Etikettarkiv: jag är lucia

Jag är inte Lucia

Varuhuset Åhléns annonskampanj inför högtiden Lucia innehöll en bild på ett litet luciabarn. En icke-vit pojke i vit klänning och luciakrona. Ett oskyldigt barn.

Luciafirande oavsett hudfärg. Foto: privat

Internetrasismen tog snabbt fart, men sociala medier gick samman och kärlek vann över hat. Jag var en av de tusentals Facebookanvändare som tog sig tid att plantera kärlek och styrka i kommentarsfältet. Men på grund av hatet och den enorma uppmärksamheten bad barnets föräldrar att bilden skulle tas bort på varuhusets Facebooksida.

I samband med händelsen startade kampanjen #jagärlucia, där många rasifierade och andra personer delar barndomsbilder där man själv varit klädd till Lucia. För att visa på att det absolut inte finns något märkvärdigt över att vara icke-vit och samtidigt Lucia. Andra människor delar nutida bilder på sig själva i luciakrona. Jag förstår syftet och har full respekt för ”Jag är lucia”-kampanjen. Men jag är inte Lucia. Jag vill inte vara Lucia.

Jag har förståelse för att det i samhället finns en liten grupp människor vill hålla fast vid sina skruvade definitioner av svensk kultur och tradition. Ja, vi lever i en demokrati och individen har rätt att tycka och tänka fritt. Men gränsen går vid att ge sig på barn. Då har det gått för långt!

Foto: Pixabay

Jag är så innerligt trött på att endast vara något för andra att beskåda. Trött på att höra kommentarer om att rasism inte existerar i Sverige, och ifrågasättande av behovet av egna rum för svarta och andra riskgrupper i samhället. Ja, jag är fruktansvärt trött på att gång på gång se rasismens fula tryne. Och jag är less på att vi andra i samhället, efter varje händelse ska mobilisera oss. Samla kraft och organisera oss. Komma samman och stå emot ondskan.

Om jag är trött och arg, vad känner då de riktiga aktivisterna? De som tar varje kamp för antirasism, utbildar och inspirerar. De som dedikerar livet till att bekämpa rasism och orättvisor. Även om jag känner mig slagen för tillfället blir jag oerhört varm av att se att kampen fortsätter. Både på nätet och i det verkliga livet. Vi måste tillsammans hitta gemensamma lösningar för ett öppnare Sverige, men för mig som svart kan det också bli tröttsamt att leva med den styrkan. Hur länge är det tänkt att vi ska orka stå emot? Tillslut blir det svårt att hålla sig lugn och sansad.

Så, nej jag vill inte vara Lucia.

Rokibath Alassane