Etikettarkiv: radio

Radioprogrammet Arga Flickor vill ge en plats åt den arga svarta rösten.

Arga Flickor är ett radioprogram som har mer att erbjuda än två förbannade tjejer som lättar på sina hjärtan. Wendy Francis och Nora Dome Nelson vill att svarta i Sverige ska veta att de är hörda och sedda. Genom programmet Arga Flickor vill de hjälpa till att höja svartas röster genom att själva driva samtalen; ”- Sedan handlar Arga Flickor också om att fysiskt ta plats i etern, att våra svarta röster existerar ut i radioapparaterna och att vi inspirerar andra att våga göra likadant”, säger Wendy.

Wendy och Nora är tjejerna som driver programmet, samtalar med gästerna, samt spelar musiken. Wendy är 26 år och jobbar som verksamhetsutvecklare och mediespecialist inom PR. Nora är 17 år, studerar skrivande, medieproduktion och jobbar som servitris. Det jag gillade när jag lyssnade på deras första program var att det kändes som att man satt på ett fikamöte med sina vänner. Det var äkta och inspirerande. Wendy och Noras lugna röster gav mig hopp om att programmet inte bara handlade om ilska. I första avsnittet pratar de om prestationsångest, hur det är att göra slut med sina vänner, men även tyngre ämnen som kroppsideal, rasism, och exkludering inom feminismen. Mellan varje samtal spelar de skön musik och i uppkommande program lovar de flera spännande gäster.

Namnet Arga Flickor skrämde mig en aning, samtidigt som jag blev intresserad av att höra varför de var så arga. Efter min intervju med Wendy och Nora fick jag reda på att namnet Arga flickor är kopplat till en dikt, vilket genast mjukade upp den hårda tonen på programmet;

– Dikten uppkom ur ren frustration av att gång på gång stå vid sidan av samtalet, istället för att själv föra det, berättar Wendy och fortsätter,

– Under just den perioden hade jag och Nora även märkt av en tydlig mansdominans inom den svenska svarta aktivismen, där svarta kvinnors röster tystades ner och ogiltigförklarades. Arga Flickor har sen dess blivit både en replik på en kritvit, snedvriden samhällsbild men också en motreaktion på egotrippade manliga ledare.

Som ung kvinna tycker jag att deras program tillför något nytt. En plats för unga ‘in general’, inte bara afrosvenskar, att få tips och finna stöd. Det är viktigt att poängtera att alla kan hämta något från samtalen som förs mellan tjejerna och deras gäster.

Vem är ideal lyssnare, vilka är programmet riktat till?

Arga Flickor - Foto: Julia Jane Persson
Arga Flickor – Foto: Julia Jane Persson

Wendy: – Vi stänger inte dörrarna för någon lyssnare direkt, alla borde ta till sig av det vi diskuterar i programmet. Men Arga Flickor handlar inte om att lära vita lyssnare om den svarta erfarenheten, vi är ingen cirkus och dessutom finns det tusentals andra sätt att ta reda på det. Vi vill att svarta i Sverige ska veta att vi hör dem och vi ser dem och att vi vill höja deras röster genom programmet. Alla lyssnare är en bonus, men faktumet att vi ens gör det vi gör är historiskt.

Nora: – Det är verkligen viktigt att understryka att vi inte är här för att lära ut så mycket, snarare för att kräva vår plats och få ta kontroll över debatten och föra den själva, istället för att den förs över våra huvuden i vanlig ordning. Sen skulle jag också säga att vi riktar oss till de som ser sig själva i Arga Flickor – de som använder ilskan som sitt vapen, de som hämtar kraft därifrån och de som har viljan att skapa någonting utifrån det.


Ni pratar om att ni är aktivister, vad gör ni i ert arbete som aktivister?

Wendy: – Jag är involverad i flera separatistiska organisationer och föreläser mycket om intersektionalitet och rasism i medier. Jag har alltid varit väldigt handlingskraftig och har sedan jag var i tonåren arrangerat flera demonstrationer. Sen är jag även poet och använder min poesi för att påverka och inspirera främst POC (People of color). I min poesi hittar du allt från dumpade partners, humor och skam, till samhällskritik och offentliga dissar.

Nora: – Jag är också aktiv inom olika separatistiska rörelser men har för enkelhetens skull bedrivit mycket av min aktivism främst genom sociala medier och skrivande, trots att jag bara delat vissa texter. Utöver det så tycker jag att det är väldigt viktigt att visa sin vilja att förändra genom att demonstrera och aktivt göra saker, även utanför internet (om man har kraft och ork till det). För min del gör jag det, och jag tycker det är extra viktigt just nu eftersom vi lever under en extrem högervåg där vi inte får glömma att alltid visa vårt motstånd mot den utveckling vi ser.

Eftersom programmet ändå heter Arga flickor, vad är ni arga över?

Wendy & Nora - Foto: Julia Jane Persson
Wendy & Nora – Foto: Julia Jane Persson

Wendy: -För min del står det mellan exotifiering, islamofobi och Sveriges skärpta gränskontroller som försvårar asylrätten för människor på flykt. Svårt att välja just en ”vinnare”, så alla tre kommer på första plats på min shit-list.

Nora: -Det finns så mycket som förargar mig just nu, och det Wendy nämner är stora problem som är upprörande och förödande för så många. Utöver det så är jag är arg över att folk tror sig ha rätten att röra någon annan genom att känna på deras hår, att maktgalna män lurkar i alla hörn och att jag fortfarande inte har städat trots att jag lovade mig själv det för en vecka sen. The shit-list is growing quick!

När jag först hörde om Arga flickor tänkte jag genast på Angry Black woman och hur den svarta kvinnan har porträtterats som arg genom tiderna. Valet av namnet blev därför väldigt intressant.

Varför just ARGA flickor, vad är tanken bakom namnet?

Wendy: – Svarta kvinnor får ständigt kritik för sin ilska, som att vi frivilligt går omkring och är arga på världen för att det roar oss. Så är definitivt inte fallet. För oss handlar ilskan om att arga kvinnor vet vart gränsen går, vi tänker inte ta någon skit från någon. Vi är inte arga över ingenting, det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Nora: – Ilskan är inte obefogad utan bottnar i någonting som det är värt att prata om, men som många väljer att inte lyssna på. Vår ilska sätts alltför ofta i negativ kontext, och det borde den inte göra, för att vara arga flickor är inte fel. Istället se roten till vår ilska eller lyssna på vad vi har att säga, så tillskrivs vi hellre stereotyper och avvisas. Det är uttröttande och det gör en ännu argare. Vi borde inte skämmas över vår ilska, vi borde inte hålla oss för att uttrycka den och framförallt minnas att vi har rätt att vara arga.

Programmet avslutade med att de droppade målet med showen, nämligen att få intervjua Blue Ivy, Beyoncés dotter. När jag frågar dem om detta säger de att det kommer hållas hemligt ett tag till;

– det vi kan säga är att Blue Ivy representerar väldigt mycket vare sig hon vill det eller inte. Att det ens pågår en debatt om hennes hår och hudfärg är helt bisarrt och det säger ganska mycket om den tid vi lever i.

Vad kan vi förvänta oss av programmet?

Wendy och Nora: – Ilska är ett svårt grundrecept, men lyssnarna kan även förvänta sig kraft och inspiration. Vi kommer dessutom ha många intressanta gäster i studion, bra musik och definitivt stora snackisar. Och såklart mer Blue Ivy.

Om tjejerna lyckas fullborda deras mål att intervju Blue Ivy i Arga Flickor studion återstår att se. Jag kommer i alla fall fortsätta lyssna och om du inte redan lyssnat på programmet Arga Flickor råder jag dig att göra det nu. Programmet sänds på Stockholm Lokalradio 95.3, fredagar klockan 15.00-16.00. Man kan även lyssna på Arga Flickor i efterhand på Soundcloud.

https://soundcloud.com/stockholmlokalradio/premiar-for-arga-flickor-i-stockholm-lokalradio-953

Följ även deras resa via sociala medier:
Instagram
Twitter
Facebook

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde

Radio hjälper skolbarnen i eboladrabbade Guinea

Det största ebolautbrottet någonsin har skördat mer än 11 000 människors liv och har dessutom påverkat miljontals människors liv indirekt. Skolor hölls under utbrottets värsta fas stängda och de drabbade barnen har därför inte haft möjlighet att gå i skola. I Guinea har bland annat Unicef nu startat ett projekt med radiosända lektioner för att utbilda barnen.

Efter förra årets sommarlov var det många skolor som inte öppnade igen i värst drabbade Liberia, Sierra Leone och Guinea. Att hålla skolorna stängda var ett sätt att minska risken för att sprida smittan genom att undvika folksamlingar. För barnen innebar detta att möjligheten till utbildning försvann.

Foto: Anna Wedin
Foto: Anna Wedin

När skolorna i Guinea sedan öppnade igen i januari 2015 var närvaron inte längre lika hög bland barnen och mycket undervisning hade gått om intet. Utbildningsministeret i Guinea tillsammans med bland annat Unicef bestämde sig då för att hjälpa barnen att ta igen missad undervisning genom att lansera radiosända lektioner. Projektet som hittills lanserats i de fyra distrikten Farmoréah, Kaliah, Moussayah och Sikhourou i Forécariah, Guinea har omfattat lektioner i både matematik och franska. Programmen har riktat sig till både barn som inte har möjlighet att gå i skolan samt de barn som går i skola. För de barn som får går i skolan är programmen en repetition av vad dom redan lärt sig medan programmen för de barn som inte går i skola innebär ett alternativt utbildningssätt.

Förutom att undervisa i matematik och franska innehåller programmen också information om hur man skyddar sig mot ebola och vad som är viktigt att tänka på. Att inkludera barnen i detta är viktigt då dom sedan tar med sig kunskapen hem och kan sprida den vidare till föräldrar och andra människor i sin närhet.

Många av barnen som nås av radioprogrammen lyssnar från sina hem på sina egna radioapparater. Men för de barn som inte har möjlighet att lyssna hemifrån finns speciella ”lyssningscenter” i många byar där barnen kan samlas för att ta del av undervisningen via radio. Fördelen för dessa barn är att läraren från skolan närvarar under dessa stunder och då kan repetera, öva och svara på frågor direkt. Mer än 30 000 barn och unga från 329 skolor i Forécariah och minst lika många barn som inte går i skolan beräknas ta del av detta projekt, vilket innebär att totalt mer än 60 000 barn och unga kan tillgodogöra sig livsviktig utbildning.

Anna Wedin
Anna Wedin

Aminatahs musikresa – del 14: "Home Cooked Hitmakers"

Förra veckan medverkade jag i en radioshow på Paradise FM med rätt kort varsel. När vi talade i telefon för att bekräfta mitt gästande frågade jag i vanlig ordning om vi skulle prata om något speciellt? Informationen jag fick som svar var att vi kunde välja ämne vid ankomst, strukterat? nej, men det funkar.

Klockan 20:00 på minuten, enligt avtalad tid kom jag inrusande efter många moment. Min chaufför hade haft problem med bilen någonstans i mitten av ingenstans. Med hjälp av några snälla tioåriga pojkar kickade vi till slut igång den länge nog för att ta oss till verkstaden. Jag manade männen i verkstaden att skjutsa mig till närmsta stadskärna eller huvudväg så att jag kunde ta en taxi men killarna talade varken speciellt mycket engelska eller wolof och mina tre fraser jag kan på deras språk, mandinka, tog mig inte så långt, dessutom hade chauffören jag kom med sprungit iväg på äventyr.

Väl på banan igen med en halvt fungerande bil berättade jag för den nu returnerade chauffören om min upplevelse, varpå han började skratta högt och ljudligt. ”Men dom skämtade ju” förklarade han några minuter senare. ”Mandinkas gillar inte att tala engelska eller wolof, fast dom både förstår och kan kommunicera”. Så jag undrade då om de njöt av min förtvivlan. Svaret var ”Ja”.

Foto: Privat
Foto: Privat

Hursomhelst var radiopresentatören på plats när jag anlände och skrattade lite för att jag såg så stressad ut. ”Du fattar konceptet av showen eller hur?” Mumlade han under reklampausen. Konceptet? Jag hade uppfattat det som att de frågar och jag svarar. Så brukar det i alla fall vara. I vanliga fall, ja. Men det här var inte i vanliga fall, det här var en show med ett väldigt bestämt koncept som heter ”Home Cooked Hitmakers”. Generellt sett ett jättebra koncept som tillåter lyssnarna att få mer insikt i hur skrivarprocessen ser ut för artister och musiker. I direktsändning för de tillsammans två artister som har en timme på sig att skriva en låt ihop. Presentatörerna bestämmer en instrumental som de ska skriva till och lyssnarna väljer ett koncept, ett ämne att skriva om.

Nu råkade det sig så att den andra artisten var en No Show. Så i direktsändning frågade de mig nu om jag kände mig bekväm i att skriva hela låten själv. ”Såklart!” utbrast jag, kanske mest för att det var det jag borde säga, inte nödvändigtvis för att det var ett genomtänkt beslut. Detta innan jag ens hade lyssnat på musiken eller fått ett ämne att skriva om. Klockan började ticka, jag hade nu 20 minuter på mig att skriva Vers nr 1. Temat var ”Beauty of life”.

Strax innan 4 minuter hade passerat var jag färdig med vers ett. Vers två tog dryga 3 minuter och refrängen tog strax över 6 minuter att skriva. Jag var tydligen den snabbaste någonsin på programmet med att skriva en låt. Jag tror inte på att det nödvändigtvis identifierar mig som den bästa låtskrivaren, men likt vissa spenderar dagar, veckor eller månader på att skriva klart en låt så skriver jag gärna klart en idé, en idé som man senare kan utveckla, så fort som möjligt. Jag gillar att skriva ned mina ord snabbt så att jag kan ändra eller börja om från början inom samma tidsram om det behövs. Som tonåring införskaffades det minst ett anteckningsblock i veckan, varav många sidor endast hade en fras, vissa sidor hade samma fras. Min mamma hatade att jag slösade på papper. Jag kunde inte riktigt förklara varför jag behövde en ny sida för att kunna skriva en helt ny text fast det fanns utrymme. Jag behövde bara alltid en blank sida.

Aminatah. Foto: Freja Lindberg
Aminatah. Foto: Freja Lindberg

I tisdags gick jag tillbaka till radiostationens inspelningsstudio och sjöng in låten. Deras plan är att göra en samlingsplatta av alla dessa låtarna med en kommande livespelning för albumlanseringen. Det ska bli roligt att höra vad alla lyckades åstadkomma då detta är en veckoshow och konceptet upprepas vecka efter vecka. Under den ”riktiga inspelningen” filmades jag även i studion. Ännu ett överraskningsmoment som påminner en om att smink aldrig är underskattat…

Dagen innan hade vi spelat in musikvideon till min och Artenolas låt ”Don’t mean nothing”. Vi hade jätteskoj och det är i dom stunderna som man verkligen får vara den skådespelerskan som man trodde att man var vid 9 års ålder, då man sjöng framför spegeln med en låtsasmikrofon i högsta hugg (läs: hårborste). Man får vara artisten som fansen vill att man ska vara. Jag tror att Gambia fortfarande har ett större intresse i det visuella likt MTV-generationen än vad vi har i Sverige. Jag tittar väldigt sällan på musikvideor, inte för att jag ogillar dom, mest för att jag inte kommer i kontakt med dom så ofta. När jag var yngre hade vi alltid igång MTV eller ZTV i bakgrunden på hemmafesterna och mysen, även om ljudet var av. Nuförtiden måste jag surfa in på Youtube för att kika, med det specifika syftet.

Responsen jag har fått i Gambia gällande min kommande video har varit positiv, jag har även fått en hel del kärlek från Sverige. Förväntansfulla människor och supporters som dagligen skickar små facebookmeddelanden om att de ser framemot den. Sånt får en att vilja göra mer, jobba lite hårdare och att åstadkomma det där lilla extra. Om du är en av dom, tack!

 

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

 

Media med fokus på Västafrika och Gambia

nationaldagen17Många människor med intresse för Gambia eller Västafrika generellt vill gärna läsa, lyssna och se olika radio- och TV-program som handlar om just detta eller information relaterat till Västafrika eller västafrikaner. Några av dessa program som fortfarande ligger uppe tipsar vi om här:

Grönsaker räddar förorten är ett radioprogram som du kan lyssna på HÄR!

Författarsamtal i Babel med författarna Chimamanda Ngozi Adichie och Taiye Selasi, båda med västafrikanska rötter. (Går endast att se en månad till.) Jag vill också passa på att rekommendera att även lyssna och se på författaren Kim Thüy med asiatiskt ursprung, som även hon var mycket intressant att lyssna till. Ett mycket intressant samtal!

Radioprogram om missionären Ronaldsin Lusack från Gambia. Lyssna både på själva programmet och även hela intervjun med Ronaldsin Lusack. Länkar finns HÄR!

Ett gammalt radioprogram i Sommar med författaren och illustratören av Alfons Åberg; Gunilla Bergström kan du lyssna på HÄR! Programmet handlar om Gunilla´s andra hemland Gambia.

Har du egna tips om tv- och eller radioprogram som är relaterade till Västafrika? Tipsa gärna med länkar nedan i kommentarsfältet.

fatou touray