Etikettarkiv: media

Oförståndet för hur rasism drabbar för den som inte utsätts för det

Ofta när jag pratar om rasism med vita personer så kan jag mötas av oförståelse. Och jag kan delvis relatera till det. Innan jag fick den kunskap jag idag har om rasism och Afrikas historia så kunde jag inte förstå hur rasismen i vårt land egentligen ser ut och hur den drabbar. Jag fattar självklart fortfarande inte allt på grund av redan tidigare nämnda skäl, men jag fattar mer. Och om jag är oförstående så är det mest att jag inte fattar hur folk fortfarande kan vara så blinda. Är du vit så är du liksom mer blind. Eller helt blind. Så frustrerande! Men det är väl som med allt förtryck. Förtryckaren eller de passiva förtryckarna är så inne i sin bubbla, med liknande glasögon att de inte ser att de är de som utför förtryckande. Och så kan det fortsätta i all evighet.

Foto: Pixabay

Själv känns det som jag mest står och stampar. Det vete tusan om dessa krönikor ens hjälper till och för utvecklingen framåt. Varför ska det ta så lång tid för? Jag blir som en unge som inte får godis i affären. Småsint och otålig. Dömande och kritisk. Det är så lätt att hata på de som hatar eller bemöta ignorans med vass ton. Det tål att upprepas: kunskapsspridning är lösningen på problemet. I alla fall en stor del av lösningen. Unga med rötter ifrån Afrika måste få veta sitt ursprung, de måste vara stolta, de måste föra det vidare så att ingen förtryckare i världen kan stå i vägen för dem. Och vita svenskar över lag, måste få veta att Afrika inte är ett svart hål med krig och aids och biståndsskulder. De måste förstå sin del i historien, vad som orsakade det dåliga och hur det var innan 1500-talet. Att veta sin historia ger kunskap som ger makt över sitt eget liv på ett helt annat sätt än annars. Det är skandal att skolorna i vårt land fortfarande inte undervisar i detta. Den verkligheten blir då en passiv bidragande orsak till att rasismen fortsätter att frodas i det tysta. Extremhögerpartier är enligt mig ett bevis på att det är så.

Illusionen om fosterlandet Sverige må vara ljuvlig att tänka på men egentligen har Sverige som land i sin nuvarande form inte funnits längre än ungefär 200 år. Det är väldigt kort tid. Länder och länders gränser ändras hela tiden eftersom allting är i förändring. Ingenting består. Människor har alltid flyttat och skaffat barn på nya platser så människor med nya utseenden kommit till världen. Det hela är egentligen väldigt mäktigt att tänka på.

Media har också en enorm skuld till att det ser ut som det gör. Homogena, vita redaktioner rapporterar om vita, homogena nyheter i jämlikhetens land Sverige. Förorter blir farliga och landsbygden dum. Den nyfikna uppsökande journalistiken tar stryk i jakten på klick. Själv läser jag knappt nyheter och ändå ska jag bli journalist (om någon framtida arbetsgivare läser detta och ryser kan jag försäkra att jag fortfarande kommer bli en grym reporter, men hela branschen behöver höra detta). Det ger mig ingenting att läsa om att det brinner bilar i någon förort. Det är bara sorgligt. Jag vill veta varför det gör det. Jag vill att redaktioner skickar mångspråkiga journalister till landets alla hörn och snackar med människor med olika ursprung. När inte människor inkluderas så blir det kaos. När inte människor får höra till så frodas olycka och bilar brinner och högerextrema får lätta analyser som vatten på sina kvarnar. Och jag vill inte läsa om sådant. Jag vill inte läsa texter i gammelmedia som bidrar till att rasismen fortsätter. I min klass går det inte många med utländsk bakgrund. Och ändå är vår klass enligt lärarna mindre homogen än vanligt. Det är så deprimerande. Därför är kunskapsspridning så viktigt! Så att fler med utländsk bakgrund söker sig till journalistyrket så att fler historier kan berättas. Historier som annars hade varit bortprioriterade. Journalistisk är så mycket mer än klick och lösnummer. Det är demokrati och rättvisa. Tyvärr så lever det inte upp till det just nu.

Ida Oscarsson

Afropé mottar pris för Best media outlet

Afropé har fått pris för Best media outlet.

Best media outlet Foto: LeNoir

Utmärkelsen delades ut under helgen som gick. Tyvärr kunde ingen representant från Afropé vara på plats och ta emot utmärkelsen, men vi är givetvis otroligt glada och ärade över den.

Motiveringen lyder:

 

”Vi på LeNoir Creative Week strävar efter att lyfta och uppmärksamma individer och plattformar som gör gott för samhället och inspirerar andra att bidra till en ökad medvetenhet samt gemenskap.

Vi höll i fredags en gala där vi på schemat hade en överraskning som var en kort ceremoni där vi namngav de aktörer vi ville hylla med ett litet pris.

Afropé är pristagare utav Best media outlet och vi har ett diplom vi gärna vill lämna till er då ni tyvärr inte kunde närvara vilket vi förstår fullt ut.”

Afropé tackar som varmast för priset!

Tack för den Isatou Aysha Jones med team www.lenoir.se

Fatou Darboe

Medieindustrin fortfarande styrd av vita sydafrikaner efter mer än två decennier

Trots att nästan 22 år har gått sedan upphörandet av apartheid i Sydafrika, är utvecklingen av landets media fortfarande ofullständigt.

Bilden har inget med artikeln att göra Bild: Pixabay
Bilden har inget med artikeln att göra Bild: Pixabay

När partiet African National Congress (ANC) tillträdde för nära 22 år sedan, gjorde de det med mandat att omvandla sydafrikanska institutioner, däribland medieindustrin och hur media rapporterar om landet.

Även om vita sydafrikaner kapitulerade som politisk makthavare, fortsatte de ändå styra medieindustrin.

Över två decennier senare har vissa ändringar gjorts i sydafrikansk media, i synnerhet när det gäller det statliga programföretaget och i större utsträckning avspeglar den befolkning de ska mediebevaka och rapportera om, men kritiker menar att regeringen har använt transformation för att skydda legitim och journalistisk granskning av media.

I fråga om antal har mediesektorn klarat sig relativt bra i jämförelse med andra sektioner, för att avhjälpa ojämlikhet, men frågor om ägande och hur man rapporterar om landet kvarstår alltjämt.

Källa: Aljazeera

Fatou Touray

 

Svenska mediechefer i upprop för Dawit Isaak

Idag, den 23 september 2015 har 81 olika svenska mediechefer gått ut med ett upprop för journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaak som på dagen suttit fängslad i Eritrea i 14 år. Samhällsdebattören, författaren och grundaren av tidsskriften Svartvitt Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet.

Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet Foto: Fatou Touray, Afropé
Kurdo Baksi är initiativtagare till uppropet Foto: Fatou Touray, Afropé

Till SVT säger Kurdo Baksi:

”Det är fruktansvärt. Han har inte begått något brott förutom att vara journalist. Vi är mycket besvikna på den svenska utrikespolitiska linjen, säger Kurdo Baksi.

”Annorlunda om han hetat Johan Svensson”

Han jämför med Sveriges engagemang för journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som greps 2011 i Etiopien.

– Då tog sig utrikesministern Carl Bildt tid att åka till Etiopien i sitt eget plan. Vi vill att statsministern besöker Eritrea.

Kurdo Baksi utesluter inte att regeringen hade gjort mer om Dawit Isaak varit etnisk svensk.

– Ja, jo, det tror jag. Om han hetat Johan Svensson hade nog Sverige agerat mer kraftfullt. Men han och hela hans familj är svenska medborgare och regeringen borde göra mer.”

”Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter, menar att svenska myndigheter borde ha agerat mer kraftfullt.”

Här publiceras uppropet i sin helhet:

I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara.

Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk.

Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.

Dawit Isaaks äldsta dotter Betlehem, bild från demonstrationen när Dawit Isaaks suttit fängslad i 5000 dagar, tidigare i år, som Afropé skrev om då Foto: Fatou Touray, Afropé
Dawit Isaaks äldsta dotter Betlehem, bild från demonstrationen när Dawit Isaaks suttit fängslad i 5000 dagar, tidigare i år, som Afropé skrev om då Foto: Fatou Touray, Afropé

Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida.

Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.

Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som idag bara finns som en dröm i Eritrea.

Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad.

I en cell av samma storlek som denna uppställda "byggnad" ska Dawit Isaak sitta Foto: Fatou Touray, Afropé
I en cell av samma storlek som denna uppställda ”byggnad” ska Dawit Isaak sitta Foto: Fatou Touray, Afropé

Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts in i Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande.

Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige.

Vi undrar därför:

  • * Är det rimligt att Sverige – genom EU – ger Eritrea bistånd?
  • * Varför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den ”tysta diplomati” som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.
  • * Varför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?
  • * Varför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?

Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.

Morgan Ahlberg chefredaktör TTELA

Erik Eje Almqvist chefredaktör Offside

Axel Andén chefredaktör Medievärlden

Bengt Valentinsson kulturredaktör Gotlands Tidningar

Lars Andersson chefredaktör Norran

Kurdo Baksi chefredaktör Svartvitt

Cilla Benkö vd för Sveriges Radio

Carl-Johan Bergman chefredaktör Dalarnas Tidningar

Mimmi Karlsson-Bernfalk chefredaktör Norra Skåne

Susanne Blick chefredaktör Tidningen Vision

Peter Boström chefredaktör Ölandsbladet

Eva Burman tf chefredaktör Eskilstuna-Kuriren

Mattias Carlson chefredaktör Norrtelje Tidning

Reidar Carlsson politisk chefredaktör Norrtelje Tidning

Sofia Dahlström chefredaktör GT

Unn Edberg chefredaktör Finansliv

Stefan Eklund chefredaktör för Borås Tidning

Mats Ehnbom chefredaktör Norrbottens-kuriren

Anders Enström chefredaktör Barometern-OT

Lars J Eriksson chefredaktör Skånska Dagbladet

Anna Falk chefredaktör Södermanlands Nyheter

Claes de Faire chefredaktör Resume

Felicia Ferreira chefredaktör Dagen

Peter Franke chefredaktör Värmlands Folkblad

Charlotta Friborg chefredaktör för Upsala Nya Tidning

Helena Giertta chefredaktör Journalisten

Annica Grimlund chefredaktör Lärarnas tidning

Anna Gullberg chefredaktör Gefle Dagblad

Pär Gunnarsson chefredaktör Läkartidningen

Göran Greider chefredaktör Dala-Demokraten

Ulf Hammarlund ansvarig utgivare Gotlands Tidningar

Jan Helin Publisher Aftonbladet

Marie Hillblom chefredaktör Katrineholms-Kuriren

Håkan Holmberg politisk chefredaktör Upsala Nya Tidning

Anders Ingvarsson chefredaktör Sundsvall Tidning/Örnsköldsviks Allehanda/Tidningen Ångermanland

Lars Johansson chefredaktör Helsingborgs Dagblad

Linnéa Jonjons tf chefredaktör Metro

Fredric Karén chefredaktör Svenska Dagbladet

Sofia Wadensjö Karén chefredaktör Vi

Magnus Karlsson chefredaktör Smålandsposten

Thelma Kimsjö chefredaktör VLT/AvT/FP/SA/Bbl/AT

Gunilla Kindstrand kulturchef Mittmedia

Helle Klein chefredaktör Dagens arbete

Martin Kroon chefredaktör Kvällsposten

Cecilia Krönlein chefredaktör Göteborgs-Posten

Matti Lilja vd och chefredaktör Piteå-Tidningen

Anna Liljehag chefredaktör Länstidningen i Södertälje

Anna Lindberg chefredaktör Östgöta Correspondenten

Hans Lindeberg chefredaktör Östersunds-Posten

Jan Lindkvist chefredaktör för Transportarbetaren

Anna Lith chefredaktör Folkbladet

Susanna Lundell chefredaktör Kommunalarbetaren

Thomas Mattsson chefredaktör Expressen

Niklas Milberg chefredaktör Nynäshamns Posten

Lars Mohlin chefredaktör Ystads Allehanda

Jenny Morelli chefredaktör Fotografiska-tidskrift.se

Anders Nilsson chefredaktör Norrköpings Tidningar

Daniel Nordström chefredaktör Arbetarbladet

Ingvar Näslund chefredaktör Västerbotten Kuriren

Gunilla Persson chefredaktör Östra Småland/Nyheterna

Roger Pettersson chefredaktör Enköpings-Posten

Stefan Pettersson chefredaktör Motala Vadstena Tidning

Kenneth Pettersson chefredaktör Byggnadsarbetaren

Ylva Rehnberg chefredaktör Arbetsvärlden

Pia Rehnquist chefredaktör Sydsvenskan

Mikael Rothsten redaktionschef Nya Wermlands-Tidningen

Kalle Sandhammar chefredaktör Norrländska Socialdemokraten

Jan Scherman chef Aftonbladet TV

Eva Schoultz chefredaktör Polistidningen

Mikael Sönne chefredaktör Västerviks-Tidningen

Hanna Stjärne vd Sveriges Television

Fredrik Svedjetun chefredaktör Dagens Media

Ingalill Sundhage chefredaktör Bohusläningen/Strömstads Tidning

Gunnar Svensson chefredaktör Sydöstran

Jörgen Svensson chefredaktör Kristianstadsbladet

Katrin Säfström tidningschef och ansvarig utgivare Nerikes Allehanda

Irene Wanland chefredaktör Vårdfokus

Viktoria Winberg chefredaktör Länstidningen i Östersund

Peter Wolodarski chefredaktör Dagens Nyheter

Peo Wärring huvudredaktör Eskilstuna-Kuriren koncernen

Kerstin Årmann chefredaktör Blekinge Läns Tidning

Fatou Touray

Afrikansk nyhetsbyrå etableras samtidigt som svensk media visar minskat intresse för afrikanska nyheter

En afrikansk nyhetsbyrå håller på att etableras. Planen är att African News Agency (ANA) ska ha etablerat sig i 15 afrikanska länder i juli i år, men etableringen har redan börjat ta form. Investeringen på 20 miljoner dollar har gjorts av afrikanska toppinvesterare och ANA har sitt huvudkontor i Sydafrika.

ANAs logga
ANAs logga

ANA kommer att ge både den sydafrikanska och afrikanska marknaden en fullständig medierepresentation med täckning inom områden som politik, affärer, aktualiteter, livsstil och sport. De kommer att samarbeta med partners över hela den afrikanska kontinenten för att skapa en nyhetsbyrå av afrikaner, för afrikaner och en global publik.

”För första gången ska vi sprida nyheter och berättelser om vår kontinent genom vår egen röst, återgivet som våra egna berättelser för världen. Detta är verkligen historia och en mycket viktig utveckling,” säger Agbesi som är ordförande för ANA.

ANA kommer att bestå av ett digitalt innehåll som kommer att innefatta trovärdiga och tillförlitliga nyheter från den afrikanska kontinenten till en prisvärd kostnad.

Afrikanska företagsledare såsom Ladislas Agbesi, styrelseordförande i Pan African Business Forum och Dr Iqbal Survé, styrelseordförande i Sekunjalo Investment Holdings, är några av de som står bakom bildandet av ANA.

”Nyheter om Afrika har en växande efterfrågan globalt och vi hoppas på att kunna kapitalisera på det. Vi vill ta plats bland ledande röster i Afrika i en alltmer sammankopplad värld. Vårt omedelbara mål är att ha en närvaro i 15 afrikanska länder i juli i år,” tillade Agbesi.

Utvecklingen av den afrikanska medieindustrin meddelas, samtidigt som oroväckande röster höjs i Sverige om minskat medieintresse för afrikanska nyheter.

Flera av de största medierna i Sverige uppges också ha uttalat ett ointresse för nyheter från den afrikanska kontinenten. Janne Andersson skrev nyligen om denna problematik i Medievärlden, där han menar att intresset för nyheter i Afrika är mer än svalt i svenska medier.

”Pia Skagermark, utrikeschef på Dagens Nyheter, meddelar att DN inte längre köper in den här sortens artiklar.

Ingrid Thörnqvist, utrikeschef på Sveriges Television säger: ”Tack för erbjudandet men vi tror inte vi kan få in detta i våra program.”

Tomas Dur Fläckman, redaktionschef på tidningen Vi: ”Tack för förslag. Tyvärr måste vi tacka nej – vi har ingen plats förrän i marsnumret. Dessutom har vi mycket utland på ingång, så vi ligger lågt med inköp.”

Janne Anderssons hela artikel i Medievärlden kan ni läsa HÄR!

Denna rapportering är både märklig och trist. Märklig då vi blir allt mer globaliserade och med internet, billigare resor och människor som flyttar runt på helt andra sätt i världen idag, jämfört med tidigare, borde intresset för andra världsdelar, inklusive Afrika ha en större efterfrågan än tidigare, inte en mindre. Trist för att nyheter som fokuserar allt för mycket på geografiska närområden riskerar att minska vår insyn och kunskap om platser i världen runt omkring oss.

Det är kanske inte så konstigt att mindre tidningar som denna snabbt får mycket spridning och ett stort intresse visas, när större medier minskar sin rapportering från vissa håll i världen?

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Aminatahs musikresa – del 15: Vad vi gör av vår tid

Oavsett vad man sysselsätter sig själv med, vad man jobbar med, vad ens obligatoriska vardags-måsten består av så är det lätt att falla in i en rutin av att endast göra just det och glömma bort de där andra detaljerna. Det kan lätt bli jobbigt att unna sig själv det där som faktiskt får en att må bättre, men inte nödvändigtvis är en rutin. Vissa personer kämpar så hårt med jobbet eller i hemmet, att när den ”schemalagda” tiden äntligen är avklarad så går man in i någon form av autopilot som lätt kan bestå av tv-tittande för somliga, helgfestandet för andra eller ibland primärt sovtid. Så sparar man pengar för att senare bränna allt på en semesterresa, för att komma tillbaka och börja om från början igen.

Jag vill inte påstå att det i finns rätt eller fel i detta sammanhang, men jag tror att man ibland måste koppla bort autopiloten och göra lite mer saker för sig själv som kanske tar mer på krafterna än Netflix. Kanske sno lite av sov/vilo-tiden för att utveckla sig själv och för att kunna se tillbaka på åren som gick på ett minnesrikt sätt, inte bara som förbipasserande tid.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag har nyligen efter en längre seg period, plockat upp träningen igen. Egentligen hade jag inte riktigt slutat träna, men jag hade dragit ned på den så kallade tid som jag tyckte att jag hade att lägga ned på min hälsa för att jag var upptagen med musiken. Trots det så hittade jag ju tid att resa, att umgås med mina vänner och att ha kul. Så frågan jag ställer mig själv nu blir automatiskt, varför är det inte ”kul” att träna, att se skillnad och att gradvis känna sig mer hälsosam. Jag vet garanterat att det inte är roligt att inte längre kunna knäppa översta knappen på jeansen.

Det tar egentligen bara en vecka eller två av intensiv träning för att börja må bättre, för att börja finna glädje i något. Precis som somliga bör finna tid till andra aktiviteter de finner intresse i, vilket i många fall kanske inte handlar om fysisk aktivitet. En del måste kanske plocka upp pennan och skriva, rita eller måla något. Andra måste kanske ta sig till frissan och göra en drastisk förändring och strävan ligger i allt vi gör efter resultatet. Så då undrar jag vad mitt resultat ligger i om jag har tittat på alla nya serier som har sänts? Självklart är det en bra konversations-startare vid sociala evenemang, men samtidigt kanske det är häftigare att kunna prata om något jag har gjort än något jag har sett. En bra balans. En bra balans mellan att aktivt leva och att aktivt slappna av är något jag iallafall strävar efter. Att våga vila men samtidigt orka göra saker som kan ses som jobbiga men som gynnar mig som individ. Då talar jag alltså om de sakerna som kanske inte betalar räkningarna men som betalar tillbaka i slutändan eller generellt sett, återkommande.

Som en publik person finner många människor otroligt mycket frihet i att tala med och om mig som en produkt, iallafall mer än man normalt skulle lägga sig i grannens livsstil. Utseendefixeringen är väl den extremaste- kläder, naglar, hår, kroppsfigur, vilken mobil man har, vilken bil man kör och vilket hus man bor i. Mitt privatliv försöker folk ständigt lägga sig i, dom vill veta om man dejtar någon, vad man gör på fritiden och vem man är när man inte står på scenen eller spelar in i studion. Häromdagen satt en vän till mig, som är en relativt känd artist och svor över att journalisterna inte kan ”mind their own business”. Jag skrattade och sa ”nä, då skulle de ju vara arbetslösa”. Vi älskar skvaller, vi älskar att höra saker som vi inte borde ha hört eller vetat och helt ärligt skulle inga musiker överleva utan media.

Igår fick jag ett samtal från en reporter som frågade om han fick använda en bild han hade tagit på mig på gymmet i en av hans tidskrifter och samtalet både upprörde och fick mig att uppskatta frågan. Självklart gillar jag att synas i media, men man vill ju också framstå som man gjorde på sin senaste, snyggaste ”selfie” med det bästa filtret på en bra hår-dag.

Inte som en rosa-svettig, osminkad, tröttis efter två timmar på gymmet. Jag tackade för att han hade frågat och undrade snällt om han kunde tänka sig att jag istället skickade in en före- och efter bild om någon månad vilket han verkade tycka lät som en utmärkt idé, men med andra ord, jag har nu inget utrymme för att misslyckas med att bli mer vältränad! Heller har jag väl ingen ordentlig ursäkt. Jag är både barnfri och singel, jag lever i ett varmt land med bra tillgång till ekologisk, organisk kost och även hjälp med träning kan jag få gratis från andra människor som vill mig väl. Självklart spenderar jag mycket av min tid med musik i alla dess aspekter, men det finns mer att ta från. Om jag vill, vilket jag gör.

