Etikettarkiv: president

Maktkamp mellan Zimbabwes Mugabe och ny oppositionsallians

Inför nästa års presidentval i Zimbabwe har två av landets mest välkända ansikten från oppositionen enats om att tillsammans utmana landets nuvarande president, Robert Mugabe. Mugabe uppges dock inte vara oroad av den nya alliansen.

Morgan Tsvangirai. Foto: Harry Wad.

Det är landets tidigare vicepresident Joice Mujuru som tillsammans med Mugabes kanske störste kritiker Morgan Tsvangirai har enats om att skapa en allians för att kunna utmana Mugabe i det kommande valet. Vem som däremot kommer att representera alliansen i valet är ännu oklart och samarbetets framgångar och framtid hänger mycket på hur förhandlingarna mellan de olika parterna går.

Landets opposition har haft stora problem med splittringar, inte bara mellan de olika oppositionspartierna utan också inom partierna. Tsvangirais parti, Movement for Democratic Change har sedan bildandet 1999 splittrats i fyra, medan Mujurus National People’s Party nyligen splittrats i två grenar trots att partiet bildades för mindre än ett år sedan. Trots dessa problem hoppas nu de olika oppositionspartierna på att kunna förhandla fram ett förslag och en allians som ett dussintal partier ska kunna stå bakom. Lyckas detta skulle det vara första gången sedan Mugabe tog makten 1980 som han ställs inför en så starkt enad opposition, något som dock inte uppges bekymra Mugabe.

93-åriga Mugabe som styrt landet med järnhand sedan 1980 har redan meddelat att han planerar att ställa upp i valet nästa år, ett besked som på grund av Mugabes ålder har förvånat många. Mugabe, trots sin ålder, verkar dock inte ha några som helst planer på att överge makten och trots massiv kritik om att ha kört landets ekonomi totalt i botten samt brott mot mänskliga rättigheter fortsätter Mugabe att regera.

Landets sittande president, Robert Mugabe. Foto: Al Jazeera English (commonslicens).

Om nästa års val blir en politisk nystart för landet eller en fortsättning på Mugabes styre beror därför på många faktorer, däribland oppositionens förmåga att enas, Mugabes vilja att behålla makten samt naturligtvis om valet i sig genomförs rättvist och utan valfusk och våldsamheter, något som oppositionen under tidigare val kritiserat Mugabes styre för.

Anna Wedin

Jammeh kvar i Gambia, trots löften om att lämna

Sedan gårdagen har det varit många bud när det gäller Gambia. Ryktesspridningen har varit enorm, vilket gjort arbetet svårt för många journalister runt om i världen och ett samtalsämne i många journalistiska kretsar. Officiella uttalanden har gjorts, för att sedan tas tillbaka och turerna har varit många. I natt gick dock rebellen Yahya Jammeh ut i nationell TV i Gambia och meddelade att han kommer att lämna ifrån sig makten på fredlig väg.

Jammehs besked i natt om att han kommer att lämna sin post Bild: Skärmdump från GRTS

Uttalandet i GRTS – Gambia Radio & Television Services sägs vara förinspelat och som så många gånger tidigare valde Jammeh att göra ett offentligt TV-framträdande under nattetid, även om detta nu troligen var förinspelat, så valde han att sända det nattetid.

Som resultat av tidigare uttalanden som sedan har svikits och ändrats, har folket i Gambia fortfarande svårt att våga tro helt och hållet på Jammehs avgång, men hoppet är starkt och sakta men säkert börjar man hoppas att den fullständiga känslan av frihet ska infinna sig.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fgambiahasdecidedtv%2Fvideos%2F1804413149821913%2F&show_text=0&width=560

Jammehs tal kan du se i slutet av klippet, vid 3:05 (De sista åtta minuterna)

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Ftheblocktvgambia%2Fvideos%2F622806797920086%2F&show_text=0&width=560

Idag i Serekunda, kommersen har börjat, sakta men säkert

Idag börjar gatorna i Gambia som under gårdagen var tomma och ödsliga, fyllas med människor igen. Något osäkra och försiktiga försök att fylla upp gatorna igen i ett försök att bryta isoleringen, även om de flesta fortfarande tycks stanna inomhus.

The Block TV har publicerat klippet ovan för en kort stund sedan, där vi kan se hur affärsverksamheten börjat röra på sig. Även om rädslan hos många finns kvar, så börjar folk ändå tro på att friheten är nära och många måste tänka på sin försörjning, särskilt i tider när ett land är i kris.

Fortfarande finns inga säkra uppgifter på om Jammeh kommer att lämna landet och i så fall när, eller ens var han kommer att åka i så fall, även om många talar om Guinea Conakry som ett troligt alternativ.

De medlare från ECOWAS som in i det sista försökt att övertala Jammeh att lämna och som gjort förhandlingarna med honom är Mauretaniens president, Mohamed Ould Aziz och Guinea Conakrys president Alpha Condé.

Den gambiska exiljournalisten Sainey MK Marenah

Trots ihärdiga rykten om att Jammeh redan ska ha lämnat landet, så uppger ett flertal källor, bland annat den gambiska exiljournalisten Sainey MK Marenah som befinner sig i Dakar i grannlandet Senegal och som precis har genomfört en intervju med den nya presidenten Adama Barrow för Voice of America, att detta inte stämmer utan att Jammeh fortfarande är kvar i Gambia. Så många människor väntar nu på finalen. Det vill säga beskedet om att Jammeh antingen har lämnat landet, alternativt gripits eller dödats. ECOWAS och andra världsorganisationer uppges använda strategin att gå in med vapen, för att sedan pausa hela pådraget och gå tillbaka till förhandlingsbordet, för att bespara människoliv. Detta är vad som skett även i det här fallet. Enligt uppgifter så befinner sig styrkorna från ECOWAS fortfarande i landet.

Enligt BBC kommer Jammeh att lämna landet tillsammans med Guinea Conakrys president Alpha Condé klockan 14 idag, lokal tid (klockan 15:00 svensk tid). Detta återstår dock fortfarande att se.

Oklart är fortfarande om Jammeh kommer att stå för sitt ord denna gång och verkligen lämna, frågan är också när detta kommer att ske och vart han då kommer att ta vägen? Gambia har börjat röra på sig, försiktigt, nyvaket, men håller fortfarande andan…

Fatou Darboe

Starka nationella och internationella protester mot sittande presidenten

Gambias blivande president Adama Barrow gick på lördagen ut med tv-sänd information under en presskonferens om att inget har förändrats med den inom kort avgående presidentens uttalande igår, där han meddelar att han inte längre accepterar valresultaten från förra veckans val.

Internationellt har reaktionerna på den inom kort avgående presidentens uttalande varit starka och uttalandet har väckt massiva protester och motstånd. Även om situationen i Gambia rapporteras vara lugn, så är oron stor bland de flesta gambier. Pistolskott ska ha hörts i huvudstaden Banjul på fredagskvällen, enligt ett flertal källor, men för övrigt tycks det vara lugnt i landet.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2FWhatsOnGambia%2Fvideos%2F1135723829875723%2F&show_text=0&width=560

Den nyvalda presidenten Adama Barrow Foto: Kitikov

Men oron vibrerar under ytan och uttalandet på lördagen av den inom kort tillträdande presidenten Adama Barrow, från koalitionen, var efterlängtat och det har även haft en till synes lugnande effekt på många, vilket blev tydligt i sociala medier mycket snabbt.

Att den snart avgående presidenten har full tillgång till den nationella kanalen GRTS, medan den blivande presidenten i koalitionen måste vända sig till utländsk media för att göra sitt budskap hört, är även detta något som starkt kritiseras. Många menar att en ny, folkvald president måste ges tillgång till landets egna medier.

Spekulationerna är mycket stora. Dels beroende på begränsad officiell information, men också för att situationen är mycket speciell.

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Falhagie.manka%2Fvideos%2F1390608650951718%2F&show_text=0&width=560

Under lördagen har ett flertal länder och organisationer reagerat mycket starkt mot det uttalande som kom sent igår kväll om att den snart avsatta presidenten inte accepterar valresultatet som Afropé skrivit om. Både Afrikanska Unionen, Europeiska Unionen, ECOWAS (ECOWAS representant nekades för övrigt att resa in i Gambia under lördagen) och FN har riktat stark kritik mot den snart avgående presidenten. Många länder, däribland USA, Senegal, Nigeria, Spanien, Storbritannien och många andra nationer har riktat stark kritik mot att valresultetet från valet inte accepteras.

Det gambiska folket uppges ha slutat fira den blivande presidentens vinst, efter gårdagens tv-sända tal, men det betyder inte att man kan se tecken på att hoppet försvunnit…

Fatou Darboe

Valde de Trump på grund av rädsla att hamna i underläge?

Det var första gången jag tog upp telefonen direkt när jag vaknade, den nionde november i år. Mina händer darrade en aning när jag otåligt väntade på att telefonen skulle vakna till liv. Jag ville bara se, få mina förhoppningar besannade. Skriver in en tidningsdomänadress och där står det. ”Trump nära seger”. Jag stirrar på den blåvita skärmen, på texten som stirrar tillbaka på mig, utmanade. Jag läser den igen. Sen träder jag in i förnekelse. ”- Än kan det vända” tänker jag och kliver upp.

Morgonen och världen börjar vakna till liv. Jag väcker min dotter, ger henne frukost och i bilen till förskolan sätter jag på radion. Där bryts min förnekelse igen när de säger, ”- Nyhetsbyrån AP bekräftar nu att Donald Trump har tillräckligt med elektorsröster för att bli USA:s nästa president”.

Donald Trump, USAs nästa president. Foto: Pixabay
Donald Trump, USAs nästa president. Foto: Pixabay

Jag svär till högt. Vad i helvete är det de säger? Samtidigt känner jag mig stum. Det gör jag nu också när jag skriver detta. Det var inte många dagar sen världen ändrades. Men det känns ändå som det var ljusår sedan. Kanske känns det så för att USA gick över en gräns den dagen. De gick över gränsen från att förneka att de är rasistiska till att säga att ”ja, det är vi”. Okej, grov generalisering kanske. Men hör min mening. Det är skillnad på att säga att man vill slå till någon och att faktiskt göra det. Precis som det är skillnad på att säga att man vill rösta på Trump och på att sen också göra just det. Mitt hjärta fryser till is när jag tittar bak i backspegeln och ser min dotter i bilbarnstolen. Så oskyldig och ovetande om vad som precis hänt. Sen jag blev förälder har jag slutat bry mig så mycket om mitt eget liv. Jag har aldrig velat dö, men inte på detta intensiva ”jag måste leva” – sätt. Jag vill leva, och det främst för hennes skull. Jag vill säkra hennes framtid och nu känns den äventyrad. Av en varg i fårakläder. Jag funderar starkt på att emigrera till något afrikanskt land. För jag står inte ut med den smärta hon kan utstå i sitt liv som afrosvensk i en värld där Trump är president.

Jag skulle vilja gå in till varje röstningsbås och fråga varje person som kryssade i Donald Trumps namn varför. Inte på ett anklagande sätt utan faktiskt undrande. Under dagarna som förlöpt sedan faktumet kvarstod att USA:s väljare hellre väljer en öppet rasistisk och sexistisk man framför en kvinna med decennier av erfarenhet i ryggsäcken, har media försökt sig på samma fråga med varierande svar. Jobben har varit en anledning. Man vill ha kvar jobben i sin stad, i sitt land. En annan har varit att man saknar människor med samma konservativa värderingar i bestämmande positioner. Under Obamas tid så legaliserades samkönat äktenskap och det verkar vara en nagel i ögat för många. En annan analys var den att gemene man som röstade på Trump inte var en arbetslös vit man utan en välmående, ekonomiskt tillfredsställd vit man. Det var i P1 det lyftes, där de sen utvecklade med att säga att den vite gruppen i det amerikanska samhället upplever sig vara, eller i alla fall hotas att bli en minoritet.

Låt oss ta en stund för att låta den informationen sjunka in. För om det stämmer och jag väljer att lita på det så bekräftar det ALLT som ALLA kunniga människor inom rasismens historia talat om för mig. Nämligen det att den vita maktordningen upprätthålls på ett systematiskt och aktivt sätt. Och jag i min egen vithet har såklart inte fattat. Jag blir så förbannad. Är det detta jävla samhälle som vi lever i? Där vita kränkta män och kvinnor också aktivt väljer denna rasistiska man till världsledare, bara av rädsla för att hamna i ”underläge”? Ja, det handlar väl helt enkelt om att man inte vill förlora sin position i samhället och till på köpet kanske bli behandlad som de icke-vita i landet blir. Jag hatar att se verkligheten svart på vitt för jag vill inte se denna verklighet. Och där har vi det igen – jag har råd att vara i förnekelse. Den vita maktordningen håller mig om ryggen ändå.

 

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson

Senegals president Macky Sall vill minska sin egen makt

Senegals president Macky Sall lämnade under måndagen in förslag till konstitutionella rådet som, om de godkänns, kommer minska presidentens makt samtidigt som parlamentets och det konstitutionella rådets makt ökar.

President Macky Sall. Foto: MONUSCO Photos
President Macky Sall. Foto: MONUSCO Photos

Förslaget som innehåller 15 reformer presenterades första gången under president Salls nyårstal som sändes i statlig media och under måndagen lämnades det detaljerade förslaget in till landets konstitutionella råd. Enligt experter ska reformförslagen nu behandlas av det konstitutionella rådet och landets högsta domstol bör inom en månad ha kommit med kommentarer på de inlämnade förslagen. Verkställs reformerna skulle det innebära att antalet mandatperioder som president begränsas till högst två, samt att presidentens makt minskar samtidigt som landets parlament och det konstitutionella rådet får utökad makt.

Macky Sall valdes till landets president i februari 2012, och med nuvarande konstitution sträcker sig hans mandatperiod över sju år. President Sall har dock lovat att minska mandatperioderna till fem år, något som skulle innebära att nytt presidentval sker redan nästa år, istället för 2019. För att genomföra dessa förändringar vill Sall utlysa en folkomröstning om dessa reformer redan i maj 2016. Skulle folkomröstningens resultat leda till reformgenomförande kommer flertalet av de konstitutionella förändringarna att verkställas först efter nästa presidentval.

President Salls reformförslag kommer i en tid när flertalet afrikanska stater upplever, eller har upplevt perioder av politiskt våld, i många fall till följd av presidenter som vill hålla kvar vid makten genom att förlänga sina mandatperioder. Afropé har tidigare skrivit om Burundi, som är ett av de senaste exemplen på detta politiska våld. Samtidigt har ett flertal nationer mer eller mindre obemärkt ändrat sin lagstiftning till förmån för nuvarande ledares maktutövande. Sall själv har tidigare kommenterat sitt vallöfte om minskat mandat och menar att det handlar om att visa på att även Afrika kan erbjuda ett alternativ och sätta goda exempel.

Framtiden får därmed utvisa huruvida Senegal blir ett relativt unikt afrikanskt exempel på en positiv utveckling gällande maktutövande och presidentiell makt.

Anna Wedin
Anna Wedin

Sierra Leones freds-president har dött

Fullskärmsinfångning 2014-03-14 103330.bmpSierra Leones tidigare president Alhaji Ahmad Tejan Kabbah, född 16 februari 1932, har avlidit. Detta är en stor förlust, inte bara för Kabbahs familj, utan för hela Sierra Leones folk. Kabbah var Sierra Leones tredje president, från 1996-1997 och igen från 1998-2007. Han var ekonom och advokat till yrket och jobbade många år för FNs utvecklingsprogram, UNDP. 1992 gick han i pension från FN och återvände hem till Sierra Leone, där han senare valdes till landets president. Landets nuvarande president, Ernest Bai Koroma, har utlyst sorgetid i landet under sju dagar från och med idag, 14 mars, och flaggorna vajar nu på halv stång.

Kabbah, som tillhör Mandingostammen, föddes i Pendembu i Kailajundistriktet i östra Sierra Leone, men växte till största del upp i landets huvudstad Freetown. Han sörjs närmast av fru och fem barn.

Den största av Kabbahs tid i regeringsställning kom tyvärr att omgärdas och påverkas av inbördeskriget i landet. Han vräktes ur landet av rebellerna i samarbete med millitära RFAC i maj 1997. Men han var snart tillbaka med hjälp av ECOWAS. År 2000 fick inbördeskriget en ny vändning då Kabbah och hans folk slutligen fick hjälp från FN och brittiskt håll.

Som president försökte Kabbah direkt att föra förhandlingar med RUF- rebellerna i syfte att få slut på inbördeskriget . Han undertecknade flera fredsavtal med rebelledaren Foday Sankoh , inklusive 1999 års Lomé-fredsavtal då rebellerna för första gången lovade tillfällig vapenvila. När avtalet om eldupphör med rebellerna praktiskt taget kollapsat så vände sig Kabbah för att söka internationell assistens från FN:s brittiska säkerhetsråd, Afrikanska Unionen och ECOWAS för att kunna besegra rebellerna och återställa fred och ordning i Sierra Leone .

Kabbah förklarade slutligen officiellt att inbördeskriget var över i början av 2002 . Tiotusentals sierraleonier över hela landet gick ut på gatorna för att fira slutet av kriget. Kabbah vann därefter enkelt sin sista femårs-mandatperiod i presidentvalet senare samma år med 70,1 % av rösterna genom att besegra sin främsta motståndare Ernest Bai Koroma. Utomstående och internationella observatörer deklarerade valet fritt och rättvist.

Kabbah lämnade presidentposten i september 2007, i slutet av sin femårsperiod men fortsatte att engagera sig politiskt, både i landet och på den afrikanska kontinenten. Under 2007 års val i Kenya, i december, var han Samväldets ordförande då dessa agerade som observatörer av valet. Likaså var han ordförande för Afrikanska Unionens övervakande av valet i Zimbabwe i mars, 2008.

Kabbah dog i sitt hem i Freetown den 13 mars 2014, 82 år gammal, efter en lång tids sjukdom. Han somnade in med sin familj vid sin sida.

Kabbah pratar om Sierra Leone och millenniemålen

Kiqi dumbuya minteh 4

Vila i frid, Nelson Mandela

2012_2$thumbimg102_Feb_2012_162022420-llEn stor man har gått ur tiden.

Sydafrikas förre president, den demokratiske frihetskämpen Nelson Mandela har slutligen somnat in vid en ålder av 95 år.
Efter att ha legat för döden under de senaste månaderna så har han nu slutligen fått somna in.


Nelson Mandela
har under en tid fajtats mot en allvarligare lunginflammation och den 8 juni i år lades han in på Pretoria Hospital i Kapstaden, Sydafrika. Rapporter gjorde gällande att Mandela varit okontaktbar och den 25 juni bekräftades att han hölls vid liv med hjälp av en respirator och en dialysmaskin som renar blodet. I september skrevs han lite överraskande ut från sjukhuset och har sedan dess intensivvårdats i sitt hem.

Sydafrika har vakat vid sin forna presidents sida och många har sörjt och väntat in hans bortgång. Flera har tillsammans med hans familj, vakat vid hans sida och slutit upp utanför sjukhuset där han vårdades och senare vid hans hem i Johannesburg. Sydafrikas president Jacob Zuma ställde i juni bland annat in ett besök till Mocambique till följd av Mandelas då kritiska tillstånd. Och ärkebiskop Thabo Makgoba besökte Mandela på hans dödsbädd för att tillsammans med Mandelas fru, Graca Machel Mandela, be för att han skulle få ett fridfullt insomnande. Likaså har både Mandelas ex-fru Winnie Madikizela och stora delar av familjen befunnit sig vid hans sida den sista tiden. De har bett, vakat och tagit emot folkets hyllningar, gåvor, ord och böner. Hans dotter Zindzi sade i ett uttalande före hans död, att hon är säker på att hennes pappa har funnit ro.

Det är tydligt att det är en, i mångas ögon, hjälte som gått ur tiden. Nelson Mandela sörjs över hela världen. Från Kapstaden i söder till Reykjavik i norr. Från Los Angeles i väst till Tokyo i öst. Han är av många sedd som den störste frihetskämpen i modern tid. Hans kamp för ett icke segregerat Sydafrika, ett land fritt från apartheid, har banat väg och plöjt mark för många liknande kamper runt om i världen. Att han dessutom sågs som en mycket sympatisk och jordnära man, med stor empati och kärlek till sina medmänniskor, har gjort honom till en idol för många världen över. Till och med i möten med sina motståndare och de som förtryckt honom och hans folk så visade han ofta respekt och förlåtelse.

Han föddes som Rolihlahla Mandela, men blev Nelson Mandela med hela folket. Han kallas ofta för sitt lands fader och med respekt för hans stam väljer många sydafrikaner att kalla honom vid hans stamnamn, Madiba. Men oavsett vad vi väljer att kalla honom så är han samme man. Samme kämpe och en av de mest kända och aktade män som gått på vår jord. Han såg orättvisorna i sitt land och tog steget för att försöka förändra. Han blev till följd av sin kamp satt i fängelse under 27 års tid på ett av de grymmaste ställen världen skådat, Robben Island. Han överlevde och han frigavs. Han fortsatte kämpa och han ledde sitt land under fem års tid som dess president. Och han fortsatte kämpa. Mot krig, orättvisor och förtryck. Aldrig lät han sig tystas. Det var en man som verkligen levde sitt liv till fullo.

De senaste åren tampades han dock med en alltmer labil hälsa och försvann i princip helt från rampljuset redan 2010. Sedan dess har han varit under vård ett antal gånger. De flesta gånger på grund av lung- eller luftrörsproblem. Problem som tros ha uppkommit till följd av hans fängelsetid på Robben Island. Det mycket sandiga och dammiga klimatet har satt sina spår på många av de som spenderat tid där. Redan 2011 var han kort inlagd för luftrörsinfektion och 2012 behandlades han på sjukhus för lunginflammation och gallsten. I mars i år genomgick han ett ingrepp till följd av sina lungproblem, som visade sig ha gett bra resultat trodde man. Men så blev han återigen akut dålig i juni och den åttonde lades han in på sjukhus för sista gången, för att aldrig igen tillfriskna. Nelson Mandela förlorade kampen mot sin hälsa den 5 december 2013. Men kampen om folkets hjärtan och sympatier. Den vann han, i stort, för längesedan.

VILA I FRID

Kiqi dumbuya minteh 4