Etikettarkiv: kritik

De ensamma – ett antal djupintervjuer som behövs

I veckan sändes Osmond Karims nya film De ensamma, på SVT. Det är en film där man i första hand låter vuxna personer som adopterades till Sverige som barn, under 70-talet, få komma till tals. Filmen bygger på ett flertal djupintervjuer där personer berättar om de specifika problem de mött under sin uppväxt i Sverige och i sina nya familjer, på grund av att de adopterats.

Skärmdump: De ensamma

De senaste åren har många debattörer som själva adopterats till Sverige som barn, höjt sina röster mot hur adoptionsprocessen går till och i vissa fall, kritik från personer som är helt emot utlandsadoptioner. Kritiken har förstås funnits längre än några år, men på senare år har rösterna blivit både fler och starkare i olika mediekanaler. Det finns en annan sida att se på adoptioner än bara det positiva. Det finns en sorg, en förlust, en ilska och en vanmakt.

Osmond Karim har tidigare gjort den prisbelönade filmen Raskortet för SVT. En film som fick mycket god kritik och berörde många starkt. Filmen visades i SVT 2012.

Nu kommer alltså en ny film, möjligen att se som en uppföljare, men som den här gången handlar om personer som adopterats till Sverige och som har upplevt känslan av övergivenhet, mött rasism och utanförskap, som mött känsla av ensamhet och skuld, personer som ställts inför ”kravet” från omgivningen att vara tacksamma. De som berättar sin historia, har verkligen något viktigt att berätta för oss andra och kanske även för varandra?

De ensamma kan du se HÄR
De ensamma har även en Facebooksida HÄR
Mindre positiv kritik finns också mot filmen, bland annat kan du läsa kritik HÄR

Vi behöver prata mer om våra rötters hemkontinent än om 'Black America'

Att diskussioner och fokus runt problematiken på den afrikanska kontinenten ofta negligeras i väst är inget nytt, men jag ställer mig väldigt frågande till varför den diskursen så ofta saknas bland oss afrosvenskar själva, och många gånger i de separatistiska forumen som finns för oss svarta i Sverige?

Demonstration mot orättvisor mot svarta människor i USA Foto: Pixabay
Demonstration mot orättvisor mot svarta människor i USA Foto: Pixabay

Det undgår inte någon vilket elände som pågår i USA med polisbrutalitet mot svarta människor. Sanningen är att det kommer fortsätta ske väldigt länge till, om inte någon markant förändring sker omgående kring lagar i de olika delstaterna i USA. Sanning är också att detta påverkar oss afrosvenskar i en annan bemärkelse. Det blir vår verklighet, då vår verklighet också är den afrikanska kontinenten där majoriteten av oss afrosvenskar kommer ifrån från början.

Vad jag dock har lagt märke till är att det väldigt sällan pratas om orättvisorna mot människor på den afrikanska kontinenten. Dessa människor exploateras som billig arbetskraft för att stora företag skall komma åt naturresurser. De blir offer för inbördes krig som i slutändan egentligen handlar om naturresurser.

När jag säger att det diskuteras väldigt lite så tänker jag på alla de människor som ”känner till Afrika” eller har en stark koppling till Afrika och diskuterar svart stolthet genom uttryck som pro-black och pan-afrikanism, men då bara den som har en stark koppling till svarta i USA. Detta ser jag personligen som ett svek mot vårt eget folk och den framtida generationen.

Vi är många gånger duktiga på att samlas och skriva en massa saker i sociala medier. Men sällan dyker folk upp och gör något utanför de sociala medierna, och om det görs så är det för att visa globalt stöd för afroamerikaner.

Black Lives Matters-demonstration i Stockholm 2016 i all sin ära, men när ska vi få se liknande uppslutning för problem som sker på den afrikanska kontinenten, undrar skribenten Foto: Fatou Darboe, Afropé
Black Lives Matters-demonstration i Stockholm 2016 i all sin ära, men när ska vi få se liknande uppslutning för problem som sker på den afrikanska kontinenten, undrar skribenten Foto: Fatou Darboe, Afropé

Vi afrosvenskar älskar att engagera oss i det som händer i USA, men blundar för vad som händer i vår egen bakgård. För inte alls så längesedan hölls en demonstration i solidaritet för Black Lives Matter-rörelsen, men när kommer vi se en demonstration för att se en ändrad politik i någon av våra ursprungsnationer i Afrika?

När kommer vi marschera i solidaritet för oromofolket i Etiopien?

När kommer vi marschera i solidaritet med det gambiska folket och säga att vi fått nog av Yahya Jammeh?

När kommer vi demonstrera utanför riksdagen för att protestera mot företag som ger afrikanska länder skambud som afrikanska folket får lida av som i till exempel Demokratiska republiken Kongo?

Tanken som slår mig framför allt är gällande oroligheterna som varit i Nigeria, med Boko Haram, och hur folk inom samma land vänder sig emot varandra. Hur denna militanta, beväpnade gruppering under flera år nu kunnat terrorisera, hota, döda, våldföra sig på och kidnappa folk i delar av landet.

Vi borde utnyttja de tillfällen när vi ses i verkliga livet till att ta lärdom från det som händer och har hänt i Nigeria och andra länder som har råkat ut för sådant här. Det är viktigt så att det här inte händer fler länder. Dock är vi så fokuserade på orättvisorna i USA att de orättvisor som sker i Afrika förbises rätt så rejält, om inte i vissa sammanhang helt och hållet.


Jag tänker på journalister som sitter häktade i olika länder på Afrikas horn. Det pratas sällan om detta i våra separatistiska rum. Det ordnas sällan fika- och kaffeträffar för att diskutera sådant här.

Jag ser detta som något väldigt problematiskt, framförallt för de barn som vi skall fostra i Sverige. Att deras svarthet kommer kopplas till svarta amerikaner som har en annan typ av kulturell historia.

Jag vill poängtera att jag absolut inte sätter den ena gruppen mot den andra.

Men jag tänker mycket på vad som behöver göras och förbättras på den afrikanska kontinenten, samt hur viktigt det är att vi afrosvenskar och övriga lyfter viktiga frågor kopplade till kontinenten, för vårt eget bästa.

Jag tror nämligen att det annars finns en stor risk att om några generationer så vet inte våra barn så mycket om den afrikanska kontinenten. Därför måste det pratas ofantligt mycket mer om den afrikanska kontexten, inte minst i de befintliga separatistiska forumen.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

H&M lockar fram skämskuddar när de etablerar sig i Sydafrika

Skärmdump från H&M South Africas Twittersida
Skärmdump från H&M South Africas Twittersida

H&M har nyligen etablerat sig i Sydafrika. De har öppnat en butik i huvudstaden Kapstaden (Cape Town) förra månaden. I förrgår öppnade man ännu en butik i Sydafrika, nämligen i Johannesburg. Inför en så pass stor etablering i ett land med 54 miljoner invånare (2014), varav 80% är svarta, så kunde man kanske ha önskat sig lite bättre insikter och kunskap om landet inför en nyetablering. Men vithetsnormerna visar sig fullständigt gränslösa när man lanserar sig med vita modeller i ett afrikanskt land med så stor andel svarta.

Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln
Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln

När den i Sydafrika kända modebloggaren Tlalane Letlhaku twittrade följande till H&M South Africa:

”Jag var i er butik i CT (Kapstaden). De flesta, om inte alla era affischer i butiken hade inga svarta modeller. Var snälla och arbeta på att tilltala/locka alla.”

Svaret från H&M South Africa väckte en storm av protester på Twitter:

”H&Ms marknadsföring har en stor genomslagskraft och det är viktigt för oss att förmedla en positiv bild. Vi vill att vår marknadsföring för att visa vårt mode på ett inspirerande sätt ska förmedla en positiv känsla. Vi arbetar med ett brett utbud av modeller och personligheter i alla marknadsföring både på nätet, utomhus och i butiker. Vår marknadsföringspolicy, kampanjprodukter och arbete är något vi ständigt diskuterar internt och med professionella kreatörer.”

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Kan inte svarta förmedla en positiv bild

Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M
Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M

Många upprörda människor har nu ifrågasatt vad som menas med svaret? Kan inte svarta modeller förmedla en positiv bild? Och vad är det egentligen för ett svar? Det svarar inte på någon fråga, menade många arga twittrare och undrar vad det är för undfallande svar som inte är något svar på de frågor som ställts till företaget och inte heller ett klargörande i var de står i dessa frågor och inte heller vad som kommer att ske framöver. Kommer de ta in svarta modeller framöver, eller är detta den linje de kommer fortsätta marknadsföra på?

Vidare menar många twittrare att man inte heller fått något svar eller klargörande till varför H&M valt att ha vita modeller i stället för svarta. När man följer många av kommentarerna tycks det snarast som om H&M upprört än fler twittrare med svaren än innan, då man nu haft sin chans att förklara sin ståndpunkt och klargöra hur man tänkt, utan att faktiskt klargöra något för alla som upprörts.

Officiell ursäkt från H&M South Africa

Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier
Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier

Med den storm som sedan utbröt har H&M South Africa gått ut med ett officiellt uttalande (se skärmdump intill):

Det officiella uttalandet har nu även det kritiserats och väckt stor ilska, frustration och irritation. Många menar att H&M South Africa bör bojkottas, att de bör ”återvända där de kom ifrån”. Bemötandet mot det sydafrikanska folket ses som respektlöst och svaret som intetsägande och beskrivs av en del som en ”skenmanöver” för att de gjort bort sig.

Andra frågor som inte är besvarade ännu är om H&M South Africa kommer att hämta sig efter den här pinsamheten, där vi fått hämta minst en skämskudde? Kommer sydafrikanerna förlåta H&M och kommer H&M komma med en bättre ursäkt än de försök som gjorts?

Hur nyetableringen för H&M i Sydafrika kommer att gå, återstår nu att se. Ett tips är dock att H&M South Africa läser på lite om representation och identifikation.

Fatou Touray

 

FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi

Rapporten är en sammanfattning som innehåller resultaten från den arbetsgrupp bestående av experter på människor av afrikansk härkomst, som var på besök i Sverige den 1-5 December 2014. Den presenterar den rättsliga, institutionella och politiska ramen, samt de åtgärder som vidtagits för att förhindra afrofobi, främlingsfientlighet och rasdiskriminering och skydda de mänskliga rättigheterna för människor av afrikansk härkomst i Sverige, vilket understryker en positiv utveckling och vissa brister i genomförandet, vilka måste åtgärdas. Rapporten beskriver situationen och belyser bästa praxis och de viktigaste utmaningar som identifierats, och innehåller även konkreta rekommendationer.

