Etikettarkiv: krönikör

Black Moose krönika: Drömmar om fortsatt karriär i USA…

Det har gått ett tag sen min vän och mentor Alexander gick bort. Jag börjar må bättre och bättre, tar en dag i taget för att bearbeta det hela.Jag sitter just nu i min soffa och tänker tillbaka på tiden från att jag satt inne och kom ut till friheten för att uppleva detta liv. Jag är mycket tacksam för att Gud gett mig en ny chans i livet för att göra bra saker och jobba med nåt som jag verkligen älskar!

Frihetsgudinnan Foto: thegambia.nu
Frihetsgudinnan Foto: thegambia.nu

Jag har stött på många, många människor genom åren som jagar sina drömmar på samma sätt som jag gör. Som min pappa alltid brukar säga till mig: ”Min son, det spelar ingen roll hur bra du är för det kommer alltid finnas nån som är hungrigare än dig! Och glöm aldrig bort människor som gillar dig och vill ditt bästa för så fort du börjar få vatten över huvudet så försvinner du mer och mer. Dina fans kommer inte se dig på samma sätt, du kommer sakta men säkert bli en förlorare, hjälp människor istället! Kan du hjälpa en människa i det du är duktig på så gör det. Från början så fick du också hjälp!” Jag älskar när min pappa ger mig råd! De bara för mig och fortsätta göra min grej och Grinda på till 100%!

Jag vill också säga att detta är sista säsongen för En Kärleksattack på svensk hiphop i metropol med Ametist och mig, känns väldigt trist men jag är tacksam för dessa två åren jag fick vara med och jobba! Svensk hiphop har verkligen blivit stort som fan måste jag säga, det har varit en grym resa för mig och grymt att få jobba med Ametist! Tack för att du anställde mig!!

Klockan är nu 04:15 och jag befinner mig just nu i mitt hotellrum i Helsingfors, har haft en grymt bra spelning på Klubb Le Bonk! De gillade mig och Bobo som fan! Han körde 4 låtar live för dem, fick väldigt bra respons från den finska crowden måste jag säga! Nu måste jag packa väskan och dra till flygplatsen, tar ett tidigt flyg hem till Sverige på grund av radiojobbet jag har idag med Ametist En Kärleksattack på svensk hiphop! Fredag blir det studiojobb och gå igenom alla mina mail och nu på lördag så spelar jag i Stockholm klubb Champell! (Den gångna veckan, reds anm.)

Det var längesen jag spelade i Stockholm. Varje gång jag spelat så har det kommit mycket människor så nu kan jag stolt säga att jag drar folk! Mitt mål är att göra mitt namn ännu större och släppa min samlingsskiva mer info om den kommer snart! Just nu så drömmer jag om LA, Miami, New York! USA är mitt nästa mål… Jag vill inget annat än att flytta men måste göra mitt sista till 100% innan jag flyttar bort! Som jag alltid brukar säga jag är långt ifrån en topp DJ stjärna eller världskänd på nåt sätt! Jag måste skaffa mer kött på benen och jobba ännu hårdare! Finns inget för mig som heter DET GÅR INTE! Allting i livet kostar, ingenting kommer gratis! THINK BIG AND DREAM BIG!

Musa Jallow DJ Black Moose
Musa Jallow
DJ Black Moose

Uppmuntra kulturkramarna

antirasistiska bussar 1Det senaste EU-valet skakade definitivt om en när det blev tydligt hur många främlingsfientliga partier som fått mandat. I Sverige har rasismen blivit mer och mer påtaglig och människor ”står upp” för dessa åsikter. De anser sig ha rätten att bestämma vem som skall inkluderas och vilka som skall exkluderas.

Detta gör det så otroligt viktigt att ta alla de där småstriderna när de smygrasistiska kommentarerna hoppar ur någons mun. Om det så handlar om som för mig, när min lärare sa att jag hade fint hår för att vara av den ‘negroida rasen’ eller om det är någon som vill ha en ‘n****boll’. Att våga säga till vid sådana tillfällen, det är inte bara en självklarhet, utan även ett ansvar som en ständigt bär på. Ett ansvar som bärs av alla, oavsett hudfärg eller etnisk bakgrund.

Jag förstår att Sveriges ekonomi inte är oändlig, men det kan handla om en fråga om liv eller död för en annan medmänniska. Hur kan ett parti, eller människor, anse att man hellre ska säkerställa sin egen ekonomi och materiella status istället för att rädda ett ensamkommande barn på flykt från ett krig, en bror som har förlorat allt, en syster som inte har fått gå i skolan och som vid en våldtäkt blev tvungen att fly hemmet för att inte bli stenad. Dessa våra medmänniskor lever under villkor som är långt ifrån de som vi är vana vid.

Jag vet att detta kommer låta fett klyschigt. Men jag tycker helt ärligt att det är dags för oss alla att inse att vi är världsmedborgare. Vi är endast här för en kort tid och att vara själviska under den tiden låter som ett väldigt orimligt syfte för livet. Vår materiella och socioekonomiska status är inte vad som definierar oss. Det är endast vår insida som har den förmågan.

Jag är inte mina kläder, jag är inte min dator, jag är inte mitt jobb.

Jag är det jag har på insidan.

Jag är mina vänner, jag är min familj, men jag är även en del av dem som är långt borta. Långt ifrån mig, människor jag aldrig träffat eller inte ens har någon relation till. Vi har ett medmänskligt ansvar för varandra. Jag anser inte att vi är satta på den här planeten för vår egen personliga vinning eller för att endast tillgodose vårt eget, utan för att tillsammans skapa något storartat. Hur kan detta göras om inte alla inkluderas och ses som jämlika.

Till utsidan är vi alla olika, men det skall inte behöva vara ett upphov till separation utan snarare något vackert som samhörighet och kulturkramar. Det berikar oss som folk, det skändar oss inte.

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson

 

Mars Gambia-Mästare

Mars månads Gambia-Mästare är

Oleyanna Njie

GRATTIS

Oleyanna var den av våra fem finaltävlande som gissade allra bäst på månadens utslagsfråga.
Frågan löd; ”Att många av oss på redaktionen besökt Gambia någon gång i våra liv har ni kanske förstått. Men vi undrar nu; Hur många gånger har den av oss som varit i Gambia flest gånger varit där?” (som en liten bonus får ni gärna gissa vem det är också)

Oleyanna gissade på 23 gånger,
vilket var väldigt nära det rätta svaret.

Rätt svar är: 21 gånger

… och den som gjort alla dessa resor är ingen mindre än…

 

Ida Isatou Svenungsson (krönikör)
Hur kommer det sig då att Ida varit däröver så många gånger? Vi har svaret!

Du har varit i Gambia 21 gånger nu och befinner dig där just i detta nu till och med.
Vad är det som lockar mest med Gambia?
ida isatou svenungssonFrån början var det främst för att hälsa på familj,
samt för att min mamma gjorde inköp till sin affär.
De senaste åren har jag varit här med många vänner
och det har blivit en mötesplats för gambier som bor
runt om i världen, speciellt i december.
Men för att riktigt svara på frågan är det fridfullheten,
samt gnistan att kunna göra bättre, både inåt och utåt.

Du tillhör en av redaktionens yngsta medarbetare och ändå har du hunnit med flest resor.
Hur gammal var du första gången?
Haha, 1 år!

Om du fick chans att flytta ner, skulle du göra det då?
Hm, kanske för en period, alltså några år. Men jag skulle nog inte bestämt kunna säga redan nu att jag skulle flytta för resten av mitt liv. Har definitivt en stor del av mitt liv i Gambia, men född och uppvuxen i Sverige, så finns mina närmsta där.

________________________________________________________________________

Vinsten till mars månads vinnare består av;
* Ett resepresentkort för valfritt reguljärflyg till Västafrika på 400 kronor hos goplaces.se.
* Ett lottpaket, alternativ en biocheck, till ett värde av 100 kronor.
* Utmärkelse i form av elektroniskt diplom.

Oleyanna Njie, inboxa oss på gambia@thegambia.nu och skriv MARS i ämnesfältet så att vi kan skicka dina vinster till dig.


Sponsorer
goplaces

DJ Black Moose – Jag & BoBo (krönika)

Fotograf: Joel Nilsson
Fotograf: Joel Nilsson

Vill först börja med att tacka alla er som läste och spred den första krönikan vidare, har ju som sagt aldrig skrivit en krönika eller något liknande. Det har gått två veckor sen jag skrev min första krönika och det har hänt mycket, men det största som har hänt är att jag kommer få öppna Grammisgalan tillsammans med Kartellen. Efter all uppståndelse som har varit runt Kartellen, ser jag de som att dom går som vinnare ur den här duellen.
Återigen, mitt namn är Musa Jallow, känd som Black Moose och en man som ständigt jagar sina mål och skapar nya.

Som jag sa i förra krönikan så ska jag idag berätta mer om min artist och kusin Mabou ”BoBo” Jawo, som precis har släppt sitt första mixtape ”Kolla På Mig Nu”. Kunde inte varit mer stolt över det han helt själv har åstadkommit. Jag är konstant tillsammans med den här killen, från morgon till kväll. Om vi inte ses är det i allafall telefonkontakt minst 2-3 gånger per dag. BoBo som är från Täby är alltså också min kusin, som jag har följt och sett utvecklingen hos, inte bara som rappare utan som människa också. Han var en otroligt duktig fotbollsspelare som inte hade tankar på bli rappare, han ville följa i sina storebröders fotspår. Men med skador som han åkte på och operationer han fick genomgå så gav han upp vid 20 års ålder. Under den här tiden hade mitt namn precis kommit upp i Sverige, följde med Ken Ring på hans tours. En dag i One Life-studion kommer BoBo ner från Umeå (dit han hade flyttat med sitt ex) och är helt seriös när han kommer till mig och säger, – Musa, på riktigt jag kommer börja rappa, jag är inte gjord för jobba 8-4 tiderna brorsan. Jag är en entertainer.

Jag hade hur svårt som helst att ta det där seriöst, men jag kunde ju inte stänga dörren och bara skratta honom i ansiktet. Så jag satte på beatet ”100 hunnit” med Wale och från ingenstans kickar han några av dom sjukaste linsen jag hört. Ju mer och mer han fortsätter tänker jag, ”what the fuck, snubben freestylar om allt i rummet och flowar som en idiot”. Chocken som kom till mig kan jag nog inte beskriva, men sen slog det mig; Redan när han var 14 och jag bodde hos hans familj. Redan då hade han visat mig att han kunde det här med freestyle, men under den här tiden hade jag haft fullt upp med mitt egna. Mitt namn hade inte kommit ut ur massan så jag kunde inte hjälpa honom som jag ville. Fast det stoppade ej hans grind. Han började ta kontakt med nya människor och han som vanligtvis brukar va blyg, sa själv till mig, – Musa, alltså ska jag gå runt o le och hoppas att saker kommer till mig? Jag går in för att ta mitt. Sedan, de som vill rulla med mig, de gör det av egen vilja. De ska inte göra det för att du är min kusin.

BoBo har alltid varit lite frispråkig och inte varit killen som håller in med saker. Men de va inte alltid en dans på rosor. Precis som alla andra mötte han hatare och falskhet. Men det man såg, som var det som tog hårdast på honom, var att de var folk ifrån hans ort (Täby) som hatade. Vänner som gick till andra vänner och gjorde narr av honom. Hade vi spolat tillbaka tiden några år till när han var yngre så hade det här tyvärr slutat upp med polisanmälningar och en massa mer. Då hade han tagit ut sin ilska på ett helt annat sätt. Men ännu en gång ska han chocka mig med sina ord. En dag ringer han mig skitsur och skriker och jag är beredd på att de värsta ska komma ur honom. Innan vi lägger på så säger han, – Musa, jag kommer kn*lla dom här, men jag ska inte skada dom. Jag ska förnedra dom med min framgång, folk säger ensam är stark. Men jag behöver någon vid min sida jag kan lita på. Är du down? Hur ska jag kunna säga nej till det, den här gången? Plus att han satte igång min gnista och drog elden till en helt ny nivå. Jag började dra med honom på mina spelningar och han fick agera som förband åt en massa artister. Hands down är det inte så många som kan stå helt själva på scen, låta i princip helt perfekt och hypa publiken på ett sånt sätt han gör. Och som Lazee själv sa, – hur han rör sig på scenen, man ser hur han älskar musiken och man ser vilken glädje publiken får så fort han hoppar av.

Just nu jobbar vi på en massa nytt och ska spela in en EP, det kan lika gärna bli 12 EP om vi vill (han skriver minst 3-5 texter per dag). Att se en så pass ung kille på 22 år va så aktiv som han är, samtidigt som han hinner jobba och dessutom försöker öppna upp ett bibliotek i Gambia för barnen där. Det får mig själv att gå igång och inse jag måste jobba hårdare för varje dag som går för att komma dit jag vill. Jag har alltid i mitt liv haft som mål att hjälpa ungdomar och få dom att vända något negativt till något positivt… och det känner jag att jag har gjort med BoBo. Men vi är långt ifrån klara.

Hur skulle jag kunna vara stolt över mig själv om jag inte hjälper någon annan? Så, nu hoppas jag att alla ni där ute håller tummarna för BoBo och att de ska gå bra för honom i framtiden och att det rullar in mycket spelningar…. och glöm inte gå in på Spotify och sök på ”Kolla På Mig Nu”. Sedan hoppas jag att ni håller tummarna för mig och hoppas att jag vinner King Size-galan för andra året i rad.

Återigen, mitt namn är Dj Black Moose!

musa jallow black moose signatur

Medarbetare sökes

cropped-thegambianu-ny11.jpg

 

Vi börjar bli en ganska stor grupp medarbetare på thegambia.nu men vi söker fortfarande några till. Vi arbetar helt ideellt med frågor som vi själva är intresserad av, men som givetvis rör den västafrikanska diasporan i stort och Gambia främst. Just nu söker vi både fotografer, skribenter och en krönikör:

Sammanlagt minst sex fotografer. Två i Malmö, två i Göteborg och minst två i Stockholm. Krav: att du har möjlighet att komma och fota minst fyra uppdrag per år. Det kan röra sig om personer som ska intervjuas vi behöver foton på, eller olika event, till exempel konserter, större fester etc. Vana krävs. Utbildning ett plus, men inget krav. Om någon är duktig på att filma, så är även det ett extra plus.

Minst fyra skribenter: Vi söker fyra skribenter som kan skriva minst två artiklar var per månad. Du kommer att ha datum för deadline att följa. Krav: tre av skribenterna måste ha kunskaper om Gambia eller annat land i Västafrika. Det spelar ingen roll om du bor i Sverige eller på annan plats. Du får gärna ha journalistisk utbildning eller om du håller på att utbilda dig just nu och vill ha erfarenhet. Du får gärna ha specialämnen som intresserar dig, till exempel sport, mode, västafrikansk historia, vetenskap, musik eller andra specialämnen. Vi söker även en skribent som kan genomföra intervjuer, minst två i månaden. Intervjuerna kan ske både personligen, via telefon eller mail och sedan måste du kunna sammanställa intervjuerna till en artikel. För att söka denna tjänst, krävs inga specialkunskaper om Gambia/Västafrika, men det är ett extra plus.

En krönikör om afrosvenska frågor: Vi söker även en krönikör och här vill vi gärna se någon som har mycket kunskaper om afrosvenskar och företrädesvis bör du som krönikör också vara afrosvensk. Vi vill gärna sätta fokus på denna viktiga fråga och söker därför någon som kan skriva minst en krönika i månaden, gärna två. Du kommer att ha publiceringsdatum och deadline att följa varje månad.

 

Vi arbetar helt ideellt på thegambia.nu och är i ständigt behov av nya skribenter och fotografer. Eftersom det är ett ideellt arbete, så vill vi ha många engagerade för att det inte ska bli så mycket ansvar för några få personer. Dessutom vill vi gärna ha en stor spridning med blandade ämnen. Man kan anmäla intresse både om man har ett specifikt ämne man vill skriva om, eller om man vill skriva om blandade ämnen. Vi vill gärna ha in fler män och gärna personer som bor på olika orter och städer i Sverige eller i Gambia eller någon annan plats i världen, så att vi kan vara mer spridda. Vi hjälper självklart till med stöd, artikeltips och annat för att du ska komma igång.

Vi har ökat vårt läsarantal väldigt mycket på kort tid och det gör att vi nu kommer att lägga än mer vikt på att få in personer som kan bidra positivt till vår fortsatta publicering och även bredda våra mål.

 

Mer om våra målsättningar kan du läsa HÄR och mer om oss som redan finns på redaktionen kan du läsa HÄR!

Om du är intresserad, eller känner någon annan som är det, Maila oss på gambia@thegambia.nu Sprid gärna i sociala medier, så att fler får chansen att söka. Om du är osäker på om du ska söka eller ej, så maila oss gärna med frågor.

DJ Black Moose första krönika

DJ Black Moose
Foto: Melika ”duvetinte” Zakariae

Vi är stolta över att presentera vår nya krönikör DJ Black Moose. Mer om Black Moose kan du läsa i vår tidigare intervju med honom HÄR och i hans presentation HÄR! Här kommer hans första krönika:

Det är väldigt sällan under veckan jag sover i min egen säng. Det är väldigt sällan jag ens är i Stockholm en hel vecka och bara kan njuta av stillhet. Mitt namn är Pa Musa Jallow men många känner mig mer just nu som Dj Black Moose. Jag blev utsedd till årets svenska HipHop Dj år 2013 och nominerad igen år 2014. Jag kan inget mer än att säga jag är blessed.

Jag är blessed genom att min familj alltid har sagt det jag har behövt höra och inte det jag vill höra, Jag är tacksam över mina vänner som jag har kvar och jag är tacksam att jag gjorde rätt val. Men innan vi kommer tillbaka till framgångarna och vad de har betytt för mig vill jag spola tillbaka tiden till 25 mars 2010.

Jag har precis kommit ut efter 2,5 år i Borås anstalten, jag hade fortfarande DJ:ing i huvudet men första prioritet var fotboll. Ville komma ut till verkligheten och visa alla förändringen och en mycket mer fokuserad och mognare Musa. Men vart jag än kom fick jag dörrarna stängda i ansiktet, Men vem ska klandra dom? Vilket fotbollslag vill ha en före detta intagen i sitt fotbollslag? Att komma ut och känna sig mer eller mindre värdelös det var vad jag gjorde.

Oavsett hur vuxen man är eller hur mycket äldre man blir, blir man aldrig för stor för sina föräldrars råd! Att höra min pappa säga ”Moose jag lärde dig mycket mer än den vägen du är på väg att ta, Jag lärde dig ett världsspråk som kan ta dig över hela världen. Du är DJ” När jag fick höra det här satte jag igång som ingen annan. Spelade in över 100 mixtapes på 1 år. Stod utanför klubbar vid stängning delade ut skivor. Satt uppe hela nätter bara för att bränna skivor. Insåg ju snabbt själv, finns ingen förutom mig själv som kan ta mig dit jag vill. Under den här tiden var det mycket folk som tog kontakt med mig och villa hjälpa (både bra och dåliga). Jag kan med huvudet högt säga även fast jag stötte på människor som ville lura och uttnyttja mig, hade det inte varit för dom hade det inte lett till att mitt kontaktnätverk blev större. Jag hade aldrig fått jobba med Ken Ring jag hade aldrig fått jobba med Nääk & Nimo, Kartellen Abidaz. Jag kan göra den listan så mycket längre men vi stannar där.

Jag har fått se delar av Sverige jag aldrig trodde jag skulle få se. Fått se en publik där allt från hipsters,förortsbarn och bratz på samma golv dansar till exakt samma musik. Och ju mer jag turnerade desto mer förstod jag vad min pappa menade med ”Världsspråk”. Jag trodde på min dröm och nu lever jag ut en del av den i alla fall. Men det dyker alltid upp nya mål jag sätter som jag klarar. Jag tror att det är det som får mig motiverad. Och nu när jag gått ihop med EASAS (EnAnnanSidaAvSverige) och ska föreläsa för ungdomar hoppas jag verkligen att dom verkligen lyssnar på orden.

Jag var långt ifrån den värsta människan som existerade på jorden. Men jag mötte motgångar precis som alla gör i livet. Men jag bestämde mig snabbt, i stället för att deppa ihop och bara känna att det här är skit som man hade en tendens och göra förr i tiden. Har man verkligen insett att den där sparken där bak behöver man göra på sig själv och ställa sig upp och bara bli mer fokuserad.

Vi är i början av 2014 och jag har en massa som ska göras. Men fokusen kommer inte bara vara på mig i år. Samtidigt som jag kommer jobba ihop med Aje och Geir och en massa artister, är det just en artist jag är speciellt taggad på att ni ska få höra. BoBo som precis har släppt sitt mixtape ”Kolla På Mig Nu” som finns på youtube spotify och Itunes (och som du kan se och höra i klippet nedan).

Min Kusin och Artist som jag har sett kämpa med motgångar och framgångar. En gammal talangfull fotbollspelare som nästan gick samma öde som mig. Mer om honom skriver jag i nästa artikel och om vad 2014 har erbjudit mig just nu… Innan någon ska tro på er måste ni till en början tro på er själva.

Musa Jallow DJ Black Moose

 

Foto: Melika duvetinte Zakariae