Etikettarkiv: musikvideo

Kaliffa släpper ny sommarvideo: Spontanitet

Gambisk-svenska Kaliffa Karlsson, bandmedlem i 11-mannabandet Hoffmaestro har släppt en ny sommarsololåt för andra sommaren i rad. Förra årets låt, ”Det strålar så om dig” blev en stor sommarhit när den släpptes och nu ger Kaliffa oss alltså en ny sommardänga att dansa loss till. Videon till nya låten släpptes igår – ”Spontanitet” som får det att spritta i benen även på den minst dansanta.

Foto: Privat Bakom kulisserna från videon
Foto: Privat Bakom kulisserna från videon

Liksom förra sommaren kan vi i videon, förutom Kaliffa själv, se många ansikten vi känner igen.

Några av årets mer kända ansikten: Som kvinnlig huvudrollsinnehavare ser vi Afropés krönikör, dancehalldansaren Binta Blackout. Vi ser den jamaikanska dancehalldansaren Bigga från dancehallgruppen Elite och den nyblivne boxarvinnaren Badou Jack. Vi kan också hitta Sam E, från Medina och skådespelaren Matias Varela (känd från Snabba Cash). DJ Sister Justice från Suger Cane, rapparen Abidaz, musikern och programledaren Näääk från TV4:s succéprogram Lyckliga Gatan och sjävlklart medlemmar från Hoffmaestro.

Rollistan har liksom förra året en glimt av många kända ansikten och musiken är också i likhet med förra året melodisk och lätt att både gunga och nynna med i. Låt oss gissa att låten kommer att spelas många gånger i sommar. Igen. Och igen. Och igen…

Kaliffa på Instagram

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Aminatahs Musikresa – del 18: Bra för att vara tjej

Jag är uppvuxen i ett relativt feministiskt samhälle, där män och kvinnor till synes är lika mycket värda, med uppenbara brister, men i ett samhälle som är på rätt spår. Det är fel för en man att säga att han lät mig vinna ”för att jag är tjej” även om så var fallet. Det är fult att säga ”hon är bra för att vara kvinna” och de män som utbrister sådana kommentarer räknas som omoderna, mansgrisar, gubbar.

Foto av: Dana Calabrese
Foto av: Dana Calabrese

Jag var en riktig pojktjej som liten och tydde mig mer till killarna än till tjejerna. Vi spelade fotboll, basket och lekte Batman & Robin, då jag var Robin… Inte Catwoman. Könsrollerna i lekarna avgjordes snarare av individuella beslut. Tjejerna ville oftast vara Catwoman om de ens ville vara med och leka, men oftast tyckte dom att vi var för aggressiva när vi hoppade runt och attackerade närmsta soffgrupp eller garderob. Tjejerna valde tidigt att vissa sporter inte var deras grej, många av dom tror jag anammade sina närmsta kvinnliga förebilder som hellre gjorde något annat medan killarna sprang omkring och kastade bollar hit och dit.

Jag blev nyligen nominerad till ”Best upcoming female artist” i Purely Gambian Entertainments Awards Night. Man har kunnat rösta online samt via sms och i slutändan räknas rösterna (av vad jag har förstått) i samråd med en jurypanel. När man sitter i studion eller förbereder sig för en spelning så tänker man nog aldrig på dom där bonusgrejerna som kommer med att vara en artist. Galor, prisutdelningar eller ens smågrejer som att gå före kön, bli särbehandlad och specialinbjudningar till VIP-evenemang som man annars hade drömt om, men nu inte riktigt reflekterar över.

Som liten var det kändislivet jag drömde om. Snygga bilar, kläder, makeup-artister och allting jag skulle göra på min fritid med ALLA MINA PENGAR. Alla resor och hus som jag skulle unna mina föräldrar och alla autografer jag skulle skriva efter spelningarna. Jag tänkte sällan på arbetsmödan jag faktiskt skulle lägga ner. Att musik trots att det är det bästa jag vet, faktiskt är ett jobb. Ett rätt ansträngande jobb.

