från designskolan är att man vill skapa allt på samma gång och att man lyssnar på för många röster, resultatet blir att man tappar fokus.

 

Designer-Elise-Kabwe31-e1430849698273
KABELIS limited wax edition för STHLM2DAY

Vad är det bästa med ditt yrke: Det bästa har varit att komma in och skapa unika saker åt olika företag, artister, koncept och uttryck. Jobba med olika personligheter, ingen dag är sig lik!

 

Key to success är: Hard work! Klassiskt men så rätt. Lägg upp mål och gör allt för att uppnå dom.
Jag tror att vi alla bär på en superkraft, vissa många flera! Vilken är din? Skulle du byta ut den mot något annat och i sådant fall vilken?Min superkraft är nog förmågan att kunna skapa vad som helst till vem som helst. Att läsa av snabbt och kunna leverera. Jag vill helst inte byta ut den kraften eftersom den har hjälpt mig att kunna ta mig fram i branschen.

 

Vi önskar dig all välgång Elise!

Gör som mig och följ Elise på dessa konton nedan:

Hemsida: www.kabelisdesign.com

Instagram: @kabelisdesign

facebook: KABELIS

fatima
Fatima Kebbeh

 

 

Videopremiär för "With You" med Diamond

Idag, söndag 18 januari, släpper artisten Lamin ”Diamond” Dumbuya sin nya video ”With You”. Videon är inspelad och producerad i Gambia. Jag träffar Diamond på radiostationen Hot FM där han sitter i en timmes intervju. Han känns avslappnad för att sitta i en direktsänd radiostudio och svarar öppet på frågorna han får, samtidigt som lyssnarna får ringa in och ställa frågor.

Diamond i direktsänd radiointervju på Hot FM i Gambia. Foto: Fatou Touray, Afropé
Diamond i direktsänd radiointervju på Hot FM i Gambia. Foto: Fatou Touray, Afropé

På väg in på radiostationen Hot FM, uppmanas vi sprita våra händer. Affischerna på radiostationen med information om ebola är tydlig och går inte att missa. Även om ingen ebola finns i Gambia, är informationen på radiostationen och många andra ställen i landet stor.

Intervjun med Diamond i radion innefattar både skratt och tårar.

Efter radiointervjun åker vi till Galaxy, ett upplevelsecenter i Kololi för att fota och intervjua Diamond inför videosläppet.

Diamond berättar att musikindustrin i Afrika växer med stormsteg. Låten ”With You” är skriven till en tjej, men inte en specifik tjej. Diamond bestämde sig för att spela in videon i Gambia dels för att stötta musikindustrin här, men även för att han sett att kvalitén var god på produktioner som gjorts här.

Producent till videon är Efe. Innan Diamond valde honom att producera, frågade han runt bland andra artister och olika radiostationer vilken producent han skulle välja och då Efes namn kom upp hela tiden, bestämde han sig för ett möte med honom. Diamond berättade om sin vision av videon och Efe la till lite idéer och förslag och de kom snabbt överens.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Själva videoinspelningen tog en heldag. Artisten Viper finns också med lite i videon som Diamond är mycket nöjd med, men självklart också spänd inför mottagandet av den.

”Jag får inspiration både från Sverige och Gambia och jag är öppen för samarbete med nästan vem som helst”, säger Diamond och det går inte att ta miste på att han besitter en massa energi och nyfikenhet på att få fortsätta arbeta med musik, inspireras och utvecklas.

Diamonds musikaliska förebilder i Sverige är Pa Modou i Panetoz, Gee Dixon och Adam Tensta.

Favoritartister i Gambia är Gee, Bai Babou och T-smallz.

Men nu är vi nyfikna på den nya videon, förstås! Den kan du se här nedan:

Vi har tidigare gjort en längre intervju med Diamond. HÄR kan du läsa den!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Veckans Fråga – v.49

Årets pristagare av det Sydafrikanska
priset Kora Award är Jaliba Kuyateh.
Frågan från förra veckan löd ;

Jaliba Kuyateh tilldelades alldeles nyligen priset Kora Award i Syadfrika, men vad hette Jalibas farfar, som en gång i tiden var sin tids största kora-spelare?

Rätt svar: Wandifeng Jali

 


För en tid sedan fick vi äran att sitta ner med koramästare Jaliba Kuyateh för en exklusiv och personlig intervju. Den intervjun publicerades ursprungligen under namnet Thegambia.nu, som Afropé.se tidigare hette. Ni hittar intervjun HÄR!

Intervju: Big City Records

Detta bildspel kräver JavaScript.

Big City Records hade stor releasefest på Göteborgs Casino Cosmopol i onsdags, 27 augusti. Inför releasen passade vi på att ta ett snack med två av killarna bakom namnet Big City Records, Jeremiah Sebuliba och Patrick Abika. Trots att de har lite olika musikaliska bakgrunder så verkar de ha hittat ett samarbete som ger dem möjlighet att ge uttryck för sina respektive stilar. Just nu är Jeremiah högaktuell med musikvideon till låten ”Come & Take”, som han släppt tillsammans med Prince, som inte kunde medverka under intervjun. De förbereder för albumsläpp och siktar på att åka över till USA nästa år, för att knyta kontakter.

Hur länge har ni hållit på med musik och hur grundades musikintresset?

Jeremiah: – Jag började spela piano som 6-7 åring. Gospelmusiken var det som jag växte upp med och därifrån gick jag vidare till RnB, och efter det till hiphopen när jag insåg att jag inte var speciellt bra på att sjunga (skratt). Sedan dess har jag hållit på. Gospel kommer automatiskt i min musik i och med att det i grund och botten är det jag växte upp med.

Foto: Kiqi D Minteh – Thegambia.nu

Patrick: – Jag har också hållit på sedan jag var liten, min pappa är väldigt musikalisk. Fast jag kör mycket soul och RnB istället. Alla har vi ungefär liknande historier, alla växte upp med musiken. Prince har också hållit på länge. Han började i Nigera men blev mer professionell när han kom till Sverige och vår manager tog in honom i studion.

Ni har allihopa rötter från olika delar av afrika, vart kommer ni ifrån?

Jeremiah: – Jag är från Uganda, och Prince och Patrick är från Nigeria.

Påverkar erat ursprung hur ni vill att er musik låter? Jag tänker på låten ”Come & take” nämligen, som har skönt afrikanskt vibe.

Jeremiah: – På senare tid påverkar vårat ursprung per automatik men nu när vi håller på med det när nya konceptet så är det självklart rötterna som påverkar hur vi låter. Jag har alltid haft ”urgen” att göra afromusik om man säger så, trots att vi håller på med hiphop. Vi försöker blanda alla stilar men det har blivit mer den här typen av musik nu, speciellt på nya plattan.

Hur kommer det sig att ni valde att samarbeta?

Patrick: – Det har varit kemin som varit grunden, det kändes rätt helt enkelt och vi klickade, även om vi är individuella artister. Vi började provjobba på olika saker tillsammans och när kemin blev bättre och bättre så gick vi ihop i det här megaprojektet. Jag började med Jeremiah i samma studio och testade olika tracks, Prince kom in ganska nyligen.

Kommer ni göra fler låtar ihop?

Patrick: – Vi har egna projekt som vi måste avsluta men än så länge jobbar vi ihop. Om det blir stort så kanske vi väljer att jobba ihop igen, men än så länge kör vi ett projekt i taget.

Foto: Kiqi D. Minteh – Thegambia.nu

Vad blir det för genres?

Jeremiah: – Projektet vi håller på med just nu är en blandning i allt i och med att vi är så olika som individuella artister, vi vill inte stänga in oss under en genre. Så det blir en del afrobeat, hiphop, klubbmusik, house – you name it!

Vad har ni för planer för 2014?

Jeremiah: – Vi släpper första singeln och kommande samlingsplattan och så hade vi releasefest i onsdags. Sedan släpper vi våra soloalbum. ”Live your dream” heter min, jag har släppt en singel därifrån. Prince kommer uppträda en hel del och satsar mycket på det, han har jävligt
mycket bokningar. Han kom precis från Nigeria
och hade massa projekt med artister där borta.

Och ännu länge fram?

Patrick: – Slå internationellt och sprida våran musik. USA var prio ett, men sedan finns det en hel marknad i Afrika också. Musiken växer otroligt starkt där och vi försöker knyta lite kontakter i både Uganda och Nigeria. Afrika överhuvudtaget, och att komma utanför Sverige. I och med att vi kör våra låtar på engelska så känns det mer naturligt att spela utomlands. Vi kommer åka till USA nästa år, för att jobba och träffa människor. Just nu vill vi avsluta det vi påbörjat.

Har ni något som ni vill tala om för TheGambias läsare?

– Håll ögonen öppna!! Särskilt nu efter releasefesten!

 

 

Big City Records är:
CEO Jeremiah Sebuliba
VP Patrick ”A-bix” Abika
Prince ”Slim Prince” Olumuyiwa Alalu
Petru ”Powerduck Fly” Kaba

Petru Kaba och Prince Olumuyiwa Alalu ingår i det pågående projektet som Big City Records arbetar med. Petru Kaba är även den som har regisserat ”Come & Take”-videon.

