Etikettarkiv: mocambique

Amerikanska musikstjärnor som hämtar inspiration från Afrika – den nya imperialismen?

En ny ”härlig” musikvideo sprids just nu på facebook. Den här gången är det amerikanska rapstjärnan French Montanas singel Unforgettable som spelats in i Kampala, Uganda. I videon ser vi mycket dans och tricks från den berömda dansgruppen Ghetto Kids från Uganda. Den börjar spelas, jag ler, men kan inte låta bli att undra hur mycket stjärnan betalat för gruppens deltagande. Förutom att anställa dansgruppen, har han använt sina resurser för att bidra till en långsiktig utveckling av Kampalas landsbygd? Har han hjälpt fattiga barn börja i skolan? Har han kanske gått all in och betalat årsavgiften för alla de barnens skolgång? Ja, frågorna är många.

French Montanas nya video som spelats in i Uganda. Foto: Skärmavbild från youtube.

Det är tydligt att Ghetto Kids har hjälpt stjärnan nå en ny grupp tittare/lyssnare som annars inte skulle sett videon. Jag skulle inte få för mig att söka fram honom i min musikapp, men nyfikenheten på att den spelats in Uganda gjorde att jag ändå klickade på länken. Videon gillas på sociala medier, där majoriteten av kommentarerna berör de dansande barnen, talangen och hur fantastiskt det är att all musik och dans har sitt ursprung i Afrika. Och visst finns positiva delar av videon som tål att hyllas, bland annat att den ugandiska flaggan tar mycket plats och att stjärnan väljer att lyfta fram barnen i Kampala, och den enorma dansglädjen som finns hos barn.

Även om Montana anställt gruppen, slutar inte deras deltagande efter inspelningen eftersom att videon redan har över 3 miljoner visningar på Youtube. Jag är medveten om att han, med sitt kändisskap, också ger gruppen enorm publicitet. Trots det vill jag uppmärksamma att de inte har samma utgångspunkt i branschen, och att superstjärnor från amerikanska musikbranschen ändå måste se till sitt privilegium. Med globalt kändisskap växer möjligheterna att nå ut till många, från oss vanliga människor till beslutsfattare och rika entreprenörer. Världsstjärnornas kraft att förändra kommer därför också med ett ansvar för vilken bild av världen som sprids. För att inte glömma de ekonomiska tillgångar som många superstars besitter.

Jag fick liknande funderingar när Beyoncé i sin dokumentär Life is but a dream, berättar om dansgruppen Tofo Tofo från Moçambique som upptäcktes på Youtube och flögs över till USA för att medverka i videon till ” Run the world ( Girls)”. Tack vare denna superstjärna importerades Kwaito-stegen till USA, och Tofo Tofo lever vidare i dokumentären. Men hur har dansarnas liv påverkats av den erfarenheten?

French Montanas nya video till låten Unforgettable. Foto: Skärmavbild från youtube.

Förresten, vad är grejen med att filma barn i slummen? Beror det på bristen av finare platser (än djungel och slum) för en videoinspelning?

Vad jag vill säga är, att superstjärnor som med små medel kan påverka dessa personers liv, ska våga ta sitt ansvar. Det är härligt att se att många superstjärnor från Väst inspireras av, och vill visa en positiv bild av den afrikanska kontinenten. Just därför bör vi vara kritiska till hur de väljer att visa upp kontinentens olika härligheter, och hur de använder sin position för att påverka och förändra.

Rokibath Alassane

 

Punk på den afrikanska kontinenten

I mitten på 90-talet började jag lyssna på punk. Punk- och hardcoremusik har spelat en stor roll i mitt liv och speciellt under min uppväxt. Jag har lyssnat på europeiska-, amerikanska och asiatiska band, men inga afrikanska. Det fick mig att bli nyfiken på afrikansk punk. Efter lite letande på nätet hittade jag en dokumentär – Punk in Africa.

Skärmdump från Punk in Africa
Skärmdump från Punk in Africa

Punk in Africa är en dokumentär från 2012 som handlar om punk, främst i Sydafrika, men vi får också en snabb inblick i Zimbabwe och Moçambiques punkscen. Den är kronologisk och börjar berätta om band i Sydafrika under 1970-talet och fortsätter till ungefär nutid. Gamla bandmedlemmar intervjuas och visar var de hade spelningar, män från skivbolag berättar om olika band och spelar gamla vinylskivor.

Det som slår mig direkt är avsaknaden av mångfald. På bilderna från spelningar finns det kvinnor, men vart är deras röster i dokumentären? Jag reflekterar även över hudfärger eftersom de som får mest plats i dokumentären som vanligt är ljushyade medelålders män.

Skärmdump från Punk in Africa
Skärmdump från Punk in Africa

Sydafrika under 1970 och 80-tal handlade mycket om att männen gick i skolan för att sedan ansluta sig till militären oavsett om de ville eller inte. Det fanns inte mycket att ha egna åsikter om utan du blev tillsagd vad du skulle tycka och tänka. Punken fick människor att börja tänka själva och se utanför ramarna. De historiska berättelserna om Sydafrika, Zimbabwe och Moçambique är mer intressanta än vad skildringen av punk är. Med det vill jag dock inte säga att punken är dålig, tvärtom! Musiken är jättebra genom hela filmen.

När vi börjar närma oss nutid, och också slutet på filmen, förändras punken till att bli mer åt ska- och reggaehållet. De pratar om att det är en naturlig utveckling att musiken går åt det hållet eftersom de blandar punken med afrikanska melodier. Jag förstår precis vad de menar och musiken är fantastisk, men jag känner fortfarande en saknad av någonting. En saknad av fler röster, fler berättelser och kanske hade dokumentären kunnat bli mer intressant om den hade varit gjord på ett annat sätt. Ämnet är sjukt intressant, men jag önskar den hade gett mer. Musiken i filmen är det som sagt inget fel på, så är du ute efter bra musik och kanske musiktips så är detta en film för dig.

Skärmdump från Punk in Africa
Skärmdump från Punk in Africa

Efter dokumentären är jag fortfarande lika nyfiken på punk i Afrika. Egentligen är jag nog mer intresserad av gräsrotsrörelsen. Hur har människor handskas med förtryck eller samhällskritik? Finns det någon motsvarighet till punken som afrikaner har använt sig av istället för att visa sitt missnöje? Tipsa mig gärna om afrikansk punk eller om det finns någon motsvarighet till samhällsmissnöje.

Vill du se dokumentären så finns den att köpa eller hyra på bland annat iTunes.

Du kan också läsa mer om filmen på IMDB eller Punk in Africas hemsida.

Wictoria Trei
Wictoria Trei

Moçambique deklareras minfritt

Efter två decennier deklareras Moçambique till ett minfritt land. Sedan 1993 har över 170 000 minor desarmerats.

Minröjande jätteråtta Foto: Gooutside
Minröjande jätteråtta Foto: Gooutside

Landminorna som funnits i Moçambique härstammar från frirörelsekriget år 1964-1975 och det 16-åriga inbördeskriget som avslutades 1992. Landminorna placerades bland annat ut vid broar, järnvägar, skolor och fabriker och var aktiva än idag. Det utgjorde en stor fara för lokalbefolkningen och de gjorde så att mycket av marken blev obrukbar i många områden. Översvämningar under åren har gjort det svårt att förutspå vilka områden som är riskfyllda eftersom vattnet har flyttat minorna.

En av många organisationer som arbetat med att få landet minfritt är Organisationen APOPO som har varit ansvariga för minröjning i bland annat Moambadistriktet i Moçambique men hjälp av jätteråttor. Metoden anses vara väldigt effekt och snabb och organisationen vill påpeka att inga råttor tas till skada eftersom råttorna inte väger tillräckligt mycket för att detonera en mina. Även flera svenska organisationer, såsom svenska postkodstiftelsen har bistått med stora summor för att hitta och oskadliggöra landminor.

Den 19 september 2015 anordnades en stor ceremoni i Maputo, Moçambique för att fira landets framgångar till att bli minfria och det anses vara ett stort genombrott för hela den afrikanska kontinenten. Nu eftersträvar man att Somaliland skall bli nästa minfria land. Det anses vara möjligt år 2017.

Det finns inga klara siffror på hur många som har blivit offer av landminor de senaste åren men enligt en rapport från organisationen Human Right Watch i mitten av 1900-talet är det över 15.000 döda eller skadade. Trots att landet nu deklarerar sig minfritt så finns det områden som inte genomsökts och hjälporganisationer vill påpeka att landet inte är fritt från minoffer och arbetet för bistånd till offren kommer att fortsätta.

Mireille Rosas
Mireille Rosas

 

Jätteråttor bistår i kampen mot TBC och landminor

Råttor ses vanligen som skadedjur som sprider sjukdomar och smutsar ner. I Moçambique och flera andra afrikanska länder har däremot råttor fått nya viktiga arbetsuppgifter i kampen mot bland annat TBC och som minröjare.

Organisationen Apopo har insett värdet av råttornas känsliga nosar som kan sniffa sig till det mesta och specialtränar därför råttor till att känna igen vissa ämnen. Råttornas träningsläger är förlagt till Tanzania där man förutom att specialträna råttorna även bedriver forskning för att utöka råttornas användningsområden.

Gambiansk Jättepåsråtta. Foto:
Gambiansk Jättepåsråtta. Foto: Derek Keats

I dagsläget används råttorna till att röja minor på ett flertal håll i världen, bland annat i Moçambique. Landminorna i just Moçambique härstammar från landets frigörelsekrig som pågick 1964-1975 samt det 16 år långa inbördeskriget som fick sitt slut 1992. För att säkra landområden där minor grävts ner tränas råttorna i att kunna lukta sig till de sprängämnen som använts i minorna och markera när de hittar dessa ämnen. Eftersom råttorna inte väger mer än 0,7-1,5 kilo utlöser deras tyngd inte minorna och kan, när råttorna sniffat sig fram, desarmeras. Arbetet med att röja minor har på det här sättet kunnat effektiviserats då 2 råttor kan röja ett område på 200 kvadratmeter på två timmar, något som tidigare tog en hel dag för två minröjare. Råttornas arbete med att röja landminor har i Moçambique inneburit att stora landområden har kunnat säkrats och att mark nu åter kan brukas för odlingar och inbringa inkomster.

Förutom att röja landminor tränas nu dessa råttor till att känna igen lukten av tuberkelbakterier, mikroorganismen som orsakar TBC. Genom att placera ut prover av slem, som människor hostat upp ur lungorna, i glasburar kan råttorna undersöka uppemot 100 prover på 30 minuter, en mängd som tar ett tradionellt laboratorium 4 dagar att testa. Genom att stanna vid ett provrör eller gnugga sina ben vid provet markerar råttorna att provet innehåller tuberkelbakterier och det tas därefter vidare för att genomgå ytterligare test för att säkerhetsställa att det rör sig om TBC-smitta. Även här har Moçambique haft stor nytta av denna nya effektivare metod då landet 2006 utlyste ett nationellt krisläge på grund av ett TBC-utbrott, och ifjol var cirka 60 000 människor infekterade, enligt landets sjukvårdsdepartement.

Råttorna som får denna specialträning för att kunna upptäcka landminor eller tuberkelbakterier är av rasen Gambiansk jättepåsråtta och kallas lokalt i bland annat Gambia för Dix. Som fullvuxen väger råttorna cirka 0,7-1,5 kilo och blir cirka 30-40 centimeter långa, plus den cirka 40 centimeter långa svansen.

I framtiden hoppas man kunna utöka råttornas arbetsområden till att innefatta sniffande efter narkotika för att hjälpa tullen, samt att leta efter överlevande efter jordbävningar. Råttornas förmågor när det kommer till att lukta sig fram är nästintill obegränsade och det är snarare råttans något skamfilade rykte som sätter käppar i hjulen för deras utveckling och användningsområden.

Anna Wedin
Anna Wedin

Africa Is A Great Country – Världskulturmuseet i Göteborg

Foto: Kiqi D Minteh/Afropé.se

Africa is a Great Country är en fotoutställning av Jens Assur, som just ni visas på Världskulturmuseet i Göteborg. Jens Assur var under 90-talet Sveriges mest prisbelönta journalist och jobbade under största delen av det årtiondet på expressen, innan han gick vidare och öppnade eget. I år är han alltså aktuell med utställningen Africa is a Great Country där han vill öppna upp för ett mer aktuellt sätt att se denna enorma kontinent.


Utställningen är mycket sevärd och skildrar tolv av kontinentens storstäder
ur dess moderna och aktuella perspektiv. Man får bland annat se Dar es-Salaam i Tanzania, Gaborone i Botswana, Lagos i Nigeria, Johannesburg i Sydafrika och Accra i Ghana. I 40 olika fotografier av storleken 2,5 x 3,5 meter har Jens Assur med precision porträtterat människor och miljöer i dessa tolv storstäder på ett mycket vackert och kreativt sätt. Namnet på utställningen då? Ja, det anspelar på svenskens bristande kunskaper om Afrika och hur ”vi” envisas med att hela tiden referera till hela kontinenten Afrika, istället för till ett specifikt land eller stad. Man har alltså därför valt att leka lite med begreppet om Afrika som ett land.

När vi läser tidningarna idag eller tittar på nyhetsrapporteringar om Afrika så matas vi med nyhetshändelser som till 46% består av negativa händelser. Hur rättvis är den bilden? Inte särskilt rättvis, givetvis. Enligt Världsbanken har nästan hälften av Afrikas länder idag uppnått medelinkomststatus. De har en förväntad tillväxt på sex procent för 2014 och länderna fortsätter att resa sig ur fattigdom. Med sin fotoutställning om Afrika visar Jens Assur just detta. Han ger oss den alternativa bilden av kontinenten, den som präglas av ekonomisk tillväxt och snabb utveckling. Han ger oss den urbana livsstilen, den snabbt växande medelklassen och det trendiga livet, med utflyktsmål, nöjesparker och storslagen arkitektur med skyskrapor som många skulle tro vore hämtade från USA eller något annat storslaget land i västvärlden.

Citat av Minna Salami. Africa Is A Great Country
Citat av Minna Salami. Africa Is A Great Country

Ämnen som ekonomisk utveckling och samhällsutveckling ges endast ett utrymme om 5-6% i dagens media. Vi serveras en väldigt stereotyp och förlegad bild av denna enorma kontinent med 50 länder och absolut störst mångfald av alla kontinenterna. . Afrika reser sig storslaget, men det får vi sällan se. Givetvis ska vi inte blunda för eller gömma undan den misär och fattigdom som också råder. Under 1990-talet pågick 24 krig och några av de värsta år av diktaturstyren och rebellmakter rasade genom kontinenten. Men att vi idag ges denna snedvridna bild av levnadsförhållandena för vår näst största världsdels invånare känns inte schysst. Därför är Assurs utställning så viktig och ligger så rätt i tiden. Den utmanar mångas bild av Afrika och bjuder på storslagna upplevelser, intryck och berättelser.

Nyhetskriterierna bygger på identifikation och närhet, men i slutändan betyder det att människor i utvecklingsländer beskrivs som ”offer” medan västvärldens representanter får vara ”hjältar”. /Charlotte Petri Gornitzka, Generaldirektör SIDA

Här står Margareta framför en bild av en man som målar ut väglinjer på en väg i Lilongwe, Malawi.

 

Thegambia.nu besökte fotoutställningens öppning och Göteborgspremiär, i fredagskväll, på Världskulturmuseet i Göteborg. Där minglade vi tillsammans med både kända och okända ansikten… och mitt i vimlet sprang jag på Margareta Wrenne. Här på bild framför ett fotografi av en man som målar väglinjer på en av Lilongwes vägar i Malawi. Margareta och hennes man jobbar för Gambiagrupperna och är i dagarna på väg ner till Gambia för att fortsätta göra nytta. Det ska bli kul att höra sedan om de fått tillfälle att träffa vår skribent och tillika praktikant hos Gambiagrupperna, Anna Wedin.

Citat ur The New Africa av Richard Dowden. Africa Is A Great Country
Citat ur The New Africa av Richard Dowden. Africa Is A Great Country

Öppningen av fotoutställningen firades med invigningstal av fotografen själv, Jens Assur, samt den brittiska journalisten Richard Dowden, som också finns med på ett hörn i utställning. Dowden är också Generaldirektör för Royal African Socity och tidigare korrespondent åt The Times och The Independent. Senare avslutades kvällen med ett gästspel av göteborgska berlinbon, Jaqee. Jaqee beskriver sig själv som en kameleont inom musiken och här hör ni henne framföra låten ”Take a Stand” från hennes nya album.


Under kvällen bjöd också DJ Elena Wolay
på urban musik. Utställning finns att se på Världskulturmuseet fram till den 31 augusti i år. Vill man träffa fotograf Jens Assur lite närmare och ha möjlighet att ställa frågor och få en större djupdykning i hans utställning så ska man besöka Sjumilahallen i Göteborg, på måndag 18:00. Då håller Assur ett öppet föredrag dit alla är välkomna.

Nedan syns bilder från invigningskvällen. (klicka på bilderna för att se de i större format)

 

Mer info om utställningen hittar du här
Jens Assurs företagssida
Jaqees hemsida

 

Kiqi dumbuya minteh 4