”Du är ju den som faktiskt förtjänar det här priset!” en annan artist som nominerats i andra kategorier sms:ade mig lite uppmuntrande ord. I hela världen fördelas priser över ”manlig” eller ”kvinnlig” men en av mina första tankar var att jag inte vill vara den bästa tjejen. Jag vill vara den bästa, bästa. Som i skolan. När man blev vald först på gympan. Eller som när man var den enda som hade fått MVG på ett prov. Jag fattar varför dom delar upp kategorier på detta viset, speciellt dum är jag inte. Det är som om Hiphop-artister skulle jämföras med Country-artister. Det skulle inte riktigt vara rättvist, eller jämförbart på något vis.

Hela livet har vi väl egentligen blivit kategoriserade.

Foto: Freja Lindberg
Foto: Freja Lindberg

Kvinnliga artister blir ständigt anklagade och verbalt attackerade för att de säljer på sex, artister som Rihanna, Miley Cyrus, Beyonce och så vidare. Sällan talar vi om männen som D’Angelo och Ll Cool J (kanske mindre aktuella) men som minst lika sex-säljande individer. Är det någon skillnad om en man ställer sig på en scen eller ett skivomslag inoljad i bar överkropp än om en kvinna gör detsamma med en bikini på sig. Det motsatta könet eller en person som är attraherad av just dess könsroll kommer nog likadant se hen som ett sexobjekt.

Samtidigt tror jag helt ärligt att så sexig som en man kan finna en kvinna i en snäv klänning med urringning, finner jag en man i en välpassande kostym och slips.

Jag har aldrig velat vara en sådan artist som behöver sälja sex för att sälja musik. Jag har aldrig velat välja ett kön eller en sorts person som min målpublik. Jag vill att femåringen på dagis likt 90-åringen på ett boende ska kunna lyssna och relatera till ämnena jag sjunger om eller kunna dansa eller njuta av harmonierna musiken ger. Jag vill att mina muslimska släktingar ska kunna titta på mitt albumomslag eller min nya musikvideo och vara stolta. Jag vill att mina syskon, mina föräldrar och mina vänner ska kunna tala om mig och säga att ”det där är VÅR Aminatah”.

Jag vill helt enkelt bara vara så bra som det går. Men inte BARA vara bra, inte bara vara bra, för att vara tjej.

Här är vår nya musikvideo till låten ”Don’t mean nothing” Artenola feat. Aminatah

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

Aminatahs musikresa – del 14: "Home Cooked Hitmakers"

Förra veckan medverkade jag i en radioshow på Paradise FM med rätt kort varsel. När vi talade i telefon för att bekräfta mitt gästande frågade jag i vanlig ordning om vi skulle prata om något speciellt? Informationen jag fick som svar var att vi kunde välja ämne vid ankomst, strukterat? nej, men det funkar.

Klockan 20:00 på minuten, enligt avtalad tid kom jag inrusande efter många moment. Min chaufför hade haft problem med bilen någonstans i mitten av ingenstans. Med hjälp av några snälla tioåriga pojkar kickade vi till slut igång den länge nog för att ta oss till verkstaden. Jag manade männen i verkstaden att skjutsa mig till närmsta stadskärna eller huvudväg så att jag kunde ta en taxi men killarna talade varken speciellt mycket engelska eller wolof och mina tre fraser jag kan på deras språk, mandinka, tog mig inte så långt, dessutom hade chauffören jag kom med sprungit iväg på äventyr.

Väl på banan igen med en halvt fungerande bil berättade jag för den nu returnerade chauffören om min upplevelse, varpå han började skratta högt och ljudligt. ”Men dom skämtade ju” förklarade han några minuter senare. ”Mandinkas gillar inte att tala engelska eller wolof, fast dom både förstår och kan kommunicera”. Så jag undrade då om de njöt av min förtvivlan. Svaret var ”Ja”.

Foto: Privat
Foto: Privat

Hursomhelst var radiopresentatören på plats när jag anlände och skrattade lite för att jag såg så stressad ut. ”Du fattar konceptet av showen eller hur?” Mumlade han under reklampausen. Konceptet? Jag hade uppfattat det som att de frågar och jag svarar. Så brukar det i alla fall vara. I vanliga fall, ja. Men det här var inte i vanliga fall, det här var en show med ett väldigt bestämt koncept som heter ”Home Cooked Hitmakers”. Generellt sett ett jättebra koncept som tillåter lyssnarna att få mer insikt i hur skrivarprocessen ser ut för artister och musiker. I direktsändning för de tillsammans två artister som har en timme på sig att skriva en låt ihop. Presentatörerna bestämmer en instrumental som de ska skriva till och lyssnarna väljer ett koncept, ett ämne att skriva om.

Nu råkade det sig så att den andra artisten var en No Show. Så i direktsändning frågade de mig nu om jag kände mig bekväm i att skriva hela låten själv. ”Såklart!” utbrast jag, kanske mest för att det var det jag borde säga, inte nödvändigtvis för att det var ett genomtänkt beslut. Detta innan jag ens hade lyssnat på musiken eller fått ett ämne att skriva om. Klockan började ticka, jag hade nu 20 minuter på mig att skriva Vers nr 1. Temat var ”Beauty of life”.

Strax innan 4 minuter hade passerat var jag färdig med vers ett. Vers två tog dryga 3 minuter och refrängen tog strax över 6 minuter att skriva. Jag var tydligen den snabbaste någonsin på programmet med att skriva en låt. Jag tror inte på att det nödvändigtvis identifierar mig som den bästa låtskrivaren, men likt vissa spenderar dagar, veckor eller månader på att skriva klart en låt så skriver jag gärna klart en idé, en idé som man senare kan utveckla, så fort som möjligt. Jag gillar att skriva ned mina ord snabbt så att jag kan ändra eller börja om från början inom samma tidsram om det behövs. Som tonåring införskaffades det minst ett anteckningsblock i veckan, varav många sidor endast hade en fras, vissa sidor hade samma fras. Min mamma hatade att jag slösade på papper. Jag kunde inte riktigt förklara varför jag behövde en ny sida för att kunna skriva en helt ny text fast det fanns utrymme. Jag behövde bara alltid en blank sida.

Aminatah. Foto: Freja Lindberg
Aminatah. Foto: Freja Lindberg

I tisdags gick jag tillbaka till radiostationens inspelningsstudio och sjöng in låten. Deras plan är att göra en samlingsplatta av alla dessa låtarna med en kommande livespelning för albumlanseringen. Det ska bli roligt att höra vad alla lyckades åstadkomma då detta är en veckoshow och konceptet upprepas vecka efter vecka. Under den ”riktiga inspelningen” filmades jag även i studion. Ännu ett överraskningsmoment som påminner en om att smink aldrig är underskattat…

Dagen innan hade vi spelat in musikvideon till min och Artenolas låt ”Don’t mean nothing”. Vi hade jätteskoj och det är i dom stunderna som man verkligen får vara den skådespelerskan som man trodde att man var vid 9 års ålder, då man sjöng framför spegeln med en låtsasmikrofon i högsta hugg (läs: hårborste). Man får vara artisten som fansen vill att man ska vara. Jag tror att Gambia fortfarande har ett större intresse i det visuella likt MTV-generationen än vad vi har i Sverige. Jag tittar väldigt sällan på musikvideor, inte för att jag ogillar dom, mest för att jag inte kommer i kontakt med dom så ofta. När jag var yngre hade vi alltid igång MTV eller ZTV i bakgrunden på hemmafesterna och mysen, även om ljudet var av. Nuförtiden måste jag surfa in på Youtube för att kika, med det specifika syftet.

