Etikettarkiv: objektifiering

De vackra ljusbruna barnen som alla pratar om…

Kommentarer som dessa har jag fått höra sedan tonåren. Dessa typer av kommentarer har kommit från vita kvinnor i olika åldrar i Sverige.

  • Blandraser är det finaste jag vet.
  • Mixbarn är så jävla fina!
  • När jag var liten ville jag alltid vara mixad.
  • Tänk om vi skulle få barn så hade våra barn haft jättefina lockar.
  • Tänk en mixunge med gröna ögon. Åh gud!
  • Collins om jag blir 30+ och är singel utan barn så kommer jag åka till Köpenhamn och inseminera mig själv med en svart mans spermier.


(Många har dessutom tyvärr använt m-ordet istället för mixad/mixed. M-ordet kommer inte skrivas ut i denna text även om det använts i vissa av fallen som beskrivs. Detta då det inte är ordet i sig som är relevant för textinnehållet, m-ordet är en egen debatt, som det bland annat går att läsa om här. )

Bild: Pixabay

Detta är typer av kommentarer jag hört ifrån framförallt svarta män i Sverige

  • Akta dig för vita kvinnor här i Stockholm de vill bara ha dina mixungar och dra.
  • De är desperata efter mixade bebisar det är så jävla inne.
  • Ni svarta män är inne nu mannen tänk dig en sån liten mixunge.
  • Mannen vet du hur många svarta män jag känner som har blivit babytrapped från vita kvinnor?
  • Ey jag hoppas du använder kondom ifall du ligger med de här vita brudarna i Stockholm. Jag har en svart broder som var ute på Östermalm en kväll och härjade tog med en svensk brud hem låg med henne, några månader senare blev hon gravid. Han ville inte behålla men hon hade bestämt sig och så blev det. Sex år har gått och han har inte ett hårstrå kvar på huvudet längre.

Detta är kommentarer och historier berättade av mixade personer i min närhet som jag känner väldigt bra.

  • Alltså jag vet ju att både vita och svarta män vill vara med mig för jag e mixad liksom.
  • Jag va med en svart kille som jag dejtade en gång så vi låg i sängen och myste från ingenstans han bah: Om vi hade fått barn så hade dem inte varit så mörka.
  • Typ alla mixbarn har föräldrar som inte lever ihop.
  • När jag var liten så blev man ju kallad både det ena och det andra, det var inte förrän i vuxen ålder man förstod att vissa saker som ens mormor sa eller kallade en egentligen var fel.
  • Det är så tragiskt Collins min unges morfar är kardiolog, men massa människor som träffar honom har alltid mage och fråga mig ifall han skall bli rappare eller dansare.

Detta är kommentarer jag har fått höra under min uppväxt av släkt och människor som är från samma land som mig och släktingar som ej bor i Europa.

  • Akta dig för mixade tjejer från Västindien de håller på mycket med häxeri.
  • Mixade kvinnor och män har ett sånt jävla översitteri som de fått från vita människor
  • Mixade människor tycker att de är bättre än alla andra svarta.
  • Det va en mixad tjej som kom fram till mig och särbehandlade mig för att hon trodde jag var mixad när jag har ursprung från Östafrika.
  • Akta dig Collins för vita kvinnor de vill bara ha dina mixade barn, sen kommer hon springa snabbt därifrån . Du skulle aldrig vinna en vårdnadstvist som svart man i Sverige även ifall du skulle ha rätt i sak.

Jag vill utifrån en mans perspektiv med rötter från den afrikanska kontinenten berätta om det problematiska i allt ni läst ovan.

Foto: Afropé

Idag kallar många människor sig världsmedborgare, vi lever i ett otroligt internationellt samhälle på många olika sätt. Människan föds, växer upp och förökar sig. Generation efter generation och samhällen utvecklas.

Förr i tiden i väst var det väldigt förbjudet med blandäktenskap, givetvis utvecklas allting i samhället åt olika riktningar. I Stockholm ser man idag många mixade relationer oftast mellan en svart man och en vit kvinna. Det har också blivit allt vanligare med mixade relationer mellan olika folkgrupper i framförallt storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det som dock fascinerar mig är fascinationen som många människor har idag kring barn och människor med mixat ursprung. Jag tänker primärt på dem som har mixat ursprung av svarta och vita gener. För mig är det någon slags obehagskänsla som dyker upp av att, något så förbjudet förr i tiden, helt plötsligt ”är det finaste som finns”. Jag tänker ofta på hur vi alla som inte är mixade kan, vill och orkar objektifiera något så mycket.

Objektifiering och sexualisering

Resultatet blir direkt också att vi svarta män blir så otroligt sexualiserade, för någonstans i allt det här behövs våra spermier för att göra saker möjligt. Det är liksom som att jag är där för att sprida mina spermier och skapa massa bebisar och för att du ”eventuellt som vit kvinna” skall få din dröm uppfylld.

Varför förstår inte vi människor när vi reproducerar saker som uppfattas som negativt. Jag kan förstå att smak, preferenser är subjektivt men det är otroligt problematiskt att rangordna barn som finare än andra barn utan att förstå att det sker en objektifiering. Jag kan bli väldigt ledsen när folk ibland inte tänker tillbaka på hur saker var förr och istället ändrar sitt resonemang kring sina uttryck eller väljer sina uttryck varsamt.

Afrikanskt perspektiv kring mixade barn under slaveriet.

Jag fick berättat för mig någon gång i tonåren av en äldre kongolesisk man att dödande av mixade barn i den svarta kvinnans mage var ett vanligt fenomen. Anledningen var oftast att just mixade barn var ättlingar till en slavägare och våldtäktsman. Ifall man inte valde att döda barnet i magen lät man kvinnan föda barnet och sen lade man ungen i en korg och ner i floden eller sjön. Detta är ett afrikanskt perspektiv som många människor inte känner till.

Västerländskt perspektiv

Där var du som ljusare mörk person positivt särbehandlad istället. Just det fenomenet reproducerar vi människor än idag här i väst undermedvetet och många av oss svarta människor gör också det även om vi känner till den andra sidan av kontexten.

Attitydförändring

Mixade barn är inte leksaker, gosedjur och ”det bästa av båda världar”. De är barn med känslor, sinne och intellekt. De skall inte inpräntas att de är bättre än oss svarta och sämre än vita. Mixade barn är resultat av att en svart och en vita bildar ett barn som är en individ i sitt sammanhang.

Begrepp, språk och definition

M-ordet härstammar inte ifrån något positivt och bör heller inte vara något som förändras för att vi vill sudda bort en negativ del av en historia. M-ordet kommer från ordet mula som är en korsning mellan häst och åsna. Åsnan i detta sammanhang är dum, och den svarta föräldern definieras utifrån det. Den vite föräldern definieras utifrån hästen som den klokare. Så ni som använder m-ordet för att definiera er själva eller andra som gör det för att definiera mixade bör sluta, för det är problematiskt och egentligen väldigt negativt laddat. Uttryck som blandras är väldigt problematiskt, tänk på att vi har haft ett rasbiologiskt institut där forskare gjorde skillnad på oss utifrån hur vi såg ut och ras används för att definiera djur. Vi människor i Sverige som har svenska som första språk bör förstå att det som betyder någonting icke så laddat på engelska klingar inte så gött på svenska alltid. Ni som har läst så här långt, våga göra en förändring i ditt språk och din syn på saker. Våga googla, låna en bok på närmsta biblioteket för att läsa på lite och inte hela tiden följa massa konstiga trender.

Mbote na bino

Collins Luther Zola

Hårpillande, objektifiering och kulturella skönhetsideal krockar

Följande skedde när jag gick i högstadiet, någon gång mellan årskurs 7 och 8 – jag var en av få svarta på hela min skola.

– Fan vilket jävla gött hår du har!
– Får du afro om du sparar ut?
– Jag ber dig Collins om du sparar afro så får du 100 spänn av mig.
– Av mig också.
– Lyssna! Nu är vi tolv personer. Ta det gånger 100 spänn, det är 1 200 spänn, det är mycket pengar.

Några av de mest kända afrofrisyrerna satt på välkända kvintetten The Jackson 5. Här under ett uppträdande i Jim Nabors Show, 1970 - Foto: Wikimedia Commons
Några av de mest kända afrofrisyrerna satt på välkända kvintetten The Jackson 5. Här under ett uppträdande i Jim Nabors Show, 1970 – Foto: Wikimedia Commons

När min far var ung, i gymnasieåldern, så hade han afro. I Demokratiska republiken Kongo och många andra delar av den afrikanska kontinenten är det viktigt hur håret ser ut, på både män och kvinnor.

Då, när min far var ung, runt 70- och 80-talet, var normen att männen skulle ha kort hår, rakat i linjer. De skulle absolut inte ha afro och de fick absolut inte fläta håret, för det var en sak som kvinnor sysslade med. De skulle absolut inte ha hål i öronen heller, också det var något som kvinnor sysslade med.

När de gick i skolan så brukade lärarna titta om barnen borstat tänderna, tvättat öronen, kammat och klippt håret, och även fixat naglarna, allt detta kontrollerades av lärare. Långt ifrån min verklighet som jag vuxit upp med i Sverige.

När jag var liten brukade min pappa klippa håret på mig och mina syskon. Då var vi bara pojkar i familjen, men sedan dess har vi fått en lillasyster i syskonskaran också. Min pappa berättade mycket om hur man klädde sig och hur frisyrerna såg ut, samt att detta bestämdes av föräldrarna när han växte upp. Papporna bestämde över pojkarna rätt hårt kring sådant som frisyren. Ifall föräldrarna levde ihop så bestämde mammorna över döttrarnas flätningar eller rakpermanent/relaxing och papporna lade sig aldrig i det.

När mina skolkompisar frågade mig om mitt hår och frisyrer kände jag mig obekväm. En av anledningarna var att svarta i Afrika och svarta i USA förhåller sig lika, fast ändå olika kring frisyrer och hårprodukter. Den bilden av svartas frisyrer som mina skolkamrater hade var från USA och hiphop- och reggaekulturen. Den skilde sig något enormt ibland ifrån hur det var i Afrika och framförallt i Demokratiska republiken Kongo och i de centrala delarna av Afrika, samt även i vissa delar av Västafrika, som till exempel i Kamerun, Benin och Senegal.

Jag är uppfostrad att inte fråga om människors hår, ta i andras hår eller hålla på och kommentera. Det var liksom mamma, pappa och familj som gjorde det. Jag tackade nej till att spara till afro genom att ljuga och säga att jag skall göra det.

Anledningarna till att jag ljög var för att det var svårt för mig att förklara att hårfrågor kanske hanterades lite annorlunda hos oss, att det ibland krävdes långa utläggningar hemma i familjen om huruvida det skall sparas hår på huvudet eller inte. Jag kände även att om jag hade gjort det så hade det bara varit för kompisarnas och brudarnas skull, inte för att det var mitt eget val. Samt att jag kände mig obekväm med hela situationen och hur håret skulle tas om hand.

Frågor som med jämna mellanrum kunde hagla var om fenomenet cornrows (utbakade flätor). Så fort brudarna i skolan hade sett en video på Bow Wow, då skulle de börja fråga mig om cornrows istället för afro och varför jag inte testade flätor.

Cornrows (utbakade flätor) - Foto: Wikimedia Commons
Cornrows (utbakade flätor) – Foto: Wikimedia Commons

Jag hade kusiner på besök, sommaren innan gymnasiet, som annars bodde i Frankrike. De här kusinerna är jämnåriga med mig. De hade båda cornrows och när både tjejer i min omgivning som jag gick i skolan med, idrottade med och umgicks med privat såg detta ville de gärna se mig i exakt likadana flätor. Jag var lite intresserad av att skaffa flätor då tjejerna bad om de liksom. Fast ändå intresserade det mig inte genuint att skaffa flätor, då jag kände att det inte är en diskussion jag ville ta med min farsa och absolut inte om min förklaring är att jag vill testa något nytt och se lite annorlunda ut… för tjejernas skull.

Samtidigt frågade jag mig mellan 13 – 16 års ålder varför mitt hår var så jävla intressant hela tiden och varför jag skulle behöva svara på vissa frågor om normer som ung tonåring. Det var rätt svårt att hantera. Jag förstår tjejerna i vissa sammanhang och kan förstå killarna med, då jag inte är normen. Dock säger det en hel del om vårt samhälle i Europa, om vad som är normaliserat och inte. Samtidigt var det ju komplext med föräldrar som höll stenhårt i vissa kongolesiska normer för att hålla mig så lågt borta från det västerländska afroamerikanska idealet, vilket jag ibland tyckte var fel av mina föräldrar.

Idag har det förändrats en hel del i Demokratiska republiken Kongo när det gäller frisyrer, framförallt hos män är det mycket mer normaliserat med cornrows och permanentat hår nu än det var förut.

Numera, i vuxen ålder, kan frågan om afrot dyka upp, men det är extremt sällan.

Mbote na bino

 

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

Skaparen av kontot @SvartKvinna träder fram

För knappt en månad sedan skapade hon kontot @SvartKvinna. På rekordkort tid har hon nått över 1500 följare både på Twitter och Facebook och på Instagram har hennes konto nära 18000 följare. Ikväll träder hon fram i Aftonbladet TV:s program ”Partiprogrammet”.

Thegambia.nu kan berätta att det är 24-åriga Fanna Ndow som ligger bakom kontona. Hon upprättade dessa konton för att uppmärksamma och visa på den sexualisering, exotifiering och rasism som många svarta kvinnor utsätts för idag. Att uppmärksamma och lyfta fram dessa företeelser är av största vikt i dagens samhälle. Via ”SvartKvinna” har Fanna Ndow tydligt påvisat den ständiga objektifiering och rasism, med upprepade strukturer, som råder i vårt samhälle.

Fanna skriver själv på Facebook;

Jag var anonym till en början för att jag var osäker på hur initiativet skulle mottas. Men nu slopar jag anonymitetsgrejen för att kunna medverka och lyfta frågan i olika forum. Jag var också anonym för att förlägga fokus på sakfrågan, nämligen kontinuiteten i händelserna hundratals kvinnor runt om i Sverige hamnar i. Vad jag personligen har upplevt är därför i min mening ointressant.

Ikväll ser ni henne framträda i Partiprogrammet klockan 19.00.

Se Fanna, Mihae Roland och Sara Abdollahi live på Scandic Grand Central eller online på Aftonbladets TV.

Uppdatering 20:40
Läs gärna Fannas egen debattartikel på debatt.svt.se

svartkvinna banner
copyright @svartkvinna

Thegambia.nu skrev om #svartkvinna när kontona precis startats här!

 

 

 

 

 

Kiqi Dumbuya
Kiqi Dumbuya

Rekordmånga följare på Instagram för @SvartKvinna

svartkvinnaFör två dagar sedan, den 10:e mars startades konton på Twitter, Facebook och Instagram under namnet @SvartKvinna. Kontona har upprättats för att uppmärksamma Sexualisering, Exotifiering och Rasism. ”SvartKvinna påvisar de upprepande strukturerna av den ständiga objektifieringen vi lever i” enligt beskrivningen på Facebook-kontot. Thegambia.nu har fått ställa några frågor till kvinnan bakom kontot.

Att uppmärksamma dessa företeelser ligger både i tiden och är fortfarande något som är viktigt att sprida budskapet om. Under det senaste året har media i Sverige haft åtskilliga debattartiklar och krönikor om ämnen som rasism, exotifiering av svarta och sexualisering av kvinnor, vilket inte är några nya företeelser. Detta konto aktualiserar viktiga ämnen ännu en gång men på ett helt nytt sätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Thegambia.nu har ställt några frågor till ”Svart Kvinna”:

Vad vill du uppnå med dessa konton? – Jag vill uppnå en ökad medvetenhet hos folk. Jag vill att folk ska börja fundera över vad de faktiskt säger till människor. Men framför allt, är SvartKvinna en sida för just svarta kvinnor. Tillsammans belyser vi vad vi har upplevt genom åren. Tillsammans bevisar våra berättelser att dessa strukturer i vårt samhälle finns, det är inga isolerade händelser eller ett fåtal ”idioter”, det är tyvärr en bredare uppfattning som måste belysas. Jag tror att man först måste visa upp problemet och skapa medvetenhet hos folk för att sedan verkligen kunna ta tag i den större problemet. Nämligen att vi lever i ett rasistsikt och sexistiskt samhälle.

Hur fick du idén? -Jag fick idén av att göra någonting av alla de upplevelser jag och mina vänner bär på när jag en kväll ute i Stockholms uteliv fick två vidriga kommentarer på samma kväll. Jag kände att nu får det vara nog, folk måste skärpa sig. Jag har funderat länge fram och tillbaka hur det ska göras tills jag tänkte att citat och instagram kändes smartast och mest effektivt för att nå ut brett.

Finns det något mer som du vill nå ut med? – Jag vill nå ut med att våra upplevelser inte är överdrivna. Alltid får vi höra att det ena eller det andra inte var så farligt. Jo, det är farligt om det händer så pass många av oss upprepande gånger. Det är inte att vara överkänslig. Det är att inse verkligheten vi lever i och försöka förändra den!

Vi tackar SvartKvinna för intervjun och önskar att hon uppnår sina förhoppningar att skapa något bättre för oss alla!

Det finns en stort behov i vårt samhälle idag att uppmärksamma oss själva och varandra på gamla invanda strukturer som behöver brytas för att ändra normer där vita och män står för normbildningen i vårt samhälle. Det här är ett av många sätt att väcka både debatt och den björn som sover i sitt lugna bo. Det är dags att lyfta dessa frågor högst upp på dagordningen och att ifrågasätta våra egna fördomar, förutfattade meningar, objektifiering, rasifiering och ojämlika strukturer i vårt samhälle. Under de två dagar dessa konton varit igång har @svartkvinna fått (i skrivandets stund) över 9900 följare på Instagram, 270 följare på Twitter och över 180 gillningar på Facebook.

fatou touray 2013