Etikettarkiv: representation

Sommar i P1 lämnar en hel del att önska i år

Sommar i P1 är bland det somrigaste och mest ”svenska” som finns, enligt många. Det finns nog inte många vuxna i Sverige idag som inte lyssnat på åtminstone ett avsnitt av radioprogrammet Sommar. I år är det 59 sommarvärdar som presenterats för programmet. En varje dag med början den 24 juni och med den sista sommarvärden den 21 augusti. Men hur många sommarvärdar representerar den afrosvenska gruppen i programmet?

midsommarkransDet är svårt att veta hur personer man inte känner personligen definierar sig. Vem kallar sig afrosvensk och vem gör det inte? Men jag har gått igenom de sommarvärdar som presenterats och av vad jag kan finna så är det endast två svarta personer. Människorättskämpen från medborgarrättsgruppen Little Rock Nine; Gloria Ray-Karlmark kommer att vara hela Sveriges sommarvärd den fjärde juli, USAs nationaldag till ära. Det ska bli grymt intressant att höra hennes sommarprat. Den 16 augusti kommer Hannah Akuffo, professor i parasitologi, att vara vår sommarvärd. Så här skriver P1 om henne:

”Har en ledande position på Sidas enhet för internationellt samarbete kring forskning om tropiska sjukdomar, åkommor som främst drabbar världens fattiga och som få i västvärlden bryr sig om.

Har tidigare arbetat på Karolinska Institutet. Varit rådgivare åt WHO och ordförande i European and Developing Countries Clinical Trials Partnership.”

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag tycker det känns ”väldigt vitt” i vårt Sommar i år. Två svarta kvinnor (ingen man) av 59 sommarpratare. Ja, jag tycker det känns väldigt skralt, då det finns så enormt många framgångsrika, intressanta, berättande svarta personligheter som borde lyftas fram och som borde kunna stå för representation bland våra unga, svarta som behöver den typen av representation så väl. Vi behöver också lyfta och ge plats till ”svarta röster” för att det finns så många som har så mycket att dela med sig av. Den debatten tycks beslutsfattarna i Sommar ha missat helt…

När jag hämtat mig från besvikelsen att vi bara har två svarta sommarpratare av 59 stycken, så kikar jag igenom listan och alla som ska vara med. Jag vet inte hur jag ska beskriva min enorma besvikelse när jag ser personligheter som uttalat sig öppet rasistiskt, afrofobiskt och islamofobiskt i den långa listan…

Sara Mohammad Foto: Fatou Touray, Afropé
Sara Mohammad Foto: Fatou Touray, Afropé
Maskerad skärmdump från kommentarer på GAPFs Facebook-sida
Maskerad skärmdump från kommentarer på GAPFs Facebook-sida
Maskerad skärmdump från kommentarer på GAPFs Facebook-sida
Maskerad skärmdump från kommentarer på GAPFs Facebook-sida

Sara Mohammad – Kvinnan som startade nyligen prisade organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. Jag har följt hennes arbete genom åren. Jag har kommit till hennes offentliga tal och jag har varit mycket engagerad i dessa frågor, både generellt om hedersrelaterade brott, men också specifikt om dessa två starka, vackra och fantastiska personer som är lätt att förstå att både Pela och Fadime var. Inte minst för att jag bott granne i många år med både Fadime och hennes familj. Men någonstans där på vägen för några år sedan, förlorade jag min respekt för det arbete Sara Mohammed utför. Framför allt eftersom jag tyckte mig se hur hon lyfta sin fråga samtidigt som hon trampar på en grupp som redan är utsatt för väldigt mycket kritik i Sverige, nämligen muslimer. Det räcker med ett kort besök på GAPFs Facebooksida för att se hur en viktig kamp ändrat inriktning, från att lyfta en viktig fråga och slå ned på en annan. Nämligen det muslimhat som många muslimer idag, i synnerhet muslimska kvinnor lever under. Kommentarsfältet lämnar en hel del att önska.

Bert Karlsson – Egentligen vet jag inte om det är nödvändigt att säga så mycket mer om Bert Karlsson än två ord: Ny Demokrati. Ett parti han startade och drev under ett antal år, tillsammans med Ian Wachmeister. Om någon missade vad Ny Demokrati och Bert Karlsson stod för då, så vill jag gärna tipsa om en programserie som gick för några år sedan som hette: Välkomna nästan allihopa och då i synnerhet det avsnitt som heter: ”När förlät vi Bert Karlsson” och som du kan se HÄR (OBS! Varning för n-ordet)! (Du kan se hela programserien HÄR!)

Alexander Bard – Alexander tar sig gärna tolkningsföreträde och berättar vad svarta människor ska känna/tycka/uppleva är rasism och inte. HÄR kan du se uttalanden från Alexander om n-ordet (OBS! Varning för att n-ordet uttalas i programmet).

Marianne Lindberg De Geer – Debatten om Makode Lindes utställning på Kulturhuset var Marianne Lindberg De Geer en del av och där perspektivet är så tydligt vitt som det bara går att ha. Mer kan du lyssna på HÄR (återigen: varning för att n-ordet uttalas, väldigt många gånger)!! Vem lyssnade på de afrosvenskar som arbetar på kulturhuset? Vem lyssnade på alla afrosvenskar som (med tolkningsföreträde) förklarade igen och igen, varför och hur utställningen upplevs som djupt kränkande för dem?

