Etikettarkiv: kvinnor

Amira Merabet brändes till döds – manifestationer mot kvinnovåld

Den 5 september brändes 34-åriga Amira Merabet till döds i El-khroub, en stad som ligger strax utanför Constantine i Algeriet. En organiserad demonstration ägde rum den 10 september där hundratals personer och aktivister deltog för att fördöma händelsen och resa sig upp mot kvinnovåldet. Många deltog under parollen Y’en a marre, ”vi har fått nog”. Rapporterade Huffingtonpost den 10 september.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Mohamed Zaid skriver i en artikel att Amira Merabet mördades av en man som hon vägrat gifta sig med. Mannen uttryckte sin ilska genom att bränna Amira Merabet. Detta har väckt stor uppmärksamhet. Tre möten har redan ägt rum i Alger, Oran och Constantine där brottet mot Amira Merabet har fördömts. Skådespelare och medborgare i Béjaïa höll den 24 september en samling för Amira Merabet. Ändamålet med samlingen var att resa sig upp mot kvinnovåldet i landet.

Den 5 mars förra året gick en lag igenom som kriminaliserar våld mot kvinnor i Algeriet, detta efter många år av påtryckningar från bland annat feministiska föreningar. Tunisien var dock det första landet i Maghrebregionen att kriminalisera våld mot kvinnor. Vilket gör Algeriet till det andra landet i regionen att införa samma lag. Efter självständigheten 1962 har kvinnornas position blivit någorlunda bättre, dock finns det fortfarande brister vad gäller kvinnornas position i Algeriet. Jämlikhet, rättvis praxis och lagar behövs därför för att kvinnornas position ska kunna förbättras.

Internationella och nationella organisationer har slagit larm om det ökade kvinnovåldet och sexuella trakasserier, men ingenting har gjorts för att sätta stopp mot kvinnovåldet. Trots att lagen som skulle hjälpa kvinnor som utsätts för våld verkar det som att det bara är något som står på papper, kampen för de kvinnliga rättigheterna fortsätter och Algeriets feminister är redo att ta kampen mot ojämlikhet och våld mot kvinnor.

 

Nadia Chache
Nadia Chache

 

 

Tre av världens mäktigaste kvinnor

Tidningen Forbes presenterar världens 100 mäktigaste kvinnor. Mycket anmärkningsvärt är det att endast tre (3) av dessa kvinnor är afrikaner. Dock vill vi gärna lyfta de tre afrikanska kvinnor som finns på listan.

Folorunsho Alakija Foto: Bappah
Folorunsho Alakija Foto: Bappah

På plats nummer 80 finner vi Folorunsho Alakija från Nigeria. Utmärkelsen till henne kommer med bakgrund av hennes arbete i energifrågor. Folorunsho Alakija, föddes 1951 i delstaten Lagos och är en affärskvinna från Nigeria. Vissa källor uppger att Alakija är Afrikas rikaste kvinna, andra att hon är Afrikas tredje rikaste kvinna och sedan 2014 uppger vissa källor även att hon är världens rikaste, svarta kvinna, medan andra källor menar att hon är den tredje rikaste kvinnan med afrikansk härkomst och ytterligare källor menar att hon är den näst rikaste afrikanska kvinnan. Vi kan dock enas om att hon är en av världens rikaste afrikanska kvinnor.

Alakija startade i modebranschen. Hon studerade modedesign i Storbritannien på 80-talet, men har gått den hårda vägen och började studera i Storbritannien redan som sjuåring. Hon grundade sedan det exklusiva modemärket Supreme Stitches. 1993 tog hon sig in i oljebranschen och hon äger idag 60 % av det nigerianska företaget Famfa Oil. Hon har även grundat Folorusho Alakija stipendiesystem (FASS) som varit en enorm hjälp för ett stort antal fattiga nigerianer som inte har råd med god och högkvalitativ utbildning. Folorunsho Alakija är mor till fyra söner och gift sedan 1976 med en advokat. Hon har tidigare funnits med på Forbes lista över världens 100 mäktigaste kvinnor.

 

Ellen Johnson-Sirleaf Foto: Agencia Brasil, Presidente recebe a presidente da Libéria, Ellen Johnson-Sirleaf. Portrait extracted, 3:4 ratio, Antonio Cruz/ABr
Ellen Johnson-Sirleaf Foto: Agencia Brasil, Presidente recebe a presidente da Libéria, Ellen Johnson-Sirleaf. Portrait extracted, 3:4 ratio, Antonio Cruz/ABr

På plats nummer 83 finner vi Nobelpristagaren Ellen Johnson-Sirleaf från Liberia för sitt politiska arbete. Ellen Johnson-Sirleaf föddes 1938 i Monrovia och är partiledare för Unity Party i Liberia. Hon valdes till Liberias president 2005 och blev därmed den första direktvalda kvinnliga presidenten i ett afrikanskt land. Ellen Johnson-Sirleaf blev tillsammans med Leymah Gbowee och Tawakkul Karman vinnare av Nobels fredspris 2011 med motiveringen ”För deras ickevåldskamp för kvinnors rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete”.

Ellen Johnson-Sirleaf utbildades vid Harward och satt även som finansminister 1970. Hon kandiderade till senaten 1985 och uttalade sig då mot militärregimen och dömdes för detta till tio års fängelse. Hon släpptes efter en kort tid och gick då i exil. Hon återvände dock till Liberia som ekonom för Världsbanken och för Citibank i Afrika 1997.

