Etikettarkiv: recension

Boktips: On Beauty

Denna ensamma mammas korta men alldeles egna semester skulle bestå av ren njutning. Då jag inte är 100% deltagande i den uppkopplade världen blev jag riktigt irriterad när jag så äntligen satt mig på flygbussen och insåg att jag glömt ta med mig en bok. Ett par dagar senare hälsade jag på hos en väninna och hittade då en kopia av Zadie Smith’s On Beauty (2005) och lånade den.

 

Boken: On Beauty Foto: Tanya Odenyo, thegambia.nu
Boken: On Beauty Foto: Tanya Odenyo, thegambia.nu

On Beaty (Om Skönhet på svenska) utspelar sig mestadels i New England, USA och delvis i London, England. Den handlar om två mångkulturella, brittisk/amerikanska, rivaliserande familjer, the Belseys och the Kippses. Boken berör ämnen som etniska och kulturella skillnader både i USA och Storbritannien, mellan konservativa och liberala värderingar och, såklart, frågan om vad skönhet faktiskt är.

 

Trots att familjerna Belsey och Kipps är väldigt olika flätas deras liv samman på ett intrikat sätt. Belsey-familjen består av universitetsprofessorn Howard, en vit engelsman, hans afroamerikanska fru Kiki samt deras barn Jerome, Zora och Levi. De bor i den fiktiva lilla universitetsstaden Wellington, utanför Boston. Monty Kipps är en man från Trinidad som bor i England med sin fru Carlene och deras barn, Victoria och Michael. Då familjen Belsey alltid definierat sig som en ateistisk, liberal familj, blir pappa Howard väldigt besviken när hans son, Jerome, som funnit Gud och blivit frälst, åker för att bo och arbeta hos den ultrakonservativa, kristna familjen Kipps över sommaren. Än mer förskräckt blir han när sonen talar om att han ska gifta sig med Victoria Kipps. Hur som helst blir det en kortlivad romans, Jerome återvänder efter sommaren och Belseys tror att ”that’s that”! Nio månader senare dyker hela familjen Kipps upp i Wellington då Monty fått en anställning på samma universitet som Howard. Rivaliteten mellan dem växer när Monty utmanar universitetets liberala förhållande till frågor som ” affirmativa action” och Monty’s akademiska framgångar belyser Howard’s egna tillkortakommanden och sin oförmåga att få sin bok publicerad. Trots spänningarna mellan de två familjerna blir Carlene och Kiki vänner. Belseys har dessutom egna problem att handskas med då Howard’s förhållande med en kollega/familjevän blottläggs.

 

Tanya läser boken On Beauty. Foto: Tanya, thegambia.nu
Tanya läser boken On Beauty. Foto: Tanya, thegambia.nu

Zadie Smith’s föddes i mitten på 1970-talet. Hennes föräldrar kom från Jamaica men Zadie själv är född och uppvuxen i nordvästra London. Hennes debutroman White Teeth kom 2000 och blev en storsäljare. Hon är inte en av mina största favoriter men jag måste medge att Smith har en förmåga att göra sina karaktärer levande, de blir liksom riktiga människor istället för bara karaktärer i en bok. Zadie Smith är både grym, barmhärtig och ödmjuk gentemot sina karaktärer. Samtidigt som hon inte drar sig för att peka på det löjliga i deras liv visar hon medkänsla och har en förlåtande inställning till deras obetydliga ambitioner att leva som de lär. Boken är definitivt läsvärd och roligt skriven då jag skrattade högt vid flera tillfällen!

 

On Beauty nominerades till 2005 års Bookerpris. Den svenska versionen, Om skönhet, kom ut 2006 med en översättning av Ulf Gyllenhak.

Betyg, 4 av 5:

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu 2

 

 

Tanya Odenyo
Tanya Odenyo

Bokrecension: Niceville

Boken Niceville
Boken Niceville

Det finns böcker och så finns det Böcker med stort B. Men nu pratar jag om ”The Book”!! Den bok jag talar om är Niceville av Kathryn Stockett och utspelar sig i Mississippi under 60-talet. Underrubriken till boken är följande: ”Tre kvinnor, två världar, en historia” och det är en mycket bra sammanfattning i en mening av den här boken.

Boken handlar om hemhjälpen Aibileen som har mist sitt enda barn, men uppfostrat 17 vita barn som hemhjälp under sitt liv. Det handlar om kärleken till dessa barn, som sedan växt upp från att älska, avguda och se upp till henne, till att förakta och se ned på henne för att hon är svart.

Det handlar om den rasism och förnedring som många svarta hembiträden i Södern i USA blev utsatta för under 60-talet och som lade grund för mycket av hur samhället ser ut idag.

Boken handlar även om hemhjälpen Minny, som försöker foga sig i att bli behandlad som mindre värd och med respektlöshet och förakt, för att hon så väl behöver sitt arbete, samtidigt som en kokande ilska sjuder inom henne, som får utlopp när hon inte längre klarar av att hålla den inom sig. Om dess konsekvenser för både henne själv och sin familj. Det handlar om en inneboende stolthet som någonstans lever kvar, trots all förnedring och kränkande behandlingar hon tvingats utstå.

Den tredje huvudpersonen i boken är den vita societetsdamen Skeeter som återvänder hem till Mississippi, efter avslutade studier och upptäcker att den svarta hemhjälp som uppfostrat henne inte längre finns kvar i barndomshemmet. Det handlar om Skeeters tröstlösa försök att få tag på var den kvinna som uppfostrat henne tagit vägen och varför hon inte finns kvar i barndomshemmet. Skeeter möter med tiden de svarta kvinnorna som arbetar i hennes och hennes väninnors hem med andra ögon efter hemvändandet. Hon bestämmer sig för att skriva en bok tillsammans med flera av dessa svarta kvinnor. Förläggaren menar att det är ett omöjligt och mycket farligt uppdrag som kommer att vara resultatlöst eftersom ingen av dessa kvinnor kommer att berätta sanningen för Skeeter och om någon mot förmodan skulle göra det, så är det ett livsfarligt försök, då kvinnorna riskerar sina liv bara genom att prata med Skeeter om dessa saker.

Boken är en viktig berättelse för svarta människors kamp mot rasism både i dåtid och nutid. Den är en viktig del av historien och även om det är en roman så finns det många delar av den som direkt kan överföras till verkliga händelser. Historien är mycket bra i separerade delar, men där finns också en grundhistoria som är mycket bra och som dessutom ger ett välskrivet sammanhang och ett samband som binder historien samman till en totalt mycket intressant bok. Boken är inte särskilt förutsägbar, vilket gör den mycket spännande.

I boken finns även många inslag av humor och jag skrattade högt vid många tillfällen, även om romanen är ett drama i grunden.

En film har även gjorts med boken som grund, men under namnet ”The Help”:

Om du bara ska läsa en enda bok det här året, då måste du läsa den här!! Boken får klockrent fem Afrika av fem möjliga:

betyg thegambianu

 

 

Fotnot 1: Författaren Kathryn Stockett blev stämd för sin bok av familjens tidigare hemhjälp Abilene Cooper för att ha använt sig av hennes livshistoria för att skriva sin bestseller. En stämning som Kathryn vann till slut.

Fotnot 2: Delar av denna recension har tidigare publicerats på fatou.se

fatou touray 2013

Fullpott för ”Americanah”

Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu
Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu

Ras, klass och kön. Kryddat med en ovanlig kärlekshistoria, brutal rättframhet och vildsint berättarglädje. Dags att recensera Chimamanda Ngozi Adichies senaste romantillskott ”Americanah”.

Först och främst ska sägas att jag fullkomligt älskar Chimamanda Ngozi Adichie. Allt hon rör vid verkar förvandlas till litterärt guld. Hennes senaste bok ”Americanah”, som kom ut på svenska förra året, är inget undantag.

”Americanah” handlar om Ifemelu och Obinze och deras annorlunda kärlekshistoria. Men främst handlar den faktiskt om ras, klass och kön. Den handlar om invandring, utvandring och hemvändande. Det är ett mustigt och spretigt hopkok till berättelse, men Chimamanda Ngozi Adichie håller kompassen rätt, boken igenom. Kanske har hon lånat lite av sin personlighet till den frispråkiga Ifemelu – som säger vad hon faktiskt tänker, även på stelare middagsbjudningar där värdparet kan råka sätta i halsen av förfäran. Ifemelu som upptäcker att hon faktiskt är svart den dagen hon kommer till Amerika. Hemma i Nigeria var hennes hudfärg en ickefråga och rasism främst något man läste om i böcker. I USA startar Ifemelu en blogg om betraktelser kring just ras. En blogg som får stor uppmärksamhet och som hon snart försörjer sig på.

Under tiden lever ungdomskärleken från Nigeria illegalt i England, bara för att kastas ut den dag han ska ingå skenäktenskap för att få de efterlängtade Pappren. Ifemelu har dock brutit kontakten med Obinze, sen länge.

De träffas inte förrän hon beslutat sig för att flytta tillbaka till Nigeria. Då har Obinze hunnit bli en av landets rikaste män – och gift familjefar … Trots allt som hänt, all tid som förflutit, är det som om de aldrig varit ifrån varandra. Men vad ska de göra av sina liv?

Chimamanda Ngozi Adichies tidigare ”En halv gul sol” behandlade en viktig historisk epok, inifrån. ”Americanah” handlar om här och nu. Och är minst lika viktig.

I sin blogg skriver Ifemelu ”Säg inte: ’Vi är trötta på att prata om ras.’, eller ’Människosläktet är den enda rasen’. De (svarta amerikaner, min anm) önskar av hela sitt hjärta att de inte behövde prata om det. Men den här skiten fortsätter att träffa fläkten.”

Och jag tänker att hennes blogg behövs även här och nu, i Sverige. Men tillsvidare får vi hålla tillgodo med berättelsen om henne och bloggen i bokform.

Betyg: 5 av 5 möjliga

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Bokrecension: Cane River

Boken Cane River
Boken Cane River

Cane River, skriven av Lalita Tademy (2001), är ett episkt skönlitterärt verk som är djupt rotat i historiska fakta. Lalita Tademy hade alltid visat ett stort intresse för de berättelser hon hört om sin släkt, särskilt de som handlade om hennes mormorsmor, Emily, en stark, enastående kvinna som inte vek sig för motgångar. Tademy bestämde sig för att undersöka sin släkts historia i mer detalj, ett beslut som senare fick henne att lämna sin karriär på Wall Street och skriva böckerna Cane River (2001) och Red River (2006).

Genom släktforskning, på sin mors sida, upptäcker Tademy flera generationer av starka, stolta och bestämda kvinnor, födda under slaveriet i USA. Viljan att förstå deras liv och verklighet tog Tademy till ett isolerat men tajt sammanflätat ”community” längs Cane floden i centrala Louisiana, där vita plantageägare, slavar och fria svarta levde sida vid sida i komplicerade social förhållanden. På ett medelstort Creole plantage som ägdes av familjen Derbanne, fann Tademy sina rötter samt berättelserna om fyra makalösa kvinnor som levde med och slogs mot kopiösa orättvisor för att skapa bättre förutsättningar för nästkommande generationer, för att ge sina barn ett arv av hopp och framtidstro.

 

Boken Cane River, som börjar 1834 på ett plantage med fransktalande slavar i Louisiana, utforskar de invecklade förhållandena mellan slav och slavägare samt hur rasism och klasstillhörighet påverkar relationerna inom ”the black community” och även den vita befolkningen emellan. Med stor insikt i de sociala hierarkier som rådde, den våldsamma vardagen, den känslomässiga komplexitet och de plågsamma val människor stod inför, fångar Tademy styrkan och modet hos de fyra kvinnor man får lära känna. Det är kvinnor vars liv började med slaveri, genomlevde inbördeskrig och kämpade med den inkonsekventa friheten som slavarnas emancipation innebar. I boken får man lära känna Tademy’s mormors mormors mormor, Elisabeth, som lever hela sitt liv som slav. Elisabeth’s yngsta dotter, Suzette, blir den första i familjen som får erfara löftet samt besvikelsen av frihet. Suzette’s envisa dotter Philomene lyckas, trots obeskrivliga tragedier, genom sin styrka och beslutsamhet att återförena sin familj och skapa en ekonomisk självständighet som var få förunnade. Philomenes dotter, Emily, fortsätter kampen för att försäkra en framtid för sina barn och barnbarn i ett rasistiskt och våldsamt samhälle.

 

Lalita Tademy lyckas skriva en mycket gripande berättelse kombinerat med historiska fakta. Hon belyser relationen mellan slavar, slavägare samt fria svarta människor på ett sätt som många böcker/filmer inte tidigare gjort, med all den komplexitet som ingick. Boken fick mycket god kritik när den kom ut och jag kan varmt rekommendera den. Efterföljaren, Red River, kom ut fem år senare och handlar om hennes fars släkthistoria. Lika välskriven men inte fullt lika gripande!

Betyg: högsta möjliga, fem av fem möjliga!

betyg thegambianu

 

 

Tanya Odenyo

 

 

 

 

Recension Tvillingrösten

Buchi Emecheta är en nigeriansk författare som kunnat inspireras av sitt eget livs dramatik när hon

väver samman sina berättelser. Hon är född i Lagos i Nigeria 1944, giftes bort som 15-åring och

kom som 17-åring till England med två barn. 22 år gammal lämnade hon sin make, sedan han bränt

upp hennes första manuskript.

 

Buchi Emecheta har skrivit ett tjugotal böcker, varav flera finns översatta till svenska, bland annat

Tvillingrösten, som kom ut 1997. Hela hennes författarskap kretsar kring kulturell identitet, sociala

och kulturella uppbrott och den svåra anpassningen till främmande omständigheter. I centrum för

hennes romaner står oftast kvinnan. Tvillingrösten är inget undantag.

 

Boken Tvillingrösten av Buchi Emecheta
Boken Tvillingrösten av Buchi Emecheta

Tvillingrösten handlar om Kehinde som levt ett vanligt familjeliv i London i 18 år tillsammans med sin

man Albert. Hon har ett bra jobb på bank – tjänar mer än sin man – och livet går sin gilla gång. Detta

ställs på ända när Albert plötsligt vill flytta tillbaka till Nigeria. Han längtar efter att få bli respekterad

och avundad och försöker övertala Kehinde att följa med. Kehinde har dock onda aningar. En inre

röst, som hon identifierar som sin döda tvillingsysters, börjar göra sig påmind.

 

Albert åker i alla fall, och snart följer de två barnen efter. Det dröjer dock två år innan Kehinde säger

upp sig och åker ner. Hon möts då av en ung gravid kvinna, med ett spädbarn på höften, i ingången

till Alberts hus. Albert har tagit sig en ny fru och Kehinde förväntas att acceptera detta, liksom att alla

möbler hon slitit hårt för att betala och sedan skicka ner nu i första hand används av den nya frun. En

enorm – och dyr – säng inköpt på Harrods i London får hon inte se skymten av. Hon förpassas till ett

eget rum med en enkelsäng. Chocken är total. Hon har plötsligt blivit femte hjulet – i sin egen familj.

 

Hon hittar inget nytt jobb i Nigeria utan finner sig plötsligt helt beroende av sin man. Ensam, hånad

och förnedrad, men utan möjlighet att återvända till England sitter Kehinde i en rävsax. Hon har inte

ens pengar till en flygbiljett …

 

Tvillingrösten är medryckande, lättläst och ger en inblick i en värld man kanske inte vet så mycket

om. En medelålders man som levt halva sitt liv i Europa och plötsligt bestämmer sig för att bli

polygam och hur det påverkar familjen.

 

Kehindes resa från att vara tryggt gift och se ner på kvinnor som var mindre lyckligt lottade – till att

själv hamna i smutsen och tvingas ompröva mycket i sin världsbild, är talande. Hon blir både mer

mänsklig och starkare i sig själv under resans gång.

 

Det är ingen vacker bild som tecknas av det nigerianska samhället. Men den känns sann och viktig.

Och jag känner att jag vill läsa mer av Buchi Emecheta.

Betyg:

betyg thegambianu

 

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Boktips: Utsatt

Boken Utsatt
Boken Utsatt


Jag har läst boken Utsatt av Markus Lutteman. Den här boken handlar om Aster som adopteras till Sverige från Etiopien. Den handlar om svårigheter med att växa upp i en djupt religiös familj. Den handlar om svårigheter med att vara adopterad i en familj med både biologiska, adopterade och fosterbarn. Om att finna sin rätta plats i en familj på ett naturligt sätt, när ingenting är naturligt med familjekonstellationen. Den handlar om att bli utsatt för övergrepp men inte bli trodd. Den handlar om att se annorlunda ut. Att inte likna alla andra.

Men allra mest handlar boken om vikten av att lära känna sina egna rötter, sin biologiska bakgrund. Om vikten att veta vem man är när hela ens inre, hela ens existens brinner för att finna dessa kunskaper och finna en naturlig plats i tillvaron. Den handlar om en brinnande dröm som bara kan stillas av en person; nämligen den biologiska mamman. Boken handlar också om svek och den mörka sorgen över att vara omskuren.

Ja, den här boken handlar om så mycket och samtidigt en kvinnas styrka och svaghet. En kvinnas strävan efter att skapa en egen familj. Att ge något hon aldrig själv fått. Den ovillkorliga kärleken!

Boken är en viktig del av adoptionsdebatten. Det är så lätt att sätta sig in i de känslor som någon som är adopterad kan ha när det gäller längtan efter att söka sina rötter, även om någon som inte själv varit med om det kan sätta sig in det, förstås.

Jag har, genom att ha barn med dubbla kulturer och ursprung, flirtat med dessa frågor i många, många år. Jag tycker det är så självklart att varje människa vill veta om och lära känna sitt biologiska ursprung. Boken är därför oerhört intressant. Den blir inte mindre intressant när man känner till något om Etiopiens och Eritreas historia och kultur. När man beskriver det särskilda, höga ljudet som kvinnorna formar i sina munnar ”lelelelele” under särskilt glädjande tillfällen ger mig minnen från min tonårstid och alla de Eritreanska fester jag brukade besöka då. Injera (mat), danserna med de rörliga axelpartierna… Ja, boken fick mig att minnas med glädje en massa Eritreanska seder och bruk, samtidigt som många delar av boken gjorde ont längst inne i själen. Boken är stark och jag rekommenderar verkligen alla att läsa den, även om den börjar få några år på nacken nu.

Jag ger boken fem Afrika av fem möjliga:

 

 

Fotnot: Denna recension är delvis publicerad tidigare på fatou.se

 

fatou touray 2013

Starkt filmtips: Precious

Ur filmen Precious
Ur filmen Precious

Jag minns när Oprah hade ett program som handlade om den här filmen. Jag minns också när Malou satt och pratade om den i Efter Tio med Film-Ronny och Adam Tensta. Och båda gångerna tänkte jag att jag MÅSTE se den här filmen. Till slut fick jag möjlighet att se den. Precious. Om den kraftigt överviktiga 16-åriga tjejen som är i en så oerhört utsatt situation.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett en film som gjort så fysiskt ont som denna. Den handlar om unga Precious som har fruktansvärda hemförhållanden, med en mamma som behandlar henne på ett vidrigt sätt. Precious är analfabet, sexuellt utnyttjad, misshandlad och väntar i tillägg sitt andra barn med sin pappa. Hon blir med anledning av sin graviditet utkastad från skolan, men får sedan chansen att börja den alternativa skolan som ska komma att ge Precious det stöd hon så väl behöver…

Ur filmen: Precious
Ur filmen: Precious

Filmen är grym. Den gör ont på riktigt, men den är också oerhört viktig!! Det hat jag kände mot Precious mamma har jag nog inte heller upplevt tidigare mot en roll i en film, men däremellan hann jag ibland reflektera över att Mo ´Nique (mamman) gjorde en fantastisk skådespelarinsats och hon belönades också följaktligen med en Oscar, en Golden Globe och en Black Reel Reward för bästa kvinnliga biroll. Ur wikipedia:

”På Golden Globe-galan i januari 2010 var filmen nominerad i kategorin Bästa film, Gabourey Sidibe nominerades för bästa kvinnliga huvudroll, medan Mo’Nique vann priset för bästa kvinnliga biroll. Precious Oscar-nominerades i sex kategorier, bland annat för bästa film, bästa kvinnliga huvudroll och bästa kvinnliga biroll. Mo’Nique vann priset för Bästa kvinnliga biroll.”

 


Mariah Carey finner vi i en oväntad men intressant roll som osminkad socialarbetare.

Ur filmen: Precious
Ur filmen: Precious


Filmen är bland det mest fantastiska och mest fruktansvärda jag någonsin sett!! Den river upp, skakar om och lämnar ingen oberörd. Magsmärtan som filmen gav tog ett par timmar efter filmen var slut, innan den lugnade sig, liksom tårarna och de starka känslor den väckte. Dock strömmar tårarna när jag skriver det här inlägget om den, för den lämnar som sagt ingen oberörd. Trots att filmen är så tung och så svår, så lyckas den ändå inge någon form av hopp.

Jag ska inte skriva så mycket mer om själva filmen, då jag hoppas att alla som inte sett den, kommer att se den, då jag varmt vill rekommendera denna film!

Men jag vill också tillägga att filmen faktiskt förändrat mig och en del åsikter till följd av filmen, vilket jag inte kan gå in på djupare, utan att avslöja för mycket om filmen!

Jag ger filmen, utan minsta tvekan fem i betyg, av fem möjliga!!

 

betyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianubetyg thegambianu

 

 

Texten har tidigare publicerats på fatou.se

Fatou Touray
Fatou Touray