Etikettarkiv: regeringen

Malmö – Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobi

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den 9:e oktober var en stor dag för många afrosvenskar. För 168 år sedan denna dag avskaffade Sverige sin del i den transatlantiska slavhandeln den sista förslavade människan från den afrikanska kontinenten släpptes fri. I Malmö uppmärksammas denna dag årligen och i år höll man på Malmö högskola ett minnesprogram på initiativ av Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa (AFR), i samarbete med bland andra ABF Malmö , Malmö mot diskriminering (antidiskrimineringsbyrån) och Malmö stad. Samtidigt gör regeringen under hösten, genom Sveriges kultur – och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke, en kunskapshöjande resa för att föra dialoger med utsatta grupper om rasism och främlingsfientlighet. Den 9:e oktober var ministern på plats i Malmö för att möta ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter i stadshuset i Malmö. Under förmiddagen deltog ministern också i minnesdagsprogrammet på Högskolan. Undertecknade hade äran att vara inbjudna till fredagens samtliga programpunkter i Malmö.

Tillsammans med ett flertal aktivister och afrosvenska representanter från hela landet samlades vi i Malmö högskola tidigt på fredagsmorgonen 9:e oktober. Temat för dagen var ”Slavhandelns arv – röster från dagens afrosvenskar”. På agendan fanns föreläsningar, tal av kultur- och demokratiministern och paneldiskussion.

Dagen var otroligt produktiv och helt fantastisk, sprängfylld med massor av inspiration och känsla av gemenskap. Tillsammans med en grupp av Sveriges absolut främsta afrosvenska aktivister och allierade kunde vi lyfta energin för kampen mot afrofobin i vårt land och möta en ödmjuk Bah Kuhnke som inte är rädd för att göra sig obekväm i kampen för allas lika värde och en framtid där våra afrosvenska barn inkluderas på lika villkor som vita svenska barn.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Kulturministern inledde morgonen med ett välkomsttal på Malmö högskola där hon började talet med att berätta om hur stolt hon är över Malmö och dess engagemang i arbetet mot afrofobin. Målet med ministerns turné under hösten är att på uppdrag från regeringen träffa personer från civilsamhället och diskutera de olika former av främlingsfientlighet som genomsyrar vårt samhälle. Ministern betonade starkt hur viktigt det är att förstå att vi brottas med olika typer av rasism, som alla har olika historia. Afrofobin, antiromanismen, islamofobin och antisemitismen är alla rasism, men det är olika rasism som man kan förstå och arbeta med på olika sätt. Ministern talade också om hur viktigt det är att vi talar om den strukturella rasismen i Sverige och erkänner den, oavsett hur ont det gör. Hon avslutade sedan med att tacka Malmö å regeringens vägnar.

Innan ministern påbörjade sitt välkomsttal stod AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow i talarstolen och höll ett inledningstal för att starta dagen. Jallow pratade om hur tydligt vi kan se de ojämlika förutsättningarna som finns för afrosvenskar i det svenska samhället. Hur rapporten från expertgruppen från FN visar på de problem som finns och hur vi måste arbeta för att komma till rätta med detta. Samlingen idag är också den första aktivitet som hålls i Sverige sedan ”Decenniet för människor med afrikanskt ursprung” startade. Sverige och övriga Europa missade att skapa ett engagemang kring året som hölls i samma anda 2011 och nu har FN gett Europa chansen att under ett helt decennium (2015 – 2024) lyckas med att uppmärksamma och erkänna denna marginaliserade grupp. Det är just det ordet vi har med oss under hela denna dag; Erkännande.

Sveriges del i slaveriet

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Som första föreläsare är Kitimbwa Sabuni inbjuden. Sabuni är samhällsdebattör och organisationsutvecklare. Han är också talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund och har bjudits in för att hålla en föreläsning om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln. Sabuni förmedlar under en timmes tid mer historia om den svenska inblandningen i slaveriet än någon historielärare lyckats göra under hela vår skoltid, och säkerligen alla andra svenska elevers med. Han talar om de svenska slavkolonierna Cabo Corso (utanför Ghana) och Saint-Barthélemy (Karibien), och om hur Linné delade in människor i raser med tillhörande egenskaper, där afrikanen var den ociviliserade, obildade och lata mannen. En timme med Sabuni är allt som krävs för att åtminstone komma till insikt med en historia som vi i Sverige så länge förnekat.

