Etikettarkiv: natur

Afrikansk schakal i Danmark

I början av Augusti gjorde naturfotografen, Carsten Clausen, en annorlunda upptäckt när han som vanligt var ute och fotograferade fåglar. En levande schakal.

– Jag trodde först att det var en stor räv, men jag kunde ganska snabbt se att det inte var en räv, säger Clausen till Nordjyske Stiftstidende.

Afrikansk schakal. Foto: Hans Hillewaert
En svartryggad schakal i Namibia. Foto: Hans Hillewaert

Denna observation är unik. Aldrig tidigare har levande schakaler synts i denna del av världen. I september 2015 hittades en överkörd schakal i Danmark. Men det är första gången man nu sett en levande, vild schakal, så högt upp i Europa.

Schakaler är en art i hunddjurs familjen, som är nära släkt med vargen. Schakalen har en kropp som är vanligen omkring 75 cm lång. Djuret väger 7 till 15 kilo. Pälsens färg är vanligtvis guldgul men kan skilja sig beroende på levnadsområdet. Djurets huvudsakliga levnadsområde är norra och östra Afrika.

I det gamla egypten var schakalen helig och man hittar spår av det från den egyptiska guden Anubis, som ofta avbildas med ett schakalhuvud och människokropp. År 2011 publicerades en studie som föreslog att den egyptiska schakalen, genetiskt sett har större likheter med svenska gråvargar och att den därför borde kallas afrikansk varg, men förslaget har fortfarande inte godkänts. Andra schakalarter har övergått till att kallas varg, till exempel etiopisk schakal kallas numera etiopisk varg.

Det har skett en spridning av schakaler i Europa de senaste åren men det är väldigt ovanligt att djuret tar sig så högt upp.

– Det är roligt att det finns biologi där ute som fungerar. Att djur håller på att testa var de kan ta vägen och etablera sig, säger Allan Carlson, naturvårdsbiolog på Världsnaturfonden (WWF), till TT.

Allan Carlson menar också att en etablering av en population i Danmark inte är omöjlig, men det skulle ta väldigt lång tid. Att schakaler skulle ta sig över till den svenska sidan är väldigt osannolikt. Vattnet skyddar och skulle några enstaka individer vilja ta sig till Sverige så måste det ske via Finland, menar han.

Mireille Rosas
Mireille Rosas

Mangroveträsk, naturens sätt att hjälpa sig själv

Mangroveskog i Gambiafloden. Foto: Anna Wedin, Afrope
Mangroveskog i Gambiafloden. Foto: Anna Wedin, Afrope

På den allt mer miljömässigt påfrestande planet vi lever på är allt som motverkar miljö- och klimathotet ytterst viktigt. Oavsett om det handlar om att förbjuda plastpåsar eller göra något nytt av skräpet så är varje litet steg ett steg i rätt riktigt.

Förutom det som vi människor kan göra för att minska olika miljö- och klimathot hjälper jorden till alldeles på egen hand också. Mangroveträsk är ett sådant exempel, växtlighet som anpassat sig till att leva i både söt- och saltvatten och som drastiskt minskar jorderosion. Längs hela Gambiafloden kan man se Mangrove som förutom att motverka erosionen även utgör hemvist för en rad olika djurarter, alltifrån fåglar till ödlor, slamkrypare och ostron lever och frodas i dessa träskmarker.

I stora delar av världen skövlas dessa områden för att ge plats för bland annat industriell odling av jätteräkor, något som får förödande konsekvenser dels för djuren och naturen men även för de människor som livnär sig på att till exempel plocka ostron i träsken.

Anna Wedin
Anna Wedin

Makasutu – Naturens Mecka

Makasutu – Skogens Mecka på Mandinka har nu funnits sedan 1994, det vill säga i över 20 år. Platsen kommer inte göra dig besviken, även om du redan har höga förväntningar. Stillheten, men också den helt fantastiska miljön med mangroveträsk, djurliv och Gambiafloden är hänförande. Hur kan en plats vara så vacker?

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Makasutu som består av 1500 hektar, har skapats av två engelsmän: Lawrence Williams och James English, den senare avliden sedan 2011. Grundtanken med Makasutu är varaktig, ekologisk turism, men också att skydda djur och natur. När Makasutu köptes och man påbörjade byggande och process, var det inte många djur som fanns kvar i området, dels på grund av skövling av naturresurser, men också på grund av bristen på tillvaratagandet av djur och natur. 15 000 träd planterades de närmsta kommande åren och man planerade in hur befolkningen i närområdet skulle kunna vara en del av skapandet av Makasutu och för att utveckla en varaktighet för miljön och omgivningen.

Makasutus naturområde lockade många turister till platsen och då många uttryckte en önskan om boende i området, så byggdes Mandina upp till ett femstjärnigt ekologiskt boende som inte liknar något annat i Västafrika. Delar av boendet består av flytande små hus, där man alltså kan hyra in sig under sin semester.

DSC_0981
Några av hustyperna i Mandina Foto: Fatou Darboe, Afropé

Där finns fyra typer av boenden: Floating Lodges (flytande boenden), Jungle Lodges (djungelboenden), Stilted Lodges (uppstyltade boenden) och Mangrove Lodges (mangroveboenden).

Stället är fridfullt och vackert, men det är trots allt naturområdet Makasutu de flesta gäster väljer att besöka.

DSC_0353
Entrén till Makasutu Foto: Fatou Darboe, Afropé

Entrén till Makasutu kostar en del, liksom transporten dit i och med att det är en bit att åka. 950 dalasi är i och för sig inte så mycket pengar i svenska kronor (cirka 160-170 skr, januari 2015, lite beroende på växlingskurs) men med gambiska mått är det en hög entré. I priset ingår dock en härlig lunch med underhållning, en guide som tar dig runt, en båttur på en biflod till Gambiafloden genom mangroveträsk, du får kaffe och kaka och du får även möjlighet att se djur, natur, bada i poolen, samt dricka färskt palmvin (som är alkoholfritt när det är färskt, men efter tre dagars jäsning innehåller en hög halt alkohol). Ser man på vad man får för pengarna är det alltså en billig upplevelse av något som är svårt att finna dess motsvarighet till i Gambia, dock kan jag uppleva att det var störande att bli uppmärksammad på att man ”kan ge dricks” till de som arbetar på området. Dricks efterfrågades till koraspelaren, till guiden, till mannen som rodde båten under båtturen, till de som serverade palmvinet, till de kvinnor som stod för lokal underhållning under lunchen, till den medicinman som man fick träffa i en hydda inne på området etc. Sammantaget blev det ganska mycket extrapengar under rundvandringen. Det poängterades att det var frivilligt, men samtidigt kan det vara svårt att låta bli att ge en slant till folk som uppenbarligen har det sämre ställt än en själv och som dessutom gjort ett bra jobb.

Ett sällskap som reste till Makasutu kort efter oss, var däremot mycket besvikna på både servicen, men framför allt på att maten inte var helt okej. Tanken med Makasutu och uppbyggnaden är fantastisk, men det behövs nog göras en inventering på hur det fungerar i området så här drygt 20 år efter skapandet…

Jag vill ändå varmt rekommendera er att besöka Makasutu.

Fotnot: 2012 mottog Lawrence Williams utmärkelsen ”the National Order of The Gambia”.

Makasutu (Hemsida)

Mandina Lodges (Hemsida)

Makasutu & Mandina (Facebook)

Fatou Darboe

Veckans Bild v2

Baobabfrukt. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu
Baobabfrukt. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu

För den som någon gång besökt kontinenten Afrika är troligen Baobabträdet en syn som känns igen. Trädet som ser ut lite som att det vänts upp och ned förekommer i många av de afrikanska länderna och kallas även apbrödsträd. Veckans Bild föreställer frukten från just Baobabträdet och fruktköttet används flitigt i många av de afrikanska länderna till att göra juice. I Europa har dock fruktköttet på senare år gjort sig känt som malt pulver, och påstås vara väldigt hälsosamt. Baobab innehåller nämligen mycket kostfibrer och mer c-vitamin än frukten kiwi, dessutom mer kalcium än mjölk och mer magnesium än bananer. Att det dessutom är väldigt gott är bara en bonus!

Anna Wedin
Anna Wedin

 

Veckans Bild v1

Noshörningar. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu
Noshörningar. Foto: Anna Wedin, TheGambia.nu

Möjligheterna att få se stora vilda djur i Gambia är något begränsade mycket på grund utav landets lilla storlek. Naturreservatet Fathala i Senegal, strax norr om den gambiska gränsen är dock ett bra alternativ om man vill uppleva lite safarikänsla på sin semester. Dock har Senegal de senaste åren infört visumkrav som går att ordna via den senegalesiska ambassaden, om arrangören av utflykten inte ordnar med visum.

Fathala erbjuder en möjlighet att få se bland annat noshörningar, giraffer, vårtsvin och olika arter av antiloper. Man har dessutom möjlighet att få ta en skogspromenad med de tama lejon som lever i reservatet, en högst oförglömlig upplevelse.

Mer information om reservatet går att finna HÄR

Anna Wedin
Anna Wedin

Veckans Bild (v34)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA För den som är intresserad av natur- och fågelliv finns det mycket att göra i Gambia. När det gäller fåglar har det observerats cirka 550 olika arter, och en utav dessa är den mycket vanliga hägern som syns på veckans bild. Dessa vackra fåglar kan man se vandra omkring lite här och där. Vill man dessutom se dessa fåglar ”fiska” efter mat, finns det ett umärkt ställe vid risodlingar strax efter Traffic Light påväg mot Senegambia. Där kan man se fåglar stå i vattnet med vingarna utbredda för att skapa skugga som fiskarna dras till, maten är sedan serverad för fåglarna som lätt kan plocka upp fisken som sökt sig till skuggan. Ytterligare ett bra ställe för fågelskådning är Lamin Lodge, som TheGambia.nu skrivit om tidigare.

Anna Wedin
Anna Wedin

Veckans Bild (v16)

DSC_0035 Ett öde vidsträckt landskap där den sista växtligheten gett upp och det torra gulnande gräset tillsammans med ett par träd är allt som finns kvar. Torkan i Gambia råder och såhär på våren innan regnet återvänder i början av sommaren är livet tufft för många. På landsbygden slår torkan naturligtvis hårdast då möjligheterna att odla är begränsade på grund av just bristen på vatten. Förutom att odling är problematiskt är torkan ett stort problem för alla Gambias djur, speciellt boskap är oftast under slutet av den torra perioden hårt åtgångna av både bristen på mat men också vatten. När regnen sen kommer är det en lättnad för alla, tills att regnen tilltar och vattenmassorna ställer till med stora problem istället. Lagom är bäst, ett uttryck som inte uppstått i Gambia!

Harnessing the potentials of River Gambia could yield rapid economic growth

Much has been known and said about the symbolic River Gambia, a unique natural endowment that the country derives its name from. This feature, which divides the country into two halves – North and South –
and empties in the Atlantic Ocean, draws its source from the Futa Diallon Highland in Guinea. In fact history has it that one of the main reasons The Gambia is being reduced to its current snake-size by its former colonialists is the fact that they were only interested in the river, which could simply explain why the land size on both ends is not fast.

River GambiaFor a many people, this beautiful feature is the country’s ”goldmine”, in that its enormous potentials – that are yet to be fully exploited – could contribute to a great extent in making The Gambia more economically viable. This is thanks mainly to its navigability, making it one of its kinds in the sub-region. Its beauty and nature is such that it passes through major provincial towns and communities, which makes it possible for any kind of venture.

But the focus of this article is the noticeable fact that this beautiful natural resource is seriously under tapped, with private sector – the engine of economic growth – apparently not interested in taking the risk to invest heavily in the river through various means. But of course the stakes should be high here since the harnessing of the river’s potentials affects many key development sectors; from agriculture to tourism, transport and fisheries, which are major indicators of the country’s economic advancement.

Experts’ view about the River

A lot of development experts have since talked about how the River could accelerate the country’s growth had its potentials were fully exploited. The latest comments came from the resident representative of the International Monetary Fund (IMF) in The Gambia, Gaston Mpatswe, who during my exclusive interview with him on the eve of The Gambia’s 49th Independence Anniversary cited the exploration of the River’s potentials as a key source to augmenting our economy. ”The Gambia River is an open highway for transport, which together with port, has the potential to make the country a competitive transit hub for the countries in the region. This could help narrow the external deficits,” Congolese-born IMF Gambia chief told me in an interview at his office.

Going by his words, the River has greater potentials, which ought to be fully exploited. Of course in most countries, it is the private
sector that fuels the engine of growth. Most of the times, their complaint is that they are not empowered enough by governments to fuel that very engine. But that differs from the situations in countries like The Gambia where the enabling environment has been created for the private sector to thrive and lead the economic development. Such was enshrined in the government’s medium-term blueprint – the Programme for Accelerated Growth and Employment (PAGE). It is therefore imperative that the private sector mobilises resources with development partners to invest heavily in the River.

Transport

Investment could be done in the area of river transport across the country given that it is a navigable river. Since incidence of the
famous ‘Lady Chilel Jawara’, a six-deck boat that sunk in The Gambia River around Farafenni in 1984 and killed three tourists and a girl, there has been no public vessel that ferries people from Banjul to Basse with the exception of a few locally made boats that sail from Denton Bridge to James Island. Imagine the number of employment that such a thing had created; talk less of the revenue it had generated during its time for the national economy. But also more importantly, such a system had also created informal jobs and created markets for local dwellers along the bank, as well as provided an alternative source of transportation in the country. Such a thing was a recipe for poverty reduction. So it raised the question as to why Gambian own investors are scared of exploring this potentially rewarding venture. But of course investment is all about taking the necessary risks, and one cannot conclude on anything without that trial. In fact taking the risk is very typical of life itself since one would hardly jump to progress with too much hesitation.

Tourism

One sector that is sure to benefit a lot from this alternative source of transportation is the country’s tourism sector, the second highest earner of foreign exchange that contributes about 16 percent to the country’s Gross Domestic Product (GDP). Since tourists are naturally adventurers, they are sure to be enticed to explore the country’s hinterland through a day’s voyage through River Gambia. The beauty of that expedition is that not only would the tourists experience the navigability of the River, they are also likely to see the many hundreds of bird species that are reported to be in the country. In fact they are bound to see other wild species such as warthogs, hippopotami, crocodiles, Green Vervet, Red Patas monkeys, snakes, turtles, as well as some fishes. If tourism products around this could be developed and marketed abroad, it would not only add value to the sector and give it the needed impetus, but would make it as diversified as possible. Of course we are aware of the authorities’ efforts in marketing the River as a product; however it would be critical if stakeholders make concerted efforts to create partnership that will re-launch voyage on the River all the way to Basse. This way, high-spending tourists would be attracted into the destination. Ultimately, this would yield the economy more revenue and provides the opportunity for potential investors to invest along the banks. Such would only create employment and reduce rural poverty.

But even the director general of The Gambia Tourism Board (GTBoard) agreed with me on the need to look at exploring the potentials of the Gambia River for tourist attractions when I recently sat down with him for an exclusively interview, taking stock of the challenges and achievements of the sector thus far.

”Hatab, I cannot agree with you more! What we believe here at the Gambia Tourism Board is that we have not done much in terms of the River; we have not exploited the tourism opportunities along the River. We need to be conscious of the realities and the trends that are unfolding.

The focus of tourism in The Gambia has been leisure on the Atlantic Coast and not the entire coast. And if you look at what is happening on the beach, we are gradually losing the size of our beach in certain areas. Now what that tells is for us as a country (it goes beyond the GTBoard) is to look at diversifying and the only other opportunity that we have is actually on the river. Now if we are to get the average expenditure, we need to look at eco-tourism and the River is the perfect answer to eco-tourism. So we need to find and tailor investment. But unfortunately, The Gambia Tourism Board cannot undertake investments because if we do that then we would be deviating from our core activity,” Benjamin Roberts told me in an interview at the start of this tourism season at his office in Kotu.

Going by the words of Roberts, the GTBoard has given way to the private sector to take those investment responsibilities along the
River Gambia. The Gambia as a nation has made significant strides over the last two decades with quite a stable economy despite some bottlenecks. Sectors have experienced some growth with the GDP this year projected to hit 7.5 percent. However, there is still more to be done in augmenting the development process, and harnessing fully the potentials of the River Gambia could be the better answer.

Hatabfadera