Etikettarkiv: Politik

Första kvinnliga presidentkandidaten i Somalia

Somalias första kvinnliga presidentkandidat heter Fadumo Dayib, men kallas för Deeqo. Deeqo betyder ”tillräcklig” och gavs till henne då hon var det första överlevande barnet i familjen. Innan henne hade elva barn i familjen dött i sjukdomar som hade kunnat förebyggas. Att vara det tolfte barnet i familjen och den som överlevde är också roten till hennes motivation att tjäna mänskligheten. Deeqo själv har höga förväntningar på vad hon själv vill skapa för ett land som drabbats av mer än två decennier av instabilitet, om hon skulle bli vald till president.

Deeqo, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube
Fadumo Dayib ”Deeqo”, presidentkandidat i Somalia Foto: Print Screen från Youtube

Deeqo föddes i Kenya, dit hennes mor flyttade efter att ha förlorat sina barn. De deporterades tillbaka till Somalia 1989. När inbördeskriget startade i Somalia 1990, flydde Deeqo till Finland med sina syskon, som ensamkommande barn. Hon tillbringade 26 år som flykting i Finland, men hade alltid sina Somaliska rötter i åtanke och en önskan om att återvända.

Att bo i Finland har gett henne många privilegier som hon sannolikt inte skulle ha haft i sitt eget land, berättade Deeqo till Okey Africa, i en intervju som gjordes med henne nyligen.

Deeqo har studerat i både Finland och vid Harvard University. Bland annat har hon studerat internationell folkhälsa och hon är för närvarande doktorand vid Helsingfors universitet.

Somalia är fortfarande mycket mansdominerat, så när Deeqo meddelade att hon ställer upp som presidentkandidat, var det många som hade svårt att tro det. Deeqo själv tror att hon som president, om hon skulle väljas till det, kommer att kunna sätta stopp för eventuella framtida al-Shababuppror.

I intervjun med Okay Africa nyligen så uppgav hon följande:

”Jag kommer att göra detta även om det innebär min död, eftersom det är min medborgerliga plikt. Det är en moralisk skyldighet för oss att se vårt land bli en säker plats.”

 

Fadumo Dayib (Facebook)

Fadumo Dayib (hemsida)

Källa: Okay Africa

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

 

 

FN: Den Eritreanska regimen begår brott mot mänskliga rättigheter

En ny FN-rapport visar utbredd tortyr, mord, sexuellt slaveri och tvångsarbete i det nordöstafrikanska landet. FN:s undersökningskommitté rekommenderar att skicka ärendet till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Internationella brottmålsdomstolen i Haag Foto: Vincent van Zeijst
Internationella brottmålsdomstolen i Haag Foto: Vincent van Zeijst

En nästan 500 sidor lång rapport som FN:s experter har arbetat med sedan förra året, visar att de eritreanska myndigheterna står bakom de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Bland annat blir anhållna och fångar på landets fängelser utsatta för grymma former av tortyr, vilket inkluderar simulerad drunkning, sexuella övergrepp och flera fall där människor tvingas att titta direkt på den brännande solen i timmar.

Enligt rapporten, som publicerades onsdag den 8:e juni, är brotten som begåtts ”omfattande och systematiserade” i fängelser runt om i Eritrea.

”Eritrea är en auktoritär stat. Det finns inget oberoende rättsväsende, inget parlament och andra demokratiska institutioner i Eritrea. Detta har skapat ett vakuum när det gäller samhällsstyrning och rättsstaten, vilket har resulterat i straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts under ett kvarts sekel. Dessa brott pågår fortfarande idag”, säger ordföranden i FN:s undersökningskommitté, Mike Smith, i ett pressmeddelande.

Eritreas president, Isaias Afwerki, har styrt landet med järnhand sedan 1991 och har skapat en mycket repressiv regim, där det inte är ovanligt att politiska motståndare och många andra utsätts för godtyckliga gripanden, dödas, torteras eller ”försvinner”.

Flyktingar från Eritrea är en av de största grupperna av människor som söker asyl i Europa. Under 2015 sökte 47.000 eritreaner skydd i ett europeiskt land.

Smith: De skyldiga måste inför domstol

Brotten begås i syfte att skapa rädsla och undvika uppkomsten av motstånd mot regeringen bland befolkningen, säger rapporten.

Rapporten visar också att ”enskilda individer, däribland tjänstemän på högsta regeringsnivå och i det styrande partiet – Folkfronten för demokrati och rättvisa – samt höga officerare bär ansvar för brott mot de mänskliga rättigheterna och andra grova kränkningar.”
I de flesta fallen är det den nationella säkerhetstjänsten som är ansvarig för de många godtyckliga gripandena, tvångsförsvinnanden och tortyr i officiella och inofficiella fängelser.

”Det finns ingen reell möjlighet att det eritreanska rättssystemet kommer att hålla de skyldiga till svars på ett rättvist och öppet sätt. Förövarna av dessa brott måste åtalas och offrens röster måste höras”, säger Mike Smith.
”Därför bör det internationella samfundet nu vidta åtgärder för att se till att människorna bakom de grymheter som begås i Eritrea, ställs inför rätta,” betonar Mike Smith.
Detta bör ske ”vid rätt tidspunkt” av antingen Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, nationella domstolar eller andra rättsinstanser där man kan säkra en trovärdig rättssak.

Samtidigt har det insamlats högar av bevis mot ett antal individer, som FN:s kommitté har anledning att tro är ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna. OHCHR (Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter) har meddelat att dessa bevis – under strikt vittnesskydd – kommer att göras tillgängliga för relevanta institutioner, inklusive domstolarna, för att säkerställa rättvisa för det eritreanska folket.

Ingen förbättring av mänskliga rättigheter

Enligt den nya rapporten, har det inte skett någon förbättring av de mänskliga rättigheterna i förhållande till vad kommittén dokumenterade i Eritrea i deras första undersökningsrapport som publicerades i juni 2015.
Rapporten påpekar att eritreaner fortsatt är utsatta för att utöva militärtjänst på obestämd tid, godtyckliga fängslanden, diskriminering av religiösa och etniska grunder, sexuellt och könsrelaterat våld och mord. Dessutom finns det exempel på repressalier mot personer för brott eller helt enkelt fel beteende, som familjemedlemmar påstås ha begått.

Enligt OHCHR är den tidsmässigt obegränsade militära värnplikten en av de mest uttalade skälen till att eritreaner flyr landet.

Rapporten baserar sina slutsatser på 833 vittnesmål från Eritrea, däribland 160 skriftliga anmälningar som inkommit från mitten av 2014 till mitten av 2015.

De tre medlemmarna i FN:s undersökningskommitté har inte fått tillstånd att resa in Eritrea. Landets regering kritiserade FN-rapporten omedelbart efter offentliggörandet i Genève och betecknar de nästan 500 sidornas starka kritik som ”ensidig”, skriver flera medier.

Källor: Miami Herald och Un News

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

Malmö Stads svek mot afrosvenskar

Malmö Stad har länge ansetts ligga i framkant med sitt arbete mot afrofobi. Nu gör Socialdemokraterna och Miljöpartiet en helomvändning och tillsammans med Sverigedemokraterna röstar de emot fortsatt riktat arbete mot afrofobi i Malmö, trots alarmerande rapporter om afrofobi. Fortsätt läsa Malmö Stads svek mot afrosvenskar

Varför kan inte Afrika bli demokratiskt?

Jag förstod tidigt att jag , i Sverige, alltid kommer att vara en representant för Benin. Jag är ofta den första beniniern som folk möter, som om jag vore en exotisk fågel de inte hört om förut. Idag är jag vuxen och upplever att jag ännu mer förväntas vara en levande landguide. Jag känner pressen för att alltid vara redo, vare sig det är i en chatt på dejtingappen Tinder, eller med en ny människa på tunnelbanan. Jag bör ha koll på antal invånare, import, nationalrätt och politisk utveckling. Jag måste ofta googla fram svaren, för det går ju inte att år 2016 ge samma siffra på antal invånare som under 2006. Är det konstigt att den politiska utvecklingen inte är det främsta ämnet när mamma och pappa ringer?

Jag träffade nyligen den zambiska ambassadören i Skandinavien, Edith Mutale, som lovordade Benin för att ännu en gång lyckats genomföra ett fredligt val. Presidentvalet som var planerat till februari, ändrades till mars då det fanns röstberättigade medborgare som ännu inte fått röstkortet. Ja, jag tror många håller med mig om att man i Afrika får tacka gudarna för varje val som inte leder till inhemsk konflikt och dödsoffer. Det är en seger för befolkningen när en president lämnar över makten utan strid, även om det är oklart hur den nye makthavaren kommer att agera. Sanningen är att när det gäller politiken måste man räkna sina välsignelser.

Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr
Benins demokratis fader, Mathieu Kérékou. Foto: Ricardo Stuckert/ABr

Jag växte upp under presidenten Mathieu Kérékou, som satte landet på den globala kartan för sitt marxistiska styre. Förutom hans starka tro på marxism-leninism, hade han starka relationer till andra stora ledare på kontinenten. Han var på många sätt en inflytelserik president, men är nog mest känd för att ha introducerat ett flerpartisystem i Benin. För den stora bedriften fick han titeln Le père de la démocratie au Benin (Benins demokratis fader). Idag räknas Benin som en av de få afrikanska stater som utifrån västerländska mått räknas som en demokrati, och jag tror att det är tack vare vår demokratis fader, Mathieu Kérékou. Andra demokratiska kämpar är till exempel Senegal, Sydafrika och Botswana. Sen kan det diskuteras vilka krititerier som är viktigast att prioritera för att erkännas som en demokrati.

Yayi Boni, som nu överlämnat tronen i Benin hade suttit två mandatperioder, vilket innebar att det var dags för en ny man att ta plats. Det lär dröja ett tag innan en kvinna blir president, men vi kan glädja oss åt att kvinnor har rösträtt och kan avancera i politiken. Ja, man får räkna sina välsignelser.

När jag i Sverige blir tillfrågad om den politiska situationen i hemlandet, brukar mitt svar låta ungefär ”det är stabilt, men minsta lilla kan ändra på det”. Det kan kännas konstigt för någon i Sverige, men jag är övertygad om att det ser ut såhär för många andra afrikansvenskar med familj kvar på kontinenten. Jag tror inte att man förstår hur ömtålig demokratin i Afrika är. De flesta människor i Väst har någorlunda koll på den transatlantiska slavhandeln, och man vet att statsgränserna inte alltid sett ut som dem gör idag. Man vet att Frankrike, Storbritannien och Portugal skapade stora kolonier, men det är inte många som är upplysta kring hur det gick efter att stormakterna lämnade kontinenten. Då och då träffar jag personer som vill veta varför det finns så mycket krig på kontinenten eller varför man inte kommit så långt med att skapa demokrati. Mellan raderna känns det som att de egentligen säger ”hur svårt kan det vara?”. Det många människor tyvärr missat är att majoriteten av dessa afrikanska stater vart tvungna att börja om i samband med självständigheten. Det blev en form av pånyttfödelse som jag inte hör något om i diskussionen.

Benins parlament. Foto: Sophie Graubert
Benins parlament. Foto: Sophie Graubert

Hur kan vi överhuvudtaget jämföra demokrati i Afrika med demokrati i Väst? Det blir ungefär som att jämföra förutsättningar hos en 40-åring som haft tillgång till bra skolor, vård och bostad, med en 50-åring som inte haft tillgång till något av det ovan nämnda. Som ni förstår är det fel och omoraliskt med en sådan jämförelse, men ändå görs det. Demokrati är inte ett färdigt paket som ska implementeras likadant på alla under begränsad tid. Vi har alla olika utgångspunkter och referensramar. Glöm inte det!

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

 

 

 

 

 

Oroligheter i Gambia och bland exil-gambier, människorättsorganisationer starkt kritiska till regeringen

Den senaste veckan har Gambia haft mycket oroligheter på grund av den politiska situationen i landet. Många exil-gambier börjar organisera sig och vara öppet kritiska mot den sittande regeringen. Något som var ovanligt för bara en vecka sedan.

I Serekunda hölls demonstrationen Foto: Fatou Darboe , Afropé
I Serekunda hölls demonstrationen Foto: Fatou Darboe , Afropé

Torsdag den 14 april hölls en fredlig demonstration i Serekunda, av oppositionspartiet United Democratic Party (UDP). Solo Sandeng, en framstående ledare för UDP fängslades och medlemmar i UDP hävdar att han dog i förvar efter att ha torterats av Gambias National Intelligence Agency (NIA). Ungdomsledaren för UDP, Fatoumata Jawara, fängslades även hon och tros ha lidit av livshotande skador.

Ett antal demonstranter ska ha gripits och sitter fortfarande häktade. Förutom Sandeng har dessutom ytterligare två demonstranter dött i häktet under senaste veckan.

Corinne Dufka som är västafrikansk chef för Human Rights Watch kräver att regeringen bör säkerställa en oberoende och opartisk utredning kring Sandengs död, samt att fredliga demonstranter omedelbart bör friges. Alhagie Ceesay, en journalist som godtyckligt fängslades i juli 2015 och som för närvarande är allvarligt sjuk, bör även han friges.

”Sandengs meningslösa död i häktets förvar tycks vara den senaste i en lång rad övergrepp mot den politiska oppositionen i Gambia”, säger Corinne Dufka, Human Rights Watchs västafrikanska chef och tillägger;

”Detta fall ökar oron för att den gambiska regeringen kommer att intensifiera sina nedslag på oberoende röster inför valet i december”

President Yahya Jammeh Foto: Jagga
President Yahya Jammeh Foto: Jagga

”Det misstänkta dödsfallet av oppositionspolitikern Solo Sandeng och gripandet av hans partiledare Ousainu Darboe och andra partimedlemmar under den senaste veckan styrker Gambias regerings repressiva karaktär”, meddelade Human Rights Watch, Amnesty International och ARTIKEL 19 härom dagen.

I december 2016 planeras presidentvalet i Gambia att hållas och det blir då det femte sedan president Jammeh tog makten i en oblodig kupp 1994. ECOWAS vägrade sända ut observatörer till den sista mätningen 2011, med hänvisning till hot mot oppositionen och väljarna. Ett brett spektrum av oppositionsgrupper har länge krävt valreformer, inklusive oberoende valkommission och lika tillgång till offentliga medier.

Väggmålning i West Field, Serekunda Foto: Fatou Darboe , Afropé
Väggmålning i West Field, Serekunda Foto: Fatou Darboe , Afropé

Under den fredliga protestmarsch som hölls den 14 april, viftade demonstranter med banderoller med slagord som: ”Vi behöver valreformer och yttrandefrihet”. Demonstrationen hölls i Serekunda, Gambias största stad. Säkerhetsstyrkor bröt upp demonstrationen och många av deltagarna greps.

I lördags, den 16 april samlades medlemmar från oppositionspartiet UDP åter igen för att kräva rättvisa för Sandengs död och frisläppandet av medlemmar från deras parti. Polisen sköt då tårgas mot demonstranterna och arresterade minst fem verkställande medlemmar i UDP, varav partiledaren Darboe var en av dem.

Alhagie Ceesay, den journalist som godtyckligt fängslades i juli 2015 är VD för den oberoende radiostationen Terenga FM. Han greps den 2 juli 2015 av NIA efter att privat ha delat en bild där en pistol riktades mot ett fotografi på president Jammeh. Bilden cirkulerade på Internet och det var inte Ceesay som skapat bilden. Terenga FM har stängts ned flera gånger under de senaste åren.

I mars 2016 yttrade sig FNs arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden. Arbetsgruppen menade att Ceesay blivit godtyckligt frihetsberövad. Arbetsgruppen uppmanade Gambia att släppa Ceesay och lägga ned alla anklagelser mot honom.

”Anklagelserna mot Alhagie Ceesay är grundlösa och han skulle aldrig ha gripits i första hand, Ceesays försämrade hälsa gör det mer angeläget att släppa honom”, menade Fatou Jagne Senghor, regionalchef för organisationen ARTIKEL 19.

Sedan den nuvarande presidenten tog makten har han rutinmässigt och hänsynslöst undertryckt alla former av oliktänkande i landet. Statens säkerhetsstyrkor har genomfört olagliga avrättningar och godtyckligt gripit, häktat och utfört våld mot människor som regeringen kan uppfatta som ett hot. Vidare menar Amnesty International att människor har försvunnit och att hundratals flytt landet på grund av den politiska situationen i Gambia.

Foto: Fatou Darboe, Afropé
Foto: Fatou Darboe, Afropé.se

”Vi är mycket oroade över den illavarslande riktning Gambias regering är på väg mot i upptakten till valet i december. Det är viktigt att Gambia upprätthåller rätten till yttrandefrihet och fredliga sammankomster”, menar Alioune Tine, Amnestys regionchef för västra och centrala Afrika. Vidare säger Alioune Tine: ”Fredliga demonstranter måste omedelbart och villkorslöst friges och alla som är skadade bör få medicinsk behandling utan dröjsmål.”

Fängelset Mile II utanför Banjul Foto: Fatou Darboe , Afropé
Fängelset Mile II utanför Banjul Foto: Fatou Darboe , Afropé

Enligt personer som närvarade vid demonstrationen på torsdagen den 14 april i Serekunda, var demonstrationen lugn. Protesten ledde till att polisen skingrade och arresterade ett flertal personer. De ska enligt uppgift ha förts till fängelset Mile II utanför Banjul, Gambias huvudstad.

Solo Sandeng har ägnat många år av sitt liv åt politiken i Gambia och han har tidigare gripits för sin politiska verksamhet.

Många exil-gambier som tidigare inte har varit öppet kritiska mot presidenten i Gambia av rädsla för repressalier vid framtida besök i sitt ursprungshemland, eller som har nära familj kvar i landet, har den senaste veckan visat allt tydligare öppen kritik mot den sittande regeringen i sociala medier än tidigare. Många kräver öppet presidentens avgång, vilket är en skillnad mot för bara en vecka sedan. I bland annat England har öppna demonstrationer ordnats av exil-gambier mot den nuvarande regeringen och många försöker organisera sig för att kunna stötta oppositionen i Gambia.

Al Jazeera rapporterar också om situationen i Gambia:

Källor: Amnesty International, ARTIKEL 19, Human Rights Watch

Fatou Darboe
Fatou Darboe

Över 200 döda och över 100 barn har kidnappats i Etiopien

I lördags uppgavs att 140 personer i västra Etiopien dödats under en attack utförd av angripare från Sydsudan. Under söndagen steg dödssiffran till 208 döda och 75 skadade. Utöver detta har även 108 barn kidnappats, enligt den etiopiska regeringens talesman Getachew Reda, uppgav Reuters.

Foto: Croberto68
Foto: Croberto68

Attacken ska ha skett i regionen Gambella redan på fredagen. I Gambella och grannprovinsen har fler än 284 000 Sydsudanesiska flyktingar sökt skydd från konflikter. Både kvinnor och barn ska ha funnits bland de 208 döda.

Enligt Getachew ska den Etiopiska försvarsmakten ha vidtagit åtgärder och närmat sig angriparna. Etiopiska styrkor ska ha dödat 60 av angriparna.

Tidigare attacker har skett i samma områden, då det finns enormt mycket vapen på gränsen mellan Sydsudan och Etiopien, dock har tidigare attacker som utförts, varit i mindre skala.

Man tror inte att angriparna har kopplingar till den sydsudanesiska regeringen eller de rebellstyrkor som slog regeringen i Juba under inbördeskriget. Sydsudanesiska tjänstemän gjorde dock inte uttalanden direkt efter attacken.

Källa: Reuters och Al Jazeera

Fatou Touray
Fatou Touray

Intervju med Josefin Jallow: "Det är viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor"

Att lyfta och uppmärksamma unga afrosvenskar som gör skillnad i vårt samhälle, är en av Afropés målsättningar. Idag kan vi presentera en ung, kunnig tjej från Malmö med stark politisk övertygelse, som har mycket tankar och idéer vi alla kan lära oss av. Läs Afropés unika intervju med Josefin Jallow och möt en ung kvinnas feministiska och antirasistiska kamp för ett jämställt samhälle.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

När väcktes ditt politiska intresse och vad var det som fick intresset att väckas för dig personligen?

Jag var medveten om orättvisor som fanns i samhället i rätt tidig ålder, eftersom mina föräldrar var och är aktiva inom politiken.

När jag var 13 så bestämde jag mig för att gå med i Ung Vänster, för att göra förändring på riktigt.

Jag har alltid haft starka åsikter och därför kändes det bra att organisera mig istället för att sitta hemma och bara tycka.

Varför just Ung Vänster?

Min pappa var som sagt med i Vänsterpartiet, och jag kände själv att Ung Vänster var det ungdomsförbund vars åsikter jag sympatiserade mest med. Jag har alltid varit medveten om orättvisor, men ju längre jag var med i Ung Vänster, desto mer förstod jag. Jag förstod att det både var rasism och patriarkatet som låg bakom mycket av de upplevelser jag haft under min barndom. Det var ingen slump att alla rörde mitt hår, eller gav mig och min familj otrevliga blickar. Det var heller ingen slump att oavsett vilka prestationer jag gjort, så var det mitt utseende som var i fokus. Jag sågs, och ses som ett objekt, och inte som en person och detta är det patriarkatet som ligger bakom.

I Ung Vänster så fick jag sätta ord på upplevelser jag haft, och förstod att det var strukturer som låg bakom. Jag förstod att det inte är rimligt hur den ekonomiska eliten bara ökar och ökar sin makt och kapital, medan arbetarklassens makt över sina egna liv minskar. Och sen jag insåg detta så har jag kämpat som en vänsteraktivist för rättvisa.

josefin faktaVilka politiska frågor är viktigast för dig och varför?

De frågor som är viktigast för mig är antirasismen, feminismen och klasskampen. Dessa frågor brinner jag för eftersom jag själv är en rasifierad kvinna ifrån en arbetarklassfamilj, vilket gör att jag är väl medveten om de orättvisor som finns. Att vi år 2016 fortfarande inte lever i ett jämlikt samhälle, är inte okej, och kommer aldrig att vara. Jag är trött på att leva i ett samhälle där jag kommer att ha svårare att få jobb på grund av min hudfärg. Och där jag kommer få lägre i lön på grund av mitt kön. Jag tycker inte att det är okej att arbetare inom välfärden sliter ut sina kroppar med 12-timmars skift och tunga lyft, medan de 65 rikaste människorna i världen äger mer än halva jordens befolkning äger. Därför är dessa frågor viktiga för mig, och jag kommer inte att vara nöjd förrän vi uppnått ett jämlikt samhälle.

Många anser att det inte längre finns ett klassamhälle i Sverige idag. På vilket sätt tycker du att klassamhället påverkar generellt i Sverige idag?

Klassamhället är för mig tydligare än på många år och detta är inte bara någonting jag tagit ur tomma intet. En undersökning av OECD som gjordes år 2014 visade att Sverige är det land i västvärlden vars klassklyftor har ökat snabbast.

Vissa familjer har råd med 3 bilar, en villa och semester flera gånger om året. Medan andra knappt har råd med busskort, bor i trånga hyreslägenheter och aldrig har råd att åka iväg. Att folk anser att det inte finns ett klassamhälle i Sverige idag skulle jag säga är väldigt naivt och jag finner det även komiskt att det bara är människor tillhörande överklassen som säger sådana saker. Att klassklyftorna ökar har gjort att det skapats ett starkt missnöje hos arbetarklassen, och folk har blivit desperata efter en lösning. De problem som finns skylls då till stor del på invandrare och Sverigedemokraternas stöd ökar. Klasskillnader får rasismen att gro, och sätter grupper emot varandra.

Vi måste prata om klass, istället för att förneka dess existens.

Hur tror du att klassamhället skulle kunna jämnas ut och göras mer jämställt?

Jag tror på ett klasslöst samhälle, och att det är det enda som kommer att göra samhället både helt jämställt och jämlikt. När klassamhället försvunnit så finns det ingen anledning att sätta grupper emot varandra, eftersom att alla har samma förutsättningar. Jag tror därför att klasskamp är det som i slutändan kommer att göra samhället mer jämlikt.

Jag tror inte att små socialdemokratiska reformer kommer att leda Sverige in i nån slags ”jämlik utopi”, men självklart finns det småsaker som kan förbättras med hjälp av reformer. Sådana reformer kan till exempel vara 6 timmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik. Detta tror jag skulle bidra till en minskad segregation, men jag tror som sagt inte att små reformer verkligen är lösningen på samhällsproblemen.

Om du fick fria händer att genomföra tre politiska beslut i Sverige idag, vilka skulle det då bli?

Om jag skulle fått genomföra 3 politiska beslut så skulle det självklart ha varit: 6 timmars arbetsdag, öppna gränser för människor som flyr, och att skolan ska omformas och bland annat lära ut mer om rasism, sexism, och hbtq-frågor. Men omformningen ska även innebära avskaffande av dagens betygssystem.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

Intersektionell feminism är en viktig fråga för dig, berätta gärna varför den är viktig?

Feminism har alltid varit en viktig fråga för mig, och redan när jag var 10 år så var feminism ett väldigt vanligt samtalsämne bland mig och mina vänner.

Sexismen har för mig alltid varit väldigt tydlig och en del av min vardag och att kämpa för jämställdhet har alltid varit en självklarhet för mig.

Dock så är det viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor, utan att ta i beaktande den verklighet som rasifierade kvinnor står inför och bedriva en kvinnokamp som är till för alla kvinnor. Den feministiska kampen som förts i över 100 år har lett till förändring, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Och när vi vinner feministiska segrar så måste vi hela tiden ha i åtanke vilka kvinnor det är som gynnas. När vi uppnått ett samhälle där alla oavsett kön har lika mycket makt över både sina egna liv, och har inflytande över samhällsfrågor så måste vi vara kritiska. Vilka är dessa kvinnor? Hur många av dessa kvinnor är rasifierade? Tyvärr så kommer det att finnas hierarkier även när vi uppnått jämställdhet och det är mycket viktigt att alltid ha i åtanke.

Vi måste ha en representativ fördelning i alla delar av samhället. Vi kan inte vara nöjda när vi uppnått en jämn könsfördelning där 50% är kvinnor, om alla kvinnor är vita. Detta gäller dock inte bara rasifiering. Det finns även en bristfällig representation bland till exempel hbtq-personer. Och när hbtq-personer väl visas, så är det oftast vita cis-gaysnubbar. Vi ser sällan transpersoner och när vi gör det så är de aldrig icke-binära transpersoner utan alltid transmän/kvinnor.

Nästa generation ska inte behöva växa upp utan att se sig själva. Dom ska inte behöva växa upp och tro att dom aldrig kan bli nåt på grund av en bristfällig representation.

Du höll ett brandtal på Internationella Kvinnodagen som fått positiv uppmärksamhet. Vad var det viktigaste för dig att lyfta fram i talet?

Mitt tal handlade mycket om varför feminism behövs och att vi som sagt måste bedriva feminism som är till för alla. Men det huvudsakliga jag ville få fram var väl helt enkelt att vi har fått nog. Det är år 2016 och vi är inte ens nära jämställdhet. Vi är trötta på att vara rädda, slita ut våra kroppar i vårt arbete men ändå få en lägre lön, och att bli förlöjligade oavsett hur vi gör. Det är nog nu, och vi måste ta ställning för feministisk förändring just nu.

Är det något du särskilt vill lyfta?

Det är dags att ta ställning nu. Emot rasism, sexism och alla andra sorters förtryck. Vi måste motverka klassamhället och kämpa för rättvisa innan det är försent. Vi måste visa Sverigedemokraterna att rasism inte är accepterat och aldrig kommer att accepteras i det svenska samhället.

Afropé tackar Josefin för intervjun och önskar henne all lycka till i framtiden, inte minst i kampen som många kommer att få skörda frukterna av när vårt samhälle blir mer jämställt! Tack Josefin!

Fatou Touray