Etikettarkiv: n-ordet

Makten i språket på chokladbollens dag

Det finns en Facebook-grupp som dyker upp i mitt flöde varje vår. ”N-bollens dag den 11 maj” heter den. Oj, det är ju idag! då måste jag ju börja förbereda firandet…

Fast, det är ju faktiskt år 2017. Jag som trodde att denna diskussionen var utarbetad för längesen. Jag har skådat allt för många debatter om ordet kring bakverket, både i verkligheten och online, och för mig känns ämnet ganska förlegat och framförallt väldigt, väldigt tröttsamt.

Ändå så blir jag provocerad när jag ser Facebookgruppen i år igen, och ändå dammar jag nu av debatten och skriver en text om ett ämne som jag helst hade velat kräkas på. Inte bara för att den känns passé, utan även för att den också känns otroligt dum och trångsynt.

Jag har frågat mig själv en miljon gånger vad det är för människor som faktiskt propagerar för n-ordet på bakverket i denna hätska debatt. Jag har kommit fram till slutsatsen att det måste vara människor som dessvärre inte vet historien bakom det fula ordet.

Om någon sådan människa mot all förmodan har hittat hit och läser denna text, suckar och skakar på huvudet, låt mig upplysa dig en gång för alla; n-ordet har använts i ett nedvärderande syfte när vita människor har talat om svarta som underordnade. Vita människor som under århundraden använde svarta människor som sina personliga egendomar, ofta som slavar utan några som helst fri-eller rättigheter.

Kort och gott, n-ordet har en så pass skamlig historia att det inte är acceptabelt att använda, inte ens om det är kombinerat med ordet ”boll” och refererar till ett bakverk.

Någonting som gör mig nästan ännu mer besviken än användandet av ordet i sig är försvaret för att använda det. Ursäkten att ”man har ju alltid sagt så” har jag hört så många gånger att jag nästan får sätta munkavel på mig själv för att inte skrika ut hela mitt vokabulär av svärord när jag hör den. Ni som fortfarande använder ordet och försvarar det som om det vore er bästa vän – har ni hört talas om empati? Eller förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv? Om det finns människor som, på väldigt goda grunder refererat till ovanstående historiska utdrag, tar illa upp av ordet, varför då använda det? Och varför referera till att er mormors farmors faster använde sig av ett förlegat ord på ett bakverk, när det faktiskt finns ett annat, mer lämpligt ord för samma bakverk?

Vi måste börja visa mer respekt mot varandra. Svarta människor har fört en sekellång kamp för att nå dit där vi är idag, och n-ordet tillhör en tidigare, förtryckande era där skillnader har gjorts på människor baserat på deras hudfärg. Vad man heller inte får glömma bort är att det inte var speciellt många decennier sedan som svarta människor, helt lagenligt, köptes och såldes som ägodelar. Det är således ett relativt nytt sår som fortfarande inte har läkt på grund av att man än idag ser att dessa strukturer fortlever genom rasism och förtryck mot svarta människor. Till exempel när människor obefogat använder n-ordet.

Chokladbollar – Foto: Fatou Darboe , Afropé

Vissa anser att vi förstorar debatten och överdriver våra argument (en liten input: har ni hört talas om begreppet tolkningsföreträde?), men jag står fast vid min åsikt att man måste visa varandra mer respekt i sådana situationer. Minnet av dessa ojämlika maktstrukturer mellan vita och svarta människor aktualiseras varje gång man använder n-ordet, även om det just i den situationen egentligen inte är i ett negativt sammanhang.

Så, låt oss alla fira Chokladbollens Dag idag, en dag förknippad med öppenhet och empati, men framförallt som en hyllning till ett fantastiskt bakverk som ger oss otroligt mycket njutning så länge det används rätt.

Alice Binti Mutambala

Paneldebatt om n-ordet på Bokmässan utan afrosvenskar i panelen

Seminarie på bokmässan. Samtalet utgick från frågeställningen: ”Får man lov att använda n-ordet?”. Utgångspunkten för samtalet var översättning och de utmaningar det är att översätta böcker från till exempel 1800-talet där n-ordet används. Det problematiska med seminariet på Bokmässan är att man valde att föra samtalet utan de som själva drabbas av n-ordet. Ja, du läste rätt, panelen saknade afrosvenska deltagare.

Höger: Boel Unnerstad (stående man som inte deltog i samtalet), Mitten: Patrik Lundberg, författare och journalist Näst längst till vänster: Olle Wilöf. Längst till vänster: Helén Enqvist
Höger: Boel Unnerstad (stående man som inte deltog i samtalet) Mitten: Patrik Lundberg
Näst längst till vänster: Olle Wilöf. Längst till vänster: Helén Enqvist

Lördagen den 24 september 2016 och Bokmässan pågår för fullt i Göteborg. Sveriges litteraturelit anses vara på plats. På litteraturscenen arrangerar Författarcentrum och Sveriges Författarförbund ett samtal där frågeställningen är: Får man lov att använda n-ordet?

I panelen förväntar sig de flesta få se berörda personer av n-ordet representerade. Så var dock inte fallet. I panelen kunde följande personer ses: Helén Enqvist, Patrik Lundberg, Boel Unnerstad och Olle Wilöf.

Afropé har fått ta del av ljudinspelningar från seminariet där det tydligt framgår att paneldeltagare dessutom uttalar n-ordet i sin helhet vid upprepade tillfällen!

Vid ett tillfälle uttrycker sig en paneldeltagare på ett sätt som uppenbarligen visar att hon även tar sig tolkningsföreträde i debatten. Så här uttrycker hon sig:

”Och idag tycker vi naturligtvis att det är självklart att undvika rasistiska ord som kan såra andra. Men ändå tycker jag is…, asså… det är nån sorts ängslighet också som får personer i nån sorts ansvarsställning att gripa in, även i sammanhang där inget uppsåt har funnits…”

Patrik Lundberg ska enligt uppgifter till Afropé ha ifrågasatt panelens sammansättning och menade att det var symtomatiskt att det saknades representanter för de som drabbas av ordet.

Afropé har varit i kontakt med en av de personer som fanns på plats under ungefär halva panelsamtalet. Så här upplevde hen den delen:

”Årets Bokmässa har tema yttrandefrihet, Nya tider har upplåtits monterplats och utanför delar nazister från Nordiska motståndsrörelsen ut rasistiska flyers. Under lördagen kunde man se fyra panelister, ingen av dem afrikansvensk, inför en i huvudsak vit publik, samtala kring huruvida man får lov att använda sig av n-ordet eller inte. Både rubriken på samtalet och panelens sammansättning är symtomatiskt för den här typen av diskussion: man vill egentligen inte tala om konsekvenserna av att använda rasistiska ord för den som drabbas av dem, utan om den utsatthet man kan uppleva som uttalare och användare av ordet. Fokus, med andra ord, är fullkomligt skevt.”

Panelen: Samtalsledare var Boel Unnerstad, översättare, sedan var det Helén Enqvist, förläggare, Patrik Lundberg, författare och journalist var också en av paneldeltagarna, samt Olle Wilöf, journalistförbundets upphovsrättsjurist.

HÄR kan du finna Bokmässans programpunkt om n-ordet.

Fatou Darboe

 

Folkhögskolor behöver jobba för en antirasistisk miljö

Folkbildningsrörelsen startade i Sverige på 1800–talet med syftet att ge mer kunskap och makt till arbetarklassen. I dagens Sverige är det främst den vita medelklassen som är representerad i folkhögskolorna runt om i landet. Men på senare år har detta börjat ändras och det skapar möjligheter att se hur också folkhögskolorna behöver jobba för en antirasistisk miljö.

Röda Korsets Folkhögskola i Stockholm, strategiskt utplacerad utmed Röda linjen är en folkhögskola med många olika kurser som har som syfte att skapa en mer tolerant och fördomsfri värld. Utåt sätt ger de ett intryck av att vara medvetna om världens orättvisor, vilket gör det ännu mer intressant att veta vad de gör för att motverka orättvisor på själva skolan. Birger Nilsson, huvudlärare på kursen Dokumentär i Världen förklarar:

– Dokumentär i Världen startade i och med att vi ville förändra ”Afrikabilden” och den schablonartade mediabilden av Afrika. Där jobbar vi med att hitta andra sätt att beskriva Afrika. Vi låter afrikaner berätta sin historia, tänker på hur vi använder oss av bild och vinklar och vi låter afrikaner vara på expertsidan, inte bara presenterade som offer.

Men trots att de har en medvetenhet i dessa frågor så konstaterar Birger Nilsson att misstag ändå görs eftersom värderingarna sitter väldigt djupt. Även på skolan och i undervisningen så finns olika planer och strategier för att jobba emot alla de fördomar som finns. Ulrika Sandin, vars huvudämnen är religion och samhälle berättar varför kursen Agera utan att diskriminera startade:

-Den startade med avsikt att motverka segregeringen på skolan. När jag började på skolan så var det mest utländska kvinnor på allmän kurs och vita svenskar på profilkurserna.

På allmän kurs kan man läsa in behörighet för universitet och högskola, profilkurserna har olika teman och vissa av dem är på distans. För de som behöver finns även baskurser med olika nivåer av SFI. Vidare förklarar Ulrika Sandin att man då försökte skapa en gemensam lokal för de olika kurserna där de kunde mötas. Ojämlikheten låg mycket i att profilkurserna hade lektioner för allmän kurs, när de kom tillbaka från sina olika resor, medan allmänkurs inte fick ha rollen som experter på något. Numera har allmän kurs även lektioner för profilkurserna.

-Vi har olika lektioner och samlingar, bland annat om hur andra kulturer firar nyår, giftemål och även hur historien varit, berättar Elin Ohlin, elev på Dokumentär i Världen. Omedvetna fördomar har försvunnit och ju mer kunskap jag får desto mer medveten blir jag, konstaterar hon.

Vendela Ganslandt som går i samma klass fortsätter:

-Det är jättevärdefullt. Det är kul att gå i skolan för man får saker som inte hör till undervisningen egentligen.

Fortfarande skillnad

Tom Lindman, även han elev på Dokumentär i Världen, konstaterar att det ändå är flest personer på allmän kurs som har en utländsk bakgrund och att det på profilkurserna fortfarande finns en vit majoritet. Ulrika Sandin utvecklar att skolan har kommit längre än många andra folkhögskolor men att de ändå har mer kvar att jobba med, både när det kommer till mångfalden i kurserna, men även inom personalstyrkan. Hon förklarar att en alltid måste aktualisera dessa frågor för att de inte sker automatiskt. Enligt henne har skolan till och med gått tillbaka lite i utvecklingen för att de inte jobbat aktivt med dem på ett tag. Man kan aldrig bli färdig. Detta kan även en avhoppad elev från folkhögskolan, som vill vara anonym, intyga. Den stora skillnaden mellan kurserna och den rasism hen upplevde var en stor anledning till henoms val att inte gå kvar. Hen beskriver ett klimat i klassrummet där hen, som var ensam om sin utländska bakgrund tystades ner när hen försökte säga ifrån när andra elever eller lärare sa någonting som hen visste inte stämde. Hen argumenterar även emot att allmän kurs får samma expertroll som profilkurserna. En stor del av problematiken enligt henom är att den vita majoriteten fortfarande har tolkningsföreträde för andra kulturer, vilket skapar en exotifiering.

-Låt en muslim som är muslim prata om islam, låt en afrikan prata om Afrika, låt en från Mellanöstern prata om Mellanöstern och låt en från förorten prata om förorten.

-Jag gick till rektor och lärare flera gånger och frågade om det var okej att elever på skolan sa n–ordet och sexistiska saker, men inget hände, konstaterar hen och fortsätter berätta att skolans ansträngningar att minska segregeringen inte gjorde någon skillnad i praktiken, att de fortfarande är blinda.

När Ulrika Sandin får frågan om hon blir förvånad av att höra att eleven slutade på grund av skolans problematik och att hen inte blev hörd svarar hon:

-Jag blir inte förvånad när jag hör det. Vår skola är väldigt uppdelad genom kurserna. Det är jättetråkigt att hen inte blev hörd. Det är alltid så när man utmanar normen och det kan vara jobbigt för den som tillhör den förtryckande strukturen att inse det.

Låt andra ta plats

Detta problem är strukturellt och något Röda Korsets skola inte är ensam om att ha. Ulrika Sandin berättar att det finns ett projekt folkhögskolor emellan som heter Inkludera mera vars syfte är att bidra till just det, ett mer inkluderande samhälle.

-Många av oss inser nog att vi behöver gå ett steg till, konstaterar hon.

hallway-1031005_960_720
Personen på bilden har ingenting med intervjuade personer i artikeln att göra.

Den avhoppade eleven anser att en förbättring behöver ske på många olika områden, bland annat vilka som tas in på profilkurserna, men också att det på just profilkurserna är en stark vithetsnorm som skapar hinder för att tänka annorlunda.

-Låt de andra ta plats! Det finns så många andra tunga tjejer, säger hen, det ska inte heller vara okej att prata förminskande om allmän kurs, eftersom det finns många olika anledningar till att folk går där. Och om man har tema ”Förort” till exempel så låt då de som levt och kämpat i förorten prata.

