Etikettarkiv: Politik

Politikerintervju: Victoria Kawesa F!

Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.
Victoria Kawesa F! Foto: Elisabeth Olsson Wallin.

Valet närmar sig och vi på thegambia.nu har tagit pulsen på ett urval av afrosvenska politiker från några av vårt lands största partier. Vi kommer under några dagar framöver att publicera en politikerintervju per dag. Vi har ställt samma tre frågor till samtliga politiker och idag möter du Victoria Kawesa från F!.

Namn: Victoria Kawesa

Parti: F!

Position i partiet: Nummer tre på riksdagslistan och utrikespolitisk talesperson

Motto: Ett inkluderande samhälle för alla

 

Vad är din respektive partiets hjärtefråga inför årets riksdagsval?

Mina och partiets hjärtefrågor när det gäller att motverka afrofobi är följande: Min hjärtefråga överlag är rasism och strukturell diskriminering. Det första jag vill göra när jag kommer in, det är att se till att afrofobi blir erkänt som ett institutionellt samhällsproblem. Sedan vill jag jobba för jämlikhetsdata och det handlar om att vi ska få indikatorer på hur diskrimineringen ser ut i samhället och jag vill ha in jämlikhetsdata som kan mäta rasdiskriminering i Sverige. Jämlikhetsdata är statistik som visar till exempel hur många afrosvenskar som är arbetslösa, saknar bostad etcetera. När man har dessa kunskaper så kan man sätta in åtgärder. Jag vill också jobba med aktiva åtgärder i arbetslivet och i utbildning. En annan viktig sak för mig är att jag vill stärka unga, svarta tjejer.

Vad vill ni göra för att förbättra afrosvenskars situation i Sverige?

Skola: Det finns studier som visar att afrosvenska barn utsätts för rasistiskt språkbruk, kränkningar av deras personliga integritet. Stereotypa bilder av svarta människor i läromedel och i undervisningen finns och därför måste vi jobba långsiktigt normkritiskt i utbildningsväsendet. Vithetsnormer ska synliggöras som ett maktmedel som marginaliserar afrosvenskar. Barn ska lära sig att vita människor inte är i majoritet i världen, ändå är det de som representeras i media, litteratur och i vår kultur generellt. I Sverige är det viktigt att inte likställa svenskhet med vithet. Svenskhet är något som förändras konstant och idag är afrosvenskar en del av svenskheten, därför kan svenskheten inte definieras som bara vit.

Hur ser ni på den framtida invandringen i Sverige? Alternativen är: bör ökas, bör hållas oförändrad eller bör sänkas?

Bör ökas.

Thegambia.nu tackar Victoria Kawesa för intervjun och hoppas att våra läsare har fått svar på några av sina politiska funderingar inför det stundande valet 14 september 2014.

 

Thegambia.nu är intresserade av intervjuer med afrosvenskar som är politiskt aktiva inom olika partier. Vi söker till exempel fortfarande en afrosvensk representant för centern och kristdemokraterna. Är du eller någon du känner den vi söker? Kontakta oss snarast på gambia@thegambia.nu.

 

Fatou Touray

kiqi

 

 

Politikerintervju: Christina Löwenström – Moderaterna

Christina Löwenström – Pressbild

Valet närmar sig och vi på thegambia.nu har tagit pulsen på ett urval av afrosvenska politiker från några av vårt lands största partier. Vi kommer under några dagar framöver att publicera en politikerintervju per dag. Vi har ställt samma tre frågor till samtliga politiker och idag möter du Christina Löwenström från Moderaterna.

Namn: Christina Löwenström

Parti: Moderaterna

Position i partiet: Riksdagskandidat, Göteborg, plats nr.8

Motto: Jag tror på människan!

 

Vad är din respektive partiets hjärtefråga inför årets riksdagsval?

Moderaternas hjärtefråga i denna valrörelse är hur jobben ska växa fram med människan i centrum. Hur vi ska stärka kunskapsskolan i Sverige.

Mina hjärtefrågor är;
– Hur hjälper vi småföretagen att skapa fler jobb då vi vet att 4 av 5 jobb skapas inom småföretagen. De lever under en stor press med mindre trygghet än många anställda.

  • En bra utbildning, teoretiskt eller praktiskt är nyckeln till utjämna livsvillkor.
  • Det är viktigt att vi blir medvetna om de enskilda mänskliga rättigheterna och blir sedda som individer och därmed respekterade som sådana.

Vad vill ni göra för att förbättra afrosvenskars situation i Sverige?

Vi måste börja titta på de strukturer som håller gruppen tillbaka.

Vi måste även börja inkludera svart/brun hud som typiskt svenskt. Det behövs fler förebilder.
Det är viktigt att dessa svenska barn får behålla oftast den enda identitet de känner till, alltså att vara svensk och inte bli sedda som främlingar i sitt egna land. Dessa strukturer börjar oftast på förskolan, lika väl som att man ska genussäkra förskola och skola skulle man kunna arbeta systematisk med att undanröja dessa strukturer. För att kunna göra detta måste vi fastställa att dessa strukturer finns. Detta försöker jag påverka i skolutskottet där jag är vice ordförande.

Hur ser ni på den framtida invandringen i Sverige? Alternativen är: bör ökas, bör hållas oförändrad eller bör sänkas?

Jag hoppas att asyltrycket på Sverige ska minska och att arbetskraftsinvandringen ska öka. Högt asylmottagande indikerar på en orolig och konfliktfylld värld vilket jag anser att vi bör ställa upp för.

Vi behöver övertala våra andra medlemsländer i EU att dela asylmottagandet mer solidariskt med oss. Jag har drivit frågan om flyktingpeng i Sverige och att EU ska ha en gemensam budget för flyktingmottagandet, då vi har en gemensam gräns och ansvar.

 

Thegambia.nu tackar Christina Löwenström för intervjun och hoppas att våra läsare har fått svar på några av sina politiska funderingar inför det stundande valet 14 september 2014.

 

Thegambia.nu är intresserade av intervjuer med afrosvenskar som är politiskt aktiva inom olika partier. Vi söker till exempel fortfarande en afrosvensk representant för centern och kristdemokraterna. Är du eller någon du känner den vi söker? Kontakta oss snarast på gambia@thegambia.nu.

kiqi

Fatou Touray

 

Politikerintervju: Pa Mbye – Socialdemokraterna

Pa Mbye - Foto: Thegambia.nu
Pa Mbye – Foto: Thegambia.nu

Valet närmar sig och vi på thegambia.nu har tagit pulsen på ett urval av afrosvenska politiker från några av vårt lands största partier. Vi kommer under några dagar framöver att publicera en politikerintervju per dag. Vi har ställt samma tre frågor till samtliga politiker och idag möter du Pa Mbye från Socialdemokraterna.

Namn: Pa Mbye

Parti: Socialdemokraterna

Position i partiet: Ledamot i SDN, Västra Göteborg.
Nummer 12 på listan till kommunvalet.

Motto: Rättvisa och medmänsklighet!

 

Vad är din respektive partiets hjärtefråga inför årets riksdagsval?

Som parti lägger Socialdemokraterna stor vikt vid det medborgerliga skyddsnätet. Att alla ska ha rätt till den hjälp och det stöd som de behöver i olika situationer.

Själv vill jag lyfta frågor som handlar om utbildning, arbetsmöjligheter och möjlighet till bostad och en bra miljö.

Flyktingfrågor och invandringsfrågor är andra mycket viktiga frågor för mig. Varje land har sina regler och har rätt till det. Samtidigt är det så att EU styr mycket. Sverige har en bra invandringspolitik i grunden, men den skulle kunna göras bättre. På 70-talet kom folk mestadels hit som invandrare via turism eller relationer, då var inte trycket lika stort på Sverige eller övriga EU-länderna som det är idag. Idag har vi stort tryck till följd av krig, svält och oroligheter. Det krävs att vi ser till vi möter dessa behov.

Vad vill ni göra för att förbättra afrosvenskars situation i Sverige?

Vi jobbar ständigt mot diskriminering och skulle aldrig samarbeta med ett parti som Sverigedemokraterna. Mona Sahlin, tidigare partiledare för Socialdemokraterna är starkt engagerad i antirasism och sitter idag i styrelsen för den antirasistiska stiftelsen Expo. Vi vill vara med och säkra ett samhälle där alla är lika mycket värda. När det gäller specifikt afrosvenskar så har vi ett tydligt exempel i Västra Sverige, i Floid Gumbo som jobbar mycket genom scen och framträdande med att lyfta fram den positiva bilden av afrosvenskar. Hon skapar en positiv grund för barn och ungdomar att stå på. Det är viktigt att börja redan med våra barn. Jag har själv barn och har jobbat mycket med att skapa en bra självbild och självkänsla för dem som afrosvenskar.

Hur ser ni på den framtida invandringen i Sverige? Alternativen är: bör ökas, bör hållas oförändrad eller bör sänkas?

Vi är för en ökad invandring när behoven finns.

 

Thegambia.nu tackar Pa Mbye för intervjun och hoppas att våra läsare har fått svar på några av sina politiska funderingar inför det stundande valet 14 september 2014.

 

Thegambia.nu är intresserade av intervjuer med afrosvenskar som är politiskt aktiva inom olika partier. Vi söker till exempel fortfarande en afrosvensk representant för centern och kristdemokraterna. Är du eller någon du känner den vi söker? Kontakta oss snarast på gambia@thegambia.nu.

kiqi

Fatou Touray

Flyktingmottagning, för vem?

Arkivbild: Fredrik Reinfeldt Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Arkivbild: Fredrik Reinfeldt Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Jag har länge velat att vi ska prata om VARFÖR vi hjälper flyktingar, istället för att låtsas att vi inte har något val, vilket vi förstås har, eftersom vi tillsammans med Tyskland ligger i topp i Europa. Vi KAN stänga våra gränser. Andra länder gör det. Vi har gjort det förut. Judar som ville flytta hit under andra världskriget skickades tillbaka till Tyskland, mot en säker död. Argumenten var ungefär desamma: De tar jobben. Kulturkrock. Konstig religion. Ohederliga och tjuvaktiga människor. Förmodligen. Man kan inte veta, så bättre att inte släppa in. Baltutlämningen är ytterligare ett exempel på svensk feghet.

Nu blev jag till hälften bönhörd vad gäller fokus i debatten. Statsministern sa i sitt sommartal att flyktingmottagningen kommer att kosta, men vi behöver öppna våra hjärtan, och det är ju rätt och riktigt. Sedan sa han något annat mycket viktigt: ”vi har lärt oss att människor som kommer hit sedan är med och bygger Sverige tillsammans med oss”. Vad det egentligen betyder, för den som är fokuserad på pengar, är att flyktingar kostar ett litet tag. Sedan slutar de kosta och bringar in pengar istället.

Man kan alltså se flyktingmottagning på två sätt, som båda är rätt. Den är en humanitär insats för att människor ska få leva. Men den är också en investering för framtiden. Vi investerar i en bra och värdig mottagning, och om några år har flyktingarna jobb, och betalar skatt, och vi blir totalt sett rikare, även i reda pengar räknat.

Den delen av hans tal försvann dock ur debatten. Den diskuteras inte alls. Allt fokus är nu på flyktingar vs. gamla som svälter och barn som inte får skolböcker. Ska vi ha det ena eller det andra?

SD blev i alla fall lyckliga. Linus Bylund deklarerade med en makaber cynism att det är en ”julklapp” att Reinfeldt uttryckte sig som han gjorde. Fridolin kontrade med att barn som mördas uppenbarligen inte borde kallas för ”julklapp”.

Jag brukar säga att vi inte slentrianmässigt ska kalla den för rasist som vill att vi begränsar flyktingmottagandet eller hela invandringen. Många nationalister är rasister. Väldigt många. Men inte alla. Man måste få ha åsikter om vad vi lägger våra gemensamma medel på – det är en del av demokratin, och det är mycket sådant valet handlar om. Och nu har jag som sagt fått lite som jag ville: vi diskuterar den del av invandringen som är en valfråga, nämligen vill vi hjälpa eller vill vi låta bli att hjälpa. Så då vill inte jag vara sämre. Här är en sifferexercis:

Såvitt jag förstått är de 48 miljarderna för flyktingmottagning en sammanslagning av kostnaderna för de fem åren 2014-2018. Det betyder att det är mindre än tio miljarder per år. Det är förstås mycket, men jag får känslan av att många tror det är 48 miljarder årligen.

Det jag tycker är lite synd är att vi, det vill säga media, är så fokuserade på förändringar i statsbudgeten. Vi vet precis vad restaurangmomssänkningen kostade, men har ingen aning om vad vi gemensamt lägger på annat, såsom myndigheter, sjukvård, skolor, a-kassa osv.

När jag för en tid sedan försökte rota fram summan av de gemensamma medlen, det vill säga skatter + övriga intäkter, fick jag leta ett bra tag för att hitta siffran: Vi spenderar ungefär 1 500 000 000 000 årligen gemensamt via stat, kommun och landsting. Ett tusen femhundra miljarder. De knappa tio miljarderna om året som nu står på alla löpsedlar är alltså 6 promille av dessa pengar. Det är inte så att vi är på väg att gå under pga dem.

Sedan ska vi minnas att de pengar vi spenderar sätter människor som redan bor här i arbete också. Bostäder byggs. Mat lagas. Bert far land och rike runt och driver upp flyktingbostäder som svampar i marken. Man kan tycka vad man vill om det, men han har fått ner dygnskostnaden per flykting till 300 kr, vilket är bra gjort. I spåren av hans och andras frambringande av bostäder lever glesbygden upp.

Det jag vill att vi pratar mer om är det som inte är pengar. Jag skulle vilja att vi som lever här knyter ihop oss med dem som anlänt. För ett drygt år sedan hörde jag av mig till Sollentuna kommun och bad att få bli fadder till en flykting. Vi träffades, jag och de ansvariga, de var förvånade, men trevliga, och skulle höra av sig, men det hände inte.

Jimmie Åkesson Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Jimmie Åkesson Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

En barndomsvän som i många år bodde i Bromölla och Sölvesborg berättar att det faktum att Jimmie Åkessons familj bor i Sölvesborg har gjort att bygden splittrats. Många är för SD, men det finns också en motvåg, som är starkare än i mer neutrala bygder. De tvåhundra flyktingar som placerats där har verkligen tagits om hand av bygden. Insamlingar har ordnats. Man hjälper och stöttar för att verkligen visa att vi svenskar inte är främlingsfientliga. I konflikten med de flyktingkritiska tar människor ställning på ett annat sätt än vi gör som inte möter hatet.

Jag läser deprimerande rapporter från bloggare och journalister som besökt flyktingbostäderna. Starka människor som flytt för sina liv och äntligen tagit sig till Sverige placeras plötsligt långt ute på landet i en idyll, där de är totalt sysslolösa och inte möter en enda svensk. Vilken omställning! Och så dumt och onödigt. De är rastlösa och frustrerade. Det är inte konstigt.

Vi finns ju här, vi som känner oss hemma i Sverige. Vi kan hjälpa till. Skolklasser kan besöka flyktingarna, och barnen kan få prata och leka med flyktingarnas barn. Jag och många med mig kan nog tänka oss att åka någonstans någorlunda regelbundet och lära känna någon. Är säker på att alla har fascinerande levnadsberättelser att dela med sig av. Jag vill gärna lyssna. Jag vill gärna berätta. Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Länge var policyn i Sverige att flyktingmottagning var ett nödvändigt ont. Nu har vi lite kommit ifrån det, och det är nog bra. Vi måste inte hjälpa, lika lite som Norge, Danmark och Finland inte måste. Vi kan strunta i vårt ansvar, precis som våra grannländer. Vi kan liksom de stänga våra ögon och öron och låtsas att det inte är vårt problem att människor förföljs och dör. Och vi kan, liksom SD, bygga vårt utrikesengagemang runt myten att det finns ett smartare sätt: att hjälpa dem som flyr ”på plats” genom att skicka en peng, och låta någon annan fixa. Att så att säga köpa oss fria.

Vi kan se mottagningen som en skyldighet, men mycket hellre som en möjlighet. En chans att bli rikare, både som människor och som land. En chans att göra rätt. Och också att sona.

”Aldrig har jag skämts så över att vara svensk som när jag stod på Karlstad station och såg tågen med tyska soldater resa genom Sverige till Norge”, sa min mormor. Nu är det vi och Tyskland som tar vår chans att hjälpa, till skillnad från de flesta andra länder i Europa.

Det hade gjort min mormor stolt.

Fotnot: Relaterat, Helenas privata blogginlägg Att hjälpa av hat.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Vad är våra politiska partier beredda att göra för att komma till rätta med afrofobi

Det har under en längre tid uppmärksammats från olika håll i Sverige att afrosvenskars negativa situation blivit allt mer påtaglig. Afrosvenskar och människor som lever nära afrosvenskar har försökt hörsamma resten av Sverige på att afrofobin har blivit allt mer utbredd och framför allt att attacker mot afrosvenskar blir allt mer vanliga och grövre.

Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige
Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige

Detta framkom inte minst genom Mångkulturellt Centrums (MKC) rapport om den ökade afrofobin i Sverige, som utkom i början av februari i år. Det finns också ett flertal exempel på personer som blivit utsatta för grov afrofobi under det senaste året, som borde vara mycket alarmerande i sig.

Dels den händelse som gambier-svenska Yusupha Sallah blev utsatt för i höstas då han misshandlades grovt inför sin då 1 ½-årige son, dels att han blev utsatt för misshandeln, men även att han strax efter misshandeln, tillsammans med gambier-svenska Momodou Jallow, politiker, men också ordförande för afrosvenskarnas forum för rättvisa, för kränkande bilder av den s.k. konstnär som blev dömd för hets mot folkgrupp nyligen.

Det finns många fler exempel. Härom veckan visade Uppdrag Granskning ett reportage där en man från Nigeria som var på tillfälligt besök i Sverige, blev knivhuggen i magen och var nära att mista sitt liv.

Ytterligare fall har omnämnts den senaste tiden, bland annat ett afrofobiskt brott i Södertälje. (Ännu inte bekräftat.)

Nyligen blev också en lärarkandidat utkörd från klassrummet av det enda skäl att hon var mörkhyad, då eleverna skulle diskutera en film där huvudrollsinnehavarna var svarta och att det då skulle kunna ”hämma eleverna” om lärarkandidaten var kvar i klassrummet.

Nyligen sändes också en dokumentär på SVT som uppmärksammats mycket: RASKORTET – att vara svart i Sverige och som väckte mycket känslor hos många som såg den.

Ja, en hel del uppmärksammas, framför allt av rasifierade personer själva, de afrosvenskar som fått nog och deras närstående som lever med detta i sin vardag och som har fått nog av denna andra klassens behandling. Men för övrigt är det rätt tyst. Jag vet ett par afrosvenskar med starkt politiskt engagemang som lyfter dessa frågor i den politiska agendan, men för övrigt är det som sagt rätt tyst.

Det här är bara ett litet urval av händelser som skett sedan i höstas, men för personer som är rasifierade eller lever med rasifierade personer och i synnerhet afrosvenskar, är väl medvetna om att afrofobiska attacker, både verbala och fysiska är mycket vanligt förekommande i vårt land idag. Det sker i smått och stort i vår vardag och även om vi aldrig någonsin vänjer oss vid dessa rasistiska påhopp, så är det heller inget som förvånar oss.

Det som förvånar oss är i stället att så lite görs för att komma tillrätta med denna rasism som till skillnad från mycket annan rasism, ökar i stället för sjunker i vårt samhälle.

I år är det valår. Alla partier vill synas och höras. Komma med valfläsk som ska locka fler väljare. Vilket parti kommer att vinna valet? Med den stora uppmärksamhet afrofobi fått i media så förvånar det mig mycket att inte något parti nappat på de krokar som lagts ut. Förutom en handfull personer som är engagerade i detta och som representerar olika partier, har jag inte sett något parti komma med förslag om lagändringar eller fokus på just att stävja afrofobin i Sverige. Är det bara jag som missat något, eller är det så att politikerna glömt bort denna fråga eller helt enkelt inte inser hur viktig den är för många av oss väljare?

Fatou Touray
Fatou Touray