Etikettarkiv: judendom

Krönika: Vad är egentligen religion?

Vad är egentligen den riktiga sanningen? Finns det en Gud? Finns det gott och ont, ett helvete och ett paradis? Finns det kanske massa olika gudar eller finns det kanske ett liv efter döden? Har vi egentligen någon mening här på jorden eller är vi bara en liten del på en oändlig tidsskala, har vi ingen större betydelse utan är vi bara ett resultat av den ”stora smällen” för så många miljarder år sedan?

Göteborgs synagoga - Bild: Gumisza
Göteborgs synagoga – Bild: Gumisza

Det här är frågor som alla säkerligen tänker på någon gång i livet. Det är också frågor som inte har ett rätt eller fel svar, för vi har än idag faktiskt inte hittat svaren. Antagligen kommer vi aldrig hitta de exakta svaren och det är något vi har svårt att acceptera. Vi vill ha svar, vi vill veta hur vi kom till, vad vi har för mening på den här jorden, och så vidare. Det är möjligt att det är på grund av sådana här obesvarade frågor som religion kom till. Vi behövde tro att något, någon, några skapade vad vi är idag. Religioner ger svar på alla dessa frågor, svaren ser absolut helt olika ut beroende på vem du frågar, men det är i alla fall svar. Så vad är då egentligen religion? Absolut allting och ingenting, med andra ord ett begrepp som är nästintill omöjligt att definiera med en absolut definition. Religion ger människor svar, oavsett hur svaren ser ut. Oavsett om det är rätt eller fel svar, så ger det svar. Egentligen är det väl vad vi alla söker, svaret på meningen med livet?

Det är någonting väldigt fint med allt det här. Vi har friheten att bestämma vad som är rätt för just oss, jag kan välja min egen sanning, det behöver inte vara någon annans sanning, utan det är min helt egna. Så varför då ta någonting så fint och heligt och smutskasta det med ondska och dolda agendor. Varför försöka kontrollera människor genom deras tro? Varför döda i Guds namn när alla religioner förespråkar kärlek?

Det är fascinerande, men framförallt skrämmande, hur människor kan tro så starkt på sin övertygelse att de är redo att begå oförlåtliga brott på grund av den. Det behöver inte bara vara en religiös övertygelse, utan i stort sett vad som helst, men i vilket läge är det man släpper sitt eget sunda förnuft och helt hänger sig själv till extrema grupper. Vad för typ av människa är man då? Är det en ond människa med trasig bakgrund utan familj och vänner? Eller kan det vara en helt vanlig människa som du och jag, som har jobb, har gått i skolan, har vänner och familj? Jag tror inte det finns någon typisk profil på den som är kapabel till att ta det där extra steget in i religiös, politisk eller ideologisk extremism.

Sedan vi människor kom till jorden har vi alltid trott på någonting. Jag tror vi behöver det. Vi är en liten del av universum, en liten del av någonting oändligt. Hur bearbetar man den tanken? Det finns inget stopp. Vi kan inte fullt ut förklara hur allting fungerar, vi kan inte förklara varför vi är här på jorden, vi kan inte förklara meningen med det. Vi människor vill ha en förklaring till allt, vi kan inte bara släppa saker och inse att vi inte förstår allt, vi måste ha en förklaring till varför saker är som det är. Så vi vänder oss till någonting större än oss själva, någonting vi kan tro på, någonting som skapade oss, en mening med vår existens. Men hur kan då någonting så personligt som tro skapa så mycket problem i världen?

Det finns absolut inget konkret svar på den frågan, men jag tror att en del av det är bristande respekt för varandras olikheter och livsuppfattningar. Bristen på respekt kommer från alla håll. Om vi ska prata om de tre största religionerna i världen judendomen, kristendomen och islam så dyrkar alla tre religioner samma Gud, det här står klart och tydligt i alla heliga skrifter. Målet är detsamma, det är vägen dit som skiljer sig en aning. Det som inte står någonstans i varken Bibeln eller Koranen är att det är ok att påtvinga sin egen tro på någon annan, man kan informera och upplysa, men inte tvinga. Att sedan gå och döda sina medmänniskor i Guds namn är för mig helt oförståeligt. Hur de sedan försöker rättfärdiga det med utdrag ur till exempel Bibeln eller Koranen är en synd i sig.

Moské i Gambia Foto: Fatou Touray, Afropé
Moské i Gambia Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag anser att de människor som kallar sig ateister eller icke-troende måste respektera att religion är någonting väldigt heligt och viktigt för många människor. Jag personligen är inte speciellt religiös och kan inte påstå att jag tillhör någon speciell religion men vem är jag att säga till någon annan hur hen ska tro eller hur hen ska leva.

Det som hände i Paris är ett perfekt exempel på den bristande respekt vi har för varandra. Vad som hände människorna som blev mördade av terroristerna är förfärligt och fel på alla sätt och vis och de männen som utförde det här i ”Guds namn” kan inte kalla sig religiösa. Men det som sedan följer kan jag inte förstå, varför man fortsätter att publicera avbildningar av profeten Mohammed. Jag förstår hela grejen med tryckfrihet och yttrandefrihet och att det är två pelare som demokratin är uppbyggd på. Det jag har svårt att förstå är; Varför, om man vet att det finns någonting i en religion som är förbjudet, någonting som betyder så mycket för miljoner människor, någonting som egentligen inte påverkar en själv – varför går man då in för att göra något bara för att man kan, utan någon tanke på de människor som det faktiskt berör? Enligt mig är det ren illvilja och brist på respekt för sina medmänniskor som faktiskt tycker att det är viktigt. Jag blir så förbannad varje gång jag hör att det har gjorts en avbildning, för det finns absolut ingen anledning till det, det kommer inte någonting gott ur det, utan man gör det verkligen bara för att man kan. Helt fel enligt mig. Självklart är inte detta en anledning för någon att skada de människor som gjort avbildningar, men jag tror att sådana här hemska tragedier kan undvikas om vi börjar respektera varandras olika uppfattningar om livet.

Kyrka i Stockholm Foto: Fatou Touray, Afropé
Kyrka i Stockholm Foto: Fatou Touray, Afropé

Vad är det då som gör att vissa människor känner sig helt tillfreds med inställningen att det inte finns någon Gud. De är helt okej med tanken att de inte riktigt vet var de kommer ifrån eller vad meningen med deras existens är. De lever lyckliga i det ovetande. Medan det finns människor som ägnar hela sitt liv åt att hitta sanningen, hitta meningen med livet, finna Gud och finna frälsning. De överlämnar sig själva till något som är större än de själva. Betyder det då att de människor som finner Gud, i vilken form nu Gud och gudar utspelar sig, har hittat sanningen, finner de sanningen? Eller är de egentligen precis lika ovetande som alla andra?

De människor som inte tror på någon slags Gud eller högre makter lutar sig ofta tillbaka på vetenskapen och logiken. Allting har en naturlig förklaring och vetenskapen har konkreta bevis, vilket religioner saknar. De i sin tur anser att de ingår i något som är större än de själva, universum. Då kan man ju fråga sig om vetenskapen ska ses som en religion? Dock har de mer bevis de kan luta sig tillbaka på, men samtidigt var det inte så längesen som vetenskapen sa att jorden var platt, så hur mycket kan man egentligen lita på den vetenskapliga sanningen? Och hur viktigt är det egentligen att veta?

Dessa frågor är omöjliga att svara på, jag personligen kan säga vad jag tycker, jag har mina egna åsikter om vad som är rätt och fel men jag kan inte hävda att den sanningen är någon annans sanning. Det är när människor hävdar och tvingar på andra människor sina åsikter som det blir farligt. Inte bara när det kommer till religioner utan i alla aspekter och avseende i samhället. Ateister kan vara lika fundamentalistiska i sin framfart som religiösa personer kan vara, allt handlar om tolerans gentemot varandra och en tillräckligt stor självinsikt att jag som enskild individ inte sitter på den enda sanningen.

 

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

Djupt djurplågade djur

Som jag skrev i min förra krönika är aspekterna på halalmat så många att vi behöver desarmera dem en och en.

Jag börjar med den svåraste: djurplågeriet.

Det första vi behöver rätta till är att halal inte är namnet på en slaktmetod. Detta är självklart för alla muslimer och alla med kunskap om islam, men ganska okänt för många andra. Halal betyder kort och gott ”tillåtet”. Motsatsen är haraam, som är otillåtet. Otillåtet är till exempel gris- och hundkött, blod och alkohol.

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Halalmat kan alltså vara allt från äpplen till sardiner, utan att fördenskull omfattas av halalslakt.

Eller ‘dhabihah’, som är det korrekta ordet för halalslakt.

Dhabihah omfattar en rad manövrar, som många gånger egentligen handlar om att visa respekt för djuret. Bland annat ska slaktaren se till att djuret slipper se andra djur dö, eller andra döda djur. Slaktaren ska också se djuret i ögonen.

Sedan ska djuret vändas mot Mecka, och slaktaren, som måste vara muslim, ska säga ”Bismillah”, som en välsignelse.

Sedan ska djuret skäktas, det vill säga blodas av.

Förutom bönen och Mecka gäller samma slaktmetod för judiskt koscher-kött.

Muslimer och judar är inte, tvärtemot vad som ofta påstås, exceptionella djurplågare, utan köper du kött från ett fattigt land är det stor risk att det är skäktat.

Tänk på det, när du väljer brasilianskt kött för att det svenska känns för dyrt.

”Skrika som en stucken gris”, säger vi ibland, och syftar då på ljuden från en gris som fått halspulsådern avskuren och skrek för att den höll på att dö. Ett ljud de flesta av våra förfäder hört många gånger. Skäktning, med andra ord.

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Och vad tänker du att ”The Silence of the Lambs” var? Jo tystnaden när slakten upphört, och anledningen till att det inte var tyst innan tystnaden uppstod var att djurens halsar skars av, utan att de först bedövades. Uppenbarligen. För hade de bedövats hade det ju varit tyst hela tiden.

Normalt är det ett dåligt försvar att hänvisa till andra som lika goda kålsupare, men i det här fallet är det mycket befogat, för det är få skrönor som är så vitt spridda som den om halalslakt som något exceptionellt.

 

Så.

Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Vi tar det igen: Alla däggdjur slaktas genom att blodas av.

Alla höns slaktas normalt genom att halsen skärs av.

Det är ingen skillnad på halalslakt, eller övrig slakt i Sverige, vad gäller slaktmetod, om vi undantar ”bismillah” och tittandet i ögonen och vändandet mot Mecka.

 

Det är däremot en stor skillnad i slaktmetod mellan olika länder.

Det som skiljer slaktmetoder åt är huruvida de först bedövas av en bultpistol eller genom att klubbas eller inte bedövas alls. Eller genom elbedövning, som är vanligast i fallet fjäderfä.

Klubbning är så att säga budgetmetoden i fattigare länder. Man tager en stor klubba och bonkar oxen i pannan.

Tror du mig inte? Läs jordbruksverkets definition av slakt. ”Slakt innebär att djuret avlivas genom avblodning. I Sverige krävs alltid bedövning före avblodning. Djur avlivas genom slakt främst för att bli livsmedel. ”

 

Skärmavbild 2014-10-04 kl. 10.53.51

Djurplågeri vid slakt finns däremot i tredje världen. Där har man inte råd med bultpistoler, och ofta inte tid eller kunskap nog att klubba djuren innan halsen skärs av. Det gäller förstås särskilt mellanstora djur, som får och getter, som det går att hålla fast de sprattlar.

Djurplågeri hänger alltså tätt ihop med övrig nöd. Bekämpa fattigdomen, och djuren får det också bättre.

Djurplågeri finns också på närmare håll, där man inte alls är fattiga. Inom EU, till exempel.

Vi i Sverige tillsammans med Norge är nämligen världsbäst på djurskydd. Våra regler är den tuffaste ribban.

Jag tänker inte skriva om fastlåsta grisar och höns som aldrig får röra sig, eller om djurtransporter där benen bryts och ögon petas ut på djuren. Du har nog sett bilderna eller klippen.

Jag nöjer mig med att konstatera att även inom EU finns mycket att göra.

Sedan ska sägas att det finns vissa åtskilliga EU-länder som av outgrundliga skäl utnyttjar ett undantag i EUs förordning för att tillåta skäktning utan bedövning för muslimer och judar. För detta finns inget försvar. Det är ytterst få inriktningar av islam och judendom som inte godtar bedövning, och detta
fåtal religionsutövare finns det ingen anledning att böja sig för.
De kan gott bli vegetarianer.

 

I februari år 1993 åt jag min sista tugga kött någonsin. Den allt överskuggande anledningen till min vegetarianism var då och förblir än idag att jag inte vill vara en del av något djurplågeri alls. Jag skulle inte skriva krönikor där jag försvarar något som går emot mitt engagemang för att alla djur ska ha det så bra som möjligt.

Och jag hoppas nu att jag har varit tydlig:

Svenskt kött är bäst ur djurskyddshänseende, och det gäller helt oavsett om det är halalmärkt eller inte.

Europeiskt kött kan vara OK, beroende på varifrån det kommer.

Kött från tredje världen bör undvikas, om du värnar om djurens bästa.

 

Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Men när nationalisterna spinner loss i halaldebatten spelar förstås inte sådant trams som fakta någon roll. Det viktiga är ju inte djuren alls, utan att muslimer trakasseras. Och då är dock att tankefiguren om djurplågeriet central. Människor måste invaggas i en tro om att även svenskt halalkött är djurplågeri för att ställa upp på dumheterna.

 

Men låt oss göra ett tankeexperiment.

Många muslimer är sekulariserade och bryr sig inte om halal alls.

Andra, kanske så många som hundratusen, är nöjda med svenskt halalslaktat kött.

Vad tror du händer om vi gör som SD kräver, och slutar med vår halalslakt i Sverige?

Tror du dessa hundratusen blir vegetarianer?

 

Den som verkligen bryr sig om djur gör följande:

  1. Slutar ifrågasätta svenskt halalkött, och lobbar, jobbar, kämpar för ett bättre djurskydd i hela EU, och gärna även resten av världen. Det är där vi ska lägga krutet.
  2. Pratar med kommun- och landstingspolitiker om att köpa kött enligt svensk standard. Nej, inom EU får man inte kräva att köttet ska vara svenskt. Det är något som verkligen retar nationalisterna, men det är ganska naturligt egentligen. Hela tanken med EU bygger på fri rörlighet. Däremot får man ställa krav på hur djuret har levat och dött. Genom att kräva svensk standard bidrar vi till att underminera för de som låser fast djuren, överanvänder antibiotika eller slaktar utan bedövning.
  3. Hjälper till att styra om opinionen till en meningsfull debatt om djurskydd.
  4. Köper svenskt!
Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt