Etikettarkiv: movie

Stories of Our Lives – kanske årets viktigaste film

The Nest, ett nydanande kreativt kollektiv i Nairobi har skapat en film som på ett helt nytt sätt kommer ut ur den kenyanska HBTQ-världen. Aldrig tidigare har det skapats en film av, med och för Kenyas HBTQ-värld. Filmen är helt självproducerad, utan extern finansiering och med bara en enda Canon-systemkamera. Det är en otroligt vacker och sevärd dramafilm som bygger på verkliga berättelser som skapats av The Nest.

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

Nu kommer filmen till Stockholm, genom CinemAfrica och Helios13, som presenterar den prisbelönade, Kenyanska filmen Stories of Our Lives, som årets enskilt största filmvisning. Producenten George Gachara och regissören Jim Chuchu kommer också att finnas på plats för att visa filmen, berätta om arbetet med den, samt hålla i en spännande workshop.

Filmen föregicks av ett års researcharbete där hundratals berättelser samlats in och sammanställts för att slutligen bilda grunden till filmens olika berättelser.

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

I de flesta afrikanska länder får homosexuella, bisexuella och transpersoner sina röster tystade, av både förtryckande regimer, men också av stereotypa framställningar i väldens alla medier. Då framstår Stories of Our Lives som en unik film som berättas av den egna gruppen på det sätt de själva vill framställas. Det gör filmen mycket unik i sitt slag. Själva filmen består av fem skilda berättelser.

Filmen Stories of Our Lives vann juryns pris i Teddy Award under 65th Berlin International Film Festival 2015, i Berlin, Tyskland. En festival som hölls 5 – 15 februari 2015.

Ur CinemAfricas presentation / Pressmeddelande kan vi läsa följande:

”Stories of Our Lives är ett visuellt och konceptuellt mästerverk. En bedövande vacker dramafilm om vanliga människor, både i storstad och på landsbygd, som följer dem i drömsk kärlek och i djupaste mörker, i små mellanmänskliga möten och uppfångade i stora politiska skeenden.

Men det är också en film som utmanar filmvärldens strukturer genom att ifrågasätta finansieringssystemet och vems röst som får höras – och genom att inspirera andra communitys att ta över stafettpinnen och göra egna, oberoende filmprojekt. Det är också temat för den workshop där SFI:s filmkonsulent Baker Karim, Film Stockholms chef Joakim Blendulf, Tine Alavi och Alle Eriksson (som driver communitybaserade filmprojekt), queeraktivisten Justine Balagade och journalisten Fatima Osman hjälper publiken att ta del av Jims och Georges kunskaper och erfarenheter.”

Här nedan kan du se en trailer från filmen, en liten aptitretare, helt enkelt:

Bild: Pressbild - CinemAfrica
Bild: Pressbild – CinemAfrica

Filmen kommer att visas på Helios13:

17:30 Insläpp
18:00 Filmvisning
19:15 Samtal med George Gachara och Jim Chuchu
20:00 Mingel med möjlighet att köpa dricka från baren (fullständiga rättigheter)
21:00 Workshop
22:00 Fest med DJ Sister Justice

18-årsgräns på grund av alkoholservering.

Plats:

Helios 13 c/o Delight Studios
Heliosgatan 13
120 30 Stockholm

Närmsta hållplats i kollektivtrafiken är Luma på Tvärbanan, ungefär 200 meter bort.

Biljetter:

Biljetter kostar 100 kronor/styck och kan köpas HÄR!

CinemAfrica (Hemsida)

Helios13 (Hemsida)

Berlins Internationella Film Festival (Hemsida)

Stories of Our Lives (Facebook)

Facebookeventet (för Stockholmsvisningen)

The Nest (Hemsida)

Fatou Touray
Fatou Touray

The Butler – Filmrecension

The Butler
The Butler

I Lee Daniels film The Butler får vi en historielektion samt överblick av medborgarrättskampen i USA genom att vi får följa historien om en butler som tjänade i Vita Huset i tre decennier. I filmen heter han Cecil Gaines och historien inspireras av den ”riktiga” butlern Eugene Allens liv. Allen hann tjäna åtta amerikanska presidenter, från sin anställning 1952 hos Harry S Truman fram till Ronald Reagan 1986, innan han gick i pension.

 

Filmen börjar 1926 i den amerikanska södern där huvudpersonen Cecil, som spelas av den briljante Forest Whitaker, växer upp på en bomullsplantage som drivs av en klassisk f.d. slavägare som våldtar hans mor och skjuter hans far i huvudet för att han ifrågasätter sin ”master” (med en blick, inga ord). Cecils mor tappar sinnet och Cecil lämnar Georgia för att skaffa sig ett bättre liv ”up north”. Han får anställning som butler i olika fina hem och hamnar så till sist, efter rekommendation, på Vita Huset. Cecil gifter sig med Gloria (Oprah Winfrey) och de får två söner, Louis och Charlie. Frun kämpar med ensamhet och alkoholproblem medan den äldsta sonen så småningom blir aktiv i medborgarrättsrörelsens olika protestaktioner, bl.a. med ”the Freedom Riders”, och medlem i Svarta Pantrarna. Detta skapar friktion och slitningar mellan far och son. Cecil håller med sin son om orättvisorna men har, utifrån sin egen historia, valt att finna sig i situationen då han lyckats skapa sig och sin familj en tillvaro som hans föräldrar aldrig kunnat ens drömma om. Den yngre sonen Charlie är inte lika politiskt motiverad och tar senare värvning i arméen. Han skickas till Vietnam där han också dör i kriget.

 

Filmen berör flera intressanta ämnen: skillnaderna mellan det som under slaveriet kallades ”house-nigger” och ”field-nigger” samt hur den kategoriseringen i stor utsträckning finns kvar även om den är moderniserad; hur rasism, makt och arbetet påverkar familjerelationer; relationen mellan far och son vars övertygelser om hur man förbättrar livet för nästkommande generation går vitt isär; alkoholism och otrohet; och självklart rasism och mänskliga rättigheter.

 

Samtidigt som denna film kom ut planerade jag att ha amerikansk historia som tema i min engelskundervisning i år 8 och blev ju väldigt glad när jag fick höra talas om filmen. Den ger som sagt en rätt välfylld historielektion på ett sätt som verkligen går hem hos ungdomar idag. Jag tycker att filmen är bra på många sätt och det är härligt att ibland få se filmer där afroamerikaner har de viktigaste huvudrollerna medan kaukasiska amerikaners roller i större utsträckning blir biroller, även presidenterna! Det är tydligt att mänskliga och medborgerliga rättigheter inte är något som givits afroamerikaner gratis, de har fått kämpa sig steg för steg genom enträgen kamp för att nå dessa. Men det stör mig att Svarta Pantrarna framställdes så pass negativt och ensidigt som de gjordes. Sonen Louis kommer hem med sin kvinnliga vän som ser ut som Angela Davis men dissar mamman och pappan i deras egna hem. När diskussionen om att beväpna sig lämnar han organisationen och man upplever de som är kvar som stereotypiska gängmedlemmar som är läskunniga. Kändes overkligt och fick mig att tänka på hur välvilligt inställda folk är när man beundrar Martin Luther King men lika misstänksamma när man talar om hur viktig Maloclm X var för medborgarrättsrörelsen. Till skillnad från King, Rosa Parks och JF Kennedy som alla belyses i filmen så nämns inte ens Malcolm X…

There’s still a long way to go!

Jag ger filmen en trea i betyg, av fem möjliga

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu 2betyg thegambianu 2

 

 

Bilder: Youtube

tanya odenyo byline