Fotnot: Den avhoppade eleven hade fler exempel på vad hen uppfattade som fel på skolan, men att skriva det skulle kompromissa med hens anonymitet.

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson

 

Bland n-ordet-bollar och andra finska pinnar

Debatten om n-ordets vara eller icke vara har stötts och blötts till leda, ändå dyker debatten upp igen och igen. Den här krönikan är ett omskrivet blogginlägg från 2011 som är tänkt att sammanfatta hela debatten ur min synvinkel, som mamma till fyra afrosvenska barn och som konstant kommit i konflikt genom åren om just n-ordet. Förhoppningsvis går det att hitta ett och annat argument för den som behöver det i debatter de hamnar i också.

Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé
Chokladboll Foto: Fatou Touray, Afropé

Inte för att jag tycker att ordet ska förbjudas, det tycker jag verkligen inte. Jag anser för övrigt inte att det finns något ord som borde förbjudas. Däremot tycker jag att alla vuxna människor bör kunna ta ansvar för de ord de använder och hur de påverkar andra, även om de själva inte är drabbade.

Jag har också full förståelse för att ”Agda 95 år, som aldrig kommit i kontakt med en svart människa, annat än på håll eller i TV och som lärde sig i småskolan att en svart människa är en n-ordet, säger n-ordet-bollar”. Samtidigt börjar jag fundera på om det finns så många kvar i vårt avlånga land, oavsett ålder, som inte kunnat läsa sig till att många känner sig kränkta av n-ordet och jag anser att det borde vara ett skäl nog att sluta använda det. Även om man lärde sig i småskolan att det ”hette” n-ordet.

Det som (faktiskt) upprör mig, är att när människor förstår att n-ordet av många afrosvenskar och oss som faktiskt lever med afrosvenskar, upplever ordet som stötande, kränkande eller bara rent oförskämt. Om man förstår det och ÄNDÅ ”hävdar sin rätt” att få använda n-ordet, då tycker jag att man är synnerligen ignorant. Jag ska i denna krönika försöka klargöra vart jag anser ”skadan” i att använda n-ordet ligger på ett personligt plan och inte bara ett historiskt, även om jag anser att den delen kanske är den allra viktigaste.

Om du läser hela denna krönika och ÄNDÅ inte vill förstå vad jag försöker förklara så att varje person, oavsett bakgrund, kan förstå varför ordet är så laddat och faktiskt inte bara sårar människor, utan också är direkt skadligt i vårt samhälle, då kan jag bara beklaga din ignorans, men egentligen är den inte till största del en förlust för de afrosvenskar du möter, utan i första hand är det en förlust för dig själv och en förlust i ett mycket större perspektiv än vad du antagligen någonsin kommer att inse.

Det jag först väljer att bemöta som kommer upp i varje diskussion i denna fråga är först och främst dessa återkommande argument:

  1. Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordet-bollar.
  2. Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordet-boll, då det ju hetat så i ”urminnes tider” och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr.
  3. Någon anser alltid att man måste få säga n-ordet-bollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra liknande exempel)
  4. Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordet-bollar/n-ordet.
  5. Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskan, där det betyder ”svart”, vilket alltså inte är ett negativt laddat ord.
  6. Man menar inte n-ordet som något nedsättande utan man använder ordet på ett ”positivt / neutralt sätt”.

Det vi först och främst ska ha klart för oss innan en diskussion ens kan ta vid, är att man förr ansåg att världen var uppdelad i raser. Vi benämnde oss själva och varandra som n-ordet, arier etc. Det var viktigt på den tiden att rasbenämna människor. Idag tror jag att i alla fall de flesta av oss människor i världen är eniga om att vi inte ska eller kan delas in i några raser. Rasbegreppet togs bort från svensk lagstiftning 2014. En ny debatt har dock dykt upp på senare tid om att vi bör kunna använda rasbenämningar, inte som genetisk grund, utan som ett instrument för att mäta och belysa strukturell diskriminering i samhället, baserat på hudfärg, som en social konstruktion.

”– Rasbegreppet är ett begrepp som vi inom Afrosvenskarna har lyft upp i många år, eftersom vi tycker att det är ett väldigt viktigt begrepp. Framför allt är det ett viktigt instrument för att belysa den strukturella diskriminering som finns i samhället. Och som drabbar en betydande del av samhällets medborgare, enbart på grund av deras hudfärg, menade Zakaria Zouhir, ordförande i Riksförbundet Afrosvenskarna i en intervju med SVT.”

Däremot så är det ibland nödvändigt att beskriva varandra med hudfärger, för att underlätta för oss själva och varandra att beskriva någons utseende. Eftersom alla kan benämnas med ”färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon i sig, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande ”acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung. Jag utgår (om inget annat anges) från Sverige när jag skriver detta.

Jag ska börja med att bemöta de punkter som är ständigt återkommande i denna debatt, nämligen de punkter jag numrerat ovan i detta inlägg:

