Etikettarkiv: islam

Hijabbärande flickor och kvinnor utsatta för hot och våld efter dåden förra veckan

En vecka har nu gått sedan de fruktansvärda händelserna i centrala Stockholm då fyra personer miste sina liv och ett flertal människor skadades och chockades. Jag har inte mött en enda person under den gångna veckan, oavsett hudfärg, ursprung, religion, som inte förfärats av det inträffade och som på olika sätt uttryckt sitt beklagande över det inträffade. Där står vi alla enade och det märktes inte minst under den manifestation som hölls i centrala Stockholm förra helgen. Aldrig har vi sett så många människor mötas på Sergels torg för att uttrycka sitt deltagande.

Blomsterhavet till minne av dådet på Drottninggatan och de som förlorade sina liv och skadades i dådet Foto: Rokibath Alassane

Personen som misstänks ha utfört dådet har häktats och sägs ha erkänt terrorbrott. Det har spekulerats i hans motiv och i skrivandet stund vet vi inte vilket motiv han kan ha haft. Hans tro har det också spekulerats om och många utgår från att han är muslim och tror därför att han ansett sig ha begått dådet i islams namn. Om detta vet vi inte heller något med säkerhet, men låt oss anta att personen anser sig vara muslim och anser sig ha begått brottet i islams namn. Hur förändrar det saken?

Människor begår onda våldsdåd mot andra människor

Människor har i alla tider begått fruktansvärda brott mot mänskligheten. Ofta med förklaringen eller ursäkten om att de begått brotten på grund av sin religiösa övertygelse, sin politiska ståndpunkt, på grund av sin psykiska ohälsa, eller på grund av något annat skäl. Vi har en förmåga att när det gäller vita, europeiska personer ofta acceptera förklaringen om ett ”illdåd av en galning”, men om personen är muslim, eller har en icke-europeisk bakgrund, så vill vi gärna lägga skulden på personens ursprung eller religion.

När skolmassakern i Trollhättan skedde för ett och ett halvt år sedan, så var vi snabba med att acceptera att dådet utfördes av en ”ensam galning” och ingen ropade på terror eller religion. När Breivik mördade 77 personer i Norge, så var det samma sak där. En ensam galning. Trots att han själv beskrev sig som ”kulturellt kristen”, så ringdes inga präster upp och frågade om de tog avstånd från dådet. Det var så självklart att alla med sunt förnuft tog avstånd. På samma sätt borde det vara självklart att alla med sunt förnuft, oavsett tro, tar avstånd från dådet för en vecka sedan i centrala Stockholm. Och jag har inte sett några exempel på någon som inte tar avstånd.

Hatet av de som utger sig för att vara muslimer skadar andra muslimer

Ingenting ställer till så mycket elände, hat och hot mot muslimer som de vansinnesdåd som utförs i islams namn, även om personerna som utfört dem inte har något stöd för sitt handlande i sin religion. I en av Koranens suror kan man läsa följande:

”Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden.

Koranen Al-Ma’idah, vers 32

Det finns många fler exempel på att det är en myt att islam är en våldsam religion.

 

En ung somalisk kvinna med slöja blev attackerad i centrala Stockholm precis efter dåden på Drottninggatan

Beslöjad flicka Foto: Fatou Darboe, Afropé

Det som inte framgår på några löpsedlar eller delas i några Facebookflöden är det hat, hot och de faktiska attacker, både verbala och fysiska som riktas mot muslimer här på våra gator i Sverige. Hijabbärande muslimska kvinnor är rädda för sina liv. Strax efter dådet på Drottninggatan blev en ung kvinna i 20-årsåldern attackerad i centrala Stockholm. Hon blev utsatt för våld av en främmande man. Kvinnan har somaliskt ursprung och hon bär hijab. Den unga kvinnan blev så skadad och chockad att hon tvingades uppsöka sjukhus.

Muslimska flickor och kvinnor lever i rädsla och vågar inte lämna sina hem

Andra muslimska kvinnor vittnar om hur de känner sig särskilt attackerade efter de senaste veckornas händelser. Framför allt efter dådet på Drottninggatan, men även efter de två TV-program som gick nyligen där man kritiserade en muslimsk skola i Vällingby, samt att kritik lyftes mot att det finns kvinnor som menar att de inte får leva ”fritt” på sina egna villkor i invandrartäta förorter. Det jag har mycket svårt att förstå är hur man kan kritisera att kvinnor blir utsatta för tvång och ofrihet av andra muslimer, samtidigt som man tar sig rätten att själv hota, attackera och hata samma kvinnor?