Ellen Johnson-Sirleaf kandiderade i presidentvalet 1997, men fick då endast 10 % av rösterna mot motståndarens 75 %. Hon blev då anklagad för landsförräderi av sin motståndare. Hon medverkade senare för att få bort presidenten från makten och spelade en viktig soll i övergångsregeringen när landet förberedde sig för valet 2005. När den tidigare presidenten hade lämnat över makten tog hon över ledningen för Unity Party.

Efter en turbulent valomgång, där man slutligen var tvungna att genomföra ett omval hösten 2011, fick Ellen Johnson-Sirleaf drygt 90 % av rösterna och besegrade då sin motkandidat. Hon kommer därför sitta kvar som president till år 2018, eller längre…

 

Ameenah Gurib-Fakim Foto: International Fertilizer Industry Association
Ameenah Gurib-Fakim Foto: International Fertilizer Industry Association

På plats nummer 96 kommer Ameenah Gurib-Fakim från Mauritius för sitt politiska arbete. Ameenah Gurib-Fakim föddes i Surinam i Mauritius 1959. Hon är forskare inom biologisk mångfald och sedan ett år tillbaka (5 juni 2015) är hon även Mauritius president, vilket också gör henne till landets första valda, kvinnliga president. Ameenah Gurib-Fakim har studerat i Storbritannien, men även i Paris där hon också doktorerade. Hon är för närvarande VD för CIDP Research & Innovation där hon ägnar sin tid till forskning. Hon har också varit ordförande för Internationella rådet för vetenskapliga unionen.

Ameenah Gurib-Fakim har också mottagit olika nationella och internationella utmärkelser för sitt arbete. Inte minst för sitt arbete för kvinnor inom vetenskapen.

1988 gifte sig Ameenah Gurib-Fakim med kirurgen Doktor Anwar Fakim. Hon har en son och en dotter och bor med sin man, sina barn och hennes åldrande föräldrar i Mauritius.

HÄR kan du se Forbes fullständiga lista

Fatou Touray

Afrikanska kommissionen hjälper våldtagen etiopisk flicka att få upprättelse efter 15 år

I mars 2001 blev då endast 13-åriga Woineshet Zebene Negash överfallen i sitt hem, kidnappad och våldtagen av Aberew Jemma Negussie och ett antal medbrottslingar.

Äldre kvinnor i Etiopien. Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: A. Davey
Äldre kvinnor i Etiopien. Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: A. Davey

I vissa delar av Etiopien har bortförande under många år använts för att tvinga en flicka eller kvinna att gifta sig. Flickan förs bort av en grupp män, där mannen som vill gifta sig med henne sedan våldtar flickan. Ofta har mannen inte råd med hemgift. Dagen därpå brukar den äldste mannen i byn be om ursäkt till den utsatta flickans familj och be dem att gå med på ett äktenskap. Familjen tvingas på så sätt många gånger till samtycke, då en flicka som inte längre är oskuld av många anses som mindre värd i fråga om framtida äktenskap.

I Woineshets fall, anmälde hennes lärare det inträffade till polisen och Woineshet räddades och våldtäktsmannen Negussie greps. Men den fasansfulla berättelsen tar inte slut här. Negussie betalade borgen och släpptes av polisen. Därefter kidnappade han Woineshet igen och gömde henne i sin brors hus. Hon hölls kvar i huset tills hon lyckades fly en månad senare, men innan dess hade hon tvingats skriva sitt namn på ett papper. Ett dokument som senare skulle komma att användas emot henne i domstol som bevis på att hon accepterade äktenskapet.

I juli 2003 dömdes Negussie för kidnappning och våldtäkt till tio års fängelse utan möjlighet till benådning. Fyra medbrottslingar dömdes också var och en till åtta års fängelse. Detta var det första etiopiska fall där medbrottslingar också dömdes för kidnappning. Där kunde man tro att rättvisan hade skipats, men senare samma år överklagades domen och samtliga fem gärningsmän friades. Enligt rapporter ska domstolen ha ansett att hon inte kan ha blivit våldtagen då ”ingen vill våldta en flicka som inte är oskuld”. Fallet avslogs.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Efter påtryckningar från Etiopiens kvinnliga advokatorganisationer och internationella människorättsorganisationer ledde kritiken mot domen i Woineshets fall till att straffen för våldtäkt höjdes och lagen skärptes för att skydda kvinnor. De nya lagarna trädde i kraft 2004.

2007 gjordes en överklagan till ”African Commission on Human and Peoples’ Rights”, (afrikanska kommissionen) för Woineshets räkning. Ett beslut har nu tagits för att Etiopiens regering ska hörsamma att Woineshets behöver få juridisk rättvisa, ekonomisk kompensation och upprättelse för att landet inte kunde erbjuda flickan skydd eller rättvisa. Människorättsorganisationen Equality Now hjälpte Woineshet att överklaga domen.

Nio år senare och femton år efter att Woineshet våldtogs har afrikanska kommissionen funnit att Etiopien inte tillgodosett hennes behov. De ansåg att hon bör kompenseras med motsvarande 1,2 miljoner kronor och att Etiopien bör genomföra ökade och riktade åtgärder för att ta itu med ”äktenskap genom kidnappning och våldtäkt”.

För Woineshet har detta inneburit 15 år av smärta, kamp och brist på rättssäkerhet. Idag lever hon i relativ säkerhet och fullföljer sin utbildning. Den nya domen innebär att hon äntligen kan sätta punkt för denna del av sitt liv och det som drabbade henne. Samtidigt har hennes kamp bidragit till att göra livet bättre i framtiden för många flickor och kvinnor i Etiopien och många människorättsorganisationer hoppas att domen ska vara avskräckande för olagliga barnäktenskap.

Fatou Touray

Kvinnor tar plats i himlen

Den 18 November 2015 lyftes ett flygplan från Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Detta flygplan bestod av endast kvinnlig besättning, från markverksamheten hela vägen upp till himlen.

Foto: Siren-Com 10:12, 17 April 2006 (UTC)
Foto: Siren-Com 10:12, 17 April 2006 (UTC)

Ethiopian Airlines säger att 31% av deras personal består av kvinnor men majoriteten av dessa kvinnor får anställningar som kabinpersonal. De tekniska befattningarna förblir övervägande manliga. Nu vill de ändra på könsrollerna och inspirera unga afrikanska, kvinnliga studenter att tro på sina drömmar och har därför valt att påbörja flygningar som enbart bedrivs av kvinnlig besättning, både markpersonal och kabinpersonal. Men Ethiopian Airlines är inte ensamma om att främja kvinnors arbete i flygbranschen. Ungefär samtidigt som Ethiopian airlines flög från Addis Abeba till Bankok, dök plötsligt några nya hashtags upp bland sökningarna. #FLYBABES och #PaintingTheSkyPink var två av de största taggarna som spreds på olika sociala medier. Det var Air Zimbabwe som gjort en historisk flygning mellan huvudstaden Harare och turistattraktionen Victoria Falls genom att vara den första flygningen i Zimbabwe som har en kvinnlig cockpit. Planet lotsades av Kaptenerna Chipo M. Matimba och Elizabeth Simbi Petros. Air Zimbabwe hyllade kaptenerna på deras Facebook-sida och även piloterna själva har gått ut på sociala medier och skrivit: ”History has been made! First all female flight deck crew on the Air Zimbabwe 737. TWO CAPTAINS!! Absolute pleasure!”

Nyligen fick även Nigerias första kvinnliga pilot tjänstgöra i Nigerias flygvapen. Den 28-årige löjtnant Orma Laouali blev den första kvinnliga piloten att tjänstgöra i landets beväpnade styrkor. Även den nyheten fick mycket spridning och firades på sociala medier och nyhetssajter.

Trots att det sker stora förändringar och kvinnliga piloter får mer plats, framförallt på den Afrikanska kontinenten, är det fortfarande stora könsskillnader bland piloter över hela världen.

Mireille Rosas
Mireille Rosas

Kvinnliga afrikanska ikoner att minnas

Under African History Month såg jag flera poster om afrikanska, kvinnliga ikoner, och blev glad över att någon hade tagit sig tid att sammanställa en ikonografi över kvinnor som många inte känner till. Här kommer min version, på svenska.

 

Funmilayo Ransome Kuti – Kvinnlig aktivist

År innan den andra vågen av feminism började ta form i väst, fans det en kvinna som gjorde sina egna aktivistvågor i Nigeria. Hon var en kvinna vid namn Funmilayo Anikulapo-Kuti.

Hennes feminism och demokratiska socialism ledde till skapandet av The Abeokuta women’s union (AWU) och senare Women’s International Democratic Federation (WIDF), organisationer och rörelser som understödde Kuti att främja kvinnors rätt till utbildning, sysselsättning och till politiskt deltagande.

När kung Alake Ademola av Egbaland ville beskatta kvinnor, gick Kuti och AWU klanen ut för att protestera genom att använda sloganen ”Ingen beskattning utan representation”. De var inte jämställda samhällsmedborgare och motsatte sig starkt att betala skatt innan orättvisorna hade försvunnit. När kvinnorna protesterade utanför Alake’s hus, sjöng de på språket yoruba:

”Alake, under en lång tid du har använt din penis som ett tecken på auktoritet och att du är vår husbonde.

Idag vänder vi på ordningen och använder vår slida för att spela rollen av mannen.”

Deras gemensamma och remarkabla ansträngningar resulterade i kungens abdikation.

 

Yaa Asantewa Foto: Pandora (Dessa fotorättigheter har upphört på grund av ålder)
Yaa Asantewa Foto: (Dessa fotorättigheter har upphört på grund av ålder)

Yaa Asantewa – Överbefälhavaren

Ingen kvinna är mer känd i historien om afrikanska reaktioner och svar på europeisk makt bättre än Nana Yaa Asantewa av Asante staten Edweso i Ghana. Hon var den militära ledaren för det som kallas ”Yaa Asantewa War”, som var det sista kriget mellan Asante och britterna, och under vilket hon blev kallad ”Joan D’Arc i Afrika” av britterna. Även om hon inte själv kämpade rent fysiskt i kriget så kämpade trupperna i hennes namn och hon gav order och försåg trupperna med krut.

 

Winnie Mandela – Presidentens fru

Winnie Mandela Foto: Fatou Touray, Afropé
Winnie Mandela Foto: Fatou Touray, Afropé

Tjugo år av separation visade sig vara för mycket även för Mandelas. Den unga kvinnan Nelson Mandela kände när han satt blev fängslad var inte den medelålders kvinna som han återvände till när han blev frisläppt. Och hon, nu van vid att umgänget med unga manliga rebeller blev obekväm i närvaro av den gamle Nelson. När paret inledde en internationell resa efter Nelsons frigivning, strömmade folkmassor till för att se honom, den person de ansåg vara hjälten i kampen mot den sydafrikanska apartheidpolitiken. Vad dessa massor förmodligen inte visste så mycket om var Winnies aktivistiska arbete, hennes ledarskap och hennes frispråkiga motstånd mot vitt minoritetsstyre och att hon hade spelat en likvärdig roll i anti-apartheid kampen.

 

Margaret Ekpo – Den fashionabla feministen

Margaret Ekpo var känd för att vara en modern kvinna som kombinerade västvärldens och nigerianska modeinfluenser. Kanske möjliggjorde hennes bakgrund som sömmerska det för henne att ännu bättre uttrycka sin ”Afropolitan” livsstil via hennes kläder. Hon älskade sällskapsdans och var en hängiven kristen, men när det kom till hennes politiska aktivism, vilket var hennes riktiga kall, såg hon till att upprätthålla en bild av traditionella afrikanska värderingar, bära traditionella kläder och flätningar under sina politiska kampanjer.

Få kvinnor kan göra anspråk på att lämna så mycket i arv till sina landsmän som Maragaret Ekpo. Vid tiden för sin död lämnade hon efter sig ett arv av ”One Nigeria”, ”Women in Politics”, ”Women in business and leadership” och ”Emancipation for women”.

 

Miriam Makeba – Mama Afrika

Miriam Makeba Foto: Tom Beetz
Miriam Makeba Foto: Tom Beetz

En annan framträdande frispråkig och synlig motståndare till Sydafrikas apartheidregim var Miriam Makeba, även känd som Mama Africa, och kejsarinnan av afrikansk sång. Makeba var inte bara inblandad i radikal aktivitet mot apartheid men också i medborgarrättsrörelsen och sedan i Black Power movement. I själva verket var hon gift (om än kort) med Black Panther-ledaren Stokely Carmichael, som var hennes fjärde make av fem. Hon sade:

”Alla medger nu att apartheid var fel, och allt jag gjorde var att berätta för folk som ville veta var jag kommer ifrån hur vi levde i Sydafrika. Jag sade bara sanningen. Och om min sanning blev politisk, kan jag inte göra något åt det.”

 

 

Queen Nzinga – Reformisten

Också känd som drottning Jinga, är hon känd för att ha tilldelat platser till kvinnor på viktiga regeringskontor i dagens Angola. Två av hennes ledare i krig sägs vara hennes systrar, och hennes stab av rådgivare innehöll många kvinnor, bland annat hennes systrar, prinsessan Grace Kifunji och Mukumbu, senare drottningen Barbara, och kvinnor rekryterades för att ta plats i hennes armé. Nzinga organiserade en mäktig gerillaarmé, utmanövrerade några av hennes fiender och utvecklade allianser för att styra slavvägarna. Hon allierade sig även med holländarna att hjälpa henne stoppa den portugisiska erövringen. Efter en rad avgörande bakslag blev Nzinga tvungen att förhandla fram ett fredsavtal med portugiserna, men vägrade ändå att hylla den portugisiska kungen.

 

Nehanda Charwe Nyakasikana – Den andliga ledaren

Nehanda Charwe Nyakasikana var en kvinnlig andlig ledare från Mashonaland, Zimbabwe, och en viktig ledare i Första Chimurenga, eller ”befrielsekriget”, mot brittiska koloniala bosättare 1896-1897. Hon ansågs vara den kvinnliga inkarnationen av oraklet Nehanda. Efter att ha blivit tillfångatagen av britterna, förutspådde hon att hennes ande skulle leda den andra Chimurengan mot britterna, som så småningom kulminerade i dagens oberoende Zimbabwe.

 

Empress Taytu Betul  Foto:  (Dessa fotorättigheter har upphört på grund av ålder)
Empress Taytu Betul Foto: (Dessa fotorättigheter har upphört på grund av ålder)

Taytu Betul – Drottning och kejsarinna av Etiopien

Betul prisas för sin roll som en slug politisk ledare som bidrog till att avhysa italienska imperialister. Hon och hennes man (kejsar Menelik II) var ledande i Slaget vid Adua (1896), mellan etiopiska och italienska styrkor, ett slag som Etiopien vannn. Taytu Betul var en inflytelserik politisk ledare.

Huda Shaarawi – Feministisk ledare och nationalist

Shaarawi talade för kvinnofrågor och deltog i den Egyptiska nationalistiska kampen. Hon etablerade den egyptiska Feminist Union (1923), och var den som grundlade den arabiska Feminist unionen – för att nämna några av hennes prestationer.

 

 

Gisèle Rabesahala – Madagaskisk politiker

Rabesahala var den första madagaskiska kvinnan att väljas till kommunalråd (1956), politisktpartiledare (1958), och att utses till minister (1977). Den hyllade ledaren grundade också Imongo Vaovao tidningen, och är mest känd för att ha ägnat sitt liv åt kampen för Madagaskars självständighet, och att förespråka mänskliga rättigheter.

Wangari Maathai Foto: Antônio Cruz/ABr
Wangari Maathai Foto: Antônio Cruz/ABr

Wangari Maathai -Miljöaktivist

Med Nobels fredspris (2004) belönades Wangari Maathai, grundare av den välrenommerade Green Belt Movement 1977, som förespråkar att plantera träd för att bekämpa miljöförstöring. Hon är också känd för kampen för mänskliga rättigheter.

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

 

Vad händer när normerna i ett samhälle reducerar en grupps självkänsla?

För ett tag sedan var jag på teambuildingresa med mitt jobb. Vi var iväg i dagarna två och ämnet var ytterst intressant med självtester, diskussioner och workshops som handlade om självkänsla och hur vår självkänsla påverkar våra relationer, gruppsammansättningar och kommunikationen med arbetskamrater på arbetsplatsen.

En bra självkänsla innebär bland annat att man tror på alla människors lika värde, inklusive sitt eget människovärde och är nöjd med sig själv precis som man är. En av grundteorierna i konceptet är att alla människor föds med en opåverkad självkänsla och att denna befästs eller reduceras beroende på vilken typ av kärlek man får av sin omgivning under uppväxten. Hur hög eller låg självkänsla man har påverkar då enligt samma teori vilken typ av människa vi blir som vuxna och hur vi behandlar andra i vår omgivning.

Förutom att jag lämnade kursgården med en massa bra verktyg för hur jag på bästa sätt ska samarbeta och kommunicera med mina kollegor och medmänniskor så fick jag mig en hel del tankeställare.

vit
Bild: Afropé

Jag har efter detta funderat mycket på hur vi förmedlar vår kärlek till våra barn. Vilka krav vi egentligen ställer (omedvetet) och vilken börda vi ålägger barnen när vi förväntar oss att de i gengäld för vår villkorade kärlek ska prestera något tillbaka. Som att vara duktiga i skolan, idrott, hobbys och helst av allt tillhöra eliten i allt de företar sig. En elit som inte sällan är både vit och manlig. Hur vi även uppfostrar flickor och pojkar på olika sätt. Vår samhällsnorm i dagsläget är extremt individualistisk och kräver en hel del prestation av den enskilda individen. Undra hur till exempel barnen till dagens curling-föräldrar kommer att agera i vuxen ålder och hur det i sin tur kommer påverka samhället.

Nyligen såg jag dokumentären ”Kvinnors liv och möjligheter” på UR som handlade om hur kvinnors liv i olika delar av världen såg ut. I en del länder var det hjärtskärande att se hur man i samhället, kollektivt och mycket medvetet uppfostrar flickor att tro att de ingenting är värda. Flickor som växer upp till kvinnor med mycket låg eller ingen självkänsla och samtidigt via sin uppfostran för ett förödande arv vidare som skapar män som anser att kvinnor inte har samma människovärde som de själva. I en del länder har det resulterat i en slags nationell våldsepidemi mot kvinnor och den rör sig tvärs igenom alla samhällsskikt. Det låter så sjukt, onaturligt och rubbat men är verklighet, nutid och sanning.

Ett av länderna som dokumentären besöker är Kenya där man genom ett mycket framgångsrikt projekt som innebär att man ger så kallade ”mikrolån” till främst kvinnor har sett en positiv trend i hur samhället förändras till det bättre. Efter forskning kring varför det var så just i fallet Kenya visade det sig vara mycket enkelt. När kvinnorna fick det bättre ekonomiskt investerade de pengarna i sina barn. Barnen fick bättre mat, kläder och framförallt möjligheten att gå i skolan. Kvinnorna fick en högre ställning i samhället då de blev mer självständiga, oberoende och självförsörjande. Jag tänker att självkänslan hos dessa kvinnor ökar med tiden, förhållningen till barnen och även uppfostran förändras och därmed sker en förändring av hela samhället från grunden.

Jag kan och vill också vara med och påverka samhället till det bättre. Jag kommer att börja med att älska och förlåta mig själv och acceptera hela mig som människa, kvinna och mamma. Försöka älska mina barn villkorslöst och att inte vara dömande varken mot mig själv, dem eller andra. Att lära dem genom att vara en sund förebild, älska och stå upp för mig själv och i förlängningen också andra.

Vi ser konsekvenser för hur man genom att fostra en generation på fel sätt reducerar självkänslan hos en hel grupp och kan på så vis forma ett helt samhälle negativt med förödande konsekvenser. Jag tänker på min roll som mamma till ett afro-svenskt barn och hur viktigt det är att motverka de strukturer i samhället som i längden kommer bidra till att mitt barns självkänsla påverkas negativt. Jag tänker på min roll som kvinna i Sverige där jag åtnjuter ett privilegium med rättigheter som miljontals kvinnor världen över skulle anse vara ren fantasi. Jag tänker använda mina fördelar för att bidra till att fostra en generation med villkorslös kärlek. Jag tänker använda det för att förändra det jag kan, mig själv, hoppas att mina barn ska ta efter och förhoppningsvis se samhället förändras. Ett samhälle som gillar olika och där alla får och kan vara sig själva.

Ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder: En lång resa börjar med ett litet steg. Jag har redan börjat ta mitt lilla steg, hur kommer du göra?

ps.

Om du är intresserad av att läsa mer kring självkänslotriangeln rekommenderar jag att surfa in på denna hemsida och se filmen. Det finns också möjlighet att göra ett självtest för att ta reda på var i triangeln man själv befinner sig.

Sami Najami
Sami Najami

Avklädd Nationalism: Visar du brösten då?

Jag var 20 och ute och tågluffade. På playan på Mallis badade alla topless.

Det var inte min grej. Men jag gjorde som de andra ändå. Jag minns hur obehagligt det kändes. Jag tyckte alla tittade. I vissa fall var det även sant, som gubben som kom fram och pratade med mig och aldrig lyfte blicken över halsen.

Varför kände jag så?

Är jag förtryckt?

Är det fruktansvärda och medeltida patriarkaliska maktstrukturer som får mig att ta på BH:n?

Begriper jag inte att om jag reser till ett land där andra inte har BH måste jag också ta av den? Och ta seden dit jag kommer. Inte dra med mina primitiva rädslor till ett så utvecklat land som Spanien.

Arkivbild, personerna på bilden har inget med artikeln att göra. Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild, personerna på bilden har inget med artikeln att göra. Foto: Fatou Touray, Afropé

Tänk om jag skulle flytta till ett land där ingen någonsin använder plagg på överkroppen. Alla skulle stirra på mig, som kom så konstigt klädd. Kanske påpeka att här i detta landet har vi faktiskt inte T-shirts. Ska du bo här ska du klä av dig. Helst naken. För så gör vi. Och du har väl inte tänkt dig att söka jobb med kläder på? Du måste ju fatta att ingen anställer dig då?

Det är väl egentligen din man som tvingar dig att ha BH, eller hur? Slår han dig om du tar av den? Är han väldigt svartsjuk? Varför har inte han själv BH om han nu kräver att du ska ha det?

 

I den sexuella revolutionen på 60- och 70-talet frigjordes många kvinnor. Det var en lättnad för dem. Men det som är en lättnad för en del blir ett krav för andra. Normer fungerar så. Den som inte vill följa dem blir utsatt. Ifrågasatt.

 

 

Photo: I.Barrios & J.Ligero
Photo: I.Barrios & J.Ligero

Kvinnor som valt att bära hijab har gjort samma val som jag när jag har baddräkt. Det finns ingen anledning till att bröst skulle vara OK att dölja, men inte hår, om man tar ett större perspektiv. Fundera lite på den.

 

I ett allt hårdare muslimhatklimat behöver vi komma ihåg detta.

Nästa gång du hör eller ser någon uttrycka att den tycker muslimska kvinnor ska sluta vara förtryckta, anpassa sig och ta av sina hijaber kan du svara så:

Visar du brösten då?

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Denisänglar för Kongokrigets kvinnor och barn

Foto: Usha Deminger

Andra Kongokriget har pågått sedan 1998 och är det dödligaste kriget i världen sedan andra världskriget. De som drabbas absolut hårdast av striderna är kvinnor och barn. I den här regionen är det mer riskabelt att vara flicka än att vara soldat. Världssamfundet, med FN i spetsen, observerar på håll utan att agera och stå upp för Kongos kvinnor, de lyser med sin frånvaro medan människor blir torterade, slaktade och systematiskt våldtagna. Varför gör inte världen någonting för att skydda dessa människor? Två miljoner människor har blivit våldtagna sedan kriget startade, hur länge till ska vi bara observera?

Någon som tog steget för de Kongolesiska kvinnorna är Usha Deminger. Efter att ha läst en artikel ur Läkartidningen om situationen i Kongo insåg hon att något måste göras. Hon grunnade på vad hon skulle kunna göra. Usha har alltid tyckt om att pyssla, men det har mest bara varit en rolig hobby. Hon har även egna får och har därför tillgång till ull. Hon började tillverka änglar i syfte att sälja dem och samla in pengar. Usha började göra just änglar för att det kan kännas lite som en symbol för hopp, hopp om en bättre framtid, hopp om rättvisa och hopp om en värld där de mänskliga rättigheterna faktiskt innefattar alla(!) människor.

När Usha väl började tillverka änglarna och funderade på vad nästa steg skulle vara visade det sig att hon hade en närmare koppling till Kongo än vad hon trodde. Artikeln som berört Usha så djupt handlade om ett kvinnosjukhus som heter Panzisjukhuset och efter ett samtal med sin far inser de båda att han faktiskt är god vän med Dr Denis Mukwege som arbetar som chefsläkare på just Panzisjukhuset. Ushas far känner Dr Denis genom sin fru som har arbetat som barnmorska och administratör på Panzisjukhuset. I och med det här så har Usha en direkt kontakt med sjukhuset och vet därför med hundra procent säkerhet att pengarna kommer fram. Det finns inga mellanhänder så det finns ingen risk att något försvinner på vägen.

Det har nu snart gått ett år sedan Usha påbörjade det här fantastiska projektet och hon har sålt närmare 450 änglar och har kunnat skicka dryga 50 000 kr direkt till Panzisjukhuset i Kongo. Hon har valt att kalla änglarna för Denisänglar för att hylla det fantastiska arbete som Dr Denis gör för sina medmänniskor. Dr Denis tillsammans med all personal på sjukhuset har valt att kämpa för de kvinnor som världen blundar för.

”Beväpnade män intog min by för fem år sedan. De slet ut alla från husen och bakband oss på torget. Sedan tände de eldar och värmde plast som de smälte fast på våra kroppar. De gick också runt och skar i folk. Min man och mina två små barn högg de i bitar med machetes. Mig stack de med knivar överallt och så våldtog de mig. Jag vet inte hur många de var. Efter fem tappade jag medvetandet. För två månader sedan blev jag våldtagen igen när jag letade mat på fältet. Sedan dess går jag med krycka och kissar blod. Jag klarar inte att vara bland folk och sitter mest inne. Jag vågar inte gå ut på fältet heller. Så fort jag inte sysselsätter mig med något får jag upp hemska bilder framför ögonen. Bilder av hur de högg sönder mina barn. Det känns ofta som att jag ska få hjärtattack.”

Foto: Usha Deminger

Det här en Kongolesisk kvinnas berättelse som är taget från artikeln som jag har nämnt ovan. Tyvärr är det här ingen unik berättelse. Systematisk våldtäkt används som ett vapen i många konflikter världen över och i många fall skonas inga åldrar. De utsatta kan vara allt från små bebisar till äldre kvinnor. I ett land som Kongo blir en kvinna utstött efter en våldtäkt, hon kan inte längre ingå i familjen och kommer ha mycket svårt att gifta om sig och bilda en ny familj.

”En man kom till mitt hus och sa att han ville ha sex med mig. Jag sa nej. Då våldtog han mig. Jag berättade det inte för någon. När det började synas att jag var gravid kastade mina föräldrar ut mig. De sa att de aldrig ville se mig mer, att de inte brydde sig om vad som hände med mig, att de inte brydde sig om jag dog. Jag levde på gatan medan magen växte. Någon sa att jag kan föda på Panzi. Jag vet inte vad som ska hända med mig nu. Jag skulle vilja bli sjuksköterska men jag kan inte gå i skolan för jag måste ta hand om min son. Jag ska försöka att älska honom.”

Ännu en berättelse från en kvinna på 17 år. Så varför vill inte världen hjälpa de här människorna? Varför är det så tyst om det här i media? Det är så mycket som händer ute i världen som vi inte har en aning om för det berör inte oss och därför får vi inte reda på det. Det är inte ofta Afrika får någon större plats i media om inte det berör oss här hemma. Ebolaviruset har dokumenterade dödsfall sedan 1976 men det är först nu vi hör om det på grund av att det kan komma att påverka oss.

FN står som förlamade inför situationen i Kongo där ekonomiska faktorer uppenbarligen väger tyngre än de mänskliga. Hur försvara man det här? Vem ska berätta för kvinnorna och barnen i Kongo att världen faktiskt inte bryr sig och hur ska man förklara för dem att de faktiskt inte är lika viktiga som oss?

Tack och lov finns det människor som Usha och Dr Denis Mukwege som faktiskt vågar stå upp för de som behöver det mest.

Vill du också hjälpa till och stå upp för kvinnorna i Kongo genom att köpa en ängel för 120 kr. Kanske har du babykläder, gosedjur eller tyger till tygblöjor som du vill skänka? Kontakta då Usha Deminger. Du kan nå henne på hennes mail eller via Facebook. Usha Deminger.


Det krävs inte mycket, nästan ingenting, alla kan göra någonting och tillsammans kan vi göra allting.

Glöm inte, räddar du en människa räddar du hela världen!

Mam-Yandeh Gaye
Mam-Yandeh Gaye

 

Foto: Thegambia.nu

Krönika: Jag är trött på att tjock ska vara en synonym till ful

Genom att resa mellan olika länder och kulturer märker jag av
de markanta skillnaderna när det kommer till ideal.
Vad är vackert och åtråvärt? Hur skall en se ut för att vara vacker?
Vad är idealen i vårt samhälle?
Först kanske jag egentligen ställer mig frågan; för vem skall en vara vacker?
För en själv- såklart!

I Sverige har det skiftat från att man ska vara superskinny och utan kurvor, till att man nu skall vara fit,
kroppen skall vara trimmad och en skall ha den perfekta ”squatrumpan”. Tidigare var det kanske främst
tjejer som hetsades av dessa ideal. Folk vägde sin mat och la upp det på Instagram. Parallellen jag möter
i Gambia är ett annat ideal, där fokus ligger på kurvor och är en smal är det många som tror att en istället
är sjuk. Jag undrar när folk skall börja ha sina egna kroppar som ideal.

Foto: Ida Isatou Svenungsson - thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson – thegambia.nu

Jag är trött på att tjock skall vara en synonym till ful. Att tjock används som ett skällsord. Jag är trött på
att tjejer som vill säga något dåligt om en annan tjej kan säga saker om hennes vikt. Vi måste komma ifrån
att smalt är fint och fult är tjockt. Det låter galet klyschigt, men alla är fina precis som dom är. Jag tycker
snarare att det som finns på insidan lyser igenom och kan göra någon ”ful”. Att någon alltså inte är ful på
grund av hens outer appearances, utan på grund av insidan. Jag tycker att det är viktigt för oss kvinnor att
inte trycka ner varandra på grund av utseendemässiga faktorer, inte av några faktorer alls egentligen. Men
att gå på folks utseenden och klanka ner gör det bara pinsamt för den som uttrycker sig.

Jag märker en tydlig skillnad på hur man definierar ordet när jag är i Sverige i jämförelse med Gambia. I
Gambia kan släktingar, vänner säga saker som ”Oh, you’re so fat now”, utan att det är på ett kränkande sätt.
Det är ett konstaterande liknande ”Vad långt ditt hår har blivit”, ”Har du nya kläder?” osv. Det ligger ingen
värdering i ordet tjock som det gör i Sverige när det ständigt är något negativt som måste elimineras. Inte kan
väl en som är större känna sig vacker? Klart man inte kan när samhället ständigt påvisar hur extremt fel det är
att ens vara ”normalviktig’”. Nu är det dags för oss alla att kasta om allt; ha på oss exakt det vi vill och inte låta
någon eller någon reklam trycka ner oss. Vi skall inte låta våra kroppar bli granskade och definierade enligt den
patriarkala strukturen. Vi definierar oss själva. Större som mindre, du som människa är alltid vacker.
Remember that 😉

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson

 

 

Projektet Rizewoman vänder sig till afrosvenska kvinnor som vill ha stöd för att starta eget företag

Projektet Rizewoman
Projektet Rizewoman

Ett helt nytt projekt; Projekt Rizewoman riktar sig till dig som är kvinna av afrikansk härkomst eller kvinna vars föräldrar är av afrikansk härkomst och som vill ha stöd och coachning för att komma igång med eget företag. Läs intervjun med projektledaren Jabou Foon och projektägaren Annika Löfgren.

 

Berätta lite om projektet och hur det kom sig att ni hoppade på det?

(Jabou Foon) Jag hade gått och tänkt på hur man skulle kunna starta en organisation som stödjer målgruppen med att starta företag. Denna idé föddes ur frustration för att jag kände att målgruppen sitter på så mycket kompetens som inte används i Sverige. Många kan och vill vara en del av näringslivet, och många vill ha egna verksamheter men vet inte riktigt hur de ska gå tillväga. Detta var tydligt från när jag pratade med bekanta och pratade med folk jag mött via mitt yrke som jobbcoach. Jag tog kontakt med start-up Stockholm för att få vägledning med hur jag skulle kunna starta en verksamhet som erbjuder affärsrådgivning och coachning till målgruppen. Jag blev tipsad om att gå till tillväxtverket då man kan söka projekt via dem. I samma veva så såg jag då en utlysning för pilotprojekt just för denna målgrupp och för det ändamål som jag sökt mig till start-up för. Jag bestämde mig för att ansöka och leta efter en organisation som kunde gå in som projektägare. Jag hittade Sisters in business som nu är min samarbetspartners, tillsammans skrev vi en ansökan och fick projektet beviljat.

 

Vad hoppas ni att kunna uppnå med projektet?

Vi hoppas kunna upplysa målgruppen om möjligheterna med att starta företag i Sverige och ge stöd med konkreta saker såsom att ha en välutvecklad affärsidé, skriven affärsplan och handlingsplan för efter programmet. Vi arbetar efter individens förutsättningar och behov så inget program kommer att se exakt likadant ut. Det beror helt på vad individen önskar uppnå under sitt affärsprogram.

 

Annika Löfgren är projektägare och Jabou Foon är projektledare. Berätta gärna lite om er egen bakgrund och varför ni startade detta projekt?

Annika Löfgren upptäckte för 15 år sen att det saknas stöd till individer i samhället som har idéer och tankar om vad de vill göra i framtiden, men som inte kommit så långt. Hon märkte också när hon själv besökte olika nyföretagarorganisationer att de inte förstod hennes idé eller hade förmågan att hjälpa henne på bra, motiverande sätt. Därför beslutade Annika att använda sin kunskap från Innovationsutbildningen hon gått på Mälardalens högskola för att skapa en ”affärsskolemodell” för människor med idéer i tidiga idéskeden, eller för företagare som på något sätt kört fast och vill komma vidare. Annika startade KREO år 2000 med målet att hjälpa många människor att växa med sina idéer. KREO har även utbildningar i innovativt ledarskap för dem som vill utvecklas som ledare och som vill stimulera kreativitet och innovationsutveckling på arbetsplatsen. Läs mer på KREO.

2011 startade Annika även Sisters in business tillsammans med Anna Berg, som är ett aktiebolag och en ideell förening. Här används KREOs arbetsmodell med målet att erbjuda drivna människor en inkluderande projektarena för ett jämlikt samhälle genom innovation och entreprenörskap. Sisters in business driver i samarbete med det eritreanska nätverket USWA en affärsskola för eritreanska kvinnor i Stockholm och ett affärscoachningsprogram för afrikanska kvinnor generellt. Läs mer på Sisters in business.

Jabou Foon är född och uppväxt i Sverige med Gambiska föräldrar. Hon är engelsk jurist i bakgrunden och har haft en lång internationell karriär inom human resources och rekrytering. På senare år har hon fokuserat på coachning och haft ett karriärcoachning-företag i England och har nyligen startat ett här i Sverige. Hennes passion är absolut att coacha människor till att uppnå och vara sitt allra bästa jag, vare sig det gäller karriär eller annat. Idag arbetar hon för ett privat coachning-företag på deltid som coach och jobbar med arbetssökande från arbetsförmedlingen samt privata klienter. Jabou har även sitt eget företag coaching2advance som erbjuder karriärcoachning för engelsktalande klienter.

 

Vilket gensvar har ni fått sedan ni drog igång?

Vi har fått ett väldigt positivt gensvar av alla som vi kommit i kontakt med.

 

Hur arbetar ni rent praktiskt?

Rent praktiskt så kommer vi att ha 5 individuella affärscoachningsmöten för varje deltagare med en affärscoach. Vi kommer även att ha aktiviteter som workshops och ett seminarium.

 

Går det enligt era grundplaner, eller har ni fått omarbeta mycket för att det ska passa målgruppen?

Än så länge går det enligt våra grundplaner men vi är i startfasen av programmet så just nu är det svårt att säga om det kommer att krävas några omarbetningar av programmet. Vi är lyhörda för våra deltagare och kommer att välkomna feedback så att de känner att de har inflytande I processen.

 

Finns det något utmärkande för de kvinnor som söker ert stöd?

Alla har ett inneboende driv att lyckas med sin idé eller verksamhet.

 

Finns det något ni skulle behöva stöd med för att fortsätta bedriva denna verksamhet?

Det är inte en verksamhet än men absolut, finansiering kommer att vara en viktigt faktor. Vi har som målsättning att kunna upprätta samarbeten med de intressenter i näringslivet som har och ser förmånerna för samhället med att stödja och omvandla detta projekt till en verksamhet.

Behovet och efterfrågan från kvinnor och män är stort då de organisationer som arbetar med att hjälpa igång företagare har haft svårt att nå ut till målgrupper med utländsk bakgrund. Att hitta fortsatt finansiering för att driva affärscoachningsprogram kommer att vara en utmaning.

 

Hur ser ni på utvecklingsmöjligheterna?

Potentialen finns i att bygga nätverk, fler samarbeten och bygga kompetens bland kvinnor från målgruppen för att kunna möta upp behovet hos kvinnor och män från Afrika. Det är väldigt roligt då vi ser att kvinnorna vi börjat jobba med uppskattar programmen otroligt mycket!

Vi kommer att ha ett informationsmöte den 1 April 2014, KL.18.00 på Mötesrum, Luntmakargatan 52, T- bana Rådmansgatan. Om man vill komma ska man anmäla sig via mail till jabou@coaching2advance.se.

Vi önskar er varmt lycka till och hoppas att de som är målgruppen kommer att söka stöd och uppmuntran hos er.

Rizewoman på Facebook

fatou touray 2013