Dessa fyra personer har man alltså valt att lyfta fram, låta få en timmes taltid i en av Sveriges mest lyssnade radioprogram. Dessa personer väljer alltså SR att lyfta fram, trots tydliga uttalanden, eller med plattformar där det tillåts användas afrofobi, rasism och muslimhat. Och så låter man två svarta kvinnor komma till tals. Två. Av 59.

HÄR kan du se hela listan på Sommar 2016.

Fatou Touray

Representation är viktig för afrosvenska barns välmående

Jag har blivit välsignad med ett antal barn i mitt liv. Inga egna barn än så länge, men jag har fått äran att vara en storasystersgestalt för två pojkar och två flickor. Jag tror att jag har en djupare relation till flickorna då de båda är svarta.

Foto: Privat
Foto: Privat

Nada är sju år, och ser upp till mig. Åh va jag älskar den flickan! Sen hon föddes har jag försökt föregå med gott exempel. Jag har försökt vara bekväm i min kroppsform, för att visa att det är okej med lite mer fett än normalt. Jag har sparat teckningarna, för i framtiden vill hon bli konstnär. Målet har varit att övergöda henne med kärlek och bekräftelse på att hon duger och klarar av allt hon bestämmer sig för i livet. För några år sen stötte vi tyvärr på hinder när Nada berättade att hon också ville ha håret som sina äldre systrar, som ofta har insytt löshår i en annorlunda textur än vårt hår. Hon sa att hon också vill ha ”sådär fint hår”.

Min andra flicka är tre år och har även hon ett härligt afro. Precis som andra jämnåriga barn är Alva besatt av Disneyfilmen Frozen. Och precis som andra barn vill hon också se ut som sina Disneyprinsessor. Men ibland mår Alva dåligt över att håret på huvudet inte rör sig neråt mot nacken. Det smärtar mig att se hennes små fingrar dra i håret i hopp om att få det tillräckligt rakt för att se ut som det svenska majoritetssamhällets hårtextur.

Jag undrar om jag också haft svårt att acceptera mitt hår. Mina första år spenderas där jag var en del av majoritetssamhället, och därför har jag inte börjat fundera över dessa frågor förrän nu.

Tiana och prins Navid
Den hittills enda svarta Disneyprinsessan, Tiana med prins Navid

När jag ser mina två flickor beklaga sig över sitt hår, eller andra kroppsattribut, inser jag vikten av att visa upp svarta kroppar i media. Jag känner oro för att de inte kommit till puberteten än och redan är kroppsfixerade. Därför har det blivit viktigt för mig att visa mig med mitt eget hår när jag spenderar tid med dem. För jag vill att Nada och Alva ska älska sitt hår. Det är inte fråga om att man alltid önskar sig det man inte har. Att ge komplimanger är tyvärr ingen lösning, när problemet finns på en djupare nivå. För hur ska de tro på orden om dessa inte återspeglas i handlingar? Sanningen är att bristen på identifikation påverkar de här barnens välmående. De känner frustration över att inte passa in i normen som råder i samhället.

För att älska sin spegelbild behöver samhället placera afrosvenska barn i det svenska samhället. Det behövs fler mörka prinsessor, hjältar, läkare och entreprenörer. De behöver känna igen sig i sagor, böcker och barnprogram. Det är extra viktigt att just dessa barn ser att de finns och räknas i samhället. Just på grund av att de inte är del av majoritetssamhället.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

 

Intervju med Josefin Jallow: "Det är viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor"

Att lyfta och uppmärksamma unga afrosvenskar som gör skillnad i vårt samhälle, är en av Afropés målsättningar. Idag kan vi presentera en ung, kunnig tjej från Malmö med stark politisk övertygelse, som har mycket tankar och idéer vi alla kan lära oss av. Läs Afropés unika intervju med Josefin Jallow och möt en ung kvinnas feministiska och antirasistiska kamp för ett jämställt samhälle.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

När väcktes ditt politiska intresse och vad var det som fick intresset att väckas för dig personligen?

Jag var medveten om orättvisor som fanns i samhället i rätt tidig ålder, eftersom mina föräldrar var och är aktiva inom politiken.

När jag var 13 så bestämde jag mig för att gå med i Ung Vänster, för att göra förändring på riktigt.

Jag har alltid haft starka åsikter och därför kändes det bra att organisera mig istället för att sitta hemma och bara tycka.

Varför just Ung Vänster?

Min pappa var som sagt med i Vänsterpartiet, och jag kände själv att Ung Vänster var det ungdomsförbund vars åsikter jag sympatiserade mest med. Jag har alltid varit medveten om orättvisor, men ju längre jag var med i Ung Vänster, desto mer förstod jag. Jag förstod att det både var rasism och patriarkatet som låg bakom mycket av de upplevelser jag haft under min barndom. Det var ingen slump att alla rörde mitt hår, eller gav mig och min familj otrevliga blickar. Det var heller ingen slump att oavsett vilka prestationer jag gjort, så var det mitt utseende som var i fokus. Jag sågs, och ses som ett objekt, och inte som en person och detta är det patriarkatet som ligger bakom.

I Ung Vänster så fick jag sätta ord på upplevelser jag haft, och förstod att det var strukturer som låg bakom. Jag förstod att det inte är rimligt hur den ekonomiska eliten bara ökar och ökar sin makt och kapital, medan arbetarklassens makt över sina egna liv minskar. Och sen jag insåg detta så har jag kämpat som en vänsteraktivist för rättvisa.

josefin faktaVilka politiska frågor är viktigast för dig och varför?

De frågor som är viktigast för mig är antirasismen, feminismen och klasskampen. Dessa frågor brinner jag för eftersom jag själv är en rasifierad kvinna ifrån en arbetarklassfamilj, vilket gör att jag är väl medveten om de orättvisor som finns. Att vi år 2016 fortfarande inte lever i ett jämlikt samhälle, är inte okej, och kommer aldrig att vara. Jag är trött på att leva i ett samhälle där jag kommer att ha svårare att få jobb på grund av min hudfärg. Och där jag kommer få lägre i lön på grund av mitt kön. Jag tycker inte att det är okej att arbetare inom välfärden sliter ut sina kroppar med 12-timmars skift och tunga lyft, medan de 65 rikaste människorna i världen äger mer än halva jordens befolkning äger. Därför är dessa frågor viktiga för mig, och jag kommer inte att vara nöjd förrän vi uppnått ett jämlikt samhälle.

Många anser att det inte längre finns ett klassamhälle i Sverige idag. På vilket sätt tycker du att klassamhället påverkar generellt i Sverige idag?

Klassamhället är för mig tydligare än på många år och detta är inte bara någonting jag tagit ur tomma intet. En undersökning av OECD som gjordes år 2014 visade att Sverige är det land i västvärlden vars klassklyftor har ökat snabbast.

Vissa familjer har råd med 3 bilar, en villa och semester flera gånger om året. Medan andra knappt har råd med busskort, bor i trånga hyreslägenheter och aldrig har råd att åka iväg. Att folk anser att det inte finns ett klassamhälle i Sverige idag skulle jag säga är väldigt naivt och jag finner det även komiskt att det bara är människor tillhörande överklassen som säger sådana saker. Att klassklyftorna ökar har gjort att det skapats ett starkt missnöje hos arbetarklassen, och folk har blivit desperata efter en lösning. De problem som finns skylls då till stor del på invandrare och Sverigedemokraternas stöd ökar. Klasskillnader får rasismen att gro, och sätter grupper emot varandra.

Vi måste prata om klass, istället för att förneka dess existens.

Hur tror du att klassamhället skulle kunna jämnas ut och göras mer jämställt?

Jag tror på ett klasslöst samhälle, och att det är det enda som kommer att göra samhället både helt jämställt och jämlikt. När klassamhället försvunnit så finns det ingen anledning att sätta grupper emot varandra, eftersom att alla har samma förutsättningar. Jag tror därför att klasskamp är det som i slutändan kommer att göra samhället mer jämlikt.

Jag tror inte att små socialdemokratiska reformer kommer att leda Sverige in i nån slags ”jämlik utopi”, men självklart finns det småsaker som kan förbättras med hjälp av reformer. Sådana reformer kan till exempel vara 6 timmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik. Detta tror jag skulle bidra till en minskad segregation, men jag tror som sagt inte att små reformer verkligen är lösningen på samhällsproblemen.

Om du fick fria händer att genomföra tre politiska beslut i Sverige idag, vilka skulle det då bli?

Om jag skulle fått genomföra 3 politiska beslut så skulle det självklart ha varit: 6 timmars arbetsdag, öppna gränser för människor som flyr, och att skolan ska omformas och bland annat lära ut mer om rasism, sexism, och hbtq-frågor. Men omformningen ska även innebära avskaffande av dagens betygssystem.

Josefin Jallow Foto: Privat
Josefin Jallow Foto: Privat

Intersektionell feminism är en viktig fråga för dig, berätta gärna varför den är viktig?

Feminism har alltid varit en viktig fråga för mig, och redan när jag var 10 år så var feminism ett väldigt vanligt samtalsämne bland mig och mina vänner.

Sexismen har för mig alltid varit väldigt tydlig och en del av min vardag och att kämpa för jämställdhet har alltid varit en självklarhet för mig.

Dock så är det viktigt att inte bedriva en feminism till för bara vita kvinnor, utan att ta i beaktande den verklighet som rasifierade kvinnor står inför och bedriva en kvinnokamp som är till för alla kvinnor. Den feministiska kampen som förts i över 100 år har lett till förändring, men vi har fortfarande en lång väg att gå. Och när vi vinner feministiska segrar så måste vi hela tiden ha i åtanke vilka kvinnor det är som gynnas. När vi uppnått ett samhälle där alla oavsett kön har lika mycket makt över både sina egna liv, och har inflytande över samhällsfrågor så måste vi vara kritiska. Vilka är dessa kvinnor? Hur många av dessa kvinnor är rasifierade? Tyvärr så kommer det att finnas hierarkier även när vi uppnått jämställdhet och det är mycket viktigt att alltid ha i åtanke.

Vi måste ha en representativ fördelning i alla delar av samhället. Vi kan inte vara nöjda när vi uppnått en jämn könsfördelning där 50% är kvinnor, om alla kvinnor är vita. Detta gäller dock inte bara rasifiering. Det finns även en bristfällig representation bland till exempel hbtq-personer. Och när hbtq-personer väl visas, så är det oftast vita cis-gaysnubbar. Vi ser sällan transpersoner och när vi gör det så är de aldrig icke-binära transpersoner utan alltid transmän/kvinnor.

Nästa generation ska inte behöva växa upp utan att se sig själva. Dom ska inte behöva växa upp och tro att dom aldrig kan bli nåt på grund av en bristfällig representation.

Du höll ett brandtal på Internationella Kvinnodagen som fått positiv uppmärksamhet. Vad var det viktigaste för dig att lyfta fram i talet?

Mitt tal handlade mycket om varför feminism behövs och att vi som sagt måste bedriva feminism som är till för alla. Men det huvudsakliga jag ville få fram var väl helt enkelt att vi har fått nog. Det är år 2016 och vi är inte ens nära jämställdhet. Vi är trötta på att vara rädda, slita ut våra kroppar i vårt arbete men ändå få en lägre lön, och att bli förlöjligade oavsett hur vi gör. Det är nog nu, och vi måste ta ställning för feministisk förändring just nu.

Är det något du särskilt vill lyfta?

Det är dags att ta ställning nu. Emot rasism, sexism och alla andra sorters förtryck. Vi måste motverka klassamhället och kämpa för rättvisa innan det är försent. Vi måste visa Sverigedemokraterna att rasism inte är accepterat och aldrig kommer att accepteras i det svenska samhället.

Afropé tackar Josefin för intervjun och önskar henne all lycka till i framtiden, inte minst i kampen som många kommer att få skörda frukterna av när vårt samhälle blir mer jämställt! Tack Josefin!

Fatou Touray

Representation inom idrottens styrande rum

Jag vill här belysa vikten av representation inom de styrande rummen inom idrotten. Med styrande rum syftar jag på styrelsen/valberedning. Sedan många år tillbaka är jag förtroendevald i Svenska handbollsförbundet. Där sitter jag i ungdomsrådet och jämställdhetsrådet.

År 2011 fick jag den stora äran att representera handbollen vid Svenska Olympiska Akademins 52:a konferens i Grekland. Till Grekland åkte vi tre representanter från Sverige. Konferensen varade i 14 dagar och under dessa dagar diskuteras historian av de olympiska spelen och utvecklingen av den. De olika värdegrunder som finns i de olika länderna kring hur idrott skall bedrivas, diskuterades även dem flitigt.

Jag kommer ihåg några saker extremt tydligt. Det var att inget land från Europa skickade en enda representant med utom-europeisk bakgrund. Jag fick ofta höra att, ”jädrar vad grymma Sverige är som skickar en kille från den afrikanska diasporan”. Det här fick jag höra av mina olympiska vänner jag träffade, från framförallt Frankrike, Schweiz , Belgien och Spanien.

De var tydliga med att poängtera att det ofta inte förekommer i deras länder. De här fyra länderna Frankrike, Schweiz , Belgien och Spanien är länder med mycket lång historia av invandring. Framstående är invandringen av människor från den afrikanska diasporan.

Jag märkte också att min hudfärg utmärkte mig mycket. Tack vare den kunde jag associera mig med representanterna från de karibiska öarna – där den afrikanska diasporan finns – och jag kunde associera mig själv med människor från den afrikanska kontinenten och de afrikanska länderna.

Jag pratade franska med européerna från Belgien, Frankrike och Schweiz. Jag var stolt över att vara från diasporan och representera Sverige i ett sådant sammanhang, stolt att kunna prata flera språk, stolt över att Sverige sett min kunskap som jag kunde bidra med.

Efter hemkomsten av min resa, fick jag ett samtal från en handbollsskola i Piteå om möjligheten att vara handbollsinstruktör. Jag antog uppgiften med nöje och glädje.

Stolt över att vara den första unga, icke handbollsproffs och svarta personen att få vara huvudinstruktör. Efter tre dagar uppe i Norrland, när jag kommit tillbaka till Göteborg, satte jag mig och funderade lite. I mina tankar började jag känna mig ensam, funderingarna hamnade kring min hudfärg och varför jag ofta var den enda svarta killen på vissa förtroendeuppdrag.

Många gånger när jag fått uppdrag har jag undrat om jag är den första svarta på det uppdraget. Idag några år äldre och visare har jag också förstått, varför dessa tankar funnits där. Det har handlat om bristande representation i offentliga styrande rum – där vita män i medelåldern är överrepresenterade, idag och historiskt.

Många gånger när jag är på konferenser med människor i styrande rum är jag den enda som är svart. Frågor som ofta då dyker upp i mitt huvud är; Är jag bäst av alla svarta i hela Sverige? Tveksamt. Vart är alla andra svarta människor? Vill de inte?… Mycket farliga frågor i detta sammanhang att ställa sig.

Fotograf : Collins Luther Zola Plats: Olympia
Fotograf : Collins Luther Zola
Plats: Olympia

Enda anledningen till att jag tycker så är för jag ifrågasätter min existens och kunskap som faktiskt givit mig uppdraget. Därför har jag idag också valt att ifrågasätta eller fråga majoritetspersonerna i de styrande rummen om varför det ser ut som det gör.

Tror jag att det kommer bli en förändring i Sverige? Absolut, men det krävs att vi människor från den afrikanska diasporan håller ihop och stöttar varandra. Samtidigt som vi får en ärlig chans på samma premisser som en person med enbart svenskt ursprung, så som jag fick.

Mbote na bino (på lingala) – Hälsningar till er.

Collins Luther Zola
Collins Luther Zola

 

 

 

Att inte se hudfärg är en förolämpning

Tänk den här tanken. En brevvän som du brevväxlade med för 20 år sedan, från Japan, kommer till Sverige för att besöka dig. Du planerar att ta med hen till ett skapligt hotell i din hemstad för att bjuda på en god middag. När ni kommer fram till hotellet så är din gäst välkommen in, men dörrvakten stoppar dig och säger att du inte är välkommen in. Vakten säger inte varför, men du får helt enkelt inte komma in. Det hjälper inte om du går hem och tar på dig en kavaj, det hjälper inte om du tar på dig en slips eller byter skor. Du är helt enkelt inte välkommen. I det land du är född i, har växt upp i och alla dina förfäder så långt du känner till.

Ett av de finare hotellen i Gambia, det har dock inget med texten att göra Foto: Fatou Touray
Ett av de finare hotellen i Gambia, det har dock inget med texten att göra Foto: Fatou Touray

För oss som turistar i Gambia och säkerligen i många andra länder också och samtidigt har familj och släkt i landet är det här väldigt vanligt. Även om inte vi bor på hotell i Gambia så är vi alltid välkomna in på alla hotell och liknande. Vi har fullständig access till alla ställen, även om vi inte är deras inbokade gäster. Vi tas emot kungligt på alla ställen vi besöker, till skillnad från de flesta i befolkningen i landet. Som turister i ett land som Gambia är vi privilegierade. Vi är vita och köpstarka och det syns lång väg. Jag skrev en krönika om det för ett år sedan HÄR!

Men även här i Sverige är vi privilegierade. Dels har de flesta afrosvenskar jag känner upplevelser av att ha blivit diskriminerade på olika sätt här i Sverige. Både barn och vuxna. Barn som fått höra i skolan att någon inte vill leka med dem för att de ”är för svarta”, eller barn som blivit attackerade på offentliga platser på grund av sin hudfärg. Barn som blir ifrågasatta oftare än vita barn. Barn som på olika sätt har blivit utsatta för diskriminering och ibland även våld.

Vuxna som inte får en viss tjänst, bostad eller på andra sätt blir utsatta för diskriminering. Det här är inget jag ”tror” eller ”tycker” eller ”gissar”, utan dels har jag upplevt det under mina snart 30 år som förälder till nu fyra afrosvenska barn. Men det är inte bara min och mina barns upplevelse, utan det finns forskning, utredningar och statistik på detta. Inte minst den kritik som FN nyligen riktade mot Sverige. (Länkar finner du längst ned i artikeln).

Det här är alltså ett faktum. Vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Vi har skrivit om dessa frågor många gånger, bland annat i DENNA artikel!

Något jag märkt av mycket den senaste tiden är att många svarta som driver sin kamp mot afrofobi och ofta har väldigt mycket kunskap i dessa frågor, får höra att de ser ”allt i färger” eller ”skyller på hudfärgen”, ”drar raskortet”, ”du är ju fixerad vid hudfärg” etc. Problemet är att om en person alltid blivit ”styvmoderligt behandlad”, eller rent av diskriminerad eller utsatt för grov rasism, under hela sin uppväxt, helt plötsligt börjar sätta fingret på det och vilja påpeka var problemet ligger och föreslår åtgärder, får höra att de ska ”sluta tjata om hudfärg”, så blir det väldigt märkligt. Hur och varför ska man sluta prata om något man har insikt om har begränsat en på ett eller annat sätt hela livet? Många kunniga afrosvenskar har tvärt om pekat ut att vi måste lyfta dessa frågor, vi måste gå till botten med problemen för att komma vidare och faktiskt kunna förändra situationen. Som det är idag så hyschar många ned debatten, ”vi ska inte prata om det”. Men faktum är att om problemen finns och har funnits sedan urminnes tider, så kommer det inte att försvinna för att vi fortsätter lägga locket på.

Så vad kan vi som är vita göra? Börja med att rannsaka oss själva. Försöka att se saker ur ett icke-vitt perspektiv. Rannsaka oss själva. Är det här inkluderande eller exkluderande? Att säga att vi har ”hudfärgade plåster” och ta fram ett beige plåster är inte inkluderande. Det finns ord och uttryck som används ofta i de här debatterna. Här kommer en kort beskrivning av vad de faktiskt innebär:

Tolkningsföreträde: Det innebär att den person det gäller i första hand har tolkningsrätten. Inte för att jämföra, men som ett exempel så bör man inte fråga en man som inte blivit utsatt för sexuella övergrepp om hur han tycker att vi ska bemöta unga flickor som utsatts för övergrepp. Han kan säkert gissa till sig en del, men faktum kvarstår att han vet inte hur man bäst bemöter en ung flicka som har utsatts för sexuella övergrepp. Han kan inte tala för den aktuella gruppen. På samma sätt kan inte en person utan funktionshinder tala om vad som bäst behövs för framkomligheten i en stad, för den som är rullstolsburen. Och på samma sätt kan inte jag som vit tala om för en svart person hur den ”bör” uppleva att någon ”skämtar med hen om n-ordet” eller vilka medel som krävs för att afrofobiska hatbrott ska minska i våra skolor. I första hand bör den som blir utsatt få vara en del av dessa beslut.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Vithetsnormer: Vithetsnormer handlar om att vårt samhälle går efter hudfärgen vit och det är det som är det normativa i vårt land. Att vara svart sticker ut och är det som är ”annorlunda”. Men det går rätt lätt att motverka. Självklart går det inte att motverka om man inte är medveten om dem, vilket de flesta av oss vita faktiskt inte är. På de flesta affärer som säljer strumpbyxor i ”hudfärgat”, så är de beige i lite olika nyanser. De är inte anpassade efter svarta personers hudfärg och nyanser. Samma sak med de affärer som säljer smink, till exempel concealer och underlagskrämer. De flesta kameror är inställda anpassade efter att fota vita människor. Vilket gör att en helt annan inställning bör göras för att svarta människor ska bli bra på bilden. Känner vi vita inte till det, så blir det helt enkelt inte så bra foton. Men det gäller ju självklart inte bara dessa ytligare saker, utan det gäller ju även anpassning i hela samhället. Allvarligare vithetsnormer är att de flesta svarta som söker vård för till exempel sjukdomar, inte får rätt vård, då det finns mindre kunskap om svart hud och sjukdomar som är mer vanliga bland svarta än vita, till exempel Sickellanemi och Thalassemi. Generellt är kunskapen om svart hår och hud under all kritik och då menar jag inte bara när folk kommer fram till svarta och vill ta på deras hud/hår för att det ”är så vackert” och man därmed exotifierar (läs mer om exotifiering längre ned) svarta, utan jag menar även att det inte ingår någon utbildning om svarta människors hår och hud även på frisörutbildningar och olika utbildningar för huden. Vithetsnormer handlar också om att en afrosvensk med väldigt mörk hud ska kunna representera ett modeföretag, eller att en afrosvensk ska kunna ha sitt naturliga afro i en reklam, eller på sin arbetsplats, utan att det ska ifrågasättas eller att någon ska be henne ha en ”mindre vild frisyr”.

Klipp från Ung&Dum:

Vita maktstrukturer: Ett samhälle är uppbyggt på olika maktstrukturer. Personer som anses vara högt privilegierade och ha mycket makt i vårt samhälle är en vit, medelålders CIS-man i medelklassen. Några synonymer till privilegierad är avundsvärd, lyckligt lottad och särskilt gynnad. Motsatsen är missgynnad, diskriminerad och oprivilegierad. En svart kvinna har generellt väldigt mycket mindre samhällsmakt i vårt samhälle. En svart, arbetarklasskvinna är än mindre privilegierad och en svart, outbildad HBTQ-person från arbetarklassen, boende i ett mindre attraktivt bostadsområde och arbetslös är förstås väldigt långt ned på en så kallad maktstege i vårt samhälle. Dessa strukturer kan vara osynliga, men de är ofta talande för hur människor blir behandlade, vilken makt vi har i vårt samhälle, vilka möjligheter vi har att göra våra röster hörda i offentliga sammanhang. Inte minst i media. Men det handlar till väldigt stor del om vilka förutsättningar personen har till ett bra liv.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Representation: När barn är små så vill de gärna känna igen sig i det som representeras eller berättas om, eller visas omkring oss. Jag tror vi alla kan relatera till böcker eller berättelser eller filmer vi läste och hörde och såg som barn. Kanske kände du sig som en Ronja? Eller en Jonatan i Bröderna Lejonhjärta? Eller som Alfons Åberg eller som Rita i boken Rita i Kudang? Det gör att vi alla behöver representation. Det behövs böcker där barn kan identifiera sig. Där de kan känna igen rollerna som sin bror eller mamma. Men det behövs också representation av afrosvenskar i modekataloger, i reklam, i filmer, inom alla olika yrken och så vidare. Det är viktigt för barn med förebilder. Självklart kan ett afrosvenskt barn ha en vit förebild, men de flesta tycker det är lättare att identifiera sig med någon som har en liknande hudfärg eller bakgrund som man själv har. Inte minst då barn ofta uppfattar diskriminering innan vi vuxna ens gör det. Hur lätt är det att identifiera sig med någon som bär en hudfärg som generellt i samhället blir bättre bemött och inte utsatt för rasism, som man själv många gånger blivit? Jag tänker här att det inte är en tillfällighet att till exempel Zlatan har enormt många fans från förorten med liknande mörka hår och ”sydeuropeiska drag”.

Jag vet att en vän en gång sa till mig att hon reste till Kenya och med sin son för att han ”skulle få se att svarta män kan ha andra yrken än tunnelbaneförare”. Det är många år sedan nu och visst har det blivit bättre med representationen, men den är långt ifrån fulländad.

Ur boken: Svart Kvinna av Fanna Ndow
Ur boken: Svart Kvinna av Fanna Ndow

Exotifiering: Exempel ur boken ”Svart Kvinna” av Fanna Ndow Norrby. ”Jag har dock oturen att vara ett offer för exotifiering. Jag har oturen att vara vita mäns vilda fantasi. Vi svarta kvinnor ska vara glada när vita män säger att de alltid har velat testa en svart tjej. Vi ska vara glada över vita män som bara dejtar svarta kvinnor för att vi är så coola, sexiga och bra i sängen.” Exotifiering är ofta en stereotyp, ”positiv” bild av hur någon är som kommer från en viss plats eller ser ut på ett visst sätt. Att man ser det som ”exotiskt och spännande”. Ett exempel på det är den gamla stereotypa bilden att ”svarta har rytmen i blodet”. Dels är det inte sant, men dels blir det även en slags exkludering att använda den typen av stereotyp till en svart person som faktiskt inte är särskilt rytmisk.

Färgblindhet: Att säga att ”Men jag ser inte hudfärger, jag tycker alla har samma värde” eller ”Jag dömer ingen efter hudfärg, jag behandlar alla lika”, är inte bara förolämpande för många afrosvenskar, men också en ren lögn. Med tanke på de utredningar som har gjort i Sverige och hur många gånger det kommit fram att afrosvenskar både medvetet och omedvetet diskrimineras i vårt land, så är det inte sant att folk inte ”ser hudfärg”. Det må så vara att det inte är medvetet, men det hjälper inte dem som blir utsatta. Att säga att man inte SER hudfärgen är ganska förolämpande, för det är att osynliggöra en person och dess egenskaper. Självklart bör vi se vad folk har för hudfärg.

Vaccinerade mot Rasism: I många debatter hör jag vita säga: ”Men jag har inga rasistiska åsikter, jag är ju gift med en Sydamerikan/Senegales/Alban…” Eller: ”Men jag är inte rasist, jag har ju barn med någon från XX-land.” Eller: ”Kallar du mig rasist? Jag som har rest till Gambia i 20 år och har så många vänner där!” En person blir inte vaccinerad mot fördomar och rasism för att man har en partner eller barn med ursprung från andra länder eller besökt eller bott i ett annat land. Självklart kan man ha en make/maka från ett annat land och samtidigt se ner på eller döma människor efter hur de ser ut eller var de kommer ifrån. I SVTs serie Absolut Svensk som gick i tre delar, var det särskilt tydligt i deras tester hur afrosvenskar blir diskriminerade, utan att de som diskriminerade var medvetna om att det var just det de gjorde. Skillnad på hudfärg.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

”Vita kränkta tårar”: Det är ett uttryck som ofta används i debatter där vita personer utsätter en rasifierad person för en kränkning. Till exempel använder n-ordet. Så blir den svarta personen arg och säger ifrån att det inte är okej, och så vänder den kränkande personen på det hela och tycker att hen blivit utsatt för en ”utskällning” och tar på sig ”offerkoftan” för att visa hur orättvist behandlad hen känner sig. Inte sällan kommer ofta en kommentar därpå med något liknande: ”Men jag menade inte så, jag förstod inte att vad det betydde egentligen” eller: ”Jag som har jättemånga svarta vänner som använder ordet, trodde det var okej och så kommer du och skäller ut mig för det…” Här kan man också tala om ”den vita blicken”, alltså att de flesta vita faktiskt utgår från sig själva och andra vita människor och glömmer bort att världen består av fler än vita…

”Den vita blicken”: Innebär att en vit person ofta ser saker endast ur sin egen synvinkel, medan många afrosvenskar är vana, genom vita strukturer och genom vithetsnormer att kunna se ur både ett ”vitt perspektiv” och ett ”svart”. Till exempel när gamla Cowboyfilmer var populära gjordes de nästan uteslutande utifrån ”den vita blicken” och även idag i Sverige görs de flesta filmer och annan kultur och media utifrån ”den vita blicken” även om handlingen och deltagare/skådespelare innefattar invandrare/afrosvenskar eller andra rasifierade. Det ger en förminskad syn på de rasifierade och minskar vår kunskap om personer och platser och historia utifrån andra perspektiv än ”den vita blicken”.

Minnesmonument för den transatlantiska slavhandeln i Gambia, NEVER AGAIN, som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Touray, Afropé
Minnesmonument för den transatlantiska slavhandeln i Gambia, NEVER AGAIN som symboliserar slaveriets upphörande Foto: Fatou Touray, Afropé

Omvänd Rasism: Det finns inget som heter ”omvänd rasism”. Rasism är rasism. Vad rasism betyder skiljer sig dock åt, det finns många definitioner på detta. Många menar att rasism bara kan skada en människa på djupet om den utövas mot en människa på ett strukturellt plan, vilket innebär att då är personen utsatt generellt i samhället för en diskriminering som förminskar på alla plan. Enkelt förklarat så kan en vit person som får höra hatiska slagord eller nedvärderande ord på grund av dess hudfärg, bli upprörd, ledsen och kränkt över orden, men behöver ändå inte oroa sig generellt för om hen kommer att riskera att få ett sämre jobb, eller bli arbetslös, inte få en bostad eller bli nekad en sittplats på bussen för att någon inte vill sitta intill på grund av dess hudfärg, medan en svart som utsätts för rasism, riskerar att förlora alla sina förutsättningar att leva det liv man vill skapa sig. Historiskt sett var rasism en viktig drivkraft bakom den transatlantiska slavhandeln. Därför kan inte historien heller ignoreras, då svarta generellt sedan den transatlantiska slavhandeln har haft mindre makt i alla samhällen och blivit mer diskriminerade och det kan vi fortfarande se exempel på. Därför är den svarta historien fortfarande mycket viktig att komma ihåg, att känna till och att få kunskap om i vårt moderna samhälle.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. För att få ett mer jämställt samhälle så måste vi alla hjälpas åt. En diskriminerad person upphör inte att utsättas om ”massan” är tyst. Om vi vill att kvinnor och män ska behandlas mer jämlikt, så måste männen lyssna på kvinnor, ta ett steg tillbaka ibland, hjälpa till att lyfta fram den kvinna som inte så lätt blir hörd, men ändå vill använda sin röst till att tala. Rasism kommer inte att upphöra om vi som inte utsätts står tysta, lyssnar på våra rasifierade medmänniskor, lyfter fram de som blir tystade. Självklart tänker inte alla kvinnor, rasifierade, afrosvenskar, vita svenskar, eller vilket exempel du än tar, likadant, eller har samma uppfattning, Men lyssna på de som är kunniga i de ämnen du debatterar om och som tillhör den grupp debatten gäller. Lämna tolkningsföreträde. Strid inte för att alla ska höra DIN åsikt, när det finns människor som är berörda och utsatta för diskriminering som har något att säga.

Fotnot: Den här krönikan är skriven som en ”första hjälpen” i debatter med personer som ännu inte har insikt i dessa frågor, eller som till och med är motvilliga till att tro att detta är ett problem i dagens Sverige, då det inte drabbat dem själva, men som ändå visar något slags intresse av att lära sig mer. Den är skriven i första hand för att underlätta i debatter där många stångar huvudet i väggen genom att skriva samma saker igen och igen, utan att mottagaren är öppen för något hen inte har någon kunskap om. Det finns många som har skrivit mycket bättre om detta, särskilt afrosvenskar själva, men jag har inte hittat några exempel på nätet där det sammanfattats kort och koncist på ett lättförklarat sätt på svenska. Jag har därför skrivit ihop denna. För dig som vill veta mer, länkar jag nedan till texter där du kan fördjupa dig något för mer insikter, eller faktatexter eller olika rapporter. Länkarna leder till texter skrivna av afrosvenskar och andra rasifierade, några rapporter och/eller tidigare artiklar/krönikor på Afropé.

Rapporter:

FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi

Afrofobirapporten (i sin helhet)

Afrofobirapporten (sammanfattning)

BRÅ rapporterar om stor ökning av hatbrott mot afrosvenskar

FN:s experter: ”Sverige har mycket att göra mot afrofobi”

15 krav på åtgärder mot afrofobi

Rekommenderat:

Vithetsprivilegium i Sverige och i Gambia

Raskortet

Intervju om Raskortet:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2fartikel.aspx%3fprogramid%3d478%26artikel%3d5821317

SVTs Absolut Svensk

FN: Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD)

Rummet har tidigare skrivit en del om olika begrepp och deras uppfattning om dem HÄR!

Hatbrott – en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

Vardagsrasismen har skrivit ett flertal läsvärda inlägg om begrepp

Enligt Afrosvenskarna ska det finnas över 200 000 afrosvenskar i Sverige idag

fatou-darboe.png
Fatou Darboe

H&M lockar fram skämskuddar när de etablerar sig i Sydafrika

Skärmdump från H&M South Africas Twittersida
Skärmdump från H&M South Africas Twittersida

H&M har nyligen etablerat sig i Sydafrika. De har öppnat en butik i huvudstaden Kapstaden (Cape Town) förra månaden. I förrgår öppnade man ännu en butik i Sydafrika, nämligen i Johannesburg. Inför en så pass stor etablering i ett land med 54 miljoner invånare (2014), varav 80% är svarta, så kunde man kanske ha önskat sig lite bättre insikter och kunskap om landet inför en nyetablering. Men vithetsnormerna visar sig fullständigt gränslösa när man lanserar sig med vita modeller i ett afrikanskt land med så stor andel svarta.

Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln
Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln

När den i Sydafrika kända modebloggaren Tlalane Letlhaku twittrade följande till H&M South Africa:

”Jag var i er butik i CT (Kapstaden). De flesta, om inte alla era affischer i butiken hade inga svarta modeller. Var snälla och arbeta på att tilltala/locka alla.”

Svaret från H&M South Africa väckte en storm av protester på Twitter:

”H&Ms marknadsföring har en stor genomslagskraft och det är viktigt för oss att förmedla en positiv bild. Vi vill att vår marknadsföring för att visa vårt mode på ett inspirerande sätt ska förmedla en positiv känsla. Vi arbetar med ett brett utbud av modeller och personligheter i alla marknadsföring både på nätet, utomhus och i butiker. Vår marknadsföringspolicy, kampanjprodukter och arbete är något vi ständigt diskuterar internt och med professionella kreatörer.”

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Kan inte svarta förmedla en positiv bild

Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M
Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M

Många upprörda människor har nu ifrågasatt vad som menas med svaret? Kan inte svarta modeller förmedla en positiv bild? Och vad är det egentligen för ett svar? Det svarar inte på någon fråga, menade många arga twittrare och undrar vad det är för undfallande svar som inte är något svar på de frågor som ställts till företaget och inte heller ett klargörande i var de står i dessa frågor och inte heller vad som kommer att ske framöver. Kommer de ta in svarta modeller framöver, eller är detta den linje de kommer fortsätta marknadsföra på?

Vidare menar många twittrare att man inte heller fått något svar eller klargörande till varför H&M valt att ha vita modeller i stället för svarta. När man följer många av kommentarerna tycks det snarast som om H&M upprört än fler twittrare med svaren än innan, då man nu haft sin chans att förklara sin ståndpunkt och klargöra hur man tänkt, utan att faktiskt klargöra något för alla som upprörts.

Officiell ursäkt från H&M South Africa

Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier
Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier

Med den storm som sedan utbröt har H&M South Africa gått ut med ett officiellt uttalande (se skärmdump intill):

Det officiella uttalandet har nu även det kritiserats och väckt stor ilska, frustration och irritation. Många menar att H&M South Africa bör bojkottas, att de bör ”återvända där de kom ifrån”. Bemötandet mot det sydafrikanska folket ses som respektlöst och svaret som intetsägande och beskrivs av en del som en ”skenmanöver” för att de gjort bort sig.

Andra frågor som inte är besvarade ännu är om H&M South Africa kommer att hämta sig efter den här pinsamheten, där vi fått hämta minst en skämskudde? Kommer sydafrikanerna förlåta H&M och kommer H&M komma med en bättre ursäkt än de försök som gjorts?

Hur nyetableringen för H&M i Sydafrika kommer att gå, återstår nu att se. Ett tips är dock att H&M South Africa läser på lite om representation och identifikation.

Fatou Touray