I bänkarna sitter åhörare som inte haft en aning om omfattningen i Sveriges del av slaveriet. Ett slaveri som förstört runt 15 miljoner människoliv och satt Afrikas historia på halt – en förintelse utan dess like. Sabuni talar om hur ordet förintelse inte kan vara vigt till endast vita kroppar. Han talar om hur bilden av den svarta kroppen fortfarande lever kvar, hur detta påverkar oss i alla delar av livet, hur svarta är överrepresenterade i lågutbildningsyrken och som boende i hyreslägenheter. Hur det finns en rangordning bland rasifierade, där svarta hamnar längst ner på skalan. Hur en högutbildad afrosvensk, i snitt, tvingas att söka fyra gånger fler jobb inom sitt yrke, än en vit med samma kompetens, för att få ett jobb. Detta är en del av konsekvensen från slaveriet och hierarkin som skapats av vita européer som Linné, Locke, De Geer och drottning Kristina… och även om vi läst om det och vet om det, så kryper det och smärtar hela kroppen när Sabuni slutligen avslutar sitt framförande.

En välbehövlig paus där AFR bjöd på förfriskningar följde på Sabunis föreläsning och efter fikapausen stod den brittiska aktivisten och grundaren av Operation Black Vote, Simon Woolley, i talarstolen.

Simon Woolley på besök

Simon Woolley - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Simon Woolley, Operation Black Vote – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Woolley talade om engagemanget för svarta och kampen mot afrofobin i Storbritannien och hur vi i Sverige kan inspireras och ta lärdom. Han talade om mobilisering och rätten till politiskt deltagande och engagemang. Woolley menade också att en viktig del i kampen för att minska afrofobi och främlingsfientlighet är att just förebygga det som är främmande. Få en närhet mellan grupper som är främmande för varandra. Ju mer vi utsätts för eller konfronteras med det som är främmande, desto mindre fientliga blir vi.

Som konkret exempel från just Storbritannien nämnde Woolley den brittiska TV-tävlingen ”Bake Off” som i år vanns av en muslimsk kvinna som bar hijab. Under säsongens gång blev den brittiska TV-publiken mer och mer bekanta med kvinnan – de såg hennes känsloregister och de såg henne regelbundet stå och göra något av det mest normala i vår vardag, baka – och mot slutet av säsongen hade majoriteten fallit pladask för henne och hon tog hem vinsten.

Med enorm energi höll Woolley håv uppe på scenen och med ett engagemang som verkligen lyfte känslan och andan inne i lokalen. Han lyfte fram var och en av våra tidigare talare och var noga med att påpeka vilket otroligt unikt tillfälle vi tilldelats denna dag med en minister som på ett så engagerat sätt vigt hela dagen till att vara med oss. Woolley betonade också under dagen att när ministern ställer sig upp till stöd för frågor som gäller afrosvenskar, vilket hon kommer att göra, så kommer hon få otroligt mycket motstånd och fiender – ett motstånd som till största del säkert kommer att ske bakom kulisserna – då är det otroligt viktigt att vi alla som stöds av hennes arbete visar vårt fulla stöd för hennes engagemang och det arbete hon för oss.

Dagen på högskolan avslutades med en paneldiskussion där undertecknade fanns med som inbjudna. Tillsammans med vänsteraktivisten Fatuma Awil, Kitimbwa Sabuni och forskare Tobias Hübinette pratade vi om ämnet ”Afrofobi – en verklighet för många som osynliggörs i dagens Sverige”.

Med våra olika områden av erfarenhet så som aktivism, forskning, samhällsdebatt och historia, journalistik, skola och mediestrategi samtalade och lyfte vi den problematik vi ser inom de olika områdena och där vi som samhälle, både civilt och professionellt kan arbeta tillsammans för att komma tillrätta med afrofobin, som är ett arv vi påtvingats i efterspelet av slaveriet.

