Etikettarkiv: kongokriget

JUST NU! Folkuppror i Kongo-Kinshasa

Klockan 07.00 måndag morgon, 19 januari, gick signalen i Demokratiska republiken Kongos huvudstad Kinshasa. Folket i landet rasar just nu mot den sittande presidenten Joseph Kabila och det pågår våldsamma strider mellan polisen och allmänheten. Flera personer ska ha dödats och situationen i landets huvudstad är just nu mycket turbulent.

Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2014 - Foto: Privat
Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 – Foto: Privat

Polisen ska enligt senaste vittnesuppgifter ha tappat kontrollen över situationen och militären har kallats in. Runt om på gatorna sjunger folket fullt segervissa att ”… han (Kabila, reds anm)ska bort”. Det har pågått demonstrationer på olika platser i landet den senaste tiden och folket har nu kallat till gemensam revolt i landets huvudstad.

Demokratiska republiken Kongo, på svenska också känd som Kongo-Kinshasa, dras med ett av de längsta och största krigen i Afrikas historia. Man brukar tala om det första och andra Kongokriget, där det senare startade i augusti 1998 med ett försök från Rwanda att störta dåvarande presidenten, Laurent Kabila (som ska vara pappa till den nu sittande Kabila). Konflikterna har fortsatt att rasa i landet och flera av grannstaterna har varit och är inblandade, däribland Rwanda, Burundi och Uganda på motståndarnas sida och Angola, Zimbabwe, Tchad och Namibia på Kongos regerings sida. I folkmun har kriget kallats ”Afrikas första världskrig”.

Ett avtal om vapenstillestånd tecknades den 10 juli 1999 av DR Kongo, Rwanda, Uganda, Angola, Zimbabwe, Namibia och rebellstyrkorna MLC och RCD. Man förvisade alla utländska trupper och FN satte in fredsbevarande styrkor. Laurent Kabila mördades sedan den 16 januari 2001 och Joseph Kabila utropades till statschef tio dagar senare. I oktober 2002 tvingades de sista rwandiska styrkorna ut ur landet och två månader senare tecknades ett fredsavtal mellan samtliga stridande parter.

Respekten för detta fredsavtal har varit begränsad på sina håll och strider har fortsatt att blossa upp, främst i östra delarna av Kongo, där beväpnade grupperingar som inte innefattas av avtalet tagit till strid.

Orsaker till striderna

Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2014 - Foto: Privat
Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 – Foto: Privat

Enkelt förklarat sägs det finnas två orsaker till de strider som fortsatt att rasa i DR Kongo. Enligt ena sidan är det stammarna tutsi och hutu som strider om makten i de centralafrikanska regionerna och rebellerna i landets östra delar sägs strida för att försvara de tutsier som finns i landet mot en fortsättning på det folkmord som skedde i Rwanda 1994. Enligt andra sidan handlar striderna egentligen om landets rikedomar, främst mineraler, och man menar att försvaret av tutsier bara handlar om svepskäl för att mörka vad som verkligen pågår.

Den statskupp som inleddes i Kinshasa under måndagsmorgonen handlar om folkets missnöje över den sittande presidentens försök att ändra i landets konstitutioner för att kunna förlänga sin tid vid makten. Folket i landet ställer nu krav på ett land där riktig demokrati får råda utan korruption och inblandning från andra länder.

 

Afropé fortsätter att följa händelserna i DR Kongos huvudstad Kinshasa…

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Denisänglar för Kongokrigets kvinnor och barn

Foto: Usha Deminger

Andra Kongokriget har pågått sedan 1998 och är det dödligaste kriget i världen sedan andra världskriget. De som drabbas absolut hårdast av striderna är kvinnor och barn. I den här regionen är det mer riskabelt att vara flicka än att vara soldat. Världssamfundet, med FN i spetsen, observerar på håll utan att agera och stå upp för Kongos kvinnor, de lyser med sin frånvaro medan människor blir torterade, slaktade och systematiskt våldtagna. Varför gör inte världen någonting för att skydda dessa människor? Två miljoner människor har blivit våldtagna sedan kriget startade, hur länge till ska vi bara observera?

Någon som tog steget för de Kongolesiska kvinnorna är Usha Deminger. Efter att ha läst en artikel ur Läkartidningen om situationen i Kongo insåg hon att något måste göras. Hon grunnade på vad hon skulle kunna göra. Usha har alltid tyckt om att pyssla, men det har mest bara varit en rolig hobby. Hon har även egna får och har därför tillgång till ull. Hon började tillverka änglar i syfte att sälja dem och samla in pengar. Usha började göra just änglar för att det kan kännas lite som en symbol för hopp, hopp om en bättre framtid, hopp om rättvisa och hopp om en värld där de mänskliga rättigheterna faktiskt innefattar alla(!) människor.

När Usha väl började tillverka änglarna och funderade på vad nästa steg skulle vara visade det sig att hon hade en närmare koppling till Kongo än vad hon trodde. Artikeln som berört Usha så djupt handlade om ett kvinnosjukhus som heter Panzisjukhuset och efter ett samtal med sin far inser de båda att han faktiskt är god vän med Dr Denis Mukwege som arbetar som chefsläkare på just Panzisjukhuset. Ushas far känner Dr Denis genom sin fru som har arbetat som barnmorska och administratör på Panzisjukhuset. I och med det här så har Usha en direkt kontakt med sjukhuset och vet därför med hundra procent säkerhet att pengarna kommer fram. Det finns inga mellanhänder så det finns ingen risk att något försvinner på vägen.

Det har nu snart gått ett år sedan Usha påbörjade det här fantastiska projektet och hon har sålt närmare 450 änglar och har kunnat skicka dryga 50 000 kr direkt till Panzisjukhuset i Kongo. Hon har valt att kalla änglarna för Denisänglar för att hylla det fantastiska arbete som Dr Denis gör för sina medmänniskor. Dr Denis tillsammans med all personal på sjukhuset har valt att kämpa för de kvinnor som världen blundar för.

”Beväpnade män intog min by för fem år sedan. De slet ut alla från husen och bakband oss på torget. Sedan tände de eldar och värmde plast som de smälte fast på våra kroppar. De gick också runt och skar i folk. Min man och mina två små barn högg de i bitar med machetes. Mig stack de med knivar överallt och så våldtog de mig. Jag vet inte hur många de var. Efter fem tappade jag medvetandet. För två månader sedan blev jag våldtagen igen när jag letade mat på fältet. Sedan dess går jag med krycka och kissar blod. Jag klarar inte att vara bland folk och sitter mest inne. Jag vågar inte gå ut på fältet heller. Så fort jag inte sysselsätter mig med något får jag upp hemska bilder framför ögonen. Bilder av hur de högg sönder mina barn. Det känns ofta som att jag ska få hjärtattack.”

Foto: Usha Deminger

Det här en Kongolesisk kvinnas berättelse som är taget från artikeln som jag har nämnt ovan. Tyvärr är det här ingen unik berättelse. Systematisk våldtäkt används som ett vapen i många konflikter världen över och i många fall skonas inga åldrar. De utsatta kan vara allt från små bebisar till äldre kvinnor. I ett land som Kongo blir en kvinna utstött efter en våldtäkt, hon kan inte längre ingå i familjen och kommer ha mycket svårt att gifta om sig och bilda en ny familj.

”En man kom till mitt hus och sa att han ville ha sex med mig. Jag sa nej. Då våldtog han mig. Jag berättade det inte för någon. När det började synas att jag var gravid kastade mina föräldrar ut mig. De sa att de aldrig ville se mig mer, att de inte brydde sig om vad som hände med mig, att de inte brydde sig om jag dog. Jag levde på gatan medan magen växte. Någon sa att jag kan föda på Panzi. Jag vet inte vad som ska hända med mig nu. Jag skulle vilja bli sjuksköterska men jag kan inte gå i skolan för jag måste ta hand om min son. Jag ska försöka att älska honom.”

Ännu en berättelse från en kvinna på 17 år. Så varför vill inte världen hjälpa de här människorna? Varför är det så tyst om det här i media? Det är så mycket som händer ute i världen som vi inte har en aning om för det berör inte oss och därför får vi inte reda på det. Det är inte ofta Afrika får någon större plats i media om inte det berör oss här hemma. Ebolaviruset har dokumenterade dödsfall sedan 1976 men det är först nu vi hör om det på grund av att det kan komma att påverka oss.

FN står som förlamade inför situationen i Kongo där ekonomiska faktorer uppenbarligen väger tyngre än de mänskliga. Hur försvara man det här? Vem ska berätta för kvinnorna och barnen i Kongo att världen faktiskt inte bryr sig och hur ska man förklara för dem att de faktiskt inte är lika viktiga som oss?

Tack och lov finns det människor som Usha och Dr Denis Mukwege som faktiskt vågar stå upp för de som behöver det mest.

Vill du också hjälpa till och stå upp för kvinnorna i Kongo genom att köpa en ängel för 120 kr. Kanske har du babykläder, gosedjur eller tyger till tygblöjor som du vill skänka? Kontakta då Usha Deminger. Du kan nå henne på hennes mail eller via Facebook. Usha Deminger.


Det krävs inte mycket, nästan ingenting, alla kan göra någonting och tillsammans kan vi göra allting.

Glöm inte, räddar du en människa räddar du hela världen!

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

Foto: Thegambia.nu