Etikettarkiv: resa

Vad tar jag med från Benin?

Det var med tungt hjärta jag lämnade hemlandet för ungefär en vecka sedan. Mina 45 dagar med familjen var över och det var dags för mig att återvända hem till Stockholm.

Inför resan fick ni ta del av mina tankar och förberedelser. Nu, sex veckor senare undrar ni säkert vad jag tar med tillbaka till Sverige. Efter många observationer och funderingar vill jag uppmärksamma en grundläggande drivkraft i det beninska vardagslivet.

Livet i Benin genomsyras av trosuppfattningar. Jag påmindes snabbt om att individen, före allt annat i livet, är en religiös och andlig varelse. Som muslim är dagens första åtagande att tacka gud, för att därefter ta sig an sina jordiska uppgifter. Mitt praktiserande av islam har blivit sämre med åren och är just nu utsuddat från mitt liv. Jag är inte stolt över det faktumet, och att leva så nära religionen i ett par veckor har väckt många frågor kring varför jag som muslimsk kvinna inte sätter Allah förre allt annat i livet. Jag menar, i Cotonou blev det så vanligt för mig att säga Insha’Allah, Hamdulillah och Ameen. För om jag inte använde det i mina meningar, fanns det alltid nån bredvid som påminde mig eller fyllde i det åt mig. Det går inte att missa att Benin är ett mångreligiöst, praktiserande och andligt, medvetet land.

20160706_102109
Foto: Privat

Efter mina upplevelser kan jag inte undgå att undra om bristen av praktiserande muslimer i min krets påverkat min tro. Kan jag återskapa relationen till Allah utan inverkan av andra praktiserande? Å andra sidan undrar jag om en individs praktiserande styrs av gruppen? Måste jag inte själv ha övertygelsen och viljan att följa profeten Muhammed(frid vare över honom)? Ett av de svar jag kommit fram till är att jag i Sverige (tyvärr) lärt mig att inte behöva religionen. Jag har vuxit upp att bli en autonom varelse, med makten i mina händer. När mitt ursprung finns i att underkasta sig Gud. Jag har låtit mig påverkas av antireligionen i Sverige. Jag har sugits in i ett modernt, sekulariserat Sverige och är en produkt av det. Jag är vad många kallar ”lyckad integration”.

Jag är egentligen ett exempel på mellanförskapet, ett exempel på hur det är att leva i två världar och brottas med att kombinera dessa. Det är inte enkelt, men det är det liv jag tilldelats.

Jag är svensk-beninier. Med allt vad det innebär.

Relaterat:
Del 1 från min resa.
Del 2 från min resa.

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Det är inte lätt att återvända hem

Om drygt en vecka är det dags för mig att återvända hem. Tillbaka till The motherland, Mama Africa. Jag kommer att besöka släkten i Cotonou, Benin, och hoppas att ni vill följa med på resan.

2014-08-22 10.59.16
Foto: Privat

Just nu befinner jag mig i packningsprocessen. Det betyder inte att jag bara packar i en resväska, utan måste även välja och sortera tankar, känslor och förväntningar inför resan. Jag behöver veta vad jag ska ta med och vad som absolut måste stanna kvar här. Med andra ord är det en mental förberedelse på vad som komma skall. Jag inser att det låter förvirrande, men min vardag är med ena foten i Stockholm och den andra i Cotonou. När jag först immigrerade hit behövde jag anpassa mig och lära om. Idag känner jag mig hemma i Stockholm, men attityden I’m a grown woman, I take care of myself funkar inte när jag kommer till Benin. Vid förra besöket 2014, fick jag fickpengar av pappa. Jag undrar om han inte trodde att jag hade med mig fickpengar, men samtidigt var det gulligt att vara någons barn.

En annan mindre rolig situation var när en kille som uppvaktade mig uttryckte i frustration att jag kanske borde åka tillbaka till Sverige. Anledningen var att jag inte förstod koderna för kärlekshandlingar. Jag var inte så tillmötesgående som han förväntade sig, för där kom jag och såg ut som alla andra, men hade behövt ett lexikon för sociala koder, slangord och relationer. Jag är inte alltid med på noterna. Till mitt försvar vill jag berätta att jag inte har koll på dejtingprocessen någonstans, varken i Cotonou eller Stockholm.

Det har blivit standard att höra ”– Ursäkta henne, hon är inte härifrån” , ”- Ja, hon är från Europa”, och varje gång tittar den andre på mig samtidigt som hen ger ifrån sig ett utdraget ”– Jaha” till svar.

Foto: Privat
Foto: Privat

Samtidigt som jag haft sömnsvårigheter, stress och oro inför resan har jag jobbat med att fylla resväskan. Vanligtvis tar jag fram resväskan så fort en flygbiljett är bokad. För mig börjar resan långt innan jag sitter på flyget eller tåget. Det är en av de tillfällena då det lilla barnet i mig kommer fram. När jag fått förnuftet tillbaka påminner jag mig själv att det fortfarande är två månader kvar. Ja, jag älskar lyckoruset som kommer efter att ha bokat en resa. Men tyvärr är det annorlunda när jag ska till Benin. Även om jag åker dit på semester, vet jag att det inte kan bli så mycket semester av att bo med åtta andra personer. För att inte tala om äldre släktingar som vill ha mig i knät.

För många av oss här, med familj kvar i hemlandet, är det nästintill omöjligt att inte börja packa två till tre veckor innan avresa. Man packar inte bara för sin vistelse, det ska få plats något till mormor, farbror, kusiner och även släktingar du inte vet om. Jag har lärt mig att det alltid är bra att ha med sig en present för mycket, för det finns alltid någon man glömt. Jag tror att vi så gärna vill ge tillbaka till släkten för att man är tacksam för livet i Sverige. För, jag är privilegierad i jämförelse med unga beninier, även om jag i Sverige inte har några stora privilegier.

Så ja, det är en process att återvända hem. Man är hemma, men ändå inte riktigt hemma. Det hela känns nervöst, men jag längtar efter att komma fram. Åh vad jag längtar!

Rokibath Alassane
Rokibath Alassane

Afropés adventskalender – Lucka nummer 15

Idag är det den 15 december och Afropé öppnar sin femtonde lucka i lucköppningen!

lucka 15Alla som någonsin spenderat en jul utomlands eller borta från familj vet att det medför en speciell känsla. Ännu mer speciellt blir det om man spenderar julen i ett land eller i en miljö där julen inte firas traditionsenligt. Min första jul hemifrån, det vill säga utan bland annat föräldrar, syskon, Kalle Anka, julmat och tomte var för 6 år sedan och var en något annorlunda upplevelse, kanske inte direkt sämre men väldigt annorlunda. Att spendera julafton liggandes på stranden i 30 gradig värme där det enda juliga inslaget är den julpyntade palmen som dagen till ära fått lite glitter och kulor hängda på bladen ger ingen riktig julkänsla. Inte heller att äta pizza, som visserligen är gott, till julmiddag ger någon vidare julfeeling. Gambia bör därför kanske inte vara ens förstahandsval om man letar efter traditionsenligt julfirande.

Men trots detta så har det blivit ett par jular till i just Gambia, och stranden har alltid levererat, man behöver heller inte oroa sig för om man ska få en vit jul eller inte, chansen är obefintlig. Julmaten som man förberett i en halv evighet och sen nästan lessnat på innan den börjat ätas existerar inte heller, och en pizza kanske därför inte är så tokigt egentligen.

En garanterat snöfri jul. Foto: Anna Wedin, Afropé
En garanterat snöfri jul. Foto: Anna Wedin, Afropé

Den största fördelen med en jul utan de vanliga traditionerna är dock att man uppskattar alla former av jul så mycket mer. Efter en jul i Gambia är den första mer traditionsenliga julen igen mycket mer av en upplevelse och till och med Kalle & Co känns nytt och roligt igen. Detsamma gäller för en jul i Gambia eller var man nu väljer att resa, sol och bad, en paraplydrink och pizza till julmiddag är annorlunda men fungerar egentligen minst lika bra, julen blir inte bättre än vad man gör den till och lite omväxling är inte helt fel!

Lucköppningen kommer att fortsätta och vi räknar ned till julen tillsammans.

Anna Wedin
Anna Wedin

Resa med barn till Gambia

Första gången jag skulle resa med min son till Gambia var han 1,5 år. Jag var fullkomligt skräckslagen inför resan och fantiserade ihop en hel radda med tänkbara (och otänkbara) situationer som skulle resultera i en fullständig katastrof. Jag är rätt bra på att fantisera har jag kommit fram till och när det gäller mitt barn är jag som de flesta andra förstagångsmammor, lätt ängslig (läs: fullständigt irrationell och halvt galen).

Foto: Privat
Foto: Privat

Jag är också en stark anhängare av den hemliga sekten; ”De som gillar ordning och reda”. Några av sektens hemliga vapen är planering och listor. Jag älskar listor och tycker att alla människor i hela världen borde använda dem. En livssyn min man inte delar alls, trist inställning har jag alltid tyckt faktiskt men brukar trösta mig med ordspråket man kan inte lära en gammal… Ja, ni känner säkert till resten.

Så jag satte mig ner och tog reda på allt man behövde veta för att åka till Gambia med ett litet barn. Och började med att skriva mina listor och inhandla allt jag behövde. Resultatet blev ganska bra och därför så delar jag med mig av min checklista med kommentarer här nedan:

  • Börja med boka en tid hos närmsta vaccinationscentral för att se över vilka vaccinationer och mediciner barnet behöver. En del vacciner behöver tas en tid innan avresa
  • Bra saker att köpa på svenskt apotek: vätskeersättning, febernedsättande, plåster, alsolsprit, handsprit, våtservetter
  • Om möjligt boka ett nattflyg
  • Ta med något för att tryckutjämna vid start och landning. Barn förstår inte hur de ska göra. Beroende på ålder; napp, nappflaska med dryck eller tuggummi
  • Packa mest lättare långärmade kläder i luftiga material som andas, de skyddar både mot solen och på kvällen mot myggor
  • Ta med en ryggsäck med lite leksaker, böcker och snacks. Ett tips är att inte ta upp alla leksaker på en gång, ransonera ut dem för att höja intressefaktorn. När det inte hjälper, ge ett kex! Glöm inte våtservetter…
  • Glöm för guds skull inte myggmedel!
  • Köp solkräm med hög skyddsfaktor och smörj ungarna dagligen. Försök få på ungen en solhatt. Ja, ja jag vet! Därför sa jag: försök
  • Köp behandlat sovnät/sänghimmel när du kommer fram. Jag köpte ett på naturkompaniet. Det var dyrt, mycket dyrt
  • Sulky var fullständigt oanvändbart då det inte gick att manövrera den på det något dåliga väglaget
  • Istället för sulky rekommenderar jag att man inköper en inhemsk bärsjal och bär barnet på ryggen som den lokala befolkningen gör. Smidigt och mysigt
  • Äter ditt barn vanlig mat, krångla inte över maten. Låt barnet äta glass i två veckor, det är inte hela världen. Annars tycker jag att just Gambia har ett mycket varierat utbud av frukt, grönsaker och även importerade varor. Äter ditt barn välling, ta med så det räcker
  • Välj ett barnvänligt hotell och om ni ska bo hemma hos någon så vill jag gratulera. Du kommer få massa hjälp
  • Ta med massa våtservetter
Bild: Privat
Bild: Privat

Så kom dagen och vi reste och jag måste säga att alla mina farhågor var nästan helt utan grund. Min son åt som en riktig gambier tillsammans med alla sina kusiner från den gemensamma lunchbrickan, med händerna. Han tillbringade nästan hela tiden med att påta i sanden, helst ute på gatan i sällskap av en äldre kusin eller på stranden med oss föräldrar. De större barnens ömhet och kärleksfullhet till de yngre barnen får fortfarande mina ögon att tåras lite av kärlek. De bar runt på honom överallt. Nappen kom inte till användning och jag såg knappt röken av honom på 3 veckor. Jag rekommenderar varmt Gambia som resmål med yngre barn. Garanterad sol, barnvänliga hotell och en allmänt gästvänlig miljö.

Sami Najami
Sami Najami