Dialogmöte med kultur- och demokratiministern

Dialogmöte med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Dialogmöte med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke – Foto: Afropé|Kiqi D Minteh

Efter lunch var en grupp på ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter inbjudna att träffa kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i ett slutet dialogmöte, där också en utvald grupp observatörer och åhörare under två timmar fick möjlighet att lyssna till de diskussioner som fördes. Dialogmötets fokus var afrofobin i Sverige och hur vi skall jobba för att komma till rätta med den. Vad regeringen behöver göra och vilka resurser som behövs i samhället. Närvarande vi mötet var förutom undertecknade bland annat Fatou Kahn, Rukiya Egal, Mahina Chipumbu Havelius och Maria Dexborg som representanter från AFR, filmaren Osmond Karim, Simon Woolley, Kitimbwa Sabuni, Tobias Hübinette, Centrum mot rasisms ordförande Godwyll Osei-Amoako, Syna Ouattara (som författat förstudien om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot personer av afrikanskt ursprung) och givetvis AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow.

Vi berörde frågor som kommer att ingå i den handlingsplan mot olika former av rasism som regeringen nu skall ta fram, och i vårt fall just afrofobin. Bland det som diskuterades fanns bland annat;

  • Kan vi som svarta använda hela vår person, eller måste vi så kallat ”vittvätta” oss själva för att bli lyssnade till.
  • Finns det möjlighet till utbildningspaket runt rasism för att få in rätt kompetens i skolorna, för att inte lägga ansvaret på eldsjälar så som det är idag.
  • Stor vikt lades vid att vi måste stärka den yngre generationen, både i skola, genom ungdomsgrupper och i politiken.
  • Det behövs en vidare kunskap kring olika begrepp som afrofobi, rasifiering och nolltolerans mot kränkande ord och uttryck.
  • Medvetenhet kring både den hatiska och den exotifierande sidan av rasismen behöver ökas.
  • En inventering av läroplanen, lärarutbildningen och läroböckerna.
  • Oberoende utredning av poliser som anmäls för hatbrott, rasprofilering och kränkande behandling.
  • Hur vi behöver ges möjlighet till att självidentifiera oss som afrosvenskar i olika formulär. Detta skall naturligtvis vara baserat på valfrihet.

Ministern berättade om hur polisen kommer att göra en kompetensutveckling av deras tre hatbrottsenheter i landet, samt att hon själv tagit in Rättviseförmedling som medarbetare för att utveckla kompetensen på olika positioner och departement i landet. Hur hon själv tillsammans med utbildningsminister Fridolin beslutat att inleda ett samarbete mellan kultur och utbildningsdepartementet, vilket applåderades av många i rummet. Bah Kuhnke tryckte också på hur viktigt hon anser Malmö stads jobb mot afrofobin är och att de står som förebilder för övriga landet. Hon uppmanade oss att fortsätta kämpa för ett lyftande av den 9:e oktober, även om inget riksdagsbeslut skulle tas för att minnas dagen. Civilsamhället och organisationer har all möjlighet att få till en minnesdag som hålls av samhället även om den inte skulle antas som officiell minnesdag av riksdagen. Bah Kuhnke avslutar med att betona att ”vi måste synliggöra, annars syns det inte”.

Röster från minnesdagen av Sveriges avskaffande av sin del i den transatlantiska slavhandeln - Bild: Afropé
Röster från minnesdagen av Sveriges avskaffande av sin del i den transatlantiska slavhandeln – Bild: Afropé

Som avslutning på mötet gavs Malmöpolitiker som suttit som åhörare en stund att lämna några ord om deras uppfattning och hur de ser på det som diskuterats under mötet och jag tror att Kitimbwa Sabuni sa det bäst när han kommenterade det som sagts av dessa politiker och den anda som bjudits på under dagen.

”Malmö är inte som någon annan stad i detta land. Om politiker i övriga landet varit som er som är här- från partier från båda sidor – då hade vi haft mycket mindre problem med rasism i det här landet. Malmö är definitivt Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!”

Dagen avslutades med en kulturkväll i Sofielund Folkets Hus, som arrangerades av Vänsterpartiet, med Malcolm Momodou Jallow i spetsen. En kväll med tal, dialogsamtal, mingel, mat och tacktal som gav ett bra avslut på en minnesvärd dag.

Afropé vill rikta ett stort tack till Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och dess ordförande Malcolm Momodou Jallow, som planerat och arrangerat dagen, och som tillsammans med aktivister och politiker idag har visat, för att citera Kitimbwa Sabuni, att… Malmö är Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!

Låt nu övriga städer ta efter!

Mer om ”röster om afrofobi” på regeringens webbplats
Läs Simon Woolleys sammanfattning av dagen här (engelska)

 

Kiqi D Minteh & Teysir Subhi
Kiqi D Minteh
&
Teysir Subhi

Afrosvenska Alice Bah-Kuhnke minister i nya regeringen

Vår nya minister Alice Bah-Kuhnke Foto: Arbetsgivaralliansen
Vår nya minister Alice Bah-Kuhnke Foto: Arbetsgivaralliansen

Stefan Löfvéns nya regering har presenterats och en del nyheter i strukturen kan vi se, bland annat att Stefan Löfvén kommer att avskaffa integrationsministern. Intressant är dock att vi får in en afrosvensk bland ministerposterna. Några lyfta ögonbryn kan säkert synas över att gambisk-svenska Alice Bah-Kuhnke blir ny kultur- och demokratiminister, då många minns henne som programledare för barnsatsningen Disneyklubben och senare som programledare för hennes egen talkshow under namnet Alice Bah, men Alice Bah-Kuhnke kommer nu senast från posten som generaldirektör för Ungdomsstyrelsen och har en hel del andra tunga uppdrag i bagaget.

Alice Bah-Kuhnke är 42 år (blir 43 år den 21 december 2014) och växte upp i småländska Horda. Alice Bah-Kuhnke är sedan 2003 gift med skådespelaren Johannes Bah-Kuhnke som hon har tre döttrar med. I tonåren var hon en av Sveriges bästa kvinnliga sprinterlöpare i sin åldersgrupp. Hon har även varit generalsekreterare för organisationen Rättvisemärkt.

Alice Bah-Kuhnke är också en av grundarna till tankesmedjan Sektor3. Hon är även ledamot i styrelsen för Dramaten, samt vice ordförande för KFUK-KFUM.

Som kultur- och demokratiminister lär vi få höra mer från Alice Bah-Kuhnke framöver och som afrosvensk minister finns förhoppningar om att slippa se en upprepning av ett liknande tårtskärande i blackface-tårtor som hennes företrädare Lena Adelsohn-Liljeroth utmärkt sig med.

 

Stefan Löfven – statsminister (S)

Stefan Löfvén Foto: Fatou Touray, thegambia.nu
Stefan Löfvén Foto: Fatou Touray, thegambia.nu

Åsa Romson – klimat- och miljöminister samt vice statsminister (MP)
Margot Wallström – utrikesminister (S)
Morgan Johansson – justitieminister (S)
Anders Ygeman – inrikesminister (S)
Isabella Lövin – biståndsminister (MP)
Peter Hultqvist – försvarsminister (S)
Annika Strandhäll – socialförsäkringsminister
Gabriel Wikström – folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister (S)
Åsa Regnér – barn, äldre- och jämställdhetsminister
Kristina Persson – strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete (S)
Magdalena Andersson – finansminister (S)
Per Bolund – finansmarknads- och konsumentminister (MP)
Ardalan Shekarabi – civilminister (S)
Gustav Fridolin – utbildningsminister (MP)
Aida Hadzialic – gymnasie- och kunskapslyftsminister (S)
Helene Hellmark Knutsson – högre utbildning- och forskningsminister (S)
Ibarahim Baylan – energiminister (S)
Mikael Damberg – närings- och innovationsminister (S)
Mehmet Kaplan – bostads- och stadsutvecklingsminister (MP)
Anna Johansson – infrastrukturminister (S)
Sven-Erik Bucht – landsbygdsminister (S)
Alice Bah Kuhnke – kultur- och demokratiminister (FP)
Ylva Johansson – arbetsmarknadsminister (S)

Vi på thegambia.nu önskar Alice Bah-Kuhnke och de andra ministrarna lycka till med den nya mandatperioden och vi är säkra på att de behöver de lyckönskningar de kan få!

Fatou Touray

Nya regler gör det lättare att få stanna i Sverige

Barnperspektivet ska tillämpas och det ska bli lättare att stanna i
Sverige för den som är förälder till ett barn som är bosatt här. Det
ska också bli lättare för asylsökande och andra som har arbete eller
vill arbeta i annat land ett tag. Det är innebörden i de nya regler på
migrationsområdet som regeringen nyligen föreslagit i samarbete med
Miljöpartiet de gröna. De nya reglerna föreslås träda i kraft 1 juli
respektive 1 augusti 2014 om de röstas igenom. Här följer en
sammanfattning.

Regeringen har under våren föreslagit en rad nya regler på
migrationsområdet i syfte att underlätta människors ökade rörlighet
till och från Sverige. Reglerna måste först röstas igenom i riksdagen
för att börja gälla som tänkt, men en majoritet förväntas stå bakom
dem.

En av de mest välkomna förändringarna för många – både familjer och
ombud – är att ”en utlänning som är förälder till och
vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i
Sverige”
ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter ansökan i
Sverige. Det innebär alltså ett viktigt steg mot att det ska kunna bli
slut på uppslitande separationer för åtminstone de familjer där en av
parterna har rätt att bo i Sverige eller är svensk medborgare. Denna
regel föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

Det kan vara viktigt att förtydliga den nya barnregeln. Formuleringen
”har gemensam vårdnad om och sammanbor med barn” – förutsätter
i princip att det antingen finns ett domstolsbeslut på gemensam
vårdnad eller att föräldrarna är gifta med varandra. Detta i sin tur
förutsätter att den part som ska söka uppehållstillstånd har giltiga
och godkända identitetshandlingar. Finns inte sådana återstår
DNA-analys.

Det ska med de nya reglerna också vara möjligt att själv göra en
DNA-analys för att bevisa släktskap och sedan kunna få ersättning av
staten för kostnaderna för provtagning, transport av prover och analys
om DNA-provet åberopats i ett anknytningsärende där uppehållstillstånd
beviljats.

Foto: Kelovy
Foto: Kelovy

Andra välkomna ändringar är att det ska bli enklare för en asylsökande
som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som
arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta
spår, dvs den tid man måste ha arbetat innan ansökan om
arbetstillstånd ska kortas från sex till fyra månader.

Det ska också vara möjligt att bo utanför Sverige i ända upp till två
år innan ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas. Även
studerande ska få bättre möjligheter att stanna kvar efter
studietiden. Ändringen sker för att underlätta så kallad ”cirkulär
migration”
det vill säga ge tillfälle för alla att kunna pröva på
arbete i andra länder. Det ska med de nya reglerna vara möjligt att
vara bosatt utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling
till Sverige. Det betyder i klartext att ett uppehållstillstånd inte
längre ska återkallas automatiskt efter ett års vistelse utomlands.
Ett permanent uppehållstillstånd ska istället under vissa
förutsättningar kunna återkallas tidigast efter två år.

För att göra det mer attraktivt för internationella doktorander att
välja Sverige som studiedestination föreslås också att dessa, på samma
sätt som arbetskraftsinvandrare, ska kunna kvalificera sig för
permanent uppehållstillstånd i Sverige under forskarutbildningen. Ett
permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas för en person som
under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier i
sammanlagt fyra år, om det gäller utbildning på forskarnivå.

Det ska även vara möjligt för studenter att stanna kvar efter
slutförda högskolestudier, för att söka arbete eller undersöka
förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige. Hur länge
studenterna får stanna kommer regeringen att återkomma till i en
särskild föreskrift. Sex månader kan vara en rimlig tid.

Andra lite mer ovälkomna förändringar är att det kommer att ta längre
tid att få permanent uppehållstillstånd. Kvalificeringsperioden för
permanent uppehållstillstånd ska förlängas från fem till sju år. Samt
att den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd ska kunna vara
längre än fyra år om det finns särskilda skäl. Den ska dock inte kunna
vara längre än sex år.

Här är de svenska reglerna inte helt harmoniserade med EU-reglerna som
säger att personer som bott i den Europeiska Unionen i mer än fem år
och har permanent uppehållstillstånd ska kunna ansöka om status som
varaktigt bosatta.

Samtliga dessa nämnda författningsändringar föreslås, liksom övriga
ändringar med arbetsmarknadskopplingar, träda i kraft den 1 juli 2014.

Läs mer här
Riksdagen – Propositioner och skrivelser

och här
Regeringen

Aminta Merete
Aminta Merete

Victoria Kawesa om Black History Month

Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014
Pressbild: Victoria Kawesa, forskare i genusvetenskap och riksdagskandidat för Feministisk Initiativ 2014

Victoria Kawesa är en stor förgrundsgestalt för den antirasistiska feministiska rörelsen i Sverige. Hon är forskare i genusvetenskap och har arbetat på EU-nivå med mänskliga rättigheter. Hon är en av Feministiskt Initiativs kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Hon är en av medförfattarna till Rapporten om Afrofobi som beställdes av regeringen. Frågor som rör allt inom hatbrott, rasism, diskriminering, mäns våld mot kvinnor, etnisk profilering, socialt utanförskap och afrofobi är hon idag mycket starkt engagerad i. I Stockholm var hon en av talarna under manifestationen mot afrofobi förra året.
Victoria Kawesa ger här sin syn på Black History Month, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma oc
h jobba med dessa frågor.

 

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag verkligen. Afrosvenskarnas Riksförbund och CinemAfrica påbörjade ett arbete 2008 och hade ett arrangemang den 9 oktober samma år. Syftet var att få regeringen att göra den 9 oktober till en nationell minnesdag av Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln. Det var den 9 oktober 1847, som de sista slavarna friköptes på den svenska slavön Saint Barthélemy, i Karibien. Idag vet jag att i alla fall Malmö stad har arrangemang den 9 oktober, vilket är väldigt positivt och det borde vara något som flera kommuner tar efter.

Sverige borde ha en Black History Month till minne av Sveriges inblandning i slavhandeln. Dels för att vi ska kunna hedra offren, men också för att förstå varför Sverige bär ett ansvar i kampen mot afrofobin som nu sprider sig i landet. Sverige behöver ta sitt ansvar för att ha varit delaktig i konstruktionen av svarta människor som rasifierade, vilket ligger till grund för varför afrosvenskar diskrimineras och utsätts för rasism.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Fördelarna är att en Black History Month dels uppmärksammar att afrikaner är en del av den svenska historien genom slavhandeln, men också uppmärksammar viktiga personer i den afrikanska diasporan, och i Afrika, som spelat en viktig roll för svartas mänskliga rättigheter. Det behövs en bred folkbildning om den svarta diasporan för att synliggöra deras bidrag i den västerländska kulturen och det får inte ska glömmas bort. Jag kan inte se någon nackdel.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Jag håller helt med. Sveriges självbild som exceptionell, d.v.s. att man inte varit delaktig i den transatlantiska slavhandeln och därmed inte bär något ansvar för den pågående rasifiering av afrosvenskar, är helt felaktig. Tyvärr är den svenska färgblindheten utpräglad även bland vissa antirasister som påstår sig inte ”se färg”, vilket ju givetvis inte stämmer. Hudfärg och rasifiering av svarta människor är ett strukturellt problem i Sverige som manifesterar sig i form av vardagsrasism, hatbrott och kränkande behandling. Afrosvenskar särbehandlas och diskrimineras just på grund av tankemönster som är kopplade till rasbiologiska idéer om svarta människor som väsensskilda och underlägsna vita svenskar. Det finns således en vithetsnorm i Sverige som inkluderar etnisk vita svenskar och exkluderar alla som inte tillhör vithetsnormen. Istället för att påstå sig vara färgblinda så är det bättre att erkänna att det finns skillnader i hur människor bemöts och behandlas. Det här är fakta och inget tyckande. På grund av rasifieringen av olika grupper i samhället har vi rasism och diskriminering som innebär sämre livsvillkor för alla marginaliserade grupper. Vi måste se ras som ett analytiskt verktyg för att förstå rasism och diskriminering och därmed kunna sätta in konkreta politiska åtgärder.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Alla historier som innebär befrielsekamp för människors rättigheter är viktiga och inspirerar oss andra som kämpar för samma vision om en värld fri från dominans och förtryck. Personligen tycker jag att kampen mot Apartheid i Sydafrika och medborgarrättsrörelsen i USA är stora milstolpar för den svarta diasporan. Som en antirasistisk svart feminist får jag mycket styrka och inspiration från svarta feministers kamp att synliggöra den specifika positionen som svarta kvinnor spelar både i de antirasistiska och feministiska rörelserna. Mina favoriter bland svarta feminister är Sojourney Truth, Bell Hooks och Patricia Hill Collins. Svarta feministers analys av maktordningar som intersektionella är ett viktigt bidrag för alla som arbetar med att synliggöra och rasera strukturella ojämlikheter. Det här är ett högst aktuellt ämne idag i Sverige, inte bara för afrosvenskars rättigheter, men också för alla diskriminerade grupper.

Victoria Kawesa kandiderar till riksdagen
Victoria Kawesa på Twitter

Momodou Jallow om Black History Month

Momodou Malcolm Jallow är ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, samt en av Vänsterpartiets kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Han har ett starkt engagemang runt frågor som rör rasism, diskriminering och allra främst afrofobi. Han har varit en av de ledande figurerna i Sverige som jobbat för att lyfta frågan om afrofobi och utmanat politiker och sittande regering att ta frågan på allvar. Han var också initiativtagare till kampanjen ”Stop Arophobia” och manifestationerna mot afrofobi, som hölls i våra tre storstäder förra året, till följd av det mycket grova överfallet på Yusupha Sallah i Malmö. På internationell nivå har Jallow engagerats i arbetet mot afrofobi och rasism, både inom EU och USAs kongress. Han är också vice ordförande för Europas största antirasistisk organisation, European Network Against Rasism. Här ger han sin syn på Black History Month och Sveriges icke-engagemang kring detta.

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Syftet med Black History Month är för att minnas och reflektera över svarta förkämpar, som genom historien har bidragit i den svarta kampen för rättvisa och jämlika socio-ekonomiska förutsättningar, genom politisk aktivism eller andra banbrytande insatser som har bidragit till att föra svarta framåt. Eftersom historiska sanningar bestäms och skrivs av icke-svarta personer i maktpositioner har historien och berättelsen om svarta förkämpar antingen osynliggjorts eller förvrängts för att ge ett missgynnande och felaktigt intryck. En historisk sanning som oftast präglas av en eurocentrisk kontext. Denna avsaknad av afrocentriska perspektiv gör det nödvändigt och viktigt för svarta att uppmärksamma Black History Month under denna tid på året, för att ge oss möjlighet att bättre förstå berättelsen om den svarta kampen och vilka ideologier den bygger på. Men också för att medvetandegöra och informera afrosvenskar om den delen av svartas historia, bidrag och framgångar som aldrig nämns i vår historieböcker. Detta är en nödvändighet för att stärka den egna gruppen.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Ja det gör jag och det är detta som försvårar arbetet mot afrofobi i Sverige idag. Första steget för att lösa ett problem börjar alltid med att erkänna att det finns ett problem. Att blunda för problemet brukar oftast leda till att upprätthålla rådande normer.

Det koloniala arvet är ständigt närvarande och det är både naivt och förmätet att inte vilja diskutera rasism i Sverige i en djupare mening som en del utav vårt historiska arv. I Sverige odlas föreställningen att vi inte riktigt angås av till exempel kolonialism och den transatlantisk slavhandeln i lika hög grad som andra länder. På flera nivåer i samhället framställs Sverige som ett förebildligt land, bortom internationell jämförelse, där vi redan uppnått jämlikhet, neutralitet och sunt förnuft. Det är dags att börja diskutera rasism på ett mer reflekterat sätt; ett så kallat demokratiskt samhälle ska föregå med gott exempel och inte ägna sig åt att försvara och upprätthålla rasistiska värderingar.

Den europeiska kolonisationen av Afrika ändrade européernas bild av Afrika på ett sätt som ligger till grund för dagens syn på människor med afrikanskt ursprung. Svarta människor framställdes som primitiva, underlägsna och barbariska. Den skildringen fick fäste i vetenskapen som delade upp människan i en hierarki som bygger på rasistiska stereotyper som i allra högsta grad är närvarande i dagens Sverige. Ännu idag roar man sig i Sverige med att göra narr av afrosvenskar och beröva gruppen sina socio-ekonomiska rättigheter. Det visar sig i populärkulturen och litteratur men även den senaste rapporten om Afrofobi som beställdes av den Svenska regeringen.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Jag anser att det är mindre väsentligt att lyfta den ena revolutionären eller revolutionen över andra eftersom att det snarare har varit en kombination av fler generationer och revolutionärers kamp som har lett till de förändringarna som svarta människor har fått ha idag. Trots att vissa revolutionärer under vissa historiska kontexter och epoker har lyfts mer än ändra, är det viktigt att förstå att det oftast gjordes möjligt av andra som förde kampen vid tidigare generationer, fast med samma eller liknande ideologier. Därför är det viktigt för mig att minnas alla revolutionärer som lika viktiga i kampen for rättvisa och jämlika socio-ekonomiska och politiska förutsättningar för svarta.

Momodou Jallow finns på Twitter

 

Relaterade artiklar:
Black History Month – varför inte i Sverige?
Victoria Kawesa om Black History Month

 

Kiqi dumbuya minteh 4