En morgon, mitt under firandet av den muslimska högtiden tobaski i Gambia i oktober i år, upptäckte Ebrima Drammeh att 20-årige sonen Mustafa var försvunnen. Det var lätt att se att han inte sovit i sin säng på natten. En del tillhörigheter var också borta. Tre kompisar hade också försvunnit. Konstigt. Oron spred sig i släkten.

Tre dagar senare, när Ebrima satt på sitt kontor fick han ett sms. Det gjorde honom alldeles stel och illamående. Det var sonen som hörde av sig från Bamako i Mali. Han var på väg till Europa, skrev han. Och han ville ha pengar. Fadern sa nej. ”Jag ville inte ge pengar för att min son ska riskera livet”. Men trycket från släkten blev för stort. Och det var samma sak med de andra unga männens familjer. Man tvingades av släkten att skicka pengar.

Efter det hamnade pojkarna hos tuaregerna som krävde pengar för att släppa dem. Mer pengar skickades. Därefter Algeriet och ny summa pengar. Den här gången skedde överlämnandet av pengarna via en agent på en gata i Gambias största stad Serrekunda. En av de unga männens far sålde en bit land för att klara utgiften. En algerier hjälpte pojkarna att ta sig in i Libyen. ”Det är ett nätverk över hela norra Afrika med människor som tjänar pengar på det här”, säger Ebrima Drammeh. Just nu är sonen Mustafa antagligen på väg till Tripolis. Där någonstans vill han ta en båt över till Italien. Det lär kosta familjen ännu mer pengar. ”Nu vet jag inte hur jag ska ha råd med min dotter skolgång”, säger Ebrima Drammeh sorgset när jag intervjuar honom.

På det här sättet blir Gambia av med tusentals duktiga men desperata ungdomar och blir på så vis ett ännu fattigare land och på samma sätt blir familjer i landet också fattigare. Nu inleder Gambiagrupperna i Sverige en förstudie i Gambia till ett projekt som syftar till att finna vägar att stoppa den här utarmningen av Afrikas minsta land. Det är ett projekt som faller väl inom ramarna för det arbete som Gambiagrupperna utfört i landet i över 30 års tid.

Annandag jul 1968 landade det första charterflyget i Gambia. Det kom från Sverige och skandinaverna var de första turisterna i Gambia. Redan 1979 byggde Gambiagrupperna en skola i landet. Sedan har det blivit mer än 300 skolor, ett stort antal toaletter, skolkök och lärarbostäder för att ge tillgång till skola och utbildning i de mest avlägsna regionerna.
Gambiagrupperna är en svensk partipolitiskt och religiöst obunden organisation som består av cirka 20 engagerade grupper på olika platser i Sverige. Sverige har även haft en särskild betydelse för undervisningen i Gambia, eftersom den lokalt anpassade läsinlärningsmetod som används i drygt 70 skolor är framtagen av fyra lärare i Västerås i samarbete med personal i Gambia. Projektet har varit mycket framgångsrikt.

Gambiagrupperna arbetar med stöd av Sida som, efter en synnerligen noggrann genomgång, tiofaldigar de pengar vi samlar in. Det vill säga, om du skänker 100 kronor till Gambiagrupperna så blir det 1 000 kronor i Gambia. Inte mycket går till administration. Men det är bättre än så. Den administration som ändå måste till utförs av gambierna själva. Gambiagrupperna ha numera en helt gambisk systerorganisation, Future In Our Hands The Gambia, FIOHTG, som utför allt, såväl praktiskt som administrativt, arbete: det är verklig hjälp till självhjälp.

Förutom skolor och undervisning besöker FIOHTG, ofta tillsammans med Gambiagrupperna, byar och informerar om de rättigheter man har som medborgare i Gambia, om vikten av att även flickorna ska gå i skolan. De undervisar i hur man lagar näringsriktig mat och tillsammans med Gambiagrupperna försöker man få slut på traditionen med kvinnlig könsstympning. I fyra byar har vi lyckats avskaffa den här sedvänjan.

Stora delar av Gambias landsbygdsbefolkning lider av undernäring. När det är ljuvlig sommar i Sverige är det hungerperiod i Gambia. Ibland blir det bara ett mål mat om dagen. Men nu har Gambiagrupperna tillsammans med FIOHTG inrättat spannmålsbanker i flera byar. Där kan bönderna låna till exempel ris och det har varit avgörande för att stärka hälsan i byarna. Lånet betalas tillbaka efter skörden mot endast en liten ränta. Arbetet med bokföring av lån och återbetalning sköts av en bykommitté som genomgått utbildning. Återigen hjälp till självhjälp.

Denna dag, den 5 december, har vi valt att kalla Gambiadagen. Det är FN:s internationella dag för volontärarbete och för ekonomisk och social utveckling. Och det är ju precis vad Gambiagrupperna arbetar med. Därför informerar vi i hela Sverige just i dag om Gambia och om vårt arbete där.
Vill du hjälpa Gambiagrupperna i vårt viktiga arbete kan du skänka pengar till vårt 90-konto 90 02 38-7 eller swisha till 123 9002387. Vill du först veta mer om oss: gå in på www.gambiagrupperna.org Vill du bli medlem: hör av dig till undertecknad.

Mats Nydahl
mats.nydahl@gmail.com

Afropé har tidigare skrivit om Gambiagruppernas arbete och den artikeln kan du läsa HÄR