Etikettarkiv: juridik

Gränslös Juridik : Min man är papperslös. Får han stanna i Sverige om jag blir gravid?

Fråga: Min man har inga papper i Sverige. Vi har inte ett registrerat äktenskap. Han har inte heller några ID-handlingar. Jag är svensk medborgare. Vi har hört att om vi får barn tillsammans kan han få uppehållstillstånd utan att behöva lämna Sverige, stämmer det? Och vad gäller om han bor illegalt i ett annat EU-land än Sverige och vill komma hit? Hjälper det om jag blir gravid?

 

Svar: Det är omöjligt att ge ett generellt svar på frågan om ett gemensamt barn kan ge ett uppehållstillstånd. Grundregeln är (som ni säkert redan vet) att den som vill ansöka om uppehållstillstånd i Sverige alltid måste göra det antingen från sitt hemland eller i ett land där han eller hon har laglig rätt att vistas. Redan här kan ni stöta på problem eftersom din man inte har uppehållstillstånd och inte heller är asylsökande.

Det första och bästa rådet jag kan ge er är därför att ni måste försöka se till att en ansökan om uppehållstillstånd kan göras med en legal vistelse i ansökningslandet som grund. Detta kan uppnås till exempel om din man är asylsökande, eller om han gör sin ansökan direkt i Sverige efter att ha rest in i landet med en giltig visering.

Enligt de nya regler som började gälla sommaren 2014 ska det nu vara lättare att få uppehållstillstånd för en person som har ett barn tillsammans med en svensk medborgare eller med en person som har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Men, transportsträckan dit kan ändå vara rätt lång. De nya reglerna har inte prövats tillräckligt för att det ska gå att dra några långtgående slutsatser om att ett barn är en garanti för att få stanna. Varje fall bedöms också individuellt av Migrationsverket.

Det finns också en rad olika grundläggande villkor som måste vara uppfyllda för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att ansöka om uppehållstillstånd med ett gemensamt barn som främsta grund. Jag ska försöka räkna upp det viktigaste ni behöver lösa i detta hinderlopp.

 

  1. Det första hindret är vårdnadsfrågan.

Den som söker uppehållstillstånd i Sverige med gemensamt barn som främsta grund måste ha en juridiskt giltig gemensam vårdnad om barnet och den andra föräldern måste ha rätt att bo i Sverige, det vill säga medföräldern måste vara antingen en svensk medborgare eller en person som har permanent uppehållstillstånd.

Ett juridiskt giltigt beslut om vårdnaden kan, om ni inte är gifta när barnet föds, antingen tas i domstol eller genom familjerätten i kommunen i samband med att faderskapet erkänns. Är ni gifta med varandra och äktenskapet är registrerat av folkbokföringen när barnet föds, så har ni automatiskt gemensam vårdnad om barnet och din make räknas automatiskt som barnets pappa.

 

  1. Detta leder oss fram till det andra hindret, som är identitetsfrågan.

För att två personer överhuvudtaget ska kunna gifta sig med varandra, eller ansöka om gemensam vårdnad i domstol eller genom familjerätten, krävs att bägge har giltiga ID-handlingar. För att kunna ingå och registrera ett äktenskap krävs dessutom att parterna kan visa att de inte är gifta på annat håll. Detta sker lämpligast genom att bägge begär bevis från sina länders respektive folkbokföringsregister om att de är ogifta. Själva den formella hindersprövningen hos Skatteverket brukar ta omkring fyra veckor.

Även för att kunna få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad krävs som grundregel att personen har giltiga ID-handlingar. Det finns visserligen en möjlighet att med hjälp av DNA-test ta reda på om till exempel en påstådd pappa verkligen är far till ett barn. Men efter ett beviljat och positivt DNA-test behövs ju ändå identitetsfrågan klaras ut. Kommer då personen från ett land där det normalt sett ska vara möjligt att få fram ID-handlingar kan det innebära ett avslag på ansökan om sådana inte finns.

 

  1. Det tredje hindret är ert eget – tidsfaktorn.

Din man kan inte ansöka om uppehållstillstånd förrän barnet är fött. Du måste alltså gå igenom en nio månader lång graviditet och därefter en förlossning, hela tiden med vetskapen om att din partner kan komma att utvisas innan barnet föds och att det kan ta lång tid innan ni återförenas.

Efter att barnet är fött följer också flera legala processer. Ni måste kunna bevisa att barnet är ert gemensamma. Ni måste kunna bevisa era identiteter. Ni måste också leva med risken för ett avslag på begäran om uppehållstillstånd. Det kan bli många turer fram och tillbaka med överklaganden och beslut, där ni kan komma att kastas mellan hopp och förtvivlan under flera år. Detta måste ni båda ta med i beräkningen.

Har du ett nätverk av andra personer som är beredda att stötta dig om din man inte finns där? Klarar du att leva med den oro som kan bli följden om ni inte går iland med era planer, vilken än orsaken är, och din man kanske måste göra ansökan från sitt hemland? Klarar du att ensam ta hand om en bebis och allt det ekonomiska, praktiska och rent mänskliga om han inte kan vara en fungerande medförälder? Klarar du av situationen om det skulle visa sig att barnet har en funktionsnedsättning eller kanske har någon sjukdom som kräver mycket av dig i form av omvårdnad?

