Etikettarkiv: Kultur

Krönika: Mina viktigaste Gambiaresor – del 1

Jag har rest till Gambia några bra gånger nu. Jag tycker alltid att det är otroligt roligt att titta tillbaka på alla resorna för att jämföra hur jag upplevde landet vid de olika tillfällena i mitt liv. Jag tänkte titta lite närmare på hur jag upplevt tre specifika resor; – min första Gambiaresa till att börja med, – sedan en resa jag gjorde under mitt sista år på gymnasiet, – och till slut den senaste resan, som jag gjorde för två år sedan. Under dessa resor som jag nu tänkt reflektera lite över var jag 6, respektive 18 och 25 år gammal.

Påsken 1994 var första gången jag fick resa till mina rötter… Gambia. Jag förstod mitt modersmål mandinka flytande men skämdes för att tala språket framför vissa gambier eftersom de gärna retade mig för min svenska brytning. Jag var 6 år, skulle bli 7 det året och hade aldrig varit i Afrika.

Jag minns att jag frågade pappa om vi skulle se lejon, elefanter och giraffer, som de visade på TV. Han skrattade mest och sa att de naturprogrammen han ofta tittade på var inspelade i Sydafrika, Kenya, Tanzania osv. Han sa att Gambia hade en del natur, men tyvärr inga elefanter till exempel. Han lovade dock att vi skulle gå och klappa krokodiler vid något tillfälle.

Innan resan så förstod jag någorlunda att jag hade en rätt så stor släkt. Jag skulle främst få träffa min mammas sida… än idag har jag inte träffat alla. De enda släktingarna jag hade hunnit träffa var de som hälsade på, eller vi hälsade på från andra delar av Europa och USA, men de flesta bodde i Stockholm, Göteborg, Oslo och Malmö.

Jag hade redan vant mig vid att kalla min farbror i Norge för Baba (pappa), och såg alla mammas kusiner som hennes helsyskon. Jag visste helt ärligt inte att vissa var kusiner eller sysslingar. Jag förstod nog inte hur viktigt det var att inte lägga så stor vikt på om någon är en kusin, syssling, moster eller faster innan jag åkte till Gambia. Men efter mitt första besök så förstod jag mycket mer.

Det var otroligt förvirrande att presenteras för 10-12 kvinnor som alla var mina mammor och deras barn som var mina syskon. Helt plötsligt hade jag väl mellan 45-60 bröder och systrar. Jag började förstå varför jag aldrig hört min mamma använda ordet kusin, finns det ens en direkt översättning på mandinka eller något av de gambiska språken?

Nyfiken som jag var så förklarade släktingarna gärna på det där sättet bara gambier gör att den ena har samma mamma och samma pappa som den andra, medan den andra har delat livmoder med den första, men inte samtidigt (varför de inte sa hel eller halvsyskon förstod jag inte), och den här blev ammad av samma kvinna som den förstnämnda, samtidigt som den där har samma pappa eller mamma som den tredje… men det är för att den där släktingen hade tre eller fyra fruar och den första frun var skild sedan tidigare med barn från det första äktenskapet, och den andra nämnda blev uppfostrad av den där, så därför är de extra nära varandra, till skillnad från dennes syskon, eftersom denne blev uppfostrad av kvinnan vars mage han/hon låg i.

Say what now!? Än idag så blir jag förvirrad. Min storasyster Sariba är mycket bättre på att känna till alla släktingar, vad de heter, hur vi är släkt med dem och så vidare. Det spelar ingen roll hur långt eller nära besläktade vi är, min syster kommer veta om du är en kusins-halvbrors-barnbarns- frus-syssling.

Ett annat element som förvirrade mig redan i Sverige var konceptet att man kunde skämta om att man hade en ”darling.” Jag blev alltid lika förvirrad när folk kunde skämta om att jag var deras fru, eller skulle bli deras fru, och blev tillfrågad vem jag älskade mest av mina många karlar.

Jag minns att min mamma skrattade när jag sa till henne att jag inte älskade någon av dem och jag inte ville att någon skulle kalla mig för darling, och inte henne heller för den delen eftersom pappa var hennes enda darling. Jag började bokstavligen gråta när en av mammas gamla ”darlings” fortsatte driva med mig om att han skulle gifta sig med min mamma och bli min nya pappa. Idag skrattar även jag åt det dock.

Foto: Tima Minteh Fofana/Thegambia.nu
Tillsammans med min kusin Binta, i Gambia 1994 – Foto: Privat

Det var mycket jag redan förstod innan min första resa trots den stora kulturchocken. Vissa saker skedde per automatik på grund av min uppfostran. Redan innan skakade jag och min syster alltid alla äldre artigt i handen, flyttade oss så att äldre kunde sitta ner både på privata och allmänna platser, vi höjde aldrig heller rösten åt äldre och förstod att vi skulle respektera dem. I Sverige ansågs det här beteendet alltid så fantastiskt bland många de äldre som inte hade en utländsk bakgrund.

Hur som helst så var mycket fortfarande väldigt nytt för mig men en sak var självklar… jag absolut älskade Gambia. Mina farföräldrar gick bort innan jag föddes, likaså min mormor vilket är tråkigt men jag fick den fantastiska möjligheten att träffa min morfar och gammelmormor för första och sista gången på den här första Gambiaresan.

Min mamma är döpt efter min gammelmormor, Tida, och den här kvinnan gjorde ett intryck på mig som jag aldrig kommer glömma. Liksom för flertalet andra är det osäkert hur gammal min gammelmormor blev innan hon gick bort, men hon levde läääänge. Trots hennes ålder så promenerade den här damen överallt, hon var aktiv in i det sista. Hon var djärv, sa vad hon menade och menade det hon sa. Hon var en av de mest karaktärsfyllda personerna jag har träffat i mitt liv och jag kommer alltid vara så tacksam för att jag fick träffa henne.

Min morfar hade levt med diabetes ett tag och behövde en käpp för att ta sig runt. Trots sin ålder var det tydligt att det här var en väldigt ståtlig, stilig och charmig man. Jag älskade min morfar med en gång. Han var en av de få som inte retade mig för min svenska brytning. Han påpekade att det var bra att jag kunde mandinka trots att jag inte var född i ett land där man talar språket. Jag hjälpte min stackars diabetessjuka morfar att hälla i extra socker i hans kopp när han bad om det, följt av uppläxning från resten av släktingarna om hans hälsa. Han sa till min mamma att han var gammal, skulle ändå dö snart så han ville njuta av sitt söta te innan dess. Jag är otroligt glad att jag fick träffa honom med.

Innan slutet på resan kunde jag svära på mer än ett gambiskt språk, jag visste vart alla släktingar i Bakau bodde och hade redan favoriter. Som många andra som har en anknytning till Gambia så är det alltid otroligt svårt att lämna landet. Jag och min syster grät non-stop, bad om att få stanna, ville till och med att våra pass skulle ”försvinna” när det var dags för oss att bege oss hem.

Jag var som sagt bara 6 år under den här resan. Det här var 20 år sedan och jag hade ingen aning om vem jag var… håller fortfarande på att växa och utvecklas. Det jag visste vid resans slut var att jag aldrig skulle se på världen på samma sätt igen. Jag har tidigare skrivit om hur det är för mig att vara född och uppvuxen i ett land, med rötter i ett annat. Det kan vara lite förvirrande som barn men jag kände att jag hade upptäckt en otroligt viktig del av min identitet efter den här resan.

Jag kunde mitt modersmål bättre, jag längtade efter att få berätta om Gambia för mina vänner, jag hade helt plötsligt en otroligt mycket större familj, jag förstod ännu mer vikten av ödmjukhet, generositet och respekt. Plus att jag hade ännu fler starka kvinnor att se upp till.

Jag förstod även att jag hade tur som hade ett My Little Pony-lekset hemma, bland massor med leksaker vissa barn i Gambia inte ens kunde drömma om. Jag fick verkligen se mycket av vad det vackra Gambia hade att erbjuda men jag fick även se att många kämpade. Jag förstod på riktigt vad ordet fattigdom betydde. Det var ett av många ”vuxna” ord jag inte riktigt förstod förrän jag såg det med mina egna ögon.

Det var även efter den här resan jag förstod mandinka-uttrycket ”a la feng man ke a la feng ti”, jag ska försöka översätta det så gott jag kan, men det här används för att beskriva en person vars ägodelar aldrig är för dyrbara för att dela med sig av till sin medmänniska. Det påverkade mig väldigt starkt att se att någon som inte hade alls mycket var redo att dela med sig eller ge bort något helt, utan att förvänta sig något tillbaka.

Kortfattat så älskade jag Gambia från dag ett. Jag fick uppleva Gambia på många nya och olika sätt genom åren. Vissa saker förändrades aldrig men många situationer bemötte jag på nya sätt. En av dessa situationer var hur jag såg på krokodilerna på Catchikaly (Kachikally), krokodilpolen i Gambia. Första resorna var det roligt att åka dit för att klappa krokodilerna… med åldern kom en viss rädsla, om inte respekt för vilda djur. I nästa del ska jag berätta om hur jag som 18 åring helt plötsligt vägrade gå och klappa Charlie.

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana

Möte för alla svensk-gambiska ungdomar i Sverige

swedishgambianyouthsEn helt ny ungdomsgrupp planerar att dra igång i Stockholm för ungdomar och unga vuxna runt om i Sverige. Nu under uppbyggandet av organisationen går gruppen under arbetsnamnet Swedish-Gambian Youths. Tanken är att denna organisation ska vara helt fristående från andra, tidigare organisationer och anledningen till att man vill starta upp den är att det inte finns någon organisation för ungdomar med gambiska rötter eller intresse för gambisk kultur som lyckats ta tillvara på ungdomars intresse.

Även om det är äldre som har initierat detta, så är tanken att organisationen ska drivas av ungdomar och deras intressen och behov, då det finns ungdomar som upplever att deras intressen inte har tillvaratagits av andra organisationer, dock finns det ingen som helst tanke på att motarbeta befintliga organisationer, utan tvärt om ska detta ses som ett fristående komplement.

Ett intressemöte har redan ägt rum den 22:a februari 2014 och nästa möte är satt den 9:e mars 2014 i Sensus lokaler på Medborgarplatsen i Stockholm kl. 15:00. Man hälsar alla ungdomar och unga vuxna välkomna till mötet. Exakt ålder på blivande medlemmar är ännu inte satt, utan förväntas bestämmas i stadgar när en styrelse bildas, men siffran 18-30 har nämnts lite löst.

Till det möte som redan har ägt rum visades ett intresse och engagemang och många nya, intressanta ideér om vad man skulle vilja göra med organisationen uppkom. Till nästa möte hoppas man att det hela ska ha spridit sig och att ännu fler personer hittar dit och kan dela med sig av sina ideér, tankar, förväntningar och förslag på vad man själv kan bidra till i organisationen. Till mötet är ungdomar med intresse för Gambia som en röd tråd i organisationen välkomna, oavsett eget ursprung.

Vi hoppas på att få anledning att återkomma till denna organisation i framtiden. Bjud gärna in dina vänner och familjemedlemmar som du tror skulle kunna vara intresserade, till gruppen på Facebook.

 

Swedish-Gambian Youths på Facebook

Evenemang för det nya mötet den 9:e mars och anmälan kan du finna HÄR!

fatou touray 2013

Thegambia.nu's Nyårskrönika


Det har varit ett händelserikt 2013, både i världen och på thegambia.nu’s redaktion.

Vi gick från fem stycken medarbetare, till elva stycken medarbetare.
Vi gick från att publicera någon artikel i veckan,
till att publicera minst en artikel om dagen.

Kort sagt kan man konstatera att vi ökade tempot en hel del under förra året
och vi har ingen tanke på att sakta ner det i år.

Även detta år kommer ni därför kunna följa oss via Facebook, Twitter och Instagram. Vi kommer dela med oss av allt möjligt av nyhetsvärde som rör alla som har en koppling till Gambia av något slag. Vi kommer givetvis också att fortsätta rapportera om en del större nyheter eller arrangemang som har koppling till andra västafrikanska länder och ibland även övriga länder på den afrikanska kontinenten.

Men för att från oss alla, till er alla, önska ett riktigt GOTT och förhoppningsvis givande NYTT ÅR så bjuder vi här på en tillbakablick av året som gick.


ÅRET SOM GICK

Den absolut största nyheten förra året nådde oss alla bara någon timme innan midnatt den 5 december. Vi pratar givetvis om den forne frihetskämpen och presidenten, Nelson Mandelas bortgång.

Nelson Mandela kämpar på sin dödsbädd
Vila I Frid Nelson Mandela
Nelson Mandelas Liv 1918-2013
A Tribute to Mr Nelson Mandela


SPORTÅRET

Sportåret som gick var minst sagt intensivt under sommarmånaderna. Men visst hände det också en del under resten av året.

18-årige gambiern Kekuta Manneh till Vancouver Whitecaps FC
Kekuta Manneh i hattrick-succé i Vancouver

Balla Gaye II har vunnit ännu en titel

GLIOS Cup 2013 – Gambia försvarade titeln

Alieu Darbo blev klar för Dinamo Zagreb
Personlig intervju med Alieu Darbo

Alhaji Jeng klarade stavhoppskvalet i Friidrotts-VM
Smärtdrabbad Jeng slutade nia i stavhoppsfinalen

Amadou Jawo gör succé i Djurgårdens IF
Pa Konateh vinner SM-guld med sitt Malmö FF

KULTURÅRET

En av de största händelserna på kulturfronten under 2013 var Youssou N’dours mottagande av Polarpriset. Thegambia.nu var också ute och besökte några olika kulturevenmang.

Youssou N’Dour vinner Polarpriset
Polarprisutdelning och hyllningskonsert till Youssou N’Dours ära

Planetafestivalen Del.1
Planetafestivalen Del.2
Planetafestivalen Del.3

Insamlingsgala för barnhem i Ghana

Glad Tabaski eller Eid Mubarak
Grand Magal i Touba

MODEÅRET

På modefronten hann det hända lite under året som gick. Bland annat hade Gambia två tävlande i Miss Africa Crown International och den årliga modeveckan Gambian Fashion Week, gick av stapeln.

Personlig intervju med Sainabou Chune

Miss Africa Crown International – Presentationsfesten
MACI – Miss Gambia – Deltagare 1
MACI – Miss Gambia – Deltagare 2
Miss Africa Crown International – FINALEN

Afrofrid I vintertid

The Gambia – A nation fraught with talent
The Gambia Fashion Week

MUSIKÅRET

Är det något Gambia verkligen kunnat bjuda på under året och kan stoltsera med så är det musik. 2013 var inget undantag från andra år, utan kom med en lång kavalkad av artisteri, dans, musicerande och tävlande från alla möjliga håll och i alla möjliga ålderskategorier. Tyvärr drabbades vi också av en stor förlust i och med Maudo Seys bortgång.

En svenskgambisk tävlingshelgBinta, Panetoz och Idol-Miriam
Vi tar pulsen på Idol-Miriam

Maudo Sey har lämnat oss
En hyllningskonsert till Maudo Sey

Jaliba Kuyateh i exklusiv intervju
Intervju med Pape Seck

Musa ”DJ Black Moose” Jallow i personlig och öppenhjärtig intervjuMusa Jallow är numera också krönikör på thegambia.nu

Panetoz klara för Melodifestivalen 2014

 

HATBROTT

Under det gångna året hände en rad uppmärksammade hatbrott, ett av de vi valde att uppmärksamma och belysa särskilt och som vi även fortsättningsvis kommer att följa upp, då brottet ännu inte har klarats upp, är fallet med gambiern Yusupha Sallah som blev utsatt för en grov misshandel i Malmö inför sin då 1 ½-årige son. Misshandeln väckte inte bara en viktig debatt, utan en rörelse mot afrofobi startade också:

Gambier i Malmö utsatt för hemsk misshandel framför ögonen på sin 1,5 åriga son

Krönika: Då har hela mänskligheten förlorat

Därför stödjer vår redaktion kampanjen Stop Afrophobia

Mot afrofobiska hatbrott i Göteborg

BILDSPEL från Manifestationerna mot Afrofobi – 14 september 2013 – Göteborg, Malmö, Stockholm

Uppdatering om fallet med den grova misshandeln av Yusupha Sallah

 

FILMÅRET

Den gambiske regissören Ibraheem Ceesay hade premiär på sin film Hand of Fate. Han kom även till Sverige och visade sin film, men jag måste säga att det var en stor besvikelse att se att så få gambier och andra visade sin support och gick och såg filmen när den visades i Stockholm, trots att vi vet att det bor tusentals gambier i Stockholm. Filmen vann senare utmärkelse i Afrika´s Oscar: NAFCA och vi som sett filmen kan lova att de som missade den gjorde en stor förlust. I år väntas filmen komma ut på dvd och vi hoppas verkligen att ni som missade den tar chansen att se den då.

Sverigepremiär: Filmen Hand of Fate
Nominerade till Afrikas Oscar NAFCA
Gambisk filmregissör får utmärkelse i NAFCA

Gambiska och senegalesiska skådespelare i Hollywood

UTVECKLING

Positiva nyheter om en driftig och uppfinningsrik ung gambier nådde oss också:

Med fokus på Afrika

 

HÄLSOVÅRD

Bistånd:

Afrikaada TeethSavers utbildar och bedriver tandhälsovård i Soma

Rädda Barnens rapport om hur farligt det är att få barn i olika länder, var ingen uppmuntrande läsning för oss med anknytning till Gambia:

Gambia ligger sämre till

Men i Senegal händer det positiva grejer i samma ämne:

Senegal erbjuder gratis hälsovård till små barn

 

ÖVRIGT

En stor nyhet i Sverige var när programmet Uppdrag Granskning visade hur ett flertal personer från Kamerun blev lockade till Sverige med löfte om arbete, för att senare inse att de blivit lurade på löften och inte kunde ta sig hem igen:

Lockade till Sverige av en oseriös arbetsgivare

Möjlighet att hjälpa kamerunierna

Det förekom också uppgifter och debatt om att gambier har den högsta skilsmässoandelen i Sverige:

Divorces in Sweden

.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Sist men inte minst så hittar ni alla Veckans Läsare och Veckans Bilder samlade på respektive länk här nedan.
Veckans Bild
Veckans Läsare

 

Slutligen vill vi, hela Redaktionen på thegambia.nu tacka våra läsare för att ni läst, kommenterat, spridit våra artiklar och gett oss synpunkter på hur vi kan bli ännu bättre. Vi vill gärna att ni fortsätter med det och om ni gillar våra artiklar nu, så är vi säkra på att ni kommer att bli ännu mer nöjda det kommande året 2014, då vi har många trevliga planer för er.

GOTT NYTT ÅR!!

Fatou Darboe

Intervju med Pape Seck

pape seckPape Seck är en dansare och musiker bosatt i Malmö, han är uppvuxen i en stor Gewellfamilj i Pikine, Dakar. Ända sedan 13-års ålder så har han uppträtt professionellt runt om i Afrika och Europa, när han inte turnerar så underivsar han även i Sabar.

NAMN: Pape Seck
ÅLDER: 26
BOSATT I: Malmö
FÖDD I: Dakar
YRKE: Musiker
FAMILJ: Stor guewel-släkt

 

För de läsare som inte känner till Pape Seck, hur skulle du själv vilja presentera dig och vad du sysslar med?

Jag heter Pape Seck och jag är musiker. Jag kommer från Dakar, huvudstaden i Senegal som ligger i Västafrika. Jag kommer från en väldigt stor och känd griot-familj i Senegal. Min folkgrupp kallas guewels. Guewels är något väldigt speciellt i Senegal. Historiskt sett så var det dem som alltid berättade när något var på gång och alltid var närvarande vid stora händelser i samhället. På den tiden fanns det ingen radio eller telefon och då var det deras uppgift att tillkalla folket med sin trumma, med hjälp av såkallade bakhs. När folket hörde trumslagen så visste de att det var något på gång, så vi samlades på det sättet. Grioterna var samhällets historiberättare och förde vidare information. Landets ledare gav mycket respekt åt grioterna eftersom deras uppgift var så viktig i samhället. De medlade även i tvister och blev tillkallade för att lösa problem. Oavsett vad det handlade om så behövde griotfamiljerna vara där. I familjen jag föddes i, så spelar alla. Föds du in i det så finns det i ditt blod, det finns inom dig. Det är familjen som tar hand om dig och lär dig. Jag är väldigt glad för hur min familj har lärt mig vad det handlar om.

 

Du kommer från en väldigt talangfull familj och började uppträda professionellt i tidig ålder, har det alltid varit självklart för dig att syssla med musik eller har det funnits perioder då du funderat på att göra något annat?

Musiken är mitt liv. Jag har alltid varit övertygad om det. Jag vet att jag kan göra andra saker men jag ser bara musik framför mig.

Finns det någon speciell person som alltid varit en stor inspiration för dig eller som haft en viktig roll i ditt musikintresse?

Självklart, jag har haft många stora artister som lärare som har visat och lärt mig många saker. Det är jag tacksam för, de har delat med sig av sin kunskap till mig och inspirerat mig mycket.

 

Sedan 2011 så bor du i Malmö där du lär ut musik och dans när du inte uppträder runt om i Europa, hur kommer det sig att just Malmö och Sverige blev platsen du valde att bosätta dig?

Jag kom till Malmö för att arbeta med min pappas bror som redan arbetade här och sen stannade jag kvar. Nu har jag bott här i snart fyra år. Det var inte jag som valde att bo här. Så är livet. Jag trodde aldrig att Malmö skulle bli mitt hem. Många av mina familjemedlemmar bor i Tyskland och Holland så jag trodde alltid att jag skulle bo där men det var något som drog mig hit. I detta livet vet man inte vad morgondagen för med sig.

 

Vad betyder den västafrikanska musiken och dansen för dig? Finns det något speciellt med den västafrikanska musiken och dansen som gör den så betydelsefull för dig, bortsett från att du själv är född och uppväxt i Västafrika?

När jag ser andra spela så känner jag något starkt inom mig. Jag kan inte berätta var den känslan kommer från. Och den är ännu starkare när jag spelar själv. Det speciella med det är att när du ser eller hör det så glömmer du allt annat. Du blir totalt närvarande.
Musik är musik men musik kan vara väldigt olika. Jag spelar afrikansk musik, men inte bara det. Jag spelar olika musikstilar med olika band. Den musiken vi har i Senegal är något väldigt speciellt eftersom trumman pratar. Om du verkligen behärskar det så kan man kommunicera genom trumman. När du spelar så kommunicerar du med din omgivning.

 

Vilken anser du vara den bästa västafrikanska artisten genom tiderna och finns det någon musiker som är aktuell just nu som du vill rekommendera till våra läsare som är nyfikna på västafrikansk musik?

Det finns så många men om jag måste säga en så skulle jag säga vår ”kung” Youssou N’Dour som fick Polarpriset i Stockholm i år. Han är vår stolthet. Men det finns många bra artister i Senegal som inte är lika kända utanför såsom Coumba Gawlo, Vivane N’Dour etc.
Om jag skulle rekommendera några aktuella artister så skulle jag säga Pape Diouf, Aida Samb, Élage Diouf och Pape Chiekh.

 

Du anordnar även resor till Dakar, Senegal, kan du berätta lite mer om det?

Jag anordnar resor för att kunna visa andra människor mitt land. Det finns många saker där som inte finns i Sverige och tvärt om. Det är det jag vill visa upp. Det gläder mig att låta andra få uppleva min kultur och de människor som lever i Senegal. När vi organiserar resor så bor alla tillsammans i ett trevligt område i Dakar. Man får leva som folket gör i Senegal, som en familj även om alla inte känner varandra sen innan. Det är viktigt för sammanhållningen. Vi bjuder på senegalesisk mat och har dans och musik på schemat varje dag. Såklart så besöker vi också många spännande platser under vistelsen.

 

Vad har varit din största motgång i livet eller på din väg mot framgång?

När jag höll på att lära mig musik som konstform så var det väldigt tufft. Alla lärare som jag spelade för var väldigt stränga och svåra att arbeta med. Det var väldigt svårt att göra dem nöjda. Det är det som har gjort att har vuxit både som musiker och människa. Det krävs lite motstånd för att vilja kämpa.

 

Hur ser slutet av året ut för dig, vad har du på gång?

Lördagen den 14/12 organiserade jag African Night på Studiefrämjandet i Malmö; en helkväll med väst-afrikansk musik och dans. Sen väntar ett ännu större evenemang innan året är slut, fast i Dakar då!

 

Och vad är planerna för framtiden?

Att tillsammans med andra Malmöbor, senegaleser, svenskar, ja alla som intresserar sig för det jag gör, lära ut och sprida denna kultur på olika sätt. Jag kommer även att fortsätta bygga på min egen verksamhet så att den kan växa och bli större. Genom den vill jag träffa olika typer av människor och testa på olika sätt att arbeta på.

 

Har du något övrigt du vill tillägga eller säga till våra läsare?

Fortsätt hålla utkik på min hemsida www.papebegueafia.com för saker som är på gång!
Till våren startar fler djembe- och sabarkurser i Malmö med mig Pape Seck och Begue Afia.
eva hallencreutz