I stängda forum runt om på nätet, sitter muslimska flickor och kvinnor och vågar inte gå till sina arbeten. I det ena inlägget ber man för offren och dess anhöriga, i nästa inlägg skriver man om att man inte vågar gå till affären förrän någon familjemedlem har möjlighet att följa med. Man ställer in möten och ber om sällskap till och från arbetet. Det går så långt att i helgen fanns det unga kvinnor som bad om stöd på arbetet då de skulle arbeta ensamma och var rädda att bli attackerade av kunder, men inte fick något stöd för sin rädsla av sina chefer och överordnade. Om dessa kvinnor skrivs inga löpsedlar. Om den skräck de upplever skrivs inga svarta rubriker.

De kvinnor som bär hijab i Sverige idag, beskrivs ofta som förtryckta, påtvingade slöja och att leva liv där de saknar frihet. Dessa kvinnor finns nog också, men de kvinnor jag dagligen har kontakt med, beskriver sin ofrihet när de lämnar hemmet och möter det svenska samhället. Ett samhälle som de är födda och uppvuxna i och ständigt intalas att de är en del av, men som de själva anser att de exkluderas ur, när de beskriver sin personliga situation och rädsla för hatet och hoten som riktas mot dem. När börjar kampanjerna och manifestationerna för mina hijabbärande systrar?

Till sist vill jag påminna oss alla om, i tider när rädslan är stor, att vi som älskar och värnar om andras liv, är många, många fler än de som hatar och vill skada och som vill ta andra människors liv! Det visade Stockholm också kort efter dådet och det ska vi inte glömma när vi känner osäkerhet och rädsla för det som sker i vår närhet och omvärld!!

Nästa gång du funderar på varför personer som anser sig vara muslimer begår extrema dåd i islams namn och var dess motsvarighet finns inom kristendomen till exempel, så kan du kika på DENNA!

Fatou Darboe

Den traditionella huvudduken i modern tappning

Kvinnor på den afrikanska kontinenten har burit huvudduk i många år av religiösa och kulturella skäl, men även som ett statement. Traditionellt bärs de dock av äldre, oftast gifta kvinnor i många länder, medan man i andra länder främst bär huvudduk som en modeaccessoar.

Kvinnor i Västafrika med huvuddukar Foto: Fatou Touray, Afropé
Kvinnor i Västafrika med huvuddukar Foto: Fatou Touray, Afropé

Huvudduken är även ett vanligt inslag i ceremonier, såsom bröllop och begravningar i många länder. Sedan finns det de som bär det helt enkelt för att de har en ”dålig hårdag”, som ett snabb-fix, eller helt enkelt för att de känner sig vackra med huvudduk. I många fall används också huvudduk för att skydda håret från att ta skada, eller för att skydda en fin frisyr nattetid.

Unga, sydafrikanska kvinnor väljer ofta att bära huvudduk. En av de mest populära huvuddukarna på kontinenten är ”gele” från Nigeria. De kan skapas som mycket komplicerade huvudbonader och är vanligen stärkta så att materialet blir styvt, för att kunna behålla formen.

Om en yorubakvinna i Nigeria bär huvudduk kan det vara ett tecken på hennes civilstånd. Om ändarna är vända nedåt kan det innebära att kvinnan är gift och om de är vända uppåt, kan det innebära att kvinnan är singel.

I Sydafrika pågår en aktuell debatt om huvudduken (kallad doek på afrikaans) i företagsvärlden. Det blev känt att en nyhetsreporter för ENCA, en oberoende nyhetskanal, Nontobeko Sibisi, fått sitt inslag nedtaget från kanalen efter att ha burit huvudduk i sändning. Detta spreds i sociala medier och hashtaggar trendade med #RespekTheDoek och #DoekTheNewsroom under ett antal dagar nyligen. Reportrar från nyhetskanalen ENCA och både män och kvinnor från olika etniska grupper klädde sig i doek för att visa sitt stöd för den unga journalisten Sibisi.

Kanalen som först förklarade att deras klädkod på arbetet för journalister i TV inte tillåter huvudbonader under arbetet, har nu låtit meddela att man ska förnya sina regler om klädkoder. Många är dock kritiska till att arbetsplatsen inte följt tidsandan och menar att det handlar om intolerans mot svart kultur.

Xhosa kvinnor Foto: mike barwood
Xhosakvinnor Foto: Mike Barwood

”Att bära en huvudduk, som gift kvinna, är en del av min xhosa-kultur. I xhosa-kulturen, min kultur, måste en gift kvinna bära iqhiya, vilket är vad vi kallar den, runt svärföräldrarna. Detta ses som ett tecken på respekt. Svärföräldrarna kommer ofta och visar sin makoti (svärdotter) hur de vill att hon ska bära sin huvudduk. I mitt fall måste den alltid täcka mitt hår och mina öron. Min svärmor, som varit gift i mer än 40 år, bär den på samma sätt,” förklarar en xhosakvinna för BBC.

