Säsongen i Gambia börjar löpa mot sitt slut. Det innebär både turistsäsongen och efterfrågan på shower, spelningar och underhållning. Det innebär även att regnperioden är på väg, när det regnar i Gambia kan det ibland bli omöjligt att ta sig fram på vägarna och många människor stannar hemma istället för att bege sig ut i ovädret. Själv hoppar jag snart på ett plan och lämnar Afrika för den här gången. Det finns liksom inte så mycket mer att hämta.

Jag kommer ihåg entusiasmen från när jag landade här i oktober, ett drygt halvår sedan. Vi satte igång med turnéplanen, började diskutera om olika singlar, musikvideos och framtidsplaner. Alla var förväntansfulla och hjälpte till så mycket som möjligt inför skivlanseringar och dylikt. Nu med sommaren runt hörnet känns det som att alla har gått ned på halvfart och endast gör det de måste, kanske jag också.

Nu råkar det vara så att jag har ett Svenskt pass, så det innebär att så fort jag tar mig härifrån påbörjas ett nytt äventyr. Mot slutet av maj som ni säkert vet påbörjas en annan säsong i resten av världen och jag hoppas på att få ta del av många spelningar runt om i Sverige och i världen. Jag vill resa, jag vill leta inspiration, jag vill aldrig sakta ned, alltid hålla ned gasen. Så vissa frågar mig om jag ”flyr” från Gambias regnsäsong men sanningen är att jag bara flyr från min egen latsida. Det känns orättvist att majoriteten av befolkningen här inte har samma rätt att resa, även om de skulle ha ekonomin för det. Men livet är väl orättvist.

Nyligen påbörjade jag och mina producenter från JLive Records ett nytt spännande projekt som jag egentligen är livrädd för. Det är väl det som är den faktiska definitionen av ordet ”spännande”, något som är lite läskigt men som man ändå vill ta sig an. Något nytt, något annorlunda. Jag ska sjunga min första låt på Engelska blandat med Wolof (ett av Gambias stamspråk). Varför det skrämmer mig är väl troligtvis för att jag inte vill göra bort mig, att folk ska peka finger och skratta åt mig på grund av min brytning. Men jag tror också att det är behövligt för att befolkningen ska kunna se mig som en av dom och förstå att jag faktiskt har Gambiska rötter. Mycket riktigt, blev det rätt mycket skratt i studion när vi spelade in, men vi ändrade om och rättade till och slutprodukten lutar åt något jag älskar. En blandning mellan västerländsk Pop/R&B och västafrikansk contemporary kulturmusik.

Varje dag jag är kvar här känns lite som ett försök till ett tillfälligt avslut. Släppa den sista singeln, styra upp mitt team och avgöra vem som gör vad medan jag är borta, besöka familj och olika musiker för att annonsera att jag inte kommer tillbaka förrän nästa säsong. Ett avslut och en början.

Åka tillbaka till en annan verklighet, besöka familj och olika musiker för att annonsera att jag är tillbaka, börja spela in en ny singel. Visst är det fint att man kan ha flera hem?