Etikettarkiv: Kartellen

DJ Black Moose: Ännu en krönika

 

Vill bara tacka alla er som läser och sprider!
Jag är inte den bästa på att skriva, men jag märker att det uppskattas och på de här sättet får jag er att bli mer involverade i vad som pågår i mitt liv och vad som är på gång, vad som har hänt och mycket mera.

DJ Black Moose
Foto: Melika – duvetinte – Zakariae

Ska återkomma till mig men först måste jag ge BoBo en fet jävla applåd! Han hade precis en spelning i Umeå som jag inte kunde följa med på eftersom jag hade fullt upp i helgen med spelningar med Kartellen och Näääk & Nimo. Men jag fick direkt samtal från bokaren som spottade ut så sjuka lovord om BoBo. Han hade spelningen med General Knas och det är inte samma genre, men folket gick loss och hade det hur bra som helst. Allt det här visste jag redan. Jag har ju sett honom ett antal gånger, men det är kul att se artister som aldrig sett honom live, se hur dom reagerar. Den senaste i raden att bli helt blown away är Näääk. Jag vill inte gå in för mycket på detaljer men, in sha Allah, så är det stora grejer på gång nu för BoBo. Skönt att se hur han visar mittenfingret på ett snyggare sätt till alla som har försökt sätta käppar i hans hjul och försökt bromsa honom. Stolt över dig BoBo. Ni kommer få läsa mycket mer om honom i framtiden, det garanterar jag er.

Nu över till den här veckans diskussion!

Hiphop i Sverige måste sluta censureras på riktigt. Gång på gång hör vi diskussioner om hur spelningar blir inställda för att de kan locka ”fel” publik till klubben. Som att ingen annan musikgenre kan göra det? Klubbar slutar spela hiphop och har dom ett hiphop golv är det cirka tolv kvadratmeter stort. Klär du dig lite hiphop-aktigt så förutsätts du vara en person som röker marijuana eller använder någon annan form av droger. Jag har spelat i princip överallt i Sverige och jag har sett hur folk behandlas. Men en sak som gör mig väldigt stolt är att hiphop INTE KAN stoppas. Vi har den starkaste genren i musikbranschen. Konsten vi använder har hjälpt miljontals människor ur svåra situationer. Den har fått politiker att höja rösten och uppmärksamma allt vi gör. När jag säger hiphop menar jag inte bara rap. Jag menar allt från dans till DJing och graffiti, allt som hör till i genren.

Jag ser människor som kämpar stenhårt men direkt får dörren slängda i deras ansikten, det är inte många som har det där starka psyket att ta sig upp efter att ha fått chansen och blivit nekade. Det är inte musiken som skapar människan det är människan själv som gör sina egna val. Det tycker jag alla klubbokare, klubbägare, poliser och vilka mer som vill stoppa det som gör våra dagar, ska veta… det går ALDRIG att stoppa hiphop. Vi är för många soldater som går runt med det i våra hörlurar. Men samtidigt kan vi inte lägga all skuld på klubbar och polis. Detta gäller alla kidsen OCH vuxna som går ut på dessa evenemang, när ni är därute för att se någon liveartist eller på någon urban club, tänk på hur ni beter er, för ni är samtidigt ansiktet utåt för alla oss som sysslar med det här.

Nu till en annan del som verkligen har satt spår i mitt hjärta…

Turnéliv och relationer, det går inte ihop. Folk kan inte sätta sig in i hur det är att bära mina skor och se saker ur mitt perspektiv. Att knappt se min familj och vänner. Att knappt få sova i min egen säng, att inte kunna lita på människor och verkligen veta; vill den här personen va en vän eller vill han bara vara med för synas. Jag gör mitt bästa för att kunna höra av mig, men samtidigt stör det mig när folk frågar, varför hör du inte av dig?. Om jag inte hör av mig och du har en tanke på mig kan du ju alltid slå en signal till mig. Jag kan tänka mig att de är många flickvänner till oss som är i den här branschen som varje kväll sitter där ensamma och undrar vad deras män gör och blir oroliga. Men jag kan samtidigt garantera er att ni alltid finns i våra tankar när vi är ute på turné.

Nästa mål är att komma bort härifrån, bort från Sverige. Jag har kommit så pass långt här i Sverige att jag känner att jag måste komma ut. Vill inte bli mätt på allt här. Vill starta min karriär utanför Europa nu. Det är mycket saker som har stoppat det innan, men det är inte långt kvar tills det ordnar sig nu och jag säger, –Arreviderci Sverige… och fortsätter min dagliga grind i USA, Japan? Vem vet, förutom Gud. Livet är fullt med överraskningar och jag är en man som mer än gärna tar emot dom och gör det bästa av alla chanser jag får.

Måste meddela också, innan jag lämnar er. Den 19 April har BoBo, Adam Kanyama och Shivano en videoinspelning 14:30 i Gribbylund Centrum (Täby) och alla får dyka upp. Så ta er dit, ni som är riktiga hiphop-fans och supporta den här genren för något bra!

Mitt Namn är Dj Black Moose och jag är ingenting utan er.

 

musa jallow black moose signatur

DJ Black Moose – Jag & BoBo (krönika)

Fotograf: Joel Nilsson

Vill först börja med att tacka alla er som läste och spred den första krönikan vidare, har ju som sagt aldrig skrivit en krönika eller något liknande. Det har gått två veckor sen jag skrev min första krönika och det har hänt mycket, men det största som har hänt är att jag kommer få öppna Grammisgalan tillsammans med Kartellen. Efter all uppståndelse som har varit runt Kartellen, ser jag de som att dom går som vinnare ur den här duellen.
Återigen, mitt namn är Musa Jallow, känd som Black Moose och en man som ständigt jagar sina mål och skapar nya.

Som jag sa i förra krönikan så ska jag idag berätta mer om min artist och kusin Mabou ”BoBo” Jawo, som precis har släppt sitt första mixtape ”Kolla På Mig Nu”. Kunde inte varit mer stolt över det han helt själv har åstadkommit. Jag är konstant tillsammans med den här killen, från morgon till kväll. Om vi inte ses är det i allafall telefonkontakt minst 2-3 gånger per dag. BoBo som är från Täby är alltså också min kusin, som jag har följt och sett utvecklingen hos, inte bara som rappare utan som människa också. Han var en otroligt duktig fotbollsspelare som inte hade tankar på bli rappare, han ville följa i sina storebröders fotspår. Men med skador som han åkte på och operationer han fick genomgå så gav han upp vid 20 års ålder. Under den här tiden hade mitt namn precis kommit upp i Sverige, följde med Ken Ring på hans tours. En dag i One Life-studion kommer BoBo ner från Umeå (dit han hade flyttat med sitt ex) och är helt seriös när han kommer till mig och säger, – Musa, på riktigt jag kommer börja rappa, jag är inte gjord för jobba 8-4 tiderna brorsan. Jag är en entertainer.

Jag hade hur svårt som helst att ta det där seriöst, men jag kunde ju inte stänga dörren och bara skratta honom i ansiktet. Så jag satte på beatet ”100 hunnit” med Wale och från ingenstans kickar han några av dom sjukaste linsen jag hört. Ju mer och mer han fortsätter tänker jag, ”what the fuck, snubben freestylar om allt i rummet och flowar som en idiot”. Chocken som kom till mig kan jag nog inte beskriva, men sen slog det mig; Redan när han var 14 och jag bodde hos hans familj. Redan då hade han visat mig att han kunde det här med freestyle, men under den här tiden hade jag haft fullt upp med mitt egna. Mitt namn hade inte kommit ut ur massan så jag kunde inte hjälpa honom som jag ville. Fast det stoppade ej hans grind. Han började ta kontakt med nya människor och han som vanligtvis brukar va blyg, sa själv till mig, – Musa, alltså ska jag gå runt o le och hoppas att saker kommer till mig? Jag går in för att ta mitt. Sedan, de som vill rulla med mig, de gör det av egen vilja. De ska inte göra det för att du är min kusin.

BoBo har alltid varit lite frispråkig och inte varit killen som håller in med saker. Men de va inte alltid en dans på rosor. Precis som alla andra mötte han hatare och falskhet. Men det man såg, som var det som tog hårdast på honom, var att de var folk ifrån hans ort (Täby) som hatade. Vänner som gick till andra vänner och gjorde narr av honom. Hade vi spolat tillbaka tiden några år till när han var yngre så hade det här tyvärr slutat upp med polisanmälningar och en massa mer. Då hade han tagit ut sin ilska på ett helt annat sätt. Men ännu en gång ska han chocka mig med sina ord. En dag ringer han mig skitsur och skriker och jag är beredd på att de värsta ska komma ur honom. Innan vi lägger på så säger han, – Musa, jag kommer kn*lla dom här, men jag ska inte skada dom. Jag ska förnedra dom med min framgång, folk säger ensam är stark. Men jag behöver någon vid min sida jag kan lita på. Är du down? Hur ska jag kunna säga nej till det, den här gången? Plus att han satte igång min gnista och drog elden till en helt ny nivå. Jag började dra med honom på mina spelningar och han fick agera som förband åt en massa artister. Hands down är det inte så många som kan stå helt själva på scen, låta i princip helt perfekt och hypa publiken på ett sånt sätt han gör. Och som Lazee själv sa, – hur han rör sig på scenen, man ser hur han älskar musiken och man ser vilken glädje publiken får så fort han hoppar av.

Just nu jobbar vi på en massa nytt och ska spela in en EP, det kan lika gärna bli 12 EP om vi vill (han skriver minst 3-5 texter per dag). Att se en så pass ung kille på 22 år va så aktiv som han är, samtidigt som han hinner jobba och dessutom försöker öppna upp ett bibliotek i Gambia för barnen där. Det får mig själv att gå igång och inse jag måste jobba hårdare för varje dag som går för att komma dit jag vill. Jag har alltid i mitt liv haft som mål att hjälpa ungdomar och få dom att vända något negativt till något positivt… och det känner jag att jag har gjort med BoBo. Men vi är långt ifrån klara.

Hur skulle jag kunna vara stolt över mig själv om jag inte hjälper någon annan? Så, nu hoppas jag att alla ni där ute håller tummarna för BoBo och att de ska gå bra för honom i framtiden och att det rullar in mycket spelningar…. och glöm inte gå in på Spotify och sök på ”Kolla På Mig Nu”. Sedan hoppas jag att ni håller tummarna för mig och hoppas att jag vinner King Size-galan för andra året i rad.

Återigen, mitt namn är Dj Black Moose!

musa jallow black moose signatur