På inbjudan av den svenska regeringen kom en arbetsgrupp av experter på ”människor av afrikansk härkomst” att besöka Sverige, den 1-5 December 2014. Medlemmarna i delegationen var experterna Mireille Fanon Mendes-France, Verene Shepherd och Sabelo Gumedze.

Besöket bestod av möten med både myndighetspersoner och olika insatta organisationer

Bild taget på skylt på förvaret i Märsta Foto: Fatou Darboe
Afrosvenskarnas förbund Foto: Fatou Darboe

Arbetsgruppen träffade företrädare för flera ministerier och kontor, däribland kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke, samt representanter från Utrikesministeriet, Arbetsmarknadsdepartementet, Justitiedepartementet, den svenska Åklagarmyndigheten, det svenska nationella Brottsförebyggande rådet (BRÅ), ministeriet för utbildning och forskning och Diskrimineringsombudsmannen. Arbetsgruppen träffade även samhällen med en stor population av människor av afrikansk härkomst som bor i förorterna, advokater, akademiker och icke-statliga organisationer. Under sitt besök, hann experterna besöka Stockholm, Malmö och Lund. Experterna besökte också Migrationsverket och Migrationsverkets förvar i Märsta och åkte på en mycket pedagogisk guidning av minnesplatser i Stockholm ”i slaveriets fotspår” som organiseras av Afrosvenskarna.

Hur lagen mot diskriminering i Sverige är uppbyggd

Den huvudsakliga inhemska lagstiftning som finns mot rasdiskriminering är den nya diskrimineringslagen (Svensk författningssamling 2008: 567), som trädde i kraft den 1 januari 2009. Den nya lagen ersatte tidigare lagar mot diskriminering. Den förbjuder diskriminering som har samband med bland annat etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Etnicitet definieras inom ramen för lagen som ”nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annan liknande omständighet”. Etniskt ursprung innebär att människor delar ett sociokulturellt arv, bland annat historia och ett gemensamt ursprung, språk och religion.

Regeringen informerade experterna om att ordet ”ras” inte används i lagen eftersom lagen förutsätter att alla människor tillhör den mänskliga rasen. De underströk att denna förändring inte innebär att skyddet mot diskriminering på grund av ”ras” försvagas. Istället använder man definitionen ”färg” och ”andra liknande aspekter”. De förklarade att om diskriminering sker med hänvisning till en persons ”ras” eller någon annan nedsättande beteckning hänvisat till personer med utländsk bakgrund, faller det inom området vad som menas med ”annan liknande omständighet”. Dessutom finns det fortfarande regler där termen används, till exempel när det gäller finansiering av åtgärder för att bekämpa rasism, etc.

Sveriges borttagande av ”rasbegreppet” som en social konstruktion ger oklarheter

Arbetsgruppen är medveten om att ta bort begreppet ”ras” inte eliminerar rasism på grund av rasdiskriminering. Snarare kan det vara ett sätt att ignorera, minimera eller dölja verkligheten i och med att begreppet ”ras” i rasism tas bort, genom vad en del av den svenska befolkningen står inför. Afrosvenskar tillhör många olika etniska grupper, men kan fortfarande bli föremål för rasdiskriminering som en grupp. ”Ras” får inte vara en biologiskt meningsfull kategori, men det är fortfarande en socialt framträdande kategori. Och lagstiftningen mot diskriminering, och i förlängningen politiken måste kunna ta itu med denna verklighet i otvetydiga ordalag.

Regeringens oro för afrofobi

Sveriges Riksdag Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen träffade kultur- och demokratiministern och andra regeringsföreträdare, som informerade experterna om regeringens oro och planer på att ta itu med rasism och afrofobi i Sverige.

På kommunal nivå i Malmö, introducerades arbetsgruppen till en strategisk plan för antidiskriminering, en studie för att genomföra rekommendationerna i Afrofobirapporten och en översyn av läroböcker för att kartlägga och korrigera vid behov, förvrängningar av Sveriges historia och sin roll under den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri och kolonialism.

Lågt förtroende bland afrosvenskar för antidiskrimineringsbyråer

Antidiskrimineringsbyråer tycks endast ha minimalt med fokus på diskriminering på grund av ras och får endast ett fåtal fall; avsaknaden av afrosvenska eller andra etniska minoriteter som jurister och konsulter på antidiskrimineringsbyråerna, bidrar därför till en låg grad av förtroende bland medlemmarna i det afrosvenska samhället.

Det har även påpekats för arbetsgruppen att den svenska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUFC) inte tilldelas ”operativa” bidrag till icke-statliga organisationer som är avsedda att bekämpa rasism, utan endast projektbidrag. Detta tycks lägga en onödig börda på de enskilda organisationer som är kärnan i kampen mot rasdiskriminering i Sverige.

Första steget är instrumentet ”ras” för att komma till rätta med afrofobi och rasdiskriminering

Det är grundläggande, om staten verkligen avser att ta itu med rasism – och särskilt afrofobi och rasdiskriminering – att historisera den transatlantiska handeln i fångade afrikaner och förslavning samt att sekvensera från andra former av rasism som kommer efter det, som brott mot mänskligheten. ”Ras” som ett sätt att kategorisera människor är det första steget i institutionaliseringen av ”ras” som statligt instrument.

Den svenska självuppfattningen

Foto: Fatou Darboe, Afropé

Det fortsätter att vara en allmänt svensk självuppfattning att vara ett tolerant och humant samhälle, vilket gör det svårt att acceptera att det kan finnas strukturell och institutionell rasism av människor med afrikanskt ursprung. Policyn att ignorera ”ras” skapar en lucka i förståelsen av problemet och bevarar status quo av rasojämlikhet.

Arbetsgruppen är optimistisk om att det civila samhällets organisationer – tillsammans med det drabbade samhället av afrosvenskar och afrikaner eller afrikanska migranter utan permanent uppehållstillstånd – gör framsteg i utvecklingen av nödvändig kunskapsbas om afrofobi och gör rekommendationer för att ändra beteenden och strukturell diskriminering i Sverige. Det finns en växande medvetenhet om problemet med afrofobi och regeringen har planer på att sätta ett särskilt fokus på denna fråga, vilket stimuleras av det civila samhällets krav på att ta itu med det. Förhoppningen är att detta arbetsområde kommer att prioriteras av regeringen och en nationell plan genomförs i samarbete med det civila samhället och de berörda samhällena under det internationella årtiondet för människor av afrikansk härkomst 2015-2024.

Människor med afrikanskt ursprung möter dagligen rasism, trakasserier och hatbrott och det finns en verklig rädsla inom det afrosvenska samhället, särskilt för unga svarta män, att de riskerar att bli våldsamt attackerade när som helst. Arbetsgruppen ser detta som en särskilt angelägen och prioriterad fråga.

Polisens emblem Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen har även underrättats om att den svenska polismyndigheten har beslutat att alla tre storstadsregionerna i Sverige behöver särskilda hatbrottsenheter. Hatbrottsenheten i Malmö förklarade att samhället generellt har en låg nivå av förtroende för polisen och att man inte anmäler brott eftersom de inte förväntar sig att polisen kommer att vidta några åtgärder.

En del personer har rapporterat att de är offer för flera, korsande former av diskriminering, inklusive islamofobi och afrofobi.

Ett tecken på djup och strukturell rasism

Jämställdhetsombudsmannen (JO) rapporterade att majoriteten av klagomål gällde etnisk diskriminering i arbetslivet. Experterna fick höra av företrädare för afrosvenska samhällen som utomeuropeiska invandrare och afrikanska migranter, i synnerhet, hade de högsta nivåerna av arbetslöshet, oavsett hur länge de hade bott i landet och oavsett hur kvalificerade de var. De sa att det var ”som om det finns ett glastak för människor av afrikansk härkomst”, med 19 procent av människor av afrikansk härkomst med en universitetsexamen i lågkvalificerade arbeten, eftersom de inte kunde få ett jobb som matchade deras kvalifikationer. Klagomålen rör diskriminering i samband med rekrytering, uppsägning, löner och personalförvaltning.

Att inte ha ett ”svenskklingande namn” kan bidra till diskriminering på arbetsmarknaden Foto: Fatou Darboe, Afropé

Ett vanligt exempel på etnisk diskriminering vid rekrytering är att en person med invandrarbakgrund rapporterar att hon / han inte kallades till intervju, eller inte har möjlighet att avancera i anställningsförfarandet. Klagomålen gäller ofta diskriminering på grund av ett utländskt klingande namn. Experterna fick höra att människor av afrikansk härkomst hade bytt namn för att nå framgångar. Emellertid är det ofta svårt att bevisa etnisk diskriminering i dessa fall endast från detta faktum. Det är också svårt att bevisa påståenden om etnisk diskriminering som grundar sig på samma eller bättre meriter jämfört med andra. Dessa former av diskriminering, även om det inte är bevisat, är ett tecken på djup och strukturell rasism.

Det finns ett behov av en helhetssyn för att bekämpa diskriminering och rasism som afrosvenskar möter gällande bostäder, utbildning, sysselsättning och hälsa, i syfte att analysera och ta itu med sambandet mellan diskriminering och fattigdom och social utslagning.

Sverigedemokraterna Foto: Fatou Darboe, Afropé

Afrosvenska och afrikanska muslimer är en särskilt utsatt grupp i samhället. Islamofobi är enligt uppgift något som växer sig starkare med främlingsfientliga, nationalistiska partier, Sverigedemokraterna och andra grupper som främjar islamofobi och anstiftan till hat genom att göra kopplingar mellan muslimer och terrorister.

Moské Foto: Fatou Darboe, Afropé

Experterna informerades om diskriminering på grund av ”ras”, religion och kön. I synnerhet svarta muslimska kvinnor kommenterade hur de kände sig diskriminerade på dessa tre grunder, som diskriminering på religiösa grunder var starkt relaterat till utseende och klädval och som gjorde dem särskilt utsatta. Muslimska skolflickor och muslimska kvinnor med huvudduk befanns vara särskilt utsatta på offentliga platser, i arbetssituationer och i skolan.

Det finns en djup klyfta mellan den officiella uppfattningen av situationen och de afrosvenskar som har erfarenhet av diskrimineringen

Arbetsgruppen erkänner de ansträngningar som regeringen vidtar för att ta itu med rasism och genomföra rekommendationerna om mänskliga rättigheter i detta avseende. I sina möten med statliga myndigheter, fann experterna att det nu finns ett allmänt erkännande av behovet av att ta itu med afrofobi som en allvarlig företeelse i landet.

Trots framsteg när det gäller skyddet av vissa utsatta grupper, är det bara helt nyligen som afrosvenskar och människor av afrikansk härkomst har erkänts av regeringen som en särskild grupp som kräver fokuserad uppmärksamhet och skydd av de mänskliga rättigheterna.

Arbetsgruppen konstaterar att det verkar finnas ett generellt behov för regeringen att bättre känna igen och bekämpa återkommande mönster och vardagliga förekomster av rasdiskriminering, som har djupa historiska rötter och gör afrikaner och människor av afrikansk härkomst i landet särskilt utsatta.

Arbetsgruppen är oroad över skillnaden mellan den officiella diskursen och den information arbetsgruppen fått av olika intressenter som rör deras erfarenheter av rasistiska handlingar och hets mot folkgrupp.

Inget land är fri från rasism och Sverige är inget undantag

Uppfattningen är att oron för nationella minoriteter – en status som inte har beviljats afrosvenskar och afrikaner – bör tas på större allvar av staten. Arbetsgruppens uppfattning är att den svenska filosofin är jämlikhet och sin offentliga självbild som ett land med respekt för mänskliga rättigheter, icke-diskriminering och liberal demokrati, till den strukturella rasismen som afrosvenskar och afrikaner möter. Inget land är fri från rasism och Sverige är inget undantag.

För en nation som har uppfattats ha en lång tradition av tolerans och öppenhet, den relativa tystnaden kring rasism, blir rasdiskriminering och afrofobi överraskande och oroande. Korrigering av denna oacceptabla situation kan endast ske genom utbildning av hela samhället, från topp till botten, med ett Sverige som måste erkänna sitt koloniala förflutna och arvet av den europeiska kolonialismen mer allmänt. Bristen på kunskap om historien om den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri, kolonialism och kulturerna i Afrika cementerar dagens rasism och essentialisering av afrosvenskar.

Stockholms Tingsrätt, förhandlingssal Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen informerades om att regeringen inte samlar in specificerade uppgifter på grund av ”ras” och etnisk tillhörighet. Detta resulterar i en oförmåga att erkänna och ta itu med strukturell diskriminering. Fokus endast på ursprungslandet gör det extremt svårt att övervaka och vidta åtgärder för att ta itu med rasismen. Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen genomför undersökningar som bygger på självidentifikation.

Enligt tillgänglig statistik, är afrosvenskar mest utsatta för hatbrott och rapporter om afrofobiska hatbrott har ökat med 24 procent sedan 2008. I detta sammanhang är hatbrottsenheter och utredare otillräckliga. Många fall rapporteras men få utreds och lagförs. Polisen står inför allvarliga kunskaps-, säkerhets- och kapacitetsbrister i hanteringen av afrofobiska hatbrott. Det har skett en ökning av ultranationalistiska högerextrema grupper och politiska partier, och arbetsgruppen är oroad över att det finns en ökad främlingsfientlig och rasistisk attityd mot afrosvenskar och afrikaner.

Expertgruppens rekommendationer

Afrofobirapporten framtagen på uppdrag av regeringen av Mångkulturellt Centrum
Afrofobirapporten framtagen på uppdrag av regeringen av Mångkulturellt Centrum

Arbetsgruppen är experter på människor av afrikansk härkomst och uppmanar regeringen att genomföra planer för att säkerställa skyddet av rättigheterna för människor av afrikansk härkomst som en demonstration av Sveriges åtagande att uppfylla sina skyldigheter mot de mänskliga rättigheterna för alla offer för rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans. Experterna rekommenderar att Mångkulturellt centrums rekommendationer i Afrofobirapporten från 2014 genomförs.

När det gäller media, samtidigt som man respekterar yttrandefriheten, bör regeringen vidta ytterligare åtgärder för att förebygga, bekämpa och beivra hatiska uttalanden och hatbrott och se till att ingen media bedriver uppvigling till ras, religion eller främlingsfientligt hat.

För att öka förtroendet för systemet, finns det ett behov av en kontrollmekanism oberoende av polisen, med ett mandat att genomföra utredningar om polisens ageranden, däribland rasistiska handlingar eller rasdiskriminering. Åtgärder bör vidtas för att övervaka och dokumentera ras och etnisk profilering inom polisen, tullen och migrationsverket.

Arbetsgruppen rekommenderar en översyn av lagar för att bedöma deras effektivitet när det gäller att ta itu med afrofobi och rasdiskriminering i samråd med de berörda samhällena.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen omprövar utelämnandet av instrumentet ”ras” från diskrimineringslagen om det kanske inte både rättsligt minskar skyddet mot diskriminering som är specifikt för ”ras” och i förlängningen, om det inte kan förhindra regeringen från att korrekt erkänna, uttryck, adressering och bekämpa rasdiskriminering i samhället.

Det finns ett behov av att upprätta ett närmare, tydligare och mer strukturerat samarbete med det civila samhället som företräder de målgrupper som utsätts för afrofobi, främlingsfientlighet och rasdiskriminering och att använda dess kompetens.

Arbetsgruppen uppmanar regeringen att se till att alla offer för afrofobi och rasdiskriminering har tillgång till hjälp och stöd av en antidiskrimineringsbyrå i sina kommuner i syfte att bekämpa straffrihet.

Staty i Gambia nära ön Kunta Kinte Island som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Darboe, Afropé

Arbetsgruppen rekommenderar att primära och sekundära läroplaner innehåller information om Sveriges roll i den transatlantiska handeln med fångade afrikaner, slaveri och kolonialism, med en länk till dess arv och nutida afrofobi och rasdiskriminering.

Mer allmänt understryker arbetsgruppen ett erkännande och samtida relevansen av denna historia i Sverige som skulle kunna bidra till att förstå rasismen i landet. Arbetsgruppen vill se Forum för levande historia som en offentlig myndighet, som även officiellt bör omfatta den transatlantiska handeln, med slaveriet som utgångspunkt.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen, som en del av ett allmänt erkännande, markerar viktiga årsdagar för afrosvenskar och afrikaner, såsom årsdagen av avskaffandet av slaveriet den 9 oktober och göra den här dagen till en nationell minnesdag. Det bör anta Stockholms stadsvandring ”I slaveriets fotspår” och uppmuntra alla skolor att placera den på sin akademiska kalender.

Arbetsgruppen rekommenderar att Unescos ”General History of Africa”, särskilt den nionde volymen, ska ingå i svenska skolans läroplan.

Regeringen bör samla specificerade uppgifter på grundval av självidentifikation med afrosvenskar och afrikaner. Uppgifter om rasdiskriminering i linje med lagstiftningen om uppgiftsskydd bör samlas som ett effektivt sätt att identifiera, övervaka och ompröva strategier och metoder för att bekämpa rasdiskriminering och främja icke-diskriminering och jämställdhet. Statistik över specificerade uppgifter i förhållande till afrofobi och främlingsfientlighet som behövs för att skapa indikatorer och riktmärken för att övervaka situationen och mäta de framsteg som gjorts.

Regeringen bör ge ett officiellt erkännande av afrosvenskar som en utsatt grupp, som gjorts med romer, judar, samer och finländare.

Regeringen bör finansiera institutioner som ägnar sig åt att skydda afrosvenskar från rasdiskriminering i Sverige.

Arbetsgruppen rekommenderar också åtgärder för att öka representationen av afrosvenskar och afrikaner på alla nivåer inom utbildningssektorn.

Att fokusera på skillnaderna i tillgången till bostäder, hälsa, utbildning och sysselsättning för människor av afrikansk härkomst, rekommenderas att sambandet mellan diskriminering och fattigdom och social utslagning åtgärdas. Positiv särbehandling bör införas för personer med afrikanskt ursprung, som framgångsrikt har genomförts för att förbättra skillnaderna på grundval av könsdiskriminering. Rekommendationerna i DOs rapport om diskriminering på bostadsmarknaden bör genomföras.

Ökade resurser och utbildning för lärare bör ges för att tillgodose behoven hos mångkulturella barn i skolor och förskolor. Språkligt och kulturellt lämpliga tjänster måste göras tillgängliga särskilt inom hälso- och sjukvården.

Afrofobiska hatbrott ska presenteras i de årliga rapporterna från det nationella rådet för brottsförebyggande (BRÅ) som självständiga kategorier av hatbrott och inte bara som underkategorier till främlingsfientliga / rasistiska hatbrott.

Regeringen bör avsätta mer resurser till polisen och åklagarmyndigheten som öronmärks för att utreda och åtala afrofobiska hatbrott.

Arbetsgruppen rekommenderar att regeringen använder afrosvenska eller andra etniska minoriteter som jurister och konsulter, som ett sätt att öka graden av förtroende bland medlemmarna i det afrosvenska samhället.

Kommittén rekommenderar inrättandet av informations- och kunskapscentra för afrosvenskar och afrikaner över hela landet.

Arbetsgruppen uppmanar regeringen att stärka Diskrimineringsombudsmannen genom att i varje stad med över 100.000 personer genomföra ett självständigt stöd till antidiskrimineringsbyråer som inte ska behöva vara beroende av kommunernas budgetar.

Slutligen, då det internationella årtiondet för människor av afrikansk härkomst inleddes den 10 december 2014 rekommenderar arbetsgruppen att regeringen erkänner decenniet som ett steg mot ett fullständigt genomförande av Durbanförklaringen och handlingsprogrammet och samarbetar med det civila samhället för att utnyttja denna historiska möjlighet att genomföra en kommission som arbetar på ett nationellt plan för erkännande, rättvisa och utveckling av afrosvenskar och afrikaner som effektivt ser till att de grundläggande rättigheterna för människor av afrikansk härkomst tillämpas, skyddas och blir effektiva.

Denna artikel är endast en kortare sammanfattning av rapporten. Rapporten i sin helhet kan läsas HÄR (även om den också är en längre sammanfattning.)

Fatou Darboe

Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson får svara på frågor från thegambia.nu

Efter den kritik som riktats mot Astrid Lindgrens Värld har man valt att sluta sälja de gardiner vars motiv blev kritiserat i sociala medier. Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson har därför fått möjligheten här att besvara en del av den kritik som kommit under den senaste veckan.

Vi var de som först rapporterade om era gardiner, som senare har dragits tillbaka och följts av ett uttalande som kan betraktas som en ursäkt (?). I går noterade vi dock att ni gick ut med ett nytt uttalande i frågan och en lite tydligare ursäkt och den kritik som lade sig vid borttagandet av försäljningen av gardinerna tillsammans med ert första uttalande, tog ny fart i många forum efter ert senaste uttalande HÄR!

Kritiken handlar alltså inte om att man kritiserar Astrid Lindgren, då hon anses vara ett barn av sin tid, utan kritiken kommer dels av att man väljer att nyproducera gardinerna, men också att man från ALV inte ser det problematiska i framför allt texter ur Pippi Långstrump i Söderhavet, sett utifrån dagens samhälle och barnen som lever i Sverige idag. Jag har därför ett antal frågor jag skulle vilja be dig svara på:

Om man ville nyproducera motiv ur Pippi Långstrump med originalillustrationer, är det verkligen möjligt att ingen i tillverknings- eller försäljningsprocessen insåg det problematiska i att använda motiv där Kurrekurredutterna för tankarna tillbaka till kolonialtiden och där de agerar undersåtar till Pippi Långstrump?

Vad gäller tillverkningen kan jag inte uttala mig då vi inte är med eller ansvarar för den processen. Vad gäller försäljningen, att vi tog in produkten hos oss så har vi som jag sagt tidigare till media missat just denna produkt vilket vi är ledsna för.

Hur tänker man för övrigt när det gäller problematiska ord och bilder, som kommit att ha en helt annan betydelse idag, med den kunskap vi har idag, jämfört med den kunskap som generellt fanns när Astrid Lindgren skrev sina böcker och skapade sina berättelser?

Vi har det hela tiden med oss det i vår arbetsprocess, hur kan det tolkas, uppfattas? Just i detta fall missade vi det vilket vi är ledsna för.

Hur tänker ni runt den vithetsnorm som är uppenbar i just denna berättelse?

Vi tycker att alla människor är lika mycket värda vilket vi också hela tiden arbetar utifrån i allt vi gör i Astrid Lindgrens Värld.

Även om detta var okänt för Astrid Lindgren när hon skrev sina böcker, hur tänker ni att ni kan påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens sagofigurers värld på ALV idag så att alla barn kan känna sig delaktiga, representerade på ett sätt där de inte känner sig nedvärderade samt hur arbetar ni för att göra upp med förlegade nidbilder i Astrid Lindgrens Värld?

Vi arbetar utifrån vår värdering att alla människor är lika mycket värda. I vår arbetsprocess har med oss hur det vi gör kan tolkas, uppfattas. Återigen så missade vi just detta när vi bestämde oss för att sälja gardinerna med det trycket.

Bild: Klugschnacker
Bild: Klugschnacker

Problemet enligt många kritiker är att Astrid Lindgrens Värld fortfarande missar målet. Boken Pippi Långstrump i Söderhavet är mycket problematisk. Många av de problematiska bilderna och även vissa ord är bortplockade i de senaste utgivningarna, samtidigt finns grundberättelsen med ojämna maktförhållanden kvar och de vita maktstrukturerna är tydliga genom sagan.

Problemet med gardinen eller berättelsen som gardinen kommer ifrån, är inte att man skulle kalla Pippi, eller Astrid Lindgren för den delen, för rasist. Nej, absolut inte. Vi kan alla se att Pippi klart och tydligt talar om att här ska ingen buga sig för henne. Problemet är istället att kurrekurredutterna, och indirekt då svarta folk, i dessa berättelser och på gardinen framställs som typiskt korkade och självvalt underordnade de vita. Man missar att tydligt lägga fram varför kurrekurredutterna ser på Pippi, som vit, som högre stående och finare än de själva. Man glömmer av att lyfta fram det som är det stora problemet. Nämligen att de vita är de som orsakat de svartas syn på sig själva. Att fortsätta sprida dessa bilder och ord är att fortsätta normalisera kolonialism och vithetsprivilegium.

Många som kritiserar just denna debatt för att vara ”ickefrågor” och för att kritikerna till dessa förlegade bilder, borde ta tag i ”riktig rasism” i stället, missar att det här är EN liten del av just den ”riktiga rasismen”. Så länge vi fortsätter sprida dessa nidbilder av kolonialism, nedvärderande representation av svarta och upprätthålla de vita maktförhållandena så fortsätter även rasismen spridas generation efter generation. När vi väljer att ta tag i rasistiska strukturer och utmana framtiden genom att bryta gamla invanda mönster, det är då vi verkligen arbetar med ett lika värde perspektiv för alla människor och det är också så vi kan bryta tankebanorna för de ljushyade och mörkhyade barn vi uppfostrar idag.

Att barn inte skulle påverkas av dessa negativa bilder av mörkhyade människor i barnlitteraturen, har vi en hel generation vuxna afrosvenskar som kan visa motsatsen på. Det finns tack och lov en uppsjö av författare som lyckas skildra barn med olika hudfärg, utan att för den sakens skull illustrera eller skriva nedvärderande om någon hudfärg.

kiqi

Fatou Touray
Fatou Touray

Astrid Lindgrens Världs ursäkt följs upp av oförstånd

I söndags kunde vi, som första media, följt av många andra medier, rapportera om att Astrid Lindgrens Värld sålde gardiner med motiv av barn i kolonial anda som viftade med palmblad för att svalka Pippi Långstrump. I måndags togs gardinerna bort och några timmar därefter gick Astrid Lindgrens Värld ut med en offentlig ursäkt där man berättade om att gardinerna hamnat till försäljning av misstag. På tisdag gick de ut med en förklaring som fick många afrosvenskar och andra kritiker att lyfta på ögonbrynen och undra om det var ett försök av Astrid Lindgrens Värld att ta tillbaka sin ursäkt?

 

Kritiken var stark över att Astrid Lindgrens Värld inte bemötte kritiken förrän ett dygn efter den uppkommit på deras Facebook-sida. Därefter drogs försäljningen av gardinen tillbaka och från Astrid Lindgrens Värld meddelande man via olika medier att man snart skulle komma med ett uttalande. Någon timme senare kommenterade man då det som skett. Kritiken klingade då ut, både på Astrid Lindgrens Världs Facebook-sida, där mycket av kritiken uppkommit, men även i olika stängda forum på Facebook där diskussionen förts. De allra flesta tyckte saken var utagerad då Astrid Lindgrens Värld plockat bort gardinerna både från sin försäljning på nätet och i souvenirbutiken på Astrid Lindgrens Värld, samt meddelat att gardinerna funnits till försäljning av misstag.

Det som därefter skedde var att massor av rasistiska kommentarer började komma upp, där man använde kränkande ord, kallade kritikerna för inte bara nedvärderande ord, utan grovt rasistiska ord, samt även hot. Något förvånande enligt många kritiker, då Astrid Lindgrens Värld valde att inte plocka bort kommentarer förrän på tisdagen. Då många av de rasistiska och hotfulla kommentarerna skrivits på danska, kan man kanske förmoda att diskussionen förts i något rasistiskt forum som länkat till Astrid Lindgrens Värld på Facebook.

Tisdag kom ändå ett nytt uttalande från Astrid Lindgrens Värld:

”Angående diskussionen kring gardinen med motiv ur boken ”Pippi Långstrump i Söderhavet”

Vår avsikt har aldrig varit att göra någon ledsen eller upprörd, vi förstår och respekterar att bilder kan uppfattas på olika sätt. Vårt uppdrag är att göra Astrid Lindgrens sagor till verklighet med hennes böcker och originalillustrationerna som förlaga i allt vi gör. Vi välkomnar diskussioner om våra produkter, men vi har nu valt att radera alla kommentarer här på vår facebooksida gällande detta ämne, på grund av att diskussionen började föras på ett sätt som flera blivit illa berörda av samt hamnat utanför sakfrågan och det som rör vår verksamhet.
Ytterligare kommentarer kring detta på vår sida kommer att tas bort.
Vi svarar gärna på frågor, men ber er att fortsättningsvis ta personlig kontakt med vår VD Jocke Johansson via mail eller telefon.

Vi vill också uppmana alla som är intresserade att läsa ett utdrag ur boken ” Pippi Långstrump i Söderhavet” där illustrationen är tagen ifrån. I texten tycker vi att Astrid Lindgrens budskap och ställningstagande angående alla människors lika värde oavsett hudfärg framgår tydligt.”

 

Därefter citerades en bit ur boken Pippi Långstrump i Söderhavet.

En av kommentarerna som skrivits till inlägget kan du läsa nedan:

kommentar på ALV

 

Den debatt som därefter uppstod i vissa forum var att Astrid Lindgrens Värld inte alls förstått kritiken från början och därför i princip gjorde om samma tabbe igen. Efter att gardinerna plockats bort, var många av kritikerna överens om att Astrid Lindgren inte är problemet i sig, inte heller var det någon som kallade henne rasist, i de forum som diskussionerna gick. Problemet är däremot att ALV väljer att nyproducera gardiner som då innehåller en av dessa förlegade bilder, när valet av bildutbudet är stort och skulle kunna innefatta flera olika bilder, där de svarta inte framställs som koloniala, förlegade, slavliknande bifigurer.

Att vissa av Astrid Lindgrens texter blivit förlegade med åren, genom att vårt synsätt förändrats och det faktum att författaren var uppväxt i en tid då fördomar flödade i vildare strömmar än idag och kunskapen saknades om vår omvärld, är en sak samt att allt sågs ur ett vitt perspektiv och inte utifrån de grupper man valde att återberätta. Många afrosvenskar har av just dessa skäl, börjat undvika vissa av Astrid Lindgrens berättelser, medan andra hängivna sagoläsande föräldrar, ändrar själv i texterna med penna och tipp-ex, för att ge sina barn Astrid Lindgrens sagor utan att behöva ge sina barn den förlegade och nedsättande bild av mörkhyade som är ett faktum. Man kallar till exempel inte Pippis pappa för ”N-ordet-kung”, utan i stället bara ”Kung” eller ”Söderhavskung”. Just denna saga är den som anses mest problematisk. Inte bara för de bilder som finns, eller ”N-ordet” som upprepas, men även för att berättelsen är formad i en tid då mörkhyade människor fortfarande sågs som koloniserade, mindre vetande och framställdes som mycket stereotypa. Detta blir självklart problematiskt om man vill uppfostra sina barn, oavsett hudfärg till att bli starka, självständiga individer, att alla har samma människovärde, samt empatiska och med samma rättigheter som andra barn.

Vi har kontaktat Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson och ställt några frågor till honom. Dessa frågor och svar kommer att publiceras under kvällen på thegambia.nu

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Astrid Lindgrens Värld drar tillbaka kritiserad Pippi-gardin

Thegambia.nu publicerade sent igår en artikel gällande en gardin där två mörkhyade barn fläktar Pippi Långstrump med stora blad. Gardinen ifråga har under dagen tagits bort från Astrid Lindgrens Världs sortiment, både i deras fysiska butik och i webbutiken.

Astrid Lindgrens Värld (ALV) har fått ta emot mycket hård kritik på webben och i sociala medier under det senaste dygnet. Illustrationen på den nu borttagna gardinen kommer ursprungligen från berättelsen ”Pippi Långstrump i Söderhavet” (1948).

Till P3 Nyheter säger ALV:s försäljningschef;

– Vi såg det inte på det sättet. Vi tänkte inte den tanken. Men jag förstår ju nu att det är olämpligt att ha en bild på de här färgade killarna som fläktar Pippi Långstrump.

Thegambia.nu har utan framgång försökt att nå Saltkråkan AB:s pressansvarige för ett uttalande.

 

kiqi