Många ser huvudduken som en återgång till det förflutna, men en ny generation kvinnor har nu återtagit användandet av huvudduken och många ser det idag som ett uttryck för att ”vara afrikansk”. Många kvinnor menar att de lägger in sin personlighet och blandar mellan gammal symbolik och modern identitet och på så sätt skapar en nyvunnen makt.

Kamogelo Seekoei, författare från Johannesburg, beskriver sin slöja som en krona:

”Bara en matriark vet att ett täckt huvud betyder drottning. Vi som svarta flickor firar vår existens som aldrig förr”, säger hon.

Huvuddukar av diverse modeller och syften Foto: Fatou Touray, Afropé
Huvuddukar av diverse modeller och syften Foto: Fatou Touray, Afropé

Hon säger även att ”Queening” är en term som används för att hänvisa till en social rörelse av svarta kvinnor från hela världen som omfattar svart skönhet och makt.

Sångerskan Miriam Makeba bar ofta alla möjliga huvudbonader Foto: Rob Mieremet / Anefo, Nationaal Archief
Sångerskan Miriam Makeba bar ofta alla möjliga huvudbonader Foto: Rob Mieremet / Anefo, Nationaal Archief

Några mer kända kvinnor som använt huvudduk i sitt yrkesutövande är Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf, Afrikanska unionens (AU) Nkosazana Dlamini-Zuma, författaren Chimamanda Ngozi Adichie, sångerskan Miriam Makeba och politikern Winnie Mandela.

Huvudduken är dock även förankrad i rasistisk politik i Sydafrika och även som en symbol för klasskillnader och en persons sociala status.

Bland unga sydafrikaner har huvudduken dock blivit en populär modeaccessoar. Många kvinnor (och även män) bär huvudbonader av religiösa skäl. Både på kontinenten och i resten av världen.

Kristna i Israel Bild: Pixabay
Kristna i Israel Bild: Pixabay

Att många muslimska kvinnor väljer att täcka sitt hår med huvudduk är idag välkänt och kan variera mellan att ha en enklare huvudduk löst lagt på huvudet under bön, till att innefatta att bära en noga invirad huvudduk runt håret, eller delar av kroppen, eller hela kroppen. Tolkningarna är minst sagt breda. Det många tycks ha glömt är att även inom kristendomen har huvudduk varit vanligt praktiserat även i Sverige (i många länder praktiserar kristna det även idag). Gifta kvinnor dolde sitt hår i huvudduk tills för drygt 100 år sedan.

Synen på kvinnors hår omnämns i bland annat Första Korintherbrevets elfte kapitel:

”…en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.”

Kristna i kyrka i Jerusalem Bild: Pixabay
Kristna i kyrka i Jerusalem Bild: Pixabay

Även när det blev mer allmänt accepterat i Sverige att kvinnor inte längre täckte sitt hår, så fortsatte man i många år att täcka huvudet med en huvudduk när man besökte kyrkorum. Även idag finns det kvinnor i Sverige som inte besöker kyrkor barhuvade eller baraxlade, även om det blir allt mer ovanligt.

Idag är det vanligt att de kvinnor som bär huvudduk gör det som ett statement och de bär dem ofta med stolthet och som en kulturell, religiös eller modeaccessoar.

Här ser du fyra, enkla sätt att knyta din huvudduk på:

För dig som vill lära dig knyta en gele, Nigeriansk stil:

Källa: BBC, SvD, Youtube

Fatou Touray

 

JUST NU i Mecka: minst 717 döda och 863 skadade – afrikanska pilgrimer får skulden

Förmiddagens siffror har uppdaterats och förödelsen i Mina, cirka fem kilometer utanför Mecka (Mekka) tycks vara större än de uppgifter som tidigare gick ut och som Afropé skrev om HÄR. Nu menar man att hela 717 personer ska ha dött när de blev ihjältrampade och att minst 863 personer har skadats, i det som antas vara den näst största dödsolyckan i Mecka de senaste 25 åren. Nu anklagas afrikanska pilgrimer för olyckorna.

Faktaruta om tidigare tragedier under Hajj Bild: Afropé
Faktaruta om tidigare tragedier under Hajj
Bild: Afropé

1990 blev 1426 pilgrimer nedtrampade under Hajj (vallfärden). Ett antal gånger däremellan (se faktarutan) har människor dött i Mecka i olika olyckshändelser, men att 717 personer nu beräknas vara döda är en stor tragedi. Man beräknar att cirka två miljoner pilgrimer besöker Mecka under Hajj. Händelsen ska ha inträffat på grund av trängsel.

