Etikettarkiv: mångfald

Bufff söker nya medarbetare

Barnrättsorganisationen Bufff söker en ny medarbetare. Organisationen vill satsa på en större mångfald i personalgruppen och ser gärna sökande som kan bidra till den delen.

Vem kan söka jobbet?

”Vi söker dig som har utbildning med inriktning mot socialt eller pedagogiskt arbete alt. pågående utbildning. Du kan ha motsvarande arbetslivserfarenhet som gör dig lämplig. Du har ett genuint intresse i barn och ungdomar och har en önskan om att få mer erfarenhet inom området. Vi söker dig som är utåtriktad, driven, nyfiken och flexibel, du har lätt för att växla mellan arbetsuppgifter. Du är en ansvarstagande och trygg person som har lätt att samarbeta. Vi lägger stor vikt vid personlig lämplighet. Du måste ha körkort och körvana, kunna uttrycka dig obehindrat såväl i tal som i skrift, samt ha vana av datorer. B-körkort önskas.”

Bild: Från Polismuseet, en utställnijng i samarbete med bland andra Bufff. Foto: Fatou Darboe, Afropé

Den sökanden har med fördel erfarenheter av att ha eller ha haft en närstående som suttit frihetsberövad och det är ett plus om den sökande kan något eller några språk utöver de vanligaste. Arabiska har nämnts som något man ser som ett extra plus. Många kvinnor söker tjänsten, så man skulle gärna se fler manliga sökanden.

Mer om organisationen: ”Bufff Stockholm är en barnrättsorganisation vars verksamhet syftar till att stödja barn vars förälder eller familjemedlem sitter eller har suttit i fängelse. Vårt arbete utgår från Barnkonventionen: att barnets bästa alltid skall stå i centrum. Vi arbetar med direkt och indirekt stöd till barnet och inkluderar hela familjen.”

Bufffs hemsida hittar du HÄR!
Annonsen hos Arbetsförmedlingen hittar du HÄR!

OBS! Sista ansökningsdag är den 19 april 2017.

Fatou Darboe

Mångfald vid universiteten behövs

Det här med att känna sig som hemma i universitetsmiljön kan vara lite olika för alla. En del tar studenten nu till sommaren och har redan fått välja vilket program och vilka kurser de vill studera till hösten eller om de inte vill plugga alls. Universitet kan även vara skrämmande då det är något nytt, det kan vara själva studierna som skrämmer, om det är svårt eller inte eller hur mycket fritid som finns mellan föreläsningar och pluggandet. Medan en del kanske är rädda för att inte känna sig som hemma på grund av att personen inte har en akademisk bakgrund, att föräldrarna inte har studerat vid universitetet innan. Jag uppfattar att det finns en typ av hierarki i universitetsvärlden.

Universitetsbiblioteket i Uppsala, Karolina Redeviva Foto: Fatou Touray, Afropé
Universitetsbiblioteket i Uppsala, Karolina Redeviva Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag själv som har studerat vid universitetet sedan 2012 känner mig fortfarande inte helt hemma i universitetsmiljön. Jag minns en vinterdag när jag satt på bussen mot Flogsta i Uppsala för att åka hem på middag hos en kompis. Jag såg studenterna på bussen och längtade till universitetslivet och såg fram emot att ta studenten för att jag hade en bild av hur det kommer att vara. En del som jag pluggar med eller har pluggat med har föräldrar med en lång akademisk bakgrund. Men det mesta kanske inte ligger på själva individen, det hänger även på universitetsmiljön huruvida man känner sig som hemma eller inte. Jag och mina kompisar brukar prata om just universitetsmiljön och vilken påverkan den har när en själv inte kommer från en akademisk familj. Jag som har studerat både i Stockholm och vid Uppsala universitet kan själv lägga märke till hur universitetsmiljön har en typ av påverkan.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Att se flera personer från minoriteter studera, som är professorer, forskare eller lärare ger en större drivkraft att studera. Personer på universitet har en stor påverkan på själva studenten, vilket jag tror att många inte är medvetna om. Därför är det viktigt att det finns afrosvenskar som är lärare, professorer för att studenter med en annan bakgrund ska känna sig mer hemma. Det handlar om att ändra på universitetsmiljön för att få flera personer att känna sig välkomna. Om en person inte kommer från en familj som har en akademisk bakgrund kan det kanske kännas svårt att få en typ av motivation. Och då är det viktigt att det finns afrosvenskar vid universitet för att studenterna får en förebild och bli inspirerade att gå vidare till högre studier.

Men det stora som påverkar mig är att jag inte kommer från en stor akademisk familj där examensbevis hänger på väggen i vardagsrummet i guldram och en släkting som känner föreläsare eller forskare. Jag menar inte att det är så för alla som kommer från en akademisk familj, det är bara bildligt talat. Mångfalden vid ett universitet är viktig för att flera ska känna sig som hemma och även våga studera vid universitetet. Men det är svårt att bryta mot det gamla som fortfarande lever kvar och satsa på framtiden när framtiden ändå knackar på dörren.