  1. Påstående: Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att använda n-ordet och n-ordet-bollar. Svar: Det är klart att man kan känna svarta personer som inte tar illa vid sig av att bli kallad n-ordet eller som tycker det är okej att säga n-ordet-boll. Det handlar ju trots allt om tusentals människor (i Sverige) och det är klart att folk har olika åsikter, även om man råkar ha samma hudfärg. Sedan får vi inte glömma att det finns en MASSA svarta människor i Sverige som har haft denna ”n-ordetbolls-diskussion” till leda på sina arbetsplatser, på sina skolor, på sitt dagis, bland sina grannar, bland sina bekanta och helt enkelt inte ORKAR ta den en gång till. Jag kan lätt räkna upp flera afrikaner och afrosvenskar i min egen bekantskapskrets som avskyr ALLA ord som innefattar n-ordet, men som inte längre orkar ta diskussionen, utan ler och skrattar och säger när någon ska förklara att hen inte alls är rasist och yada, yada, yada… (Jag undrar, om man själv tycker det är så okej att säga n-ordet-boll, varför måste man då ursäkta eller förklara varför man använder ordet?) Jag har själv en vän från Gambia som i slutet av 80-talet drev ett konditori med sin fru i en mindre stad. När folk skulle köpa en chokladboll så stod de och stammade fram vad de skulle ha. Min vän sa då alltid ”Är det en n-ordet-boll du vill ha?” Vilket naturligtvis ledde till spridda skratt och till en lättad stämning på konditoriet. Kanske trodde en och annan kund att här var ”en n-ordet som förstod vikten av att få säga n-ordetboll”. Så var det INTE. Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt n-ordetboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom. Jag tyckte i och för sig att han var en hycklare också som lät ordet n-ordetboll få passera för att han var en affärsman och ingen politiker, även om jag har full förståelse för att han inte orkade ta diskussionen femtielva gånger om dagen. Att det finns svarta som skrattar med åt det fåniga i att inte använda ordet n-ordetboll, är alltså ingen garanti för att man verkligen tycker det är okej. Hur ofta har du själv inte skrattat med när en kollega hånat eller förlöjligat något som egentligen går stick i stäv med din egen åsikt, av olika skäl? När någon säger att det bara är vita, inte svarta som tar illa upp av ordet, brukar jag tänka att den här personen troligen inte har så många nära, svarta vänner i sin bekantskapskrets eller familj.
  2. Påstående: Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i ”urminnes tider” och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr. Svar: Det är sant att det stod n-ordet och n-ordetboll i gamla tiders kokböcker och skolböcker, men det är mycket som förändrats i världen med åren, tack och lov, så jag tycker det är ett synnerligen dåligt argument. Det finns dessutom en massa ords betydelser som har ändrats med åren. Bland annat säger vi inte heller längre hottentott, som är ett folkslag, men som i Sverige under många år också användes som en annan rasbenämning för ”n-ordet”. Det har hänt lite annat i vår övriga utveckling också, både före och efter det stod ”n-ordet” i våra skolböcker. Kvinnor har fått rösträtt, det är ett brott att våldta sin hustru, det är ett brott att slå sina barn. Jag menar att om det är ett skäl till att säga n-ordetbollar, så borde man kunna anföra samma skäl för att gå tillbaka i utvecklingen när det gäller andra saker. Som att ta bort rösträtten för kvinnor.
  3. Påstående: Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel) Svar: Finska pinnar, eller vitlök, kan ALDRIG NÅGONSIN jämföras med n-ordetbollar, eftersom så vitt jag vet, har aldrig finländare blivit förtryckta av resten av världen i århundraden. De har inte förslavats, diskriminerats på grund av sin hudfärg på en generell basis. N-ordet är som sagt var en RASbenämning. Det är inte finsk, det är en nationalitet. Det är inte ett uttryck som ”förtryckare” skapat åt människor från Finland. Samma med vitlök. Vitlök kan aldrig bli negativt för att vara vit är inte en förtryckt folkgrupp i sig. Förtryck mot svarta handlar inte bara om slavtiden för hundratals år sedan, förtryck mot svarta och i synnerhet afrikaner är något än idag pågående. Jag kan rabbla otaliga exempel, men denna krönika verkar bli lång nog ändå, så jag ska försöka nöja mig med att nämna ett par exempel från vår nutid. Apartheid pågick i Sydafrika en bit in på 90-talet. Inför allas våra ögon. Alla som läser denna krönika, var förmodligen födda då och visste troligen om vad som pågick. Folkmorden i Rwanda som var väl assisterat av europeiska länder. Rasism och förtryck mot afrikaner och andra svarta pågår än idag runt om i världen och påverkar svarta människors vardag. DÄRFÖR är det i mina ögon omöjligt att jämföra finska pinnar eller vitlök med n-ordetbollar.
  4. Påstående: Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordetbollar/n-ordet. Svar: Det är fullständigt struntprat!! Det är få svarta idag som uttryckligen anser att n-ordet känns neutralt eller till och med okej. För flera av mina familjemedlemmar och många andra svarta med dem kommer troligen aldrig n-ordet att kännas ”rumsrent”. Man kan inte bli kallad n-ordet som ett skällsord 100 gånger och så säger någon ”n-ordetboll” på ett ”positivt sätt” två gånger och man kan förvänta sig att ordet ska kännas positivt för personen i fråga. Bland mina barns flertal afrosvenska släktingar som är boende i Sverige, tror jag inte ens att jag får ihop en handfull som tycker att n-ordet är neutralt och inte sårar eller irriterar dem. Då spelar det ingen roll vilket ord som sätts framför eller efter n-ordet. Det spelar ingen roll att det handlar om ”n-ordethora”, ”jävla n-ordet”, ”n-ordetbollar”, ”n-ordetkyssar”, ”n-ordetjävel”, för det är själva n-ordet det handlar om, det är det som är problemet, inte vad som kommer före eller efter! Bland mina egna vänner, de som är vita svenskar och lever med afrikaner, de som själva är mixade och de som själva är afrosvenskar, med två afrikanska föräldrar, tror jag knappt det är någon som tycker det är okej att säga n-ordet eller n-ordetboll idag, även om det endast är ett fåtal av dem som skulle starta en diskussion i frågan om det inte är med en väldigt närstående person. I dagens mediesverige tror jag inte du behöver googla mycket för att hitta många svarta i Sverige som skrivit om hur nedvärderande n-ordet är och varför de gång på gång ber om att inte bli kallade för n-ordet. I något sammanhang.
  5. Påstående: Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskans /portugisiskans negro, där det betyder ”svart”, vilket i sig inte är ett negativt ord. Svar: Det är sant att jag också är informerad om att det svenska n-ordet ursprungligen kommer från portugisiskans och spanskans negro, som alltså betyder svart. Men i Sverige betyder inte n-ordet svart, det är fortfarande en rasbenämning. Jag, som vit, har ALDRIG NÅGONSIN blivit omtalad som ”arier” eller på annat sätt blivit rasbenämnd, medan jag inte kan räkna på mina båda händers fingrar hur många gånger mina barn blivit omnämnda med n-ordet och ändå kommer inte mina fingrar på långa vägar att räcka till. Ändå är inte ”arier” i närheten så laddat som n-ordet av samma skäl som jag angett ovan när det gäller jämförelsen av ”n-ordetbollar” och finska pinnar. Jag tycker det är ganska oväsentligt vart n-ordet härstammar (förresten så härstammar ordet ”n*gger” från ”niger” som på Latin betyder Svart, men ändå blev ordet under slavtiden ett ord som i stort sett ingen i världen idag tar i sin mun på ett ”neutralt sätt”) utan det viktiga är hur de som drabbas av ordet uppfattar det och även om det finns folk som inte tar illa vid sig av att höra n-ordet, så undrar jag VARFÖR man ändå hävdar sin ”rätt” att få säga ordet bara för att man själv inte associerar det till något negativt, när man vet att det finns massor av folk som faktiskt tar illa vid sig och dessutom tvivlar jag på att de flesta inte associerar det till något negativt, egentligen, eftersom man ofta måste komma med en lång harang av ursäkter efter man sagt ordet, en harang om förklaringar att man inte alls är rasist, vilket jag inte heller tror att alla som använder n-ordet är, men jag menar ändå att ordet har en djupare grund och har en allvarligare konsekvens än de flesta inser när de ”bara” vill kalla ett bakverk för dess ”ursprungliga” namn!
  6. Det handlar inte om vad du som använder ordet tycker eller hur du upplever att ordet ska uppfattas. Det handlar om de som är berörda av ordet, hur de de flesta som blir benämnda med n-ordet uppfattar det. Inte vad du egentligen menar.

 

Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé
Chokladbollar Foto: Fatou Touray, Afropé

N-ordet har en sådan negativ klang idag att det är skit samma vad ordet betydde från början. Ordet ”bonnläppar” BEHÖVER heller inte vara negativt, men eftersom det finns jordbrukare som skulle ta illa vid sig av ordet, så finns det ju ingen anledning att kalla dem för det.

När det gäller n-ordet, så är det inte så att det är en liten klick ”extrema svarta” som tar illa vid sig, utan en massa människor, faktiskt både vita och svarta, som tycker att det låter väldigt nedvärderande. Jag tycker att det är så himla enkelt. När en svart ska beskriva en vit så säger de ”vita”, de säger inte ”arier” eller ger oss andra så kallade ”rasbenämningar” som kan uppfattas som negativt, varför ska det vara så förbaskat svårt för oss att göra detsamma? Det finns många exempel på andra ord som har använts genom åren, som har ändrat innebörd. Det var kanske inte menat negativt från början, men eftersom ordens betydelser och innebörd ändras med tiden, så måste vi kunna börja och sluta använda ett visst språkbruk allt eftersom vårt språk utvecklas. Ibland är det inte själva ordets betydelse, utan hur ordet faktiskt uppfattas som är huvudsaken. Det spelar egentligen ingen som helst roll om DU inte tycker att n-ordet är rasistiskt, det handlar om att svarta nu i årtionden bett om att slippa bli kallad för n-ordet.

Jag är i stort sett uppvuxen med afrikaner. Jag fick också barn tidigt med en afrikansk man. N-ordet är ett skällsord som tyvärr fått tillhöra vår vardag under i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte komma på vart i vårt samhälle vi har befunnit oss där vi blivit skonade från n-ordet. Det fanns en tid när vi själva försökte ”vända” n-ordet till något positivt, precis som många svarta i USA försökt sig på med ”n*gga”. Vi skämtade om n-ordet hit och n-ordet dit. Det funkade inte. Det hade skapat för djupa sår inom oss alla i familjen under allt för många år. Varje gång ordet nämndes, knöt det sig i magen.

Det började med min äldsta dotter, redan på dagis, faktiskt. Hon hade nyss börjat där och var tre år gammal. Jag kan inte riktigt beskriva den känslan när hon började bråka med sin farbror och kallade honom ”jävla n-ordet”. Jag blev förstås upprörd, men farmor som också hörde orden, är smartare än så, så hon tog min dotter åt sidan och frågade henne vart hon hört ordet och vad det betydde. Hon sa att det betyder att man är dum och ful och att några barn brukade säga på dagis att hon var en jävla n-ordet…

När dotter nummer två, var två-tre år, så var vi i Stockholm på Centralen. Jag var själv med alla mina tre flickor och vi skulle gå till pendeltåget. En vuxen man kommer i motsatt riktning, sträcker ut sin fot framför mellandottern och fäller henne med orden ”din jävla n-ordet, åk hem!” varpå hon stupar i golvet och slår i munnen och det börjar flöda blod. Folk kom springande från Burger King med vatten och servetter. Mannen hann lätt ta sig från platsen då alla var för chockade för att ens springa efter och för upptagna med att ta hand om ett blödande litet barn.

I samma veva blev även yngsta dottern utsatt. Hon var ett år och jag hade rest bort för att jag skulle avvänja henne vid amning. Farmor och mormor skulle vara barnvakt tillsammans. De tog pendeltåget från Helenelund till Sollentuna för att handla en förmiddag. De satte henne på ett säte och en berusad man kom och knuffade bort henne från sätet och sa att ”vi vill inte ha några n-ordetjävlar här, som inte bidrar till vårt land” (tur att han bidrog till alkoholskatten i alla fall!) Mormor gick i taket och farmor tog lilla dottern och slet mormor av tåget för att både mannen och min mamma var helt galna av ilska.

Sonen har blivit nekad att sitta bredvid en dam i bussen på väg hem från skolan, han blev som 8-åring nedslagen av tonårspojkar för sin hudfärg.

Att jag tar dessa exempel handlar självfallet inte om att ”bli tycks synd om”, utan jag tror det här är ganska normala exempel på vad en afrosvensk familj kan bli utsatt för idag. Jag tror inte att mina barn har blivit mer eller mindre utsatta än andra generellt. I stort och smått har mina barn och min familj varit utsatta för rasism och afrofobi i över 25 års tid. Det sätter självklart sina spår på oss alla. Att inte ha någon fredad zon. Att inte veta när attackerna kan komma, från vem eller på vilket sätt. Oavsett om det sker på ett utvecklingssamtal av en lärare, ett barn på dagis, främlingar på gatan eller en arbetsgivare. I vår värld hänger det här ihop. Användandet av n-ordet och att förvägra en person att sitta bredvid dem i bussen på grund av dess hudfärg. Som mamma kan jag inte acceptera att mina barn begränsas på det här sättet i Sverige 2015. Som mamma kommer jag aldrig att ”tagga ned” i de här debatterna. Det har kostat hat, hot och mordhot, men det går aldrig att släppa att mina barn ska behöva acceptera att vara något slags andra klassens medborgare i ett land som är mitt land, deras land och ditt land.

Så ni som fortfarande tycker att det bara är en n-ordetboll, fortsätt säg det, om samvetet tillåter, med räkna med att jag och många med mig kommer att argumentera emot dig och kom inte och säg till mig att ”det är bara vita svenskar som ska vara så politiskt korrekta att de vill förbjuda n-ordet”. Jag är vit, svensk och precis som de flesta mammor här i världen kommer jag att försvara mina barn in i döden om det krävs. För mig handlar det inte ett dugg om att vara politiskt korrekt, det handlar om att jag kommer att göra allt för att freda mina barn för den förnedring de får utstå every now and then och jag kommer aldrig att ge upp deras rättigheter att slippa bli kränkta och förnedrade!

För oss kommer ALDRIG n-ordet att kännas rumsrent. Jag och mina barn kommer alltid att känna ett stick av förtvivlan i hjärtat när vi hör ordet, även om ni bara benämner ett bakverk. För DIG är kanske inte ordet rasistiskt. För DIG kanske det bara betyder svart/kaka eller vad-du-vill. För många av oss betyder det så mycket mer. Jag vädjar i dag till dig som hävdar din rätt att säga n-ordetboll, snälla säg i stället chokladboll. Är det för mycket begärt?

Nej, jag vill inte FÖRBJUDA dig att använda n-ordet, men jag tycker du är förbannat ignorant och respektlös när du använder det och jag tycker att det är din förbannade skyldighet att visa respekt nog för dina medmänniskor, att sluta använda det här ordet, för mina barn skull, för alla andra mörka barn som växer upp i vårt land och för att jag tror att det även är oerhört viktigt för alla vita barn att inte växa upp i tron att de har rätt att använda sig av ord som kränker svarta barn i vårt land.

 

Relaterat: Kiqi har tidigare skrivit om m-ordet och varför hon ber dig sluta använda det. Det kan du läsa HÄR!

Fotnot: Denna krönika är ett omarbetat blogginlägg som publicerats på fatou.se från 2011

Fatou Touray

 

AFR svarar S-politikern Kjell Hedvall

Kjell Hedvall har nyligen gjort sig ett namn och gett den ”normaliserade rasismen” ett ansikte. Ett socialdemokratiskt ansikte, dessutom. Man kan verkligen känna Olof Palme vrida sig i graven som hela sitt liv motarbetat rasism och främlingsfientliga krafter, när en partimedlem plötsligt kämpar för rätten till att kränka och förolämpa andra.

 

debattörer
Debattartikelns skribenter

Kjell Hedvall förnekar att Ordet skulle ha makten att kränka och förolämpa, att Ordet bara är beskrivning på en kulinarisk efterrätt och att ingen därigenom skulle kunna påstå sig ha rätten att känna sig kränkt och förolämpad. Han förnekar även att Sverige skulle ha varit inblandade i slavhandel. Det är en förnekelse av samma klass som förintelseförnekare gör, när det finns otvetydiga bevis på motsatsen. Sverige har varit involverad i den transatlantiska slavhandel ända fram till sent 1800-tal och var en av de sista europeiska länderna att avskaffa slavhandel och den sista förslavade afrikanen befriades i slavkolonin S:t Bartelemey i Karibien den 9 oktober 1847. Dock levde vissa nedsättande epitet för afrikaner kvar, länge.

 

Modernare målning på ett museum i Gambia med slaveriet i fokus
Modernare målning på ett museum i Gambia med slaveriet i fokus

Det var inte förrän den amerikanska medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King, Malcolm X mfl på 70-talet som Orden förpassades i historiens skamvrå och folk insåg att dessa Ord hade makten att förminska, nedsätta och förnedra våra medmänniskor. Ord som t.ex. Ku Klux Klan fortsatte att kämpa för att ha rätten till att yppa till vissa medmänniskor för att befästa deras uppfattning om ras och samhälle. Ord som är så starkt förknippade med slavhandel och mindre värda medborgare, Ord som sårar och brännmärker den det berör på ett oerhört ingående sätt. Det är Ord som vi för länge sedan kommit överens om att inte använda till annat än att uttala missaktning och för att skada våra medmänniskor. Det framgår till och med i SAOL att Ordet är föråldrat och hänvisning till annat ord anges. Det är språkforskare och myndigheter som tillsammans kommit överens om att inte använda dessa sårande Ord och epitet, just för att det uppfattas av den det berör som starkt rasistiskt och nedsättande. Och det är just den det berör som ytterst avgör vad som är acceptabelt att bli kallad, det får aldrig vara den som yttrar som bestämmer över den det berör. Genom att detta avståndstagande visar man hänsyn och ställer en antirasistisk standard i vårt samhälle. Att bryta mot denna standard bevisar att man inte vill vara del av denna hänsyn och omtanke vi byggt upp. Att dessutom förolämpa dem som vågar stå upp för denna antirasistiska standard som vi värnar om i vårt samhälle, som Kjell Hedvall gör på FB, när han kallar dem för ”PK-maffia” är också helt förbluffande för att komma från en toppolitiker. Att bemöta debatt med förolämpningar vittnar om att han inte heller vill tillhöra dem som vill värna om det demokratiska samtalet heller. Kvar blir Kjell Hedvall’s enda motiv – rätten att få fortsätta använda ett obsolet och kränkande Ord för sitt eget höga nöjes skull. Att en (S) märkt toppolitiker som dessutom är Kommunstyrelsens Ordförande hyser dessa åsikter och försvarar dem med näbbar och klor kan inte vara förenligt med Socialdemokratiska värdegrunden. Eller är avståndstagandet till (SD) bara för syns skull? Nej, det tror nog ingen på. Socialdemokratin har fått en rejäl smutsfläck som heter Kjell Hedvall och samhället väntar nu på hur Socialdemokraterna hanterar denna smutsfläck. Socialdemokraterna ett parti som stöttar den antirasistiska standarden vi byggt upp under årtionden och kommer knappast att anse detta beteende skall vara ”normalt” och accepterat i vårt samhälle. Bollen ligger hos Er inom (S) att verka för ett tydligt avståndstagande från Kjell Hedvall’s uttalanden, vilket såklart förväntas hända. Kjell Hedvall själv bör å det snaraste ta sig ett antal historie- och samhällskunskapslektioner och offentligt be om ursäkt. Gör han inte detta bör han överväga att avgå och byta parti till (SD).

 

Chokladboll - Bakverk vars nämn ännu - 2015 - är omdiskuterat med n-ordet
Chokladboll – Bakverk vars namn ännu – 2015 – är omdiskuterat med n-ordet

Man bör även ta tillfället i akt och ta initiativ till att staten satsar mer på att motverka afrofobin och rasismen i samhället genom en nationell strategi mot Afrofobin. Alla har rätt till en tillvaro i vårt samhälle utan att bli utsatta för nedsättande eller exkluderande behandling. Det är hög tid att stå upp och försvara den antirasistiska standarden i vårt samhälle.

 

Momodou Jallow Ordförande för Afrosvenskarnas Forum för rättvisa (AFR)

Mahina Chiphumbu Havellius (AFR)

Maria Daxberg (AFR)

Denna artikel är ett svar på en artikel som publicerats i Aftonbladet igår HÄR! Kitimbwa Sabuni har också svarat på denna artikel i Aftonbladet under gårdagen HÄR!

 

Står TV4 verkligen för nollrasism?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur högt i tak är det hos TV4 och deras acceptans för kränkningar och rasism. Den frågan ställer sig många efter det senaste dygnets händelser. Tydligen upplevde TV4 inte att de fanns några som helst konstigheter med att ha med en gäst under Nyhetsmorgon som i ett offentligt videoklipp på sin Facebook tydligt provocerat och kränkt många svarta och homosexuella. Den inbjudna, Louise Andersson Bodin, hade taggat sin video med titeln #negerbög.

Skärmavbild på den uppmärksammade Facebookvideon - Afropé
Skärmavbild på den uppmärksammade Facebookvideon – Afropé

Louise Andersson Bodin var inbjuden till TV4 Nyhetsmorgon för att prata om en helt annan Facebookvideo, en video där hon ger träningstips, som spridit sig stort och uppmärksammats i flera medier.

Under tisdagskvällen vände dock intresset för Louise och hennes träningsvideo då andra videoklipp hon postat på sin Facebooklogg uppmärksammades. Några mindre lämpliga klipp där Louise av många upplevdes göra narr av eller driva med olika minoritetsgrupper i samhället fanns att hitta. Främst var det videoklippet med den mycket kränkande taggen (se ingress, reds anm) som fångade mångas uppmärksamhet.

I klippet använder Lousie n-ordet, helt obekymrat och på ett mycket provokativt sätt, flera gånger. Hon förklarar också tydligt och klart att n**grer är ett folkslag och att hon inte alls förstår varför hon inte kan använda ordet, då det enligt henne är samma sak som att säga vit. Hon gör klart att det är inget fel alls på ordet och att ”oftast är de väldigt fina människor”.

TV4:s Facebook fick efter uppmärksammandet ta emot massiv tittarkritik för att de bjudit in Louise att medverka i onsdagens Nyhetsmorgon. Många uttryckte sitt missnöje och uppmärksammade TV4 på videoklippet, samtidigt som man förklarade varför man ansåg det mycket stötande och flertalet personer undrade också vart TV4 stod i frågan och hur de nu tänkte agera.

Förklaringar och ursäkter som starkt ifrågasätts

Skärmavbild, TV4:s Facebook - Afropé
Skärmavbild, TV4:s Facebook – Afropé

Under tiden som tittarstormen drog fram på Facebook tog Louise bort både det kritiserade klippet och andra, bland annat homofobiska klipp från sin Facebook och TV4 menade att eftersom hon var inbjuden som personlig tränare och hade tagit bort klippet, samt enligt dem var djupt ångerfull så var allt i sin ordning. TV4 beslutade att låta programpunkten med Louise stå kvar. I någon form av försök att förklara sig valde sedan TV4 att under tisdagskvällen, på sin Facebooksida, posta ett och samma meddelande som svar till alla man valde att besvara. Det kan lätt uppfattas som att TV4 inte tog sig tid till att på allvar läsa den kritik som strömmade in. En del personers namn hade tjänstgörande på TV4:s Facebook, Kajsa, inte ens tid att notera korrekt.

På Nyheter24 har man pratat med Louise och så här i efterhand menar hon att hon nu tänkt efter och tagit åt sig av all kritik, att hon inte förstått innebörden av ordet innan.

– Det är ord med annorlunda betydelse där jag bor, vi har inte hängt med i utvecklingen.

– Jag har precis lagt en kommentar att jag kommer sluta använda det ordet. Jag vill inte förtrycka någon.

Om ordet har en annorlunda betydelse där Louise bor än den har i övriga Sverige så ter det sig fortfarande mycket märkligt att Louise har lyckats missa hur ordet allmänt uppfattas. På det sätt hon uttryckte sig i det videoklipp som nu är borttaget, så verkade det inte alls som att hon var särskilt omedveten om ordets innebörd.

TV4 vidhåller sin ställning i frågan

När Afropé kontaktar TV4 för att ställa några frågor, ber man om att få frågorna via mejl.

Vi skickar över fem ganska detaljerade frågeställningar, som bland annat handlar om…

TV4:s tankegångar när de trots kritiken gällande Louises videoklipp, väljer att ha henne kvar som gäst. Huruvida de inte känner att det är ganska ignorant att tjänstgörande person på TV4:s Facebooksida svarar alla upprörda personer med ett och samma meddelande och också är så ouppmärksam att hon inte ens tar ordentlig notis om personers namn?

Hur de tänker när deras besked under tisdagskvällen är att Louise tagit bort klippet och var mycket ångerfull och att hon inte är rasist, inte alls faller i god jord och att flertalet tittare inte alls håller med, utan menar att Louises budskap i klippet klart visar på rasistisk och framförallt kränkande natur? Och hur det kommer sig att de tagit bort klippet de laddade upp inför Louises medverkan, från sin logg, men att man fortfarande kan se det om man har kvar länken till det postade inlägget?

Vi frågade också om TV4 fortfarande känner att de tog rätt beslut under gårdagen och om de tycker att det var rätt att låta Louise medverka, om de anser att det går i linje med deras nolltolerans mot rasism?

Ett mycket kortfattat svar kommer från TV4, efter att de först återkopplat till oss med en fråga om länken till inlägget, som de menar inte skall var tillgängligt längre.

Alexandra Forslund, ansvarig utgivare för Nyhetsmorgon;

– TV4 och Nyhetsmorgon tar starkt avstånd ifrån, och står aldrig bakom ord eller uttryck som är rasistiska eller förtryckande. Det tror jag våra tittare är väl medvetna om då TV4 bland annat jobbat med Nollrasism i 15 år.

Louise Andersson Bodin, som var inbjuden som personlig tränare, bad i går om ursäkt på sin Facebooksida. Hon valde också att avpublicera det aktuella klippet. Hon är djupt ångerfull och vi upplever att hennes ursäkt är uppriktig.

Cecilia Salford, chef Kundservice;

– Vi kan bara beklaga om det uppfattades som ignorant, det var absolut inte meningen. Tvärtom. TV4:s tittarservice har som ambition att svara alla tittare som hör av sig till oss med såväl ris som ros. Det inte alltid möjligt att ge personliga svar till alla som kontaktar oss tyvärr.

Vad en kan tyda ur detta är att TV4 fortsätter att hålla sig till någon form av standardsvar, och inte alls är intresserade av att bemöta situationen eller den konsekvens som faktiskt blivit av den. Att inte kunna besvara alla som hör av sig må vara en sak, men i det här fallet har TV4 varken svarat alla, eller gett personligt svar till någon.

TV4 måste ta sitt ansvar och vara ett ledande medium i frågor som rör rasism och kränkningar. Sättet som detta har behandlats på är under all kritik. Personligen undrar jag fortfarande varför TV4 har tagit bort inlägget om Louise Andersson Bodin på sin Facebooksida, när de trots allt valde att låta henne medverka i TV, samt fortfarande verkar tycka att det är helt i sin ordning.

Afropé har givetvis som policy att inte skriva ut n-ordet, utom i vissa undantagsfall. Detta är ett sådant tillfälle, då helheten av den situation som uppstått inte kunnat förmedlas utan att ha ordet utskrivet. Vi beklagar detta.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

 

 

Att använda n-ordet och m-ordet ute i kulisserna

Det finns regler. Regler för hur man bör prata med och om en vit person, en svart person, en blandad person och för att fortsätta använda stereotyper, en gul och en röd person.

Arkivbild: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Fatou Touray, Afropé

Det finns regler för hur man kulturellt och politiskt korrekt uttrycker sig. Regler jag inte nödvändigtvis tror på. Regler som vi anpassar då vi är i olika sammanhang. Ni vet, som när det bara sitter vita runt omkring ett bord och någon ”klantigt” utbrister ett rasrelaterat ord med negativ klang och alla skrattar utan att lägga fokus på mer än innebörden av historien. Den situationen, jämfört med om det nu skulle råka sitta en person som direkt associeras med ordet i fråga i samma sällskap. Plötsligt vänds uppmärksamheten mot denne person och historien som berättades rinner snabbt ut i sanden i någon form av rädsla att vara ”en sån’ där rasist”.

Jag vet. Jag är ofta just den personen. Jag måste flina och byta samtalsämne för att diskussionen inte ska bli en sådan där ”nu pratar vi om vad man får och inte får säga”-diskussion.

Du, du som oftast sitter i situationer där din så kallade folkgrupp eller yttre synliga etnicitet är normen, du som stammar lite när du ska beskriva en person som mig – det varierande resultatet brukar i min närhet vara brun, halvafrikan, mörkhyad eller av annan härkomst – och du som känner dig bekväm med att referera till mig som negress, mulatt, svarting eller blatte när jag inte är närvarande, det är dig jag talar om. Och med. Jag förstår dig.

En av Sveriges bästa kvinnliga ståupp-komiker hade en sketch för några år sedan då hon refererade till sin väninna med n-ordet och skämtet var rätt roligt. På den tiden jobbade jag på några olika restauranger och vid ett tillfälle stod jag i baren på en klubb precis då skämtet kläcktes. I en abrupt tystnad vändes alla blickar mot mig och komikern näst inpå ursäktade sig själv vilket var mer pinsamt för mig än det kan ha varit för henne. Några veckor senare stod jag och jobbade på en annan ståupp-kväll och hörde hennes namn kallas när hon närmade sig scenområdet. Mentalt förberedd backade jag ut i personalområdet då skämtet närmade sig sin punchline och skratt följt av applåder ljudade genom hela lokalen. Några minuter senare smög jag tillbaka in i den etniskt helvita medelålderliga folksamlingen och allting var som glömt.

Det jag vill ha sagt med det här är att jag fullkomligt struntar i om du kan uttrycka dig politiskt korrekt framför mig om du inte gör detsamma i andra sammanhang.

Code noir (1742 edition) från slaveriet, med sina kända definitioner av svarta, baserat på antalet droppar svart blod. Boken finns idag utställd på Nantes historiska museum - Foto: Selbymay/commons
Code noir (1742 edition) från slaveriet, med sina kända definitioner av svarta, baserat på antalet droppar svart blod. Boken finns idag utställd på Nantes historiska museum – Foto: Selbymay/commons

Under hela n-ordsdebatten, som jag tycker är berättigad, följde hela m-ordsdebatten med. För er som inte vet, är n-ordet (neger) och m-ordet (mulatt) ord som genom tiden har lett likt en ledhund i rasismens olika vinklar. N-ordet som kränkning och m-ordets ursprung härstammar från slaveriets tider, där m-ordet är en blandning mellan en åsna och en häst och därmed en mer tydlig benämning för ja, vad vi nu vill säga om vi påstår att hästar är bättre än åsnor. Ofta var det en slavägare som med sexuellt våld tagit sig an en eller flera av de kvinnliga slavarna och resultaten som kom av dessa ”relationer” fann snabbt ett namn.

I olika delar av världen finns det ord och benämningar för folk som mig, med en vit och en svart förälder. I Sverige har det länge varit m-ordet som var den vanliga benämningen, i USA ”mixed” och i Gambia ”halfcast”. Jag vet inte vad som är bu eller bä, vi vet nog alla att många afroamerikaner refererar till sig själva med en variant av n-ordet främst inom hiphop-scenen. Men väljer en person utan afrikanska rötter, eller med ett liknande utseende, att nyttja uttrycket så klassas det som otroligt inkorrekt. Vissa säger att det är ett sätt att neutralisera ordet. Kanske är det sant, kanske inte. Kanske har det gått lite väl långt när man inte får kalla sig själv vad man nu vill.

Det enda samlade uttrycket för min identitet som liten var m-ordet. Om någon frågade var jag kom ifrån kunde jag aldrig svara utan att nyttja en hel mening eller få tusentals följdfrågor. Följdfrågor som kanske är roliga att svara på några gånger, men inte varje gång, varje dag. Under min uppväxt hörde jag aldrig någon nyttja ordet på ett negativt vis utan snarare på ett sätt som beskriver någon vacker, exotisk och fin person. Skulle man försöka para ihop en kompis med en person som definierades med det ordet, sågs det som en vinstlott, inte som en nit. Kanske hade vi likt afroamerikanerna och n-ordet försökt men också lyckats att omvända m-ordet till något positivt, kanske.

Det spelar egentligen ingen roll längre. För numera är det fel att använda dessa uttryck. Det är fult, politiskt inkorrekt och tabu att använda beskrivande ord som kan tas som en förolämpning. Alla naturliga skällsord har gått bort, framförallt ord som beskriver hudfärger. Alla hudfärger utom just vit.

För några veckor sedan hade jag diskussionen med en kompis, om hur man ska beskriva en annan människa om allt som kan uppfattas som elakt är tabu. Om jag förklarar att du ska möta upp en person för en arbetsintervju (jag väljer att inte nämna kön för att det kan skapa förutfattade meningar), personen är trevlig, har blont hår, blå ögon och en svart jacka på sig. Mötesplatsen är Stureplan. Hur finner du då denna person? Personen i fråga kanske är en man med råttfärgat hår, en konstig frisyr, är vindögd och har en otroligt bred kroppsfigur till sin riktigt korta längd. Men vi får inte säga så. Vi får inte säga så om personen i fråga hör beskrivningen. Men bakom ryggen funkar det.

Om m-ordet inte längre får användas så är det helt okej med mig. Men i dessa ständiga diskussioner som pågår om att använda rätt ord, inklusive alla kulturgrupper och i grupper av blandad sexuell läggning – är det inte dags att vi bestämmer oss? De som ”missbrukar” orden mest, är i min mening just de utsatta grupperna och ofta på provocerande sätt framför förvirrade stackars lyssnare. Kan vi bestämma oss för vad man får säga och inte får säga? Om skällsorden likt n- och m-ordet verkligen ska försvinna måste vi tillsammans hitta ett sätt att uttrycka oss, både på scen och bakom kulisserna.

 

Relaterat om M-ordet:
Jag vill inte definieras utifrån hur mycket svart eller vitt blod jag bär på

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh