Etikettarkiv: new york

Kampen fortsätter, 400 000 enade krafter för billigare vaccin mot lunginflammation

Kampen för att rädda de 2500 barn som dagligen dör i lunginflammation fortsätter, och organisationen Läkare Utan Gränser har nu samlat in 400 000 namnunderskrifter som stöttar kampanjen A Fair Shot, för billigare vaccin mot lunginflammation.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Afropé skrev tidigare i år om Läkare Utan Gränsers uppmaning till läkemedelsbolagen Pfizer och GlaxoSmithKline (GSK) att sänka priserna på det livsviktiga PCV-vaccinet mot bland annat lunginflammation, den artikeln kan Du läsa HÄR.

Kampanjen A Fair Shot samlade in totalt mer än 400 000 namnunderskrifter från hela världen som igår överlämnades av organisationen till läkemedelsbolagen Pfizer och GSK i New York. Insamlingens syfte är att uppmana och kräva billigare priser samt offentliga förhandlingar om priset för PCV-vaccin. Samtidigt som underskrifterna överlämnades till företagen lades 2500 blommor ned utanför Pfizers kontor, för att symbolisera de 2500 barn som dagligen mister livet i lunginflammation, dödsfall som med billigare vaccin skulle gå att undvika.

Organisationen hoppas nu på att läkemedelsbolagens VD:ar, styrelsemedlemmar och aktieägare inte längre ska kunna blunda för, och ignorera detta uppmärksammande, och därmed sänka priserna på vaccinet. Kampen fortsätter tills alla länder har råd att köpa vaccinet, och därmed kunna rädda livet på fler.

Anna Wedin
Anna Wedin

Krönika: Vart är jag på väg?

Ibland önskar jag att jag kunde vara på flera ställen samtidigt, det finns så mycket i livet man vill hinna med. Just nu befinner jag mig på Jamaica sen cirka tre veckor tillbaka och jag har det riktigt nice här. Jag har rest fram och tillbaka till Jamaica sedan 2010, har stannat mellan 1-3 månader vid varje tillfälle och nu är jag här på min elfte resa. Wow, vad mycket pengar jag har spenderat på denna lilla ö när jag tänker efter! Å andra sidan hade jag nog inte kommit tillbaka om jag inte hade älskat det så mycket och jag hade inte heller varit den person jag är idag om det inte hade varit för alla upplevelser jag varit med om här. Jag kan kortfattat säga att jag blivit mer självständig, starkare och lärt mig uppskatta saker på ett annat sätt.

Vendela Blackout Foto: Privat
Vendela Blackout Foto: Privat

När jag säger att jag varit med om mycket menar jag både bra och dåliga upplevelser såklart! Jag har (tillsammans med Binta, min bästa vän och danspartner som alltid åker tillsammans med mig till Jamaica) träffat underbara människor som har haft stor inpact i mitt liv på olika sätt. Jag har även utvecklats dansmässigt bara av att vara här, andas och leva bland dancehall-folket har lärt mig så sjukt mycket om kulturen, jobbat med människor och artister som jag aldrig ens kunnat drömma om, uppträtt på Jamaicas största events och festivaler, eller bara hänga vid ett hemligt vattenfall med ett gäng sköna människor. Samtidigt som vi har haft inbrott i både bil och lägenhet, nära ett flertal trafikolyckor, sjukdomar och besök till sjukhus (inte direkt någon trevlig syn), vänner som blivit mördade och stulet pass vilket gjorde att vi blev fast 2 månader utan pengar, bodde uppe i ett berg (i ett hus såklart), och väntade på att få ett nytt pass skickat till oss (det är en helt galen historia i sig), och för att inte tala om hur många flygplan vi missat, väskor som försvunnit… Ja, the list goes on, but still I´m back here again.

När jag inte är på Jamaica så är jag just nu i New York (sedan april 2014). Ännu ett ställe jag älskar. Jag har ju inte hunnit vara där lika länge och livet ser ju inte heller likadant ut där som på Jamaica. Där känns livet lite mer seriöst, det känns som en blandning av Sverige och Jamaica. I Jamaica kommer man undan med mycket. Blir man stoppad av polisen med en passagerare för mycket eller kör lite för fort, så kan man alltid prata sig ur så länge man ler lite eller när dom ser att man är från Europa, alltså det känns i många fall som ett land man kan ta oseriöst många gånger, medan Sverige går efter regler och lagar men det får systemet att fungera (i det flesta fall). Jag har många ”måsten” i Sverige, vilket jag inte har i New York på samma sätt heller eftersom jag inte är en medborgare och är där på studentvisa, så det ända jag måste göra är att gå och dansa ett visst antal timmar i veckan så är jag good. Vilket också gör att jag har mer tid att göra vad jag vill; dansa, gå ut, träffa vänner med mera, men åter igen är det för att jag inte heller lever the real struggle som de flesta gör.

Jag har alltid undrat varför folket i NYC alltid ser så slitna ut, och jag fick nyligen reda på att dom tjänar cirka 8 dollar i timmen! Wow, det är ingenting! Det fick mig att börja tänka ännu mer på livet. Vart ska jag ta vägen? På riktigt.

Jag ser Sverige, Jamaica och New York som ”hem” på helt olika sätt. Sverige är jag uppväxt i, det är bra på många sätt – säkert och tryggt, speciellt när man ska skaffa famlij. Det finns stöd och hjälp för det mesta och skolan är gratis, precis som sjukvård med mera. Den lyxen finns inte i varken Jamaica eller New York. Samtidigt som jag aldrig riktigt trivts i Sverige när det kommer till att göra roliga saker och leva det liv jag vill. Det som faktiskt fått mig att ha kul och Sverige är nog allt som kretsat runt dansen. Men det är också dansen som fått mig att se världen. Men samtidigt skulle jag aldrig vilja bo på Jamaica året runt om det inte var för vädret och om det var lönsamt karriärsmässigt. Hade jag aldrig varit så intresserad av dancehall hade jag nog aldrig satt min fot på Jamaica, och en dröm jag haft från jag var liten (när jag kollade på MTV istället för barnprogram) har varit att bo och dansa i New York. Sen har jag rest mycket, speciellt i Europa och jobbat med dansen, träffat mycket människor och sett länder jag verkligen inte skulle vilja bo i.

Jag har funderat så sjukt mycket på var jag vill befinna mig och varför. Skulle jag leva för nuet skulle det spikat vara New York, men tänker jag framåt skulle det kanske inte vara det. Inte för att jag inte trivs, men frågan är om allt mission som kommer behöva göras är värt det, som att till exempel betala en förmögenhet för ett visum som i sin tur har en massa regler för att sedan i slutändan flytta tillbaka till Sverige när det är dags för familj endast för alla fördelar och för att jag vet att de är ett safe land. När folk hör mig diskutera dessa saker får jag oftast bara höra ”men shit du är bara 23, lev livet och sluta tänk så mycket, det kan du göra sen”. Men jag har levt mitt liv since way back, och varit med om en hel del, festa och glida runt är inte riktigt vad jag vill göra. Jag vet inte vart jag ska… men jag ska komma dit!!

Vendela Blackout
Vendela Blackout

 

Intervju med Modou George som är med och öppnar modemässan i New York

Bild: Modou George
Bild: Modou George

Hong Kong ena dagen, Dubai nästa, en kort sväng till Stockholm och sedan iväg igen… Modeskaparen Modou George ställer gärna upp på en intervju med thegambia.nu mellan flygningar och modevisningar.

Var kommer ditt intresse för mode från?

Mitt modeintresse grundar sig i att jag i en tidig ålder använde min utstyrsel till att uttrycka min karaktär vilket är tydligt om man kollar på de klädval jag har haft genom åren. Mitt intresse för modebranschen har ökat mer och mer ju äldre jag har blivit. Jag har alltid tyckt att det är väldigt fascinerande människor inom modeindustrin som gärna sticker ut med sina unika klädval och sin egna spets till att uttrycka sina känslor och karaktär. Jag prövade på att modella under en period och slutade med att börja driva flera modevarumärken tillsammans med kollegor.

Vilken är din största personliga framgång inom modebranschen?

Min största personliga framgång inom modebranschen var att gå emot strömmen och lansera accessoarvarumärket X Design Sweden för män trots att branschen var tydlig med att den skandinaviska mannen inte var redo att anamma smycken ännu. Trots det så har vi på ett år över 50 butiker som säljer våra produkter runt om i hela landet samt att vi når ut till cirka 80 länder med vårt sortiment.

modou georgeKlär du dig alltid moderiktigt själv?

Jag vill inte påstå att jag personligen alltid klär mig väldigt moderiktigt, däremot så tänker jag definitivt väldigt mycket på vad jag sätter på mig för kläder. Beroende på tillställning, jobb eller uttryck så klär jag mig efter rätt mode som jag själv trivs med.

Vad står ditt klädmärke Blac Ivy för?

Blac Ivy utgår alltid från det svarta. Det stilrena. Det ska vara high-fashion influerad av street och urbant mode. Annorlunda, lite mer exklusivt, en särskild känsla, något alldeles eget. På den senaste visningen bar modellerna masker över huvudet, var barfota och kom ut ur rök. Vi jobbar mycket med att skapa en viss typ av känsla. Vår senaste kollektion som beskriver känslan väldigt bra heter ”White toughts in a dark room”.

Bild: Pressbild
Bild: Pressbild

Du ska öppna modemässan i New York. Hur känns det och hur kommer din presentation att se ut?

Det känns än idag rätt overkligt att jag tillsammans med mina kollegor Ylber Mehmeti, Vetton Gramozi, David Hansson och Cesar Bergh skall presentera Blac Ivy på New York Fashion Week som känts att vara utom räckhåll så här tidigt för ett nyetablerat varumärke. Det är en otroligt stor möjlighet för oss att visa vad vi står för och hur hårt vi är beredda att kämpa för att bli en viktig pelare inom modeindustrin. Vi kommer att ha ögon på oss från press över hela världen, det är verkligen ett tillfälle för oss att förmedla vår vision av ett modemärke.

Anledningen till varför vi får öppna New York Fashion Week enligt dem beror på att de tror så pass mycket på oss och tror att vi är ett av de upcoming varumärkena som kommer bli riktigt stora internationellt. Samt att de vill inviga med någon de anser vara väldigt speciell. Om man kollar på vår senaste modevisning som ett exempel så lyckades vi skapa en väldigt teatralisk upplevelse som normalt sett är väldigt olik den neutrala modevisningen.

Vad gör du om 10 år och hur har det gått för dig då?

Om 10 år bor jag i New York och bedriver bland annat Blac Ivy som då är ett internationellt och väletablerat modevarumärke. Samtidigt som jag också påbörjat min resa inom fastighetsbranschen i och med mitt arkitekturintresse. Förhoppningsvis är jag också då på resande fot för att hålla föreläsningar om motivation och inspiration för ungdomar i skolor samt inom start-ups. Och sist men inte minst så hoppas jag på att jag påbörjat min största dröm av dem alla vilket är att att vara delaktig i att bygga upp barnhem i Gambia!

Till sist: är det något du själv vill tillägga som du vill förmedla till våra läsare?

I och med den uppväxt som jag själv har gått igenom så har jag kunnat samla på mig extremt stora lärdomar och erfarenheter. Ingenting jag gör idag hade varit möjligt om jag inte hade haft turen att få ha två mödrar, både min syster och min mamma har alltid gjort allting sedan jag tog mitt första andetag i den här världen för att skapa möjligheter för mig. Sen jag var liten har de implementerat i mitt huvud att jag är den enda personen som kan sätta begränsningar för mina förutsättningar. Att oavsett alla hinder och motgångar jag kommer stöta på i livet så är ingenting omöjligt såvida jag är beredd att göra mitt bästa för att ta mig runt och över dem. De har verkligen fått mig att tro på mig själv och det är vad som gör mig till den personen jag är idag.

Det som är svårt för många idag är att skapa en vision om vad de vill göra med sitt liv för att det kan kännas långt ifrån vad som för dem är realistiskt i nuet.

Om man lägger en tegelsten så perfekt man kan varje dag så har man tillslut byggt upp en mur av tegelstenar. Från början kan det verka orealistiskt men om man är tillräckligt fokuserad på att ta ett steg i taget så når man snart sitt mål.

Vi på thegambia.nu tackar Modou George för intervjun och passar på att önska lycka till med både öppningen av modemässan i New York, men också med andra projekt! Tack, Modou!!

HÄR kan du följa Blac Ivy på Facebook.

Fatou Touray
Fatou Touray