Var oerhört realistiska och tänk inte bara med hjärtat utan också praktiskt, eftersom det ni funderar över att göra kan innebära många år av väntan, oro och psykisk press på alla inblandade, inklusive så småningom ert eller era gemensamma barn. Det kräver styrka, kunskap, distans till att det inte är personligt utan handlar om regler och förordningar som utgör hinder att passera och framför allt kräver det att man är mentalt förberedd på detta.

 

Aminta Merete
Aminta Merete

Flytta fritt inom EU med bevis om varaktig bosättning – möjligt för tredjelandsmedborgare efter fem år i EU

Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

 

Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370
Bild: Verdy p, -xfi-, Paddu, Nightstallion, Funakoshi, Jeltz, Dbenbenn, Zscout370

I mitt arbete med migrationsärenden möter jag ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU. Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.

För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten.

Gränsen för när en tredjelandsmedborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.

Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning. Informationen från EU finns på 15 olika språk, det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om varaktig bosättning. Och vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

Bra länkar:

Migrationsverket: Status som varaktigt bosatt i Sverige

MG Rådgivning Online

Sammanfattning av EU-lagstiftningen

 

Aminta Merete
Aminta Merete

 

 

Juridisk artikel – att ta hit barn från Västafrika

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige. Istället tillämpas svensk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för gambiska och senegalesiska föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation från länder i Afrika, exempelvis Gambia. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som då riskerar att hamna i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är
gifta, registreras barnen med enbart mamman som vårdnadshavare.

Foto: Liftarn
Foto: Liftarn

Utan rätt dokumentation är det alltså pappor som oftast riskerar att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige. Situationen som sådan är mycket besvärlig, för det innebär nämligen att han riskerar att helt förlora sin bestämmanderätt över barnen.

När barn som kommit till Sverige från utlandet saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då enligt lag träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande”. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, tex Gambia och Senegal, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt, redan innan barnen kommer se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Också att domstolsbeslut från Gambia och Senegal gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificerat (godkänt) den så kallade Haag-konventionen (2008:796) som antogs 1993. Konventionen ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från andra länder än konventionsländerna kan en förälder behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige tar mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Läs mer om vilka länder som konventionen gäller i förhållande till för Sveriges del (uppdaterad augusti 2008) här: www.sweden.gov.se. De flesta Västafrikanska länder uppfyller inte konventionens krav.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som giftaoch gemensamma vårdnadshavare också i de fall då de kommer från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att
man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från Västafrika, särskilt ensamma pappor, är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.
aminta merete


	

NYHET Gränslös Juridik

juridik

Gränslös Juridik – för er med anknytning till Gambia och Senegal.

På begäran öppnar vi nu en frågespalt där ett urval läsarfrågor gällande gränsöverskridande juridik för Sverige-Senegambia kan besvaras i korthet, en gång i månaden. Vi kan inte lösa era problem, men förhoppningsvis belysa, informera och hänvisa vidare.
Frågorna väljs ut av redaktionen och ansvarig för spalten är Aminta, MG Juridik.

Den första fråga vi helt kort belyser – och återkommer till inom kort här på sajten – är hur förändrade regler påverkar praktiskt för den som vill söka uppehållstillstånd i Sverige, från Gambia eller Senegal.

Nytt är att ambassaden i Mali nu ska ta emot alla ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd från personer som vistas i Senegal eller Gambia. Konsulaten kommer alltså inte längre att ta emot ansökningar.

Själva grundansökan kan numera för enkelhetens skull istället göras via nätet (alternativet är alltså att resa till Mali och lämna in ansökan där).

Intervju med sökande kan göras vid svenskt generalkonsulat i land där personen som söker har rätt att vistas. Det finns ett svenskt generalkonsulat i Dakar.

När tillståndet är klart måste den sökande ta sig till Mali (eller svensk ambassad i annat land där personen har rätt att vistas) för att lämna fingeravtryck och bli fotograferad för tillverkning av ett så kallat uppehållskort som nu blir standard i alla europeiska länder. Kortet ersätter visum som klistras in i passet och det måste vara med då personen reser till Sverige.

När det gäller barn har det tidigare varit möjligt att slippa resa till ambassad. Vi ber att få återkomma till just barnfrågorna, som är viktiga för många av er som funderar över familjeåterförening i Sverige med personer bosatta i Gambia eller Senegal.

De frågor vi oftast får i vår juridiska verksamhet handlar dels om ansökningar om uppehållstillstånd för vuxna och barn, men också om hur man ansöker om pass för barn som är svenska medborgare men födda i utlandet. Svensk medborgare blir ett nyfött barn automatiskt om en av föräldrarna är svensk. Om föräldrarna inte är gifta är det lite krångligare när det gäller vårdnadsfrågorna och rätten att ge in ansökan om pass, men grundläggande har alla svenska medborgare rätt till assistans av svensk representation i bosättningslandet, det vill säga konsulatet ska kunna hjälpa till.

Om du vill ställa en juridisk fråga, maila gärna aminta@thegambia.nu

Användbara länkar:

Sveriges ambassad Abuja

Migrationsverket – flytta till någon i Sverige

aminta merete