Den här veckan åker många av mina vänner tillbaka till Sverige från Gambia. Ett avsked som trots dess tillfällighet välkomnas både med sorg och med glädje. Man tyr sig lätt till liksinnande människor och jag inser att en del av den tiden jag kanske normalt sett hade spenderat i studion eller backstage på sociala evenemang med möjlighet till nya kontakter har spenderats likt i Sverige med att sitta hemma hos en polare och prata strunt och skvallra om vem som gjorde vad förra helgen. Jag äger ingen tv, jag ödslar inte speciellt mycket tid framför skärmar som berättar om andra människors liv.

Folk som ser mig tittar oftast på mig som en otroligt ”lugn” person, men sanningen är att jag är otroligt rastlös som människa. Jag måste sysselsätta mig så mycket som det bara går och det här året hoppas jag på att göra just det, via musik, skrivande och fysisk aktivitet. Mitt inre och yttre. 2015- Game on!

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

 

Med fokus på Afrika

unnamed (1)Lamin Kanteh, 23, driver flera företag, har vunnit pris för unga entreprenörer och har ett flertal anställda. Han är helt självlärd och personifierar det nya, globaliserade Afrika. Målet? Att visa upp en mer positiv och nyanserad bild av Afrika än den som förmedlas i västvärlden.

Vad gjorde du när du var 17? Lamin Kanteh, från Gambia i Västafrika, startade sitt första företag som sjuttonåring, och sitt första nyhetsbrev som 18-åring. Två år senare gjorde han om nyhetsbrevet till ett gratismagasin, som han själv producerade, bekostade och distribuerade i 500 exemplar. Ett år senare, i november 2011, insåg han att allt fler fick sina nyheter digitalt och han bestämde sig därför att satsa på en online-tv-kanal. Eyeafrica TV var född.

– Jag var så trött på att den mediala bilden av Afrika kom från väst och mest handlade om fattigdom och sjukdomar. Jag vill visa Afrika med vår agenda, precis som BBC visar Storbritannien med sin agenda. Varför ska vi visa CNN på våra banker och flygplatser, varför inte visa nyheter och verkligheten från vår egen kontinent? säger Lamin Kanteh.

Lamin är entusiastisk och driven, men samtidigt ödmjuk och öppen. unnamed (2)

– Jag hade varken tid eller pengar att gå i skolan i flera år för att lära mig allt om webbpublicering, design och tryck. Så jag skaffade ett mobilt bredband med obegränsad surfmängd och satt på kvällar och nätter och läste och tittade på youtube-videor om webbpublicering och multimedia. Sen har jag försökt att sprida kunskapen genom att träna lärlingar. Genom åren har jag tränat ett femtontal unga gambier.

Eyeafrica TV förmedlar nyheter, både via artiklar och videoinslag, från hela den afrikanska kontinenten. – Medvetenheten om projektet är god och vi blir inbjudna att bevaka stora händelser, både i och utanför Gambia. När Obama nyligen besökte Senegal bjöds vi in, tillsammans med exempelvis journalister från BBC, berättar Lamin.

Det journalistiska arbetet fungerar alltså, men vad är de främsta svårigheterna?

– Utrustning, säger Lamin utan att tveka. Vi skulle behöva fler kameror och all möjlig studioutrustning. Vi har exempelvis bara en dator. Utifrån ser det kanske ut som om vi har allt, men vi försöker att hitta kreativa lösningar hela tiden. Många har sagt till honom att han inte kan starta med så lite utrustning, men han anser att det är bättre att starta ändå, jämfört med att det aldrig blir av. unnamed

– Vi vet vad vi vill. Vi vill att Eyeafrica inom två år ska vara på samma nivå som BBC och Al Jazeera. Vi vill visa hela världen vad som händer i Afrika, hur utvecklingen går framåt och allt positivt som händer. Afrika utvecklas, precis som alla andra regioner, och jag startade Eyeafrica TV för att visa detta, säger Lamin Kanteh.

Fotnot: Du hittar kanalen på www.eyeafrica.tv

Bilder: Den första bilden är på Lamin Kanteh, personerna på bilden längst ned är från vänster: Lamin Kanteh, Yaya Baldeh, Salim Saidy och Biram Jobe. Samtliga bilder är tagna av Helena Svensson.

helena svensson signatur