Responsen jag har fått i Gambia gällande min kommande video har varit positiv, jag har även fått en hel del kärlek från Sverige. Förväntansfulla människor och supporters som dagligen skickar små facebookmeddelanden om att de ser framemot den. Sånt får en att vilja göra mer, jobba lite hårdare och att åstadkomma det där lilla extra. Om du är en av dom, tack!

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

 

Intervju med nya artisten och dagens födelsedagsfirare Bintti Touray

Fakta om Bintti Touray
Fakta om Bintti Touray

Thegambia.nu har fått chansen att intervjua den relativt nya artisten Bintti Touray från Malmö. Bintti har släppt två singlar och är nu på gång med en EP. Läs om Bintti och var hon hämtar sin inspiration från och lyssna på hennes låtar här nedan.

Du har nyligen släppt en låt, berätta lite om den.

Ja, den handlar om att allt inte handlar om ord, utan handlingarna du gör och visar.

Hur har mottagandet av din nya låt varit?

Jag har fått ett mycket bra mottagande. Min första låt som jag någonsin släppte spelas på din gata. Och nu låten ”Should have known better” som har fått otroligt bra respons av massa olika bloggare och folk runt omkring mig. Jag är otroligt glad.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

Hur länge har du hållit på med musik och vad fick dig att börja intressera dig för musiken?

Jag har sjungit så länge jag kan minnas. Ända sen jag var liten. Min pappa är musiklärare, där han undervisar afrikanska trummor, djembe trumman och med sina kollegor undervisar dom afrikansk dans, sång och trummor.

Jag njuter definitivt att mottaget men jag och min producent Sindri jobbar på en ny låt som släpps om några veckor. Att få en sådan respons har bara gjort mig ännu mer taggad och motiverad.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

Har du planer för nya låtar redan nu, eller njuter du av mottagandet på din nysläppta låt?

Jobbar med musiken och har förhoppningsvis kommit någonstans med min karriär.

Jag har alltid velat spela in, men aldrig haft tålamodet att sätta mig ner och i princip ta det lugnt. Jag är mer en live- artist och jag älskar att stå på scen och köra loss. Så att börja spela in har varit lite som en utmaning för mig. Jag är otroligt stolt över att det har gått så bra som det gör och har gjort. Jag ser fram emot att utvecklas musikaliskt och ingenting kan stoppa mig. Min pappa har varit min motivation. Han har kämpat för sin musik och lever nu på musiken. Han är en sann förebild för mig.

Bintti Touray Foto: Privat
Bintti Touray Foto: Privat

– Jag vill tacka min producent, Sindri Jonsson. Jag tog kontakt med honom för jag visste att han var en förebild för många unga i Malmö. Och jag undrade ifall han visste några producenter i Malmö som kunde hjälpa mig att spela in. Han gav några exempel och sen erbjöd han att själv vara tillgänglig. Jag blev chockad och väldigt glad att han ville arbeta med mig, fför han är en väldigt duktig musiker. Efter det bokade vi in ett möte och sedan dess har det rullat på. Vi arbetar bra som ett team och hjälps åt väldigt mycket. Både jag och min producent tror på att man kommer längst om man hjälps åt. Så jag vill bara ta denna sista rad till att tacka min familj som alltid trott på mig och min pappa för all musik och mest av allt vill jag tacka Sindri som tror på mig och jag kunde inte önska mig en bättre producent!

Här nedan kan du se Binttis två musikvideo:

Vi på thegambia.nu tackar Bintti så mycket för att hon tog sig tid att bli intervjuad och så önskar vi förstås all framgång med hennes karriär! Samtidigt passar vi på att önska Bintti ett STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Aminatahs musikresa – del 2: Han drog från sitt soundcheck med Youssou N'Dour!