Många svenskar vallfärdar, liksom muslimer från andra delar av världen, till Mecka under denna stora högtid Eid-al-adha. SVT rapporterar:

”– Varje år brukar det vara ungefär 1.600 svenskar som reser till Mecka för att delta i hajj, säger Charlotte Lundqvist på UD:s presstjänst.

Svenska ambassaden i Riyadh har nu öppnats och personal kallats in med kort varsel. Ambassaden var i dag inledningsvis stängd på grund av att det är helgdag i Saudiarabien.

– Vi har inga uppgifter om att svenskar har kommit till skada i dagens olycka men det går inte att utesluta eftersom det ännu är i ett så tidigt skede, säger Anna Björkander, tillförordnad kommunikationschef på svenska UD till SVT Nyheter.”

Enligt NRKs reporter Iram Ansani som är på plats i Mecka, är värmen mer extrem i Saudiarabien för närvarande och den stora värmeböljan har pågått under två dagar.

Myndigheterna har utlyst undantagstillstånd på grund av händelsen, för att kunna utreda vad som orsakat denna katastrof.

Rituell fottvagning inför bön
Rituell fottvagning inför bön

I år har säkerheten varit än större, då den tidigare kritiserats, men också på grund av den olycka som drabbade Mecka för bara två veckor sedan och som Afropé rapporterade om då och som slutade med 107 döda och 238 skadade.

Iran, som enligt myndigheter i Teheran, mist minst 43 iranier och minst 60 iranier ska ha skadats i den aktuella händelsen, var snabba med att kritisera Saudiarabiens säkerhet i Mecka. Enligt saudiskägda TV-kanalen al-Arabiyya lägger Prins Khaled al-Faisal, som är chef för Hajjs centralkommitté, skulden för det inträffade på ”afrikanska pilgrimer”.

Även hälsominister Khaled al-Falih menar att ”många pilgrimer förflyttar sig utan att respektera de tidtabeller som myndigheterna har fastställt, vilket är den främsta anledningen till den här typen av olyckor.”

Säkerheten vid årets Hajj uppges vara hög med cirka 100 000 säkerhetsvakter som övervakar de aktuella pilgrimsplatserna, med uppgift att hålla koll på folkmassorna. Säkerhetsnivån har också höjts efter terrorgruppen Islamiska statens attacker i Saudiarabien.

Källa: Al Jazeera, SVT, NRK, Aftonbladet

Fatou Touray

Eid-al-adha firas idag av muslimer världen över

Idag firas eid-al-adha bland muslimer runt om i världen. För de som har möjlighet genomförs även pilgrimsfärden, hajj i Mecka. Eid al-adha infaller alltid under samma dag enligt den islamska kalendern, men datumet varierar från år till år i den gregorianska kalendern. Den här dagen är en av de två dagar som är årsvisa högtider inom Islam. Den ena infaller under pilgrimsfärden, Eid-al-adha och den andra infaller efter Ramadan (fastan), Eid-ul-fitr.

Moské Foto: Fatou Touray, Afropé
Moské Foto: Fatou Touray, Afropé

Det är mycket vanligt att de som har möjlighet offrar ett djur. Att slakta ett djur görs för att hedra profeten Abrahams lydnad till Allah (Gud).

Fördelningen av kött under eid al-adha stärker många ansträngningar för att behaga Gud. Vanligtvis äts en del av familj och släkt, en del ges till vänner och grannar och en del skänks till fattiga. Dessa handlingar symboliserar viljan att ge av det man har för att stärka band av släktskap och vänskap och visa entusiasm inför att ge upp saker som är till nytta för oss för att hjälpa dem som är i större behov. I offret erkännes att alla välsignelser kommer från Gud.

Grönsaker Foto: Fatou Touray, Afropé
Grönsaker. Mycket matlagning pågår under högtiden Foto: Fatou Touray, Afropé
Köttet ska förberedas Foto: Fatou Touray, Afropé
Köttet ska förberedas Foto: Fatou Touray, Afropé

För dem som inte vallfärdar börjar dagen med en tidig morgonbön. Det är en tid för att fira, besöka familj och vänner samt för att tacka Allah för alla välsignelser han skänkt, vilket kräver kontakt med släkt, familj och grannar samt empati och medkänsla för de fattiga. Framför allt påminner eid al-adha oss om att Allah är störst och att han är källan till alla gåvor. Genom både goda och dåliga tider är Allah källan till all komfort.

Dagen till ära låter många muslimer runt om i världen köpa in eller låta sy upp särskilt fina kläder att bära under högtiden. De som har möjlighet köper även in nya möbler, eller låter måla om och klä om de möbler man har.

Flickan på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé
Flickan på bilden har inget med artikeln att göra Foto: Fatou Touray, Afropé

Förberedelserna och firandet av dagen kan på många sätt påminna om Kristendomens firande av julen som högtid. Förberedelserna kan pågå lång tid inför dagen. Det är även viktigt att dela med sig till de som inget har, eller inte har tillräckligt. I många länder stiger priserna på lamm och andra djur som säljs och slaktas under högtiden. I Sverige köper man köttet.

Den vanligaste välgörenheten i det muslimska samhället under eid al-adha är att försöka se till att ingen fattig lämnas utan mat från offerdjuren under dessa dagar. Människorna skall försonas med varandra under denna dag. En stor del av firandet kan sammanfattas med god mat, fest, familjetid, uppoffringar till Allah och till de fattiga, umgänge och en stor tacksamhet till Allah.

Afropé.se vill önska alla våra läsare en riktigt fin dag och i synnerhet en fin tid för våra muslimska läsare. Eid Mubarak.

Fatou Touray

Krönika: Vad är egentligen religion?

Vad är egentligen den riktiga sanningen? Finns det en Gud? Finns det gott och ont, ett helvete och ett paradis? Finns det kanske massa olika gudar eller finns det kanske ett liv efter döden? Har vi egentligen någon mening här på jorden eller är vi bara en liten del på en oändlig tidsskala, har vi ingen större betydelse utan är vi bara ett resultat av den ”stora smällen” för så många miljarder år sedan?

Göteborgs synagoga - Bild: Gumisza
Göteborgs synagoga – Bild: Gumisza

Det här är frågor som alla säkerligen tänker på någon gång i livet. Det är också frågor som inte har ett rätt eller fel svar, för vi har än idag faktiskt inte hittat svaren. Antagligen kommer vi aldrig hitta de exakta svaren och det är något vi har svårt att acceptera. Vi vill ha svar, vi vill veta hur vi kom till, vad vi har för mening på den här jorden, och så vidare. Det är möjligt att det är på grund av sådana här obesvarade frågor som religion kom till. Vi behövde tro att något, någon, några skapade vad vi är idag. Religioner ger svar på alla dessa frågor, svaren ser absolut helt olika ut beroende på vem du frågar, men det är i alla fall svar. Så vad är då egentligen religion? Absolut allting och ingenting, med andra ord ett begrepp som är nästintill omöjligt att definiera med en absolut definition. Religion ger människor svar, oavsett hur svaren ser ut. Oavsett om det är rätt eller fel svar, så ger det svar. Egentligen är det väl vad vi alla söker, svaret på meningen med livet?

Det är någonting väldigt fint med allt det här. Vi har friheten att bestämma vad som är rätt för just oss, jag kan välja min egen sanning, det behöver inte vara någon annans sanning, utan det är min helt egna. Så varför då ta någonting så fint och heligt och smutskasta det med ondska och dolda agendor. Varför försöka kontrollera människor genom deras tro? Varför döda i Guds namn när alla religioner förespråkar kärlek?

Det är fascinerande, men framförallt skrämmande, hur människor kan tro så starkt på sin övertygelse att de är redo att begå oförlåtliga brott på grund av den. Det behöver inte bara vara en religiös övertygelse, utan i stort sett vad som helst, men i vilket läge är det man släpper sitt eget sunda förnuft och helt hänger sig själv till extrema grupper. Vad för typ av människa är man då? Är det en ond människa med trasig bakgrund utan familj och vänner? Eller kan det vara en helt vanlig människa som du och jag, som har jobb, har gått i skolan, har vänner och familj? Jag tror inte det finns någon typisk profil på den som är kapabel till att ta det där extra steget in i religiös, politisk eller ideologisk extremism.

Sedan vi människor kom till jorden har vi alltid trott på någonting. Jag tror vi behöver det. Vi är en liten del av universum, en liten del av någonting oändligt. Hur bearbetar man den tanken? Det finns inget stopp. Vi kan inte fullt ut förklara hur allting fungerar, vi kan inte förklara varför vi är här på jorden, vi kan inte förklara meningen med det. Vi människor vill ha en förklaring till allt, vi kan inte bara släppa saker och inse att vi inte förstår allt, vi måste ha en förklaring till varför saker är som det är. Så vi vänder oss till någonting större än oss själva, någonting vi kan tro på, någonting som skapade oss, en mening med vår existens. Men hur kan då någonting så personligt som tro skapa så mycket problem i världen?

Det finns absolut inget konkret svar på den frågan, men jag tror att en del av det är bristande respekt för varandras olikheter och livsuppfattningar. Bristen på respekt kommer från alla håll. Om vi ska prata om de tre största religionerna i världen judendomen, kristendomen och islam så dyrkar alla tre religioner samma Gud, det här står klart och tydligt i alla heliga skrifter. Målet är detsamma, det är vägen dit som skiljer sig en aning. Det som inte står någonstans i varken Bibeln eller Koranen är att det är ok att påtvinga sin egen tro på någon annan, man kan informera och upplysa, men inte tvinga. Att sedan gå och döda sina medmänniskor i Guds namn är för mig helt oförståeligt. Hur de sedan försöker rättfärdiga det med utdrag ur till exempel Bibeln eller Koranen är en synd i sig.

Moské i Gambia Foto: Fatou Touray, Afropé
Moské i Gambia Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag anser att de människor som kallar sig ateister eller icke-troende måste respektera att religion är någonting väldigt heligt och viktigt för många människor. Jag personligen är inte speciellt religiös och kan inte påstå att jag tillhör någon speciell religion men vem är jag att säga till någon annan hur hen ska tro eller hur hen ska leva.

Det som hände i Paris är ett perfekt exempel på den bristande respekt vi har för varandra. Vad som hände människorna som blev mördade av terroristerna är förfärligt och fel på alla sätt och vis och de männen som utförde det här i ”Guds namn” kan inte kalla sig religiösa. Men det som sedan följer kan jag inte förstå, varför man fortsätter att publicera avbildningar av profeten Mohammed. Jag förstår hela grejen med tryckfrihet och yttrandefrihet och att det är två pelare som demokratin är uppbyggd på. Det jag har svårt att förstå är; Varför, om man vet att det finns någonting i en religion som är förbjudet, någonting som betyder så mycket för miljoner människor, någonting som egentligen inte påverkar en själv – varför går man då in för att göra något bara för att man kan, utan någon tanke på de människor som det faktiskt berör? Enligt mig är det ren illvilja och brist på respekt för sina medmänniskor som faktiskt tycker att det är viktigt. Jag blir så förbannad varje gång jag hör att det har gjorts en avbildning, för det finns absolut ingen anledning till det, det kommer inte någonting gott ur det, utan man gör det verkligen bara för att man kan. Helt fel enligt mig. Självklart är inte detta en anledning för någon att skada de människor som gjort avbildningar, men jag tror att sådana här hemska tragedier kan undvikas om vi börjar respektera varandras olika uppfattningar om livet.

Kyrka i Stockholm Foto: Fatou Touray, Afropé
Kyrka i Stockholm Foto: Fatou Touray, Afropé

Vad är det då som gör att vissa människor känner sig helt tillfreds med inställningen att det inte finns någon Gud. De är helt okej med tanken att de inte riktigt vet var de kommer ifrån eller vad meningen med deras existens är. De lever lyckliga i det ovetande. Medan det finns människor som ägnar hela sitt liv åt att hitta sanningen, hitta meningen med livet, finna Gud och finna frälsning. De överlämnar sig själva till något som är större än de själva. Betyder det då att de människor som finner Gud, i vilken form nu Gud och gudar utspelar sig, har hittat sanningen, finner de sanningen? Eller är de egentligen precis lika ovetande som alla andra?

De människor som inte tror på någon slags Gud eller högre makter lutar sig ofta tillbaka på vetenskapen och logiken. Allting har en naturlig förklaring och vetenskapen har konkreta bevis, vilket religioner saknar. De i sin tur anser att de ingår i något som är större än de själva, universum. Då kan man ju fråga sig om vetenskapen ska ses som en religion? Dock har de mer bevis de kan luta sig tillbaka på, men samtidigt var det inte så längesen som vetenskapen sa att jorden var platt, så hur mycket kan man egentligen lita på den vetenskapliga sanningen? Och hur viktigt är det egentligen att veta?

Dessa frågor är omöjliga att svara på, jag personligen kan säga vad jag tycker, jag har mina egna åsikter om vad som är rätt och fel men jag kan inte hävda att den sanningen är någon annans sanning. Det är när människor hävdar och tvingar på andra människor sina åsikter som det blir farligt. Inte bara när det kommer till religioner utan i alla aspekter och avseende i samhället. Ateister kan vara lika fundamentalistiska i sin framfart som religiösa personer kan vara, allt handlar om tolerans gentemot varandra och en tillräckligt stor självinsikt att jag som enskild individ inte sitter på den enda sanningen.

 

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

Genetiskt predisponerad för barbari

Jag har ju tidigare berättat hur svårt det är att möta nationalisternas ständiga malande om invandrares och då främst muslimers tillkortakommanden, eftersom det är en del av den nationalistiska rörelsens omedvetna strategier att konsekvent välja bort information som motsäger ens slutsats.

Två händelser cirkulerar just nu i sociala medier, som båda var för sig bevisar denna tes.

Arkivbild Bild: Fatou Touray, afrope.se
Arkivbild Bild: Fatou Touray, afrope.se

Den ena är Malalas nobelpris. Nationalisterna har uppmärksammat detta, och skriver långa haranger om hur islam är en rakt igenom ond lära, och hur Malala är ett bevis på detta. Ingen verkar inse att även Malala är muslim, och därmed en representant för islam. ”Goda” muslimers hjältedåd är indivndernas förtjänst. ”Onda” muslimers dåd är en naturlig konsekvens av deras religion, oavsett om det är skattebrott eller om de är otrevliga på bensinmacken.

Den andra är det fruktansvärda fallet med pappan som verkar ha mördat fru och barn vid ett stenbrott. Händelsens spridning i nationalistfora är extremt typisk. När det först hände kom kommentarerna om konsekvenserna av mångkultur, om invandrares allmänna tendens till våld och om hur vi svenskar blir drabbade hela tiden.

Sedan stod det klart att familjen är etniskt svensk.

Då blev det iställt en enskild tragedi och psykisk störning var den enda tänkbara förklaringen.

Det var precis samma historia när våldtäktsmannen härjade i Stockholms innerstad för ett par år sedan. Någon skrev på flashback: ”Han måste ju vara invandrare. Alltså han kan ju vara svensk, men då är han ju psykiskt störd.” Senare visade han sig vara välanpassad, blond och blåögd, och intresset dog snabbt.

Islam representeras alltid av bin Ladin. Aldrig av Malala.

Bild: Fatou Touray, afrope.se
Bild: Fatou Touray, afrope.se

Svenskar representeras alltid av Karl XII. Aldrig av Anders Eklund.

Trots att Karl XII:s andel svenskt blod inskränker sig till en sextondel.

”Men hallå”, vill jag skriva till bortförklararna, ”är det inte så att han utförde dådet för att han är svensk? Behöver vi inte ta krafttag mot svenskheten nu? Han härstammar ju från vikingarna, som var extremt svåranpassningsbara, och visade en stark bristande respekt för andra folks suveränitet, med våldtäkt, stöld och mord som ständig konsekvens. Det är naturligt att bete sig barbariskt när man är svensk, och har en genetisk predisposition för att bonka ihjäl folk. Det bästa för samhället är ju att utvisa alla svenskar, så får invandrarna leva här ifred.”

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Djupt djurplågade djur

Som jag skrev i min förra krönika är aspekterna på halalmat så många att vi behöver desarmera dem en och en.

Jag börjar med den svåraste: djurplågeriet.

Det första vi behöver rätta till är att halal inte är namnet på en slaktmetod. Detta är självklart för alla muslimer och alla med kunskap om islam, men ganska okänt för många andra. Halal betyder kort och gott ”tillåtet”. Motsatsen är haraam, som är otillåtet. Otillåtet är till exempel gris- och hundkött, blod och alkohol.

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Halalmat kan alltså vara allt från äpplen till sardiner, utan att fördenskull omfattas av halalslakt.

Eller ‘dhabihah’, som är det korrekta ordet för halalslakt.

Dhabihah omfattar en rad manövrar, som många gånger egentligen handlar om att visa respekt för djuret. Bland annat ska slaktaren se till att djuret slipper se andra djur dö, eller andra döda djur. Slaktaren ska också se djuret i ögonen.

Sedan ska djuret vändas mot Mecka, och slaktaren, som måste vara muslim, ska säga ”Bismillah”, som en välsignelse.

Sedan ska djuret skäktas, det vill säga blodas av.

Förutom bönen och Mecka gäller samma slaktmetod för judiskt koscher-kött.

Muslimer och judar är inte, tvärtemot vad som ofta påstås, exceptionella djurplågare, utan köper du kött från ett fattigt land är det stor risk att det är skäktat.

Tänk på det, när du väljer brasilianskt kött för att det svenska känns för dyrt.

”Skrika som en stucken gris”, säger vi ibland, och syftar då på ljuden från en gris som fått halspulsådern avskuren och skrek för att den höll på att dö. Ett ljud de flesta av våra förfäder hört många gånger. Skäktning, med andra ord.

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Och vad tänker du att ”The Silence of the Lambs” var? Jo tystnaden när slakten upphört, och anledningen till att det inte var tyst innan tystnaden uppstod var att djurens halsar skars av, utan att de först bedövades. Uppenbarligen. För hade de bedövats hade det ju varit tyst hela tiden.

Normalt är det ett dåligt försvar att hänvisa till andra som lika goda kålsupare, men i det här fallet är det mycket befogat, för det är få skrönor som är så vitt spridda som den om halalslakt som något exceptionellt.

 

Så.

Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Vi tar det igen: Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Alla höns slaktas normalt genom att halsen skärs av.

Det är ingen skillnad på halalslakt, eller övrig slakt i Sverige, vad gäller slaktmetod, om vi undantar ”bismillah” och tittandet i ögonen och vändandet mot Mecka.

 

Det är däremot en stor skillnad i slaktmetod mellan olika länder.

Det som skiljer slaktmetoder åt är huruvida de först bedövas av en bultpistol eller genom att klubbas eller inte bedövas alls. Eller genom elbedövning, som är vanligast i fallet fjäderfä.

Klubbning är så att säga budgetmetoden i fattigare länder. Man tager en stor klubba och bonkar oxen i pannan.

Tror du mig inte? Läs jordbruksverkets definition av slakt. ”Slakt innebär att djuret avlivas genom avblodning. I Sverige krävs alltid bedövning före avblodning. Djur avlivas genom slakt främst för att bli livsmedel. ”

 

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 10.53.51

Djurplågeri vid slakt finns däremot i tredje världen. Där har man inte råd med bultpistoler, och ofta inte tid eller kunskap nog att klubba djuren innan halsen skärs av. Det gäller förstås särskilt mellanstora djur, som får och getter, som det går att hålla fast de sprattlar.

Djurplågeri hänger alltså tätt ihop med övrig nöd. Bekämpa fattigdomen, och djuren får det också bättre.

Djurplågeri finns också på närmare håll, där man inte alls är fattiga. Inom EU, till exempel.

Vi i Sverige tillsammans med Norge är nämligen världsbäst på djurskydd. Våra regler är den tuffaste ribban.

Jag tänker inte skriva om fastlåsta grisar och höns som aldrig får röra sig, eller om djurtransporter där benen bryts och ögon petas ut på djuren. Du har nog sett bilderna eller klippen.

Jag nöjer mig med att konstatera att även inom EU finns mycket att göra.

Sedan ska sägas att det finns vissa åtskilliga EU-länder som av outgrundliga skäl utnyttjar ett undantag i EUs förordning för att tillåta skäktning utan bedövning för muslimer och judar. För detta finns inget försvar. Det är ytterst få inriktningar av islam och judendom som inte godtar bedövning, och detta
fåtal religionsutövare finns det ingen anledning att böja sig för.
De kan gott bli vegetarianer.

 

I februari år 1993 åt jag min sista tugga kött någonsin. Den allt överskuggande anledningen till min vegetarianism var då och förblir än idag att jag inte vill vara en del av något djurplågeri alls. Jag skulle inte skriva krönikor där jag försvarar något som går emot mitt engagemang för att alla djur ska ha det så bra som möjligt.

Och jag hoppas nu att jag har varit tydlig:

Svenskt kött är bäst ur djurskyddshänseende, och det gäller helt oavsett om det är halalmärkt eller inte.

Europeiskt kött kan vara OK, beroende på varifrån det kommer.

Kött från tredje världen bör undvikas, om du värnar om djurens bästa.

 

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Men när nationalisterna spinner loss i halaldebatten spelar förstås inte sådant trams som fakta någon roll. Det viktiga är ju inte djuren alls, utan att muslimer trakasseras. Och då är dock att tankefiguren om djurplågeriet central. Människor måste invaggas i en tro om att även svenskt halalkött är djurplågeri för att ställa upp på dumheterna.

 

Men låt oss göra ett tankeexperiment.

Många muslimer är sekulariserade och bryr sig inte om halal alls.

Andra, kanske så många som hundratusen, är nöjda med svenskt halalslaktat kött.

Vad tror du händer om vi gör som SD kräver, och slutar med vår halalslakt i Sverige?

Tror du dessa hundratusen blir vegetarianer?

 

Den som verkligen bryr sig om djur gör följande:

  1. Slutar ifrågasätta svenskt halalkött, och lobbar, jobbar, kämpar för ett bättre djurskydd i hela EU, och gärna även resten av världen. Det är där vi ska lägga krutet.
  2. Pratar med kommun- och landstingspolitiker om att köpa kött enligt svensk standard. Nej, inom EU får man inte kräva att köttet ska vara svenskt. Det är något som verkligen retar nationalisterna, men det är ganska naturligt egentligen. Hela tanken med EU bygger på fri rörlighet. Däremot får man ställa krav på hur djuret har levat och dött. Genom att kräva svensk standard bidrar vi till att underminera för de som låser fast djuren, överanvänder antibiotika eller slaktar utan bedövning.
  3. Hjälper till att styra om opinionen till en meningsfull debatt om djurskydd.
  4. Köper svenskt!
Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt