Etikettarkiv: kläder

Konflikträdd men vardagsrasismen hotade min julstämning

Det har precis varit advent igen, jul igen och en massa stress igen. Ja för oss som har råd med stress. Som inte stressar över att det inte blir någon jul. Som inte stressar över hur vi ska överleva idag, ta livsfarliga beslut eller behöva begrava våra barn i Medelhavet.

stop-1001138_960_720Jag brukar försöka låta bli julstressen, jag handlar mina få julklappar till barnen online och på en hemsk resa till Ullared typ i september. Allt för att undvika folksamlingar och de konsumerande tunnelseende monster mina medmänniskor blir under julhandeln. I min familj kör vi ändå på minimal jul, slösar inte pengar på onödiga klappar som ingen tänker använda eller slänger en massa julmat. Julklapparna till de vuxna blir nästan alltid gåvobevis till Rädda barnen eller en åsna som skänks till en behövande familj. Det sistnämnda älskar min far.

Men likt förbaskat måste julmaten inhandlas och jag som brukar undvika att handla med min femåring blev tvungen att göra detta. Utanför vår mataffär blir sonens ögonen stora och börjar glittra. Han har fått syn på en grupp med människor med mycket fina kläder. Han känner igen stilen från vår resa till Nigeria och vill titta på dem. Deras kläder är färgglada och kvinnorna har stora ståtliga turbaner. Jag lade märke till en äldre kvinna som också ler och går fram till gruppen.

Hon tar kontakt med en av männen och frågar om det fina tyget som hans traditionella kläder är sydda av. Hon upptäcker att han tvekar lite och går vant över till engelska. Han säger att han förstår svenska men visst engelska är bättre för dem båda. Damen som är i 50-årsåldern fingrar på tyget på mannens ärm, ler vänligt och frågar honom hur han kan arbeta i dessa kläder? Han (och inte jag heller för den delen) förstår inte vad hon säger. Hon upprepar sig och säger ”how can u work in these clothes”?

Han börjar tveka och verkar leta efter ett svar. Hon frågar återigen hur han kan jobba i sina fina kläder, sedan artikulerar hon övertydligt på engelska och frågar om han ens har ett jobb… men mycket längre än så hinner hon inte. Ett monster tar över min konflikt-undvikande kropp, som ju normalt är i dvala, speciellt när sonen är med.

Jag börjar skrika, på engelska och på svenska. Vad i helvete är det du säger? Vad menar du med att fråga om han har ett jobb och om han kan jobba med sina traditionella kläder? Du känner väl inte honom? Ser du inte att det är högtidskläder, din rasistiska kärring? Vad har du med att göra med hans jävla yrkesliv?

Damen börjar protestera och vi har plötsligt fått en rejäl publik. Ingen säger något och mannen själv ser ut att vara mycket illa berörd. Hon säger att hon inte menat något illa och att han inte hade något emot hennes frågor. Att jag inte skulle lägga mig i. Jag inser att hon ser sig själv som en välmenande person. Hon ville belysa svårigheter med att assimileras i samhället och bli en produktiv medborgare om man insisterar på att klä sig i traditionella kläder. Damen anser att mannen inte ska bli kränkt för hon tänkte minsann inte kränka honom, hon undrade bara hur han behåller ett ärligt arbete om han har sådana fina kläder på sig? Hon börjar självklart raljera om hur man numera inte ens får säga något i Sverige utan att bli stämplad som rasist. Jag känner igen denna självklara försvarsmekanism och hur den privilegierade återigen ger sig själv rätt att tolka situationen.

Klädedräkter från Nigeria Foto: Juvibro
Klädedräkter från Nigeria Foto: Juvibro

Jag inväntar inte nästa klassiska försvarsargument ; ”mina bästa vänner/grannar/tandläkare är faktiskt mörka/afrikaner/iranier/gift med en thailändska och de säger att dem har blivit bra svenskar genom att anpassa sig snabbt. Jag kan inte vara rasist för att jag umgås med utlänningar”. Jag skriker bara åt henne att, ” – Jag har mycket emot detta, jag lägger mig i och hör sen. Anledningen till att den här mannen inte ber dig dra åt helvete är att han har respekt för sina medmänniskor något som du aldrig lärt dig. Nu ger jag dig tre sekunder att gå härifrån och lämna honom ifred… din äckliga rasist!” (Ja jag sa rasist flera gånger).

Hon mumlade något om hot och om polisen medan åskådarna äntligen vaknade till liv från sina julhandlande slummer och började säga åt damen att be om ursäkt.

Någon ursäkt väntade jag inte på, inte heller ville jag ha något tack av någon. Jag skakade av ilska och insåg att jag gjort bort mig framför min son. Vi gick snabbt till vår bil där jag fick lugna ner mig och börja försöka förklara det jag gjort för mitt barn.

