Etikettarkiv: pippi långstrump

Rasistiska strukturer försvinner inte med ny rasism

Februari 2013 180
Ur boken: ”Barnens Lexikon”

För en vecka sedan visade SVT en dokumentär från det som kom att kallas ”tårt-gate”, med Makode Lindes tårta formad som en svart kvinnokropp och med ett blackface målat i Makode Lindes ansikte, vars huvud placerats för att gestalta tårtkroppens huvud. Dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar i tårtans nedre del, vilken var menad att symbolisera den region en vagina skulle ha varit placerad om det varit en riktig kvinnokropp. Tårtan och dess symbolik startade ett ramaskri inte bara i Sverige, utan i hela världen.

I dokumentären får vi dels se konstnären själv, Makode Linde berätta om den händelse som blev världsnyhet, dels intervjuas Nathan Hamelberg och Victoria Kawesa. Tårtan kom till viss del att bli ett startskott för kritik mot hur svarta i Sverige fortfarande kan komma att avbildas på ett rasistiskt, stereotypt sätt med Blackface-tradition och andra stereotypa sätt att avbilda svarta. På ”tårt-gate”, följde också debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat och senare även debatten om seriealbumen med Tintin på Kulturhusets barnavdelning och nu i dagarna även om Pippi Långstrump.

I dokumentären, liksom på många andra håll när debatten ”den fria konsten” diskuteras, är det viktigt att fundera på om det här ”fria” sker på bekostnad av andra människors frihet? Ska en fri konst, fri för konstnären att få uttrycka sig, ske på bekostnad av att afrosvenskar (i detta fall) ska känna sig otrygga, hetsade mot och diskriminerade? Det är dessa två delar av det hela som måste ställas mot varandra. Idag är det inte tillåtet att uttrycka sig hatiskt mot människor, oavsett om det sker inom konsten eller i andra forum i vårt samhälle, det är därför vi har lagen om ”hets mot folkgrupp”. Problemet med denna lag V/S den fria konsten, är att sätta gränser och veta var gränsen går.

Det jag tycker att man ofta missar i den här debatten är att sätta sig in i andra människors liv och situation. Inte bara för stunden, utan när det gäller afrosvenskar tycker jag det är jätteviktigt att fundera på identitet, historia och den diskriminering som alltid skett och fortfarande sker av vita, mot svarta, världen över, men i synnerhet i ett land där majoriteten är vita. Men kan inte plocka ur det som sker här och nu, från historien. Den diskriminering som sker idag, sker på grund av hur svartas historia sett ut, genom kolonialism och slavtid, det är omöjligt att ignorera.

Vem det handlar om, vem som är utsatt, tycker jag Victoria Kawesa uttrycker tydligt i dokumentären:

”När jag fick veta att även kulturministern var inblandad och hade skurit av tårtan precis vid vaginan så blev jag chockerad av att det här kan pågå och att alla runt omkring skrattade och applåderade detta som var så smärtsamt för oss andra, svarta personer, afrosvenskar i Sverige.”

Delar av Sveriges rasistiska historia plockas också upp i dokumentären och sprider lite ljus över den smärta som än idag skakar om afrosvenskar i dagens samhälle och även många av oss vita svenskar, som är föräldrar till afrosvenska barn. Vi som föräldrar, oavsett om vi är vita eller svarta har som uppgift att ge våra barn en trygghet, stärka dem i deras personlighet och det blir nästan omöjligt i ett samhälle som lyfter fram svarta människor som mindre vetande, ger svarta en historia de inte själva valt, i ett nutida sammanhang.

Dessa Blackface, dessa nidbilder av svarta, bygger på förtryckande och rasism och måste därför motarbetas och inte välkomnas i någon naiv tro att vi ska komma till rätta med rasistiska strukturer genom att återinföra nidbilder som begravts. Rasistiska strukturer kommer inte att försvinna för att vi lyfter in rasistiska nidbilder i vår samtid.

DNs Jonas Thente, (som för övrigt visade redan när debatten om Lilla Hjärtat pågick att han inte någonstans förmådde sätta sig in i vad kritiken handlade om) skrev härom veckan:

”Medan vi på kultursidorna och i seminarierummen diskuterade Tintin, ”Lilla hjärtat” och fördomsfulla godispapper, växte Sverigedemokraterna till 13 procent.”

Det visar att Jonas Thente återigen missar målet totalt i sina försök att raljera över och förminska sina meningsmotståndare! Många av oss som strider mot att dessa nidbilder ska fortsätta spridas i samma takt som brott som hets mot folkgrupp i from av hatiska kommentarer, uttryck, misshandel och andra former av kränkningar, gör det för att vi lever i en vardag där vi lever med att bli utsatta eller att våra familjemedlemmar utsätts regelbundet eller någon gång i bland för dessa brott och kränkningar som påverkar dem och oss under resten av våra liv.

Jag har hört den kommentaren till leda nu. Så fort en debatt blossar upp om rasistiska stereotyper så kommer det någon och menar att ”det är såna här debatter som SD vinner röster på”.

DSC_6337
Afrofobirapporten som presenterades tidigare i år, visar hur illa det är ställt för många afrosvenskar i vårt land.

Det är ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder för att SD ska få fler eller färre röster. Det finns ingen av oss som strider mot dessa rasistiska nidbilder, för att vi tror att det är den enda rasism våra familjemedlemmar utsätts för. Vi strider mot dessa nidbilder, för att vi, tillsammans med våra barn, syskon, föräldrar eller vänner försöker leva drägliga liv, där våra nära och kära ska respekteras för de personer de är. Vi strider mot dessa nidbilder för att vi är förbaskat trötta på att våra barn blir förminskade till Blackfaces, Pickaninnys som representationer av deras kroppar. Vi strider mod dessa nidbilder, samtidigt som vi strider mot att våra anhöriga, våra allra mest älskade ska slippa bli nedslagna, slippa försvara sin hudfärg, sin existens, sitt berättigande att leva i vårt gemensamma land. Det är liksom ingen motpol att strida för mänskliga rättigheter på flera olika fält och flera olika nivåer.

Jag tror de flesta med afrosvenska barn i Sverige idag som debatterar och strider mot Blackfaces och andra rasistiska nidbilder, på samma sätt måste strida mot rasism och afrofobi som drabbar våra barn på deras förskolor, skolor, på bussen och tunnelbanan, på tågen, flygplatserna, på ICA, COOP och Hemköp. Vi strider mot detta i hissen, på lekplatserna, i tvättstugan, på gården, på Försäkringskassan, bion och barnteatern. Kort sagt, vi strider mot rasism för att vi försöker ge våra barn en trygg miljö där de är inkluderade i stället för att bli behandlade som tillfälliga hyresgäster, vars framtid vi inte behöver bry oss så mycket om. Det är en kamp som inte har någon början och inte heller något slut, då den är ständigt pågående.

Vi försöker bygga upp och uppfostra en generation barn som känner att de har samma rätt att ta för sig, samma rätt att gå till biblioteket utan att känna sig kränkta av gamla nidbilder diverse konstnärer känner behov av att få uttrycka. Vi försöker leva ett liv, inte vinna ett SD-krig.

Fatou Touray
Fatou Touray

Krönika: SVT, Pippi Långstrump och rasismen

Igår meddelade SVT att de tagit initiativet till att (efter samråd med Saltkråkan AB) klippa bort material som kan uppfattas som stötande ur nyutgåvan av Pippi Långstrump. I nyutgåvan har man förbättrat ljud- och bildkvalité från tv-serien ”Här kommer Pippi Långstrump” som sändes första gången 1969. Ett ramaskri, som alltid uppstår i kommentarer och i sociala medier när man vill ta bort förlegade bilder och uttryck för att våra barn ska slippa dras med samma rasistiska stereotypa bilder och texter som redan visats flera varv, men ingen protesterar om att man ”gör om originalet” när man förbättrar ljud och bild.

Foto: Shippmeansen
Foto: Shippmeansen

Dessa ramaskrin om att ändra i Astrid Lindgrens alster är en ständigt återkommande debatt och vi såg nyligen en liknande debatt om gardiner som såldes i Astrid Lindgrens Värld.

Världen förändras, det vet vi alla, men det finns många människor som har svårare än andra att ta till sig och acceptera förändringar. Särskilt svårt tycks många som inte själv är utsatta, eller har egna familjemedlemmar som är utsatta ha att inse vikten av förändringar i just dessa fall.

Det som gör det hela lite svårare att förstå är varför man skulle vilja att ens barn får höra N-ordet i en barnfilm. Varför skulle man vilja att ens barn, även om de inte är mörka och drabbade av rasism, lära sig använda ett så rasistiskt och förnedrande uttryck och varför någon förälder skulle vilja visa när Pippi snedställer sina ögon för att förlöjliga asiater, är helt obegripligt. När jag läser kommentarer runt om på nätet blir jag förvånad över den ilska detta framkallar och kan inte riktigt förstå grunden i den heller. Det enda jag lyckats utröna är att det tycks handla om någon slags nostalgitripp för en del föräldrar.

Hade vi varit lika ovilliga att ändra i en barnbok som innehöll drogpropaganda, mäns våld mot kvinnor eller något annat som vi vet att barn kan påverkas negativt av?

Mina barn är nu för stora för Pippi, men jag gissar att jag så småningom får ett gäng barnbarn och för deras skull är jag evinnerligt glad att man väljer att ta bort N-ordet och den nedvärderande grimasen med de sneda ögonen ur Pippi-serien. Men inte bara för dem. Jag har ett gäng brorsbarn, blonda, söta, fina små barn och mina barnbarn kommer också att få klasskamrater och vänner som är blonda och blåögda och jag är glad att man tar bort dessa nidbilder, för att alla dessa barn ska få lära sig om verkligt människovärde, där de inte är förmer än mörkhyade, brunögda små barn. En barndom där man är jämställd med sina kamrater och inte behöver lära sig om strukturer i samhället där den ena personen är överordnad en annan på grund av hudfärg.

Det borde ligga i alla engagerade, empatiska, omtänksamma föräldrars intresse att se att dessa stereotypa nidbilder på asiater och afrikaner försvinner.

Hur kan man vara ovillig att förbättra vår värld? Hur kan man vara ovillig att dela med sig av sina vithetsprivilegier för att låta alla människor få en värdig plats i samhället? Ett samhälle går alltid att förbättra på flera fronter, varför vara ovillig till det?

Fatou Touray
Fatou Touray

Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson får svara på frågor från thegambia.nu

Efter den kritik som riktats mot Astrid Lindgrens Värld har man valt att sluta sälja de gardiner vars motiv blev kritiserat i sociala medier. Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson har därför fått möjligheten här att besvara en del av den kritik som kommit under den senaste veckan.

Vi var de som först rapporterade om era gardiner, som senare har dragits tillbaka och följts av ett uttalande som kan betraktas som en ursäkt (?). I går noterade vi dock att ni gick ut med ett nytt uttalande i frågan och en lite tydligare ursäkt och den kritik som lade sig vid borttagandet av försäljningen av gardinerna tillsammans med ert första uttalande, tog ny fart i många forum efter ert senaste uttalande HÄR!

Kritiken handlar alltså inte om att man kritiserar Astrid Lindgren, då hon anses vara ett barn av sin tid, utan kritiken kommer dels av att man väljer att nyproducera gardinerna, men också att man från ALV inte ser det problematiska i framför allt texter ur Pippi Långstrump i Söderhavet, sett utifrån dagens samhälle och barnen som lever i Sverige idag. Jag har därför ett antal frågor jag skulle vilja be dig svara på:

Om man ville nyproducera motiv ur Pippi Långstrump med originalillustrationer, är det verkligen möjligt att ingen i tillverknings- eller försäljningsprocessen insåg det problematiska i att använda motiv där Kurrekurredutterna för tankarna tillbaka till kolonialtiden och där de agerar undersåtar till Pippi Långstrump?

Vad gäller tillverkningen kan jag inte uttala mig då vi inte är med eller ansvarar för den processen. Vad gäller försäljningen, att vi tog in produkten hos oss så har vi som jag sagt tidigare till media missat just denna produkt vilket vi är ledsna för.

Hur tänker man för övrigt när det gäller problematiska ord och bilder, som kommit att ha en helt annan betydelse idag, med den kunskap vi har idag, jämfört med den kunskap som generellt fanns när Astrid Lindgren skrev sina böcker och skapade sina berättelser?

Vi har det hela tiden med oss det i vår arbetsprocess, hur kan det tolkas, uppfattas? Just i detta fall missade vi det vilket vi är ledsna för.

Hur tänker ni runt den vithetsnorm som är uppenbar i just denna berättelse?

Vi tycker att alla människor är lika mycket värda vilket vi också hela tiden arbetar utifrån i allt vi gör i Astrid Lindgrens Värld.

Även om detta var okänt för Astrid Lindgren när hon skrev sina böcker, hur tänker ni att ni kan påverka utvecklingen av Astrid Lindgrens sagofigurers värld på ALV idag så att alla barn kan känna sig delaktiga, representerade på ett sätt där de inte känner sig nedvärderade samt hur arbetar ni för att göra upp med förlegade nidbilder i Astrid Lindgrens Värld?

Vi arbetar utifrån vår värdering att alla människor är lika mycket värda. I vår arbetsprocess har med oss hur det vi gör kan tolkas, uppfattas. Återigen så missade vi just detta när vi bestämde oss för att sälja gardinerna med det trycket.

Bild: Klugschnacker
Bild: Klugschnacker

Problemet enligt många kritiker är att Astrid Lindgrens Värld fortfarande missar målet. Boken Pippi Långstrump i Söderhavet är mycket problematisk. Många av de problematiska bilderna och även vissa ord är bortplockade i de senaste utgivningarna, samtidigt finns grundberättelsen med ojämna maktförhållanden kvar och de vita maktstrukturerna är tydliga genom sagan.

Problemet med gardinen eller berättelsen som gardinen kommer ifrån, är inte att man skulle kalla Pippi, eller Astrid Lindgren för den delen, för rasist. Nej, absolut inte. Vi kan alla se att Pippi klart och tydligt talar om att här ska ingen buga sig för henne. Problemet är istället att kurrekurredutterna, och indirekt då svarta folk, i dessa berättelser och på gardinen framställs som typiskt korkade och självvalt underordnade de vita. Man missar att tydligt lägga fram varför kurrekurredutterna ser på Pippi, som vit, som högre stående och finare än de själva. Man glömmer av att lyfta fram det som är det stora problemet. Nämligen att de vita är de som orsakat de svartas syn på sig själva. Att fortsätta sprida dessa bilder och ord är att fortsätta normalisera kolonialism och vithetsprivilegium.

Många som kritiserar just denna debatt för att vara ”ickefrågor” och för att kritikerna till dessa förlegade bilder, borde ta tag i ”riktig rasism” i stället, missar att det här är EN liten del av just den ”riktiga rasismen”. Så länge vi fortsätter sprida dessa nidbilder av kolonialism, nedvärderande representation av svarta och upprätthålla de vita maktförhållandena så fortsätter även rasismen spridas generation efter generation. När vi väljer att ta tag i rasistiska strukturer och utmana framtiden genom att bryta gamla invanda mönster, det är då vi verkligen arbetar med ett lika värde perspektiv för alla människor och det är också så vi kan bryta tankebanorna för de ljushyade och mörkhyade barn vi uppfostrar idag.

Att barn inte skulle påverkas av dessa negativa bilder av mörkhyade människor i barnlitteraturen, har vi en hel generation vuxna afrosvenskar som kan visa motsatsen på. Det finns tack och lov en uppsjö av författare som lyckas skildra barn med olika hudfärg, utan att för den sakens skull illustrera eller skriva nedvärderande om någon hudfärg.

kiqi

Fatou Touray
Fatou Touray

Astrid Lindgrens Världs ursäkt följs upp av oförstånd

I söndags kunde vi, som första media, följt av många andra medier, rapportera om att Astrid Lindgrens Värld sålde gardiner med motiv av barn i kolonial anda som viftade med palmblad för att svalka Pippi Långstrump. I måndags togs gardinerna bort och några timmar därefter gick Astrid Lindgrens Värld ut med en offentlig ursäkt där man berättade om att gardinerna hamnat till försäljning av misstag. På tisdag gick de ut med en förklaring som fick många afrosvenskar och andra kritiker att lyfta på ögonbrynen och undra om det var ett försök av Astrid Lindgrens Värld att ta tillbaka sin ursäkt?

 

Kritiken var stark över att Astrid Lindgrens Värld inte bemötte kritiken förrän ett dygn efter den uppkommit på deras Facebook-sida. Därefter drogs försäljningen av gardinen tillbaka och från Astrid Lindgrens Värld meddelande man via olika medier att man snart skulle komma med ett uttalande. Någon timme senare kommenterade man då det som skett. Kritiken klingade då ut, både på Astrid Lindgrens Världs Facebook-sida, där mycket av kritiken uppkommit, men även i olika stängda forum på Facebook där diskussionen förts. De allra flesta tyckte saken var utagerad då Astrid Lindgrens Värld plockat bort gardinerna både från sin försäljning på nätet och i souvenirbutiken på Astrid Lindgrens Värld, samt meddelat att gardinerna funnits till försäljning av misstag.

Det som därefter skedde var att massor av rasistiska kommentarer började komma upp, där man använde kränkande ord, kallade kritikerna för inte bara nedvärderande ord, utan grovt rasistiska ord, samt även hot. Något förvånande enligt många kritiker, då Astrid Lindgrens Värld valde att inte plocka bort kommentarer förrän på tisdagen. Då många av de rasistiska och hotfulla kommentarerna skrivits på danska, kan man kanske förmoda att diskussionen förts i något rasistiskt forum som länkat till Astrid Lindgrens Värld på Facebook.

Tisdag kom ändå ett nytt uttalande från Astrid Lindgrens Värld:

”Angående diskussionen kring gardinen med motiv ur boken ”Pippi Långstrump i Söderhavet”

Vår avsikt har aldrig varit att göra någon ledsen eller upprörd, vi förstår och respekterar att bilder kan uppfattas på olika sätt. Vårt uppdrag är att göra Astrid Lindgrens sagor till verklighet med hennes böcker och originalillustrationerna som förlaga i allt vi gör. Vi välkomnar diskussioner om våra produkter, men vi har nu valt att radera alla kommentarer här på vår facebooksida gällande detta ämne, på grund av att diskussionen började föras på ett sätt som flera blivit illa berörda av samt hamnat utanför sakfrågan och det som rör vår verksamhet.
Ytterligare kommentarer kring detta på vår sida kommer att tas bort.
Vi svarar gärna på frågor, men ber er att fortsättningsvis ta personlig kontakt med vår VD Jocke Johansson via mail eller telefon.

Vi vill också uppmana alla som är intresserade att läsa ett utdrag ur boken ” Pippi Långstrump i Söderhavet” där illustrationen är tagen ifrån. I texten tycker vi att Astrid Lindgrens budskap och ställningstagande angående alla människors lika värde oavsett hudfärg framgår tydligt.”

 

Därefter citerades en bit ur boken Pippi Långstrump i Söderhavet.

En av kommentarerna som skrivits till inlägget kan du läsa nedan:

kommentar på ALV

 

Den debatt som därefter uppstod i vissa forum var att Astrid Lindgrens Värld inte alls förstått kritiken från början och därför i princip gjorde om samma tabbe igen. Efter att gardinerna plockats bort, var många av kritikerna överens om att Astrid Lindgren inte är problemet i sig, inte heller var det någon som kallade henne rasist, i de forum som diskussionerna gick. Problemet är däremot att ALV väljer att nyproducera gardiner som då innehåller en av dessa förlegade bilder, när valet av bildutbudet är stort och skulle kunna innefatta flera olika bilder, där de svarta inte framställs som koloniala, förlegade, slavliknande bifigurer.

Att vissa av Astrid Lindgrens texter blivit förlegade med åren, genom att vårt synsätt förändrats och det faktum att författaren var uppväxt i en tid då fördomar flödade i vildare strömmar än idag och kunskapen saknades om vår omvärld, är en sak samt att allt sågs ur ett vitt perspektiv och inte utifrån de grupper man valde att återberätta. Många afrosvenskar har av just dessa skäl, börjat undvika vissa av Astrid Lindgrens berättelser, medan andra hängivna sagoläsande föräldrar, ändrar själv i texterna med penna och tipp-ex, för att ge sina barn Astrid Lindgrens sagor utan att behöva ge sina barn den förlegade och nedsättande bild av mörkhyade som är ett faktum. Man kallar till exempel inte Pippis pappa för ”N-ordet-kung”, utan i stället bara ”Kung” eller ”Söderhavskung”. Just denna saga är den som anses mest problematisk. Inte bara för de bilder som finns, eller ”N-ordet” som upprepas, men även för att berättelsen är formad i en tid då mörkhyade människor fortfarande sågs som koloniserade, mindre vetande och framställdes som mycket stereotypa. Detta blir självklart problematiskt om man vill uppfostra sina barn, oavsett hudfärg till att bli starka, självständiga individer, att alla har samma människovärde, samt empatiska och med samma rättigheter som andra barn.

Vi har kontaktat Astrid Lindgrens Världs VD Jocke Johansson och ställt några frågor till honom. Dessa frågor och svar kommer att publiceras under kvällen på thegambia.nu

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Astrid Lindgrens Värld drar tillbaka kritiserad Pippi-gardin

Thegambia.nu publicerade sent igår en artikel gällande en gardin där två mörkhyade barn fläktar Pippi Långstrump med stora blad. Gardinen ifråga har under dagen tagits bort från Astrid Lindgrens Världs sortiment, både i deras fysiska butik och i webbutiken.

Astrid Lindgrens Värld (ALV) har fått ta emot mycket hård kritik på webben och i sociala medier under det senaste dygnet. Illustrationen på den nu borttagna gardinen kommer ursprungligen från berättelsen ”Pippi Långstrump i Söderhavet” (1948).

Till P3 Nyheter säger ALV:s försäljningschef;

– Vi såg det inte på det sättet. Vi tänkte inte den tanken. Men jag förstår ju nu att det är olämpligt att ha en bild på de här färgade killarna som fläktar Pippi Långstrump.

Thegambia.nu har utan framgång försökt att nå Saltkråkan AB:s pressansvarige för ett uttalande.

 

kiqi

Astrid Lindgrens Värld säljer gardiner med motiv av barnslavar

Foto: Emilie Abrahamsson
Foto: Emilie Abrahamsson

Astrid Lindgren är känd för sina fantasifulla, levande barnboksberättelser som fängslat många barn runt om i världen. Under senare år har många börjat ifrågasätta flera av Astrid Lindgrens karaktärer, då mörkhyade människor ofta har lyfts fram i slavliknande skepnader och även N-ordet används i olika berättelser. I går besökte Emilie Abrahamsson, vars son är född i Sydafrika Astrid Lindgrens Värld. Med stor förvåning såg hon en gardin till försäljning i souvenirshoppen med motivet av Pippi Långstrump som sitter ned med en prinsesskrona på huvudet, hennes pappa som brukar kallas ”N-ordet-kung” bredvid och två mörkhyade barn som står och fläktar Pippi med stora palmblad.

Den nedvärderande bilden på de två svarta flickorna befäster bilden av svarta som slavar, enligt många kritiker och föräldrar till mörkhyade barn, både vita och de föräldrar som själva är mörkhyade, upplever ofta denna typ av bilder som förnedrande och nedvärderande och många är trötta på den förenklade och kränkande bilden av svarta i ett vitt majoritetssamhälle. Att även mörkhyade barn behöver sunda, friska förebilder att se upp till och inte nedtryckta svarta slavar, som arbetar som slavar för att tillgodose vita med deras behov, som de flesta mörkhyade barn kan känna igen sig i, men inte identifiera sig med.

 

Att en så pass stor och välbesökt turistanläggning som Astrid Lindgrens Värld och även varumärket Astrid Lindgrens butiker på nätet och på barnanläggningarna säljer denna typ av souvenirer med motiv som detta 2014 är mycket förvånande för många.

Emilie Abrahamsson har ifrågasatt motivet på Astrid Lindgrens Värld på Facebook och många har kommenterat hennes inlägg. Så här har Emilie Abrahamsson skrivit i inlägget:

”Vi tillbringade en härlig dag i er fina park igår. Tyvärr fick vårt besök en mycket trist avslutning när vi besökte er butik för att köpa med oss lite souvenirer hem. Som mamma till ett afrosvenskt barn undrar jag hur ni tänker när ni säljer gardiner där bruna barn agerar slavar åt Pippi? Varför vill ni upprätta denna rasistiska bild genom att sälja gardiner som denna? Vem kan jag kontakta för att få svar på mina funderingar?”

Vid denna artikels publicering har det gått nio (9) timmar sedan Emilie Abrahamsson kritiserade och ifrågasatte motivet och ännu har varken hon eller någon annan som kommenterat inlägget fått något svar eller någon förklaring från ansvariga.

Emilie Abrahamsson berättar:

”Vi besökte parken igår och på väg ut ur souvenirshopen snubblade jag över bordet med dessa gardiner. Min son är född i Sydafrika och med honom på armen frågade jag tjejen i kassan hur de tänker då de säljer produkter som denna. Hon bad om ursäkt och skulle tala med sin chef. Men som sagt, ännu är det ingen från ALV som orkat höra av sig…”

En likadan gardin, eller en liknande med det kritiserade motivet, säljs även i Astrid Lindgrens Världs nätbutik här.

Fatou Touray
Fatou Touray