Midia Saleh
Midia Saleh

Hår: intervju med bloggaren Queen Moreen

queenmoreen
Foto: Lilian Queen Moreen

Bloggaren Queen Moreen har svarat på mina frågor angående hennes afrohårresa och skötsel, många av hennes svar träffade mig rakt i hjärtat, jag har känt liknande känslor angående skönhetsideal och andras åsikter om kort afrohår.

Checka in denna intervju:

Hur länge har du haft obehandlat afrohår?

Jag har haft obehandlat hår sedan sommaren 2011 och fram till april 2013. I dagsläget så har jag en texture softener/texturizer i håret för att hinna med att ta hand om det. Den kallas för ”just for me texture softener.”

untitledVarför bestämde du dig för att ”go Natural”? Vilka produkter och hårstilar använde du under tiden?

Jag var den typen som aldrig ville klippa mina toppar och var rädd för att ”förlora” det lilla hår jag hade. Men det blev bara kortare och slitnare och jag insåg att om jag ville se en drastisk stor skillnad, så måste jag göra något drastiskt, det var dags för en förändring. Sen så var jag trött på att slösa så mycket pengar på hår och så vidare. Jag tänkte tillbaka till när mitt hår mådde som bäst och det var när det var i dess naturliga skick… the rest is history.

Medan jag ”odlade naturlig hårstrukturväxt” så använde jag mig utav lösflätor nästan ständigt, jag klippte av mitt rakpermanentade hår var tredje månad tills allt var borta. Jag var rädd för att jag skulle se ut som en pojke om jag klippte av allt på direkten.

Jag använde mig mest av kokosolja, infisium 23 leave-in-formula, och african pride braidsheen/spray.

När jag hade mitt naturliga hår så experimenterade jag i början med miljoner olika produkter. Jag varierar även idag produkter men inser att ”butters” är bra för mitt hår. Jag tror att man måste chocka sitt hår ibland med nya produkter för att uppnå resultat… but thats just me. När jag inte hade mitt hår i lösflätor så brukade jag ha mitt hår i afro-puff eller en ”braid-out”.

marijayne-i-rampljuset-queen-moreen
Foto: Lilian Queen Moreen

Kan du berätta hur din hårrutin ser ut. Vilka produkter och tekniker använder du? Hur håller du ditt afrohår återfuktat?

Min hårrutin är väldigt simpel nu. Förut så var det nästan som mission impossible med mitt hår.

Fast jag måste nog erkänna att jag har olika hårrutiner beroende på olika säsong på året… lite överdrivet… but totally necessary!! Och jag sover alltid på ett sidenörngott med en satinscarf eller satinmössa.

Min vanliga rutin:

Jag tvättar håret och gör hårinpackning en gång i veckan, sedan smörjer in min hårbotten med kokosolja men jag lägger inte det på resten av håret eftersom det blir för fettigt ibland. Efter det lägger jag i en hårkräm och sätter upp håret i en tofs…

Min sommarrutin:

Tvättar håret oftast med bara balsam 2-3 gånger i veckan, kör med hårinpackning när jag har lust… kokosolja i hårbotten, stylar oftast med ”bantu-knot” eller stort afro… eller bara lägger gel och låter det vara ”krulligt”.

Min vinterrutin:

Lösflätor, som jag tvättar en gång i veckan med shampoo, sprejar braid spray och infuisium 23 DAGLIGEN, för att behålla fukt i håret, har sedan flätorna i två månader, låter därefter håret vila i 2-4 veckor, då jag gör hårinpackningar 2 gånger i veckan… and do it all over again.

På senaste tiden har jag testat något som kallas för ”curlygirl-metoden” och nu så ska jag sätta igång med skyddande styling för att se om jag kan uppnå lite hårväxt.

Det bästa sättet som jag håller mitt hår återfuktat är när jag sprejar mina toppar med vatten (kallt) och sedan lägger jag i någon kräm och sätter upp håret i en tofs. Jag undviker att ha för mycket utsläppt eftersom det inte är så bra för håret.

Hur skulle du beskriva den här upplevelsen?

Jag tycker den här upplevelsen var jättespännande!! Jag lärde mig så mycket om hår och fick experimentera väldigt mycket vilket gjorde så att jag aldrig blev uttråkad. Ibland har jag lust att klippa av allt och börja om igen, men jag gillar mitt hår just nu!

Jag lärde mig även att en svart kvinnas hår är en så stor del av hennes identitet. Den här resan ledde mig till ett nytt tänkande när det gällde stolthet och skönhetsideal. I början så känner man sig så ensam, speciellt i Sverige, men sedan så börjar man känna sig lite som en krigare och lite utav en inspirationsperson för andra tjejer med afrikanskt hår och då blir det ännu roligare.

Det har varit en lång resa och jag har absolut inte kommit fram till mitt mål än, men det känns bra att vara på min väg.

Vad var andras reaktion på ditt naturligt krulliga afrohår?

Det var faktiskt en väldig mix av reaktioner. Vissa tyckte det var underbart medan andra tyckte det var hemskt och att jag gick runt och såg ut som ett troll. I början när mitt hår var kort så var det mest negativa åsikter sedan när det blev längre så började de positiva komplimangerna komma fram.

Jag har fått höra allt ifrån ”varför vill du se ut som en bushwoman” till ”varför har inte fler afrikaner deras naturliga hår och visar upp hur fint det är?”

Vem var/är din största idol, stöd och inspiration under din naturliga hårresa?

Jag har alltid haft samma håridol… DIANA ROSS!! Redan som liten unge tyckte jag hennes hår var magiskt. Hon är min största hårinspiration. Det var lite tråkigt när man insåg att hon använde sig utav en massa peruker, but she sure made it look fabulous!

Min mamma kommer tvåa. Hon hade ett stort afro när hon var ung och när vi var små så hade hon kolsvarta korkskruvar som nådde ner till hennes armhålor ungefär, jag tyckte det var jättefint och ville ha mitt hår som hennes…

Måste säga att jag inte hade så mycket stöd under min resa. Jag liksom bara körde mitt eget race, jag kollade mycket på youtube när jag hade mina dåliga dagar och fick inspiration och styrka att fortsätta kriga på.

Youtubare som inspirerat mig: longhairdontcare, nikkimae, africanexport, thetruthishair och så vidare, var väldigt populära.

017
Foto: Lilian Queen Moreen

Vad har du lärt dig av att ha naturligt krulligt och stort afrohår (om dig själv, ditt hår och andra människor)?

Först och främst har jag lärt mig att stort hår är helt enkelt jag! Det känns konstigt att erkänna men jag känner mig så stolt över mitt stora puff och älskar verkligen det jag ser i spegeln, jag känner mig som ett lejon ibland, helt fantastiskt!

Sen så har jag även lärt mig att folk koncentrerar sig så otroligt mycket på det yttre och att alla försöker nå en typ av skönhetsideal. Vi är alla olika skapade så det vore nog lite fel om alla såg ”fina” ut på samma sätt… Amen!

Jag har lärt mig att lyssna på mitt hår, behandla det med kärlek och låta det få sköta sig själv. Jag brukar alltid förklara för människor att jag är 100% Afrikan, och att om man bara är snäll mot sitt hår så kommer det att växa. Man måste ha TÅLAMOD (tålamod är min bästa vän)!

En sista grej som jag lärt mig om människor och stort afrikanskt hår är att folk verkar så rädda för deras hår och är så besatta av att ha ”kontroll” över det. Sedan så tycker ju folk att afrikanskt hår är så otroligt ”coolt/häftigt” eller spännande att man ibland känner att dom beskriver ens hår som om det vore något helt onaturligt.

Människor är väldigt rädda för att gå mot strömmen i Sverige, allt ska vara detsamma i ”Landet lagom”. Gör något nytt, det är bara hår, det kommer att växa tillbaka och i värsta fall så finns det så många alternativ så vi behöver absolut inte oroa oss för att se katastrofala ut i håret.

Vilka råd skulle du ge till andra som funderar på att övergå till obehandlat afrohår eller göra ”det stora klippet”?

Det rådet jag har är att bara göra det! Tänk inte på det för mycket, kör bara!

Det finns ju olika sätt som man kan gå över till obehandlat hår så sätt igång så fort som möjligt och kom ihåg att om du startar för att sedan ge upp efter ett tag, så har du gjort allt FÖRGÄVES. Just sayin!

Ju snabbare man sätter igång, desto snabbare kan man se resultat gå in i processen med en realistisk bild och hår växer olika snabbt och allas hår är inte likadana. Lär dig att älska ditt hår så kommer ditt hår att visa dig kärlek tillbaka, garanterat.

Stad: London

Hemsida: www.queenmoreen.blogg.se

Youtube: queenmoreen

Facebook: Queen Moreens Afro Sida

Kontakt: queenmoreen@gmail.com

Marian Marijayne Njie
Marian Marijayne Njie