Nadia Chache
Nadia Chache

Möt Josette Bushell Mingo – konstnärlig ledare för Tyst Teater och ordförande för CinemAfrica

Josette Bushell Mingo och hennes tre syskon föddes i England, Londons East End, men hennes föräldrar är ursprungligen från Guyana. År 2004 flyttade hon till Sverige med sin svenske make och har sedan 2005 arbetat som konstnärlig ledare och skådespelare på Riksteaterns Tyst Teater, en avdelning som gör teater på svenskt teckenspråk. Josette är även ordförande för CinemAfrica och har varit med och bildat föreningen Tryck, som jobbar med att sammanföra scenkonstnärer med afrikanskt ursprung.

När Josette började jobba på Tyst Teater, såg hon det som en självklarhet att lära sig teckenspråk. Detta gjorde hon via intervjuer på jobbet och undervisades i teckenspråk ur ett teaterperspektiv. De första tecknen som hon kom i kontakt med och lärde sig från början var visuella tecken så som “mjölk” och “spännande”.

I programmet ”Teckenspråk är inte hela världen, men…”, som sändes av UR, berättar Josette;

– Jag skulle rekommendera alla att lära sig teckenspråk. Det gör det lättare att förstå kommunikation Det tvingar en att reflektera över sitt eget språk. Man kommer närmare sin egen kropp och man blir mycket bättre på att läsa andra människors signaler. /…/ Teckenspråk gör en medveten.

– Vi har långt kvar till att inkludera de döva i samhället/…/ Som svart kvinna kan jag känna igen mig i mycket när det gäller rätten att bli accepterad och inkluderad.

Thegambia.nu har fått en intervju med Josette.

Hur kommer det sig att du började jobba på Tyst Teater?

josette_bushell_mingo - fotograf - Joacim Nilsson
Pressbild Josette Bushell Mingo – Foto: Joacim Nilsson

– Jag blev intervjuad för jobbet. Jag var både förväntansfull och chockad över att jag fick jobbet. Jag pratade ingen svenska eller teckenspråk… men chansen att leda en fantastisk grupp skådespelare, och berätta historier för att förändra världen, var en alldeles för bra möjlighet att gå miste om. Jag minns på intervjun att en av skådespelarna, Jianu Iancu, efter att jag hade gett dem en vision av min repertoar och idéerna för företaget, tittade på mig seriöst och sade “- Allt det låter väldigt bra, men kommer du att kämpa för oss?”. Jag svarade “- Du kan inte hitta en bättre soldat”.

– Kampen handlade om identitet, språk och rätten till en kultur. Eftersom jag själv tillhör en minoritet kunde jag tydligt förstå detta.

Hade du något intresse för teckenspråk innan du började jobba på Tyst Teater eller växte intresset fram i samband med att du började jobba där?

– Jag påbörjade min professionella karriär för 30 år sedan nu. Till följd av min nyfikenhet som ung skådespelerska upptäckte jag BSL (brittiska teckenspråket) när jag var runt 18-19 år. Jag tyckte det var vackert och dynamiskt. Det är ganska löjligt faktiskt, eftersom det för teckenspråkstalande är deras språk. Det är praktiskt och samtidigt kulturellt. Ena halvan av min familj, min pappas sida, bär på sjukdomen Ushers syndrom, som orsakar dövhet och blindhet. Trots att jag inte har syndromet på min sida av familjen (vi har olika mammor, samma pappa) och att de inte använder det brittiska teckenspråket, är det genom dem som jag förstår den döv-blinda kulturen här i Sverige. Det är otroligt det också.

Du är ordförande för CinemAfrica, hur ser du på din roll som ordförande och vad har du för planer i din roll för framtiden?

– Rollen som ordförande är att skapa en miljö där styrelsens medlemmar känner sig bekväma att dela syn, råd, inspiration och varningar för att kunna ta rätt beslut för föreningen. Jag representerar medlemmarna och för att lyckas göra det får vi agera som en kropp, vi är sju styrelsemedlemmar och de är några av de klokaste film- och kulturmänniskorna jag känner. Tillsammans tar vi beslut.

– Min plan för CinemAfrica är faktiskt att fokusera på det som är bäst för medlemmarna, att skapa den bästa miljön för att njuta av afrikanska filmer och sprida CinemAfrica till unga afrosvenskar och filmintresserade ungdomar. Göra oss mer synliga som en politisk och kulturell röst där afrikanska filmer är hjälpmedlet men också att visa en positiv, modern och innovativ bild på afrikanska filmregissörer och deras lysande kultur, för allihop.

Är det något mer du vill dela med dig av eller tankar som du vill dela med oss och våra läsare?

– Vi hade nyligen ett val och resultatet är deprimerande. SD är det tredje starkaste partiet – och ja 87 procent röstade inte på dem, men representerar alla de andra partierna. Så det är inte speciellt entydigt. Min poäng är att CinemAfrica behövs mer än någonsin, alla kulturella artister, institutioner, grundare – på andra sidan gränsen – måste samarbeta för att bli kulturella soldater, för att kämpa mot en växande tid av rädsla, ignorans, våld och rasism. Som artister är det vårt jobb att visa vad en demokrati är, vad mångfald är, att fira det och dela det.

– Vi alla är kallade. Det handlar inte om huruvida kampen är igång, det handlar om huruvida vi är beredda att kämpa. Vi alla är kallade artister och medborgare. Länge leve CinemAfrica!

Här möter ni Josette inför hennes uppsättning av Fame Visukalen 2011


Tyst Teaters hemsida

Tyst Teaters youtube-kanal

CinemAfricas hemsida

 

Hawa Sallah
Hawa Sallah