Egentligen spelade det mig ingen roll att jag hade uppträtt med olika artister, på olika scener, framför hundratals eller tusentals personer i publiken. Backstage stod jag ändå alltid med darrandes händer och med en klump i halsen i ett mentalt krig mot min nervositet…

Den här gången var inte annorlunda. Om man stod på mitten av scenen kunde man bländas av strålkastarna och publikhavet blev lite som en låg dimma med en antydan av rörelse. Det brukade ta en minut eller två innan det släppte, innan publikens glädje, viftningar, vars dans och allsång domnade rädslan för att misslyckas. Men nu var min publik en kamera, den första musikvideon jag någonsin hade spelat in och i ett skådespel mot en främling som jag knappt kunde namnet på och verkligen inte kände.

Tre dagar tidigare hade vi bestämt att vi skulle spela in videon tre veckor senare. Men sen visade det sig att killen som skulle spela mot mig i videon, bara skulle vara i sta’n fram till helgen. Mannen som höll i regi informerade mig om att alla verkande parter i videon måste ligga nära min hudton till färgen för att kameran skulle fånga upp det mesta och det är inte så gott om killar med mixat ursprung under lågsäsong. Vi skakade hand och pustade lite med frasen ”vi hinner”.

Självklart hinner man med allt om man prompt vill, men med mitt hektiska schema och den otroligt lysande frånvaron av min manager så kände jag mig nästan gråtfärdig… först… Men så lyfte jag telefonen och ringde alla mina närmsta vänner och samarbetspartners och hade inom loppet av 10 minuter ett sollidet team av folk som ville hjälpa till. Så klockan 09.00 på lördagen stod alla på plats, redo att göra vad helst som behövdes göras och jag kunde inte annat än att pusta ut. Jag hade bett en Dj om att få låna hans bil till en av scenerna och när han kom ursäktade han att han var lite sen, men att han hade dragit från sitt soundcheck på The Independence Stadium, sitt soundcheck med Youssou N’dour! Jag tror att alla blir chockade när de inser vad folk är villiga att göra om de tror på en person, vare sig det är på grund av deras talang eller personlighet.

Så vi började filma. Han låg bredvid mig i sängen där vi filmade första scenen och viskade meningslösa fraser på franska, medan kameran rullade. Vi skrattade och låtsades att vi var förälskade. Dagen rullade på och när mörkret började falla frågade han mig i solnedgången, -Är det bara jag som tycker att det här känns som att det är på riktigt? … Det kändes så otroligt på riktigt att jag nästan mådde dåligt för att det inte var det. Fast det var väl lite på riktigt då, även om storyn inte var riktig, så var väl känslan riktig, iallafall för stunden.

Foto: Freja Lindberg
Foto: Freja Lindberg

Halva mitt team hade kört omkring hela dagen och försökt lösa olika situationer, med mat till alla, handla saker till inspelningen och även hitta en ny plats att spela in på, då föregående inspelningsplats tyckt att vi var ’för högljudda’. Vid slutet av kvällen så suckade jag och smålog som en fånig unge med insikten om att alla de här människorna har hjälpt till, bara för att de kunde och ville och kärleken jag har för sådana människor går inte att beskriva i ord.

Man trodde att inspelningen och preppen inför videon var det värsta. Att det skulle vara över och att nerverna skulle lägga sig. Istället var det värre efteråt. Jag kunde ligga vaken och hoppas eller oroa mig inför slutresultatet. Ibland saknade jag även min låtsas-pojkvän från videon, på ett lite löjligt vis, för jag kände ju honom knappt. Jag är rätt stökig som människa, men samtidigt musikaliskt sett perfektionist och hoppades på att videon skulle vara perfekt, från början till slut. Slutprodukten som levererades till mig var inte exakt vad jag hade tänkt mig, så tankar om att ändra om, fixa till och sådant slog mig, perfektionisten. Tills jag insåg att the show must go on. ”Jag har gjort en video, jag har en deadline och det är dags för den att släppas. Men, efter denna video kan jag göra en ny. Efter nästa singel, kan jag göra en ny. Man måste sluta lägga sin energi på självkritik och istället slutföra sina projekt och lämna dem bakom sig.

Så när jag står backstage med nervösa svettningar och en rädsla för risken att det inte blir så bra som det kanske kunde ha blivit, det är då… då jag ska gå upp på scenen och glänsa, eller hatas, men gå upp för att kunna gå av scenen och ändå känna en känsla av självtillfredsställelse. För att då påminns jag om att allt som är jobbigt är egentligen bara jobbigt innan och ibland medan man utför det, men känslan av upprymdhet efter att man faktiskt har åstadkommit något, slår den jobbiga känslan gånger tusen.

Nu sitter vi och planerar inför nästa video med några av de coolaste personerna jag känner i hela världen. Idéerna leker runt och eftersom man lär sig av sina erfarenheter så vet jag nu vad man helst gör annorlunda och vad man ska hålla fast vid. Livet och karriären är en riktigt häftig resa och jag ser verkligen fram mot att få ned ännu en känsla på video, likt hur jag skrev texten till låten och målade upp ett landskap i musik. Jag hoppas på att jag fortsätter att utvecklas, att jag fortsätter att vara nervös innan jag går upp på scen eller har ett framförande på något vis. På det viset kan jag fortsätta känna den upprymdhet i efterhand, som faktiskt motiverar hela min existens. Eller iallafall motiverar mig tillräckligt för att skriva nästa låt.

 

Hitta min musik:
Spotify
Soundcloud

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

 

Intervju med Kumba M'bye – En hiphop-drottning med många talanger

Det är dags för svenska folket att göra sig bekanta med namnet Kumba, för om mina förutsägelser och Kumbas egen vilja går igenom, så har Sverige en ny rapdrottning in the making. Kumba har ett riktigt grymt flow som låter ännu coolare med den skånska dialekten hon fått efter att ha vuxit upp i Malmö och Landskrona.

kumbaNamn: Kumba M’bye
Ålder: 31
Uppväxt: Malmö och Landskrona. Bodde i Rosengård tills jag gick i 2:a klass i lågstadiet sen flyttade vi.
Hemstad: Grimsta, Stockholm,
Koppling till Gambia: Båda mina föräldrar kommer från Gambia. Är född i Gambia. Har hus i Serekunda.
Familj: Mamma,(pappa gick bort 2008), 4 systrar, Man och 2 barn
Aktuell: Först ut på remixen av Linda Piras hit, Knäpper mina fingrar.

Det sägs att man aldrig får en andra chans att göra ett första intryck. Kumba behöver nog aldrig oroa sig för att hon gjort något mindre än ett fantastiskt sådant. Hon absolut (ursäkta mitt ordval men det finns inget annat sätt att uttrycka det på) MÖRDAR när hon lägger första versen på Linda Piras nya låt, Knäpper mina fingrar(remix).


Hur kom det sig att du fick vara med på remixen till ”Knäpper mina fingrar”?
Jag fick frågan om jag ville vara med och vart helt chockad. Det var en självklarhet att jag ville vara med och tackade JA!

Hur känns det att ha fått så fantastiskt bra feedback för din insats på låten?
Jag har bara blivit mer motiverad genom all den fantastiska feedbacken. Är otroligt tacksam och det känns overkligt än idag!

Vad fick dig att vilja vara med på låten?
Först och främst för att Linda Pira är en grym artist och för att vi bara är kvinnor i låten. 2014 är kvinnornas år! Beatet är ju helt sjukt också.

Kvinnorna i låten som Kumba nämner, är mer exakt, Linda Pira, Rosh, Cleo, Sep, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy och så Kumba så klart. Med en kombination av olika rap och sång stilar, färgstarka karaktärer och ett grymt beat så har dessa kvinnor skapat något som påminner mig om när jag var mycket yngre, höll upp peace tecknet och skrek Girl Power!

kumba 2Nu menar jag inte att det här gänget påminner mig om Spice Girls. De är otroligt långt ifrån den brittiska tjejgruppen i liknelse. Jag minns den där känslan av att det var otroligt coolt att vara en tjej och att även vi kunde vara tuffa. Det är samma känsla Beyoncés Run the world(Girls) gav, och det är den känslan Knäpper mina fingrar(Remix) har fört tillbaka. Sen ska vi inte glömma att det är en riktigt bra party låt som man bara måste dansa till.

Kumbas talang är inte bara begränsad till hiphop. Här talar vi om en affärskvinna som även jobbat en del som modell. Bland annat så syntes hon i den första säsongen av Top Model Sverige.

Hur var tiden i Top Model Sverige? Har du jobbat en del som modell?
Top model var en upplevelse som jag aldrig kommer glömma. Jobbade som modell ett par år men tyckte det var roligare att jobba bakom kameran, så jag lade modellandet på hyllan och jobbade som stylist istället.

Som tidigare nämnt så är ju Kumba även en affärskvinna. Hon startade processen av att skapa skonhetsaffaren.se, 2011, när hon var sugen på att starta eget och sälja produkter hon själv skulle vilja köpa.

Allt ifrån brasilianskt löshår till smink, smycken och många andra skönhetsprodukter kan man hitta på hemsidan. Bor man i Stockholm kan man hitta skönhetsaffären inne på salong Piz Of Cake i Kristineberg, Kungsholmen. Där man kan få allt möjligt gjort om man vill göra sig extra fin.

Men vem är Kumba? Att beskriva denna imponerande kvinna var hur enkelt som helst för Sanela, som har varit vän med Kumba i 13-14 år.

– Har känt Kumba länge och vi har alltid varit nära vänner. Hon är en sån vän som ställer upp. Hon har en otrolig utstrålning och positiv attityd. Jag blir alltid glad när jag är med henne och vi har aldrig en tråkig stund. Kumba är en riktig livsnjutare och älskar att ha kul! Hon är en go getter och är inte rädd för att ta för sig, samtidigt som hon är ödmjuk, och så är hon ju sjukt snygg!

Det låter som att Kumba har allt som krävs för att nå alla sina mål så det är inte konstigt att hon fått så mycket beröm för sin talangfulla rappstil.

Hur och när började du rappa?
Jag började skriva på engelska i början på 2000-talet och tyckte det var riktigt roligt. Redan då insåg jag att jag brann för musiken. Jag spelade in låtar då också men trodde inte riktigt på mig själv då, så jag satsade aldrig på det. Runt den här tiden dansade jag också i en dansgrupp som jag uppträdde med.

Hur går du till väga för att få ihop texten till en vers? Lyssnar du på ett beat först t.ex? Eller kommer inspirationen från en speciell plats?
Jag lyssnar helst på ett beat först för att få en känsla, men kan också skriva när jag kommer på något bra eller roligt att skriva om. Inspirationen kommer från min omgivning och min familj är alltid med mig när jag skriver hemma. Mina barn kan några utav mina låtar utantill, haha.

Finns det något drömprojekt du har? En artist du gärna samarbetar med?
Jag har en hel lista. Finns så många grymma hiphop artister i Sverige som man skulle vilja göra något med. Finns en bred stil idag!

Om ni som jag längtar efter att få höra mer ifrån denna talangfulla kvinna så behöver ni inte oroa er. Kumba lovar att vi kommer få höra mer inom en snar framtid och att det är musik hon vill jobba med.

Om ni vill höra mer ifrån henne väldigt snart så kan jag berätta att Kumba ikväll (17:00-19:00) kommer att gästa Sve­ri­ges Radio P3/Metropols program ”En kärleksattack på svensk hiphop”, där Afropé.se’s krönikör Musa ”Black Moose” Jallow är hus-dj. Detta kommer bli Kumbas allra första live-framträdande och det kommer att sändas från Fryshusets entré.

 

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana