Etikettarkiv: plundring

Katolska kyrkan i Kongo-Kinshasa visar stöd för oppositionen – samtidigt väntas omröstning i senaten

Torsdagsdygnet har inletts och i Kongo-Kinshasa går man snart in på sitt fjärde dygn av demonstrationer och protester mot den sittande presidenten Kabila och hans försök att hålla sig kvar vid makten. Idag väntas också senaten rösta på det beslut som kan komma att göra detta till verklighet. Landets största kyrka, romersk-katolska kyrkan, visar nu sitt stöd för den protesterande oppositionen. Den officiella dödssiffran är just nu uppe i 42 personer, men på många håll menar man att det rör sig om betydligt högre dödssiffror.

Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 - Foto: Privat
Folkuppror i Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 – Foto: Privat

Romersk-katolska kyrkans ledare, ärkebiskop Laurent Mosengwo Pasinya, kritiserar nu öppet den sittande regeringen och president Kabilas försök att skjuta upp nästa års presidentval. Man backar upp oppositionen och deras fördömande av de reformändringar som skulle hjälpa den sittande presidenten att behålla makten i landet i flera år till. Man menar att regeringens agerande, där man de senaste tre dagarna ska ha dödat minst 42 personer, strider mot de mänskliga rättigheterna och visar på ett styre som inte kan få fortsätta.

Oppositionen tog till gatorna på måndagsmorgonen 07.00 för att protestera mot de lagändringar som skulle kräva en ny nationell folkräkning innan nästa presidentval. Räkningen i sin tur skulle komma att ta år att organisera i ett så stort och relativt fattigt land som DR Kongo. Enligt senaste uppskattade siffran (2014)
beräknas Kongo ha en befolkningsmängd på dryga 77 miljoner.

Omröstning väntas i senaten under torsdagen

Med nästan halva befolkningen tillhörandes den katolska kyrkan så förstår man hur starkt kyrkans ställningstagande väger och vilken effekt deras uttalande kan komma att ha. Den föreslagna ändringen, som redan godkänts av underhuset i parlamentet i lördags, vilket i sin tur kan tyckas märkligt då detta var en helgdag, väntas tas upp för omröstning i senaten under torsdagen.

I ett uttalande ska ärkebiskop Mosengwo Pasinya enligt Reuters ha sagt;

Ärkebiskop Mosengwo Pasinya, andra från höger i bild - Bild: Commons/Carolus
Ärkebiskop Mosengwo Pasinya, andra från höger i bild – Bild: Commons/Carolus

”Vi tar starkt avstånd från och fördömer varje försök som syftar till att illegalt skjuta upp genomförandet av valen 2016” och tillägger att myndigheter och tjänstemän underblåser våldet”, innan han sedan fortsätter att säga;

”Vi fördömer också de handlingar som nu har orsakat dödsfall och gör en brådskande vädjan – Sluta döda ert folk, marschera inte på askan av era landsmän”.

Vittnen som befunnit sig vid Kinshasas huvudsjukhus, Mama Yemo, har berättat hur man sett vakter från presidentens eget garde promenera in på en avdelning där sårade oppositionsanhängare behandlas, öppnat eld och allvarligt skadat flera av dem.

Bekräftar uppgifter

Sydafrikanska Vodacom Group har bekräftat för media att Kongos regering under måndagen beställt en strypning av alla internet- och textmeddelandetjänster i landet, från samtliga mobil- och internetleverantörer som levererar dessa tjänster till DR Kongo.

Generalsekreteraren för den afrikanska avdelningen hos Internationella förbundet för mänskliga rättigheter (franskt förkortat, FIDH), Paul Nsapu, har i ett uttalande sagt att landets säkerhetsstyrkor dödat minst 14 personer under måndagen och 28 personer på tisdagen. Inga siffror för onsdagen har ännu kommit fram.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

UPPDATERING! Fortsatt oroligt i Kongo-Kinshasa – all mobiltrafik avstängd

Uppdaterad 21 januari, 11:15 – Efter att en grupp studenter i Kongo-Kinshasas huvudstad lyckats komma över ett okänt antal vapen blossade nya strider upp under tisdagseftermiddagen. Under natten mot onsdagen kom sedan information om flera byggnader och verksamheter som ska ha plundrats och vandaliserats. Samtidigt är all mobiltrafik via internet och telefon helt avstängd. Protesterna mot att landets president försöker förlänga sin tid vid makten, vilket inte stöds av de gällande lagarna i landet, fortsätter.

Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 - Foto: Privat
Kongo-Kinshasa, 19 januari 2015 – Foto: Privat

Sedan tidigt på tisdagsmorgonen har man stängt ner all mobiltrafik i landet vilket gör det svårt att få fram aktuell information och skapa sig en helhetsbild av situationen i landet. Kinshasa är just nu till stor del isolerat från omvärlden.

På tisdagen hade en grupp på minst hundratalet studenter kommit över ett okänt antal vapen och nya strider blossade upp mellan ungdomarna och militären i huvudstaden Kinshasa. Uppgifter om flertalet skadade och ett antal döda är den senaste information Afropé har tagit del av. Flera oppositionsledare ska också ha fängslats.

Under natten till onsdagen har rapporter om flertalet byggnader som ska ha vandaliserats och plundrats kommit in. Både butiker, en kyrka och andra lokaler ska ha utsatts för skadegörelse. I kommunerna Matete, Lemba och Ngaba pågår fortfarande mycket oroligheter och enligt obekräftade uppgifter har myndigheterna nu börjat lyssna av telefoner som används på det fasta nätet.

Uppgifter på onsdagsförmiddagen gör gällande att militären fått order om att invadera ett av Kinshasa största universitet och campus, UNIKIN.

UD avråder sedan tidigare från alla icke-nödvändiga resor till landet och till vissa delar avråder man helt från resor. Enligt senaste uppdateringen idag skriver man också att man fått uppgifter om plundringar och skottlossning på olika håll i Kinshasa.

Med anledning av säkerhetsläget i Kinshasa uppmanas svenskar och övriga nordbor i DR Kongo att noga följa nyhetsrapporteringen, samt undvika onödiga förflyttningar och folksamlingar.

Afropé fortsätter följa läget i DR Kongo..

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Ingen plats är perfekt, men det blir vad man gör det till

Jag var och hälsade på ett av mina hem förra veckan. Jag åkte tillbaka till England. Många fantastiska minnen började smyga sig tillbaka. 2009 flyttade jag dit. Jag hade precis studerat ett år i USA och jobbat en andra säsong på Mallorca som sport- och fitnessinstruktör, sångerska och dansare på ett hotell på södra delen av ön.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag flyttade dit 2009. Jag hade varit i England under högstadietiden, men då bara i London som jag älskade.

Nu skulle jag alltså till Preston. Jag hade aldrig hört talas om staden men visste att det låg väldigt nära Manchester och Liverpool. Jag ville jättegärna fortsätta studera på engelska men kände att jag inte fick ut det mesta möjliga av den högskolan jag studerade på i USA.

Jag hade sökt till fem universitet i Storbritannien och kom in på allihop. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände en viss stolthet.
Jag minns att jag velade en hel del men bestämde mig till slut för att gå på statistik.

The University of Central Lancashire hade en riktigt bra medieavdelning, och enligt undersökningar så blev en hel del elever anställda efter examen, vilket var avgörande för mig. Dessutom så var professorerna och lärarna journalister som jobbat på BBC, Sky News och Al Jazeerah bland annat.

Jag minns att jag precis gjort mig av med gips, på högra foten och benet, efter en frakturskada som skedde under ett dansnummer på scen i Mallorca. Jag var otroligt svag och haltade en hel del under mina första månader i Preston. Jag var tvungen att operera foten för att den hade läkt helt fel och jag hade ont varje dag. Trots skadan så hade jag verkligen mitt livs bästa tid.

Jag var helt övertygad om att det skulle regna hela tiden, maten skulle vara kass och folket skulle ha riktigt torr humor. Planen var att stanna i ett år och sedan åka tillbaka till Kalifornien, helst San Diego.

Jag hade ingen aning om att jag skulle falla för den lilla staden i norr och känna mig som hemma där. Jag träffade fantastiska vänner, inspirerande lärare och lärde känna staden som om jag vore tillbaka i min hemstad Västerås. Det är klart att jag hade mina upp och nergångar, speciellt när det gällde min hälsa, men det stoppade inte mig från att skapa minnen för livet.

Jag är stolt över mycket som hände i England. Förutom att ta examen så kändes det otroligt bra när jag blev President för The African Caribbean Society på mitt universitet.

Majoriteten av universiteten i England (även otroligt många i USA), har en liknande förening. Det kanske låter som om det vore en klubb för endast afrikaner och karibier, men det var för alla som var intresserade, nyfikna, inspirerade och helt enkelt gillade afro-karibisk kultur, musik, historia och dess samhällsfrågor.

Jag var ansvarig för en hel förening och var tvungen att leda en grupp på sju styrelsemedlemmar. Det kändes stort och otroligt utmanande. Den största utmaningen var att jag var svensk med afrikanskt ursprung. Vissa samhällsfrågor kunde jag inte alltid relatera till.

Under augusti 2011 så startades The England Riots. En ung svart man, Mark Duggan, blev skjuten till döds av polis i Tottenham, norra London, och det följde ett uppror i landet. Ungdomar vandaliserade polisbilar, plundrade affärer och provocerade polis i olika delar av landet. Trots att det visade sig att nära 80% av de som blev arresterade i Manchester var vita, så lade brittisk media mest energi på alla svarta ungdomar som var inblandade. Helt plötsligt så fick jag se en helt annan bild av England som var mindre trevlig.

Jag gick in och undervisade min streetdance-klass i Blackburn som vanligt en torsdag kväll och möttes av en mindre trevlig syn. Min chefs mor och vänner var på besök i dansstudion den kvällen. På väg upp för trapporna så hörde jag “tänk vad de där svarta har förstört efter att vi släppt in dom i landet”. Jag var otroligt chockad av struntet jag fick höra. Innan jag hann komma in i salen så hörde jag hur min chef som ägde dansstudion säger “Lägg av! Det finns karibier och afrikaner som bott här sedan 40/50- talet och är mer britter än vad vi är. Och om ni hade tagit er tid för att läsa riktig fakta hade ni sett att de upproren som skedde i Manny (Manchester), knappt hade svarta ungdomar involverade. Det var vita britter som skapade mest problem.”

När jag väl kom in i salen så kände jag mig otroligt lättad över att det åtminstone fanns en person som inte var fördomsfull, utan hade något vett i huvudet.

När höstterminen sedan började, så skulle ACS (African Caribbean Society) hålla i den regelbundna debatten. Vi kunde diskutera allt från skolavgifter, samkönade äktenskap, hudblekning och musik, till religion och kläder. Det bestämdes snabbt att ett av ämnena skulle vara ‘The England Riots’. Vanligtvis brukar vi hinna med minst tre ämnen per möte, men den här dagen så diskuterades endast alla uppror. Många av de svarta medlemmarna hade upplevt otroligt mycket negativitet. De hade fått höra rasistiska kommentarer, blivit trakasserade av polis och fått fula blickar slängda åt deras håll. En ung man med rötter i Dominika berättade hur han för första gången kände att det var otroligt svårt att vara en svart ung man i England.

Innan afrofobi blev en otroligt viktig fråga i Sverige så hade jag helt ärligt inte haft många tillfällen då jag kände att min hudfärg spelade någon större roll. Nu fick jag för första gången uppleva något obehagligt. Det spelar ingen roll vilken hudfärg dessa arresterade ungdomarna hade. Att använda ett dödsfall som ursäkt för att stjäla ifrån butiker är fel, vem som än begår brottet.

När jag nu var på väg tillbaka till Preston igen så hade jag inte tänkt på upproren på ett par år om jag ska vara ärlig. Jag läste igenom min Facebook-startsida på tåget från Manchester till Preston, när jag såg alla status om hur upprörda vänner var över alla främlingsfientliga partier som vuxit i Europa. Då mindes jag för första gången på länge allt som hade hänt sommaren 2011.

Fördomar och trångsynta människor finns det runt om i hela världen. Ingen plats är perfekt. Jag var otroligt glad över att vara tillbaka i Preston och England, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg vissa händelser, även de negativa ibland. Inte för att sitta och vara negativ, utan för att komma ihåg att människors fula sidor kommer fram ibland… det gör ju att man kan uppskatta all genuin inre skönhet många har.

Jag skulle kunna sitta i en evighet och skriva om alla möjliga upplevelser jag hade i England, men jag tror jag sparar det till en annan gång. Hoppas att ni kan ignorera alla galna fördomar där ute och uppskatta alla öppensinnade människor runt omkring er.

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana