Etikettarkiv: nollywood

I Nollywood är inget hittepå

Kort efter att jag anlände i Cotonou hörde jag min syster under en konversation suckande säga ”On ne meurt jamais en Afrique, on est toujours tue´”, i Afrika dör man aldrig, man har alltid blivit dödad.
Jag tycker att det är ett starkt uttryck, som på många sätt beskriver det hårda livet i Benin. Eftersom att jag spenderat mitt vuxna liv i Sverige, har jag inte lika lätt att förstå alla uttryck och ordspråk, men det tar inte många dagar innan jag slängs in i rytmen.

Smärtsamt varmt. Foto: Privat
Smärtsamt varmt. Foto: Privat

Mellan klockan 11 och 15 är det smärtsamt att ta sig ut i värmen, istället samlas vi framför Nollywood tv-kanalen och fläkten på högvarv. Nollywood är den nigerianska varianten av Hollywood, och är både i, och utanför kontinenten omtalad för sina verklighetstrogna filmer.

Produktionen är inte alltid den bästa, men manus och handling är imponerande (och självklart även de manliga skådespelarna). Den här eftermiddagen var filmens tema en änkas överlevnad, efter att hon anklagas för att ha förgiftat sin make, hennes barns far. Enligt läkare hade maken dött av en hjärtattack, men för svärfamiljen var kvinnan att anklaga, eftersom att hon då skulle ärva makens alla tillgångar. Dessutom hade det tidigare inte funnits fall av hjärt- eller kärlsjukdomar i familjen, så självklart måste kvinnan kokat ihop något.

I Sverige njuter jag av kärleksfilmerna men för folket här är dessa filmer speglingar av samhället, för det är inte bara kärlek. De har inte enbart skapats för underhållning, för mycket av det som visas händer i verkliga livet. Många gånger har dessa filmer räddat liv på människor, genom att bidra med livsviktiga lärdomar. För tyvärr är livet här en bitter värld där avundsjuka kan vara orsak till en oskyldigs död.

Jag menar inte på att avundsjuka, svartsjuka, elakhet och konkurrens inte finns mellan oss hemma i Sverige. För även där tävlas det om vem som har störst hus på gatan, bäst karriär, dyrast bil, mest framgångsrika ungen, vackrast tänder eller annat oviktigt. Många gånger är vi inte intresserade av hur mycket kompisen slitit för sin bil, utan av att det är snyggare eller dyrare.

Det är precis på samma sätt här, bara att människor i den här delen av världen lever i extrem fattigdom, och stark utövningstradition av religion och övernaturliga krafter. Livet tvingar en att ta till det som finns för att överleva. På gott och ont.

Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010
Nollywood, Nigerias Hollywood. Foto: Nwabu2010

Igår hörde jag ett samtal om en bekants bortgång, där den ena hade hört att hen dog av sjukdomar, och den andre hade hört att personen blivit förgiftad. Det finns liksom alltid skäl till att tro att en person inte dött av naturliga skäl. Ibland är berättelser så pass brutala, att även jag tar till övernaturliga resonemang. Det vetenskapliga, sunda förnuftet: jag tror det när jag ser det, har ingen chans här.

 

Det här är livet i Benin, och såklart även andra länder här. Jag tror att det är en av anledningarna till min enorma fascination av kontinenten. Råheten går liksom att ta på, samtidigt som livet är otroligt charmigt på ett in your face sätt. Därför är det inte konstigt att syrran ibland blir trött på att en afrikan aldrig kan få dö ifred, för det ska nästan alltid tilläggas något.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Film: "Nollywood" – ny dokumentär för den filmintresserade

Den 28 juli premiärsändes en ny dokumentär på Al Jezeera English, ”Nollywood”. Dokumentären finns nu tillgänglig på Youtube och den bjuder tittaren på en insidertitt in i Nigerias unika filmindustrivärld.

Bild: Al Jezeera English
Bild: Al Jezeera English

Det brukar kallas Nigerias motsvarighet till Hollywood – Nollywood – och är den näst högst producerande filmindustrin i världen, näst efter Indiens Bollywood. USA ligger alltså ”bara” på tredjeplats. Med ett 50-tal nyproducerade filmer i veckan är det ingen liten industri vi talar om och givetvis en bidragande orsak till att Nigeria idag gått om Sydafrika som största ekonomi på den afrikanska kontinenten.

För den som någonsin sett en Nollywoodproduktion vet en hur dessa filmer nästan alltid skildrar vårt Afrika. På olika sätt, från olika perspektiv och i olika grad av fiktion, men med en förankring i den afrikanska historian, kulturen och arvet. Perspektiven är många, men alla kommer de från en vilja att artikulera kulturerna på den stora kontinenten, inte bara de i Nigeria, utan från många olika platser och länder runt om denna mångfacetterade kontinent.

Femi Odugbemi, känd filmregissör och producent, har tidigare förklarat hur många afrikaner som bor i diasporan av naturliga skäl ser Nollywood som mycket mer än underhållning. Det har kommit att bli en länk tillbaka till ens hemland, till historierna, händelserna, skratten och humorn. Det har varit sättet att visa sina barn vart en kommer från och vad som är humor där. Mode, språk, moral och normer. Det har varit hemma, så nära ens kulturella identitet det går att komma.

För den som inte tidigare sett en Nollywoodproduktion kan en film därifrån lätt uppfattas som en B-film. Filmerna är inte av dagens Hollywood-stuk utan påminner mer om det som producerades i Hollywood på 90-talet. Nästan som parodier på dessa filmer. Lite som hemmafilmer filmade med en handvideokamera.

Upplevelsen är annorlunda och både ljud och bildkvalité är annat än när man sätter sig i en biosalong för att titta på senaste Idris Elba-filmen. Men skådisarna är minst lika hängivna, angelägna och professionella i sina jobb som Elba är när han filmar i Hollywood. Det är bara budgeten, kamerorna och scenerna som är annorlunda. Att förvänta sig Hollywood är att lura sig själv. Att däremot vänta sig underhållning och jordnära afrikanska storys är precis vad som bör göras.

Förenklat kan man säga att Nollywood görs för DVD och inte för bioduken. Majoriteten av det som pumpas ut från Nollywood produceras för den breda massan, alla de som kanske inte har råd att ta sig till en biograf i exempelvis en shoppingmall eller de som bor i diasporan och vill få en känsla av hemma. Det är vilka Nollywood primärt vänder sig till.

Nollywood är inte hela Nigerias filmindustri, utan snarare en genre inom den nigerianska filmindustrin. En enorm sådan.

Delaktiga i Nollywood-dokumentären är bland andra regissörer som James Omokwe, Obi Emelonye, Mildred Okwo och skådisar som Genevieve Nnjai, Kiki Omeili, Olu Jacobs och Joke Silva.

Se dokumentären “Nollywood” här

Mer om afrikanska skådespelare hos Afropé hittar du här.

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Västafrikanska skådespelare i Hollywood – Del.2

Som jag skrev i första delen så är det nog ganska safe att påstå att afrikanska skådespelares representation i filmens mecka, Hollywood, är rätt sparsam. Om vi sedan drar gränsen vid västafrikanska skådespelare så blir listan givetvis än kortare. I denna del ska vi dessutom gå ännu längre och dra gränsen vid skådespelare av gambiskt och/eller senegalesiskt ursprung. Att lilla Gambia, som är en av de minsta nationerna i Afrika, inte har lyckats få fram några stora stjärnskådisar är kanske inte så konstigt. Men några få har det faktiskt kommit från det lilla landet på den soliga kusten..

 

Vi ska ta oss tillbaka i tiden liten. Hela vägen tillbaka till 1930-talet faktiskt. Då föddes i Gambia en pojke vid namn Louis Mahoney och i Dakar, Senegal, en annan pojke som kom att kalla sig Johnny Sekka. Båda dessa pojkar skulle komma att en dag ta sig hela vägen till Hollywood och få sina namn inskrivna i filmvärldens historia.

Johnny Sekka är en riktig veteran i skådespelarbranschen och föddes som Lamin(e) Sekka den 21 juli, 1934, i Senegals huvudstad Dakar. Stavning rörande hans förnamn är lite osäker, då fadern är från Gambia där man i regel stavar namnet Lamin utan ett E på slutet och modern är från Senegal, där man Johnny Sekkavanligtvis stavar samma namn med ett E på slutet. Men eftersom familjen bodde i Senegal då Sekka föddes så får man förmoda att stavningen Lamine är den mest troliga. Senare kom han att ändra sitt namn till Johnny, vilket är det namn han är känd som för filmpubliken. Som yngst av fem syskon skickades Sekka att bo med en faster i Georgetown (numera Janjanbureh) i Gambia, då fadern dog strax efter att Sekka fötts. Men Sekka rymde från sin faster och tog sig till huvudstaden Banjul, som på den tiden hade koloninamnet Bathurst, för att leva på gatan där och försöka sig på att leva lite mer av stadsliv. I tonåren var Sekka åter tillbaka i Senegal och jobbade som tolk på en amerikansk flygbas i Dakar. Efter en tid började Sekka istället att jobba i hamnen och i slutet av sina tonår hoppade han på ett skepp till Marseille, Frankrike, och levde sedan i Paris under tre års tid, där han jobbade på en senegalesisk restaurang.

Han kom till London och England under tidigt 50-tal och övertalades av den karibiska skådespelaren Earl Cameron att försöka sig på skådespelaryrket. Han började som scenarbetare på The Royal Court Theater och fanns med under flera stora föreställningar från och med 1958. Samma år fick han sin första lilla roll i filmatiseringen av ”Look Back In Anger”: Sin första huvudroll fick han i filmen ”Flame In The Streets”, i vilken han spelade jamaicansk pojkvän till en vit medelklass-flicka.

Under ett kort återbesök i Paris träffade han sin blivande fru Cecilia Enger. Sekka fortsatte inom den brittiska filmindustrin under 60-talet och även om situationen för svarta skådespelare hade börjat öppna upp lite så var det mest stereotypa biroller Sekka spelade. 1968 kom ett genombrott för Sekka på teaterscenen. Han blev då den första svarta skådespelaren, inom den engelska teatern, att få en roll som skrivits för en vit man när han fick huvudrollen i West End-produktionen ”Night of Fame”. Han blev kallad en brittisk Sidney Poitier. Poitier var också den som tog sig an Sekka när han slutligen anlände till USA och Hollywood i sin strävan efter att bli en större och mer känd skådespelare. Sidney Poitier gav honom roller i filmer som ”A Warm December” och ”Uptown Saturday Night”. I den första av dessa filmer spelade han mot mannen som en gång fått in honom på skådespelarbanan, Earl Cameron, och Fullskärmsinfångning 2013-12-16 162758.bmpden senare hade skådespelare som Bill Cosby och Richard Pryor i huvudrollerna. Dessa roller ledde till större roller och hans kanske två största och mest minnesvärda roller kom med den svarta komediserien ”Good Times” och filmen ”Mohammad: Messenger of God” (också känd som The Message). I Good Times spelade Sekka rollen som Ibe, en av huvudkaraktärernas afrikanska kärleksintresse och i Mohammed: Messenger of God hade han rollen som Bilal al-Habashi, profeten Muhammeds etiopiske lärjunge.

Filmen visade sig i början vara alltför kontroversiell för den amerikanska publiken och fick mycket kritik från muslimer världen över då det uppstod ett antal ifrågasättanden från olika läger. De svarta muslimerna hade sina ifrågasättanden, en del fundamentalistiska muslimer ansåg att filmen var av synd då de menade att skådespelaren Anthony Quinn skulle gestalta Mohammed, vilket i regel är förbjudet inom islam. Det gick så långt att det uppstod ett gisslandrama i Washington DC, där förövarnas krav var att filmen skulle förbjudas. Sekka fick, till mångas förvåning, aldrig någon roll i ”Roots” (1977), men fick däremot en roll i uppföljaren ”Roots: The Next Generations” (1979), där han spelade en afrikansk tolk. För sci-fi fans världen över är Sekka välkänd som Dr Benjamin Kyle, från TV-serien Babylon 5″s pilotavsnitt, The Gathering (1993). Men en vacklande hälsa tvingade Sekka att tacka nej till en fortsättning i serien och det var också hälsan som satte stopp för en fortsättning av hans övriga skådespelarkarriär. Lamine ”Johnny” Sekka dog, 72 år gammal, av lungcancer, hemma på sin ranch Aqua Dulce i Kalifornien, den 14 september 2006. Han lämnade efter sig sin fru Cecilia och sonen Lamine.

 

Louis Mahoney är också han en riktig veteran i branschen, men har inte fått chans att göra någon stor roll… inte ännu i alla fall. Louis Mahoney föddes den 8 september, 1938, i Gambia och kom till England på 70-talet för att läsa medicin. När han blev antagen på scenskolan övergav han emellertid medicinstudierna för att satsa på en skådespelarkarriär. Mahoney har varit väldigt aktiv i ett antal stora teatersällskap och syns fortfarande i diverse mindre skådespelar-roller, både på vita duken och i TV-serier.

Shooting_dogs

Under 2013 spelade han den döende varulven Leo, i serien ”Being Human”. Han spelade den äldre versionen av huvudkaraktären Mbwana i kortfilmen ”Jonah”. Men framför allt var han med i det verklighetsbaserade äventyrsdramat ”Captain Phillips”, med Tom Hanks i huvudrollen. En film som handlar om det amerikansk-flaggade lastfartyget MV Maersk Alabama, vilket kapades av somaliska pirater 2009. Två tidigare filmer som Mahoney spelat och som bör nämnas är ”Cry Freedom” (1987) och ”Shooting Dogs” (2005). ”Cry Freedom” utspelar sig på sent sjuttiotal i apartheid-erans Sydafrika och följer verklighetsbaserade händelser i den kända aktivisten Steve Bikos liv. Mahoneys roll i filmen är mycket liten, som en av Lesothos regeringsanställda, och i rollen som Steve Biko syns en mycket ung Denzel Washington. Filmen tog hem fyra priser sammanlagt, efter nomineringar till Oscars, Brittiska Filmakademins pris, Berlins Internationella Filmfestival, Golden Globe, Grammy-galan och Political Film Sociaty Awards. Den vann den senare i kategorin för mänskliga rättigheter. ”Shooting Dogs” eller Beyond The Gates, som den också kallas, hade premiär 2005 och utspelar sig i ett krigshärjat Rwanda. Den dåvarande presidenten, som tillhör hutu-stammen, dödas och hutu-militären börjar en avrättnings-räd av tutsi-folket. 2500 av dessa tutsier göms av en katolsk präst och en engelsklärare, båda ideellt arbetande i landet. Mahoney spelar rollen som Councilor Sibomana. Privat är Mahoney mycket engagerad i rasfrågor och lika rättigheter oavsett hudfärg, särskilt inom filmbranschen. Han finns med i flera olika organisationer, så som Equity Afro-Asian Committee, Black Theater Workshop och Equity Performance Against Racism Group.

Under samma period som både Louis och Johnny var som mest aktiva i Englands och Hollywoods filmvärld, var en senegales mycket aktiv i Frankrike. Men han var aktiv bakom kameran istället för framför. Ousmane Sambène var den första afrikanska filmregissören som blev erkänd av västvärlden. Han föddes i Casamance, Senegal, 1923 och rörde sig sedan mellan Frankrike och Senegal under nästan hela sitt liv. Han krigade på franska sidan under Andra Världskriget och i kontrast till det satt han sedan som jurymedlem under filmfestivaler i Cannes, Venedig och Berlin. Han utsågs också till ”Vän av det brittiska filminstitutet” till följd av alla sina enastående bidrag till filmvärlden. Hans mest kända (också hans sista) film, som fick erkännande i väst, är ”Moolaadé – Fristaden”. Filmen tar upp det mycket känsliga ämnet kvinnlig könsstympning och har vunnit priser på diverse festivaler. Bland annat Pan-Africans och Cannes festivaler 2004/2005. Ousmane Sambène dog i sitt hem i Dakar den 9 juni 2007, till följd av en längre tids sjukdom.

Strax efter det att Sambène och Sekka gått bort så upptäcktes en annan Lamin här i Europa, gambiern Lamin Tamba. Och samma år som Tamba sedan fick sin första filmroll i England så fick också två andra skådespelare med gambiska rötter sina första roller, också de i England. Franz Drame och Fatima Jabbe.

 

Lamin Tamba ”hittades” av en modellagentur i England som fastande för hans speciella och markanta drag i ansiktet. De övertygade honom att ge sig in modellandet och på den vägen hittade han till skådespelaryrket. Som för så många andra svarta modeller dök erbjudanden om statistroller och mindre Lamin Tamba1biroller upp ganska snart. Sin första film, en kortfilm, spelade han in 2011 och samma år var han också med i sin första långfilm, ”Turnout”. Lamin har spelat allt från boxare, dansare och dörrvakt, till polis och slav. Han har varit med TV-serier, kortfilmer och långfilmer. Men ännu har han inte nått till nivån där han fått äran att hjälpa till att bära upp en film med en större roll. Men han har fortfarande tiden på sin sida, då många skådespelare inte når sin storhetstid förrän de är runt 40 år. Tamba har också satsat på skådespelaryrket på riktigt och valt att studera diverse dramaklasser, bland annat vid den välkända Stella Adler Acadamy i Hollywood. Han bor och verkar i England, där han vid sidan om skådespelaryrket också jobbar på ett prisat kommunalt företag efter att avslutat studier inom miljö- och hälsovetenskap. Tamba föddes ute på landsbygden i Gambia, 1977, som det femte av åtta barn. Han växte upp under samma tak som både familjemedlemmar och släktingar, på en stor compound, så som de flest därnere. Ganska snart började han att röra på sig och ta sig ut mot de större byarna och så småningom också städerna. I sin strävan att nå akademisk utbildning och kunskap så tog han sig slutligen vidare ut i världen och lämnade Gambia för andra länder. Slutligen hamnade han alltså i England, där han som tidigare nämnts, trillade över sin nya karriär som skådespelare. Nu drömmer Tamba om en framtid i Hollywood och redan nästa år ser vi honom i en mindre roll i Science Fiction-äventyret ”Edge of Tomorrow”, med Tom Cruise i huvudrollen.

 

Fatima Jabbe Bio, den enda kvinnan i skaran, är mer än välkänd för den afrikanska publiken. Hon är däremot inte speciellt känd för den västerländska publiken ännu, men det verkar bli ändring på det.Fatima Jabbe Bio Jabbe Bio, vars mamma är från Sierra Leone och pappa från Gambia, har spelat in ett otal filmer i Nollywood och nu har hon slutligen tagit sig in i den brittiska filmindustrin. I år har man kunnat se henne i dramat ”Shameful Deceit” och 2011 hade hon en framträdande roll i filmen ”The Mirror Boy”, som till största delen utspelar sig i Gambia. Filmen var ett samarbete mellan den brittiska och den nigerianska filmindustrin och den gick på biografer både i England, Nigeria, Ghana och USA. Jabbe Bio bor och verkar mestadels i London, där hon tidigare också har studerat drama vilket gav henne en kandidatexamen. Alldeles nyligen åkte hon också till Sierra Leone för att försöka hjälpa till att promota landets filmindustri tillsammans med bland andra John Okafor. De var där och spelade in filmen ”Ibu i Sierra Leone” som nu har haft premiär i London. Jabbe Bio är inte bara skådespelerska, utan jobbar även som producent och manusförfattare. Men än så länge gör hon störst karriär som skådespelerska. Under årets ”Afrikanska Oscarsgala”, NAFCA, som gick av stapeln i Washington, vann Jabbe Bio folkets val som bästa skådespelerska. Under samma gala tog också den gambiska regissören Ibraheem Ceesay hem priset för ”Bästa Inhemska Film”. Privat är Fatima gift med Julius Maada Bio, som var en framstående kandidat till presidentposten i Sierra Leone under senaste valet.

.
Franz Drameh är ynglingen som rusar mot stjärnorna i raketfart. Född i England, 1993, till brittisk-gambiska föräldrar och alldeles nyinvigd i vuxenlivet, har han redan hunnit medverka i både filmer och Franz DramehTV-serier och gjort sig ett namn i England. I sin första film, Hereafter” (2010), spelade Drameh mot storsjärnorna Matt Damon och Clint Eastwood och Drameh själv har sagt om upplevelesen att Clint Eastwood var den mest jorndära snubbe han träffat. Drameh växte upp i Hoxton, England, och började på Young Actors Theater i Barnsbury Road när han var 12 år gammal. Redan två år senare hade han blivit antagen till skolans agentur. Drameh kom sedan att ta studenten vid en av Islingtons mest populära teaterskolor och han har varit mycket hängiven sitt skådespelande. Hans mamma, Kerry, som fortfarande bor kvar i Hoxton är hans bästa vän. Hon och Dramehs pappa har båda hjälpt till och stöttat honom i hans val av karriär. Dramehs största roll hittills var i science fiction-filmen ”Attack The Block”, där han spelar en av de ledande rollfigurerna, Dennis. När de började filma hade Drameh inställningen att han skulle göra alla sina stunts själv. Men allteftersom han fick känna på smärtor och skador så insåg han varför stuntmännen behövs och gav efter. Dramehs mål har alltid varit att bli ett namn i Hollywood och han verkar vara på god väg. Nästa år ser vi nämligen också Drameh i Science Fiction-äventyret ”Edge of Tomorrow”, som jag högre upp berättade att Lamin Tamba har en roll i.

 

 

Omar SySom avslut skulle jag vilja nämna en senegales-mauritanier som vi med största säkerhet kommer att få se mycket av framöver. Omar Sy. Än så länge är han kanske bara känd för de flesta som karaktären Driss i den franska succéfilmen ”The Intouchables” (En Oväntad Vänskap). Men efter all positiv kritik han fått för sitt agerande i den filmen så börjar nu även amerikanska produktioner att jaga honom. I maj nästa år ser vi Sy i den nya X-Men-filmen, ”X-Men: Days Of Future Past”. Vi kommer också se honom i ytterligare en film skriven och regisserad av de franska parhästarna Eric Toledano och Olivier Nakache, desamma som låg bakom ”The Intouchables”. Den nya filmen har fått namnet Samba” och är just nu under inspelning. Privat bor Omar Sy i Frankrike, tillsammans med frun Hélène och deras fyra barn.

 

TRAILERS

Missa inte del 3 i serien (januari), då vi kikar lite närmare på några av de riktigt stora Hollywood-skådespelarna från främst Nigeria.

Tidigare i serien
Del 1
Idris Elba och Djimon Hounsou

Relaterad artikel:

I intervjun med Oko Drammeh omnämner han både Johnny Sekka och Ousmane Sambène. Läs gärna intervjun HÄR!

Kiqi dumbuya minteh 4