”Mamma sa du helvete?Och jävla! Och kärring?” Han gjorde stora ögon. Jag förklarade att alla måste få vara fria att ha på sig vilka kläder de vill. Att ingen får fråga om man har ett jobb på grund av ens utseende. Jag bad min son om ursäkt för att jag blivit arg och sagt fula ord, min enda anledning var att man måste försvara andra om någon retar dem för att de ser annorlunda ut. Jag undrade om han hade blivit rädd av situationen?

Han sa bara ”mamma du har rätt, alla måste få vara fina så som de vill. Man får inte mobba någon. Mamma du är en hjälte och en bra kompis”

Sara Safa
Sara Safa

PLANETA – Del 2 – Shibori/Batik, Djembespel & Recycle Workshops

PlanetaDags för del två i Planeta-serien.
Vi har nu hoppat fram till dag fyra av fem på festivalen och får bekanta oss med massor av afrikansk-inspirerat i form av olika workshops. Thegambia.nu besökte tre av dem, som allihop arrangerades av Kalebassi under namnet ”A Cooking Pot of Art & Rythm”. Det var Britta Klebergs shibori-workshop, som innebar att vika och färga tyg med resultatet av det vi till vardags kallar batikmönster. Workshop nummer två var Djembespel, där Dembo undervisade på djembe och lärde ut olika rytmer och sätt att slå på den västafrikanska trumman. Som tredje workshop besökte vi konstnären och skaparen Macoumba Ndiaye som visade hur man kan bygga leksaker genom att återvinna alla möjliga material.

RECYCLE

Macoumba Ndiaye är konstnären som växte upp i Niayes Thioker i Dakar, Senegal. Han är mannen som en gång var pojken som roade sig med att tillverka leksaker och återvinna allt möjligt, såsom kartonger, plåtburkar och glasflaskor.IMG_1079 Till slut blev han så skicklig på det han gjorde att det hela utvecklades till något han började lära ut och senare också kom att ställa ut. Nu för tiden finns flera av hans verk, som bland annat hans detaljrika och helt otroliga cyklar, att beskåda i hans ateljé ”Ateljé DefArt” i Helsingfors, Finland.IMG_1082 Macoumba kom till Finland i slutet av 2000-talets första decenium och har sedan dess gjort Finland till sitt hemland. Idag jobbar han vid sidan om konsten med socialarbete, främst då med barn och ungdomar. Givetvis utnyttjar han sin kunskap inom konsten även när han jobbar med ungdomarna och håller till exempel konstklasser på Helsingfors ungdomscenter.

När vi kommer till Macoumbas workshop ”Toys from my Childhood” möts vi direkt av en vacker entré med hans olika typer av konst.IMG_1081 Där finns hans cyklar, filtar och givetvis också hans tavlor. Någon undrar direkt om han ska lära ut hur man tillverkar de där cyklarna. Men när Macoumba förklara att de tar dagar att göra innan man på riktigt lärt sig, så har man full förståelse för att det han lär ut under workshopen är av lite mindre pilligt slag. Han ska lära ut hur man gör en typiskt senegalesisk kollektivtrafiksbuss. Med hjälp av material som plastburkar, pizzakartonger, målartejp, akrylfärg och grillpinnar ska dessa bussar skapas. Ett litet smakprov på hur detta kan se ut ser ni i bildspelet nedan..

Detta bildspel kräver JavaScript.

DJEMBE

Under Dembo Jattas djembe-workshop, som är en familjeworkshop, deltog alla möjliga ålderskategorier.IMG_1046 Allt från 4-5 åringar, till medelålders. Däremot var det helt klart en överrepresentation av det kvinnliga könet. Hur kommer detta sig? Ser man på de som faktiskt spelar djembe professionellt och i det offentliga så domineras ju det helt av männen. Är det kanske så att många av killarna och männen redan känner sig ”kunniga” inom djembens konst och att de därför inte känner att en sådan här workshop för nybörjare ger något. Frågar ni mig så tycker jag att det hade varit roligt med lite bättre fördelning mellan könen. Hur som helst så märktes det tydligt att Dembo är van vid att leda denna typ av grupper, där åldern är så blandad. Han snappar direkt upp om någon hamnar lite på efterkälken och om någon verkar lite blyg och försiktig så vet han precis hur han ska hantera detta.IMG_1072 Han har en naturlig känsla och fallenhet för att få alla att känna sig välkomna och faktiskt tycka att det är roligt. Det är kanske inte så konstigt om man ser till hur länge han har hållit på med det här. Bara sett till Planeta och Kalebassis program så har han varit med i otaliga år och hållit i workshops av det här slaget. Ibland har det varit dans och andra instrument inblandat också. Denna gången var det fokus på djembetrumman.


Dembo börjar enkelt
med rak fyrtakt och låter alla känna på sin trumma. Ja, alla har varsin egen djembe att trumma på. Det finns djembes i alla möjliga storlekar, till och med för en alldeles liten speciell tjej på bara sex månader (undertecknads yngsta dotter).IMG_1073 När alla som deltar i workshopen har börjat känna lite på hur det är att slå och skapa ljud med trummorna så går Dembo över till att lägga in lite dubbelslag i rytmen. Alla snappar upp detta väldigt fort. Även barnen på 4-5 år hittar för det mesta rätt i rytmen. Ganska snart sprider sig ett skönt gung i lokalen och en tjej, som dittills mest suttit och lyssnat med en anhörig, börjar plötsligt dansa loss borta i ena hörnet och alla diggar med. Efter en stund kommer tjejen och slår sig ner med gruppen och tar en trumma hon med. Musik förenar människor.

Här följer först ett bildspel från Dembos workshop och under det ett videoklipp från samma tillfälle.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

SHIBORI

Att färga kläder och framför allt skapa shiborimönstrat
, eller batikmönstrat som många säger, är en hel vetenskap. Fråga bara konstkonsult Britta Kleberg. Britta har jobbat som konstnär i många år och verkar på Konstnärscentrum Väst i Göteborg. Under Planetafestivalen har man bland annat kunnat titta på hennes tavlor hos Kalebassi i Haga. IMG_0961Men det är inte bara tavlor som är Brittas konst. Hon jobbar också mycket med shiborteknik, som vi till vardags ofta kallar batikmönster. Principen är ganska enkel egentligen, men att få fram det resultat man vill är bra mycket svårare och något som tar år att lära. För att förklara det hela på ett enkelt sätt så kan man säga att det man gör är att vika, doppa, veckla. Man viker först tyget man vill färga, sedan doppar man det i de färger man vill använda och till sist vecklar man ut tyget.. simsalabim, så har man sitt nygamla (eller nya för den delen) uppfräschade tyg i härligt mönster med härlig afrikansk känsla. Batik/shibori är som många vet väldigt vanligt i både Senegal och Gambia, speciellt på så kallat waxtyg, men det var faktiskt i Zimbabwe som Britta lärde sig shiboriteknik. Britta var nere i Zimbabwe för tio år sedan och då ramlade hon över denna kunskap och började intressera sig för den. Tekniken kommer som så mycket annat från Japan, men används alltså flitigt i Västafrika.

Som nybörjare inom denna teknik är det tillräckligt komplicerat att hålla ordning på hur man ska vika tyget man tänker färga och sedan hur man ska doppa det för att få ett specifikt mönster.IMG_1021 Så länge man viker symmetriskt blir resultatet också därefter och ger en känsla av att man tryckt det i en förinställd maskin. Viker man istället osymmetrisk så kan man få ett mer ”målat” intryck och det påminner då mer om en tavla. Givetvis är det speciella färger man använder och dess finns att köpa i välsorterade hobbybutiker och på nätet. Färgerna ska sedan spädas för att få önskad styrka och även blandas ut med ett speciellt fixeringsmedel. För att få en specifik färgnyans kan man också blanda färgerna med varandra. Detta är givetvis inte världens enklaste grej att göra utan kräver lite erfarenhet och kunnande inom färglära. Vi på thegambia.nu provade på att färga tre olika klädesplagg. Alla tre plagen var av lite olika stuk och storlek, men färgades med samma färgkombination och samma vikningsteknik.IMG_1013 Vi tog ett par byxor till vuxen, en body till bebis och en långärmad t-tröja till barn. Alla klädesplaggen var helt vita från början och vi valde en färgkombination av fyra olika färger. Orange, cerise, ljusgrön och mellanbrun. Britta förklarade att innan man doppar sitt tyg kan det vara bra att testa på små lappar hur det intorkade resultatet blir, då färgerna ofta ser mörkare ut i flytande form än när de sedan torkat in i tyget. Vi testade alltså först lite lappar och bestämde oss sedan för ovanstående färger. Det färdigdoppade, uppvecklade men ännu blöta resultatet ser ni till höger här intill. I filmklippet längst ner i artikeln kan ni sedan se det helt färdiga och torkade resultatet. Detta efter att tyget torkat, färgningen fixerats på 140 grader i 8 minuter i ugnen och plaggen sedan tvättats på 40 grader i maskin och till slut torkat igen. Jag måste säga att jag fick mersmak för detta med shibori och batik. Jag har redan ett helt uppslag med saker jag skulle kunna tänka mig att färga. Halsdukar, väskor, strumpor och påslakan. Det återstår att se om jag gör verklighet av detta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Del 1 i Planetaserien

Del 3 i Planetaserien
Läs vår artikel inför årets Planetafestival här
Planetas hemsida hittar ni här

Macoumba Ndiaye
Maku Design/Ateljé DefArt
zobinobi@yahoo.fr

Dembo Jatta
www.jattaproduction.se
info@jattproduction.se

Britta Kleberg
Konstnärscentrum Väst
brittakleberg@hotmail.com

Kiqi dumbuya minteh 4